Konstnärer och konst

 
 
Det här målade jag när jag var tonåring. Det är en bild från filmen Elvira Madigan från 1967. Det är målat med vanliga vattenfärger från leksaksaffären på ett tunt A4-papper gjort för skrivaren. Jag är en sådan som målar flera lager och duttar och smetar ut och sådant papper är inte gjort för att målas på egentligen, där av har pappret i Elviras ansikte nästan gått sönder. Ändå är det här den målningen jag är mest nöjd med. Speciellt händerna. Minus den vänstra handen. Jag har verkligen jobbat på att kunna måla och skissa händer, då jag tycker det är svårt. Och jag är så nöjd med hur jag lyckats fånga alla skuggor och händernas form med hjälp av olika nyanser färg. Är också väldigt nöjd med Elviras hår. Tycker det syns att solen speglas i det.
 
 
 
Ett tag trodde jag att jag skulle bli konstnär. Jag har älskat att skapa hela livet. Främst att skissa. Senare blev jag fast i akvarellmålning (fast jag köpte billiga vattenfärger i leksaksaffären). När det blev dags att välja gymnasie ville jag helst gå en estetisk linje i Kristinehamn, men jag "fegade ur". Kände ingen annan som skulle gå där och så var det det där med att pendla som jag inte hade så stor lust med. Och jobb. Hur skulle jag få något jobb som konstnär? Så jag valde det som mina vänner valde, ett i mina ögon säkrare val - samhäll i stan. I efterhand ångrar jag mig, även fast jag egentligen inte ångrar någonting i mitt liv eftersom det har gjort mig till den människan jag är i dag.
 
 
Min stora förebild var Carl Larsson. Älskade bland annat hans sätt att rama in motiven i sina akvareller med en tunn svart linje. Tittade också mycket på hans skisser och försökte skissa likadant.
 
 
 
 Min bror hade en bok om medeltiden när han var liten, och jag älskade bilderna i den. De här bilderna har jag skissat från den boken. Både min bror och jag har varit väldigt intresserade av historia. Och att måla. Han och jag kunde sitta i timmar och rita och pyssla.
 
 
 
Jag har alltid fått jättemycket stöd från min familj och mina släktingar när det kommer till konsten. De tycker jag har en talang och jag vet att de hade stöttat mig till hundra procent om jag hade valt en konstnärlig utbildning, det är mest jag själv som inte har vågat. Skulle inte klara av att få någonting jag skapat kritiserat. Ni vet, som de gjorde i skolan. När en lämnat in ett arbete eller klarat av en uppgift som en jobbat med och fick ett halvdant betyg och kommentaren: - Du kan bättre! Jag tycker om att skapa för mycket för att låta någon titta på mitt verk, något jag har kämpat med, och säga att det inte är bra nog. Att jag kan bättre. Samtidigt som jag så gärna vill lära mig mer. Men det är skillnad på konstruktiv kritik och att såga tycker jag. Att säga: - Du kan bättre och så här ska du göra för att nå dina mål! istället för att bara konstatera att det inte är bra nog för just den personens standard.
 
 
En period skissade jag väldigt mycket kändisar. Jag bläddrade i skvallertidningar och hittade bilder jag tyckte hade bra skuggor och linjer. Här har jag skissat av Lauri Ylönen som är sångare i bandet The Rasmus. Jag lyssnade mycket på dem när jag var fjorton, femton år ungefär. Jag och två kompisar åkte till Fryshuset i Stockholm när vi var femton och såg dem uppträda live. Det var en av de kompisarna, Ulrika, som var det riktiga The Rasmus-fanet och som introducerade mig för deras musik. En liten sidoanekdot!
 
 
 Här har jag börjat skissa av en bild på min morfar. Orginalbilden har väldiga kontraster mellan skugga och ljus och jag tyckte den skulle vara kul att skissa.
 
 
 
Minns att en kombinerad bild- och träslöjdslärare en gång sa till mig att det jag målade och skissade inte var riktig konst eftersom jag bara försökte måla av verkligheten. Riktig konst, tyckte han, kom inifrån: - Att måla av något är inte konst - det är att härma. Han tyckte att om en inte kunde måla till exempel en hund ur minnet så är en ingen riktig konstnär. Men hur ska en kunna lära sig hur hundar ser ut om en inte först målar av massa hundar? Det här hände inte när jag gick i skolan, ska jag nämna. Han var inte min lärare. Jag var "vuxen" och städade på en grundskola i stan där jag växte upp. Han brukade ofta vara i träslöjdssalen och förbereda inför lektioner när jag städade och vi pratade mycket om konst.
 
 
När jag var tretton, fjorton var jag väldigt facinerad av 30- och 40-talet. Brukade kolla igenom gamla Fantomen-tidningar och skissa av. Det är så himla tydliga kontraster i de gamla serierna och bara två olika färger och nyanser - svart och vitt. Väldigt bra om en vill öva sig på att få fram former och ytor enbart med en penna.
 
 
 
Men att försöka efterlikna verkligheten har alltid varit det jag gillar mest med att skissa och måla. Jag har haft perioder då jag enbart velat måla från min fantasi, men mest har jag velat kunna återskapa med mina händer någonting jag ser framför mina ögon. Om det inte gör mig till en "riktig" konstnär så får det väl vara så. Men jag har aldrig påstått att jag är en konstnär heller. Jag gillar bara att skapa och vara kreativ. Har ingen aning om hur jag skulle klara mig i en konstskola.
 
 
Det här är sådant jag har målat helt från fantasin. Det blev ofta fantasy- och folktroinspirerat när jag målade från fantasin. Inte alls speciellt verklighetstroget. Varken motivet eller proportionerna. Det är sådant jag vill göra mer av. Bara liksom måla det som finns i huvudet. Helst inga motiv alls utan bara experimentera med färger.
 
 
 
Jag har känt ett drag nu i ett par månader efter att måla igen. Har faktiskt ett par idéer som flyger runt i huvudet. Brukar spara kartonger och klippa ut "ark". Har en hel hög som jag har tänkt använda till att kladda och vara kreativ på. Sen så är ju jag en sådan där ekologisk typ och jag vill helst att mitt skapande ska vara så miljövänligt som möjligt. Har kvar färger sen förr, men när de tar slut vill jag gärna hitta miljövänliga och veganska alternativ. Men det tar jag då. Får se om jag kanske börjar i vinter. Det tar alltid emot i början när jag inte har målat på ett tag. Jag kanske inte kan längre? Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker längre, men jag kan bli så frustrerad när jag har en bild i huvudet och jag inte kan återskapa den med mina händer. Därför tänker jag vara väldigt abstrakt nu i början och bara måla utan att tänka. För att liksom komma i gång. Om jag nu bestämmer mig för att börja måla igen. Och jag vill lära mig mer. Någon gång ska jag nog gå någon utbildning inom konst. Om det så bara är en liten kurs. Jag vill utvecklas.
 
 
I våras blev jag klar med en skylt till mammas och pappas sommarstuga. Det var jättekul att måla den och se hur jag har utvecklats på de här åren då jag knappt har målat någonting. Blev riktigt nöjd.
 
 
 
På tal om konst och konstnärer. För någon dag sedan fastnade jag på svtplay.se (som vanligt, haha) och hittade några intressanta dokumentärer om konst och konstnärer. Bland annat en om Astri Bergman Taube som var gift med skalden Evert Taube. Den handlar om hennes liv och skapande. Mycket intressant! Här (klick) kan ni se den. Finns bara kvar i två dagar till. Sen såg jag också en dokumentär om dadaismen. Något jag aldrig har hört talas om förut men blev väldigt nyfiken på nu. Dadaismen föddes under första världskriget och jag skulle förklara mer om jag förstod det själv. Men jag har ingen aning om vad det går ut på. Just därför blev jag så himla nyfiken. Det är verkligen en obegriplig och för sin tid nyskapande (Även för mig! Har aldrig sett något liknande) konstnärsrörelse. Här (klick) kan ni se dokumentären, finns kvar i två månader till, och här (klick) kan ni läsa mer om dadaismen. Den sista dokumentären jag tittade på var den om Ingegerd Råman. Den kan ni se här (klick). Ligger kvar ända till mars. Ingegerd Råman är en formgivare som hela livet har jobbat efter devisen "less is more". Fastnade verkligen för hennes keramik som förutom att vara snygg också verkar väldigt praktisk.
 
 
Det var lite konsttankar så här på lördagskvällen. De ploppar upp i mig ibland och det visar sig väl om det är rätt väg för mig eller inte.
 
 
Ha det gott <3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0