Månadens böcker: Oktober 2017

 
 
 
 
Vilka veckor detta har varit! Så hemska och fantastiska på samma gång. Omtumlande. Vilka otroliga människor det finns. Som orkar och vågar berätta och kämpa. Wow. Systerskapet är starkare än patriarkatet. Nu faller det. Det vill jag tro.
 
 
Jag valde defenitivt passande böcker att läsa denna månad. Det är ett som är säkert. Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt (2002) och Flickan och skammen - En bok om samhällets syn på slampor (2016). Båda skrivna av journalisten, författaren, debattören, föreläsaren Katarina Wennstam.
När jag började läsa Flickan och skulden trodde jag inte att jag skulle orka läsa klart den, det blev för jobbigt. Jag tittade samtidigt igenom en isländsk serie i sex delar som heter Fångar (finns fortfarande att se på svtplay.se). Den har ungefär samma tema som Flickan och skulden. Hur rättsväsendet i princip inget land fungerar när det kommer till våldtäkt och sexuella övergrepp. När jag hade läst ungefär hälften av boken kom #MeToo och jag jag var tvungen att ta en paus.
 
 
De här böckerna är ett måste. Ett MÅSTE att läsa. Ögonöppnare så det skriker om det. Jag är så arg över allt jag tillåtit. Allt som jag lärt mig är en del av livet. Hur jag har anpassat mitt liv, mitt LIV, efter män och tagit på mig skulden. Jag är också arg över hur jag har hjälpt till att upprätthålla patriarkatet. Alla kvinnoförnedrande tankar jag haft. Allt kvinnoförnedrande jag sagt eller gjort. Det förvånar mig så himla mycket när människor som försök att motbevisa feminismen som ideologi lägger vikten på att kvinnor och flickor minsann också är elaka och pratar skit. Det är väl klart som tusan vi gör det. Vi är också uppfostrade av det här samhället och blir matade med exakt samma skit som killar blir. Att tjejer är horor och slampor och bitchar och killar får komma undan med allt möjligt eftersom det är så killar är. Varför skulle kvinnor vara immuna mot kvinnoförakt? Vi föraktar oss själva hela livet med bantning och hårnoppring och plastikoperationer och tar på oss skulden för allting. Vi trycker ner andra kvinnor och försvarar män för att känna att vi själva är lite bättre. Mer accepterad av män än just den och den kvinnan.
 
 
Men det behöver inte vara så. Lägg skulden och skammen där den hör hemma - hos männen! Inget mer daltande. De kommer att få ligga. De kommer att bli tröstade av kvinnor. Deras grabbgäng kommer hålla dem om ryggen. Det är inte synd om dem.
 
 
Det här blev inte så mycket en recension som en så kallad rant. Men det är dessa tankar som Katarinas böcker väckt i mig. De har verkligen gett mig en djupare förståelse för hur samhället är uppbyggt. Läs dem!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0