Who run the world? Girls!

 
 
De må sitta där på de högsta topparna och bestämma - männen. Men vilka lutar de sig mot? Vilka är det som utgör grunden av det berg de har bestigit? Kvinnor. (Ja, det är såklart även en klassfråga. Pengar är makt. Fattiga är fattiga på grund av att rika är rika. Så är det. Det handlar inte om vem som jobbar hårdast. Men de allra fattigaste i världen är också kvinnor. Det är ingen slump att det är så). 
 
 
Vilka är det som gör allt grovarbete, det där som måste göras för att ett samhälle ska gå runt? Jo, det är främst kvinnor. Kvinnor som fått offra sina drömmar (eller aldrig ens haft tid för några) för att andra ska kunna satsa. Kvinnor som får lära sig från barnsben att ta ansvar. Att vara en "duktig flicka". Det är främst kvinnor som tar hand om äldre, sjuka och barn. Det är vi som städar, lagar mat och planerar. Ser till att vardagen går runt. Det är vi som tar det känslomässiga ansvaret i ett förhållande. Och nej, jag tror inte att det finns en jämställd heterosexuell relation. Väldigt, väldigt få i sådana fall. Tycker du att du och din partner lever jämställt är det mycket troligtvis inte så om ni faktiskt börjar föra protokoll över vad var och en gör. Och om ni mot förmodan gör lika mycket var har ni förmodligen outsourcat det mesta jobbet i hemmet till andra kvinnor. Vilket ju i och för sig gör just eran relation jämställd, men det bidrar inte till ett jämställt samhälle eftersom det fortfarande bidrar till att köpa så kallade kvinnosysslor billigt eller till och med gratis (kvinnor i ens närhet som ställer upp).
 
 
Varför ställer kvinnor upp? Därför att vi lär oss att det mesta är vårat ansvar. Att många flers välmående än vårat eget vilar på våra axlar. Och så är det. Hur många blivande pappor läser på om barnuppfostran? Hur många män jobbar inom äldrevården? Hur många män i heterorelationer tar hand om städ, tvätt och matlagning? (Nej, du lever inte i en jämställd relation. Läs högre upp) Så kvinnor tar på sig mycket ansvar, därför att det läggs på oss. Men inte får en uppskattning eller stöd från samhället. De allra flesta inom vård och omsorg blir fattigpensionärer. Väldigt många måste också sluta i förtid eftersom deras kroppar är utslitna.
 
 
Och samtidigt som en förväntas finnas där och ställa upp som kvinna ses det i dag nästan som en självklarhet att vi också göra karriär och tjäna mycket pengar. Annars läggs skulden på kvinnan för att hon inte har utbildat sig eller struntat i alla som har behövt hennes hjälp. Det är med andra ord hennes fel (som i princip allt annant som kvinnor råkar ut för är, läs våldtäkt) eftersom hon inte har tagit sig ur situationen eller hanterat den på rätt sätt (inte sagt nej tillräckligt tydligt, hur det nu kan bli tydligare än ett nej?). Det är så himla utmattande. Det är inte undra på att fler unga kvinnor än någonsin blir utbrända. Ni har väl inte missat Svt:s nya serie We can do it om just utbrändheten bland kvinnor. Här (länk) kan ni se den.
 
 
Är det för övrigt bara jag som finner det enormt provocerande att depression och annan psykisk ohälsa sällan tas på allvar om inte det är män som lider av det?  Förr stängdes väl kvinnor in på psyket om de uppvisade någon form av psykisk ohälsa? Steriliserades och lobotomerades. Och nej, det är inte flest män som tar självmord. Män lyckas ofta genomföra självmordsförsök eftersom de använder sig av andra metoder än kvinnor, därför toppar de självmordsstatistiken. Men kvinnor gör flest självmordsförsök (källa)
 
 
Männen må sitta högst där uppe och bestämma, men de som verkligen styr världen är alla som dessa stora pampar lutar sig emot. Klättrar över och trampar på. Tänk om alla kvinnor i hela världen skulle strejka. Samhället skulle rasa ihop. Tänk om alla mammor och förskolepersonal och undersköterskor och lokalvårdare - stöttepelarna, grunden på vilken samhället vilar - skulle kräva högre lön och mer uppskattning. Just det, det har de, vi, redan gjort. Många gånger. Men kvinnodominerade yrken och sysslor undervärderas fortfarande av samhället och manliga diton hyllas. Ses som oumbärliga. Bara det att samhället är uppbyggt kring mannen som norm är ju heltokigt. Det ska prompt jobbas åtta timmar utanför hemmet varje dag, för så har männen gjort länge. Men hur ska det gå ihop? Varför inte dela på de traditionellt kvinnliga arbetet och det traditionellt manliga, eftersom båda behövs? arför inte jobba fyra timmar med lönearbete var och hjälpas åt i hemmet, plus ha massa fritid? (Det är ju systemet som är uppbyggt så här, kring mannen som norm. Jag förstår att det inte är tänkbart för de allra flesta att gå ner i betald arbetstid eftersom en förlorar mycket på det i dagens samhälle). Det känns som att "kvinnosysslor" har lägre status en någonsin. Som att ingen vill ta i dem med tång, även fast de måste göras. Samhället går inte runt annars. 
 
 
Det ligger mycket ansvar på kvinnors axlar. Tänk om män kunde ta på sig lite mer och tänk om kvinnan sågs som norm. Om samhället byggdes mer kring kvinnan. Vilka rättvisa löner det skulle bli! Och förhoppningsvis minskad arbetsbelastning.
 
 
Tjejer är så grymt starka. Ta efter killar! Och minska våran arbetsbörda. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0