Spänning

 
 
 
 
Här kommer lite spännande tips på böcker som jag har läst den senaste tiden (Inom ett år ungefär, haha. Men har läst annat mellan dessa tre böcker.):
 
 
We'll Meet Again - Mary Higgins Clark:   Den här boken fick jag låna av mamma för ett tag sedan. Hon sa att den var väldigt lättläst och det håller jag verkligen med om. Det blir ju alltid en extra utmaning för hjärnan att läsa på engelska, även fast jag tycker jag är flytande i språket. Boken handlar om en kvinna i New York-trakten som blir dömd för mordet på sin man. Eftersom hon har en stor minneslucka från den tidpunkten vet hon inte om hon har begått brottet eller ej, men hon har en känsla av att hon är oskyldig. När hon kommer ut från fängelset ber hon en reporter undersöka hur det ligger till och denna reporter hamnar mitt i en härva av bedrägeri och svartsjuka. Boken innehåller många karaktärer men jag tyckte inte det var svårt att hålla isär dem. Namnen upprepas ofta och det dröjde inte länge innan jag hade koll på vem som var vem. We'll Meet Again är skriven i mitten av 90-talet och det märks i beskrivningarna. För att nämna några exempel så ringer de från biltelefoner och World Trade Center står kvar. Jag kan verkligen rekommendera den här boken ifall du är sugen på att läsa på engelska men inte är så van. Eller om du vill läsa en spännande roman som är lätt att hänga med i. Då är den här boken någonting för dig!
 
 
 
Playground - Lars Kepler:   Fick Keplers (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) näst senaste bok i julklapp förra julen av min svägerska och hennes familj. Keplers böcker brukar skrämma mig något otroligt mycket, men den här var annorlunda. Den handlar om en soldat som dör och kommer till dödsriket. Dödsriket är en kinesisk hamnstad där den organiserade brottsligheten har tagit över och det knappt finns någon rättvisa. När Jasmin kommer tillbaka till livet kan hon inte sluta tala om vad hon upplevde i döden. Omgivningen tror hon är psykisk sjuk och hon spärras in. Hon blir tillslut friskförklarad och går vidare i livet. Hon får en son och när hans hjärta stannar i samband med en bilolycka följer Jasmin frivilligt med sin son in i döden för att hjälpa honom genom det krångliga och orättvisa systemet i dödsriket så att han kan komma tillbaka till livet. Det här är absolut min favoritbok av Kepler hittills. Den är väldigt olik de andra böckerna, men den känns ändå bekant i berättarstilen. Den lämnade mig väldigt rörd och fundersam. Jag skulle nästan säga att den är lite sorglig. Den har verkligen fått mig att fundera över vad som kommer sen och på alla olika myter och berättelser från människor som har varit på andra sidan. Jag hoppas det dröjer länge innan jag kommer dit, men nog tror jag att det finns någonting mer.
 
 
 
De försvunna - Carolin Eriksson:   Den här fick jag också låna av mamma. Har gillat Carolines tidigare böcker, Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig ,som båda två är fiktiva romaner baserade på verkliga historiska brott. Den här boken är dock helt fiktiv och utspelar sig i nutid. Caroline är förutom författare också socialpsykolog och det tycker jag märks på hennes sätt att berätta. Hon går verkligen in i hjärnan på människan och en får se allt som händer där inne. De försvunna handlar om Greta som varit med om en traumatisk händelse i barndomen. Hon har förträngt händelsen och på grund av det, när hon senare i livet hamnar i ett destruktivt förhållande, håller hon på att förlora förståndet helt. Den här romanen svänger gång på gång och är riktigt bra skriven tycker jag. Just när du tror att du har koll på läget tar berättelsen en annan vändning. Det känns som att en är i Gretas förvirrade hjärna och precis som henne inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som sker. 
 
 
 

Bara få va mig själv

 
 
 
 
Tuttlös och hårig.
 
 
 

Protein 2.0

 
 
Det finns många frågor och undringar kring hur en får i sig allt en behöver när en äter veganskt. Den vanligaste frågan är: hur får du i dig nog med protein? Jag undrade nog själv samma sak för några år sedan. Vi får ju lära oss att vi behöver äta djur för att få i oss nog med protein, men sanningen är den att du inte behöver tänka ett dugg på protein som vegan. Här har ni lite om vad jag har lärt mig om protein:
 
 
  • Protein finns i allt. Allt som växer och lever innehåller protein. Det är inte för intet som protein kallas för kroppens byggstenar. Tillsammans med polysackarider, fetter och nukleinsyror bygger protein allt som lever. Och det finns inte mer protein i djur än det finns i växter. Sojabönor innehåller till exempel runt 35 gram protein/100 gram jämfört med olika typer av kött som innehåller mellan 15 och 20 gram protein/100 gram.
  • Proteinbrist drabbar bara de som svälter. På grund av till exempel fattigdom, ätstörning eller någon mag- tarmsjukdom som gör att kroppen inte tar upp alla näringsämnen ordentligt. Äter du nog med kalorier jämfört med hur lång du är och hur mycket du rör dig så får du i dig nog med protein. Och din hunger styr hur mycket du behöver få i dig. Du behöver inte äta extra proteinrik mat eller äta kosttillskott. Äter du dock mycket processat och raffinerat får du varken i dig nog med protein eller nog mycket av andra näringsämnen, även om du äter tillräckligt med kalorier. Det går inte att leva på läsk, godis och oljor - vare sig de är veganska eller ej. Om du lever ett väldigt stillasittande liv löper du också risk att drabbas av olika brister, helt enkelt på grund av att stillasittande kan hämma aptiten och göra att du kanske inte äter nog mycket kalorier per dag. Fysisk aktivitet stimulerar aptiten. Det är därför det rekommenderas att äldre personer som inte kan röra sig lika mycket längre äter mer proteinrik mat.
  • Alla äter ungefär lika mycket protein. Rekommenderat dagligt intag av protein ligger ungefär mellan 50 - 70 gram vilket motsvarar 10 - 20 procent av allt du äter under en dag. Så kallat E%. De allra flesta får i sig ungefär 17 E% protein. Oavsett kosthållning. Köttätare, vegetarian eller vegan. Du får i dig runt 17 E% protein oavsett vad du äter, om du inte medvetet äter mycket proteinrik mat eller proteintillskott. Endel menar att växtprotein inte tas upp lika lätt i kroppen som animaliskt protein och att en därför behöver äta mer av växtprotein. Det sägs att kroppen tar upp växtprotein ungefär 10 % sämre än animaliskt protein. Så det är inget problem eftersom de allra, allra flesta får i sig mer än 100 % av det rekommenderade dagliga intaget av protein, utan att ens tänka på det. 
  • Du behöver extra mycket protein om du tränar hårt. Men då behöver du extra mycket av allt. Mer kalorier helt enkelt eftersom du förbränner mer. Det fixar hungern. Rör du dig mycket blir du också hungrigare och får på så vis i dig mer kolhydrater, fett och proteiner. Det viktigaste att tänka på när en tränar är dock att se till att en äter nog med fett och kolhydrater eftersom de är kroppens bränsle. Ökar du ditt procentuella proteinintag och minskar på kolhydrater och fett kommer kroppen använda ditt protein som bränsle och du får ingen effekt av din träning.
  • Du får i dig alla de essentiella aminosyrorna du behöver via växter. Protein byggs främst upp av aminosyror och nio aminosyror måste vi få i oss via maten, resten tillverkar våra kroppar. Med fullvärdigt protein menas ett livsmedel som innehåller en blandning av de nio aminosyrorna vi måste få i oss via maten - de essentiella - som stämmer överens med kroppens behov av de olika aminosyrorna. Livsmedel som innehåller fullvärdigt protein är bland annat kött, mjölk och ägg. Det finns fullvärdiga proteinkällor i växtriket också, så som sojabönor, men allt i växtriket innehåller inte en bra variation av de essentiella aminosyrorna så som allt animaliskt gör. Det är ändå inget problem att få i sig nog mycket av alla aminosyror som vegan. Olika växter komplementerar varandra. Så om du inte äter väldigt ensidigt får du utan problem i dig alla aminosyror du behöver som vegan, bara inte från en enskild källa. Äter du varierat får du utan problem i dig en bra variation av alla aminosyror och det är inget du behöver tänka på. Om du ändå är orolig kan du öka ditt intag av baljväxter som är det i växtriket som innehåller bäst sammansättning av aminosyror. Ris komplementerar de flesta baljväxter när det kommer till de essentiella aminosyrorna. Så om du är orolig- ät mycket ris och bönor. Men det är som sagt inget du behöver göra för att få i dig alla aminosyror i rätt mängd.
  • Veganer är mindre inflammerade och tillverkar därför mer albumin. Det protein som vi har allra mest av i blodet heter albumin och det tillverkas i levern. Albumin är ett negativt akutfasprotein, vilket innebär att det minskar vid inflammationer i kroppen. Albumintillverkningen blir helt enkelt inte lika effektiv vid inflammationer i kroppen, då levern måste koncentrera sig på att tillverka mer av positiva akutfasproteiner som slåss mot det som orsakar inflammationen. Att mäta hur mycket positiva akutfasproteiner en person har i blodet är ett sätt för läkare att få reda på om det finns en inflammation i kroppen. De positiva akutfasproteinerna fungerar som små soldater som kallas in när kroppen behöver hjälp mot en inflammation. Och när dessa soldater kallas in, prioriteras albumintillverkningen ner. Eftersom animaliska livsmedel ofta verkar inflammatoriskt på människokroppen brukar veganer i regel vara mindre inflammerade och således alltså ha mer effektiv tillverkning av albumin och lägre värden av positiva akutfasproteiner.
  • Animaliskt protein är skadligt för människan. Dels beror det på proteinkällan. Rött kött är en grupp 2A humancarcinogen (troligt att det orsakar cancer hos människan) och charkuteriprodukter är en grupp 1 humancarcinogen (bevisat att det orsakar cancer hos människan). 50 gram processat kött per dag (två baconskivor ungefär) ökar risken för tjocktarmscancer med 18 %. Om du dessutom tillagar rött kött och processat kött med hög temperatur eller i direkt närkontakt med eld (grillning) ökar de carcinogena ämnena i köttet. Framför allt de heterocykliska aminera (HCA). Mjölkprodukter och ägg används också som proteinkällor och inte heller de är hälsosamma. Men det är inte bara på grund av proteinkällan som animaliskt protein är farligt för människan. Även själva proteinet verkar göra skada. De som drar ner eller slutar helt med animaliskt protein löper mycket lägre risk att utveckla kroniska livsstilssjukdomar enligt Livsmedelsverket. Det finns bland annat ett samband mellan högt animaliskt proteinintag och typ 2-diabetes och gikt är sedan länge känt som en sjukdom orsakad av för mycket protein i kosten. Söker du på protein på nutritionfacts.org kan du läsa om vilka kopplingar det finns mellan animaliskt protein och olika sjukdomar. 
 
 
 
Protein är verkligen inget du behöver tänka på. Oavsett om du är vegan eller köttätare, tränar eller inte. Äter du nog mycket mat per dag, undviker processat och äter varierat får du i dig mer protein än du behöver. Du blir inte svag och trött av att äta frukt och grönt - du blir snarare starkare eftersom du förmodligen kommer ha mer effektiv albuminproduktion och inte gå runt och vara konstant inflammerad. Här är några svenska exempel på veganska idrottskvinnor och män som definitivt får i sig nog mycket protein:
 
 
 
 
 
 
 
 
Några källor:
https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/protein/
https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/livsmedel-innehall/naringsamnen/protein/protein---hur-mycket-ar-lagom.pdf
http://www.iarc.fr/en/media-centre/iarcnews/pdf/Monographs-Q&A_Vol114.pdf
http://nutritionfacts.org/?fwp_search=protein&fwp_content_type=video
https://www.youtube.com/watch?v=bc4t6BUHZH8
https://sv.wikipedia.org/wiki/Protein
http://www.greenoption.org/naringslara/protein.html
 
 
Uppdatering: Inlägget heter nu Protein 2.0 på grund av att jag upptäckte att jag redan har skrivit ett inlägg om protein förra året. Här (klick) kan du läsa det om du är intresserad. (Teaser: Var gladiatorerna veganer? Klicka på länken för att få reda på svaret. Ooooohhh spännande!)
 
 

Svavel och juice

 
Jag har börjat styrketräna (gasp!) och har upplevt problem med domningar i mina armar när jag tar i. Har länge velat testa MSM-pulver så varför inte börja nu? Svavel ska nämligen hjälpa musklerna att syresätta sig bättre, vilket ju är bra vid fysisk aktivitet. Domningar kan nämligen bero på det, att musklerna inte får tillräckligt med syre. Andra tecken på för låg syreupptagning i musklerna är kramper och det vanligaste: mjölksyra.
 
 
Vår jord är väldigt dränerad på olika mineraler och vitaminer tack vare det ohållbara jordbruket. Jämför du närings- och mineralinnehållet i grönsaker och frukter i dag med de som växte för bara 60 år sedan är skillnaden stor. I vissa fall kan mineraler eller vitaminer ha försvunnit med så mycket som upp till 80%. Det är mycket svårare att få i sig allt som kroppen mår bra av i dag än det var i mitten av 1900-talet. Så det gäller att läsa på och prova sig fram. Och att köpa ekologiskt! Det går egentligen emot mina principer som vegan eftersom de inom ekologisk odling använder avföring från djur. Men konstgödsling utarmar jorden på mineraler och andra ämnen, vilket varken är bra för människan eller andra djur. Bland annat b-12-brist blir mer och mer vanligt bland vilda djur. Så tills människan börjar ta tillvara på sin egen skit och odlar med det istället för att spola ut det i haven och sjöar - blir en del av kretsloppet helt enkelt - så köper jag ekologiskt.
 
 
Svavel är tydligen en av de mineraler som jorden i dag är mest fattig på, helt enkelt därför att konstgödsel inte innehåller något svavel. Men du kan enkelt få i dig svavel med hjälp av kosttillskott. Svavel som kosttillskott brukar kallas för MSM (Metyl Sylfonyl Metan) och finns både som tabletter och pulver. Och nu har jag alltså börjat med MSM-pulver. För att se om det gör någon skillnad. Det rekommenderas att en börjar smått med ungefär ett kryddmått om dagen för att sakta öka och till slut landa på ungefär en tesked om dagen. Själv är jag nu på tre kryddmått, alltså ungefär 3/4 tesked. Kan inte säga att jag märker någon stor skillnad, men jag ska absolut ge det ett tag!
 
 
 
 
 
 
Svavel kan smaka lite beskt, men en vänjer sig. Ibland dricker jag juice som frukost, en liter ungefär, och i den kan jag inte känna av svavelsmaken alls. Tycker också om att ha i lite andra pulver i min juice. Favoriterna är spirulina (en torkad alg rik på protein och jod) och lingonpulver som helt enkelt är torkade lingon. Här på bilden ser ni det gröna spirulinapulvret längst ner. Det röda är lingonpulvret och det vita MSM. Svavel är för övrigt vattenlösligt, precis som c-vitamin, och är därför bra att tillföra kontinuerligt snarare än då och och då i högre doser. Eftersom kroppen har ett "svaveltak" och kissar ut överflödet.
 
 
 
MSM-experimentet fortsätter och jag kommer hålla er uppdaterade!
 
 
  

Jag känner mig uppskattad

 
 
 
 
Vet ni att jag får blommor på alla hjärtans dag? Varje år. Helt och hållet Mats eget påhitt, har aldrig nämnt något om att jag vill ha det. På bilden ser ni årets vackra bukett.
 
 
Har tänkt skriva det här inlägget ända sen jag skrev det förra, men har inte haft tid. Jag vill inte att det ska råda några missförstånd. Jag älskar Mats och jag känner mig väldigt uppskattad. Nu. Det tog ett tag att nå fram till honom, eftersom vi ser världen på olika sätt, men nu uppskattar han verkligen allt jag gör. Och det känns så bra.
 
 
Han tackar mig för att jag lagar mat. Varje dag. Så där innerligt att jag blir helt tagen. Han ser när jag har städat och visar djup tacksamhet för allt jag gör. Han ifrågasätter ingenting eller kallar mig pedant - han visar mig respekt. Han är exakt precis så som jag vill och behöver att han ska vara. En drömpartner. Inte för att jag någonsin har haft en klar bild av hur en sådan ska vara, men ju äldre jag blir desto mer känner jag vad det är jag behöver från min partner. Kärlek, absolut! Och det får jag i massor. Men det finns andra pusselbitar också.
 
 
Vi är ett team. Vi hjälper varandra. Och det känns så bra att han har förstått att det jag gör inte är "ingenting" eller "onödiga" grejor. Nu väntar jag bara på att samhället ska inse samma sak. Att kvinnosysslor och yrken får samma höga status som de mansdominerade ditona. Att alla utbrända och utslitna och sjuka tas om hand på samma vis som de friska och lönearbetande. Alla som inte kan eller vill leva efter mannen som norm behöver också känna sig delaktiga och sedda. De som tycker det finns andra, bättre vägar att gå. Som går sönder av stressen i dagens samhälle. Vi är alla ett team. Och vi hjälps åt på olika sätt i samhället och borde alla behandlas med respekt.
 
 
Så. Nu hoppas jag att det inte är någon som går och tror att jag är olycklig i min relation eller att min man är ett rövhål. För det är han inte.
 
 
Och jag uppmuntrar er igen att vara med i pensionsupproret och skicka tillbaka era oreanga kuvert om ni inte gillar diskrimineringen inom pensionssystemet. En av många diskrimineringar i samhället. Men många bäckar små! Till slut ska ni se att vi lever i en jämställd, jämlik och rättvis värld.
 
 

En trött kvinna som fruktar pensionen

 
 
Jag nämner lite då och då att jag är utmattad och trött, men jag vet inte om jag någon gång har förklarat hur trött jag är. Eller om det ens går att förklara. Sen så tänker jag att det inte spelar någon roll. Att jag inte är skyldig någon en förklaring. Poängen är att jag är så trött att jag inte kan jobba. Inte med de jobben jag kan få utan körkort och universitetsutbildning. De jobben är slitsamma. Och det orkar jag inte längre. Kommer aldrig orka igen. Jag orkade fram tills att jag var 23 ungefär, men kroppen och psyket började säga ifrån redan när jag var 21. Kanske ännu tidigare.
 
 
Det är inte bara på grund av de psykiskt och fysiskt tunga jobben som jag är trött. Jag är också trött på grund av att jag inte får vara trött. Det respekteras inte att jag behöver vila. Om jag hade haft ett lönearbete hade jag blivit sjukskriven. Men det går ju liksom inte att sjukskriva sig från livet. Jag har varit beroende av att omgivningen respekterat att jag är sjuk - men det har varit väldigt svårt att få fram det. Speciellt när jag har varit så utmattad att jag inte kunnat prata ibland. Mina "nej" och "jag orkar inte" respekteras inte så mycket som jag skulle vilja och behöva att de gör. Inget jag kan göra åt saken annat än att "gilla läget" och försöka bli frisk så fort som möjligt så att jag kan bestämma över mitt eget liv mer än vad jag kan nu. Blir så himla irriterad på kommentarer om att jag bara går hemma hela dagarna och inte gör någonting. Om de bara visste. Om de kunde leva i min kropp EN dag och känna utmattningen. Usch för folk! I början av min utmattning hade jag olika mål. Det har jag fortfarande, men jag har ingen deadline längre. För ett par år sedan när jag låg i sängen och knappt orkade gå de fem metrarna till toaletten tänkte jag: Till sommaren ska jag orka gå promenader igen. Nu har jag liknande mål, men jag sätter ingen tid på dem. Det kommer när det kommer. Och jag vet att det tar längre tid än jag tror. De här åren har jag verkligen fått jobba med mitt tålamod.
 
 
En av anledningarna till att jag har känt en stress över att bli frisk så fort som möjligt är ju det där med lönearbete. Utan en fast inkomst kommer jag aldrig att känna mig fri. Självständig. Och jag har kämpat sen jag tog studenten 2008 med att få en fast anställning eller utbildning. Vilket som än kom först. Jag lyckades aldrig innan jag gick in i väggen. Det känns ganska förjävligt. Att jag är snart trettio och varken har utbildning, lönearbete eller körkort.
 
 
I Sverige i dag måste en arbeta heltid som fast anställd i fyrtio år för att få en pension som hamnar över EU:s fattigdomsgräns. Annars blir en fattigpensionär. Alltså en får mindre än 11 000 kronor i månaden. Jag kommer alltså att bli fattigpensionär. Jag orkar inte jobba heltid. Som jag känner det nu kan en halvtidstjänst gå inom några år kanske, men det kan jag ju inte veta säkert. Dagens pensionssystem är anpassad efter den heltidsarbetande och fastanställda mannen. Ändast lönearbete räknas. Men de som jobbar deltid, tar ut mest föräldraledighet, är arbetslösa eller sjuka och jobbar gratis i hemmet och åt andra, de förlorar väldigt mycket på det här systemet. Och de personerna är främst kvinnor.
 
 
Och där kommer vi till den största orsaken till att jag är trött: Jag är kvinna. Jag jobbar helt gratis med att tvätta kläder och laga mat och bära hem tunga kassar och dammsuga och skura och diska och komma ihåg födelsedagar och köpa presenter och påminna och passa barn och trösta och uppmuntra och underhålla. Har jag nämnt att min partner har sju syskon? Vem tror ni det är som fixar presenter och som hjälpte dem och passade dem när de var yngre och hälsade på? Har jag nämnt att min partners syster bor hos oss i tre år? Vem var den enda som förstod hur mycket ansvar och mer jobb det innebär att bli extraförälder till en tonåring och som förgäves sa nej till det ansvaret? Jag kan ge er en ledtråd: Det var inte min partner.
Vem av mig och min partner tror ni det var som inte ville flytta in i vår fina men dyra hyresrätt därför att hen visste att vi inte skulle kunna spara några pengar till varken hus, bröllop eller pension? Vem var det som förgäves försökte förklara att det inte går att bara ha kvar 1000 kronor i månaden efter att hyra, vatten, el, försäkring, mat m.m. är betald? Att en måste ha pengar sparade därför att saker går sönder hela tiden och oberäknade utgifter är något en får räkna med nästan varje månad? Det var jag, jag, JAG! Ändå har skulden lagts på mig de gånger vi har haft ekonomiska svårigheter eftersom jag inte har ett lönearbete. 
 
 
Kvinnor tar förutom hem och barn och relationer också hand om männens känslor. Vi uppmuntrar och förklarar och använder vår empati till att få honom att må så bra som möjligt. Vi får lära oss från att vi är små att vi har ansvaret över andras känslor. Att vi kommer i andra hand. Att det är vårat fel när något går fel i en relation. Det är jobbigt och tidskrävande. Och obetalt. Här (klick) kan ni läsa vad Natashja (ladydahmer) skriver om kärlekskneget och det känslomässiga arbetet kvinnor lägger ner i relationer. Jag länkar också till Ensam mamma röker och hennes text om samma ämne. Den kan ni läsa här (klick). Och här följer ett citat från den texten:
 
 
 
"En del kallar det typ ”naturlig kvinnlighet”. En del kallar det ”emotional-labour”. En del kallar det nåt annat. En del kallar det ingenting (än). Men alla kvinnor vet vad det är. Det är när du för tusende gången påminner din pojkvän om att hans polare fyller år på lördag. Det är när du pratar med hans snustorra morsa om att ni ska komma på släktfesten som han skiter i. Det är när du köper den där bulljäveln som han gillar när du bara råkar gå förbi bageriet en tisdagseftermiddag. Det är när du sätter dig ner och förklarar för honom vad han ska göra när du är ledsen. Det är när du reder ut hans känslor, förklarar att det han upplever är ångest, och att det är ok. Det är när du styr upp så ni börjar spara pengar för att kunna åka bort tillsammans. Det är när du inför en städdag, för att slippa säga till honom att städa. Det är när du förklarar för barnen hur mycket han älskar dem trots att han alltid är på jobbet. Det är när du tar initiativ till att ni ska göra saker ihop. Det är när du bekräftar honom sexuellt för att han inte ska bli ledsen. Det är när du registrerar om hans favoritlag vann eller förlorade, fast du skiter i."
 
 
 
Jag tycker inte det är mer än rätt att jag tar hand om hemmet eftersom jag är arbetslös och min partner jobbar heltid (fast nu är ju jag egentligen sjuk och skulle behöva vila upp mig) - men jag vill bli uppskattad. Jag vill bli uppskattad och tackad för att jag handlar och lagar mat och diskar och tvättar och tar hand om alla våra dyra maskiner så att de ska hålla så länge som möjligt så att vi på så vis i alla fall kan spara lite pengar. På samma vis som jag uppskattar att min partner jobbar med ett lönearbete så att vi får in pengar varje månad. Och jag vill att de känslomässiga bitarna också räknas. All tid och energi jag lägger på att vara stöd till både min partner och andra. Jag vill inte att det jag gör ska ses som ingenting. Och jag skulle gärna vilja slippa oroa mig för min pension. Jag skulle vilja att det obetalda och underbetalda arbetet som kvinnor står för mest värderades lika högt av samhället som mansdominerade yrken och sysslor. Mest önskar jag att jag inte behöver bli fattigpensionär.
 
 
Här (klick) kan ni läsa om Feministiskt initiativs pensionsuppror. Ni som är missnöjda med pensionssytemet kan skicka tillbaka ert orangea kuvert till pensionsmyndigheten med meddelandet: Gör om, gör rätt!. Inkludera andra än heltidsarbetande och fast anställda. Ingen ska behöva vara fattig och det här är i alla fall ett steg mot ett mer jämställt och jämlikt samhälle.
 
 
Bara så det inte blir några missförstånd: Jag älskar min man. Han är det bästa som hänt mig. Har aldrig fått sådan bra kontakt med någon annan. Men han är man och jag är kvinna och vi lever i ett samhälle som är anpassat efter mannen och det är ofta svårt för män att inse sina privilegier eftersom de har levt med dem hela livet. Sakta men säkert har min partner börjat inse det. Och det senaste året har han börjat uppskatta det jag gör mer och mer (Och slutat lyssna på de rövhattar som viskar i hans öra att han ska dumpa mig eller tukta mig). Bara igår uttrykte han sin förundran över att jag kan ha så mycket saker i huvudet. Han var genuint imponerad över att jag kommer ihåg alla event vi ska på under hela våren och att jag har tvättstuga på fredag och måste lösa in en rabattcheck på onsdag för sen går den ut och att vi måste köpa doppresent under veckan och så vidare. Välkommen till livet som kvinna! Det är ingen som fixar eller kommer ihåg de där sakerna åt oss, det får vi göra själva. Det finns inget magic coffe table för kvinnor (Vet ni inte vad jag menar så kolla in det här (klick) ).
Nej, det är inte bara män och ja, det börjar mer och mer bli vanligt att kvinnor beter sig som män och tar för sig och utnyttjar andra (kvinnor) för att ta sig dit de vill. Det är beklagligt! Och grunden till problemet ligger i att jämställdhet oftast går ut på att kvinnan ska efterlikna mannen, eftersom mannen vägrar ändra på sig. Oftast kallar de kvinnor som har tänkt mer som män tänker när det kommer till karriär och att "ta hjälp" av andra (kvinnor) inte sig själva för feminister heller. Tack för det, medsyster! Vi kvinnor som passar dina barn och städar ditt hem och lagar din mat, vi tackar dig för att du ser oss och hur samhället är uppbyggt. #Ironi.
 
 
Ja, en får vara arg på kvinnor som feminist. Och just nu är jag faktiskt ganska så irriterad på kvinnor som stöttar patriarkatet, försvarar män och attackerar feminister. Usch! Men jag är som vanligt mest arg på män och patriarkatet.
 
 
I morgon är det 8:e mars, internationella kvinnodagen. Jag tänker spendera dagen med att läsa om och minnas de kvinnor som gjort att jag faktiskt lever i ett av världens mest jämställda länder. Tänkte bland annat se dokumentären om de kvinnor som levde under Fröken Frimans tid och som många karraktärer i serien är baserade på. Dokumentären kan ni se här (klick). Är så himla tacksam för vad dessa kvinnor har åstadkommit.
 
 
Tack, tack, tack!!!!!
 
 
Och jag fortsätter kampen! Så att mina döttrar och deras döttrar får det ännu bättre.
 
 

RSS 2.0