Månadens böcker: November 2017

 
 
 
Den här månaden fastnade jag verkligen för Min europeiska familj - De senaste 54 000 åren (2015) av Karin Bojs. Så fascinerande att du med hjälp av ett DNA-prov kan få reda på nästan hela ditt ursprung. Det är just vad Karin har gjort och i den här boken tar hon läsaren med på en resa genom hennes egen släkthistoria. Från östra Afrika som homo sapiens lämnade för många tiotals tusen år sedan, via Mellanöstern och Europa och ibland även Asien, in i det som vi i dag kallar för Sverige. Jag är lite intresserad av släktforskning och den här boken har verkligen väckt tanken om att ta det ett steg längre - få reda på mitt ursprung. Alla homo sapiens kommer ju från Afrika och vandrade in i Mellanöstern (och så småning om även till Amerika och Oceanien), men sedan då? Tog mina anmödrar och anfäder vägen via det som i dag kallas för Asien eller Europa upp hit? Var de samlare och jägare eller jordbrukare? Så himla spännande! Har även fått en helt ny bild av stenåldersmänniskorna. De framställs ofta som ganska enkla och "tråkiga". Men det allra mesta tyder på att de smyckade sig med fjädrar och smycken gjorda av ben och tänder. De kryddade även sin mat och levde helt enkelt inte enbart för att överleva, utan också för att njuta. Precis som vi gör i dag.
 
 
Jag har också köpt mig en ljudbok. Sapiens - A Brief History of Humankind (2014. Orginalet på hebreiska utgavs 2011. Finns även på svenska, utgiven 2015) skriven av Yuval Noah Harari. Den passade väldigt bra att lyssna på samtidigt som jag läste Min Europeiska familj, eftersom de båda har samma tema. Jag gillar hur Yuval lägger fram olika teorier kring hur vi homo sapiens har blivit som vi blivit. Till exempel varför pengar har en så stor påverkan på oss. Det är ju faktiskt bara papperslappar. I dag inte ens det. Utan majoriteten av alla "pengar" är siffror på internet. De finns inte ens - ändå styr de världen. Jag uppskattar också hur han tar upp det absurda i att homo sapiens har levt i patriarkat i tusentals år. Det är mycket underligt och ingen vet riktigt varför det har blivit så. Alla andra djur där honan är gravid länge och barnet kräver mycket uppmärksamhet och omsorg innan det kan klara sig självt (till exempel bonobo och elefanter) har utvecklats till matriarkat. Han tar också upp det ganska sorgliga faktumet att där människan finns dör andra djur ut. Vi har inte varit de enda människoarterna på jorden. Vi levde samtidigt som bland annat homo neanderthalensis (neandertalarna) och homo denisova för flera tusen år sedan. Vi fick till och med barn med dem och de finns kvar i våra gener. Men de försvann och homo sapiens bredde ut sig. Samma sak hände med mammutarna och uroxarna och alla andra djur vi har utrotat. Förhoppningsvis lyckas vi ändra på det snart!
 

Det luktar snö

 
 
 
En tidig morgon förra veckan när jag vinkade av Mats kände jag att det luktade snö. Men ingen snö låg på marken. Några timmar senare började det ljusna och då kom också snön. Jag kände mig som Lorelai i Gilmore Girls. Hon kan nämligen känna på lukten när det ska snöa. Det har aldrig hänt mig förut, så döm om min förvåning när det faktiskt började snöa ett par timmar efter att tanken dök upp i mitt huvud.
 
 
 
 
Här kommer en klassisk hand-mot-mark-bild. Det var länge sedan nu. Grankotten kommer från en av dessa bjässar:
 
 
 
 
Tycker inte fotot gör dem rättvisa - de är enorma! Jag kan utan problem gå raklång under lägsta grenarna.
 
 
 
I dag kom det första ordentliga snöfallet och jag har skottat för första gången på sju år. Inte för att jag skottat särskilt mycket snö i mitt liv. Men ibland hände det att jag hjälpte mamma och pappa när jag fortfarande bodde hos dem.
 
Kan inte känna att det luktar snö längre. Det var nog en engångsgrej. Eller så kände jag det just på grund av att det var första snön. Nu kanske jag har vant mig vid lukten. Tyckte i alla fall att det var en cool händelse.
 
 

Hej då, Karlstad

 
 
 
Hej, Molkom!
 
 
Nu har jag och Mats flyttat - till Molkom. Molkom är ett litet samhälle i Värmland som ligger mittemellan Karlstad (där jag har bott i sju år) och Filipstad (som jag kommer från). Vi har inte bara flyttat till ett nytt samhälle, utan även till hus. I Karlstad bodde vi i lägenhet, men hus känns bäst för både mig och Mats. Vi gillar att pyssla i egen trädgård. Det gick ganska fort. Vi började kolla på hus i juni och redan i början av september skrev vi kontrakt på 70-talsvillan som vi nu flyttat in i. Det var dock en ganska stressig sommar med ett par husvisningar varje vecka. Hoppet och drömmarna hann att ta fart för varje hus vi la bud på och det var en liten sorg varje gång priset steg i väg och vi inte kunde fortsätta buda. Det var svårt att släppa vissa hus. Vi vann till och med en budgivning, men säljarna valde att inte sälja till oss i alla fall. Det tog hårdast eftersom vi var så säkra på att vi skulle få köpa det huset.
 
 
 
 
 
Men tur var väl det! Att vi inte fick köpa det huset. Då hade jag inte suttit där jag sitter nu. Det huset var i mycket sämre skick än det vi flyttat in i. Vi kan inte fatta att vi haft sådan tur. Vi gick från att "slåss" med flera stycken om renoveringsobjekt till att vara enda budgivarna på ett hus med små detaljer som behöver fixas. Både Mats och jag befinner oss nog fortfarande i en känsla av att det här är för bra för att vara sant. Men den börjar släppa. Vi bokade en besiktning av huset och han som var här och kollade igenom allting sa att det ser jättefint ut. Det var nog meningen helt enkelt. Det här huset var menat för oss och de andra var inte det.
 
 
Den här bilden tog jag första morgonen jag vaknade i huset. Vårat nya hem. När jag går ut från sovrummet på övervåningen kommer jag in direkt i det rymliga allrummet och därifrån har jag utsikt över ängen. Även fast vi bor i ett villaområde är det natur runt omkring. Nästan exakt så som jag växte upp. Kanske är därför det känns så bra. Som hemma.
 
 
 
 
Hela hösten har jag packat och rensat och slängt och skänkt. Ett ganska tungt arbete men eftersom jag visste vad som väntade i november orkade jag köra på. Sista veckorna levde vi bland flyttkartonger. Nästan allting förutom möblerna var nerpackat. Så kom helgen i början av november då vi fick tillträde till huset. Vi beslöt oss för att flytta "själva", eftersom flyttfirma var dyrare än vi trodde. Tack och lov för släkt och vänner! Annars hade vi nog fortfarande hållit på. Men det gick hur smidigt som helst. Tre vändor fram och tillbaka mellan Karlstad och Molkom, sedan var i princip allt flyttat. Och det som blev kvar har vi också fått hjälp med att föra hit till Molkom. Nu ska vi bara städa och besiktiga lägenheten, sen kan vi lämna den helt bakom oss.
 
 
 
 
Den är bilden tog jag första kvällen i huset. Jag och svärmor bar upp sängen medan de andra var iväg efter sista lasset i Karlstad. Det var lite svårt att veta var en gjorde mest nytta, men sängen är ju en ganska viktig sak att få på plats och det var så skönt att inte behöva kånka upp den för trappen sent på kvällen när vi var trötta efter en hel flyttdag. En bror till Mats sov över första natten och hjälpte oss att packa upp köket också. Med kök och säng uppe kunde vi ta det lungt med de andra kartongerna, men vi är faktiskt snart helt uppackade. Bara sex lådor kvar, så vi har jobbat på bra.
 
 
 
 
Det finns så många fina detaljer i huset som gör att det känns extra hemtrevligt tycker jag. Bland annat bastun och kaminen. I trädgården står det en lykta som jag redan har döpt till Narnia-lyktan. Vi har hängt frön och nötter i den och har besök varje dag av talgoxar, blåmesar, pilfinkar och nötväckor. Ekorren som bor i någon av de stora granarna är framme ibland och äter också. Narnia-lyktan och fåglarna är nog det som kommer pryda bloggen mest framöver. Har suttit flera timmar vid köksfönstret sammanlagt och fotat. Jag kommer även visa mer av själva huset och omgivningarna när vi kommit iordning.
 
 
Ja, det var en liten uppdatering. Nu blir det småstadsliv som gäller igen för mig. Har blandade känslor kring det eftersom jag inte har enbart positiva upplevelser av att växa upp i ett litet samhälle. Men barrskog är och kommer nog alltid att vara hemma. Det är där jag trivs bäst. Grannarna är för övrigt supertrevliga! Har pratat med flera stycken och det känns som ett bra område vi flyttat till.
 
 
Nu ska jag fortsätta packa upp.
 
 
Vi hörs!
 

RSS 2.0