En ny början

 
 
 
 
 
Jag kunde inte sova i fredags. Då hände det här. Håret rök och jag känner mig så himla nöjd! Det känns som en ny början. Något jag har velat ha länge. Har gått hela sommaren och funderat på att kapa av mig håret. Tänkte egentligen vänta tills senare i höst. Varför vet jag inte, det är bara en känsla jag har haft. Men nu när jag låg i sängen under veckan, febrig och svettig, kände jag att det var dags. Jag bestämde mig för att jag skulle klippa håret så fort jag kände mig piggare, så när Mats hade somnat i fredags klev jag upp och tog med mig kökssaxen in på badrummet. Där var jag i nästan två timmar innan jag kände mig nöjd. Det är svårt att klippa sig själv! Speciellt bak på huvudet - men det går! Mitt hår är tjockt och lite lockigt så det gör inte så mycket om klippningen blir ojämn. Håret är "ojämnt" av sig själv ändå. Det står också rakt upp nu när det är så kort. När jag vaknar på morgonen står det verkligen rakt upp. Efter lite vattenkamning blir det som på bilderna. Jag vet sen innan att mitt hår lever sitt eget liv. Har alltid gjort och kommer förmodligen alltid göra och nu tänker jag låta det göra det också. Inte färga det i andra färger. Inte styla det. Det ska få vara sig själv och jag tänker behandla det som en del av min kropp. En kroppsdel som behöver omtanke och kärlek.
 
 
 
 
 
Jag har länge facinerats av hur Amerikas ursprungsbefolkning såg på hår. När de blev tillfångatagna och tvingades raka av sig håret förlorade de sina kunskaper. De kunde inte längre spåra lika bra eller känna naturen. När de rakade av sig håret rakade de också bort åratal av kunskap. Håret finns alltid med oss. Det är som en levande dagbok. Jag hade väldigt uppklippt hår men de längsta stråna var ungefär sex decimeter långa. Det är sex års hår. Tänk så mycket minnen som finns i de sex åren. När de stråna växte ut från mitt huvud hade jag precis träffat Mats. Jag hade flyttat hemifrån, skaffat en tatuering och opererat min näsa. Jag kände mig fri som en fågel. Även fast jag vill ha kvar alla minnen, dåliga som bra, har jag länge känt en längtan efter en ny början. Att börja om på nytt med vissa delar av mitt liv. Håret är en av de delarna. Jag vill inte bära de sex åren på mina axlar. Det var en tung börda. När jag hade klippt av håret och det låg där i handfatet kände jag för första gången hur tungt det var. Det var inte förrän jag lyfte det med händerna som jag insåg vad min nacke har tyngts ner av det. Jag förstår vad de Amerikanska urinvånarna menade också. Jag känner mig ganska yr och snurrig utan mitt långa hår och händerna åker hela tiden upp till håret som om de letar efter det som inte längre finns. Jag har kapat bort sex år av mitt liv. Det är en ganska skrämmande känsla samtidigt som jag är så glad att jag får börja om. Allt hår som jag har på mitt huvud är orört. Det har aldrig tvättats med shampo eller färgats. Det är också "gjort" av frukter, grönsaker och annat som växer på jorden. Det är levande hår.
 
 
Jag får se om jag bara låter det växa nu och inte klipper det något mer eller om jag är sugen på att testa olika frisyrer. Tror inte jag är klar med sidecut än och jag vill också raka av mig allt hår någon gång. Verkligen börja om på nytt. Kanske blir det vid någon viktig tidpunkt i mitt liv. Kanske om jag en dag blir helt raw, som jag gärna vill. Då tror jag att jag ska raka av allt hår och få ännu en ny början. Kanske blir det dreads också någon gång. Jag får se hur jag gör. Nu ska jag vänja mig vid den här frisyren och fortsätta utveklas som människa och individ och lagra nya minnen i mina strån.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0