Säsong 3

 
 
 
 
En av mina favoritserier är F.R.I.E.N.D.S. Som så många andra. När jag var tjugo år flyttade jag hemifrån. Till en alldeles egen lägenhet. En tvåa. För min första lön efter flytten köpte jag en box med alla Friends-säsonger.
 
 
Jag och min kompis brukade fantisera om att vi skulle bo som dem. I en varsin lägenhet mittemot varandra. Ha nycklar till båda lägenheterna. Laga mat tillsammans. Bada bubbelbad. Prata om killar och alla våra problem. Alltså tänk vad mycket energi en la ner på att tänka på vad killar tyckte och tänkte om en. Om en betedde sig "rätt". Försökte läsa alla tecken. Känns så skönt att män inte har lika stor mental makt över mig längre. Orka bry sig, alltså!
 
 
 
 
 
 
Det blev inte så som vi fantiserade om. Vi båda flyttade ihop tidigt med våra pojkvänner. Vi utbrast självklart: "I have to live with a boooy" precis som Monica gör när hon ska flytta ihop med Chandler och inte längre får bo med Rachel. Men den sommaren när jag bodde helt själv för första gången i mitt liv hade jag och min vän vår Friends-period. Hon hjälpte mig köpa en tvättmaskin som vi kämpade med i trappen, precis som Ross, Rachel och Chandler gör med Ross nya soffa. Pivot! Vi kröp ihop i mitt lilla badkar som vi hällde badsalt i. Inte för mycket dock, som Chandler gör när han för första gången i sitt liv häller upp ett bad. Vi lagade mat ihop (Eller... I ärlighetens namn är det min vän som är duktig på att laga mat) och pratade killproblem och sov i min nyinköpta dubbelsäng. Det var första gången i mitt liv jag ägde en dubbelsäng, och jag hade den alldeles för mig själv. Förutom när min vän sov hos mig och vi levde singelliv i storstan. Lekte Friends.
 
 
När jag var tonåring tyckte jag att karraktärerna i Friends var så vuxna, så långt fram i livet. Levde det där vuxenlivet som jag längtade efter. Men nu när jag tänker efter är jag lika gammal som de var de första säsongerna. Tror de är runt tjugofem allihop i första säsongen. Nu är jag tjugosju, vilket innebär att jag är inne på min tredje Friends-säsong. Om en nu kan räkna livet mellan tjugofem och trettiofem i Friends-säsonger. Men det kan en väl? Varför inte?
 
 
 
 
 
 
 
Jag är Phoebe, btw. Min vän är en solklar Monica. Jag tycker jag har lite Ross i mig också, men det kanske är för att han är min favorit.
 
 
Sommaren 2010, min Friends-sommar, är den bästa i mitt liv. Hittills. Är spänd på vad de kommande åtta säsongerna innan trettiofem har att bjuda på!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0