frusentuva.blogg.se

 

När jag vaknade idag snöade det faktiskt. Men nu har det börjat smälta bort och bli blaskigt. Men vilken skillnad det gör ändå med lite vitt på marken, dagarna känns mycket ljusare.

 

 

 

 

Vad härligt! Får se hur länge den stannar, har hört att den ska smälta bort redan till veckan. Så nu gäller det att vara ute så mycket som möjligt under helgen. Får se hur bra jag lyckas med det, är ju så kallt, haha! Snön kanske är vackrast när man ser på den inifrån värmen ändå? Men imorgon ska vi på Mariebergsskogens julmarknad, så då blir det en utedag i alla fall :)

 

När jag var ute och gick för någon dag sen hade isen börjat täcka sjön. Så fint! Det blir liksom en viss känsla i luften. Det luktar is.

 

Känns skönt att det går mot kallare tider nu, längtar efter snö som lyser upp i mörkret.

 

 

 

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=tZBj5ah2Kho

En av mina favoritbloggare, Jonna Jinton (www.jonnajinton.se), brukar jämföra olika årstider genom att ta kort på en och samma plats under flera olika månader. Det tycker jag är så fint, man ser liksom kontrasterna mellan de olika årstiderna på ett så bra sätt.

 

Så jag tänkte göra en egen liten jämförelse med bilder jag har tagit under sommaren och nu.

Blir inte så många, men några har jag iallafall :)

 

 

 

När jag känner mig ledsen eller orolig eller bara behöver fundera en stund vänder jag mig ofta till naturen. Det har jag alltid gjort och kommer nog alltid att göra.

 

Jag växte upp väldigt fint nära en sjö och med mycket skog runt omkring, fast ändå bodde vi inte på landet. Det är väl det som är fördelen med att växa upp i en småstad, att man får lite både och. Både stad och natur. Jag och min vän lekte med våra påhittade små "pysslingar" i skogen som vi byggde hus åt. Min familj bodde i en jättefin stubbe. Ett tag var jag trädkramare, bokstavligt talat. Kunde sitta i flera timmar och bara krama om ett träd, haha! Men det var underbart! Vilken kraft man får tillbaka av naturen. En dag när vi gick till skolan såg jag att det satt ett sånt där plastband, som visar att det här trädet ska fällas, runt mitt favoritträd. Jag blev jätteledsen men tänkte att det löser sig. De kunde ju inte ta ner mitt träd! Vet inte vad jag trodde. Att de som tog ner träden skulle säga: "Här brukar det sitta en 10-årig flicka och filosofera, så det här trädet hoppar vi över grabbar!", haha! Nu finns det iallafall bara en stubbe kvar där jag suttit så många gånger och samlat kraft.

 

Jag var nog också den enda, eller en av få, som jublade (inombords) varje gång vi skulle ha friluftsdag i skolan. Inte om vi skulle åka skidor eller skridskor eller något liknande (är inte så bra på något av dem), men om vi skulle ut och vandra eller, det bästa av allt, tälta! Åh så kul jag tyckte det var. Laga mat i stormkök, sitta vid lägerelden om kvällen och sova i sovsäck. Och den där tryggheten av att vara många ute i naturen. För fastän jag älskar skogen så måste jag erkänna att jag är rädd för varg och björn. Har alltid varit mest rädd för björn, men i somras nådde min vargrädsla nya höjder. Det började med att jag hörde talas om att ett vargrevir höll till precis på den udden där mina föräldrar köpt sommarstuga. Stugan ligger väldigt ensligt och ingen har bott där på cirka 3 år, så jag förstår att vargarna trivs där. Förr bodde mina farföräldrar där hela sommaren, från maj till september, och aldrig att vi såg någon varg. Men iallafall, en kväll gick min bror längst ut på udden. Men väl där ute ringde han och sa att vi fick komma och hämta honom med båt för han hade sett vargspår i mossen. Gah!

Men jag vet ju att det egentligen är vargarnas och alla andra djurens skog, och jag vet att det är onödigt att vara rädd och jag försöker att inte vara det. Var det inte Ronja Rövardotters mamma som sa att de flesta djur blir farliga om de känner av att man är rädd, så därför är det bäst att inte vara rädd över huvud taget! Eller något i den stilen. Tänkte att det kanske blir bättre om jag får skriva av mig rädslan så kanske den stannar här på bloggen ;)

 

Nu känner jag att jag har kommit bort lite från ämnet här, men det jag vill ha sagt helt enkelt är att naturen och framförallt skogen betyder mycket för mig. Och jag är så himla tacksam och glad att jag får bo så pass nära naturen som jag faktiskt gör, fastän vi bor mitt i stan. På en holme med en vik som utsikt genom köksfönstret. Och blir jag för skogssjuk så har jag ju faktiskt Mariebergsskogen på andra sidan viken :)

 

 

 

 

 

Men nu till något helt annat. Vi har fortfarande körsbärstomater på vår inglasade balkong! Har inte vattnat dem på länge. Slutade vattna allt när det sakta men säkert började dö på balkongen. Men tänkte väl att det som fortfarande ger frukt låter jag stå kvar. Och nu är alltså allt borta förutom de två körsbärstomatplantorna. Ska bli roligt att se hur länge de står emot kylan. Kul om man kunde få en bild på röda tomater med snöfall i bakgrunden :D

 

 

Igår kväll när jag gick och handlade såg jag att det var fullmåne (därför jag inte kunnat sova på flera nätter då, suck). Månen hade också en röd ring runt sig och lyste jättestarkt. Blev nyfiken vad det kan "betyda" så jag sökte lite nu på morgonen.

 

Enligt bondepraktikan betyder röd ring runt månen att det blir regn och blåst eller ihållande torka. Hmm, torka känns det väl inte som vi har haft, så jag gissar på att det blir regnigt och blåsigt idag :P

Men det står också att om fullmånen lyser starkt och klart så ska det bli vackert väder...

 

Enligt gammal folktro så är en röd ring runt månen ett dåligt omen. Det bådar för onåd. Usch! Fick en sån olustig känsla igår när jag såg det och nu känner jag mig ännu mer orolig! Fast jag brukar bli orolig vid "vanlig" fullmåne också, så det kanske inte är något att grubbla över.

 

Och tillslut, enligt SMHI är "kransar kring månen ett optiskt fenomen som är ganska vanligt när tunna moln delvis döljer fullmånen".

 

Igår kom en vän hem till mig och vi gick bland annat på stan och lagade god mat. Vi började ett Twilight-maraton också, men hann bara med två filmer ;) Och självklart hade vi hemmaspa :)

 

Idag åkte vi till Rustad svampskog, ett naturreservat, och strövade omkring där. Det var så klart visset det mesta, men ändå förvånansvärt grönt. Härligt att komma ut i naturen! Speciellt när man bor i stan.

 

 

 

 

 

 

När jag var hemma hos mina föräldrar för några veckor sen vaknade jag tidigt en morgon och var bara tvungen att gå ut och fota. Ute hade världen förändrats över en natt till ett knastrande frostlandskap. Varje växt, varje litet blad i trädgården var täckt av underbar frost. Den första i år. Det var så vackert!