Människans bästa vän

 
 
Min pappa har prenumererat på tidningen Illustrerad vetenskap så länge jag kan minnas. Och det är en tidning jag har läst sen jag var liten. Mats prenumererar på den ibland, men annars är det bara när jag är hos mina föräldrar som jag läser den nu för tiden.
 
 
I somras läste jag en artikel i ett nummer av tidningen som handlade om grisar. "Människans bästa vän" hette den. Innan jag började läsa trodde jag det skulle handla om hur intelligenta grisar är och att rubriken kanske var en hint om att det egentligen borde vara grisar som kallas för våra bästa vänner, eftersom de är intelligentare än hundar. Inte för att jag tycker intelligens ska ha något att göra med vilka som får leva ett bra liv, men ni kanske förstår hur jag tänkte? Nu handlade inte artikeln om det utan om hur mycket grisen "ger" oss människor. Grisen finns nästan överallt - utan att vi egentligen vet om det.
 
 
Visste ni till exempel att:
 
 
  • Fettsyror från grisens benmärg används i bland annat tvättmedel, tvål och stearinljus. Syrorna används också till att göra material glansigt, så som glättat papper och spelkort.
  • Glycerin eller glycerol är en alkohol som utvinns ur fett, bland annat grisfett. Det används i bland annat tvål, raklödder, fuktkrämer och tandkräm.
  • Från grisens hud utvinns kollagen. Kollagen används bland annat i antirynkkrämer och som proteinkälla i energikakor. Vissa lim innehåller också kollagen från gris.
  • En processad form av kollagen kallas för gelatin. Gelatin finns nästan överallt. Främst i livsmedel. Men också kamerafilm, fotopapper och akvarellpapper är täckta av ett lager gelatin. De flesta tablettkapslar är gjorda av gelatin. Öl, vin och juice filtreras också ibland genom gelatin. Det för att göra drycken klarare.
  • Grisens benstomme bränns och askan används till att göra saker vitare. Så som porslin och socker.
  • Ur grisens hår utvinns aminosyror som används i brödbakning för att göra degen mer lättarbetad och snabbjäst. Syran står som L-cystein eller E920 i innehållsförteckningen. Även i gödningsmedel finns grishår.
  • Ur tarmarna utvinns heparin som används som blodförtunnande medel.
  • Från grisens blod tas hemoglobin som används i läkemedel som injiceras och aktiveras med laserljus, till exempel när näthinnan ska repareras. Grisens hemoglobin används också som färgämne i katt- och hundmat.
  • Grisens ögon ser ut som människans. Både i storlek och uppbyggnad. Därför har läkare och forskare börjat experimentera med grisens hornhinna för att ge människor synen tillbaka. Människans immunförsvar stöter vanligtvis bort grisens hornhinna, men det har utvecklats en metod för att ta bort alla grisceller och antigener från hornhinnan så att endast vävnadsstrukturen återstår. Då stöter inte människans immunförsvar bort den.
  • Annat som grisar används till är ammuniton, cigaretter och diesel. Samt mycket, mycket mer.
 
 
 
 
2008 ställde konstnären Christien Meindertsma ut sitt verk "PIG 05049". Hon hade då under tre år följt en enda gris och skrivit upp allting som grisen hade hamnat i och använts till. Alla djur vars kroppar ska säljas måste ha ett produktnummer som kan spåras. Inom industrin ses djur som produkter och de får nummer istället för namn. Jag tänker inte dra en parallell mellan det och en väldigt mörk del av historien där människor behandlade varandra på samma sätt. Ni vet alla vilken händelse jag menar och jag tycker en viktig fråga att ställa sig själv är varför det är okej att vissa arter fortfarande behandlas så.
Christien följde alltså grisen som blivit tilldelad numret 05049. 05049 blev efter sin död uppstyckad och skickad över hela världen. Hen hamnade i det mesta som jag listat här ovanför, men främst på tallrikar och i människors magar. Så som de flesta grisar gör.
 
 
Grisar anses ligga på ett treårigt människobarns intelligensnivå. Deras mentala färdigheter är i klass med schimpanser och delfiner. De kommunicerar med läten, ansiktsuttryck och kroppsspråk. De har minst tjugo olika läten som alla betyder olika saker. Grisen bygger bon. Ett bo där de sover och ett för sina kultingar. De är sociala och har livslånga relationer med sina familjemedlemar. De drömmer när de sover och planerar framåt genom att exempelvis gömma mat. Grisar både förstår och tycker om att spela enklare tv- och dataspel.
 
 
 
 
- Enligt svensk lag ska alla grisar ha tillgång till strö. Detta bland annat på grund av suggornas stora behov av att bygga bo till sina kultingar innan förlossningen. De flesta kultingar föds ändå direkt på betonggolvet där deras mamma lever. För att öka produktiviteten har moderna grisar avlats till att föda upp till femton ungar per kull. Det normala antalet kultingar per kull för en gris är fem. Efter en månad tas ungarna från mamman så att hon kan insemineras igen och föda en ny kull.
- Suggorna lever på så kallade smågrisfarmar där deras enda uppgift är att föda barn. Detta gör de tills de är utslitna vid tre års ålder ungefär. Eftersom de har avlats till att föda för stora kullar är de när de är tre år väldigt magra till följd av all amning. Köttet är inget värt i Sverige så de skickas utomlands för slakt. Bland annat till Tyskland.
- Galtarna på smågrisfarmar lever helt isolerade i små boxar. De pumpas på sperma och får aldrig träffa suggorna.
- De grisar som föds fram till kött tas från sina mammor när de är en månad gamla. Kultingar ammar under normala omständigheter fyra månader och stannar mycket längre än så hos sin mamma. När de är tre månader säljs de till en slaktsvinsgård där de lever upp till tio individer på nio kvadratmeter. Grisar har ett stort behov av att böka i jorden och de kan "böka" sina trynen blodiga mot betonggolvet. Grisar är också mycket renliga djur som håller sin "toalett" avskild från där de lever. På gårdarna tvingas de leva i sin egen avföring. Det gör luftkvaliteten väldigt dålig och många grisar har problem med luftvägarna på grund av all ammoniak och allt damm. De blir matade 2-3 gånger om dagen med främst importerad soja. Mellan måltiderna har de ingenting att sysselsätta sig med. Precis som människor blir uttråkade grisar apatiska, deprimerade och uppvisar ångestbeteende. De skadar också varandra genom att bita av varandras svansar och öron.
- När de är sex månader gamla väger de över 100 kilo. Grisar är avlade till att växa onormalt snabbt och får därför problem med lederna. Vid sex månader och hundra kilo skickas de till slakt.
- I Sverige får inte djur transporteras mer än åtta timmar i sträck. På de åtta timmarna dör eller skadas 14 000 grisar per år. Främst på grund av överhettning. De står tätt, tätt packade i lastbilarna utan tillgång till vatten. Jag tänker inte dra parallellen till den där episoden i historien där vi lät människor gå igenom samma sak nu heller. Ni vet vad jag menar och frågan är fortfarande den samma: Hur kan det vara tillåtet när det är andra djur som går igenom det? Låt er heller inte luras av "närproducerat". En gris kan ha levt sina sex månader i närheten av där dess kött säljs, men hen har mycket troligen blivit slaktad långt därifrån.
- I Sverige dödas en gris var tionde sekund på slakterier. De trängs först ihop i små schakt som fylls med koldioxid. Vi låter bli parallellen här också. Det borde vara ganska klart och tydligt vid det här laget var nazisterna fick sina idéer från. Efter att de har gasats medvetslösa hängs de upp och ner och snittas i halsen. De får hänga upp och ner och blödas ihjäl. Därefter sänks de ner i ett skållningskar och sedan får de pälsen bortbränd innan de klyvs mitt itu och styckningen börjar.
- Slakterierna i Sverige blir färre och färre samtidigt som köttkonsumtionen ökar. Det betyder dels att transportsträckorna blir längre men också att slakterierna blir överbelastade och att slaktarna hoppar över vissa steg. Det händer att grisar skållas levande på grund av detta.
 
 
ettlivsomgris.se kan ni läsa mer om hur grisar har det i Sverige. Djurrättsalliansen har i två års tid dokumenterat hur det ser ut på hundra slumpvis utvalda gårdar i Sverige.
 
 
 
 
Hade tänkt skriva om det här i somras, då när jag läste artikeln i Illustrerad vetenskap, men det blev aldrig av. Lika bra det kanske, för nu i juletider passar det nog bättre att informera om hur grisar i Sverige har det. Grisar är ju en väldigt stor del av julen här, men kan de inte få vara det utan att behöva sätta livet till? Baka pepparkaksgrisar och gör "julskinka" av kålrot eller rotselleri. Hylla grisen för det fantastiska djuret hen är - inte för vad du kan "få" av henom. Vi får faktiskt ingenting. Vi tar. Och det är inte rätt. Det spelar ingen roll att det ses som normalt eller att "vi alltid har gjort så". Fel är fel. Elakt är elakt. Döda är döda.
 
 
Kanske i år är året då du börjar se individen bakom julskinkan. Och allt det andra på julbordet. Förra året skrev jag ett långt inlägg med vegansk julmat. Det kan ni läsa här (klick). Maten i inlägget är ganska "traditionell" men varför inte prova nya smaker? Så som curry-"sill" eller de här smarriga rödbetsfalaflarna (klick) från Susannes gröna jul på Svt.
 
 
 
 
Källor:
Illustrerad vetenskap, nr. 8/2016
https://www.youtube.com/watch?v=RcbeJEUnii4
http://edition.cnn.com/2010/OPINION/10/24/meindertsma.tracing.pig/index.html
http://christienmeindertsma.com/index.php?/books/pig-05049/
http://www.ettlivsomgris.se/fantastiska-fakta-om-grisar
http://www.ettlivsomgris.se/grisens-liv-pa-farmen
 
 

Skuggornas bok

 
 
 
 
 
Min absoluta favorit bland tv-serier någonsin är Förhäxad. Eller Charmed som den heter på orginalspråk. Den handlar om tre systrar som upptäcker att de är häxor. Systrarna Halliwell. I serien har de en stor och tjock bok full med besvärjelser som kallas för Skuggornas bok. Book of Shadows. Book of Shadows kallas boken med religösa texter och besvärjelser inom religionen wicca, något som tv-serien bygger mycket på.
 
 
 
Jag har sen jag var barn varit intresserad av och dragits till det övernaturliga. Samtidigt har jag varit väldigt rädd och känt att det varit något jag inte ska leka med. Har mest haft besök av energier som jag tyckt vill mig väl, men även känt energier jag inte alls känt mig bekväm med. Köpte också tarotkort för några år sedan och hade en ganska otäck upplevelse med dem. Känner att det är alldeles för starka krafter och att jag inte kan hantera dem på ett bra sätt, så jag tenderar att hålla mig undan. Så gott jag kan. Dras fortfarande till det som är övernaturligt. Eller om det dras till mig. Jag vet inte.
 
 
 
Men jag tror att det inte är ett dugg farligt om en lär sig hantera alla energier som finns i universum. Något jag borde jobba på, eftersom jag är så känslig för dem.
 
 
 
När jag var tolv, tretton ungefär började jag på min egen Book of Shadows. Fast jag skrev upp de besvärjelser som finns i Charmed. Inga egna. Men det kommer kanske om jag väljer att utforska den sidan av mig mer. Men just den här boken som ni ser på bilderna har jag bestämt bara ska innehålla systrarna Halliwells besvärjelser.
 
 
 
Kom inte så långt på boken, men en dag ska jag göra klart den.
 
 
 
 
 

Filosofi och fobi

 
 
Jag har lagt till en ny kategori på bloggen: filosofi. Ibland när jag skriver inlägg tycker jag det är så svårt att veta i vilken kategori jag ska lägga dem. Som att det saknas något. Tror det är filosofi jag har saknat. Att bara få skriva av mig det jag tänker på. "Sväva i väg" kanske en del skulle kalla det. Vilket jag ju gör i många inlägg, men har inte haft någonstans att lägga dem förut. Jag tänker som så att det är via att filosofera som vi kommer fram till svaren. Att det är så de svåra frågorna har lösts. Att utgå från den faktan som finns och sedan undersöka olika vägar att gå för att hitta ännu mer svar. Som Albert Einstein sa: "Education is not the learning of facts, but the training of the mind to think.". Att utbildning inte handlar om att memorera fakta, utan om att lära sig att tänka.
 
 
Något jag har tänkt på ett tag nu är det där jag skrev för något inlägg sedan. Om att jag inte är rädd för att bli rädd, eftersom jag är rädd nästan hela tiden. Tror det är därför jag inte har någon fobi. Inte vad jag kan komma på i alla fall. Det kom upp för några år sedan. Vi pratade om rädsla och jag kunde inte komma på att jag har en enda fobi. Jag har fått svindel ett par gånger i mitt liv, men båda gångerna stod jag högt upp på rangliga stegar. Så det räknas kanske som befogad rädsla? Jag är inte höjdrädd annars. Gillar inte att vara fasthållen eller instängd och har svårt för att bli jagad. Men det är inget som förlamar mig av skräck. Så kanske hindrar min konstanta oro och nervositet mig från att faktiskt känna riktig skräck. Tror inte min kropp skulle klara av det.
 
 
Det var lite tankar så här på förmiddagen. I dag är vi ett helt gäng som ska gå och se den nya Star Wars-filmen. Sen är det tre arbetsdagar kvar för Mats innan vi åker till mina föräldrar över jul.
 
 
Ha det gott <3
 
 
 
 
"Imagination is more important than knowledge. Knowledge is limited. Imagination incircles the world."
- Albert Einstein
 

Tänder, fluor, glycerin och mycket mer

 
Okej. Här kommer ett väldigt långt inlägg om tänder och massa som hör dem till. Mest om fluor dock. Jag har försökt dela upp allting i mindre sektioner och hålla mig relativt kortfattat så att det lättare ska gå att hänga med eller hoppa över vissa stycken.
 
 
Först och främst: Ni som känner mig utanför internet har säkert märkt att jag ett tag hade väldigt mörka tänder. Jag skriver mer om det och mina problem längre ner, men först vill jag förklara varför jag inte använder tandkrämer med varken fluor eller glycerin som ingrediens. Vi börjar med fluor.
 
 
Därför använder jag inte tandkrämer med FLUOR:
  • Fluor är dödligt. Det ligger mellan bly och arsenik i giftighetsgrad. 1-5 g fluor är den dödliga dosen för en vuxen människa och mindre dos för ett barn. Olika tandkrämer innehåller olika mycket fluor, de för barn har mindre mängd fluor, men ungefär en tandkrämstub för vuxna innehåller nog mycket fluor för att döda ett barn om barnet skulle förtära allt i tuben under en kortare period. Livsmedelsverket kräver att det finns varningstexter på alla fluortandkrämer för barn där vuxna uppmanas övervaka tandborstningen så att barnet inte sväljer tandkrämen och barn får inte använda större mängd än en ärta av fluortandkräm per borstning. Vuxna ska kontakta giftinformationscentralen om barn får i sig en större mängd.
  • Fluor anses hormonstörande, möjligen cancerframkallande och är ett nerv- och cellgift. Inom cellbiologisk forskning används fluor för att påverka cellernas ämnesomsättning. Fluor hämmar bland annat enzymerna enolas och fosfoglukomutas som hjälper till att styra energiproduktionen i cellerna och påverkar även andra enzymer som är viktiga för cellens normala tillstånd. Det är förmodligen därför fluor ses som ett bra hjälpmedel för att förhindra karies. Det är helt enkelt ett cellgift som tar död på enzymer, även de som finns i bakterierna som fastnar på våra tänder. Fluor hämmar också cellens olika regleringsmekanismer. Bland annat signalämnet cykliskt AMP som är väldigt viktig för den hormonella styrningen i cellerna. Tandläkaren Henrik Lichtenbergs forskning visar också på att fluor påverkar vårat immunsystem som börjar attackera kroppens egen vävnad, vilket ökar risken för tumöväxt hos de med anlag för cancer. Fluor påverkar också nervceller. Framför allt hjärnans signalfunktioner och hippocampus som är en väldigt viktig kopplingsstation mellan korttidsminnen och långtidsminnen. Det finns många studier som visar på att barn som växer upp med höga fluorhalter i dricksvattnet uppvisar lägre IQ. Nazisterna var de första att använda fluor som nervgift på människor för att manipulera fångars beteende. Även under kalla kriget använde sig Sovjet av fluor på fångar.
  • Fluor binds i våra organ och framför allt hårdvävnader. Det vill säga skelettet och tänderna. Fluor är ett grundämne (F, atomnummer 9) som finns naturligt i maten vi äter och vattnet vi dricker. Aldrig i sin rena form dock utan alltid bundet till något annat ämne. Fluor i sin naturliga form är en gas som är mycket farlig. Men kan inte existera helt ensamstående naturligt. Bara med människans hjälp. En person får i snitt i sig 0,5 mg - 2 mg bundet fluor per dag via mat och vatten i områden i Sverige som har låg fluorhalt i vattnet. På de ställen där fluoret ligger uppåt 1 mg/liter (hög fluorhalt) får personer istället i sig 2-5 mg per dag. Gränsvärdet för fluor i kommunala vatten sänks ständigt (senast 2014)  och nu ligger det på 1,2 mg per liter, så även om du får kommunalt vatten till din kran kan fluorhalten vara hög. HÄR (klick) kan ni som bor i Värmland och får kommunalt vatten se vad fluorhalten ligger på just i erat område. Problemet är dock störst om du har egen brunn då halterna av fluor kan vara mycket höga. Du kan skicka in ditt vatten till kommunen och få det analyserat. Det kostar runt 150 kr. Är du gravid eller har barn under 1 år är det gratis i de flesta kommuner. Generellt sätt gäller ju djupare brunn - desto mer fluor. I hela jordskorpan finns det bindningar med fluor i olika mängder naturligt. Men på ytan, där vi befinner oss, är de naturliga mängderna ganska små. I och med att människan började borra och gräva djupt efter vatten och diverse annat har vi de senaste tusen åren fört upp mer och mer fluor till ytan. Framförallt i förening med kalcium = kalciumfluorid. När det kommer till fluoret som tillsätts i tandkrämer och munskölj är det i en förening med natrium. Natriumfluoriden som tillsätts i tandhygienprodukter är en biprodukt från bland annat aluminiumtillverkning och konstgödselindustrin. Förutom att det tillsätts i tandkrämer används det bland annat också i råttgift. En minuts munsköljning med munskölj innehållande 0,2 % natriumfluorid gör att dina tänder och ditt svalg blir utsatt för fluorexponering en längre tid och påverkar utan tvekan cellerna i munhållan. Du får förmodligen också i dig ungefär 20 % av vätskan, vilket motsvarar ungefär 1,5 liter av vatten med 1,2 mg fluor/liter (gränsvärdet för kommunalt vatten). Använder du fluorskölj två gånger per dag får du alltså troligen i dig motsvarande fluoret som finns i 3 liter vatten plus det faktiska vattnet du dricker, maten du äter och övriga fluorprodukter du använder på en dag. Njurarna klarar av att utsöndra 20 - 80 % av fluoret vi får i oss dagligen, resten binds i våra organ. Framför allt tänderna och skelettet, men det har hittats anrikningar hos människor även i bland annat njurarna och urinblåsan. Fluor binder sig otroligt snabbt i emaljen på våra tänder och vårat skelett. Det är därför du måste få i dig mycket fluor inom en kort tid för att kunna bli förgiftad, men med åren inträder en viss mättnad. Därför har äldre personer mycket större risk att drabbas av fluorförgiftning än yngre vars skelett och tänder fortfarande binder fluor i emaljen. Under en livstid kan en människokropp samla på sig upp till 10 gram fluor/kilo emalj, beroende på fluorhalten i vattnet du dricker och hur mycket fluorprodukter du använder. De som lever där fluorhalten är hög i vattnet kan ha 2-3 gånger så mycket mer fluor bundet i skelett och organ. Varför det inte är bra kan du läsa mer om i nästa punkt:
  • Fluor orsakar fluoros och gör emaljen skörare. I tandemaljen finns det ett ämne som heter hydroxiapatit. Om du använder fluor på dina tänder förändras hydroxiapatiten i emaljen och istället bildas fluorapatit. Emaljen blir då hårdare, men också skörare. Glas går sönder mycket lättare än gummi. Tänderna ska kännas lite, lite mjuka när du tar på dem. Det är emaljens naturliga tillstånd utan ämnet fluorapatit. Även vårat skelett har emalj som yta. Skelettet får aldrig fluor direkt på sig och påverkas därför inte lika mycket som våra tänder, men fluor lagras främst i skelettets emalj när det har kommit in i kroppen. Dental fluoros och skelettfluoros är två sjukdomar som drabbar framför allt de som har bott på ställen med hög fluorhalt i vattnet när de var små. Dental fluoros innebär att tandemaljen blir missbildad. På vissa ställen är emaljen så skör att den släpper in bakterier i tanden och då uppstår permanenta missfärgningar. Personer med dental fluoros har ofta gula eller bruna fläckar på sina tänder där emaljen har varit extra skör. Fluoros kan tyckas ofarlig men med en skörare tand ökar riskerna för karies, ilningar och andra problem. Tandemaljen består av kalciumfosfat som bakterierna inte kan äta. Därför kan det inte bli hål i själva tanden om inte emaljen är väldigt tunn eller skör. Bakterierna attackerar också främst i fickor i tandköttet där matrester lätt fastnar. Skelettfluoros är mer ovanlig än dental fluoros men innebär samma sak. Skelettets emalj blir helt enkelt missbildat och försvagat. Tidiga symptom på skelettfluoros är smärta i ben och leder. Det kan också tillslut leda till förvrängda ben, invalidisering och även osteoskleros. Det finns inget botemedel mot fluoros. Det går bara att förhindra. Fluor har också visat sig störa enzymer i ameloblasten, som är den cellen som bildar emalj, vilket gör det svårare för tanden eller skelettet att bilda emalj. Barn har mycket större risk att drabbas av fluoros än äldre eftersom ju äldre du är desto mer mättat är ditt skelett. Barn har nästan inget fluor alls bundet till emaljen och deras tänder och skelett är därför mer mottagliga. Fluor stör som sagt även tandens mineralisering vilket inte är bra under tändernas utveckling. Därför ska små barn utsättas för så lite fluor som möjligt.
  • Tycker det finns skäl till att ifrågasätta varför fluor gick från att användas som nervgift till att påstås vara nyttigt för oss. Aluminiumtillverkningen tog fart under första halvan av 1900-talet och natriumfluorid (Fluorföreningen som tillsätts i tandhygienprodukter och även i dricksvattnet i många länder. Ej i vatten i Sverige.) var och är dess största restprodukt och är i princip omöjlig att eliminera. Mycket troligt är att industrin beslöt sig för att tillsätta det i produkter som människor konsumerar och försöka övertyga folk om att fluor är nyttigt. Vid den tiden användes fluor endast som cell- och nervgift. Bland annat av nazisterna, men främst inom forskning med försöksdjur och även i råttgift. Läs mer i punkt tre om hur fluor påverkar enzymer i celler. U.S. Public Health Service blev den första myndigheten att rekommendera fluor i dricksvatten. Chefen för den myndigheten var Oscar Ewing, som också var advokat på The Aluminium Company of America. Vetenskapliga studier gjordes som skulle bevisa att fluor inte var farligt. Bland annat av de industrierna som tidigare blivit fällda för fluorförorening. 1950 började USA tillsätta natriumfluorid i dricksvattnet i olika städer och andra länder följde snart efter. Men fluorets säkerhet var fortfarande ifrågasatt. Ketteringlaboratoriet gav 1958 ut sammandrag från 8700 studier som visade på att fluor är ofarligt. Laboratoriumet sponsrades dock av företag som alla tjänade pengar på sitt natriumfluoridavfall. I dag är det få som vet eller kommer ihåg att under första halvan av 1900-talet användes fluorföreningar som nervgift. Fortfarande i dag används det inom cellbiologisk forskning. Men också i tandhygienprodukter över hela världen. Även tillsatt i dricksvattnet på många ställen. Detta trots att inga egentliga bevis för fluorets positiva inverkan på tandhälsa finns. Det enda jag kan hitta är att det påverkar bakteriernas celler. Vilket det ju gör eftersom det är ett cellgift. Men det påverkar även våra celler negativt.
  • Även tandläkare och tandhygenister börjar ta avstånd från fluor. Socialstyrelsen slutade rekommendera fluorsköljningar i skolorna 1991 och fluortanten försvann helt någon gång under nittiotalet. Olika i olika kommuner. Jag har minnen av henne från lågstadiet eller förskoleklassen. Det sägs att hon försvann på grund av att hennes jobb var slutfört. Barn hade fått bättre tandhälsa och hon behövdes inte längre. Det verkar dock som att fluorsköljning i skolorna har gjort ett återintåg i vissa kommuner. Jag var på en vanlig rutinundersökning hos tandhygenisten för ett par månader sedan. Sa att jag inte använde tandkräm med fluor, något hon inte tyckte var något problem. Tidigare har jag fått höra att fluor är ett måste för optimal tandhälsa. En kompis till mig får mycket hål i tänderna. Under hela vår uppväxt har hon varit noga med att borsta tänderna (med fluortandkräm) och använda munskölj (med fluor) efter varje måltid eftersom tandläkare och hygenister har sagt till henne att det är det hon måste göra för att minska sin karies. För någon vecka sen var hon till tandläkaren för en undersökning och han sa åt henne att sluta använda fluor genast eftersom det har börjat gröpa ur hennes tänder. Gissa om hon blev arg! Det är ju tandläkare som har sagt åt henne att hon ska använda fluor. Massor av det! Det verkar som att tandvården börjar ändra kurs. Kanske inte eftersom de fortfarande tycker att fluor är ett bra hjälpmedel när det kommer till tandhälsa och på deras hemsidor rekommenderas fluor (Samtidigt som de dock varnar för för mycket fluor). Men det verkar inte vara hugget i sten längre, att du måste använda fluor. Jag kan inte minnas senaste gången jag fick fluorlack heller. Måste vara minst sex år sedan.
  • Vi är inte ensamma på den här planeten. Människan är ett tåligt och härdat djur. Vi tål mycket skit för vi har utsatt oss själva för syntetiska eller onaturliga ämnen och levnadssätt i hundratusentals år. Men det har inte andra djur gjort. Förutom de som lever nära oss, som för övrigt har samma typer av sjukdomar och problem som vi människor har. Jag tycker inte det räcker med att säga att riskerna är si och så stora eller små för människor när det kommer till olika ämnen och produkter. Vi måste också ta hänsyn till hur allt vi tillverkar påverkar andra djur. De ämnen vi skapar finns i vattnet och jorden och luften. Inga djur kan komma undan från dem. Och det är inte rättvist. Speciellt inte med tanke på att de inte tål syntetiskt framställda kemikalier lika bra som människan gör.
 
 
Vad du kan göra för att minska fluoransamling i dina hårdvävnader och övriga organ:
- Sluta använda fluorprodukter. Så som tandkräm och munskölj. Det finns massa tandkrämer som inte innehåller fluor. Du kan även göra din egen på kokosolja, bikarbonat och etersik olja av pepparmynta. Själv använder jag en tandkräm gjord på ett par matskedar kokosolja och 5-10 droppar pepparmynta. Jag borstar även med bikarbonat en gång i veckan ungefär (tycker bikarbonat sliter för mycket på emaljen för att vilja borsta med det varje dag) och till munskölj använder jag ett halvt glas vatten med en droppe eterisk olja (pepparmynta).
- Kolla upp ditt dricksvatten. Om du har väldigt höga halter av fluor (över 1 mg/liter) försök att hitta en annan vattenkälla. Kanske gräva en grundare brunn? Eller få dricksvatten från någon som inte har så mycket fluor i sitt vatten.
- Håll kroppen basisk. Genom levnadssätt och framför allt kosten. Olika livsmedel orsakar kroppen att bli sur. Ju surare kropp du har (Ph-stickor, lackmuspapper, brukar finnas att köpa på apotek) desto svårare är det för njurarna att rena kroppen från fluor. Äter du mycket föda som gör kroppens ph-värde surt (kött, ägg, spannmål, kaffe, alkohol, tobak, tillagad mat m.m.) kommer din kropp samla på sig mer fluor än om du håller dig till alkaliska livsmedel (frukt, grönsaker, bär, örter m.m.). Det är också viktigt att stressa så lite som möjligt för att hålla kroppen alkalisk.
- Köp ekologiskt. Många bekämpningsmedel innehåller fluor. Akut eller kronisk fluorförgiftning är inte ovanligt bland boskapsdjur eller personer som jobbar på oekologiska odlingar och gårdar.
- Tänk på att de allra, allra farligaste fluorföreningarna inte alls finns i tandhygienprodukter. Perfluorerade och polyfluorerade ämnen (PFAS) är helt och hållet människoskapade. Perfluorerade ämnen kännetecknas av att de innehåller en fullständigt fluorerad kolkedja där väteatomerna har ersatts med fluoratomer. Föreningen mellan fluor och kol är en av de starkaste som finns och den bryts helt enkelt inte ned i naturen. Polyfluorerade ämnen kan brytas ned något över tid, men troligen väldigt lite. Och medan de bryts ner kan de övergå till att bli perfluorerade. Människan får i sig PFAS via maten och vattnet (finns inte där naturligt utan är som sagt människoskapade ämnen som hamnat i våran natur), smuts- , vatten- och fettavvisande produkter så som skötbäddar, teflonpannor, regnkläder, plastmattor, rengöringsprodukter, beläggning i pappersförpackningar m.m, samt via att andas in hushållsdamm. Högfluorerade ämnen är precis som fluor fettavvisande och binder sig därför till proteiner. De ansamlas främst i våran lever och vårat blod. Högfluorerade ämnen beter sig inte alls som de enkla fluorföreningarna (så som kalciumfluorid och natriumfluorid som finns i dricksvatten och tandkrämer). Men jag vill ändå nämna dem här för att ni ska få en uppfattning om vad som kan hända när människan leker med fluor och att fluor inte är ett harmlöst grundämne. Fluor räknas som det mest reaktiva av alla grundämnena och förenar sig enkelt med alla andra grundämnen förutom helium och neon. Det är förmodligen på grund av dess förmåga att binda sig lätt till mineraler och metaller som det används så mycket inom de flesta industrier.Jag tycker det skulle ha stannat djupt nere i jordskorpan. Vi människor har tagit upp massa fluor till ytan där det förenar sig både självmant och med våran hjälp i alla möjliga former. Vi har till och med lyckats skapa onedbrytbara ämnen med hjälp av fluor. Helt nya ämnen som kommer finnas i oss och naturen för alltid.
 
 
 
Jag använder heller inte tandkrämer med GLYCERIN som ingrediens. Glycerin är en alkohol som utvinns ur fett, främst från kokosolja. Den lägger sig som ett lager runt tanden och hjälper till att förhindra missfärgningar. Men det hindrar också emaljen från att reparera sig. Glycerin sitter kvar länge på tanden och det krävs många sköljningar innan det försvinner. De flestas tänder är konstant täckt av ett lager glycerin eftersom de hela tiden fyller på när de borstar tänderna. Egentligen har jag inget problem med glycerin. Har du stark emalj kan jag tänka mig att det är ett bra skydd. Men om du är en sådan person som lätt får hål eller vet att du har svag eller tunn emalj tror jag glycerinet gör mer skada än nytta, eftersom det förhindrar tanden att läka sig själv. Jag använder mig ju dock av en liten, liten dutt kokosolja (blandat med eterisk olja av pepparmynta) när jag borstar tänderna, så jag antar att mina tänder blir täckta av en viss mängd glycerin. Men inte lika mycket som om jag skulle använda tandkrämer med koncentrerat glycerin i sig. Jag använder mig också av oil pulling ibland (swishar runt en matsked kokosolja i munnen i cirka 20 minuter) och jag känner att kokosoljan gör nytta på något vis. Men jag märker också att tänderna tar stryk om jag använder kokosolja för mycket. Jag försöker vara noga med att låta tänderna andas och reparera sig. Vi får alla viss skada på emaljen när vi äter, så jag tror ändå inte det är nyttigt för tanden att förhindras i sin emaljproduktion konstant. Glycerin kan även stå som glycerol eller propantriol i innehållsförteckningen.
 
 
 
Vad jag tycker är viktigt när det kommer till att hålla tänderna friska:
- Få bort plack och matrester. Helt enkelt att borsta tänderna. Tror egentligen inte att det behövs ett visst medel för att hålla tänderna rena, det viktiga är att inte bakterier får sitta kvar för länge.
- Var noga med tandtråd. De flesta matrester samlas och de flest hål bildas i fickor i tandköttet. Så var noga med att pilla bort matrester därifrån när du har ätit. Men var noga med att inte gå för djupt eller vara för hårdhänt. Skulle tro att det orsakar mer problem för tandköttet än nytta.
- Var rädd om din emalj. Bland annat genom att inte använda fluor (som dels kan påverka emaljproduktionen men också gör emaljen skörare) och vara snål med glycerin (som förhindrar emaljens reperation). Men tänk också på hur du borstar. Tanborsten ska bara ligga mot tanden, du behöver inte trycka knappt någonting. Och om du borstar med roterande rörelser, istället för fram och tillbaka, skadar du emaljen minst. Lättast är att investera i en eltandborste med roterande huvud. Eller så kan du öva in den rörelsen med handen.
- Ju färre gånger du äter per dag desto mindre "attacker" av bakterier sker i din mun. Så det kan vara en bra idé att försöka få in alla kalorier du behöver på 2-3 måltider. Men ät om du är hungrig! Det kan ta tid att vänja kroppen vid att äta mycket på en gång istället för små mål ofta. Och jag tycker alltid det är viktigast att få i sig nog med kalorier. Allt annat kommer efteråt.
- Drick mycket vatten. Det märker jag direkt jag har slarvat med vatten, att tänderna blir känsligare. Att saliven inte blir lika effektiv. Den blir segare på något vis. Att hålla vätskebalansen i kroppen jämn tror jag är bra för allt. Tänk vad mycket kompakt, torr mat de flesta äter. Tror det är sååå viktigt att återfukta kroppen. Dels via det vi äter, men också genom att dricka vatten.
- Tänk på d-vitamin och kalcium. Emaljen är gjord av kalciumfosfat och ju mer kalcium kroppen tar upp, desto starkare blir tänderna och skelettet. För att kroppen ska kunna ta upp kalcium måste du dels äta mycket av kalciumrika livsmedel. Gröna blad är den mest potenta källan. Så som spenat, sallad, grönkål, persilja m.m. Ju grönare - desto bättre! Men du måste även tänka på att dina d-vitaminnivåer inte är för låga. Kroppen behöver d-vitamin för att kunna tillgodogöra sig kalciumet du äter. Här uppe i Norden får vi tyvärr alldeles för lite sol under hösten, vintern och våren för att våra kroppar ska kunna tillverka d-vitamin. Därför är det viktigt att fylla på med andra källor. Så som berikade produkter eller tillskott.
 
 
 
Nu kommer vi till mina tänder och de problem jag hade i ungefär ett år.
 
Det hela började förra sommaren. Jag åt ångestdämpande medicin som gjorde mig väldigt muntorr. Jag märkte att tänderna blev känsligare, men problemen började inte på allvar förrän under den vintern. Även fast jag slutade med tabletterna i slutet av förra sommaren hade jag kvar muntorrheten till och från hela vintern. Allt kändes så torrt och strävt; tänderna, tungan, läpparna. Det var hemskt. Det är så svårt att tugga och svälja när munnen är så där torr. Och jag fick verkligen erfara hur otroligt viktigt saliv är för att hålla tänderna friska. Hur de faller sönder framför ögonen på en om saliven försvinner en längre period.
 
 
 
 
Så här såg tänderna ut när det var som värst, i februari. De blev dock mycket mörkare än så här. Tyckte jag tog hur många bilder som helst på mina tänder och dokumenterade förloppet, men nu kan jag knappt hitta några foton alls. Vid den här perioden ilade de så fort jag öppnade munnen och var superkänsliga. Jag levde mest på soppa och juice för när jag tuggade bet jag av små bitar av tänderna och det ilade ner i rötterna. Usch! Jag kunde inte heller borsta tänderna, det var helt enkelt för obehagligt och jag kunde känna hur mjuka tänderna var när jag knackade på dem med nageln. Emaljen måste ha varit supertunn. Jag fick nöja mig med tandtråd och hemmagjord munskölj. Skulle tro det var det som gjorde att tänderna blev missfärgade. Att jag inte kunde borsta bort det som la sig på dem i kombination med att emaljen var så tunn.
 
 
Jag hade även andra hälsoproblem under den här tiden som säkert påverkade min kropps förmåga att läka tänderna. Jag började heller inte ta d-vitamintillskott förrän i mitten av oktober, och till följd fick jag för låga värden. Något som hade rättat till sig i februari när den här bilden togs. Men jag tror att det ändå var en bidragande orsak. I ett försök att hjälpa tänderna på traven använde jag mig av oil pulling (swishade runt en matsked kokosolja i munnen i cirka 20 minuter) en till två gånger om dagen. Men eftersom kokosolja innehåller glycerin (som hindrar emaljreperation) gjorde jag förmodligen lagret runt mina tänder tjockare och tjockare och det blev snudd på omöjligt för emaljen att repareras.
 
 
I våras läste jag för första gången om glycerin och hur det kan påverka tänderna, så jag slutade med den ekologiska och fluorfria tandkrämen jag har använt i flera år (fluor slutade jag använda för minst tre år sedan) som hade glycerin som ingrediens och började göra min egen tandkräm. Under sommaren som följde kände jag också hur jag blev mindre och mindre muntorr och tänderna repade sig snabbt. "Skadan" var dock redan skedd och alla tänder förutom de övre framtänderna var väldigt missfärgade. De var bruna. Det blev en väldigt stor kontrast mellan dem och mina vita framtänder som inte hade blivit påverkade av min muntorrhet. Men jag brydde mig faktiskt inte. Jag var så himla lättad över att kunna äta normalt utan smärta och jag var helt hundra på att tänderna var friska. Missfärgningar kunde jag leva med.
 
 
 
Bilder från i somras och i höstas innan jag varit hos tandhygenisten.
 
 
Nu i oktober hade jag tid för en vanlig rutinundersökning hos tandhygenisten. Jag hoppades att hon kunde få bort missfärgningarna på något sätt, men jag trodde ändå inte att det skulle gå. De var väldigt grova som ni ser. Och det kändes okej. Jag visste att tänderna var friska eftersom jag inte hade ont eller ilningar (förutom på de ställen där det har lossnat bitar från tänderna) och de tänder som inte hade blivit missfärgade var vitare än någonsin. Men hon fick bort dem! Hur lätt som helst. Hon tog fram något som jag tror hon kallade för en bläster. Det var i alla fall en liten mackapär som sprutade en stark stråle vatten blandat med bikarbonat på tänderna och i ett huj var missfärgningarna borta. Tog max ett par minuter för henne att få bort allt. Sen ville hon putsa tänderna med deras speciella tandborste och fluortandkräm. Jag sa att jag helst inte använder fluor och det tyckte hon inte var några problem. Hon föreslog dock att jag kunde komplementera med fluormunskölj eftersom fluor gör tandytan hårdare. Det blir då svårare för bakterier att få fäste och missfärgningar inträffar inte lika lätt. Men jag sa att jag hellre fortsätter att vara noga med munhygienen än att använda munskölj med fluor och det trodde hon inte skulle vara några problem. Hon röntgade tänderna och de var hur friska som helst (har dock problem med ett par visdomständer som inte riktigt vill komma upp, men det har ju inget med fluor att göra) och emaljen var stark, så hon trodde inte att missfärgningarna skulle komma tillbaka.
Förutom att jag fick ta bort missfärgningar så var det här mitt snabbaste rutinbesök någonsin. Brukar ha massa tandsten på mina undre framtänder, men jag hade ingen tandsten den här gången och jag fick A+ i munhygien. Känns lite löjligt att skriva, men jag blev glad att hon sa så. Dels på grund av att jag faktiskt har läst på väldigt mycket och det känns skönt att det jag gör är bra för tänderna. Också på grund av att jag har fått höra ganska mycket negativt om mina tänder. Dels hur de ser ut men också hur jag sköter dem. Jag försöker att inte ta åt mig, men någonstans sätter sig kritiken. Känns som en lättnad att höra att jag faktiskt sköter dem bra.
 
 
 
Så här såg de ut när jag kom hem från tandhygenisten.
 
 
 
Och så här ser de ut nu, två månader senare. Har inte lyckats få samma temperatur på bilderna, men inte mycket har förändrats. Tänderna är lite, lite gulare nu, men de har samma färg allihopa och är fortfarande starka. Lite missfärgningar blir det, det gör mig ingenting. Vi använder ju faktiskt tänderna flera gånger varje dag. Har inte varit muntorr sen i somras, förutom ett par dagar i höstas, och jag hoppas att jag slipper det framöver också.
 
 
 
Så här sköter jag mina tänder:
 
- Jag äter tre gånger om dagen ungefär. Är jag hungrig så äter jag, liksom. Men jag har övat mig på att få in alla kalorier på tre måltider.
- Efter varje måltid använder jag tandtråd och sköljer ur munnen med vatten.
- Jag borstar tänderna 1-2 gånger om dagen. Har köpt mig en eltandborste som hjälper mig att hålla rörelserna roterande. Lägger den bara mot tänderna och trycker liiite, lite. Jag borstar aldrig efter jag ätit syrlig mat (syra gör emaljen skör ett tag) och alltid efter torr, kompakt mat som lätt sätter sig fast på och mellan tänderna (så som torkad frukt och tillagad mat). Men jag väntar dock minst en halvtimme, om inte längre, så att emaljen ska ha hunnit återhämta sig efter måltiden.
- Jag använder bara naturliga produkter. Gör min egen tandkräm av ungefär 2 msk kokosolja och 5-10 droppar eterisk olja av pepparmynta som jag tar en liten, liten klick på tandborsten. Ibland borstar jag bara med vatten. Ungefär en gång i veckan borstar jag med lite bikarbonat på tandborsten, men är i övrigt försiktig med sådant som slipar på tänderna. Ett par - tre gånger i veckan sköljer jag med en munskölj som jag gör på ett halvt glas vatten och en droppe eterisk olja av pepparmynta.
- Jag börjar med d-vitamintillskott i början av september. Det är nästan omöjligt att överdosera d-vitamin här uppe. Därför börjar jag äta tillskott redan i början av september. Jag tar det bara de dagar det är mulet i september och sedan varje dag oktober till och med april, är planen. I maj tänker jag göra samma sak, bara ta tillskott de dagar det är mulet. Och vara helt utan tillskott juni, juli och augusti. Men då är jag ute mycket också under sommaren. Minst 6 timmar varje dag skulle jag tippa på.
- Jag äter mycket grönt. Jag skulle tro att jag äter ungefär 250 - 500 gram gröna blad per dag. Så som sallad och spenat. Jag vet att det låter mycket, men det är inga problem när du får in vanan att äta mycket grönt. De består av mycket vatten, så den mängden ser mycket ut volymmässigt. Men tänk dig att du skulle förvälla allt det gröna, alltså låta allt vatten ånga bort. Då blir det inte mycket kvar. Samma sak händer i din kropp. Vattnet försvinner fort från din magsäck, den kommer inte bli överfull.
- Jag dricker mycket vatten. Under sommaren skulle jag tro att det blir 3-4 liter per dag, men då svettas jag väldigt mycket. Nu under vintern dricker jag ungefär två liter per dag skulle jag gissa på. Det är så olika från dag till dag hur mycket vatten jag är sugen på. Hur mycket jag rör mig och så vidare. Jag äter också väldigt mycket vattnig frukt. Om du lever mest på tillagad mat skulle jag tro att du behöver mycket mer vatten per dag, eftersom maten du äter innehåller så lite vätska. Jag märker väldigt stor skillnad på tänderna de dagar jag inte dricker nog med vatten. Som att saliven blir mer trög och seg och tänderna tar stryk av det.
 
 
 
Här avslutar jag mitt långa inlägg om tandhälsa. Hoppas ni har funnit det intressant! Det är ju faktiskt ett viktigt ämne att ta upp. Tänderna ska vara med oss förhoppningsvis hela livet och hjälpa oss smälta maten som behövs för att vi ska fungera. Och de konventionella metoderna som används för att hålla dem friska är inte alltid de bästa. De kan till och med vara skadliga för både tänder och resten av kroppen.
 
 
 
Några källor:
http://art-bin.com/art/sallstrom_sw.html
http://www.epochtimes.se/tandkram-kan-vara-daligt-for-tander-och-tandkott/
http://sourze.se/2008/11/07/vad-din-lakare-inte-berattar-for-dig---del-1__67372#.WCMfAYWcFPY
http://www.svd.se/fluor-i-dricksvattnet-kan-ge-cancer
http://www.svd.se/forskare-varnar-for-fluor-till-barn
http://www.mintandchili.com/why-i-dont-use-toothpaste
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Miljogifter/Organiska-miljogifter/Perfluorerade-amnen/
http://ki.se/imm/perfluorerade-och-polyfluorerade-amnen
 
 
Böcker om det här ämnet som verkar intressanta (har inte läst dem själv):
Good Teeth Fom Birth to Death av Dr. Gerald F. Judd
Recept på hälsa av professor Olov Lindahl
Health and Nutrition Secrets That Can Save Your Life av Dr. Russel Blaylock 
 
 

Historieätarna och modern historia

 
Ni har väl inte missat att en ny säsong av Historieätarna har börjat på Svt? Vad jag har förstått så är det sista säsongen. Jag måste säga att jag har svårt för det mesta de äter, eftersom jag nu för tiden inte äter varken djur eller något som kommer från dem. Men jag tror att mycket av maten som visas i programmet även känns annorlunda och äcklig i allmänhetens ögon. Så som tunga, testiklar och juver till exempel. Tror det är viktigt att vi får se inte bara hur människor har levt förr utan även vad de åt. Att det som var normalt då ses som jättekonstigt nu. Äckligt till och med. Att frasen "det har vi alltid gjort i Sverige" faktiskt inte stämmer på någonting. Det som i dag är tradition var en gång i tiden konstiga nymodigheter. Hur går det där uttrycket? Those who don't learn history are doomed to repeat it, and those who learn are doomed to watch it repeat.". Något sådant. Alltså att de som inte lär sig historia kommer upprepa den, och de som lär sig har inget annat val än att se den upprepas. Och det händer ständigt. Att historien upprepar sig. På många olika plan. Både stort och globalt, men jag tänker att det också sker i individen. Det finns ett annat uttryck som säger något om att vi alla begår samma misstag om och om igen tills vi har lärt oss våran läxa.
 
 
Senaste avsnittet av Historieätarna handlade om 90-talet. Första avsnittet där jag faktiskt har levt och kommer ihåg tidsperioden de undersöker. Kul! Kände igen mycket. Nittiotalet var ju faktiskt hela min barndom. Platådojjor och krusat hår. Pasta med pasta och pasta. Internet som kopplades upp via hemtelefonen.
I slutet av programmet pratar de lite om veganism och feminism och miljötänk, som alla tre började växa eller komma tillbaka i slutet av 90-talet. De pratar mest om vegansim och jag är så glad att jag inte var vegan då. Dels på grund av att internet inte alls var lika stort och information var mycket svårare att få tag på. Men också på grund av allmänhetens inställning och reaktioner. Det verkar ha varit helt okej att håna veganer och andra oliktänkande helt öppet. Inte gömd bakom datorskärmen. I dag är det ju ändå svårt för till exempel media att säga någonting dumt eftersom den mesta forskningen står på veganernas sida. Folk i allmänhet kan heller inte kritisera lika hårt som de verkar ha kunnat förr. Vad finns det att kritisera? Förlåt för att jag inte dödar djur eller bidrar till de största utsläppen, skogsskövlingarna, vattenförbrukningen och importen, liksom.
 
 
Men det finns fortfarande hån och kritik och det sprider sig fort över internet, men också irl. Vilket gör det jag försökte få fram för något inlägg sen så konstigt i mina ögon. Jag har fått försvara mitt sätt att leva och blivit hånad för det, jag vet inte hur många gånger. Människor (män) har till och med blivit arga och skrikit åt mig därför att jag inte tycker som de. Jag har fått kritik för att jag inte rakar mig eller bär bh. Människor har försökt tvinga mig att dricka alkohol, även fast jag inte vill. De har krävt förklaringar till varför jag röstar som jag gör och jag har minsann fått höra att det är på grund av mig och de som röstar som jag som det är så dåligt i Sverige. De tv-program jag kollar på, den musik jag lyssnar på och de intressen jag har har blivit hånade så länge jag kan minnas. Inte så mycket nu som under tonåren, men det händer fortfarande. Sådan kritik är liksom okej. Men när jag kritiserar beteenden som anses normala men som jag inte tycker är okej, då helt plötsligt är det viktigt att respektera andras val och åsikter. När normen kritiseras är det inte okej, men att håna feminister/veganer/"pk-maffian"/homosexuella/överviktiga/personer med annat ursprung eller alla som helt enkelt inte är som vi "ska" vara eller tycker så som vi "ska" tycka är helt okej. Det är alltså helt okej att ifrågasätta någon som inte delar eller behagar allmänhetens åsikter. Någon som inte är "normal". Men när jag, och andra, ifrågasätta allmänheten: "Varför röstar du på det och det partiet? Hur kan du bidra till möiljöförstöringen så frivilligt? Varför tycker du inte att kvinnor ska ha samma rättigheter, friheter och skyldigheter som män?" då pushar jag på andra mina egna åsikter och är en sådan där jobbig, militant typ.
 
 
Jag är glad att jag lever nu. Jag kan inte föreställa mig hur det var att vara bland de allra, allra första. Jag är bara liiiite, lite före den allmäna utvecklingen. När jag gick på gymnasiet, för inte mer än tio år sedan, fanns det kanske fem ekologiska produkter att köpa i mataffären - nu finns allt ekologiskt. För bara två år sedan, när jag kom ut som feminist, fick jag höra att män och kvinnor har exakt samma möjligheter och att klä sin son i klänning, måla hans naglar eller fläta hans hår var lika med barnmisshandel. I dag tycker de allra flesta att det inte är okej för arga, vita män att våldtäkts-  eller mordhota kvinnor och att barn ska få klä sig hur de vill. Men det finns ju de som fortfarande blir upprörda när det inte går att se på ett barns utsida vilket kön det "tillhör". Speciellt inte om barnet vill vara lucia, tydligen...
 
 
Jag vet att veganism kommer att fortsätta växa. Vi har liksom inget val. Världen blir mer och mer civiliserad och jorden klarar inte den enorma påfrestning som det innebär att äta kött och djurprodukter. Köttkonsumtionen kommer att minska. Eller så gör den inte det. Men båda scenarion får mig ändå till samma slutsats: att jag ska fortsätta vara vegan och prata om veganism. Hur ska vi nå förändring om det inte är tillåtet att prata om förändring? Knappt ens tillåtet att förändras.
 
 
Det är jobbigt för de allra flesta att ifrågasätta sättet en själv lever på. Att göra förändringar. Men du är inte ensam. De allra flesta av oss har de senaste åren fått oss en eller två eller flera rejäla tankeställare. Kanske är det alldeles för jobbigt att ändra sitt beteende och sina handlingar. Det är okej att känna så. Alla klarar inte av det. Det är en enorm press. Men sluta skamma eller trycka ner de som faktiskt ändrar sig eller kämpar för att förändra bara för att ditt eget samvete tynger ner dig. Det är okej att inte orka. Vi är människor och vi är faktiskt inte bra för miljön eller djurens välmående någon av oss. Men sluta försvara det som inte är moraliskt försvarbart. Vi gör alla våra fel och misstag, och det är okej. Men det hjälper inte att förneka sanningen.
 
 
Nu ska jag försöka släppa det här och fortsätta leva mitt liv. Det är inte ofta det brister, men ibland så. Det är faktiskt väldigt tungt att bli kritiserad för att äta spenat, tycka att kvinnor ska ha samma rättigheter som män och att vilja att framtida generationer ska kunna andas luften och dricka rent vatten. Speciellt när det inte tillåts att kritisera tillbaka i samma utsträckning.
 
 
Men så är det och jag har faktiskt tro på att människan kommer lyckas vända det här. Även fast det kanske inte verkar så på mina texter.
 
 
 

Inspiration för december

 
 
 
 

I teorin är världen rättvis

 
 
 
 
Alla har rätt till sina åsikter. Utom veganer. Och feminister. Och miljökämpar. Och alla andra som inte tycker som normen tycker. Jag startar aldrig, ALDRIG, en diskussion eller konversation med någon om dessa ämnen om inte personen i fråga tar upp det först. Oftast är jag ändå bara tyst och nickar, för vad jag än säger kommer det ses som att det var jag som startade diskussionen och att jag försöker övertyga eller pracka på den andre mina egna åsikter. Och det ses alltid som en diskussion. Kan aldrig bara handla om ett samtal.
 
 
Jag lämnar alltid mina egna känslor utanför och håller mig till fakta. Även fast jag bara vill gråta och skrika åt normen att sluta upp med att förtrycka och döda för det är så hemskt och fel och onödigt. Men jag gör det inte. Faktan får säga sitt. Sanningen upprör nog mycket.
 
 
Normen å andra sidan är inte försiktiga med sina ord. De sitter i mitt hem och tuggar på lik. De pratar om hur gott det är med bröstmjölk stulen från mammor som blir våldtagna och fråntagna sina barn om och om igen för att hålla sin mjölkproduktion igång tills de som utslitna femåringar blir skickade till sin död och hamnar i korvar och djurmat. De skriker åt mig att jag har knäppa ideer och ska vara tyst. De säger till mig att feminister inte har någon plats i politiken och att de är galna och har pms när de säger att de hatar män som grupp för allt de gör mot kvinnor. En sa till och med till mig att om han fick en chans att mörda någon så skulle det vara lady dahmer (som är en känd feministprofil) och förhoppningsvis få slut på "tramset". Feminister är det väl okej att mörda? De säger till mig som har brytt mig om och läst på om miljön sen jag var sexton år att det är ingen idé att göra några förändringar och de förslag jag kommer med är fel, omöjliga att genomföra eller helt enkelt förstör naturen och miljön mer. Jag säger sällan emot. Jag sitter tyst och håller med. För jag orkar inte. Jag vågar säga emot, men jag orkar inte alltid.
 
Men ibland orkar och vill jag. Och det finns de som orkar konstant och som inte heller tar någon skit, som Grynet säger. Som blir förbannade över orättvisor och förtryck och som blir kallade för nazi-si och nazi-så när det brister för dem. Eller om de helt enkelt inte ger sig. Inte låter sig tystas ner. Alla som har fått nog och kritiserar normen och förtryckarna med hög stämma och ociviliserade ord eller inte ger sig blir kallade för nazister. Men att kalla normen för någonting fult när de spyr ut galla och otrevligheter är inte tillåtet. Även fast det är mycket mer rimligt att kalla en köttätare nazist eftersom de stöttar sådana handlingar. Fast mot djur då, men då ses det ju som okej. Vissa djur i alla fall.
 
 
 
 
 
 
Ni vet väl vem det är mest synd om i hela världen? Den köttätande, vite, heterosexuella mannen. Han som inte har blivit kritiserad förr och som nu blir det och blir ledsen och obekväm. Inte våldtagen. Inte misshandlad. Inte dödad. Obekväm. Av sanningen. Han är heller inte så bra på att diskutera, för så fort han har slut på argument ber han den han pratar med att hålla käften. På olika sätt. Det kan vara rent ut: "Håll käften, hora/feminazi/vegankräk" osv. Men oftast mer diskret som "Ja, ja, lilla vän. Det är bra att du har en åsikt" eller klassikern "Nu avslutar vi diskussionen här". För det är ju självklart han som bestämmer när den andre ska sluta prata. Blir så trött! Säg emot mig hur mycket du vill. Du behöver inte hålla med mig ett skvatt och vill du inte diskutera - sluta diskutera. Men säg INTE åt mig att vara tyst!
 
 
Jag ber om ursäkt om jag märker att någon blir ledsen av det jag har sagt. Jag ber om ursäkt om jag använder fel ton eller uttrycker mig oklart. Men jag ber inte om ursäkt för att jag säger sanningen och står upp mot orättvisa. Blir du upprörd av fakta är det dig själv och din bild av världen du måste jobba på. Sanningen måste få komma fram! Censur är dåliga grejor. Och normen måste få kritiseras! Det är den som syns och hörs mest och den är inte rättvis. Andra åsikter och tankar måste få komma fram. Slå upp valfri tidning och det är normens åsikter du får läsa mest om. "Aaaa, men det står mycket om feminism och miljön också." Nej. Det gör det inte. Vi är inte vana att se eller höra något annat än normen. Det står mycket mer om annat nu än det gjorde förr och folk tycker att det är överallt. När så inte är fallet. Ett solklart exempel på det är en kommentar om årets upplaga av tv-programmet Bonde söker fru där det i år är två kvinnor och två män som söker kärleken. Jämställt alltså. "Va fan! Är det bara kvinnor med i år eller?!"
 
 
Jag har ingen att prata med. Jag känner inte att mina åsikter blir respekterade eller att jag ens får yttra mig om jag inte är väääldigt vag. Medan andra får säga all kinds of crap till mig. Det är inte okej, men det är så det är. Jag vill ärligt talat inte diskutera med någon. Men jag vill få känna att mina åsikter räknas och blir hörda och jag tänker inte sluta säga att förtryck är fel och oförsvarligt år 2016 med all den information vi har. Inte att någon människa är perfekt och aldrig felar. Det gör vi allihop och det är inte mer än mänskligt, som uttrycket så passande säger. Men vi kan i alla fall försöka leva så rättvist det går och sluta försvara handlingar och strukturer som inte är okej. Oavsett om vi medverkar till dem eller inte. Och framför allt lyssna på de som blir förtryckta och inte förminska deras upplevelser. Också lyssna på de som står upp för dem som inte kan föra sin egen talan. Och det måste vara tillåtet att prata om vilka vägar vi kan gå och vad vi kan göra för att nå en mer rättvis värld. Jag vill inte få det att framstå som att jag är perfekt. Jag är priviligerad som tusan och jag vet att jag inte är klanderfri. Men jag skulle aldrig försvara de saker jag gör som förstör eller säga till någon att hens känslor eller upplevelser inte räknas eller borde tas på allvar.
 
 
Tack och lov för bloggen. Tack. Och. Lov. Annars hade jag gått sönder för länge sen.
 
 
Alla har rätt att få uttrycka sina åsikter och prata om sina ideal och livsstilar utan att bli hånade, skammade eller nedtryckta. Även veganer, feminister och andra frihetskämpar. I alla fall i teorin. Vet att verkligheten ser annorlunda ut.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sista bilden är från Vegan Sidekick som finns på facebook.
 
 

RSS 2.0