#tbt

 
 
 
 
 
Hittade dessa två när jag gick upp i mitt moln för att hämta några gamla bilder. Helt andra än de här. De här togs med min dator i september 2014. Alltså exakt två år sedan. Det är inte en jättelång throw back, men oj vad jag har förändrats de två åren! Både utseendemässigt och mentalt. Det känns som att det är många år sedan bilderna togs. Jag ser så himla ung ut! Känner mig minst 10 år äldre med mina gråa strån och trötta kropp och sinne.
 
 
Det var någonstans här det började. Jag röstade på miljöpartiet i valet och det sågs inte så positivt i mina kretsar. Jag ville ha död på landsbygden och brydde mig inte om de stora frågorna lät det. Och jag kände inte många andra som handlade ekologiskt mer än kanske bananer och vindruvor. Jag kom också ut som feminist i den här vevan och blev utskälld av Mats vänner en kväll. Sex vuxna män mot lilla mig. Det var hemskt men lärorikt och det bekräftade och förstärkte bara mina feministiska åsikter. Visste ni till exempel att det inte är någon skillnad mellan feminister och nazister? Och att det finns inget en man får göra som inte jag som kvinna får? Fast ändå har kvinnor det sämre och det är på grund av att Eva åt först av äpplet i Edens lustgård. Arvsynden, alltså... Det är nog det sämsta argument mot feminism som jag någonsin har hört.
 
 
Jag började ge människor på stan pengar och kläder och mat när de bad om det och det minskade min popularitet ytterligare. Jag hade sedan juli ätit glutenfritt och märkte genast en enorm skillnad i min kropp. Det var också den här hösten jag på allvar drog ner på kött och åt mestadels vegetariskt. Jag var dock konstant trött eftersom jag tyckte att kolhydrater var farligt och åt mest ost, sallad och nötter. Och vräkte sedan i mig choklad.
 
 
Jag började verkligen stå upp för mig själv och mina åsikter under den här hösten, hösten då jag var tjugofyra år, även fast jag visste att jag skulle bli mindre omtyckt. Jag har mognat något oerhört dessa två åren. Det tar på krafterna att stå upp för sig själv och andra. I alla fall för mig som är konflikträdd. Men vad vill jag göra med min tid på jorden? Sitta tyst och hålla med? Nej. Jag har lärt mig mycket. Om mig själv men också om andra och för varje dag som går förlorar jag hoppet om mänskligheten mer och mer. Det kom som en chock för mig hur aggressivt människor reagerar kring viljan att inte vilja skada eller döda djur eller tanken om att vi alla är människor och borde behandlas med vänlighet och respekt oavsett utseende och bakgrund. Det som upprörde och upprör mig mest är ändå hur män tillåts bete sig hur som helst och sedan på något konstigt vis ses som offer när kvinnor säger ifrån. Jag visste att om en har annorlunda åsikter än normen så hamnar en utanför, men att människor skulle vara så elaka och ovilliga att ändras hade jag ingen aning om. Den tjejen på bilderna hade fortfarande ganska mycket framtidstro och såg det goda i de flesta människor. Nu undrar jag mest vad fan vi håller på med.
 
 
 
 
 
 
Hittade även den här bilden som är ytterligare ett år äldre, från sommaren 2013. Det är kanske bara jag som ser, men här tycker jag det syns tydligt hur jag mådde innan jag slutade helt med gluten. Jag vet att det råder olika uppfattningar kring glutens påverkan på människorkroppar som inte lider av celiaki, men att sluta med gluten är verkligen det bästa beslutet jag har tagit i mitt liv. Förutom att bli vegan. Jag var verkligen konstant svullen från ögonen och ner till halsen innan jag slutade äta gluten. Jag kommer ihåg att det var ömt även fast jag inte tänkte så mycket på det då. Det var liksom vardag. Magen ska vi inte tala om hur svullen och öm den var. När jag slutade med gluten blev jag det som kallas för regelbunden, som jag aldrig har upplevt förr i hela mitt liv. När jag sen blev vegan blev magen platt som en planka och har inte gjort ont sen dess!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0