Svt

  
Jag borde hålla mig borta från svtplay.se. Inte för att jag tycker det är en dålig sida - tvärtom! Det är för att jag fastnar i allt intressant som finns att se. Personligen förtstår jag inte klagomålen på tv-licensen. Jag betalar den lilla summan mer än gärna och får i utbyte program och dokumentärer om allt mellan himmel och jord. Mer allmänbildande kanaler än de Svt äger får en leta efter! Och jag är självklart inte sponsrad. Svt är public service och därför reklamfria och min blogg är alldeles för liten för att få sponsorer. Jag skriver det här därför att jag verkligen gillar Svt och deras utbud.
 
Jag har verkligen "elektronikbantat" i sommar. Det bestämmer jag mig för ständigt, att jag ska dra ner på timmarna framför dator, tv och mobil och istället gå promenader, läsa eller pyssla med annat. Under hösten och vintern är det svårt att hålla sig borta från elektroniken. Filmer och serier lyser upp i mörkret och förflyttar mig till andra världar. Men under våren och sommaren går det bättre. Och i sommar har det gått väldigt bra. Jag minns inte senast jag satt i våran soffa. Det var veckor sen. Men förra veckan någon gång, mitt under perioden med tråkigt och kallt väder, satte jag mig i soffan och surfade in på svtplay via tv:n. Och hittade självklart massa intressant att se! Så varför inte tipsa er om några dokumentärer jag har kollat på som jag verkligen tyckte var intressanta. Ifall det tråkiga vädret kommer tillbaka och ni vill ha något att titta på.
 
 
 
Sanningen om vikingarna (klicka för att komma till avsnitt 1)
 
En serie i två delar. Varje del är cirka en timme lång. Det här tyckte jag var en jätteintressant dokumentär. Men det kanske är för att jag inte kan så mycket om vikingar så nästan allting i programmet var ett "aha - ögonblick" för mig. Om en kan mycket om den här tiden kanske det inte är lika intressant, det kan jag inte svara på. Men det verkar som att det kommer fram mycket nytt i den här dokumentären som inte har varit allmänt känt förut. Bland annat använder de sig av en ny teknik när det kommer till att hitta kvarlämningar av vikingarnas karaktäristiska långhus via satellitbilder i infrarött som ser saker i marken som inte blotta ögat kan se. De hittar hus på nya ställen där vikingabostäder inte har hittats förr och undersöker också hur mycket av Nord Amerika som vikingarna besökte. Visste ni att det finns 80 personer på Island som är släkt med de amerikanska urinvånarna sen långt, långt tillbaka? Det var de isländska vikingarna som tog sig till Kanada och förmodligen togs kvinnor därifrån till slavar som männen på Island fick barn med. Så himla intressant! Jag hade heller ingen aning om att England är så påverkat av vikingarna. Staden York, till exempel, var en stor vikingastad i flera hundra år och gatorna där heter fortfarande det samma som de hette då.
 
 
Tysklands fall (klicka för att komma till avsnitt 1)
 
När jag var fjorton år åkte jag på en skolresa i Förintelsens spår. Vi besökte olika koncentrations- och arbetsläger och även överlevande från dem. Jag har suttit i gaskamrarna. Jag har gått på krossade skelettbitar som en gång var levande människor. Jag har sett människor i ögonen med siffror tatuerade på armen och med hemska saker att berätta. Det är upplevelser som jag kommer bära med mig för alltid och det är upplevelser som gör att jag får en konstig känsla i kroppen. Det är inte sorg. Det är inte förskräckelse. Det är avsky och det är chock. Jag minns att jag tänkte när jag var där nere i Polen: "Varför gråter jag inte? Vad är det för fel på mig?". Men det var så svårt att ta in. Jag kan fortfarande inte fatta att det här har hänt i modern historia i västvärlden. Vi som kallar oss själva för civiliserade och i framkant när det kommer till mycket. Det jag kunde ta till mig och försöka förstå lämnade inte en sorg inom mig. Det lämnade en känsla av avsky. Också en undran över vad jag själv har för roll i det hela. Om jag hade levt då, vem vet hur jag hade tyckt och tänkt. Grupptryck och normen påverkar människan enormt. Det skrämmer mig väldigt. Det är därför jag inte grät och fortfarande har svårt för att gråta när jag tänker på Förintelsen och liknande händelser i världen. Jag fylls istället med en avsky. Sådan otrolig avsky att jag inte vet hur jag ska agera. Jag sitter mest tyst i chock.
I den här dokumentären i två delar á 45 minuter visas filmer från de sista månaderna av andra världskriget som har blivit återställda med färg och i vissa fall ljud. Det blir så verkligt. Så där verkligt att jag fylls med den där känslan igen. Avsky. Hur kan det här ha hänt? Att se ansiktena på soldater och civila. På fångar. På tyranner. I färg. Att höra deras röster. Det gör det så verkligt. Som om det skulle vara filmat i dag. Skynda er att se den här dokumentären. Den finns bara kvar i några dagar till.
 
 
Palmes hemliga agent (klicka för att komma till dokumentären)
 
Hör Birgitta Karlström Dorphs berättelse. Hon arbetade som diplomat i Sydafrika under 80-talet, men även som hemlig agent åt svenska regeringen. Ingen visste någonting, inte ens hennes man eller fem barn. Den enda som var insatt var hennes chaufför och de få personer i Sverige och Sydafrika som var involverade. Hennes jobb var att leta reda på motståndsorganisationer till apartheiden som verkade trovärdiga och skänka pengar till dem. Ett farligt jobb. Det var olagligt att vara apartheidmotståndare vid den här tidpunkten i Sydafrika och straffet var oftast livstid eller avrättning. Pengarna var tvungna att tvättas genom en advokatfirma i Sverige innan de kunde skickas till advokater i Sydafrika som hjälpte apartheidmotståndet. Birgitta var midjan i timglaset där överdelen var Sverige och underdelen Sydafrika, som hon själv beskriver det. Allt passerade genom henne och hon har överfört över en miljard kronor, vilket motsvarar 60 - 65 % av alla pengar, till apartheidmotståndet i Sydafrika och räddat 10 000-tals människor från dödsstraff. En väldigt intressant dokumentär, cirka en timme lång.
 
 
Folkhemspojken - En film om Ingvar Carlsson (klicka för att komma till avsnitt 1)
 
Jag tycker det är så intressant att höra eller läsa politikers memoarer. Hur deras ideologier skapades. Vare sig jag delar de ideologierna eller ej. De är ju en sådan central del i att skapa ett land och deras historia är på något vis landets historia. Ingvar Carlsson är socialdemokraten som växte upp i Borås med hårt arbetande föräldrar. Han och hans bröder var begåvade men egentligen för fattiga för att få utbilda sig. Därför slet föräldrarna så att barnen skulle få gå i skolan. Det satte spår i Ingvar som kom att söka rättvisa. Han engagerade sig tidigt i SSU, blev vän med Olof Palme och var mellan 1958 fram till Palmes död 1986 hans högra hand eller "städgumma", som han kallades. Han tog hand om det som ingen annan ville ta hand om och när Palme blev mördad fick han rycka in som stadsminister. Ett jobb han aldrig ville ha. Han ställde upp som stadminister en gång till innan han överlämnade till Göran Persson.
Jag röstar inte på Socialdemokraterna, men jag är väl medveten om att det är de som har byggt upp Sverige och dem vi kan tacka för att Sverige är såpass jämställt och tryggt som det faktiskt är jämfört med andra länder i världen. Jag delar många värderingar och stod det mellan dem och moderaterna så vet jag absolut vilka jag skulle välja. Jag tycker vi ska ta hand om varandra i samhället, inte se till individens bästa. Samtidigt tycker jag det är dags att se till det stora hela, inte bara Sverige. Jag tycker det är på tiden att miljön hamnar i fokus inom politiken och att de vita, medelålders männen i politiken och samhället gör plats åt andra personer.
Dokumentären är två timmar lång och delad i två delar.
 
 
 
Där har ni lite tips på vad ni kan kika på när vädret inte är det bästa. Men vi hoppas på att sommaren ännu inte är slut, tycker jag!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0