Månadens böcker: Februari 2018

 
 
 
En av många roliga saker med att flytta är att jag har fått syn på saker på nytt. Ting jag glömt finns i min närhet. Framför allt böcker. Oj, så mycket böcker jag har! Kulla-Gulla böckerna (1945 - 1951) av Martha Sandwall-Bergström är sådana böcker jag fått upp ögonen för igen. I orginal gavs det ut sju böcker om Kulla-Gullas liv från det att hon kommer till Kullatorpet till att hon gifter sig. Senare delades de sju böckerna upp i elva böcker, fast så klart med samma innehåll. Det är en sådan utgåva jag har. Jag har också Kulla-Gulla på Blomgården (1972) som handlar om hennes liv innan hon kom till Kulla som tolvåring. Det finns även en bok om hennes allra första år. Kulla-Gulla på barnhemmet (1986) heter den. Den har jag inte läst.
 
 
När jag var liten var Kulla-Gulla och Flickan med svavelstickorna de sorgligaste berättelserna jag visste. Jag kan inte komma ihåg att jag läste Kulla-Gulla som barn, jag bara kände till henne liksom. Det var först som tonåring jag faktiskt läste dem och blev så tagen att jag köpte hela serien.
 
 
I början av 1900-talet säljs Gunilla Beatrice Fredrike (Gulla), som vuxit upp på barnhem, på auktion som sjuåring och hamnar hos familjen Hermansson på Blomgården. Frun i huset är sjuk så Gulla får ta hand om hemmet och de fem barnen. På barnhemmet fick hon lära sig lite om läkeörter och på så vis hjälper hon frun att bli bättre.
När Gulla är tolv år säljs hon återigen och hamnar den här gången hos torpare Karlberg och hans familj på Kullatorpet. Därav hennes kända smeknamn Kulla-Gulla. Hon får ungefär samma sysslor där som hon hade på Blomgården: Hjälpa till med barnen och djuren. Kullatorpet ägs av den rike patron på herrgården och en dag när Gulla gör ett dagsverke på patrons åkrar får han syn på henne och tycker hon är slående lik hans bortgångna dotter. Han börjar misstänka att Gulla är hans försvunna barnbarn och - nu kommer det spoilers - det är hon. Så böckerna slutar lyckligt med att den hårt arbetande Gulla får komma och bo hos sin morfar på en fin herrgård. Men hon vägrar först eftersom hon inte tänker lämna barnen på Kullatorpet (de mister båda sina föräldrar medan Gulla bor där). Så de får helt enkelt flytta med. Ett lyckligt slut för dem också med andra ord.
Sedan följer böckerna Gulla genom skolan och baler. Hon kan inte riktigt känna att hon passar in och hennes hjärta längtar efter någonting mer meningsfullt. Hon hittar tillslut sin väg och kan göra det hon innerst inne vill.
 
 
Kulla-Gulla levde för inte alls länge sedan och även fast hon är fiktiv så lever hennes berättelse i många människor. Så många barn förr i tiden som behövde bli vuxna tidigt. Och som fortfarande behöver i andra delar av världen. Jag tänker bland annat på min farfar som var tretton år när hans far dog och började jobba i gruva för att försörja familjen. Tänk vad bra vi som har vuxit upp under andra omständigheter har det. Och så ska det vara tycker jag. Barn ska få vara barn när de har möjlighet.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0