Första advent
Dags att tända första ljuset...
Frusen sjö
När jag var ute och gick för någon dag sen hade isen börjat täcka sjön. Så fint! Det blir liksom en viss känsla i luften. Det luktar is.
Känns skönt att det går mot kallare tider nu, längtar efter snö som lyser upp i mörkret.
Frusen tuva
Kall och frusen ligger ängens tuva
Kan ej, får ej någons väg förljuva
Kall och frusen, gömd i snö och driva
Intet har hon, intet kan hon giva
Men om sol och vår det kommer bara,
tuvan kunde åter blomprydd vara
Ängens tuva, liksom mångens hjärta
med dess dolda trånad, dolda smärta,
ville älskas, ville kärlek giva
Möttes blott av köld och snö och driva
Möttes blott av köld i världen kalla
Oförstådd hon gicks förbi av alla
Men om sol och vår det kommer bara,
frusen tuva skall då åter blomprydd vara
Namnet till bloggen tog jag från Maritza Horns vackra låt Frusen tuva.
Taget direkt från beskrivningen av låten på youtube: "Maritza Horn skriver på baksidan av LP:n att "Frusen Tuva" handlar om hennes mormors mor, Klara-Victoria Högvall Hansson. Klara Victoria blev vid tre års ålder såld av sin far för en kanna brännvin och tyckte efter det att livet var som en frusen tuva."
Ush så hemskt! Men låten är vacker. Läste någonstans att det faktiskt var Klara-Victoria som skrev texten och att Maritza skrev musiken tillsammans med Marie Bergman. Men jag vet inte om det stämmer. Vacker låt är det iallafall. Den inger hopp om att fastän det är grått och kallt nu, så kommer våren snart med sina värmande strålar och väcker allt till liv igen.
Jag kom först i kontakt med låten genom underbara Helen Sjöholm. I youtube-klippet där hon sjunger sin version av Änglamark sjunger hon också Frusen tuva. Jag ville ha ett namn på bloggen som "andades natur", så som änglamark eller himlajorden, men allt var upptaget. Då kom jag att tänka på låten Helen sjöng i änglamark-klippet och tyckte att den också andades natur. Så då fick det bli frusen tuva helt enkelt :)
Här är originalet av Maritza Horn
Och här är Helen Sjöholms version tillsammans med låten Änglamark av Evert Taube
http://www.youtube.com/watch?v=tZBj5ah2KhoSmå lustigheter i vardagen
Tvillingar!
Och världens minsta körsbärstomat!
(Är det där hur min hand ser ut?! Måste verkligen börja smörja mig...)
(Är det där hur min hand ser ut?! Måste verkligen börja smörja mig...)
Jämförelser och kontraster
En av mina favoritbloggare, Jonna Jinton (www.jonnajinton.se), brukar jämföra olika årstider genom att ta kort på en och samma plats under flera olika månader. Det tycker jag är så fint, man ser liksom kontrasterna mellan de olika årstiderna på ett så bra sätt.
Så jag tänkte göra en egen liten jämförelse med bilder jag har tagit under sommaren och nu.
Blir inte så många, men några har jag iallafall :)
Juni
November
Augusti
November
Juli
November
Naturens kraft
När jag känner mig ledsen eller orolig eller bara behöver fundera en stund vänder jag mig ofta till naturen. Det har jag alltid gjort och kommer nog alltid att göra.
Jag växte upp väldigt fint nära en sjö och med mycket skog runt omkring, fast ändå bodde vi inte på landet. Det är väl det som är fördelen med att växa upp i en småstad, att man får lite både och. Både stad och natur. Jag och min vän lekte med våra påhittade små "pysslingar" i skogen som vi byggde hus åt. Min familj bodde i en jättefin stubbe. Ett tag var jag trädkramare, bokstavligt talat. Kunde sitta i flera timmar och bara krama om ett träd, haha! Men det var underbart! Vilken kraft man får tillbaka av naturen. En dag när vi gick till skolan såg jag att det satt ett sånt där plastband, som visar att det här trädet ska fällas, runt mitt favoritträd. Jag blev jätteledsen men tänkte att det löser sig. De kunde ju inte ta ner mitt träd! Vet inte vad jag trodde. Att de som tog ner träden skulle säga: "Här brukar det sitta en 10-årig flicka och filosofera, så det här trädet hoppar vi över grabbar!", haha! Nu finns det iallafall bara en stubbe kvar där jag suttit så många gånger och samlat kraft.
Jag var nog också den enda, eller en av få, som jublade (inombords) varje gång vi skulle ha friluftsdag i skolan. Inte om vi skulle åka skidor eller skridskor eller något liknande (är inte så bra på något av dem), men om vi skulle ut och vandra eller, det bästa av allt, tälta! Åh så kul jag tyckte det var. Laga mat i stormkök, sitta vid lägerelden om kvällen och sova i sovsäck. Och den där tryggheten av att vara många ute i naturen. För fastän jag älskar skogen så måste jag erkänna att jag är rädd för varg och björn. Har alltid varit mest rädd för björn, men i somras nådde min vargrädsla nya höjder. Det började med att jag hörde talas om att ett vargrevir höll till precis på den udden där mina föräldrar köpt sommarstuga. Stugan ligger väldigt ensligt och ingen har bott där på cirka 3 år, så jag förstår att vargarna trivs där. Förr bodde mina farföräldrar där hela sommaren, från maj till september, och aldrig att vi såg någon varg. Men iallafall, en kväll gick min bror längst ut på udden. Men väl där ute ringde han och sa att vi fick komma och hämta honom med båt för han hade sett vargspår i mossen. Gah!
Men jag vet ju att det egentligen är vargarnas och alla andra djurens skog, och jag vet att det är onödigt att vara rädd och jag försöker att inte vara det. Var det inte Ronja Rövardotters mamma som sa att de flesta djur blir farliga om de känner av att man är rädd, så därför är det bäst att inte vara rädd över huvud taget! Eller något i den stilen. Tänkte att det kanske blir bättre om jag får skriva av mig rädslan så kanske den stannar här på bloggen ;)
Nu känner jag att jag har kommit bort lite från ämnet här, men det jag vill ha sagt helt enkelt är att naturen och framförallt skogen betyder mycket för mig. Och jag är så himla tacksam och glad att jag får bo så pass nära naturen som jag faktiskt gör, fastän vi bor mitt i stan. På en holme med en vik som utsikt genom köksfönstret. Och blir jag för skogssjuk så har jag ju faktiskt Mariebergsskogen på andra sidan viken :)
(Bilder från lite olika ställen, men främst från mamma och pappas sommarstuga)
Sicilien
I maj var jag och en vän på Sicilien och jag tänkte att jag skulle sammanfatta resan här på bloggen.
Men sen kom jag på att det finns nog inte så mycket att skriva om. Visst hände det MASSA knäppa och roliga saker, men de är så interna så ingen skulle fatta förutom jag och min vän, haha!
Därför tänkte jag som så att bilderna får "berätta". Jag kanske ger dem lite hjälp på traven ;)
Varning för bildbomb!
Det var så himla fint väder när vi flög så jag tog massa bilder i planet redan. Visst ser molnen härliga ut? Som bomull!
Det här är Neapel (tror jag) ovanifrån.
Byn eller området vi bodde i hette Giardini - Naxos och var väldigt mysig. Ser ni den lilla byn uppe på berget? Kommer inte ihåg vad den hette och vi var aldrig där uppe heller, men visst ser den också mysig ut? Vi gick till en by inte långt ifrån där vi bodde som var mer inhemsk (där vi bodde var det mest turister) men har bara mobilbilder därifrån. Har inte fört över dem till datorn än så kan tyvärr inte visa dem. Det får bli en annan gång :)
De första dagarna var det mulet, så då gick vi mest omkring och upptäckte området. Hotellet låg precis bredvid en arkeologisk park (himmelriket för mig och min vän) och den besökte vi såklart!
De första människorna som kom till Sicilien (tror det var greker) kom till just Naxos och i denna parken finns alltså det som är kvar av de första byggnaderna.
De hade en jättelång mur runt hela området gjord av lavasten. Är dock osäker på om den byggdes under den här tiden eller i mer moderna dagar. Förstår inte italienska så bra ;)
Det växte jättecoola kaktusar inne i den här parken. Enorma!
Här står jag inne bland alla kaktusar och tittar upp mot "taket".
Har många fler bilder från den här parken, men de har jag också i min mobil (batteriet tog slut i kameran). Så de får jag visa i ett annat inlägg. Då kan jag bjuda på jättefina krukor och statyer som dessa människor skapade för så länge sedan samt megastora kottar. Sug på den cliff-hangern ni!
Och sen kom solen och då gjorde vi inte så mycket mer än att ligga och sola på stranden eller vid poolen.
Det blåste mycket hela veckan vi var där, men sista kvällen blev det nästan helt vindstilla. Så vi gick ner till stranden och fotade och satt i sanden och tittade ut över havet.
Jag och lilla fjärilen på äventyr :)
Bara lugn, det här är sista fot-/benbilden. Lovar! ;)
Vi hade sån "otur" att det var mulet igen den sista dagen vi var där, men nog var det fint ändå. Här står jag på stelnad lava från vulkanen Etna som runnit ut i havet och tittar ut över Medelhavet.
And oh yes. I touched the lava.
Tomater i november
Ja ni, det blev ju en strålande fin dag! Funderar på om den där stormen Hilde, som drog över norrland inatt och gjorde 35 000 hem strömlösa, kan vara det dåliga omen som ringen runt månen varslade om igår kväll.
Men nu till något helt annat. Vi har fortfarande körsbärstomater på vår inglasade balkong! Har inte vattnat dem på länge. Slutade vattna allt när det sakta men säkert började dö på balkongen. Men tänkte väl att det som fortfarande ger frukt låter jag stå kvar. Och nu är alltså allt borta förutom de två körsbärstomatplantorna. Ska bli roligt att se hur länge de står emot kylan. Kul om man kunde få en bild på röda tomater med snöfall i bakgrunden :D
Och det kommer fortfarande nya tomater!
Röd ring runt månen
Igår kväll när jag gick och handlade såg jag att det var fullmåne (därför jag inte kunnat sova på flera nätter då, suck). Månen hade också en röd ring runt sig och lyste jättestarkt. Blev nyfiken vad det kan "betyda" så jag sökte lite nu på morgonen.
Enligt bondepraktikan betyder röd ring runt månen att det blir regn och blåst eller ihållande torka. Hmm, torka känns det väl inte som vi har haft, så jag gissar på att det blir regnigt och blåsigt idag :P
Men det står också att om fullmånen lyser starkt och klart så ska det bli vackert väder...
Enligt gammal folktro så är en röd ring runt månen ett dåligt omen. Det bådar för onåd. Usch! Fick en sån olustig känsla igår när jag såg det och nu känner jag mig ännu mer orolig! Fast jag brukar bli orolig vid "vanlig" fullmåne också, så det kanske inte är något att grubbla över.
Och tillslut, enligt SMHI är "kransar kring månen ett optiskt fenomen som är ganska vanligt när tunna moln delvis döljer fullmånen".
Så alltså, vi kan vänta oss en regnig och blåsig dag (med vackert väder!?) och vänta onåd...
Spännande att se hur det blir! :P Fast det där med onåd önskar jag att jag aldrig hade läst!
Tog aldrig något kort på månen igår, så jag lägger upp två andra månbilder. Det är inte lätt att ta kort på objekt som ligger långt bort med min kamera, så ni får ursäkta kvaliteten :P
Visst är det mäktigt med månen? Man har liksom "respekt" för den på något sätt.
Höstdekorationer
Änglamark
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dom få leva, dom är ju så sköna
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar
Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm
Låt fiskar simma kring bryggor och stenar
Sluta att utrota skogarnas alla djur
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa
Låt sista älven som brusa i vår natur,
brusa allt jämt mellan fjällar och gran och fur
Evert Taube
Svunna tider
Mossplock och julkänsla
Idag har jag spenderat dagen med min svägerska och hennes dotter!
Vi har haft en jättemysig dag. Den började med en tur ut i skogen för att plocka mossa till adventsljusstaken och slutade med fika där vi smakade på gifflar med pepparkakssmak. Mumsigt värre!
Det ska bli så mysigt (ett ord jag verkar gilla att använda!) till advent att få pynta lägenheten i julens härliga färger och känna den där känslan som kommer tillbaka varje år när man hör julsånger eller smakar på julmust eller ser den första snön falla. Ni vet vilken känsla jag menar. Barndommens längtan och förväntan. Man väntade och väntade på... ja, någonting. Jag vet inte vad det var, för inte var det bara julklappar (fast det väntade man förstås på också) utan något mer. Något som aldrig riktigt kom. Minns ni? Det är mest den här väntan och längtan jag kommer ihåg och som man i sin tur längtar efter, och den kommer fortfarande varje år. Fast nu måste jag erkänna att den inte stannar så länge. Det är bara i början när snön faller för första gången eller när man känner smaken av pepparkaka. Och den kommer inte lika starkt längre, den bara finns där under ytan som en påminnelse om barndommen. Tror inte att den där känslan går att få tillbaka helt. Den tillhör barnen och den ska de njuta av!
Här kommer lite skogsbilder (från en annan dag, glömde kameran, men det är samma skog)
Första frosten
När jag var hemma hos mina föräldrar för några veckor sen vaknade jag tidigt en morgon och var bara tvungen att gå ut och fota. Ute hade världen förändrats över en natt till ett knastrande frostlandskap. Varje växt, varje litet blad i trädgården var täckt av underbar frost. Den första i år. Det var så vackert!
Första (riktiga) inlägget
Jaha, då har man skaffat blogg då!
Har funderat på det ett tag men inte riktigt vetat vad jag ska skriva om. Det vet jag fortfarande inte om jag ska vara ärlig, men det ger sig väl med tiden vad denna blogg kommer att handla om. Hoppas det är något för dig.
"Foto & Bild" valde jag som kategori till bloggen och det är nog mycket det som min blogg kommer att bestå av. Jag gillar att vara ute i naturen och fota med min digitala kamera. En Canon digital IXUS 120 IS, som jag tycker är väldigt bra för att inte vara en systemkamera. Den är framför allt bra på närbilder och på att ändra fokus.
En annan sak som intresserar mig är ekologisk livsstil och jag försöker så gott jag kan att leva ekologiskt och hållbart. Är långt ifrån "fulländad" och lär mig hela tiden. Kanske lägger jag ut lite tips på bloggen framöver.
Så: Välkommen till min blogg och hoppas du ska trivas!
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
