Människans bästa vän

 
 
Min pappa har prenumererat på tidningen Illustrerad vetenskap så länge jag kan minnas. Och det är en tidning jag har läst sen jag var liten. Mats prenumererar på den ibland, men annars är det bara när jag är hos mina föräldrar som jag läser den nu för tiden.
 
 
I somras läste jag en artikel i ett nummer av tidningen som handlade om grisar. "Människans bästa vän" hette den. Innan jag började läsa trodde jag det skulle handla om hur intelligenta grisar är och att rubriken kanske var en hint om att det egentligen borde vara grisar som kallas för våra bästa vänner, eftersom de är intelligentare än hundar. Inte för att jag tycker intelligens ska ha något att göra med vilka som får leva ett bra liv, men ni kanske förstår hur jag tänkte? Nu handlade inte artikeln om det utan om hur mycket grisen "ger" oss människor. Grisen finns nästan överallt - utan att vi egentligen vet om det.
 
 
Visste ni till exempel att:
 
 
  • Fettsyror från grisens benmärg används i bland annat tvättmedel, tvål och stearinljus. Syrorna används också till att göra material glansigt, så som glättat papper och spelkort.
  • Glycerin eller glycerol är en alkohol som utvinns ur fett, bland annat grisfett. Det används i bland annat tvål, raklödder, fuktkrämer och tandkräm.
  • Från grisens hud utvinns kollagen. Kollagen används bland annat i antirynkkrämer och som proteinkälla i energikakor. Vissa lim innehåller också kollagen från gris.
  • En processad form av kollagen kallas för gelatin. Gelatin finns nästan överallt. Främst i livsmedel. Men också kamerafilm, fotopapper och akvarellpapper är täckta av ett lager gelatin. De flesta tablettkapslar är gjorda av gelatin. Öl, vin och juice filtreras också ibland genom gelatin. Det för att göra drycken klarare.
  • Grisens benstomme bränns och askan används till att göra saker vitare. Så som porslin och socker.
  • Ur grisens hår utvinns aminosyror som används i brödbakning för att göra degen mer lättarbetad och snabbjäst. Syran står som L-cystein eller E920 i innehållsförteckningen. Även i gödningsmedel finns grishår.
  • Ur tarmarna utvinns heparin som används som blodförtunnande medel.
  • Från grisens blod tas hemoglobin som används i läkemedel som injiceras och aktiveras med laserljus, till exempel när näthinnan ska repareras. Grisens hemoglobin används också som färgämne i katt- och hundmat.
  • Grisens ögon ser ut som människans. Både i storlek och uppbyggnad. Därför har läkare och forskare börjat experimentera med grisens hornhinna för att ge människor synen tillbaka. Människans immunförsvar stöter vanligtvis bort grisens hornhinna, men det har utvecklats en metod för att ta bort alla grisceller och antigener från hornhinnan så att endast vävnadsstrukturen återstår. Då stöter inte människans immunförsvar bort den.
  • Annat som grisar används till är ammuniton, cigaretter och diesel. Samt mycket, mycket mer.
 
 
 
 
2008 ställde konstnären Christien Meindertsma ut sitt verk "PIG 05049". Hon hade då under tre år följt en enda gris och skrivit upp allting som grisen hade hamnat i och använts till. Alla djur vars kroppar ska säljas måste ha ett produktnummer som kan spåras. Inom industrin ses djur som produkter och de får nummer istället för namn. Jag tänker inte dra en parallell mellan det och en väldigt mörk del av historien där människor behandlade varandra på samma sätt. Ni vet alla vilken händelse jag menar och jag tycker en viktig fråga att ställa sig själv är varför det är okej att vissa arter fortfarande behandlas så.
Christien följde alltså grisen som blivit tilldelad numret 05049. 05049 blev efter sin död uppstyckad och skickad över hela världen. Hen hamnade i det mesta som jag listat här ovanför, men främst på tallrikar och i människors magar. Så som de flesta grisar gör.
 
 
Grisar anses ligga på ett treårigt människobarns intelligensnivå. Deras mentala färdigheter är i klass med schimpanser och delfiner. De kommunicerar med läten, ansiktsuttryck och kroppsspråk. De har minst tjugo olika läten som alla betyder olika saker. Grisen bygger bon. Ett bo där de sover och ett för sina kultingar. De är sociala och har livslånga relationer med sina familjemedlemar. De drömmer när de sover och planerar framåt genom att exempelvis gömma mat. Grisar både förstår och tycker om att spela enklare tv- och dataspel.
 
 
 
 
- Enligt svensk lag ska alla grisar ha tillgång till strö. Detta bland annat på grund av suggornas stora behov av att bygga bo till sina kultingar innan förlossningen. De flesta kultingar föds ändå direkt på betonggolvet där deras mamma lever. För att öka produktiviteten har moderna grisar avlats till att föda upp till femton ungar per kull. Det normala antalet kultingar per kull för en gris är fem. Efter en månad tas ungarna från mamman så att hon kan insemineras igen och föda en ny kull.
- Suggorna lever på så kallade smågrisfarmar där deras enda uppgift är att föda barn. Detta gör de tills de är utslitna vid tre års ålder ungefär. Eftersom de har avlats till att föda för stora kullar är de när de är tre år väldigt magra till följd av all amning. Köttet är inget värt i Sverige så de skickas utomlands för slakt. Bland annat till Tyskland.
- Galtarna på smågrisfarmar lever helt isolerade i små boxar. De pumpas på sperma och får aldrig träffa suggorna.
- De grisar som föds fram till kött tas från sina mammor när de är en månad gamla. Kultingar ammar under normala omständigheter fyra månader och stannar mycket längre än så hos sin mamma. När de är tre månader säljs de till en slaktsvinsgård där de lever upp till tio individer på nio kvadratmeter. Grisar har ett stort behov av att böka i jorden och de kan "böka" sina trynen blodiga mot betonggolvet. Grisar är också mycket renliga djur som håller sin "toalett" avskild från där de lever. På gårdarna tvingas de leva i sin egen avföring. Det gör luftkvaliteten väldigt dålig och många grisar har problem med luftvägarna på grund av all ammoniak och allt damm. De blir matade 2-3 gånger om dagen med främst importerad soja. Mellan måltiderna har de ingenting att sysselsätta sig med. Precis som människor blir uttråkade grisar apatiska, deprimerade och uppvisar ångestbeteende. De skadar också varandra genom att bita av varandras svansar och öron.
- När de är sex månader gamla väger de över 100 kilo. Grisar är avlade till att växa onormalt snabbt och får därför problem med lederna. Vid sex månader och hundra kilo skickas de till slakt.
- I Sverige får inte djur transporteras mer än åtta timmar i sträck. På de åtta timmarna dör eller skadas 14 000 grisar per år. Främst på grund av överhettning. De står tätt, tätt packade i lastbilarna utan tillgång till vatten. Jag tänker inte dra parallellen till den där episoden i historien där vi lät människor gå igenom samma sak nu heller. Ni vet vad jag menar och frågan är fortfarande den samma: Hur kan det vara tillåtet när det är andra djur som går igenom det? Låt er heller inte luras av "närproducerat". En gris kan ha levt sina sex månader i närheten av där dess kött säljs, men hen har mycket troligen blivit slaktad långt därifrån.
- I Sverige dödas en gris var tionde sekund på slakterier. De trängs först ihop i små schakt som fylls med koldioxid. Vi låter bli parallellen här också. Det borde vara ganska klart och tydligt vid det här laget var nazisterna fick sina idéer från. Efter att de har gasats medvetslösa hängs de upp och ner och snittas i halsen. De får hänga upp och ner och blödas ihjäl. Därefter sänks de ner i ett skållningskar och sedan får de pälsen bortbränd innan de klyvs mitt itu och styckningen börjar.
- Slakterierna i Sverige blir färre och färre samtidigt som köttkonsumtionen ökar. Det betyder dels att transportsträckorna blir längre men också att slakterierna blir överbelastade och att slaktarna hoppar över vissa steg. Det händer att grisar skållas levande på grund av detta.
 
 
ettlivsomgris.se kan ni läsa mer om hur grisar har det i Sverige. Djurrättsalliansen har i två års tid dokumenterat hur det ser ut på hundra slumpvis utvalda gårdar i Sverige.
 
 
 
 
Hade tänkt skriva om det här i somras, då när jag läste artikeln i Illustrerad vetenskap, men det blev aldrig av. Lika bra det kanske, för nu i juletider passar det nog bättre att informera om hur grisar i Sverige har det. Grisar är ju en väldigt stor del av julen här, men kan de inte få vara det utan att behöva sätta livet till? Baka pepparkaksgrisar och gör "julskinka" av kålrot eller rotselleri. Hylla grisen för det fantastiska djuret hen är - inte för vad du kan "få" av henom. Vi får faktiskt ingenting. Vi tar. Och det är inte rätt. Det spelar ingen roll att det ses som normalt eller att "vi alltid har gjort så". Fel är fel. Elakt är elakt. Döda är döda.
 
 
Kanske i år är året då du börjar se individen bakom julskinkan. Och allt det andra på julbordet. Förra året skrev jag ett långt inlägg med vegansk julmat. Det kan ni läsa här (klick). Maten i inlägget är ganska "traditionell" men varför inte prova nya smaker? Så som curry-"sill" eller de här smarriga rödbetsfalaflarna (klick) från Susannes gröna jul på Svt.
 
 
 
 
Källor:
Illustrerad vetenskap, nr. 8/2016
https://www.youtube.com/watch?v=RcbeJEUnii4
http://edition.cnn.com/2010/OPINION/10/24/meindertsma.tracing.pig/index.html
http://christienmeindertsma.com/index.php?/books/pig-05049/
http://www.ettlivsomgris.se/fantastiska-fakta-om-grisar
http://www.ettlivsomgris.se/grisens-liv-pa-farmen
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0