Månadens bok: Maj 2017

 
 
 
 
I odjurets trädgård: en amerikansk familj i Hitlers Berlin av Erik Larson (2011, In the Garden of Beasts: Love, Terror, and an American family in Hitler's Berlin på orginalspråk).
 
 
Den här boken fick jag låna av mamma. Den utspelar sig under åren 1933-34 i Berlin och cirkulerar kring den amerikanske ambassadören William E. Dodd och hans familj. President Roosvelt hade svårt att hitta någon som ville ta jobbet som ambassadör i Berlin, där Hitler nyss blivit utsedd till rikskansler, och Dodd, professor som studerat några år i Tyskland, låg långt ner på listan. Dodd fick kämpa inom utrikesdepartementet där det konstant fanns män som ville avskeda honom från posten och inte var rädda att framföra det till presidenten. De lyckades också tillslut, även fast Dodd verkar ha avsagt sig tjänsten med en lättnad.
 
 
Hela familjen Dodd blev förälskade i Berlin när de kom dit 1933 och såg inte några större problem med Hitlers regim, trots att några personer i deras umgängeskrets försökte varna dem för vad som komma skulle. Dottern i familjen inledde till och med en kärleksaffär med Rudolf Diels, chefen för Gestapo. William Dodd koncentrerade sig på att övertala Tysklands regering att betala tillbaka sin skuld efter första världskriget till USA. Inte förrän efter ett år i Berlin tog familjen Dodd varningarna på allvar. Den 30:e juni 1934, de långa knivarnas natt, avrättade Hitler minst 74 personer. De allra flesta inom SA, som Hitler och hans närmaste fruktade skulle göra en statskupp. I ett tal någon vecka senare hävdade Hitler att han gjort det han var tvungen att göra för Tysklands eget bästa. Ytterligare någon vecka senare dog president Hindenburg och Hitler tog makten, förbjöd alla andra politiska partier och utsåg därmed sig själv till diktator.
 
 
Efter de långa knivarnas natt, då flera av familjen Dodds bekanta och vänner blev avrättade, fann Dodd det mycket svårt att utföra sin uppgift som ambassadör. Han kunde inte längre skaka hand med erkända mördare. Han var också den ende ambassadören som ganska öppet visade att han tyckte illa om antisemitismen inom Tysklands regering (Efter de långa knivarnas natt. Innan använde han till och med uttryck som "judefrågan" och hävdade att regeringen skötte det bra och rättvist när antisemitism kom på tal.). Han höll tal där innebörden inte gick att missuppfatta, och han tackade nej till inbjudningar fårn Hitler och andra högt uppsatta nazister. Det var mycket därför det amerikanska utrikesdepartementet var emot Dodd som ambassadör. Det rådde en uppfattning om att en ambassadör skulle hålla sig vän med värdnationen och framför allt arbeta för USA:s bästa. Inte lägga sig i landets inrikesfrågor. Men Dodd låg på president Roosvelt och varnade om vad som var påväg att hända. Att resten av världen var tvungna att agera innan det var för sent. Vi vet alla hur det gick med det. Ingen agerade förrän efter kriget brutit ut. Och det är något som författaren försöker lista ut varför. Varför gjorde ingen någonting?
 
 
I odjurets trädgård känns väldigt välskriven. Ungefär en femtedel av boken består av författarens källor och notiser. Eriks källor är bland annat ambassadör Dodds dagböcker och hans dotter Marthas memoarer. Kan verkligen rekommendera den här boken om du är intresserad av historia eller politik. Fick lära mig så mycket nytt.
 
 
Jag kan inte rå för att jag drog paralleller mellan Nationalsocialisterna i Tyskland och det växande främlingsfientliga partiet i Sverige när jag läste den här boken. Tycker det är ganska så otäckt med alla likheter. Hur Hitler "städade upp" inom partiet. Alla som uttryckte sig antisemitiskt eller misshandlade judar inom partiet fick lämna, sådant accepterades inte inom partiet sades det. Sen dröjde det bara ett och ett halvt år efter att Nationalsocialisterna bildade regering innan Hitler var diktator med en ganska klar och tydlig agenda. Så otäckt. Jag förstår varför det kom som en chock för ambassadör Dodd och övriga världen - Hitler sa sig stå för någonting annat. Det var det enda sättet han kunde få så många röster. Vi får inte glömma att det var tyska folket som röstade fram honom. Precis som det är svenska folket som röstar i dag på ett främlingsfientligt parti med tydlig agenda - även fast de som sitter högst upp påstår någonting annat.
 
 
Men visst vet vi bättre i dag? Eller? Partiet jag pratar om växer fort i Sverige - men motståndet är enormt. Något jag inte tror att det var under 30-talet. Vi vet vad som kan hända, och vi tänker inte låta det hända igen. Och de som inte vet, de som röstar på rasism och främlingsfientlighet, de hoppas och tror jag är många, många färre.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0