Sensommarbilder

 
 
Här kommer lite foton tagna sista veckan i augusti.
 
 
 
Tidig morgon.
 
 
 
Bakom dass.
 
 
 
Under vattenytan.
 
 
 
Naturen tar över.
Älskar den här bilden! Tycker den representerar mammas och pappas trädgård så bra. Istället för att slänga den gamla parasollfoten har den fått bli en del av trädgården. Varför inte ställa sin kaffekopp på den? Som ett litet lågt bord.
 
 
 
Sjön.
 
 
 
Trädgårdsbilder.
 
 
 
 
Ljung i decilitermått.
En annan favoritbild. Minimalistiskt och vackert så det förslår.
 
 

Bara få va mig själv

 
 
 
 
Tuttlös och hårig.
 
 
 

Närbild

 
 

Vinterpromenad

 
 
 
 
 
 

Nu är det klippt (Igen!)

 
 
 
 
 
Nu har jag klippt mig ännu kortare! Och lekt model med trettioelva lager smink, uv-lampa och klet i håret. Det uppmärksamma ögat kanske kan se att jag har klippt sidorna kortare och således inte längre har kvar mina Wolverine-polisonger.
 
 
Mitt hår har dock plötsligt bestämt sig för att bli rakt så utan hårgel ser jag ut som en pojkbandsmedlem à la nittiotal.
 
 
Tell me, why? (Backstreet Boys-pun)
 
 
 
 

Edward Cullen i snålblåst

 
 
 
 
 
Någon dag nu under veckan gick jag ut på holmen för att ta lite lugna, filosofiska bilder. Det gick sådär. Det var nära på storm och mitt hår lekte glatt i vinden. Jag såg ut som Edward Cullen. Eller Wolverine. Är det bara jag som tycker att de har liknande frisyrer?
 
 
 
 
 

Kvällspromenad

 
 
 
 
 
"Earth isn't in need of us.
We are in need of her."
 
 
"Nature is not a place to visit.
It is home."
 
 
"What is the good of your stars and trees,
your sunrise and the wind,
if they do not enter into our daily lives?"
-  E. M. Forster
 
 
"Dwell on the beauty of life.
Watch the stars and see yourself running with them."
-  Marcus Aurelius
 
 
"We are living in a participatory univers.
The field is dynamic.
When you speak, it listens.
When you feel, the frequency of the emotion vibrates out across eternity.
We are more powerful than we could ever imagine.
Know this.
Live from your heart and watch the magic unfold before you." 
-  Jenna Galbut
 
 
 
 

Under björken

 
 
 
 
 
Det händer att jag går åt andra hållet ibland och handlar. Istället för in till stan. Det finns en liten affär där. Jag borde handla oftare där - det är ju så billigt. Men tyvärr är det ekologiska utbudet ganska litet. På vägen dit går jag förbi dessa vackra björkar som liksom växer ut och in, som jag brukar beskriva dem.
 
 
 
 
 
 
Alla grenar sitter högst upp och därifrån hänger alla vackra löv ner som väggar kring stammen. Det är som ett litet grönt rum där inne. Tror jag ska ha picknick under en av björkarna någon gång.
 
 
 
 

Hemkommen

 
 
Nu är jag hemma efter över två veckor hos mamma och pappa. Jag har haft det så lungt och skönt. Tog med två tjocka böcker hemifrån att läsa medan jag var där, men de läste jag ut väldigt snabbt. Så jag fick låna en bok av mamma: Den tomma stolen av J. K. Rowling. Har velat läsa den i flera år eftersom jag verkligen gillade Harry Potter-böckerna, men det har inte blivit av förräns nu. Den handlar om en liten småstad i England som ska rösta fram en ny ledamot i kommunnämnden efter ett oväntat men naturligt dödsfall. Den beskriver verkligen livet i en småstad så bra, tror alla kan känna igen sig. Oavsett var i världen en bor. Alla olika personligheter och jargongen. De små bekymren som blir stora och skvallret som färdas fort. Är snart klar med den och det ska bli spännande att se hur den slutar. Även fast det inte händer så jättemycket egentligen, fastnar en i den lilla stadens karaktärer och deras bekymmer.
 
 
Nu ska jag och Mats vara hemma tills nästa torsdag då vi åker till Torsby för att hälsa på och gå på dop. Kanske blir det en tur till Filipstad den här helgen också om vädret blir fint. Mamma och pappa skulle sova i stugan då och jag och Mats blev sugna på att haka på.
 
 
Här kommer lite bilder från mina veckor i Filipstad. Har inte fotat så jättemycket eftersom jag mest har solat och läst, men lite bilder har jag knäppt. Mest på blommor och flygfän, men även en vacker åskhimmel.
 
 
 
 
 
 

Ett dygn i vildmarken

 
 
 
 
 
I söndags var det okej väder så jag, mamma och pappa åkte upp till deras sommarstuga. Jag ville gärna stanna där några dagar och mamma och pappa var så snälla att hjälpa mig packa och göra iordning för fyra nätter. Visste inte hur länge jag skulle bli där, men ville ha möjlighet att stanna till på torsdag. Men väderprognosen såg inte kul ut, så jag antog att jag skulle vilja åka in till stan ganska tidigt.
 
 
 
 
 
 
Stugan ligger ensligt i skogen. Det tar ungefär tio minuter att gå in till byn åt ena hållet. Åt andra hållet är det bara skog och timmerväg. Det finns inget vatten eller avlopp, bara dass och vatten får en ha med sig i dunkar från stan och ställa ner i jordkällaren. Som ni ser på bilden. Det finns några solceller som genererar nog med ström till lampor och har det varit soligt några dagar kan en kolla någon timme på den lilla tv:n. Det är inte isolerat, värme får en via en vedkamin i den stora stugan och en gasolkamin i den lilla där sängarna står. Gasolen driver också ett litet kylskåp och ett frysfack och några spisplattor.
 
 
 
 
 
 
När vi kom upp till stugan kom regnet som på beställning! Vi städade stugorna och gjorde iordning gasolen, sen åt vi lunch på altanen. Efter regnet kom solen fram och vi fikade på bryggan, sen åkte mamma och pappa in till stan. Jag slutade elda vid sex och gick en promenad in till byn. Jag pratade lite med korna, sen gick jag tillbaka mot stugan. Satt säkert en halvtimme i diket och fotade fjärilar. Tur att det inte är nån som ser en där ute, haha.
 
 
 
 
 
 
När en nästan är framme vid byn uppenbarar sig världens bästa smultronställe! Det är alldeles fullt med smultron. Ungefär tio meter längs vägkanten lyser rött. Jag kom verkligen vid rätt tid, de var alldeles ljuvliga och jag tror nästan jag var först med att plocka. Men det räcker till andra som vill äta också. Hoppas jag, haha! Åt ganska mycket...
 
 
 
 
 
 
Senare på kvällen fick jag besök av min vän Kristin och hennes mamma. De bor inne i byn och var ute och sprang med Kristins fina hund. Det var så kul att träffa dem! När de hade gått satte jag mig på bryggan och fikade tills solen försvann bakom trädtopparna. Tur att det blåste lite, annars hade knotten ätit upp mig! Jag gjorde mig iordning och gick och la mig, men först stod jag en stund på bryggan och tittade på den vackra himlen. Tycker alltid himlen är så otroligt vacker vid stugan. Tror det är för att en ser så långt. Jag gick upp till lillstugan och la mig och läste och löste korsord med en pannlampa som ljus. Ville spara på elen ifall jag ville kolla på tv:n någon dag.
 
 
 
 
 
 
Nästa dag bjöd på hagelstorm och åska. Min mobil la av och när jag vaknade var det bara 14 grader inomhus. Jag tog det som ett tecken på att det var dags att åka in till stan. Jag fick en fin morgon i alla fall. Åt frukost på bryggan i solsken och låg och läste en stund i hammocken innan det blev oväder. Jag trotsade mullret och gick in till byn och hälsade på mina tremänningar, pappas kusin, hennes man och min gammelfaster. Det var jättetrevligt. Så kul att ses! Det blir inte så ofta. Jag hälsade även på Kristin och hennes pojkvän. De har köpt hus och är mitt uppe i renovering. Ska bli så spännande att se hur allt blir! Jag fick liv i mobilen igen och ringde och frågade pappa om han ville komma och hämta mig och alla grejor. Det ville han! Så han och mamma kom upp vid åtta och hjälpte mig packa ihop allt och så åkte vi in till stan.
 
 
Det känns inte som att jag bara var där ett dygn. Tiden blir helt annorlunda när en inte har tv eller dator eller mobil att kolla på. Inte heller någon att prata med. En lär sig otroligt mycket om sig själv när en hamnar i en sådan situation där en måste jobba för att få de mest grundläggande sakerna, så som värme och vatten. Det gör att en förstår hur bra vi har det i Sverige och också att majoriteten av jordens befolkning måste kämpa varje dag för mat och vatten. Jag kan ju välja. Så som jag valde att vara i stugan, men också att åka därifrån när jag inte ville längre. Det är inte alla som kan välja att åka ifrån och det tycker jag är så hemskt.
 
 
I morgon kommer en av pappas vänner med familj hit och vi ska grilla. Och på fredag kommer Mats. Ååh vad jag längtar efter honom <3
 
 

Strövtåg i hembygden

 
 
 
 
I morse gick jag en promenad bland hundkex och smörblommor.
 
 
 
 
 
 
Längs grusvägar genom trollskog.
 
 
 
 
 
 
Tills jag kom fram till Abborrtjärn. Den här badplatsen har jag badat mycket vid. På andra sidan syns en annan badplats, som jag skriver mer om längre ner. En gång simmade jag emellan dem. Det var ganska jobbigt, men det gick! Tänk vad modig en var som barn.
 
 
 
 
 
 
 
Morgonsolen var så underbar så jag kunde inte låta bli att ta lite selfies, hihi. Pappa hjälpte mig i går med sidecuten. Han tog sin trimmer och gjorde den superkort. Så härligt!
 
 
 
 
 
 
 
Så kom jag fram till backen som leder upp på Abborrberget. Funderade på om jag skulle gå upp där, men jag bestämde mig för att vandra vidare istället. Har försökt flera gånger att fånga på bild hur brant den är och jag tycker jag lyckades ganska bra i dag.
 
 
 
 
 
På tal om brant. Det här stupet är faktiskt en badplats. Den kallas eller kallades för lianen, eftersom det när jag var liten hängde en lian i ett av träden som en kunde svinga sig ner till vattnet med. Här lyckades jag inte fånga branten. Ni ser på översta bilden hur den börjar, men på understa syns det inte så tydligt. Stupet fortsätter ner i vattnet, så det blir vråldjupt på bara ett par steg. Men här har jag badat mest eftersom det brukade vara minst folk här.
 
 
 
En härlig promenad i hemtrakterna.
 
 

Det vackraste fotot

 
 
 
 
 
Det här är ett foto av min mormor på hennes konfirmationsdag. Det är ett av de vackraste foton jag har sett och jag och min kamera kan inte göra det rättvisa. Det ska ses med blotta ögat. Jag har fascinerats av det här fotot sen jag var liten. När jag flyttade hemifrån scannade jag orginalfotot, förstorade det och skrev ut det på pappas skrivare. Jag hittade vackra ramar med gammaldags utseende och satte in fotot i ett av dem. Sen dess har det hängt med mig och det är ett av de vackraste tingen jag äger. Vackrare än de flesta prydnadssaker.
 
 
 
Min mormor dog när jag var fem år och jag har inte så många minnen av henne. I dag är det mormors födelsedag och om jag har räknat rätt så skulle hon ha fyllt 97 år. Jag ser så himla mycket av mamma när jag tittar på min mormor i det här fotot och mamma har sagt att hon ser mig i det. Det är så fint. Att vi båda två finns i mormor och att hon finns i oss. Hon finns kvar.
 
 
 
Sen vi flyttade hit för nästan fyra år sedan har jag inte kunnat bestämma mig för var fotot ska stå. Just nu står det på en vit hylla vi har ovanför tv:n bakom två små prydnadskorgar i porslin från mormors barndomshem Pirum. Det passar väldigt bra där tycker jag och jag kan se det varje kväll. Det vackraste fotot jag har sett.
 
 
 
 
 
 

There's no wifi out here, but I promise you the connection is better

 
 
 

Det som komma skall

 
 
 
 
I kalla, blåsiga april kollar jag på bilder från förra senvåren och den tidiga sommaren, för att påminna mig själv om vad som väntar i en inte allt för avlägsen framtid. Alla vackra färger och värmen som kommer tillbaka. De här bilderna är från maj och juni i fjol.
 
 
 
 
 
 
Stadsträdgården kommer blomma, fontänen spruta vatten och glasskiosken sälja glass.
 
 
 
 
 
 
Syrliga granskott.
 
 
 
 
 
 
Gräslöksblommor.
 
 
 
 
 
 
Färskpotatis och dill.
 
 
 
 
 
 
Och det jag nog ser fram emot mest - kunna hänga tvätten på tork utomhus. Jag är trött på tvättstugor och torktumlare. Jag vill leva mitt liv utomhus. Hela livet, med tvätt och allt.
 
 
 

I syrenbersån

 
 
 
 
 
Tänk att snart är det den tiden på året igen. Den tiden då syrenerna blommar. Den första smaken av sommaren. Mamma och pappa har en liten syrenberså i sin trädgård. Det är så härligt att sitta i den och läsa eller bara gunga i hammocken.
 
 
 
 
 
 
 
 
De här bilderna är tagna runt midsommar med min pappas kamera. Allt var sent förra året. Mammas och pappas syrener är en sort som blommar senare också. De brukade alltid slå ut vid skolavslutningen när jag och min bror var små.
 
 
 
 
 
 
 
 
Syren kan nog vara mitt favoritträd. Eller buske. Eller blomma eller vad det nu räknas som. Fast jag gillar inte att säga att jag har en favorit, för jag gillar det mesta som växer. Men syren är en av favoriterna. Den både doftar gott och ser vacker ut.
 
 
 

Det händer att fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man

 
 
 
 
Min vardagsklädsel är pösiga mjukisbyxor och t-shirtar och frisyren brukar vara hängande och otvättad eller uppsatt i en knut á la teskedsgumman. Men det händer, ytterst sällan, att jag klär mig i jeans, klänning eller kjol, tar på mig en snygg topp, fixar håret och kanske till och med använder smink. Det händer så sällan att Mats brukar utbrista: "Oj! Har du kläder på dig?!" Med det menar han inte att jag går omkring naken (fast det vore ju hur skönt som helst!) utan att jag nästan aldrig har på mig någonting annat än just mjukisbyxor och slappa t-shirtar. Som ju är kläder de med!
 
 
Två dagar i rad har jag nu, likt fantomen, lämnat djungeln för att vandra på stadens gator som en vanlig människa och jag tyckte det vore kul att föreviga dessa två ögonblick och samtidigt ge mig hän åt ett litet gömt intresse: mode. Det förvånar nog många att jag är intresserad av mode, för jag har så himla många olika stilar (skulle aldrig kunna välja en stil och hålla mig till den) och följer sällan modetrender. Men så är det alltså. Det är inget jättestort intresse och jag föredrar bekvämlighet framför stil, men nog gillar jag att sätta ihop olika outfits och frisyrer.  
 
 
 
 
 
 
I går kväll var jag, Mats, mamma, pappa och min bror Marcus på CCC här i Karlstad och såg på John Cleese. "Last chance to see me befor I die" heter hans föreställning. Jag svepte håret åt ena sidan i en låg hästsvans och blottade min sidecut (nu kan ni se hur det blev när jag klippte den bredare). I vänsterörat hade jag ett örhänge jag fått av min svägerska Marie. Det verkar vara från ett märke som heter Montini. Toppen är från frk. och den har jag fått av min farbrors fru eller hennes dotter. Har fått hur många Ikea-kassar med kläder av dem som helst. Så snällt! Skärpet är ett av många snygga 70-talsskärp jag har fått överta från min mamma och tröjan har jag fått av min pappas kusin. Den är från Vero Moda. De svarta jeansen är även de begagnade. Jag har fått dem av min kompis Kristin och de kommer från Dr. Denim.
 
 
 
 
 
 
I dag var jag på 2-årskalas! På mig hade jag en, vet inte vad jag ska kalla den... En body antar jag. Ni vet en sådan en knäpper mellan benen. Den är från Monki men jag har fått den av Kristin. Över den hade jag en tröja från märket Scenario, i min ägo hamnade den genom min goda vän. Halsbandet lånade jag av Marie, osäker på var den är köpt. Jeansen har jag haft sedan jag var 15-16 år. De har alltså minst 10 år på nacken. Jag har två par och de är lika slitna bägge två. Men jag älskar dem! De är köpta på Gina Tricot.
 
 
Edit: Vid närmare eftertanke var jag nog snarare 18-19 när jag köpte de där jeansen. Så då är de "bara" en sju år gamla ungefär.
 
 
 
 
 
 
Som ni märker har jag väldigt få kläder jag har köpt på mig, så även i min garderob. När jag skriver att jag har fått kläder från mina snälla släktingar och vänner, menar jag att de är begagnade. Alltså att jag har fått överta kläder som ändå skulle slängas eller skänkas till andra (Så himla fint och bra intiativ! Varför slänga när det finns så många som vill ha/behöver kläder? Om ni inte har några bekanta som vill ha begagnat finns det många organisationer som tar emot.). Och det är precis så jag vill ha det. Exakt det som har varit mitt mål de senaste fem åren. Jag har länge varit emot konsumtionssamhället. Dels på grund av miljön, det är inte hållbart, men också på grund av förhållandena för de som syr de flesta av kläderna vi i västvärlden köper. När jag var 20 år gick jag en liten kurs i klädsömnad. Jag sydde en klänning. Nu kommer jag inte ihåg exakt, men jag har för mig att kursen var tre timmar i veckan i sju veckor. Tre gånger sju är tjugoett. Jag sydde alltså på min klänning i 21 timmar och jag blev inte klar på långa vägar. Nu var ju jag nybörjare, för en professionell skulle det så klart gå mycket snabbare, men tänk er priset på den klänningen om jag skulle ha sålt den. Om allt skulle gått rätt och riktigt till med en rättvis timlön. Här (klick) har ni ett inlägg jag har skrivit om det orättvisa i att hantverksyrken som traditionellt kvinnor har sysslat med, är undervärderade och underbetalda. Inlägget är inspirerat av Pia på kammebornia.se. Hennes blogginlägg finns länkat i mitt inlägg om de undervärderade kvinnoyrkena.
 
 
 
Det är människor i andra länder, främst kvinnor, som sliter ut sig för att vi ska kunna köpa billiga kläder. En tröja ska inte kosta 200 kronor, det går inte ihop. Det är någon annan som får betala priset. Det får alltid konsekvenser när det fuskas på det här sättet. Människor utnyttjas. Här (klick) kan ni se tv-serien Sweatshop där modebloggare från Norge åker till Kamebodja för att jobba i en fabrik som syr kläderna de, och vi, köper i våra affärer. Till exempel H&M.
 
 
 
Jag har bestämt mig för att bara köpa begagnade kläder eller kläder från hållbara märken där arbetarna har mänskliga arbetstimmar och bra lön. De senaste åren har min ekonomi gjort det väldigt lätt för mig att hålla mig till det målet, men det här är ett mål jag satte för länge sen och trots att jag egentligen inte har råd eller vill stötta sådana verksamheter har jag brutit mitt löfte många gånger. Jag är inte mer än människa och jag blir också "kär" i vissa plagg eller i priset. Så jag dömer absolut ingen. Jag tycker bara att det ska skrivas och pratas om, sådant här. Om hur så himla mycket av det vi rika i väst gör påverkar fattiga människor, även fast vi inte aktivt gör någonting för att skada andra människor eller djur. Allting hänger ihop. Och det är bra att tänka på ibland. Det är inte fattigas fel att människor är fattiga. Det är inte på grund av invandringen eller tiggeriet som mormor inte får sylt på sina pannkakor. Det är på grund av rika som vill ha mer och mer och billigare och billigare.
 
 
 
Värt att ha i åtanke när vi går i affärer. 
 
 

Ja, det var en kväll i juni...

 
 
 
 
 
Känner ni? Känner ni att vi närmar oss? Det kan vara svårt att tro när en tittar ut genom fönstret, men det kommer komma en juni. Det kommer komma en sommar.
 
 
 
 
 
 
 
 
Smörblommor kommer återigen blomma, humlorna surra och marken vara grön.
 
 
 
 
 
 
 
 
Benen kommer vara bara, vinden ljum och vattnet svalkande.
 
 
 
 
 
 
 
 
Det kommer se ut som det gör på de här bilderna, en kväll i juni. Vid midsommar. Då när sommaren är som bäst.
 
 
Snart är vi där igen.
 
 
 
 
 
 

Hälsosam vinter

 
 
 
 
Nu när det är mildgrader tänker jag tillbaka på förra veckan då kylan bet i kinderna och fötter och händer frös. Inte så värst härligt kanske, men ändå så som det ska vara i slutet av januari. "Så som det ska vara". Jag gillar egentligen inte det uttrycket. I alla fall inte när det kommer till människor och vårat beteende. Det förhindrar utveckling och skapar fördomar. Men när det kommer till väder och vind tycker jag att det ska vara på ett visst sätt beroende på när på året vi är och var på jorklotet vi befinner oss. Jag tror det är mest hälsosamt så för djur och natur.
 
 
 
 
 
 
Jag tror att ankeldjup snö och tjock is är hälsosamt på vintern. Kanske inte för människan, men för växtfloran här uppe. Och för andra djur, de som är mer anpassade för vinterklimat. Visst är det jobbigt att dra på sig tjocka sockor och stövlar, halsdukar, vantar och mössor och sen av med allting när en kommer inomhus, men det är mitt problem. Visst tycker jag det är skönt när nästippen inte blir röd och rinnig och när händerna inte torkar ut, men jag kan anpassa mig. Bara det får vara så som det ska vara.
 
 
 
 
 
 
På 150 år har jordens temperatur stigit med 0,8 grader. Det låter kanske inte så mycket men det märks på vädret. Somrarna är fulla med oväder och skogsbränder och vintrarna är ett enda slask. Jordens temperatur stiger av sig själv då och då och kulminerar i istider, men de där 0,8 graderna skulle egentligen ha tagit tusentals år för jorden att höja. Vi människor har klarat av det på 150 år. Kanske låter som en bedrift, men jag ser det som ett stort misstag att lära av. En situation vi inte menade att hamna i men som vi nu måste handskas med.
 
 
 
 
 
 
Förra veckan åkte människor spark och skridskor på isen - nu är isen nästan borta. Förra veckan var världen en vit och vacker saga - nu skymtas grönt gräs under slasket. Hade jag tittat ut genom fönstret en dag i slutet av februari eller början av mars och sett vad jag ser nu hade jag blivit glad att våren var på väg. Nu, i slutet av januari, känns det bara fel. Så jag kollar på bilder från förra veckan och hoppas att jorden ska krya på sig. Även fast jag vet att temperaturhöjningen aldrig kan göras ogjord. Vi kan bara stoppa den från att öka ännu mer.
 
 
 

Lärdomar under 2015

 
Så har ännu ett år passerat och jag är ett år äldre. I onsdags fyllde jag 26 och nu är jag närmare 50 än noll. År 2016, mitt tjugosjunde år i det här livet, hoppas jag blir ett bra år. 2015 var turbulent, inte bara för mig personligen, utan också ute i världen. Ser att många på sociala medier kallar det för "skitåret 2015". Jag måste ändå medge att även fast jag har varit sjuk och trött under i princip hela året tycker jag inte att det har varit ett skitår. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och min kropp att jag inte skulle vilja ha det här året ogjort. Jag har också lärt mig mycket om hur människor fungerar och varför vi beter oss och tror på det vi gör och den kunskapen vill jag inte heller vara utan. Jag har sett hur rasismen växer och tar plats i vardagen och i politiken, men också hur mycket medmänsklighet och kurage det finns i Sverige och världen. Jag har öppnat ögonen för förtryck på en så stor global och socialt accepterad nivå att jag blir helt bestört när jag nu hjälplös står utanför världens största förintelse. En förintelse jag själv var med och stöttade för bara ett år sedan.
 
Men jag har också välkomnats in i en ny värld, en värld där så få levande varelser som möjligt skadas och där livet är enkelt och miljövänligt. Framtiden. Den världen finns och är verklig och jag kommer tipsa om mina favoriter på sociala medier inom kort. Tänk! För bara ett år sedan, när jag låg i magsjuka, kom jag av en slump in på FullyRawKristinas youtube-kanal och mitt liv förändrades för alltid. Jag vill ge samma möjlighet till er, därför ska jag samla ihop mina favorit-veganer och presentera denna underbara värld för er. Det finns människor över hela jordklotet som kämpar för djuren och planeten, men vi får aldrig se dem på tv eller i tidningar. Därför tror vi inte att de finns, förståeligt. Det är så människan fungerar. Vi lyssnar på det som sägs om människor, inte av människor. Fördomar helt enkelt. Men med det här nya året vill jag uppmuntra er alla till att gå utanför era bekvämlighetsboxar. Världen ser inte ut så som du har lärt dig att den ser ut. Istället för att lyssna på fördomar, ta reda på själv hur det faktiskt ligger till. Hela internet är full av information som inte når allmänheten via tv och tidningar. Och prata med folk istället för om dem. Du kommer se att folk inte är så som vi har lärt oss att de ska vara. Feminister försöker inte utrota alla män, veganer är inte undernärda och konstant hungriga, överviktiga är inte mer ohälsosamma än normalviktiga, romer stjäl inte, invandrare tar inte våra jobb, det går inte utför för Sverige. Krossa era fördomar med information och fakta!
 
Jag tror att 2016 också kommer vara ett turbulent år, men vi kommer ta oss igenom det. Världen förbereder sig för Vattumannens tidsålder. Nästa vinter, har för mig det är i december, kommer Jupiter och Mars hamna i linje med varandra och det gör att det mesta blir harmoniskt här på Tellus. Men vägen dit är tyvärr inte harmonisk. Så som åskmoln får huvudet att värka på många för att sedan lätta när åskan är över. Jag vet att många tror sådant där är flum, men jag tycker inte det finns någontingt mer vetenskapligt. Vattnet, träden, växterna, djuren. Alla påverkas de av månen, solen och planeterna. Människan är inget undantag. Vi har kommit längre och längre ifrån våra naturliga instinkter, men det betyder inte att vi inte påverkas av det som är större än oss. Hela universum föddes samtidigt och allt som finns i det har funnits sen Big Bang. De partiklar just du är gjord av föddes för cirka 13, 8 miljarder år sedan. Det är samma partiklar som gjorde dinosaurierna, som flyter i vattnet, som växer på träden. När du dör försvinner inte din energi och dina partiklar, de återföds till någonting annat. Vi sitter alla ihop, hela universum. Självklart påverkas vi av varandra. Människan, djuren, växterna, stjärnorna och planeterna. Och om du bara känner efter och börjar lyssna på dina naturliga instinkter, de som finns där djupt, djupt inom dig, kommer du känna den otroliga samhörigheten med allt på ett sätt du inte trodde var möjligt.
 
Djur har inte ett extra sinne som gör att de känner av saker långt innan människan gör det, det är vi människor som har trängt undan vårat. Vi är också ett djur. Vi har också den där intuitionen inom oss, men andra saker tar större plats i våra liv och få människor har kontakten kvar med sina naturliga instinkter. Vi formas av vårat samhälle och fördomar föder falska intuitioner som vi följer och tror är det vi verkligen vill. Om du lyssnar riktigt noga kommer du höra att din kropp och ditt inre skriker på dig att ändra ditt levnadssätt. Visste ni att kroppen alltid försöker att läka sig själv? En läkare sa det till mig nu i våras när jag var så rädd och inte visste vad det var för fel på mig. Vi kan fylla kroppen med hur mycket skit som helst och den kommer kämpa varje dag för att hålla oss friska. Ofta ger den inte upp förrän i 50-, 60-, 70-årsålder och en får cancer eller någon annan sjukdom. En del kroppar ger upp kampen tidigare och sjukdomar kryper längre och längre ner i åldrarna. Det är väldigt få som fridfullt somnar in av hög ålder i dag. Om en lever exakt så som det är meningen att just ens kropp ska leva, äter det som är menat och rör sig så som det är menat, är det i princip omöjligt att bli sjuk. Så som de vilda djuren väldigt, väldigt sällan blir sjuka. De lever så som det är menat att de ska leva. Blir en sjuk är det något en själv har gjort mot kroppen och det mesta går också att rätta till om en slutar med det som är dåligt för ens kropp och ger den det den behöver. Din kropp är din bästa vän, den kämpar varje dag för att hålla dig frisk. Ge den det den behöver för att göra sitt jobb.
 
Det är så svårt i dagens samhälle att leva så som det är meningen att människan ska leva, och det tror jag faktiskt inte att jag vill helt och hållet heller om jag ska vara ärlig, och det påverkar inte bara människan med massa sjukdomar, utan även det stora hela. Miljön och de andra djuren får lida för våra misstag. Det är ännu ett bevis på hur vi alla hänger ihop. Om ett djur försvinner eller beter sig på ett sätt som det inte var menat för det djuret faller hela ekosystemet. Visst är det sorgligt att människan är det enda djuret vars undergång skulle förbättra jorden? Alla andra behövs. Men det betyder inte att vi inte har en plats här på jorden. Vi måste bara börja leva mer i linje med allt annat. Vi har hållit på i över 300 000 år med att fröstöra vårat vackra jordklot och nu börjar den säga ifrån ordentligt att vi måste skärpa oss. Min kropp har tröttnat för länge sen på mig och också sagt ifrån rejält att jag måste skärpa mig! Och det försöker jag göra fastän det är svårt att leva helt naturligt i dag. I princip allt är onaturligt. I alla fall 90 % skulle jag gissa på. Men det är mitt största mål 2016, att fortsätta läka och lyssna på min kropp och mitt inre och leva så naturligt som det bara går. För djuren, planeten och min egen skull.
 
 
 
 
 
 
Avslutar detta djupa inlägg med att visa de nio bilder som fick mest likes på min instagram under 2015. Färgglatt och mörkt på samma gång! 1. Vacker, röd solnedgång hos svärmor. 2. I våras var första gången jag märkte hur vackra gräslöksblommor är. 3. Soluppgång över Abborrtjärn förra julaftonsmorgonen. 4. Rawvanas supergoda, råa kanelbullar. 5. I somras gjorde jag vegansk maräng till min svåger Martins födelsedag. Den smakade förvånandsvärt mycket som äggmaräng. 6. Ännu en bild på den vackra solnedgången hos svärmor. 7-8. Jag och Mats gick på härlig vinterpromenad i skogen hos svärmor. 9. En 16-årig Jennifer. Tänk, i sommar är det 10 år sedan den bilden togs.
 
Om ni är sugna på att följa mig på instagram heter jag: frusentuva
 
 
Hoppas ni har haft ett bra avslut på 2015 och en bra början av 2016 <3
 
 
 

Nu står jul vid snöig port

 
 
 
 
Nu står jul vid snöig port, klappar på och myser;
-Kära barn, släpp in mig fort! Här står jag och fryser.
Jag för med mig tända ljus och en gran från skogen,
frid och fröjd i varje hus, vänskap så förtrogen.
Se, min korg är stor och tung.
Båd' åt gammal och åt ung
har jag gåvor rara.
Får jag hos dig vara?
 
-Ja, kom kära jul! Kära jul.
 
 
                                                                                       
                                                            Zacharias Topelius.

Tidigare inlägg
RSS 2.0