Tänder, fluor, glycerin och mycket mer

 
Okej. Här kommer ett väldigt långt inlägg om tänder och massa som hör dem till. Mest om fluor dock. Jag har försökt dela upp allting i mindre sektioner och hålla mig relativt kortfattat så att det lättare ska gå att hänga med eller hoppa över vissa stycken.
 
 
Först och främst: Ni som känner mig utanför internet har säkert märkt att jag ett tag hade väldigt mörka tänder. Jag skriver mer om det och mina problem längre ner, men först vill jag förklara varför jag inte använder tandkrämer med varken fluor eller glycerin som ingrediens. Vi börjar med fluor.
 
 
Därför använder jag inte tandkrämer med FLUOR:
  • Fluor är dödligt. Det ligger mellan bly och arsenik i giftighetsgrad. 1-5 g fluor är den dödliga dosen för en vuxen människa och mindre dos för ett barn. Olika tandkrämer innehåller olika mycket fluor, de för barn har mindre mängd fluor, men ungefär en tandkrämstub för vuxna innehåller nog mycket fluor för att döda ett barn om barnet skulle förtära allt i tuben under en kortare period. Livsmedelsverket kräver att det finns varningstexter på alla fluortandkrämer för barn där vuxna uppmanas övervaka tandborstningen så att barnet inte sväljer tandkrämen och barn får inte använda större mängd än en ärta av fluortandkräm per borstning. Vuxna ska kontakta giftinformationscentralen om barn får i sig en större mängd.
  • Fluor anses hormonstörande, möjligen cancerframkallande och är ett nerv- och cellgift. Inom cellbiologisk forskning används fluor för att påverka cellernas ämnesomsättning. Fluor hämmar bland annat enzymerna enolas och fosfoglukomutas som hjälper till att styra energiproduktionen i cellerna och påverkar även andra enzymer som är viktiga för cellens normala tillstånd. Det är förmodligen därför fluor ses som ett bra hjälpmedel för att förhindra karies. Det är helt enkelt ett cellgift som tar död på enzymer, även de som finns i bakterierna som fastnar på våra tänder. Fluor hämmar också cellens olika regleringsmekanismer. Bland annat signalämnet cykliskt AMP som är väldigt viktig för den hormonella styrningen i cellerna. Tandläkaren Henrik Lichtenbergs forskning visar också på att fluor påverkar vårat immunsystem som börjar attackera kroppens egen vävnad, vilket ökar risken för tumöväxt hos de med anlag för cancer. Fluor påverkar också nervceller. Framför allt hjärnans signalfunktioner och hippocampus som är en väldigt viktig kopplingsstation mellan korttidsminnen och långtidsminnen. Det finns många studier som visar på att barn som växer upp med höga fluorhalter i dricksvattnet uppvisar lägre IQ. Nazisterna var de första att använda fluor som nervgift på människor för att manipulera fångars beteende. Även under kalla kriget använde sig Sovjet av fluor på fångar.
  • Fluor binds i våra organ och framför allt hårdvävnader. Det vill säga skelettet och tänderna. Fluor är ett grundämne (F, atomnummer 9) som finns naturligt i maten vi äter och vattnet vi dricker. Aldrig i sin rena form dock utan alltid bundet till något annat ämne. Fluor i sin naturliga form är en gas som är mycket farlig. Men kan inte existera helt ensamstående naturligt. Bara med människans hjälp. En person får i snitt i sig 0,5 mg - 2 mg bundet fluor per dag via mat och vatten i områden i Sverige som har låg fluorhalt i vattnet. På de ställen där fluoret ligger uppåt 1 mg/liter (hög fluorhalt) får personer istället i sig 2-5 mg per dag. Gränsvärdet för fluor i kommunala vatten sänks ständigt (senast 2014)  och nu ligger det på 1,2 mg per liter, så även om du får kommunalt vatten till din kran kan fluorhalten vara hög. HÄR (klick) kan ni som bor i Värmland och får kommunalt vatten se vad fluorhalten ligger på just i erat område. Problemet är dock störst om du har egen brunn då halterna av fluor kan vara mycket höga. Du kan skicka in ditt vatten till kommunen och få det analyserat. Det kostar runt 150 kr. Är du gravid eller har barn under 1 år är det gratis i de flesta kommuner. Generellt sätt gäller ju djupare brunn - desto mer fluor. I hela jordskorpan finns det bindningar med fluor i olika mängder naturligt. Men på ytan, där vi befinner oss, är de naturliga mängderna ganska små. I och med att människan började borra och gräva djupt efter vatten och diverse annat har vi de senaste tusen åren fört upp mer och mer fluor till ytan. Framförallt i förening med kalcium = kalciumfluorid. När det kommer till fluoret som tillsätts i tandkrämer och munskölj är det i en förening med natrium. Natriumfluoriden som tillsätts i tandhygienprodukter är en biprodukt från bland annat aluminiumtillverkning och konstgödselindustrin. Förutom att det tillsätts i tandkrämer används det bland annat också i råttgift. En minuts munsköljning med munskölj innehållande 0,2 % natriumfluorid gör att dina tänder och ditt svalg blir utsatt för fluorexponering en längre tid och påverkar utan tvekan cellerna i munhållan. Du får förmodligen också i dig ungefär 20 % av vätskan, vilket motsvarar ungefär 1,5 liter av vatten med 1,2 mg fluor/liter (gränsvärdet för kommunalt vatten). Använder du fluorskölj två gånger per dag får du alltså troligen i dig motsvarande fluoret som finns i 3 liter vatten plus det faktiska vattnet du dricker, maten du äter och övriga fluorprodukter du använder på en dag. Njurarna klarar av att utsöndra 20 - 80 % av fluoret vi får i oss dagligen, resten binds i våra organ. Framför allt tänderna och skelettet, men det har hittats anrikningar hos människor även i bland annat njurarna och urinblåsan. Fluor binder sig otroligt snabbt i emaljen på våra tänder och vårat skelett. Det är därför du måste få i dig mycket fluor inom en kort tid för att kunna bli förgiftad, men med åren inträder en viss mättnad. Därför har äldre personer mycket större risk att drabbas av fluorförgiftning än yngre vars skelett och tänder fortfarande binder fluor i emaljen. Under en livstid kan en människokropp samla på sig upp till 10 gram fluor/kilo emalj, beroende på fluorhalten i vattnet du dricker och hur mycket fluorprodukter du använder. De som lever där fluorhalten är hög i vattnet kan ha 2-3 gånger så mycket mer fluor bundet i skelett och organ. Varför det inte är bra kan du läsa mer om i nästa punkt:
  • Fluor orsakar fluoros och gör emaljen skörare. I tandemaljen finns det ett ämne som heter hydroxiapatit. Om du använder fluor på dina tänder förändras hydroxiapatiten i emaljen och istället bildas fluorapatit. Emaljen blir då hårdare, men också skörare. Glas går sönder mycket lättare än gummi. Tänderna ska kännas lite, lite mjuka när du tar på dem. Det är emaljens naturliga tillstånd utan ämnet fluorapatit. Även vårat skelett har emalj som yta. Skelettet får aldrig fluor direkt på sig och påverkas därför inte lika mycket som våra tänder, men fluor lagras främst i skelettets emalj när det har kommit in i kroppen. Dental fluoros och skelettfluoros är två sjukdomar som drabbar framför allt de som har bott på ställen med hög fluorhalt i vattnet när de var små. Dental fluoros innebär att tandemaljen blir missbildad. På vissa ställen är emaljen så skör att den släpper in bakterier i tanden och då uppstår permanenta missfärgningar. Personer med dental fluoros har ofta gula eller bruna fläckar på sina tänder där emaljen har varit extra skör. Fluoros kan tyckas ofarlig men med en skörare tand ökar riskerna för karies, ilningar och andra problem. Tandemaljen består av kalciumfosfat som bakterierna inte kan äta. Därför kan det inte bli hål i själva tanden om inte emaljen är väldigt tunn eller skör. Bakterierna attackerar också främst i fickor i tandköttet där matrester lätt fastnar. Skelettfluoros är mer ovanlig än dental fluoros men innebär samma sak. Skelettets emalj blir helt enkelt missbildat och försvagat. Tidiga symptom på skelettfluoros är smärta i ben och leder. Det kan också tillslut leda till förvrängda ben, invalidisering och även osteoskleros. Det finns inget botemedel mot fluoros. Det går bara att förhindra. Fluor har också visat sig störa enzymer i ameloblasten, som är den cellen som bildar emalj, vilket gör det svårare för tanden eller skelettet att bilda emalj. Barn har mycket större risk att drabbas av fluoros än äldre eftersom ju äldre du är desto mer mättat är ditt skelett. Barn har nästan inget fluor alls bundet till emaljen och deras tänder och skelett är därför mer mottagliga. Fluor stör som sagt även tandens mineralisering vilket inte är bra under tändernas utveckling. Därför ska små barn utsättas för så lite fluor som möjligt.
  • Tycker det finns skäl till att ifrågasätta varför fluor gick från att användas som nervgift till att påstås vara nyttigt för oss. Aluminiumtillverkningen tog fart under första halvan av 1900-talet och natriumfluorid (Fluorföreningen som tillsätts i tandhygienprodukter och även i dricksvattnet i många länder. Ej i vatten i Sverige.) var och är dess största restprodukt och är i princip omöjlig att eliminera. Mycket troligt är att industrin beslöt sig för att tillsätta det i produkter som människor konsumerar och försöka övertyga folk om att fluor är nyttigt. Vid den tiden användes fluor endast som cell- och nervgift. Bland annat av nazisterna, men främst inom forskning med försöksdjur och även i råttgift. Läs mer i punkt tre om hur fluor påverkar enzymer i celler. U.S. Public Health Service blev den första myndigheten att rekommendera fluor i dricksvatten. Chefen för den myndigheten var Oscar Ewing, som också var advokat på The Aluminium Company of America. Vetenskapliga studier gjordes som skulle bevisa att fluor inte var farligt. Bland annat av de industrierna som tidigare blivit fällda för fluorförorening. 1950 började USA tillsätta natriumfluorid i dricksvattnet i olika städer och andra länder följde snart efter. Men fluorets säkerhet var fortfarande ifrågasatt. Ketteringlaboratoriet gav 1958 ut sammandrag från 8700 studier som visade på att fluor är ofarligt. Laboratoriumet sponsrades dock av företag som alla tjänade pengar på sitt natriumfluoridavfall. I dag är det få som vet eller kommer ihåg att under första halvan av 1900-talet användes fluorföreningar som nervgift. Fortfarande i dag används det inom cellbiologisk forskning. Men också i tandhygienprodukter över hela världen. Även tillsatt i dricksvattnet på många ställen. Detta trots att inga egentliga bevis för fluorets positiva inverkan på tandhälsa finns. Det enda jag kan hitta är att det påverkar bakteriernas celler. Vilket det ju gör eftersom det är ett cellgift. Men det påverkar även våra celler negativt.
  • Även tandläkare och tandhygenister börjar ta avstånd från fluor. Socialstyrelsen slutade rekommendera fluorsköljningar i skolorna 1991 och fluortanten försvann helt någon gång under nittiotalet. Olika i olika kommuner. Jag har minnen av henne från lågstadiet eller förskoleklassen. Det sägs att hon försvann på grund av att hennes jobb var slutfört. Barn hade fått bättre tandhälsa och hon behövdes inte längre. Det verkar dock som att fluorsköljning i skolorna har gjort ett återintåg i vissa kommuner. Jag var på en vanlig rutinundersökning hos tandhygenisten för ett par månader sedan. Sa att jag inte använde tandkräm med fluor, något hon inte tyckte var något problem. Tidigare har jag fått höra att fluor är ett måste för optimal tandhälsa. En kompis till mig får mycket hål i tänderna. Under hela vår uppväxt har hon varit noga med att borsta tänderna (med fluortandkräm) och använda munskölj (med fluor) efter varje måltid eftersom tandläkare och hygenister har sagt till henne att det är det hon måste göra för att minska sin karies. För någon vecka sen var hon till tandläkaren för en undersökning och han sa åt henne att sluta använda fluor genast eftersom det har börjat gröpa ur hennes tänder. Gissa om hon blev arg! Det är ju tandläkare som har sagt åt henne att hon ska använda fluor. Massor av det! Det verkar som att tandvården börjar ändra kurs. Kanske inte eftersom de fortfarande tycker att fluor är ett bra hjälpmedel när det kommer till tandhälsa och på deras hemsidor rekommenderas fluor (Samtidigt som de dock varnar för för mycket fluor). Men det verkar inte vara hugget i sten längre, att du måste använda fluor. Jag kan inte minnas senaste gången jag fick fluorlack heller. Måste vara minst sex år sedan.
  • Vi är inte ensamma på den här planeten. Människan är ett tåligt och härdat djur. Vi tål mycket skit för vi har utsatt oss själva för syntetiska eller onaturliga ämnen och levnadssätt i hundratusentals år. Men det har inte andra djur gjort. Förutom de som lever nära oss, som för övrigt har samma typer av sjukdomar och problem som vi människor har. Jag tycker inte det räcker med att säga att riskerna är si och så stora eller små för människor när det kommer till olika ämnen och produkter. Vi måste också ta hänsyn till hur allt vi tillverkar påverkar andra djur. De ämnen vi skapar finns i vattnet och jorden och luften. Inga djur kan komma undan från dem. Och det är inte rättvist. Speciellt inte med tanke på att de inte tål syntetiskt framställda kemikalier lika bra som människan gör.
 
 
Vad du kan göra för att minska fluoransamling i dina hårdvävnader och övriga organ:
- Sluta använda fluorprodukter. Så som tandkräm och munskölj. Det finns massa tandkrämer som inte innehåller fluor. Du kan även göra din egen på kokosolja, bikarbonat och etersik olja av pepparmynta. Själv använder jag en tandkräm gjord på ett par matskedar kokosolja och 5-10 droppar pepparmynta. Jag borstar även med bikarbonat en gång i veckan ungefär (tycker bikarbonat sliter för mycket på emaljen för att vilja borsta med det varje dag) och till munskölj använder jag ett halvt glas vatten med en droppe eterisk olja (pepparmynta).
- Kolla upp ditt dricksvatten. Om du har väldigt höga halter av fluor (över 1 mg/liter) försök att hitta en annan vattenkälla. Kanske gräva en grundare brunn? Eller få dricksvatten från någon som inte har så mycket fluor i sitt vatten.
- Håll kroppen basisk. Genom levnadssätt och framför allt kosten. Olika livsmedel orsakar kroppen att bli sur. Ju surare kropp du har (Ph-stickor, lackmuspapper, brukar finnas att köpa på apotek) desto svårare är det för njurarna att rena kroppen från fluor. Äter du mycket föda som gör kroppens ph-värde surt (kött, ägg, spannmål, kaffe, alkohol, tobak, tillagad mat m.m.) kommer din kropp samla på sig mer fluor än om du håller dig till alkaliska livsmedel (frukt, grönsaker, bär, örter m.m.). Det är också viktigt att stressa så lite som möjligt för att hålla kroppen alkalisk.
- Köp ekologiskt. Många bekämpningsmedel innehåller fluor. Akut eller kronisk fluorförgiftning är inte ovanligt bland boskapsdjur eller personer som jobbar på oekologiska odlingar och gårdar.
- Tänk på att de allra, allra farligaste fluorföreningarna inte alls finns i tandhygienprodukter. Perfluorerade och polyfluorerade ämnen (PFAS) är helt och hållet människoskapade. Perfluorerade ämnen kännetecknas av att de innehåller en fullständigt fluorerad kolkedja där väteatomerna har ersatts med fluoratomer. Föreningen mellan fluor och kol är en av de starkaste som finns och den bryts helt enkelt inte ned i naturen. Polyfluorerade ämnen kan brytas ned något över tid, men troligen väldigt lite. Och medan de bryts ner kan de övergå till att bli perfluorerade. Människan får i sig PFAS via maten och vattnet (finns inte där naturligt utan är som sagt människoskapade ämnen som hamnat i våran natur), smuts- , vatten- och fettavvisande produkter så som skötbäddar, teflonpannor, regnkläder, plastmattor, rengöringsprodukter, beläggning i pappersförpackningar m.m, samt via att andas in hushållsdamm. Högfluorerade ämnen är precis som fluor fettavvisande och binder sig därför till proteiner. De ansamlas främst i våran lever och vårat blod. Högfluorerade ämnen beter sig inte alls som de enkla fluorföreningarna (så som kalciumfluorid och natriumfluorid som finns i dricksvatten och tandkrämer). Men jag vill ändå nämna dem här för att ni ska få en uppfattning om vad som kan hända när människan leker med fluor och att fluor inte är ett harmlöst grundämne. Fluor räknas som det mest reaktiva av alla grundämnena och förenar sig enkelt med alla andra grundämnen förutom helium och neon. Det är förmodligen på grund av dess förmåga att binda sig lätt till mineraler och metaller som det används så mycket inom de flesta industrier.Jag tycker det skulle ha stannat djupt nere i jordskorpan. Vi människor har tagit upp massa fluor till ytan där det förenar sig både självmant och med våran hjälp i alla möjliga former. Vi har till och med lyckats skapa onedbrytbara ämnen med hjälp av fluor. Helt nya ämnen som kommer finnas i oss och naturen för alltid.
 
 
 
Jag använder heller inte tandkrämer med GLYCERIN som ingrediens. Glycerin är en alkohol som utvinns ur fett, främst från kokosolja. Den lägger sig som ett lager runt tanden och hjälper till att förhindra missfärgningar. Men det hindrar också emaljen från att reparera sig. Glycerin sitter kvar länge på tanden och det krävs många sköljningar innan det försvinner. De flestas tänder är konstant täckt av ett lager glycerin eftersom de hela tiden fyller på när de borstar tänderna. Egentligen har jag inget problem med glycerin. Har du stark emalj kan jag tänka mig att det är ett bra skydd. Men om du är en sådan person som lätt får hål eller vet att du har svag eller tunn emalj tror jag glycerinet gör mer skada än nytta, eftersom det förhindrar tanden att läka sig själv. Jag använder mig ju dock av en liten, liten dutt kokosolja (blandat med eterisk olja av pepparmynta) när jag borstar tänderna, så jag antar att mina tänder blir täckta av en viss mängd glycerin. Men inte lika mycket som om jag skulle använda tandkrämer med koncentrerat glycerin i sig. Jag använder mig också av oil pulling ibland (swishar runt en matsked kokosolja i munnen i cirka 20 minuter) och jag känner att kokosoljan gör nytta på något vis. Men jag märker också att tänderna tar stryk om jag använder kokosolja för mycket. Jag försöker vara noga med att låta tänderna andas och reparera sig. Vi får alla viss skada på emaljen när vi äter, så jag tror ändå inte det är nyttigt för tanden att förhindras i sin emaljproduktion konstant. Glycerin kan även stå som glycerol eller propantriol i innehållsförteckningen.
 
 
 
Vad jag tycker är viktigt när det kommer till att hålla tänderna friska:
- Få bort plack och matrester. Helt enkelt att borsta tänderna. Tror egentligen inte att det behövs ett visst medel för att hålla tänderna rena, det viktiga är att inte bakterier får sitta kvar för länge.
- Var noga med tandtråd. De flesta matrester samlas och de flest hål bildas i fickor i tandköttet. Så var noga med att pilla bort matrester därifrån när du har ätit. Men var noga med att inte gå för djupt eller vara för hårdhänt. Skulle tro att det orsakar mer problem för tandköttet än nytta.
- Var rädd om din emalj. Bland annat genom att inte använda fluor (som dels kan påverka emaljproduktionen men också gör emaljen skörare) och vara snål med glycerin (som förhindrar emaljens reperation). Men tänk också på hur du borstar. Tanborsten ska bara ligga mot tanden, du behöver inte trycka knappt någonting. Och om du borstar med roterande rörelser, istället för fram och tillbaka, skadar du emaljen minst. Lättast är att investera i en eltandborste med roterande huvud. Eller så kan du öva in den rörelsen med handen.
- Ju färre gånger du äter per dag desto mindre "attacker" av bakterier sker i din mun. Så det kan vara en bra idé att försöka få in alla kalorier du behöver på 2-3 måltider. Men ät om du är hungrig! Det kan ta tid att vänja kroppen vid att äta mycket på en gång istället för små mål ofta. Och jag tycker alltid det är viktigast att få i sig nog med kalorier. Allt annat kommer efteråt.
- Drick mycket vatten. Det märker jag direkt jag har slarvat med vatten, att tänderna blir känsligare. Att saliven inte blir lika effektiv. Den blir segare på något vis. Att hålla vätskebalansen i kroppen jämn tror jag är bra för allt. Tänk vad mycket kompakt, torr mat de flesta äter. Tror det är sååå viktigt att återfukta kroppen. Dels via det vi äter, men också genom att dricka vatten.
- Tänk på d-vitamin och kalcium. Emaljen är gjord av kalciumfosfat och ju mer kalcium kroppen tar upp, desto starkare blir tänderna och skelettet. För att kroppen ska kunna ta upp kalcium måste du dels äta mycket av kalciumrika livsmedel. Gröna blad är den mest potenta källan. Så som spenat, sallad, grönkål, persilja m.m. Ju grönare - desto bättre! Men du måste även tänka på att dina d-vitaminnivåer inte är för låga. Kroppen behöver d-vitamin för att kunna tillgodogöra sig kalciumet du äter. Här uppe i Norden får vi tyvärr alldeles för lite sol under hösten, vintern och våren för att våra kroppar ska kunna tillverka d-vitamin. Därför är det viktigt att fylla på med andra källor. Så som berikade produkter eller tillskott.
 
 
 
Nu kommer vi till mina tänder och de problem jag hade i ungefär ett år.
 
Det hela började förra sommaren. Jag åt ångestdämpande medicin som gjorde mig väldigt muntorr. Jag märkte att tänderna blev känsligare, men problemen började inte på allvar förrän under den vintern. Även fast jag slutade med tabletterna i slutet av förra sommaren hade jag kvar muntorrheten till och från hela vintern. Allt kändes så torrt och strävt; tänderna, tungan, läpparna. Det var hemskt. Det är så svårt att tugga och svälja när munnen är så där torr. Och jag fick verkligen erfara hur otroligt viktigt saliv är för att hålla tänderna friska. Hur de faller sönder framför ögonen på en om saliven försvinner en längre period.
 
 
 
 
Så här såg tänderna ut när det var som värst, i februari. De blev dock mycket mörkare än så här. Tyckte jag tog hur många bilder som helst på mina tänder och dokumenterade förloppet, men nu kan jag knappt hitta några foton alls. Vid den här perioden ilade de så fort jag öppnade munnen och var superkänsliga. Jag levde mest på soppa och juice för när jag tuggade bet jag av små bitar av tänderna och det ilade ner i rötterna. Usch! Jag kunde inte heller borsta tänderna, det var helt enkelt för obehagligt och jag kunde känna hur mjuka tänderna var när jag knackade på dem med nageln. Emaljen måste ha varit supertunn. Jag fick nöja mig med tandtråd och hemmagjord munskölj. Skulle tro det var det som gjorde att tänderna blev missfärgade. Att jag inte kunde borsta bort det som la sig på dem i kombination med att emaljen var så tunn.
 
 
Jag hade även andra hälsoproblem under den här tiden som säkert påverkade min kropps förmåga att läka tänderna. Jag började heller inte ta d-vitamintillskott förrän i mitten av oktober, och till följd fick jag för låga värden. Något som hade rättat till sig i februari när den här bilden togs. Men jag tror att det ändå var en bidragande orsak. I ett försök att hjälpa tänderna på traven använde jag mig av oil pulling (swishade runt en matsked kokosolja i munnen i cirka 20 minuter) en till två gånger om dagen. Men eftersom kokosolja innehåller glycerin (som hindrar emaljreperation) gjorde jag förmodligen lagret runt mina tänder tjockare och tjockare och det blev snudd på omöjligt för emaljen att repareras.
 
 
I våras läste jag för första gången om glycerin och hur det kan påverka tänderna, så jag slutade med den ekologiska och fluorfria tandkrämen jag har använt i flera år (fluor slutade jag använda för minst tre år sedan) som hade glycerin som ingrediens och började göra min egen tandkräm. Under sommaren som följde kände jag också hur jag blev mindre och mindre muntorr och tänderna repade sig snabbt. "Skadan" var dock redan skedd och alla tänder förutom de övre framtänderna var väldigt missfärgade. De var bruna. Det blev en väldigt stor kontrast mellan dem och mina vita framtänder som inte hade blivit påverkade av min muntorrhet. Men jag brydde mig faktiskt inte. Jag var så himla lättad över att kunna äta normalt utan smärta och jag var helt hundra på att tänderna var friska. Missfärgningar kunde jag leva med.
 
 
 
Bilder från i somras och i höstas innan jag varit hos tandhygenisten.
 
 
Nu i oktober hade jag tid för en vanlig rutinundersökning hos tandhygenisten. Jag hoppades att hon kunde få bort missfärgningarna på något sätt, men jag trodde ändå inte att det skulle gå. De var väldigt grova som ni ser. Och det kändes okej. Jag visste att tänderna var friska eftersom jag inte hade ont eller ilningar (förutom på de ställen där det har lossnat bitar från tänderna) och de tänder som inte hade blivit missfärgade var vitare än någonsin. Men hon fick bort dem! Hur lätt som helst. Hon tog fram något som jag tror hon kallade för en bläster. Det var i alla fall en liten mackapär som sprutade en stark stråle vatten blandat med bikarbonat på tänderna och i ett huj var missfärgningarna borta. Tog max ett par minuter för henne att få bort allt. Sen ville hon putsa tänderna med deras speciella tandborste och fluortandkräm. Jag sa att jag helst inte använder fluor och det tyckte hon inte var några problem. Hon föreslog dock att jag kunde komplementera med fluormunskölj eftersom fluor gör tandytan hårdare. Det blir då svårare för bakterier att få fäste och missfärgningar inträffar inte lika lätt. Men jag sa att jag hellre fortsätter att vara noga med munhygienen än att använda munskölj med fluor och det trodde hon inte skulle vara några problem. Hon röntgade tänderna och de var hur friska som helst (har dock problem med ett par visdomständer som inte riktigt vill komma upp, men det har ju inget med fluor att göra) och emaljen var stark, så hon trodde inte att missfärgningarna skulle komma tillbaka.
Förutom att jag fick ta bort missfärgningar så var det här mitt snabbaste rutinbesök någonsin. Brukar ha massa tandsten på mina undre framtänder, men jag hade ingen tandsten den här gången och jag fick A+ i munhygien. Känns lite löjligt att skriva, men jag blev glad att hon sa så. Dels på grund av att jag faktiskt har läst på väldigt mycket och det känns skönt att det jag gör är bra för tänderna. Också på grund av att jag har fått höra ganska mycket negativt om mina tänder. Dels hur de ser ut men också hur jag sköter dem. Jag försöker att inte ta åt mig, men någonstans sätter sig kritiken. Känns som en lättnad att höra att jag faktiskt sköter dem bra.
 
 
 
Så här såg de ut när jag kom hem från tandhygenisten.
 
 
 
Och så här ser de ut nu, två månader senare. Har inte lyckats få samma temperatur på bilderna, men inte mycket har förändrats. Tänderna är lite, lite gulare nu, men de har samma färg allihopa och är fortfarande starka. Lite missfärgningar blir det, det gör mig ingenting. Vi använder ju faktiskt tänderna flera gånger varje dag. Har inte varit muntorr sen i somras, förutom ett par dagar i höstas, och jag hoppas att jag slipper det framöver också.
 
 
 
Så här sköter jag mina tänder:
 
- Jag äter tre gånger om dagen ungefär. Är jag hungrig så äter jag, liksom. Men jag har övat mig på att få in alla kalorier på tre måltider.
- Efter varje måltid använder jag tandtråd och sköljer ur munnen med vatten.
- Jag borstar tänderna 1-2 gånger om dagen. Har köpt mig en eltandborste som hjälper mig att hålla rörelserna roterande. Lägger den bara mot tänderna och trycker liiite, lite. Jag borstar aldrig efter jag ätit syrlig mat (syra gör emaljen skör ett tag) och alltid efter torr, kompakt mat som lätt sätter sig fast på och mellan tänderna (så som torkad frukt och tillagad mat). Men jag väntar dock minst en halvtimme, om inte längre, så att emaljen ska ha hunnit återhämta sig efter måltiden.
- Jag använder bara naturliga produkter. Gör min egen tandkräm av ungefär 2 msk kokosolja och 5-10 droppar eterisk olja av pepparmynta som jag tar en liten, liten klick på tandborsten. Ibland borstar jag bara med vatten. Ungefär en gång i veckan borstar jag med lite bikarbonat på tandborsten, men är i övrigt försiktig med sådant som slipar på tänderna. Ett par - tre gånger i veckan sköljer jag med en munskölj som jag gör på ett halvt glas vatten och en droppe eterisk olja av pepparmynta.
- Jag börjar med d-vitamintillskott i början av september. Det är nästan omöjligt att överdosera d-vitamin här uppe. Därför börjar jag äta tillskott redan i början av september. Jag tar det bara de dagar det är mulet i september och sedan varje dag oktober till och med april, är planen. I maj tänker jag göra samma sak, bara ta tillskott de dagar det är mulet. Och vara helt utan tillskott juni, juli och augusti. Men då är jag ute mycket också under sommaren. Minst 6 timmar varje dag skulle jag tippa på.
- Jag äter mycket grönt. Jag skulle tro att jag äter ungefär 250 - 500 gram gröna blad per dag. Så som sallad och spenat. Jag vet att det låter mycket, men det är inga problem när du får in vanan att äta mycket grönt. De består av mycket vatten, så den mängden ser mycket ut volymmässigt. Men tänk dig att du skulle förvälla allt det gröna, alltså låta allt vatten ånga bort. Då blir det inte mycket kvar. Samma sak händer i din kropp. Vattnet försvinner fort från din magsäck, den kommer inte bli överfull.
- Jag dricker mycket vatten. Under sommaren skulle jag tro att det blir 3-4 liter per dag, men då svettas jag väldigt mycket. Nu under vintern dricker jag ungefär två liter per dag skulle jag gissa på. Det är så olika från dag till dag hur mycket vatten jag är sugen på. Hur mycket jag rör mig och så vidare. Jag äter också väldigt mycket vattnig frukt. Om du lever mest på tillagad mat skulle jag tro att du behöver mycket mer vatten per dag, eftersom maten du äter innehåller så lite vätska. Jag märker väldigt stor skillnad på tänderna de dagar jag inte dricker nog med vatten. Som att saliven blir mer trög och seg och tänderna tar stryk av det.
 
 
 
Här avslutar jag mitt långa inlägg om tandhälsa. Hoppas ni har funnit det intressant! Det är ju faktiskt ett viktigt ämne att ta upp. Tänderna ska vara med oss förhoppningsvis hela livet och hjälpa oss smälta maten som behövs för att vi ska fungera. Och de konventionella metoderna som används för att hålla dem friska är inte alltid de bästa. De kan till och med vara skadliga för både tänder och resten av kroppen.
 
 
 
Några källor:
http://art-bin.com/art/sallstrom_sw.html
http://www.epochtimes.se/tandkram-kan-vara-daligt-for-tander-och-tandkott/
http://sourze.se/2008/11/07/vad-din-lakare-inte-berattar-for-dig---del-1__67372#.WCMfAYWcFPY
http://www.svd.se/fluor-i-dricksvattnet-kan-ge-cancer
http://www.svd.se/forskare-varnar-for-fluor-till-barn
http://www.mintandchili.com/why-i-dont-use-toothpaste
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Manniska/Miljogifter/Organiska-miljogifter/Perfluorerade-amnen/
http://ki.se/imm/perfluorerade-och-polyfluorerade-amnen
 
 
Böcker om det här ämnet som verkar intressanta (har inte läst dem själv):
Good Teeth Fom Birth to Death av Dr. Gerald F. Judd
Recept på hälsa av professor Olov Lindahl
Health and Nutrition Secrets That Can Save Your Life av Dr. Russel Blaylock 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0