Oövervinnerlig

 
Det som är jobbigast med att vara vegan, vet ni vad det är? Att känna pressen från omgivningen att vara supersnygg, superstark och superhälsosam. Folk letar fel. De vill inte tro på att en vegansk kost bestående av mycket kolhydrater och lite fett är det nyttigaste du kan äta som människa. Enligt de längsta och mest omfattande studierna och forskningarna som finns. Därför letar de fel. Konstant. Minsta lilla hostning eller krämpa i kroppen är en bieffekt av den veganska kosten. Och jag är inte den friskaste personen. Jag har krånglig mage och är ofta trött. Jag har även drabbats av fysisk och psykisk utmattning. Trött har jag varit sen 2011, alltså fyra år innan jag blev vegan, och min mage har krånglat sedan jag var sexton. Nästan ett decennium innan jag slutade äta kött och djurprodukter. Men jag gick in i väggen ungefär fyra månader efter att jag ställde om min kost och det är det enda folk tar till sig. Veganism = utmattning. När de flesta av oss nog vet att det inte har någonting med kosten att göra. Det är psykiskt och det började långt innan jag blev vegan. Visst kan omställningen till en vegansk livsstil ha bidragit med ytterligare stress. Är helt hundra på att det gjorde det. Inte nog med att min kropp fick lära om och rätt, det jobbigaste var att jag var tvungen att försvara mitt beslut. Jämt och ständigt. Det tog, och tar, så himla mycket på krafterna. Jag har förlorat vänner, blivit skriken åt, kallad för dum i huvudet och granskad från topp till tå och minsann fått höra hur sjuk avsaknaden av ruttnande djurkroppar i min kost gör mig. Även fast ingen doktor (har träffat fyra stycken) tycker det. Mina värden är hur fina som helst. De hittar inget fysiskt fel på mig. Men det gör alla andra.
 
 
På samma sätt som de flesta är övertygade om att en kvinna dog tidigare i år på Mount Everest på grund av att hon var vegan. De andra två som dog i hennes sällskap var allätare. Alla tre dog av höjdsjuka. Deras kroppar kunde helt enkelt inte ta upp syre från den tunna luften där uppe. Så som många, många kroppar innan dem inte heller har klarat av att göra. Mount Everest är en stor kyrkogård - bestående av allätare. Inte veganer. 275 personer har dött på berget de senaste tio åren av komplikationer från den farligt tunna luften. Men det skriver inte tidningarna om. De skriver om den enda veganen som har dött där uppe och folk gottar sig i kommentarsfält om dessa sjuka, svaga veganer. Samma vecka som kvinnan dog bestegs dessutom Mount Everest av en annan vegan. Varför står inte det i tidningarna?
 
 
Varför står det inte i tidningarna om all sjuka barn som äter kött och ägg och mjölkprodukter? Varför står det att ett barn i Italien fick kalciumbrist på grund av att hen blev matad med vegansk mat när det berodde på att hen åt för lite kalorier? Barnet svalt och fick självklart brister. Inte på grund av att hen var vegan utan på grund av att hen åt för lite. Varför fokuseras det på dessa enstaka fall med sjuka veganska barn när köttätande barn far in och ut på sjukhus hela tiden? Om jag får ett barn kommer det barnet växa upp som vegan. Och jag vet hur jobbigt det kommer vara för både barnet och mig. Inte fysiskt men psykiskt. Barnet kommer konstant få höra att hen har proteinbrist och järnbrist och kalciumbrist och kommer stanna i växten och behöver suga mjölk från kors juver och äta hönsmens för att vara frisk och annan bullshit som opålästa personer påstår. Varenda lilla förkylning, varje allergisk reaktion, varje magsjuka kommer människor skylla på den veganska kosten. Även fast barn som inte är veganer är sjuka hela tiden. Verkligen konstant. De snorar och hostar och spyr. Men då beror det självklart inte på vad de äter.
 
 
Jag utesluter inte att det kan vara något fysiskt fel på mig. Men om det är det började det långt innan jag blev vegan. Jag har matat min kropp med död i 25 år. Det kommer ta tid för kroppen att återhämta sig och läka från det. Vi lever heller inte i en perfekt värld och mycket i vår omgivning gör oss sjuka. Så som strålning och syntetiskt framställda kemikalier. Bara för att jag är vegan betyder inte det att jag är oövervinnerlig. Jag kan självklart också drabbas av sjukdomar. Men jag har dragit ner på riskerna avsevärt genom att utesluta kött och andra animalier. Speciellt riskerna för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och cancer. Men jag kan fortfarande drabbas av de här sjukdomarna och om jag gör det kommer människor garanterat skylla på min kost. Även fast det inte var ett dugg tal om det när jag fortfarande åt kött och mådde skit.
 
 
Sanningen är den att sjukhusen inte är fulla av veganer. De är fulla med folk som äter så som en ska äta enligt det samhälle en är uppvuxen i. Ni vet; döda djur, bröstmjölk, mens och spya. Och så lite rotfrukter och grönsaker på det. Och liiite, lite frukt. Men inte för mycket för det innehåller ju så mycket socker. Men bullar går bra. Det är dessa personer som oftast blir sjuka. Det är dessa personer som springer på apotek och handlar diverse multivitaminer och tillskott och mediciner. Inte veganer. De folk som lever längst och friskast på jordklotet är de vars kost består av mycket kolhydrater och lite fett. De som äter mestadels veganskt. Om du blir vegan minskar du risken att drabbas av sjukdomar otroligt mycket - men du är inte oövervinnerlig. På samma sätt som en person som aldrig har rökt kan drabbas av lungcancer kan en person som aldrig ätit kött drabbas av en hjärtinfarkt. Jag önskar att folk förstod det här, men det gör de inte. De ser inte längre än näsan räcker och utnämner sig själva till experter utan att läsa på ett dugg om kost och hälsa.
 
 
Det allra, allra jobbigaste med att vara vegan är att höra allt skitsnack och att leva med pressen att alltid vara frisk och stark. Att vara oövervinnerlig och oförstörbar. Annars använder folk hälsa som ett argument mot veganism. Varför bryr jag mig om vad folk tycker? Det gör jag inte egentligen, men det handlar inte om mig. För om jag är en dålig "representant" för veganism är det inte jag som drabbas av det. Det är alla miljarder individer som dödas varje år. Det är alla mammor som blir våldtagna gång på gång och sedan fråntagna sina barn. Det är alla små pojkar som gasas ihjäl. Det är alla kvinnor som sliter ut sina kroppar och dör i förtid. Det är de som får lida för att folk inte tänker logiskt och letar fel i situationer därför att de själva är för lata och bekväma för att ändra på sig. Och det, det är jobbigt.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0