Hej då, Karlstad

 
 
 
Hej, Molkom!
 
 
Nu har jag och Mats flyttat - till Molkom. Molkom är ett litet samhälle i Värmland som ligger mittemellan Karlstad (där jag har bott i sju år) och Filipstad (som jag kommer från). Vi har inte bara flyttat till ett nytt samhälle, utan även till hus. I Karlstad bodde vi i lägenhet, men hus känns bäst för både mig och Mats. Vi gillar att pyssla i egen trädgård. Det gick ganska fort. Vi började kolla på hus i juni och redan i början av september skrev vi kontrakt på 70-talsvillan som vi nu flyttat in i. Det var dock en ganska stressig sommar med ett par husvisningar varje vecka. Hoppet och drömmarna hann att ta fart för varje hus vi la bud på och det var en liten sorg varje gång priset steg i väg och vi inte kunde fortsätta buda. Det var svårt att släppa vissa hus. Vi vann till och med en budgivning, men säljarna valde att inte sälja till oss i alla fall. Det tog hårdast eftersom vi var så säkra på att vi skulle få köpa det huset.
 
 
 
 
 
Men tur var väl det! Att vi inte fick köpa det huset. Då hade jag inte suttit där jag sitter nu. Det huset var i mycket sämre skick än det vi flyttat in i. Vi kan inte fatta att vi haft sådan tur. Vi gick från att "slåss" med flera stycken om renoveringsobjekt till att vara enda budgivarna på ett hus med små detaljer som behöver fixas. Både Mats och jag befinner oss nog fortfarande i en känsla av att det här är för bra för att vara sant. Men den börjar släppa. Vi bokade en besiktning av huset och han som var här och kollade igenom allting sa att det ser jättefint ut. Det var nog meningen helt enkelt. Det här huset var menat för oss och de andra var inte det.
 
 
Den här bilden tog jag första morgonen jag vaknade i huset. Vårat nya hem. När jag går ut från sovrummet på övervåningen kommer jag in direkt i det rymliga allrummet och därifrån har jag utsikt över ängen. Även fast vi bor i ett villaområde är det natur runt omkring. Nästan exakt så som jag växte upp. Kanske är därför det känns så bra. Som hemma.
 
 
 
 
Hela hösten har jag packat och rensat och slängt och skänkt. Ett ganska tungt arbete men eftersom jag visste vad som väntade i november orkade jag köra på. Sista veckorna levde vi bland flyttkartonger. Nästan allting förutom möblerna var nerpackat. Så kom helgen i början av november då vi fick tillträde till huset. Vi beslöt oss för att flytta "själva", eftersom flyttfirma var dyrare än vi trodde. Tack och lov för släkt och vänner! Annars hade vi nog fortfarande hållit på. Men det gick hur smidigt som helst. Tre vändor fram och tillbaka mellan Karlstad och Molkom, sedan var i princip allt flyttat. Och det som blev kvar har vi också fått hjälp med att föra hit till Molkom. Nu ska vi bara städa och besiktiga lägenheten, sen kan vi lämna den helt bakom oss.
 
 
 
 
Den är bilden tog jag första kvällen i huset. Jag och svärmor bar upp sängen medan de andra var iväg efter sista lasset i Karlstad. Det var lite svårt att veta var en gjorde mest nytta, men sängen är ju en ganska viktig sak att få på plats och det var så skönt att inte behöva kånka upp den för trappen sent på kvällen när vi var trötta efter en hel flyttdag. En bror till Mats sov över första natten och hjälpte oss att packa upp köket också. Med kök och säng uppe kunde vi ta det lungt med de andra kartongerna, men vi är faktiskt snart helt uppackade. Bara sex lådor kvar, så vi har jobbat på bra.
 
 
 
 
Det finns så många fina detaljer i huset som gör att det känns extra hemtrevligt tycker jag. Bland annat bastun och kaminen. I trädgården står det en lykta som jag redan har döpt till Narnia-lyktan. Vi har hängt frön och nötter i den och har besök varje dag av talgoxar, blåmesar, pilfinkar och nötväckor. Ekorren som bor i någon av de stora granarna är framme ibland och äter också. Narnia-lyktan och fåglarna är nog det som kommer pryda bloggen mest framöver. Har suttit flera timmar vid köksfönstret sammanlagt och fotat. Jag kommer även visa mer av själva huset och omgivningarna när vi kommit iordning.
 
 
Ja, det var en liten uppdatering. Nu blir det småstadsliv som gäller igen för mig. Har blandade känslor kring det eftersom jag inte har enbart positiva upplevelser av att växa upp i ett litet samhälle. Men barrskog är och kommer nog alltid att vara hemma. Det är där jag trivs bäst. Grannarna är för övrigt supertrevliga! Har pratat med flera stycken och det känns som ett bra område vi flyttat till.
 
 
Nu ska jag fortsätta packa upp.
 
 
Vi hörs!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0