Julbord

Ikväll har jag varit på årets första (och förmodligen sista) julbord. Mycket gott och trevligt! Nu känns det att julen närmar sig.
 
 
På vägen hem till mina föräldrar igen gick vi förbi huset där jag bodde mina första nio månader :)
Här på en bild tagen med min mobil:
 
Vi bodde tydligen på andra våningen och de fyra fönstren längst till höger. Köket var de två första och vardagsrummet de andra två. Sovrummet och badrummet vette åt andra hållet :)
 

Bland rosor och blad

 

En liten resa

Det kommer bli mycket resor nu ett tag framöver och under dessa perioder kommer bloggen få vila. Men det är bara korta resor åt gången, så jag tar igen bloggandet emellan åt.
 
Är ändå ganska stolt över att jag har lyckats skriva så pass mycket, nästan ett inlägg per dag, och jag känner fortfarande att jag har mer att skriva. Det trodde jag inte när jag började blogga för snart en månad sen. Känns kul! :)
 
Men nu blir jag som sagt borta i några dagar. Vi hörs på lördag eller söndag! :)
 
 
 

Frusen tuva

 
Kall och frusen ligger ängens tuva
Kan ej, får ej någons väg förljuva
Kall och frusen, gömd i snö och driva
Intet har hon, intet kan hon giva
Men om sol och vår det kommer bara,
tuvan kunde åter blomprydd vara
 
Ängens tuva, liksom mångens hjärta
med dess dolda trånad, dolda smärta,
ville älskas, ville kärlek giva
Möttes blott av köld och snö och driva
Möttes blott av köld i världen kalla
Oförstådd hon gicks förbi av alla
 
Men om sol och vår det kommer bara,
frusen tuva skall då åter blomprydd vara
 
 
 
Namnet till bloggen tog jag från Maritza Horns vackra låt Frusen tuva.
 
Taget direkt från beskrivningen av låten på youtube: "Maritza Horn skriver på baksidan av LP:n att "Frusen Tuva" handlar om hennes mormors mor, Klara Victoria Högvall-Hansson. Klara Victoria blev vid tre års ålder såld av sin far för en kanna brännvin och tyckte efter det att livet var som en frusen tuva."
 
Hemskt och vackert på samma gång. Läste någonstans att det faktiskt var Klara-Victoria som skrev texten och att Maritza skrev musiken tillsammans med Marie Bergman. Men jag vet inte om det stämmer. Vacker låt är det iallafall. Den inger hopp om att fastän det är grått och kallt nu, så kommer våren snart med sina värmande strålar och väcker allt till liv igen.
 
Jag kom först i kontakt med låten genom underbara Helen Sjöholm. I youtube-klippet där hon sjunger sin version av Änglamark sjunger hon också Frusen tuva. Jag ville ha ett namn på bloggen som "andades natur", så som änglamark eller himlajorden, men allt var upptaget. Då kom jag att tänka på låten Helen sjöng i änglamark-klippet och tyckte att den också andades natur. Så då fick det bli frusen tuva helt enkelt :)
 
 
Här är originalet av Maritza Horn
http://www.youtube.com/watch?v=zcnYHjvgTnI
 
 
Och här är Helen Sjöholms version tillsammans med låten Änglamark av Evert Taube
http://www.youtube.com/watch?v=tZBj5ah2Kho
 

Små lustigheter i vardagen

Tvillingar!
 
 
Och världens minsta körsbärstomat!
(Är det där hur min hand ser ut?! Måste verkligen börja smörja mig...)

Ett förtydligande...

Tänkte bara att jag skulle förtydliga mitt inlägg "Naturens kraft" som jag skrev igår. Det nya kapitlet som jag pratar om handlar inte om graviditet. Såg i efterhand att det ser ut som att jag är med barn, såg faktiskt VÄLDIGT mycket ut så, haha! Så jag förstår att ni undrar, men så är alltså inte fallet :)
 
Det jag pratar om får ni reda på om ungefär ett år, om jag orkar hålla det hemligt så länge. Hade jag varit gravid hade ni ju fått reda på det om högst nio månader ;)
 
 

Jämförelser och kontraster

En av mina favoritbloggare, Jonna Jinton (www.jonnajinton.se), brukar jämföra olika årstider genom att ta kort på en och samma plats under flera olika månader. Det tycker jag är så fint, man ser liksom kontrasterna mellan de olika årstiderna på ett så bra sätt.
 
Så jag tänkte göra en egen liten jämförelse med bilder jag har tagit under sommaren och nu.
Blir inte så många, men några har jag iallafall :)
 
 
Juni
 
 
November

 
Augusti
 
 November
 
 
 Juli
 
 November

Naturens kraft

När jag känner mig ledsen eller orolig eller bara behöver fundera en stund vänder jag mig ofta till naturen. Det har jag alltid gjort och kommer nog alltid att göra. Nu har ett nytt kapitel börjat i mitt liv. Något jag inte kan berätta om än, men i sinom tid :) Det känns både roligt och spännande. Men det är också nervöst och i sådana stunder känner jag en extra dragning till naturen.
 
Jag växte upp väldigt fint nära en sjö och med mycket skog runt omkring, fast ändå bodde vi inte på landet. Det är väl det som är fördelen med att växa upp i en småstad, att man får lite både och. Både stad och natur. Jag och min kompis lekte med kottar, kallade dem för kottefolket, och "såg" pysslingar inne i skogen som vi byggde hus åt. Mina bodde i en jättefin stubbe. Ett tag var jag trädkramare, bokstavligt talat. Kunde sitta i flera timmar och bara krama om ett träd, haha! Men det var underbart! Vilken kraft man får tillbaka av naturen. En dag när vi gick till skolan såg jag att det satt ett sånt där plastband, som visar att det här trädet ska fällas, runt mitt favoritträd. Jag blev jätteledsen men tänkte att det löser sig. De kunde ju inte ta ner mitt träd! Vet inte vad jag trodde. Att de som tog ner träden skulle säga: "Här brukar det sitta en 10-årig flicka och filosofera, så det här trädet hoppar vi över grabbar!", haha! Nu finns det iallafall bara en stubbe kvar där jag suttit så många gånger och samlat kraft.
 
Jag var nog också den enda, eller en av få, som jublade (inombords) varje gång vi skulle ha friluftsdag i skolan. Inte om vi skulle åka skidor eller skridskor eller något liknande (är jättedålig på bägge), men om vi skulle ut och vandra eller, det bästa av allt, tälta! Åh så kul jag tyckte det var. Laga mat i stormkök, sitta vid lägerelden om kvällen och sova i sovsäck. Och den där tryggheten av att vara många ute i naturen. För fastän jag älskar skogen så måste jag erkänna att jag är rädd för varg och björn. Har alltid varit mest rädd för björn, men i somras nådde min vargrädsla nya höjder. Det började med att jag hörde talas om att ett vargrevir höll till precis på den udden där mina föräldrar köpt sommarstuga. Stugan ligger väldigt ensligt och ingen har bott där på cirka 3 år, så jag förstår att vargarna trivs där. Förr bodde mina farföräldrar där hela sommaren, från maj till september, och aldrig att vi såg någon varg. Men iallafall, en kväll gick min bror längst ut på udden. Men väl där ute ringde han och sa att vi fick komma och hämta honom med båt för han hade sett vargspår i mossen. Gah!
Men jag vet ju att det egentligen är vargarnas och alla andra djurens skog, och jag vet att det är onödigt att vara rädd och jag försöker att inte vara det. Var det inte Ronja Rövardotters mamma som sa att de flesta djur blir farliga om de känner av att man är rädd, så därför är det bäst att inte vara rädd över huvud taget! Eller något i den stilen. Tänkte att det kanske blir bättre om jag får skriva av mig rädslan så kanske den stannar här på bloggen ;)
 
Nu känner jag att jag har kommit bort lite från ämnet här, men det jag vill ha sagt helt enkelt är att naturen och framförallt skogen betyder mycket för mig. Och jag är så himla tacksam och glad att jag får bo så pass nära naturen som jag faktiskt gör, fastän vi bor mitt i stan. På en holme med en vik som utsikt genom köksfönstret. Och blir jag för skogssjuk så har jag ju faktiskt Mariebergsskogen på andra sidan viken :)
 
Så tack Mats för att du hittade ett sånt fint hem till oss <3
 
 
 
 
 
 
 
(Bilder från lite olika ställen, men främst från mamma och pappas sommarstuga)
 

Sicilien

I maj var jag och Kristin på Sicilien och jag tänkte att jag skulle sammanfatta resan här på bloggen.
 
Men sen kom jag på att det finns nog inte så mycket att skriva om. Visst hände det MASSA knäppa och roliga saker, men de är så interna (och vissa barnförbjudna) så ingen skulle fatta förutom jag och Kristin, haha!
 
Därför tänkte jag som så att bilderna får "berätta". Jag kanske ger dem lite hjälp på traven ;)
 
Varning för bildbomb!
 
 Det var så himla fint väder när vi flög så jag tog massa bilder i planet redan, haha! Visst ser molnen härliga ut? Som bomull!
 
 Det här är Neapel (tror jag det var) ovanifrån.
 
 Byn eller området vi bodde i hette Giardini - Naxos och var väldigt mysig. Ser ni den lilla byn uppe på berget? Kommer inte ihåg vad den hette och vi var aldrig där uppe heller, men visst ser den också mysig ut? Vi gick till en by inte långt ifrån där vi bodde som var mer inhemsk (där vi bodde var det mest turister) men har bara mobilbilder därifrån. Har inte fört över dem till datorn än så kan tyvärr inte visa dem. Det får bli en annan gång :)
 
De första dagarna var det mulet, så då gick vi mest omkring och upptäckte området. Hotellet låg precis bredvid en arkeologisk park (himmelriket för mig och Kristin) och den besökte vi såklart!
 
 De första människorna som kom till Sicilien (tror det var greker) kom till just Naxos och i denna parken finns alltså det som är kvar av de första byggnaderna.
 
 De hade en jättelång mur runt hela området gjord av lavasten. Är dock osäker på om den byggdes under den här tiden eller i mer moderna dagar. Förstår inte italienska så bra ;)
 
Det växte jättecoola kaktusar inne i den här parken. Enorma!
 
Här står jag inne bland alla kaktusar och tittar upp mot "taket".
 
Har massa mer bilder från den här parken, men de har jag också i min mobil (batteriet tog slut i kameran). Så de får jag visa i ett annat inlägg. Då kan jag bjuda på jättefina krukor och statyer som dessa människor skapade för så länge sedan samt megastora kottar. Sug på den cliff-hangern ni! ;)
 
Och sen kom solen och då gjorde vi inte så mycket mer än att ligga och sola på stranden eller vid poolen.
 
 
 
 
 
 
Det blåste mycket hela veckan vi var där, men sista kvällen blev det nästan helt vindstilla. Så vi gick ner till stranden och tog kort och satt i sanden och tittade ut över havet.
 
 
 
 
 
Jag och lilla fjärilen på äventyr :)
Bara lugn, det här är sista fot-/benbilden. Lovar! ;)
 
 Vi hade sån "otur" att det var mulet igen den sista dagen vi var där, men nog var det fint ändå :) Här står jag på stelnad lava från vulkanen Etna som runnit ut i havet och tittar ut över Medelhavet.
 
 And oh yes. I touched the lava.
 

Ett småkryps liv

 
 
 
 

Tomater i november

Ja ni, det blev ju en strålande fin dag! Funderar på om den där stormen Hilde, som drog över norrland inatt och gjorde 35 000 hem strömlösa, kan vara det dåliga omen som ringen runt månen varslade om igår kväll ;)
 
Men nu till något helt annat. Jag har fortfarande körsbärstomater på min inglasade balkong! Har inte vattnat dem sen slutet av september skulle jag tro. Slutade vattna allt då för det började sakta men säkert dö på balkongen. Men tänkte väl att det som fortfarande ger frukt låter jag stå kvar. Och nu är alltså allt borta förutom de två körsbärstomatplantorna. Ska bli roligt att se hur länge de står emot kylan. Kul om man kunde få en bild på röda tomater med snöfall i bakgrunden :D
 
 
 
 
Och det kommer fortfarande nya tomater!
 

Röd ring runt månen

Igår kväll när jag gick och handlade såg jag att det var fullmåne (därför jag inte kunnat sova på flera nätter då, suck). Månen hade också en röd ring runt sig och lyste jättestarkt. Blev nyfiken vad det kan "betyda" så jag googlade lite nu på morgonen.
 
Enligt bondepraktikan betyder röd ring runt månen att det blir regn och blåst eller ihållande torka. Hmm, torka känns det väl inte som vi har haft, så jag gissar på att det blir regnigt och blåsigt idag :P
Men det står också att om fullmånen lyser starkt och klart så ska det bli vackert väder...
 
Enligt gammal folktro så är en röd ring runt månen ett dåligt omen. Det bådar för onåd. Usch! Fick en sån olustig känsla igår när jag såg det och nu känner jag mig ännu mer orolig! Fast jag brukar bli orolig vid "vanlig" fullmåne också, så det kanske inte är något att grubbla över.
 
Och tillslut, enligt SMHI är "kransar kring månen ett optiskt fenomen som är ganska vanligt när tunna moln delvis döljer fullmånen".
 
Så alltså, vi kan vänta oss en regnig och blåsig dag (med vackert väder!?) och vänta onåd...
 
Spännande att se hur det blir! :P Fast det där med onåd önskar jag att jag aldrig hade läst!
 
 
Tog aldrig något kort på månen igår, så jag lägger upp två andra månbilder. Det är inte lätt att ta kort på objekt som ligger långt bort med min kamera, så ni får ursäkta kvaliteten :P
 
 
 
Visst är det mäktigt med månen? Man har liksom "respekt" för den på något sätt.

Ännu en frostmorgon

 
 
 
 

Släktträd

 
 
 
 
Fredagskväll själv hos mina föräldrar med ont i halsen. Vad gör man då? Jo, man skriver på sitt släktträd! :P Iallafall jag. Det här är ett riktig "Jennifer-fredagsnöje"! ;)
 
Man får sån inspiration till det här hemma hos mamma och pappa, omringad av massa gamla kort på folk från förr. Folk som jag aldrig kände men som jag hört mycket om och kan koppla historier till.
 
 
Mormor Gulli och mormors mor Maria
 
Mormors morfar Henrik och mormors mormor Britta-Stina
 

Höstdekorationer

 
 
 

Rustad svampskog

Igår kom Kristin hem till mig och vi gick bland annat på stan och lagade god mat. Vi började ett Twilight-maraton också, men hann bara med två filmer ;) Och självklart hade vi hemmaspa :)
 
Idag åkte vi till Rustad svampskog, ett naturreservat, och strövade omkring där. Det var så klart visset det mesta, men ändå förvånansvärt grönt. Härligt att komma ut i naturen! Speciellt när man bor i stan.
 
 
 
 
Ormbunkarna var fortfarande gröna :)
 
 
 
 
Det växte massa roliga svampar på träden, haha!
 
 
 
 
 
För att komma till Rustad svampskog åker man genom en jättemysig by som heter Grava. Så fina hus! Riktig "Barna i Bullerbyn"-känsla med kor och hästar. Och ligger bara ca. tio minuter med bil från Bergvik köpcenter.
De hade en jättefin kyrka också... Hint, hint, Mats ;)
 
 
 
 
 

Föreläsning om näring och raw food

För ett tag sen var jag och min kompis Marie på en föreläsning av Tom Lidström (utbildad näringsterapeut och hälsocoach) från ClearLife.se. Det var mycket intressant och jag tänkte jag skulle sammanfatta lite av det jag lärde mig.
 
Egentligen var det inte en föreläsning utan en "prova-på-raw-food-kväll" och vi fick smaka på tre goda recept. Men Tom började det hela med en ca. 1 timme lång föreläsning om bakgrunden till raw food och lite om näringslära.
 
Vad raw food är kan ni läsa om här men lite kort kan jag säga att raw food handlar om att äta så ursprungligt och näringsrikt som möjligt. Därför får det man äter inte upphettas över 47°C, eftersom mycket näring försvinner vid den temperaturen samt att det bildas ämnen som inte är så bra för kroppen.
 
I början av vårt ursprung, när vi bodde i Afrika, var alla människor samlare och jägare. Man åt helt enkelt av det man hittade i naturen och det man lyckades komma över (bär, rötter, växter, djur). Årtusende gick och vi började sprida oss ut i världen. Ju mer vi spred ut oss desto mer olika typ av mat åt vi. I Peru åt man t.ex. 80 % rotfrukter medans man här uppe i norr åt mestadels kött och fisk (något som lchf:are tagit fasta på). Men vi åt fortfarande det vi hittade och jagade i naturen. Vild naturlig mat. Vad vi absolut inte åt och drack var spannmål och djurmjölk. (Vi är faktiskt det enda djuret som tar ett annat djurs bebismat. Sjukt när man ser så på det!) Alla dessa olika grupper hade också samma kroppstyp - mycket muskler, lite fett. Man var också frisk hela livet, bortsett från fysiska skador, från vaggan till döden. Så fast de levde kortare än vi gör idag så levde de ett friskare liv. Man ska också ha i åtanke att de hade mycket högre spädbarnsdödlighet och olycksfall än vi har idag, vilket sänker deras medellivslängd betydligt och höjer våran markant.
Iallafall, det här höll vi på med lääänge, länge (vet inga exakta årtal) men sen hände någonting, vi började odla! Människans kroppsliga välstånd började försämras. Vi började få olika sjukdommar och virus och fick kortare livslängd. Ytterligare några tusen år senare, nämligen på 1950-talet hände ännu något. Kemikalier! Vår mat började sakta men säkert att fyllas med olika tillsatser som smakförstärkare, konserveringsmedel och färgämnen. Vi började också att äta betydligt mer raffierade kolhydrater och fetter, så som vitt mjöl, socker och margarin. I samband med detta slutade vi också att röra på oss i den mån som vi gjorde förr. Och vad hände? Diabetes, cancer och allergier. En sjukdomsbomb! Idag har nästan alla någon form av allergi och nästan alla känner någon som har eller har haft cancer. Det tog oss tiotusentals år (om inte mer, vet inte exakt) att anpassa våra kroppar till jordbrukets föda, men på inte ens 70 år ska vi ha anpassat oss till "konstgjord mat". Det går inte ihop, det är för kort tid för människoarten att anpassa sig på. Självklart bombarderas vi med sjukdommar!
 
Vad är då så dåligt med jordbruk? Om jag förstod Tom rätt så är det att vi kramar ur jorden all dess näring. Jorden består av tusentals mineraler, men när man brukar jorden ger man bara två mineraler tillbaka. Och idag är tyvärr det man "ger tillbaka" inom traditonellt jordbruk konstgjort. Vilket gör jorden ännu mer mineralfattig. Det dom flesta vet är att om man jämför en ekologisk broccoli med en "vanlig" broccoli så innehåller den ekologiska mer näring per kalori. Men om man istället skulle jämföra en ekologisk broccoli med en broccoli odlad innan 1950, så innehåller den senare betydligt mycket mer näring. En broccoli odlad för hundra år sedan innehöll t. ex. 50% mer järn än en ekologisk broccoli av idag. Helt sjukt! Vi kommer aldrig att få tillbaka den höga näringstätheten maten hade då. Iallafall inte under våran livstid.
 
En man som satt i publiken berättade att han hade jobbat inom livsmedelsverket (tror jag det var) i över 20 år. Han jobbade med att inspektera bondgårdar och han berättade något hemskt. Nästan alla kor inom köttindustrin (utom den ekologiska) har leverskador. Men det märks inte på köttet, så därför hör man aldrig talas om det. Anledningen till att de har leverskador är för att de får äta importerade soyabönor. Kor är inte byggda för att äta bönor, de är byggda för att äta gräs. Usch vad hemskt! Som Tom sa under föreläsningen: Dagens köttindustri är som koncentrationsläger för djur! Det är därför man ska äta så mycket vilt som möjligt och välja ekologiskt om man köper boskapskött. På de ekologiska bondgårdarna får korna iallafall äta vad de är ämnade för, gräs och hö!
 
Vad äter man då inom raw food? Bland annat frukt, grönsaker, och bär. Nötter och fröer av alla de slag. Speciellt chiafrön som innehåller mycket protein. Många raw food:are är vegetarianer, men man kan äta djur också. Men ingenting får värmas över 47 grader, som sagt. Vi fick smaka på en gröt gjord av chiafrön och mandelmjölk, en grön smoothie med bl. a. spenat, mango och avocado samt en salladsdressing (den var jääättegod!).
Tom gav råddet att ingen borde leva helt på raw food, men ungefär 50% tyckte han var en bra fördelning. Speciellt under sommaren då kroppen är inställd på att rensa ur. Under vintern är den istället inställd på att samla på sig. Om man tänker efter så är man ändå mest sugen på lätt mat under sommaren. Iallafall jag :P 
 
Ja, det var lite kort om den föreläsningen/smaka-ny-mat kvällen. Plus lite av mina egna tankar kring det hela så klart :) Jag kan säga att jag lärde mig jättemycket utav den korta föreläsningen och gillade maten vi fick smaka på. 
 
Jag avslutar med ett citat från restaurangen Zest i Karlstad (där föreläsningen var) som bara serverar ekologisk mat och mycket raw food:
 
 
"Try some organic food, or as your grandparents called it: food"
 
 
 
 

Det bästa med november...

 

Änglamark

 
 
Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna
Vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill,
låt dom få leva, dom är ju så sköna
 
Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm,
leka tittut mellan blommande grenar
Låt fåglar leva och sjunga för oss sin psalm
Låt fiskar simma kring bryggor och stenar
 
Sluta att utrota skogarnas alla djur
Låt örnen flyga, låt rådjuren löpa
Låt sista älven som brusa i vår natur,
brusa allt jämt mellan fjällar och gran och fur
 
                                                               Evert Taube
 
 

Svunna tider

 
Att lyssna på de äldre generationerna och deras minnen är något jag tycker om att göra. Jag tycker om att lära om och av tider som varit. Historier om hur man fick hjälpa till på gården och ute på åkern som barn och hur man lekte och roade sig då, innan TV och radio. Ett sådant samtal fick jag lyssna på för några dagar sedan. Ett samtal mellan min farfars syster och hennes vännina.
 
Man lekte med det som fanns, med kottar, stenar och kvistar. Med naturen helt enkelt. Man åkte skidor och skridskor ute på vintern och badade och fiskade på sommaren. Men det var inte bara att ta på sig skridskorna eller skidorna och ge sig iväg ut, utan först skulle det skottas fram en isbana på sjön eller göra spår i skogen så man kunde komma fram med skidorna. Det höll man oftast på med hela lördagen, och hade man då otur kunde det ha snöat under natten så allt var igensnöat på söndagen när det var dags att åka.
 
Under vardagarna gick man i skolan och hjälpte till hemma med att diska och passa yngre barn. På kvällarna spelade man brädspel och "TV:n" var den öppna spisen. I den kunde man se prinsessor och troll och man berättade för varandra vad man såg i lågorna. Senare på kvällen när mor och far kom in från ladugården blev det kanske högläsning framför brasan innan det var dags att gå och lägga sig.
 
 
 
Visst hade man det mycket svårare förr men samtidigt bättre på något sätt ändå. Det var inte samma jäkt och stress i samhället. Och visst fick barnen hjälpa till mycket och göra "vuxna sysslor" men det tror jag skapade en stor gemenskap och trygghet. Och det fanns allt hemskheter som mobbning, mördare och sjukdommar då också. Men det finns det ju fortfarande idag. Det går nog inte att komma undan från, vilken tid man än lever i.
Tyvärr.
 
 
 
 
 

Mossplock och julkänsla

Idag har jag spenderat dagen med den här goa ungen!
 
 
Och hennes mamma! Det här är min pojkväns systerdotter och hon är hur fin som helst!
 
Vi har haft en jättemysig dag. Den började med en tur ut i skogen för att plocka mossa till adventsljusstaken och slutade med fika där vi smakade på gifflar med pepparkakssmak. Mumsigt värre!
 
Det ska bli så mysigt (ett ord jag verkar gilla att använda!) till advent att få pynta lägenheten i julens härliga färger och känna den där känslan som kommer tillbaka varje år när man hör julsånger eller smakar på julmust eller ser den första snön falla. Ni vet vilken känsla jag menar. Barndommens längtan och förväntan. Man väntade och väntade på... ja, någonting. Jag vet inte vad det var, för inte var det bara julklappar (fast det väntade man förstås på också) utan något mer. Något som aldrig riktigt kom. Minns ni? Det är mest den här väntan och längtan jag kommer ihåg och som man i sin tur längtar efter, och den kommer fortfarande varje år. Fast nu måste jag erkänna att den inte stannar så länge. Det är bara i början när snön faller för första gången eller när man känner smaken av pepparkaka. Och den kommer inte lika starkt längre, den bara finns där under ytan som en påminnelse om barndommen. Tror inte att den där känslan går att få tillbaka helt. Den tillhör barnen och den ska de njuta av!
 
 
Här kommer lite skogsbilder (från en annan dag, glömde kameran, men det är samma skog)
 
 
 

Tidig höstmorgon

 
 
 
 
 

Hemmaspa i höstrusket

 
Idag är det kallt och ruskigt ute och då vill jag helst stanna inne och mysa. En sak jag brukar "mysa" med under hösten och vintern är hårinpackning, ansiktsmask och peeling. Hemmaspa helt enkelt! Huden och håret kan behöva extra näring och omtanke under vintern, då många blir väldigt torra då. Jag och en kompis brukar ha spa hos varandra lite då och då, men ibland får jag lust att göra det själv. Som idag! Perfekt väder för att stanna inne och skämma bort håret och huden ordentligt! Jag är inte utbildad frisör eller hudterapeut, utan det här är sådant som jag har läst om och prövat mig fram till vad som passar mig.
 
Jag brukar börja med att göra en hårinpackning. Det gör jag av ca. en halv deciliter extra virgin olivolja och 50 g kokosfett/olja. Jag har mellanlångt och ganska tjockt hår och de här måtten räckte till mig. Blev till och med lite över. Ekologiskt innehåller mer näring än "vanliga" produkter och är så klart bäst för håret (och resten av kroppen) men välj vad du vill. Värm olivoljan och kokosfettet i en kastrull på låg värme tills fettet har smält ihop med oljan. Passa noga! Olja kan bli väldigt varmt. Tvätta håret 1-2 gånger så det känns riktigt rent (använd inte balsam) och handdukstorka det. Sen brukar jag börja med att massera in bara olivolja i hårbotten. Min hårbotten älskar det! Jag har torr och kliande hårbotten och olivolja brukar hjälpa. Har man inga problem med hårbotten kan man hoppa över det här då det kan vara svårt att tvätta bort all olja. När jag har gjort det liksom "kammar" jag in olivolja-/kokosfettblandningen i resten av håret. Jag avslutar med att kamma igenom håret med en ganska så fintandad kam och sätter upp det i en knut mitt på huvudet. Sen går jag med det här så länge jag kan, minst 6 timmar. Vill man så kan man sätta på sig en badmössa eller linda in håret i plastfolié. Det sistnämda gör jag ibland, men jag tycker det blir så varmt så jag har det bara i någon timme. Anledningen till att "stänga in" hårinpackningen tror jag är för att värme öppnar upp hårstråna och hjälper dem att suga åt sig oljorna. Så som kyla stänger hårstrået. Det är ett annat tips jag kan ge; avsluta varje hårtvätt med att skölja håret med kallt vatten! Det kan kännas lite obehagligt så ta inte iskallt vatten, det räcker med några grader kallare än vad du tvättade håret i. Och luta fram huvudet så du slipper få kallt vatten på kroppen. Det gör håret mjukt och glansigt.
Tycker man att man vill ha någon doft på hårinpackningen kan man ha i någon droppe av valfri etersik olja. Sök på nätet så hittar du vad olika oljor har för effekt. En del kan t. ex. vara lugnande och en del uppiggande, plus att de luktar gott förstås!
Jag skulle nog rekommendera att man har använt ekologiskt, eller iallafall silikonfritt, shampo och balsam ett tag innan man gör den här hårinpackningen. Silikon lägger sig nämligen utanpå hårstrået och gör så att olivoljan och kokosoljan inte kan tränga in i hårstrået. Det kommer att göra det svårare att tvätta bort oljorna och kommer göra att håret känns väldigt fett långt efteråt (enligt egen erfarenhet).
 
Medans hårinpackningen sitter i brukar jag ägna mig åt ansiktet. Jag börjar med att skrubba det med en peeling gjord av florsocker och solrosolja. Är man riktigt torr kan man ta olivolja. Proportionerna är lite som man själv tycker. Vill man ha en lenare skrubb tar man mer olja och vill man att den ska ta ordentligt tar man mer florsocker. När jag har skrubbat klart sköljer jag bara ansiktet med ljummet vatten och torkar torrt med en handduk.
Efter det brukar jag ta citronsaft på de lite fetare områdena i ansiktet (för mig är det pannan och näsan). Citron är bra mot fet hy och pormaskar. Sedan efter det sätter jag på en väääldigt enkel ansiktsmask gjord av... honung! Inget mer. Honung innehåller fullt med nyttigheter som tydligen ska vara bra för huden. Det fungerar också renande. Huden blir superlen efteråt. Ta bara honung, ganska rinnande, och smeta in i hela ansiktet utom runt ögonen och låt det sitta i ca.en halvtimme/timme. Vill man lyxa till det riktigt kan man ta ett par gurkskivor och lägga på ögonlocken. Tvätta av med ljummet vatten och torka torrt med handduk.
 
Det sista jag gör, när det börjar bli dags att tvätta ur hårinpackningen, är en kroppsskrubb gjord på strösocker och olivolja! Man kan blanda dem som de är, men jag brukar först hälla sockret i en skål och täcka det med vatten. Sen får det stå ett litet tag, inte för länge för då smälter sockret bort helt. Kanske i 1-2 minuter ungefär. Detta gör att skrubben inte blir så sträv, efter som sockret har börjat smälta. Det beror helt på vad man tycker själv, vill man ha en skrubb som river lite mer struntar man i att blötlägga sockret. Häll av vattnet och blanda sockret och olivoljan, och här är det samma sak som med ansiktspeelingen. Ta lite som du tycker, mer olja för lenare skrubb och mer socker för kraftigare skrubb. Man kan även här ha i någon droppe eterisk olja. Något man också kan göra är att göra en stor sats och hälla upp på burk så har man färdig skrubb till nästa gång! Har dock aldrig gjort det själv så vet inte hur länge det håller.
 
När skrubben är klar hoppa in i duschen, skrubba hela kroppen och tvätta ur hårinpackningen. Man kan behöva tvätta håret 2-3 gånger innan det känns rent, men tvätta inte för mycket bara! Det kommer kännas fett när du går ur duschen, men det dras in i håret medans håret torkar. Det kommer förmodligen kännas lite småfett under några dagar (speciellt om du har väldigt torrt och skadat hår) så därför är detta perfekt att göra när man vet att man inte ska någonstans på ett par dagar, t. ex. under helgen. Avsluta med balsam och smörj in hela kroppen och ansiktet med härliga krämer när du kommer ut ur duschen. Klart!
 
Som sagt allt det här har jag provat mig fram till vad som passar mitt hår och min hud, förhoppningsvis passar det någon mer. Annars finns det jättemånga olika hemmagjorda hårinpackningar och ansiktsmasker att pröva på! Och som alltid när man provar nya saker, var försiktig om du vet att du är känslig eller allergisk mot något!
 
Oj oj vad långt det här inlägget blev! Inte visste jag att jag hade så mycket att skriva om hår- och hudvård, haha! Nej, nu ska jag följa mitt eget råd och ta det lugnt och njuta resten av dagen. Hoppas ni får en härlig höstdag! :)
 
 

Ett kärt besök

Igår fick jag besök av en kär vän som jag inte har sett på över två år. Jag säger vän men jag menar syster. För det är det hon känns som. Min syster. Lisa.
 
Vår pappor växte upp i samma värmländska småstad och blev bästa vänner. Lisas pappa flyttade till storstaden, där Lisa föddes, och min pappa blev kvar. Men varje sommar kom dom, familjen Göransson, och stannade länge, länge. Mitt sommarlov började när Lisa kom. Sommaren tog slut när Lisa åkte hem. Så kändes det, fast de bara stannade några veckor varje sommar.
 
Vi hittade på allt möjligt skoj! Vi byggde kojor, gjorde ansiktsmasker av lera utblandat med hästskit, gjorde shampo-reklam i det kalla sjövattnet, lekte sjöjungfrur och ritade vårat sjöjungfru-släktträd, skrev sånger som vi uppträde med i hagen med hästarna som ända publik, satt och sjöng på den stora stenen nere vid vattnet tills det mörknat, och oändligt mycket mer idylliska sommarnöjen som man bara upplever som barn.
 
Vi brukade gå och hälsa på en gammal tant som bodde en bit ifrån. Inger hette hon. Inger lärde oss att stå på händer mot en vägg och hon bjöd oss alltid på fika och långa pratstunder. Jag tror Inger var konstnär, för vi fick alltid se på massa teckningar och tavlor som hon hade gjort av sina barn för länge sen.
 
Vi tog med oss saft och kakor och satte oss mitt på grusvägen och spelade kort ibland. Ett annat spel vi spelade mycket i den fina sommarstugan de bodde i under sommaren var Rappakalja. Ett jätteroligt spel där spelledaren läser upp ett ord som (oftast) ingen vet vad det betyder. När han har gjort det ska alla som är med hitta på något som ordet kan betyda och skriva ner det på en liten lapp. Alla lappar blandas ihop, tillsammans med det korrekta svaret, och spelledaren läser upp alla olika förklaringar på ordet. Man ska sen gissa vilket som är rätt. Ibland är svarsalternativen så roliga så man skrattar ihjäl sig! Jag kommer inte ihåg så många, men vi har alla roliga lappar sparade i en stor burk i stugan. Det enda jag kommer ihåg är att Lisas pappa tyckte att "Klifs" kunde vara belgiska frukostflingor och att ordet "Bipara" betyder kvinna som fött två barn.
 
Hästarna som fanns i hagen precis utanför stugan var vackra och snälla. På den tiden låg dasset mitt i hagen så man var tvugna att gå förbi hästarna varje gång man skulle dit. Oj vad nyfikna de blev. Dasset hade ett litet fönster på ena sidan och där stack alltid ena hästen in sitt huvud och tittade på en. När man sen var klar och öppnade dörren stog det en annan häst där med rumpan ivägen! Idag skulle jag aldrig våga gå bakom en häst sådär, men som barn tänkta man inte på att hästen kunde bli rädd och sparka bakut.
Vi brukade stå på den stora stenen mitt i hagen och försöka hoppa upp på hästarnas ryggar. Det lyckades aldirg. De var för stora! Men något vi lyckades med en gång var att ta en tupplur med dem. Helt plötsligt la de sig ner på sidan och Lisa gick fram till en häst och la sig med huvudet på dens mage. Jag gjorde samma sak. Jag gick fram till den vita hästen, min favorit, och la mitt huvud mot dess mage. Jag vet inte hur länge vi låg där, 5 minuter, en kvart, eller kanske till och med en halvtimme, men det var en av de bästa stunderna i mitt liv! Jag har aldrig varit så nära eller känt en sådan samhörighet med ett sådant stort djur. Är annars lite rädd och osäker runt hästar. Den tuppluren kommer jag aldrig att glömma!
 
Ja, det var en liten del av den stora berättelsen som är Lisa, min bästa vän, min klippa i svåra stunder, min syster. Blev så otroligt glad när hon hörde av sig igår och frågade om vi kunde träffas! Den stunden gjorde hela min dag och många dagar framöver. Tack min vän!
 
 
 
 
 
 
 

Första frosten

 
 
När jag var hemma hos mina föräldrar för några veckor sen vaknade jag tidigt en morgon och var bara tvungen att gå ut och fota. Ute hade världen förändrats över en natt till ett knastrande frostlandskap. Varje växt, varje litet blad i trädgården var täckt av underbar frost. Den första i år. Det var så vackert!
 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker det är så härligt med "den första" av allting. Den första snön, den första blomman, den första riktiga sommardagen. Fast man har sett allting förut, hundratals gånger, blir det ändå som nytt när det kommer åter. Därför älskar jag alla årstider (mer eller mindre ibland så klart).
Så nu tänker jag njuta av den här hösten och den kommande vintern. För i januari vet jag att jag kommer vara trött på snö och kyla och längta efter varmare tider!
 
 
 
 
 
 
 
 

Första (riktiga) inlägget

Jaha, då har man skaffat blogg då!
 
Har funderat på det ett tag men inte riktigt vetat vad jag ska skriva om. Det vet jag fortfarande inte om jag ska vara ärlig, men det ger sig väl med tiden vad denna blogg kommer att handla om. Hoppas det är något för dig :)
 
"Foto & Bild" valde jag som kategori till bloggen och det är nog mycket det som min blogg kommer att bestå av. Jag gillar att vara ute i naturen och fota med min älskade digitala kamera. En Canon digital IXUS 120 IS, som jag tycker är väldigt bra för att inte vara en systemkamera. Den är framför allt bra på närbilder och på att ändra fokus. Så den kan jag rekommendera till er där ute!
 
En annan sak som intresserar mig är ekologisk livsstil och jag försöker så gott jag kan att leva ekologiskt och hållbart. Är långt ifrån "fulländad" och lär mig hela tiden. Kanske lägger jag ut lite tips på bloggen framöver.
 
Innan jag kommer för långt i mitt skrivande måste jag bara be om ursäkt för min stavning! Är snart 24 år men stavar som en kratta, haha! Jag tror inte att jag har gjort några misstag än men det kommer att komma!
 
Så: Välkommen till min blogg och hoppas du ska trivas!  :)
 
 
 
 
 
P.S. Jättetack till min underbara fästman (som också har en blogg) som hjälpt mig med designen!

RSS 2.0