God jul

 
 

Hej, mitt vinterland

 
 
 
 
Nu smälter snön bort. Då blir jag extra glad att jag fotade mycket de där veckorna när det varit snö. När blasken och isen ligger därute, har jag en vacker vintersaga i min dator. I år har jag och Mats även vårat alldeles egna vinterland. Det känns inte så dumt, ska jag säga.
 
 
 
 
 
 
Här är vårat hus. Det i mitten. Jag kom just på att vi bor i Mellangården. Det känns också bra.
 
 
 
 

Nalkandes

 
 
 
 
Jag tycker det känns så mäktigt att stå vid en sjö eller en stor slätt och blicka ut. Att se vad som komma skall. Det är som att se flera kilometer in i framtiden.
 
För någon dag sedan tog jag en promenad ner till den stora sjön. Där på andra sidan kunde jag se snöovädret rulla fram. "Jaha, det kommer snöa rejält inom en halvtimme" tänkte jag och kände mig som en vis gammal gumma. Och mycket riktigt. Den blå himlen över mig blev mer och mer grå och snart snöade det som bara den.
 
Vem behöver väder-Nils när det finns sjöar?
 
 
 
 
 
 
Har ni sett den nya Stephen King-serien Dimman? Om ni har det förstår ni nog att jag fick lite otäcka vibbar av att stå och kolla på ovädret som rullade in. Det kunde ju lika gärna vara dimma. När jag dessutom dagen efter nästan blev inlåst i det stora köpcentret under ett strömavbrott var det jag som kunde hålla mig för skratt!
 

Ljus i mörkret

 
 
 
 
Hoppas er Lucia-dag var ljus.
Själv spred jag inget ljus i mörkret. Men det gjorde vår trädgårdslykta.
 
 

Runt husknuten

 
 
 
Om jag går på grusvägen som går bakom vårat hus kommer jag genom skogen till järnvägen. Går jag över järnvägen kommer jag till en liten by med röda stugor och grusvägar åt alla håll och kanter. Jag tror byn heter Nyed. Det stod så på ett hus och jag vet att det finns, eller har funnits, ett område i Molkom som heter Nyed. Jag har mycket släkt på farfars sida som kommer från just Nyed. Väldigt långt tillbaka. Men på 1800-talet gick de här - mina släktingar som jag aldrig träffade men som jag vet namnen på. I dessa stugor bodde de. Bara tio minuter från mitt hus. Det är sådant som tar andan ur mig. Om detta nu är samma Nyed.
 

Det luktar snö

 
 
 
En tidig morgon förra veckan när jag vinkade av Mats kände jag att det luktade snö. Men ingen snö låg på marken. Några timmar senare började det ljusna och då kom också snön. Jag kände mig som Lorelai i Gilmore Girls. Hon kan nämligen känna på lukten när det ska snöa. Det har aldrig hänt mig förut, så döm om min förvåning när det faktiskt började snöa ett par timmar efter att tanken dök upp i mitt huvud.
 
 
 
 
Här kommer en klassisk hand-mot-mark-bild. Det var länge sedan nu. Grankotten kommer från en av dessa bjässar:
 
 
 
 
Tycker inte fotot gör dem rättvisa - de är enorma! Jag kan utan problem gå raklång under lägsta grenarna.
 
 
 
I dag kom det första ordentliga snöfallet och jag har skottat för första gången på sju år. Inte för att jag skottat särskilt mycket snö i mitt liv. Men ibland hände det att jag hjälpte mamma och pappa när jag fortfarande bodde hos dem.
 
Kan inte känna att det luktar snö längre. Det var nog en engångsgrej. Eller så kände jag det just på grund av att det var första snön. Nu kanske jag har vant mig vid lukten. Tyckte i alla fall att det var en cool händelse.
 
 

Vems kreationer är mest hållbara?

 
 
 
 
Har ni också tänkt på hur mycket människoskapade ting liknar saker skapade helt utan mänsklig inblandning? Som att vi undermedvetet vill återskapa det som har skapats på egen hand. Såg en dokumentär för ett tag sedan som tog upp en teori kring pyramider. Att de är människans försök att efterlikna berg. En teori jag tycker låter rimlig. Jag tänker ofta på det när jag ser höghus på håll, hur deras form och höjd liknar skogar. Vi skövlar bort skogen - men vill bygga upp den på vårat eget sätt igen. Vi skapar även bassänger där det inte finns sjöar. Som att vatten och växtlighet har en sådan stor betydelse för oss även visuellt att vi undermedvetet försöker efterlikna dem.
 
 
En vacker tanke, samtidigt som den är lite skrämmande. Vi har en så himla stor vilja att bevara och hjälpa, men ska ändå prompt göra det på vårat sätt. Vilket jag tror gör mer skada än nytta. Som att vi inte litar på någonting som inte är människoskapat. De vilda betande djuren höll ängar öppna i skogsområden som här uppe i norden. Nu när det inte finns så många vilda djur kvar tycker vi att våra domesticerade idisslare är oumbärliga - när det är de som har konkurrerat ut de vilda. Samma med honungsbin. De konkurrerar ut de vilda pollinerarna (som gör ett mycket bättre jobb) - ändå ligger fokus på att stötta bi-industrin därför att vi tror att det är lösningen på krisen vi har just nu kring pollinerare.
 
 
Jag tror inte att det är lösningen. Jag tror inte att människoskapade djur och andra ideer är oumbärliga. Jag tror på Moder Jord eller vad jag nu ska kalla det. Att när allt levande jobbar i symbios så fungerar det mesta. Och jag tror människan brottas mellan en vilja att hjälpa och att leka skapare. Jag älskar själv att skapa, känna att jag har gjort världen vackrare eller bättre. Det är svårt att hitta balansen som människa. Men att vara medveten är ju i alla fall ett steg i rätt riktning. Välja de alternativ som förstör minst. När en vill och orkar. Inte kan en alltid vara på topp, bara göra sitt bästa.
   
 

Tea and scones, dear?

 
 
 
 
Vissa dagar är te och scones-dagar.
I helgen bakade jag glutenfria fullkornsscones med lingonsylt till. Är inte helt nöjd ännu så recept kommer inte riktigt än.
Te smakar som godast ur gammelmormors tekoppar, förresten.
 
 
 
 
 

En kväll i början av oktober

 
 
 
 
September och oktober bjuder verkligen på de allra vackraste solnedgångarna.
I går var den helt magisk.
Tror för övrigt att jag såg två gäss flyga över mig, men de kanske redan har lämnat Sverige?
Jag som nyss läst Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige blev dock lite starstrucked och tänkte att det var Mårten och Dunfin som flög där uppe tillsammans. Kanske hade någon av dem en liten parvel i träskor och vit toppluva på ryggen också.
 
 

Fördelar med snaggat

 
 
 
 
Nu har jag haft snaggat hår några månader och tänkte ge en liten "recension". Jag finner många fördelar:
 
 
 
  • Schampo? Hårborste? Du behöver minimalt med produkter. Vatten och handduk and you're redy to go.
  • Passar utmärkt tillsammans med ett resting bitch face. Varför måste en le hela tiden? Bara för att en inte ler betyder ju inte det att en är sur. En är bara neutral. Nu tycker jag själv att det är härligt att mötas av ett leende, så jag försöker också att le när jag möter människor. Men jag orkar inte alltid och jag är inte sur för det.  
  • Människor lämnar dig ifred. Det kan i och för sig ha med mitt ansiktsuttryck att göra. Fast nej. När jag hade långt hår och inte log kom ändå folk fram till mig på stan och ville prata. Jag som har lite smått social fobi har tyckt det varit lite jobbigt att gå ner på stan, eftersom det ofta kommer fram främmande människor och pratar med mig. Oftast äldre som vill prata av sig eller människor som är utsatta på något vis. Gillar inte att jag tycker det är jobbigt, dock. Känner mig så smickrad att mäniskor anförtror sig åt mig. Tror jag för det mesta är en bra lyssnare och har lätt att kommunicera över språkgränser. men har svårt att hjälpa på rätt sätt i många fall. Säga rätt saker, ta rätt beslut osv. Rädd för att göra fel. Så det har varit ganska skönt att inte behöva engagera sig i andras problem när jag går ner på stan, utan faktiskt bara handla. Fast nog kan jag sakna det ibland också.
  • Du är inte söt längre, utan snygg. Kan vara trevligt ibland att få mer "vuxna" komplimanger. Jag hajjar, jag ser ganska ung ut och ett långt hår med självfall gör inte att jag ser ut att vara närmare trettio än tonåren. Nu tycker ju inte jag att utseende ska spela någon roll, men visst blir jag glad av komplimanger! Det går inte att sticka under stolen med. Jag är formad av det här samhället jag också.
  • Män tar dig mer på allvar. Kanske kan ha att göra med att jag ser äldre ut. Men jag tror faktiskt att män är lite rädda för kvinnor som inte följer utseendenormen, eller den kvinnliga normen överhuvudtaget. Som vågar ta sig in på männens territorium. Det blir nog lite "woaw, hon är ju faktiskt som jag". I alla fall så upplever jag att jag blir lyssnad på. Mer tagen på allvar. Det jag säger har substans.
 
 
 
 
Vi kör väl lite nackdelar också när vi ändå är i gång?
 
 
 
 
Du blir blöt i regn. Kanske låter som en självklarhet, men jag hade ingen aning om hur mycket vatten håret absorberar i regnoväder. Nu verkligen bara rinner det rakt ner under jackan och blöter ner tröjan. En kan verkligen känna hur vattnet rinner längs skallen. Finns ingenting som stoppar det.
Du måste börja med mössa i september. Nu är ju jag ganska frusen av mig, så det kanske inte andra behöver göra. Men jäklarns vad kallt det blåser om huvudet nu alltså!
 
 
Kan nog inte komma på några fler nackdelar faktiskt. Förutom att en inte riktigt passar in. Men vad gör det? Och jag upplever som sagt att jag möts med mer respekt snarare än hånfullhet. Men så har ju snaggat hår varit mannen förunnat och mannen har ju högst status i samhället, så det är väl inte så konstigt...
 
 
 
 
 
 

Sensommarbilder

 
 
Här kommer lite foton tagna sista veckan i augusti.
 
 
 
Tidig morgon.
 
 
 
Bakom dass.
 
 
 
Under vattenytan.
 
 
 
Naturen tar över.
Älskar den här bilden! Tycker den representerar mammas och pappas trädgård så bra. Istället för att slänga den gamla parasollfoten har den fått bli en del av trädgården. Varför inte ställa sin kaffekopp på den? Som ett litet lågt bord.
 
 
 
Sjön.
 
 
 
Trädgårdsbilder.
 
 
 
 
Ljung i decilitermått.
En annan favoritbild. Minimalistiskt och vackert så det förslår.
 
 

Bara få va mig själv

 
 
 
 
Tuttlös och hårig.
 
 
 

Närbild

 
 

Vinterpromenad

 
 
 
 
 
 

Nu är det klippt (Igen!)

 
 
 
 
 
Nu har jag klippt mig ännu kortare! Och lekt model med trettioelva lager smink, uv-lampa och klet i håret. Det uppmärksamma ögat kanske kan se att jag har klippt sidorna kortare och således inte längre har kvar mina Wolverine-polisonger.
 
 
Mitt hår har dock plötsligt bestämt sig för att bli rakt så utan hårgel ser jag ut som en pojkbandsmedlem à la nittiotal.
 
 
Tell me, why? (Backstreet Boys-pun)
 
 
 
 

Edward Cullen i snålblåst

 
 
 
 
 
Någon dag nu under veckan gick jag ut på holmen för att ta lite lugna, filosofiska bilder. Det gick sådär. Det var nära på storm och mitt hår lekte glatt i vinden. Jag såg ut som Edward Cullen. Eller Wolverine. Är det bara jag som tycker att de har liknande frisyrer?
 
 
 
 
 

Kvällspromenad

 
 
 
 
 
"Earth isn't in need of us.
We are in need of her."
 
 
"Nature is not a place to visit.
It is home."
 
 
"What is the good of your stars and trees,
your sunrise and the wind,
if they do not enter into our daily lives?"
-  E. M. Forster
 
 
"Dwell on the beauty of life.
Watch the stars and see yourself running with them."
-  Marcus Aurelius
 
 
"We are living in a participatory univers.
The field is dynamic.
When you speak, it listens.
When you feel, the frequency of the emotion vibrates out across eternity.
We are more powerful than we could ever imagine.
Know this.
Live from your heart and watch the magic unfold before you." 
-  Jenna Galbut
 
 
 
 

Under björken

 
 
 
 
 
Det händer att jag går åt andra hållet ibland och handlar. Istället för in till stan. Det finns en liten affär där. Jag borde handla oftare där - det är ju så billigt. Men tyvärr är det ekologiska utbudet ganska litet. På vägen dit går jag förbi dessa vackra björkar som liksom växer ut och in, som jag brukar beskriva dem.
 
 
 
 
 
 
Alla grenar sitter högst upp och därifrån hänger alla vackra löv ner som väggar kring stammen. Det är som ett litet grönt rum där inne. Tror jag ska ha picknick under en av björkarna någon gång.
 
 
 
 

Hemkommen

 
 
Nu är jag hemma efter över två veckor hos mamma och pappa. Jag har haft det så lungt och skönt. Tog med två tjocka böcker hemifrån att läsa medan jag var där, men de läste jag ut väldigt snabbt. Så jag fick låna en bok av mamma: Den tomma stolen av J. K. Rowling. Har velat läsa den i flera år eftersom jag verkligen gillade Harry Potter-böckerna, men det har inte blivit av förräns nu. Den handlar om en liten småstad i England som ska rösta fram en ny ledamot i kommunnämnden efter ett oväntat men naturligt dödsfall. Den beskriver verkligen livet i en småstad så bra, tror alla kan känna igen sig. Oavsett var i världen en bor. Alla olika personligheter och jargongen. De små bekymren som blir stora och skvallret som färdas fort. Är snart klar med den och det ska bli spännande att se hur den slutar. Även fast det inte händer så jättemycket egentligen, fastnar en i den lilla stadens karaktärer och deras bekymmer.
 
 
Nu ska jag och Mats vara hemma tills nästa torsdag då vi åker till Torsby för att hälsa på och gå på dop. Kanske blir det en tur till Filipstad den här helgen också om vädret blir fint. Mamma och pappa skulle sova i stugan då och jag och Mats blev sugna på att haka på.
 
 
Här kommer lite bilder från mina veckor i Filipstad. Har inte fotat så jättemycket eftersom jag mest har solat och läst, men lite bilder har jag knäppt. Mest på blommor och flygfän, men även en vacker åskhimmel.
 
 
 
 
 
 

Ett dygn i vildmarken

 
 
 
 
 
I söndags var det okej väder så jag, mamma och pappa åkte upp till deras sommarstuga. Jag ville gärna stanna där några dagar och mamma och pappa var så snälla att hjälpa mig packa och göra iordning för fyra nätter. Visste inte hur länge jag skulle bli där, men ville ha möjlighet att stanna till på torsdag. Men väderprognosen såg inte kul ut, så jag antog att jag skulle vilja åka in till stan ganska tidigt.
 
 
 
 
 
 
Stugan ligger ensligt i skogen. Det tar ungefär tio minuter att gå in till byn åt ena hållet. Åt andra hållet är det bara skog och timmerväg. Det finns inget vatten eller avlopp, bara dass och vatten får en ha med sig i dunkar från stan och ställa ner i jordkällaren. Som ni ser på bilden. Det finns några solceller som genererar nog med ström till lampor och har det varit soligt några dagar kan en kolla någon timme på den lilla tv:n. Det är inte isolerat, värme får en via en vedkamin i den stora stugan och en gasolkamin i den lilla där sängarna står. Gasolen driver också ett litet kylskåp och ett frysfack och några spisplattor.
 
 
 
 
 
 
När vi kom upp till stugan kom regnet som på beställning! Vi städade stugorna och gjorde iordning gasolen, sen åt vi lunch på altanen. Efter regnet kom solen fram och vi fikade på bryggan, sen åkte mamma och pappa in till stan. Jag slutade elda vid sex och gick en promenad in till byn. Jag pratade lite med korna, sen gick jag tillbaka mot stugan. Satt säkert en halvtimme i diket och fotade fjärilar. Tur att det inte är nån som ser en där ute, haha.
 
 
 
 
 
 
När en nästan är framme vid byn uppenbarar sig världens bästa smultronställe! Det är alldeles fullt med smultron. Ungefär tio meter längs vägkanten lyser rött. Jag kom verkligen vid rätt tid, de var alldeles ljuvliga och jag tror nästan jag var först med att plocka. Men det räcker till andra som vill äta också. Hoppas jag, haha! Åt ganska mycket...
 
 
 
 
 
 
Senare på kvällen fick jag besök av min vän Kristin och hennes mamma. De bor inne i byn och var ute och sprang med Kristins fina hund. Det var så kul att träffa dem! När de hade gått satte jag mig på bryggan och fikade tills solen försvann bakom trädtopparna. Tur att det blåste lite, annars hade knotten ätit upp mig! Jag gjorde mig iordning och gick och la mig, men först stod jag en stund på bryggan och tittade på den vackra himlen. Tycker alltid himlen är så otroligt vacker vid stugan. Tror det är för att en ser så långt. Jag gick upp till lillstugan och la mig och läste och löste korsord med en pannlampa som ljus. Ville spara på elen ifall jag ville kolla på tv:n någon dag.
 
 
 
 
 
 
Nästa dag bjöd på hagelstorm och åska. Min mobil la av och när jag vaknade var det bara 14 grader inomhus. Jag tog det som ett tecken på att det var dags att åka in till stan. Jag fick en fin morgon i alla fall. Åt frukost på bryggan i solsken och låg och läste en stund i hammocken innan det blev oväder. Jag trotsade mullret och gick in till byn och hälsade på mina tremänningar, pappas kusin, hennes man och min gammelfaster. Det var jättetrevligt. Så kul att ses! Det blir inte så ofta. Jag hälsade även på Kristin och hennes pojkvän. De har köpt hus och är mitt uppe i renovering. Ska bli så spännande att se hur allt blir! Jag fick liv i mobilen igen och ringde och frågade pappa om han ville komma och hämta mig och alla grejor. Det ville han! Så han och mamma kom upp vid åtta och hjälpte mig packa ihop allt och så åkte vi in till stan.
 
 
Det känns inte som att jag bara var där ett dygn. Tiden blir helt annorlunda när en inte har tv eller dator eller mobil att kolla på. Inte heller någon att prata med. En lär sig otroligt mycket om sig själv när en hamnar i en sådan situation där en måste jobba för att få de mest grundläggande sakerna, så som värme och vatten. Det gör att en förstår hur bra vi har det i Sverige och också att majoriteten av jordens befolkning måste kämpa varje dag för mat och vatten. Jag kan ju välja. Så som jag valde att vara i stugan, men också att åka därifrån när jag inte ville längre. Det är inte alla som kan välja att åka ifrån och det tycker jag är så hemskt.
 
 
I morgon kommer en av pappas vänner med familj hit och vi ska grilla. Och på fredag kommer Mats. Ååh vad jag längtar efter honom <3
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0