Liv eller död?

  
Jaha... Nu kan jag inte steka kött till mina kompisar längre! Sa Mats lite halvt upprört till mig en dag i somras. Mats är vegetarian sedan nyår. Eller, de första månaderna åt han djur ibland men hela sommaren har han varit lakto-vegetarian. Han äter alltså bara mjölkprodukter. Inte ägg eller honung.
 
 
Han har tyckt innan att jag har varit löjlig som slängt upp fönstret eller rusat ut på balkongen när hans vänner har stekt bacon eller köttfärs hemma hos oss. Men jag tål verkligen inte lukten. Det luktar dött, i brist på bättre ord. Om jag skulle beskriva lukten av kött som bränns så skulle det vara med ordet död. Nu har Mats själv börjat tycka att döda djur är fruktansvärt äckligt. Även synen av dem. Kroppen ställer om sig himla fort när den blir matad med levande mat. Den gör uppror vid åsynen av det den brukade äta. Det är som att den säger till på skarpen: Jag vill inte ha död i mig! Aldrig, aldrig mer igen!
Jag klarar av det bättre nu, det där med att det ligger lik på var och varannan tallrik i Sverige, men efter några månader som vegan var det verkligen svårt att handskas med. Så jag förstår hur Mats känner. I somras var det ganska jobbigt för mig. Dels eftersom jag bodde en längre tid hos mina föräldrar som äter kött, men också därför att då hålls det likbränningar (grillandet av döda djur) överallt. Går liksom inte att komma undan.
 
 
I lördags firade jag och Mats sex år tillsammans och tre som förlovade med pizza och film (haha!). Jag beställde en sallad och fick av misstag fetaost i den. Osten var väldigt fast så det kändes okej att bara peta bort den och sedan äta salladen. Det klarar jag inte av om det är kött! Eller om djurprodukten kletar av sig väldigt lätt på det andra, så som dressingar och såser. I alla fall... Jag bestämde mig för att äta en bit fetaost. Inte för att jag var sugen utan för att jag ville se hur mycket mina smaklökar har förändrats det här året då jag inte har ätit några mjölkprodukter. Eftersom skadan redan var skedd (jag skulle aldrig köpa en djurprodukt bara för att testa, men nu fick jag ju osten av misstag) tog jag en tugga och det smakade som jag kom ihåg. Skillnaden nu är att jag inte tycker om smaken. Det är så svårt att förklara. Det smakade exakt likadant och jag vet att jag tyckte om den smaken förr, men inte nu. Samma sak när jag provade ägg för ett tag sedan. Det var såååå äckligt, även fast smaken inte hade förändrats något. Tror det skulle bli samma sak om jag provade kött. Att jag skulle känna igen konsistensen och smaken men inte tycka om det längre. Jag åt en halv fetaosttärning och smaken fyllde hela munnen och satt där resten av kvällen. Fy fasen! Om jag skulle beskriva den med mina nya smaklökar så skulle jag säga att det smakade väldigt, väldigt sött. Även fast det var fetaost som ju är väldigt salt så trängde den söta smaken fram och stannade där sedan. Ni som tycker att frukt är "för sött", antar att ni inte äter mjölkprodukter heller? För fy tusan vad det var sött alltså! Det var som att stoppa tio dadlar i munnen samtidigt. 
 
 
 
 
 
Den här bilden är från tidigare i somras. Den får mig att tänka på att jag väljer liv. Färgglatt liv. Varje gång jag går i affären så väljer jag att köpa liv. Inte död. Vi människor dras till färgglatt, sött och livfullt från barnsben och vi äcklas av död.
 
 
När grönsaker och frukter dör slänger vi dem. De lever länge efter skörden och är fortfarande levande när vi stoppar dem i våra kroppar. Om vi inte tillagar dem på något vis förstås, men de är ändå mer levande då än muskelbiten som har tagits från ett dött djur. Så fort djuret dör börjar dess muskler (vilket är det köttet du köper i affären och sedan äter) att ruttna. Du kan inte äta kött utan att äta död. Det spelar ingen roll hur länge du väntar. Det är redan dött. Djurets muskel kan aldrig leva igen, till skillnad från växter. Bryter du av en gren från ett träd dör inte grenen om du planterar den i jord och vattnar den. Den får istället nytt liv. Bryter du av benet på en gris är benet dött direkt och kan aldrig leva igen, vad du än gör. Äter du en frukt och spottar ut kärnorna växer det upp en ny planta som ger nya frukter. Äter du ett kycklinglår och spottar ut benen på marken växer det inte upp någonting.
 
 
Det köttet och mjölken och äggen du köper i affären är också fulla med antibiotika (Djuren lever under fruktansvärda förhållanden och blir därför ofta sjuka, för att förhindra det matas de med antibiotika i förebyggande syfte. Olika mycket beroende på vart i världen djuren föds upp. I Sverige är det olagligt att ge djur antibiotika om de inte är sjuka. Men hur ofta blir de sjuka då?), avföring (Har du sett hur slakt går till? Inte vad jag kallar sanitärt.), var (Kors juver blir ständigt infekterade och variga och det varet finns i mjölken och mjölkprodukterna du köper. Inom EU får mjölk innehålla upp till 400 miljoner varceller per liter om det ska säljas. Mumma!) och diverse bakterier. E-coli är en bakterie som finns naturligt i våra tarmsystem och hjälper till med matsmältningen. När kött- och mjölkindustrierna tog fart på riktigt gick det inte längre att föda upp djuren på gräs och hö. Det behövdes något effektivare. De började mata korna med vete, majs och soja och gör det fortfarande i dag. Korna är inte gjorda för att äta något av det där och därför muterades deras e-colibakterier i tarmarna. Dessa bakterier gör oss människor väldigt sjuka och egentligen är det inte något problem eftersom bakterierna i kött som har blivit infekterat (Via kornas avföring. Som sagt, saniteten är inte på topp) dör om det tillagas ordentligt. Men dessa bakterier kan sprida sig till frukter, grönsaker och bär och framför allt sallad, som det är få som hettar upp, genom gödsling och då blir vi sjuka när vi äter dessa råa. Samma sak med salmonella. De här bakterier kommer från djurindustrin men drabbar även oss som inte äter kött och andra djurprodukter.
 
 
Det talas så mycket om alla brister en tydligen kan få som vegan, men alldeles för lite om vilka risker en utsätter sig själv för genom att äta djur och deras biprodukter. Inte heller talas det om alla brister som köttätare får. Det är de som har flest brister i världen (undantaget människor som svälter). Inte veganer och vegetarianer. Så medan ni oroar er för hur mycket protein jag får i mig kan jag berätta att det som flest folk i världen har brist på varken är protein, järn eller b-12. Det är fibrer. Visste du att du optimalt ska få i dig 100 - 120 gram fibrer per dag? Det är bara veganer som kan kryssa i den rutan och ställen i världen där de äter lite kött och djurprodukter. Kött innehåller 0% fibrer.
Visste ni också att b-12brist är vanligast bland köttätare? B-12 är också en bakterie som finns i våra tarmar, men de flesta människor har förlorat förmågan att tillverka dem och måste därför få i sig dem via kosten. Förr fick vi i oss dem via jorden och vattnet innan vi började skölja och tvätta allting och rena vårat vatten, eftersom bakterien även finns i jorden. Jag tror också att våra tarmar tillverkade mycket mer eget b-12. Nu för tiden får vi det i oss via djur eller via tillskott. Förutom djurens egna produktion av b-12 får de i sig det via kosten. Eftersom djur inte tvättar det de äter eller renar sitt vatten får de i sig b-12 på det viset. Problemet är dock att våran jord inte ser ut som den gjorde. Den har blivit väldigt fattig på mineraler och bakterier, på grund av det kraftiga jordbruket, så djur har också svårt att få i sig nog med b-12. Därför ges b-12tillskott till djur inom industrin. Så om du äter kött eller djurprodukter enbart för att få i dig b-12 kan du lika gärna äta tillskottet direkt, eftersom djuret du äter också mycket troligen har ätit tillskott för att få i sig b-12.
 
 
Välj liv när du går i affären. Stötta inte död. Ät inte död. Du får i dig allt du behöver från växtriket. Förutom b-12 då (men det finns berikade veganska produkter att köpa, eller tillskott) och d-vitamin (som vi bildar med hjälp av solens strålar). Viktigast är att du äter nog mycket. Underäter du (svälter) kommer du känna dig trött och kraftlös och tillslut få brister. Vad du än äter för kost.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0