Historieätarna och modern historia

 
Ni har väl inte missat att en ny säsong av Historieätarna har börjat på Svt? Vad jag har förstått så är det sista säsongen. Jag måste säga att jag har svårt för det mesta de äter, eftersom jag nu för tiden inte äter varken djur eller något som kommer från dem. Men jag tror att mycket av maten som visas i programmet även känns annorlunda och äcklig i allmänhetens ögon. Så som tunga, testiklar och juver till exempel. Tror det är viktigt att vi får se inte bara hur människor har levt förr utan även vad de åt. Att det som var normalt då ses som jättekonstigt nu. Äckligt till och med. Att frasen "det har vi alltid gjort i Sverige" faktiskt inte stämmer på någonting. Det som i dag är tradition var en gång i tiden konstiga nymodigheter. Hur går det där uttrycket? Those who don't learn history are doomed to repeat it, and those who learn are doomed to watch it repeat.". Något sådant. Alltså att de som inte lär sig historia kommer upprepa den, och de som lär sig har inget annat val än att se den upprepas. Och det händer ständigt. Att historien upprepar sig. På många olika plan. Både stort och globalt, men jag tänker att det också sker i individen. Det finns ett annat uttryck som säger något om att vi alla begår samma misstag om och om igen tills vi har lärt oss våran läxa.
 
 
Senaste avsnittet av Historieätarna handlade om 90-talet. Första avsnittet där jag faktiskt har levt och kommer ihåg tidsperioden de undersöker. Kul! Kände igen mycket. Nittiotalet var ju faktiskt hela min barndom. Platådojjor och krusat hår. Pasta med pasta och pasta. Internet som kopplades upp via hemtelefonen.
I slutet av programmet pratar de lite om veganism och feminism och miljötänk, som alla tre började växa eller komma tillbaka i slutet av 90-talet. De pratar mest om vegansim och jag är så glad att jag inte var vegan då. Dels på grund av att internet inte alls var lika stort och information var mycket svårare att få tag på. Men också på grund av allmänhetens inställning och reaktioner. Det verkar ha varit helt okej att håna veganer och andra oliktänkande helt öppet. Inte gömd bakom datorskärmen. I dag är det ju ändå svårt för till exempel media att säga någonting dumt eftersom den mesta forskningen står på veganernas sida. Folk i allmänhet kan heller inte kritisera lika hårt som de verkar ha kunnat förr. Vad finns det att kritisera? Förlåt för att jag inte dödar djur eller bidrar till de största utsläppen, skogsskövlingarna, vattenförbrukningen och importen, liksom.
 
 
Men det finns fortfarande hån och kritik och det sprider sig fort över internet, men också irl. Vilket gör det jag försökte få fram för något inlägg sen så konstigt i mina ögon. Jag har fått försvara mitt sätt att leva och blivit hånad för det, jag vet inte hur många gånger. Människor (män) har till och med blivit arga och skrikit åt mig därför att jag inte tycker som de. Jag har fått kritik för att jag inte rakar mig eller bär bh. Människor har försökt tvinga mig att dricka alkohol, även fast jag inte vill. De har krävt förklaringar till varför jag röstar som jag gör och jag har minsann fått höra att det är på grund av mig och de som röstar som jag som det är så dåligt i Sverige. De tv-program jag kollar på, den musik jag lyssnar på och de intressen jag har har blivit hånade så länge jag kan minnas. Inte så mycket nu som under tonåren, men det händer fortfarande. Sådan kritik är liksom okej. Men när jag kritiserar beteenden som anses normala men som jag inte tycker är okej, då helt plötsligt är det viktigt att respektera andras val och åsikter. När normen kritiseras är det inte okej, men att håna feminister/veganer/"pk-maffian"/homosexuella/överviktiga/personer med annat ursprung eller alla som helt enkelt inte är som vi "ska" vara eller tycker så som vi "ska" tycka är helt okej. Det är alltså helt okej att ifrågasätta någon som inte delar eller behagar allmänhetens åsikter. Någon som inte är "normal". Men när jag, och andra, ifrågasätta allmänheten: "Varför röstar du på det och det partiet? Hur kan du bidra till möiljöförstöringen så frivilligt? Varför tycker du inte att kvinnor ska ha samma rättigheter, friheter och skyldigheter som män?" då pushar jag på andra mina egna åsikter och är en sådan där jobbig, militant typ.
 
 
Jag är glad att jag lever nu. Jag kan inte föreställa mig hur det var att vara bland de allra, allra första. Jag är bara liiiite, lite före den allmäna utvecklingen. När jag gick på gymnasiet, för inte mer än tio år sedan, fanns det kanske fem ekologiska produkter att köpa i mataffären - nu finns allt ekologiskt. För bara två år sedan, när jag kom ut som feminist, fick jag höra att män och kvinnor har exakt samma möjligheter och att klä sin son i klänning, måla hans naglar eller fläta hans hår var lika med barnmisshandel. I dag tycker de allra flesta att det inte är okej för arga, vita män att våldtäkts-  eller mordhota kvinnor och att barn ska få klä sig hur de vill. Men det finns ju de som fortfarande blir upprörda när det inte går att se på ett barns utsida vilket kön det "tillhör". Speciellt inte om barnet vill vara lucia, tydligen...
 
 
Jag vet att veganism kommer att fortsätta växa. Vi har liksom inget val. Världen blir mer och mer civiliserad och jorden klarar inte den enorma påfrestning som det innebär att äta kött och djurprodukter. Köttkonsumtionen kommer att minska. Eller så gör den inte det. Men båda scenarion får mig ändå till samma slutsats: att jag ska fortsätta vara vegan och prata om veganism. Hur ska vi nå förändring om det inte är tillåtet att prata om förändring? Knappt ens tillåtet att förändras.
 
 
Det är jobbigt för de allra flesta att ifrågasätta sättet en själv lever på. Att göra förändringar. Men du är inte ensam. De allra flesta av oss har de senaste åren fått oss en eller två eller flera rejäla tankeställare. Kanske är det alldeles för jobbigt att ändra sitt beteende och sina handlingar. Det är okej att känna så. Alla klarar inte av det. Det är en enorm press. Men sluta skamma eller trycka ner de som faktiskt ändrar sig eller kämpar för att förändra bara för att ditt eget samvete tynger ner dig. Det är okej att inte orka. Vi är människor och vi är faktiskt inte bra för miljön eller djurens välmående någon av oss. Men sluta försvara det som inte är moraliskt försvarbart. Vi gör alla våra fel och misstag, och det är okej. Men det hjälper inte att förneka sanningen.
 
 
Nu ska jag försöka släppa det här och fortsätta leva mitt liv. Det är inte ofta det brister, men ibland så. Det är faktiskt väldigt tungt att bli kritiserad för att äta spenat, tycka att kvinnor ska ha samma rättigheter som män och att vilja att framtida generationer ska kunna andas luften och dricka rent vatten. Speciellt när det inte tillåts att kritisera tillbaka i samma utsträckning.
 
 
Men så är det och jag har faktiskt tro på att människan kommer lyckas vända det här. Även fast det kanske inte verkar så på mina texter.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Hedvig

Hej Tuva, tack för ditt fina inlägg. Jag hittade till dig för att jag sökte på information om honung. Jag har varit vegan till och från i ca 5 år, efter en resa ute i världen och en meditationskurs så har jag börjat igen men den här gången fullhjärtat. Jag lärde mig på meditationskursen att jag faktiskt kan göra så mycket om jag bara har viljan, att vi människor kan ha så otrolig diciplin och att vi faktiskt inte är något offer för våra tankar.

Såklart kan jag överleva utan marabou choklad, utan brieost och bregott. Utan honung med och absolut utan alkohol. Så tacksam att jag hittat mer lugn och rätt riktning i att jag faktiskt klarar det. Men oj vad det behövde komma inifrån!

Jag såg earthlings för 4 år sedan och min bror har försökt peppa mig sedan dess. Men det har inte gått pga. tidigare ätstörningar och hjärnspöken.

Men nu är jag läkt och glad för att jag får vara med och visa respekt för djuren och framförallt respekt mot mig själv och mina inre åsikter.

Tack igen för din fina blogg!

Ps.
Har du besökt Vildhjärta i Värmland?

Allt gott! Hedvig

Svar: Tack för din fina kommentar Hedvig! Den behövde jag. Vad starkt gjort av dig att välja ett veganskt liv! Du har så rätt - det behöver komma inifrån. Öppna upp sitt inre öga för vad en verkligen tycker är okej och inte. Och det är inte lätt att ta itu med sig själv. Men visst är det, som du skriver, lätt att leva utan de livsmedel vi är vana vid. Det handlar helt och hållet om vana och känslomässiga band. Vad spännande att läsa om din resa till att finna lugn och harmoni. Vad underbart att höra att du är läkt! Meditation är något jag vill syssla mer med. Provar det ibland men tycker ofta att jag inte har tid. När det egentligen är då jag behöver meditation som bäst. Tror det skulle göra underverk för mina nerver. Du har gett mig inspiration till att börja meditera på allvar. Vad väntar jag på, liksom? Vildhjärta har jag aldrig besökt, men ooh vad jag blev nyfiken. Älskar namnet! Tusen tack för tipset och tack igen för din fina kommentar <3 Den behövde jag i dag. Kramar till dig Hedvig! <3
frusentuva.blogg.se

2016-12-08 @ 08:22:18
Postat av: Hedvig

Hej igen Tuva, så glad jag blev att du svarade så snabbt :) åh vad härligt att jag kunde påverka dig med <3 Ja du har så rätt, det är då inte lätt att ta itu med sig själv, modig måste man vara, diciplin och tålamod och massa annat måste också ha börjat gro i kroppen.

Vad roligt att du vill meditera mera! Jag har hållt på med yoga tidigare men meditation, wow, det är verkligen steget längre inåt och till frid :) Oj, nu låter jag nästan religös men jag älskar verkligen meditationen även fast jag kan ha ett sådant motstånd att sätta mig ner ibland - jag ska bara.. (du vet ;) )

Kanske kan du börja att sitta ned 10 min eller den lilla tid tid du har :)

Här är vildhjärta! http://xn--vildhjrta-02a.se/kontakt/

Har du facebook Tuva så kan vi hålla kontakten, öppnar så gärna för vegan och meditationintresserade vänner :) <3

Svar: Åh, jag är jättegärna vän med dig Hedvig! Jag heter faktiskt Jennifer, hihi :) Lite förvirrande med tanke på mitt bloggnamn kanske. Så jag finns på Facebook som Jennifer Ekroth. Sök upp mig om du vill <3 Ja! Så har jag också tänkt om meditation. Att det liksom är nästa steg mot inre frid. Ska verkligen försöka ta tag i det. Men nu börjar tankarna komma: "Efter jul har jag tid...". Nej. Nu får jag skärpa mig! Nu är det jag som mediterar i helgen :) Men du, jag tycker jag känner igen Vildhjärta :O Hmm, undrar om jag inte har hört talas om henne förut? Vad kul att hon skriver krönikor i NWT! De ska jag läsa :) Hoppas vi ses på Facebook Hedvig! Ha det gott <3
frusentuva.blogg.se

2016-12-09 @ 15:23:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0