Månadens bok: Mars 2018

 
 
 
Naturbilder av en engelsk dam året 1905 (Orginalet på engelska heter The Nature Notes of an Edwardian Lady) av Edith Holden. Ibland är det som att böcker flyger ut ur bokhyllan och vill bli läst av just mig. Så var det med den här boken. Jag var på biblioteket och letade efter en helt annan bok när den här fångade min blick. Det här är en bok som publicerades efter Ediths stora succé Naturdagbok av en engelsk dam 1906 men är alltså gjord innan den boken. Båda böckerna gavs ut långt efter hennes död.
 
Edith var konstnär och i den här boken har hon målat fina akvareller av naturens alla skiftningar genom året och tillsammans med fina dikter och texter tar hon läsaren med kronologiskt genom årets alla månader. En underbar bok!
 
 
 
 
 
Det här blir nog sista Månadens bok/böcker på ett tag. Jag känner att jag har för mycket at göra (roliga grejor!) för att kunna sätta mig ner och blogga. Så ni vet.
 
 

Allra käraste syster

 
 
Förstår du hur fantastisk du är?
Du som ser och förstår.
Du som vill att folk ska må bra.
Du som hittar de rätta orden att trösta med.
Du som med vänliga ord och uppmärksamhet förgyllde min barndom och gjorde att jag kände mig sedd och älskad.
Du som har varit min bästa vän genom allt.
Du som var min vän när ingen annan ville vara det.
Du som åttaåring såg mig, vuxna människa, som vän och jämlike. Så kul vi har haft!
Du som tonåring fick leva med mig och min ångest och gjorde allt för att inte göra den värre.
Du som struntade i att du behövde sova för att du jobbar natt och kom och tog hand om mig när jag var som svagast.
Du som satte dig i bilen och körde en timme till mig när jag ringde och grät för att killen gjort slut via sms.
Du som satt kvar i bilen i säkert en timme till medan jag funderade på om jag skulle följa med dig eller inte. Det gjorde jag inte. Jag stannade hos honom (han ångrade sig).
Du som tar hand om dina barn medan pappan lyser med sin frånvaro.
Du som tar hand om andras barn.
Du som hjälper gamla och sjuka.
Du som vågar namnge din förövare för att förhindra att han skadar andra trots att du riskerar att bli dömd för förtal.
Du som föddes i en kropp du inte känner dig hemma i men ändå inte känner dig medräknad i kvinnokampen. Du är med! Du är en av oss.
Du som har fler förtryck att kämpa mot än kvinnoförtrycket. Du är otrolig!
Du som på andra sätt inte uppfyller kraven för hur en kvinna "ska" vara och se ut. Alla som vill är lika mycket kvinna! Oavsett utseende, persolighet och intressen.
Du som inte bryts ned av ångesten så många pojkar och män har planterat i ditt liv.
Du som har lyckats skapa ditt liv så som du vill ha det.
Du som har klättrat ända upp till männen med makt och sopar banan med dem.
Du som inte orkar. Du som kämpar med allt du varit med om. Varje dag kämpar du. Jag vet det. Och jag ser dig. Du är inte ensam. Och du är lika fantastisk.
Du som bär med dig skammen och skulden och inte klarar av att lägga den på förövarna. Du är stark. Du är fantastisk. Du behöver inte bära bördan.
 
 
Jag skrev för ett tag sedan att jag verkligen gillar Skönheten och Odjuret därför att jag tycker att Belle är så fantastisk. Hon lyckas att behålla sitt inre mjukt, trots utfrysning och mobbning. Hon är väl det som folk skulle kalla för vek. "För snäll". En sådan som får skylla sig själv. Jag tycker hon är bland den starkaste förebilden som finns och det har hon gemensamt med många Disney-prinsessor. Det är så otroligt starkt att vara snäll! Låt ingen inbilla dig någonting annat. Låt ingen säga till dig att du borde ändra på dig. Det är förövarnas ansvar att ändra sitt beteende, inte offren. Din snällhet kommer rädda världen så fort den ses som norm. Du är såklart lika stark och fantastisk även om du inte orkar vara snäll. Du har rätt att vara arg!
Jag skrev också att jag kan känna igen mig i Belle, men det handlar mer om hur hon inte passar in och längtar bort. Jag har inte alls lyckats hålla mig mjuk. Kan definitivt känna igen mig mer i Odjuret där. Jag är likt honom en ganska bitter person som ofta drunknar i min egen olycka och jag hoppas att jag inte dragit med mig allt för många ner i mitt mörka hål.
 
 
Sen så lever vi i ett patriarkat och där kan en tyvärr inte skriva någonting positivt om icke-män utan att män tar åt sig och blir ledsna. Känner sig åsidosatta. Därför vill jag skriva att det såklart finns fantastiska, helt underbara män. Män som är mycket mer omtänksamma och inkluderande och upplyftande än jag själv till exempel. Jag är inte alls särskilt bra på sådant. Jag är dålig vän, syster, dotter, flickvän. You name it. Det är otroligt starkt av dessa omtänksamma och mjuka pojkar och män eftersom de har machonormen att leva upp till. Och så finns det förstås kvinnor som är riktiga rötägg. Det säger väl sig själv att alla är individer och inte kan indelas så svart och vitt. Men strukturerna talar sitt tydliga språk och det tror jag har mycket att göra med att vi som samhälle uppfostrar pojkar och flickor olika. Och att mannen ses som norm. Så. Nu har jag skrivit det, för jag vill faktiskt inte att män ska känna sig ledsna och utanför. Även fast jag tycker de borde jobba på att inte känna sig åsidosatta bara för att de inte är inkluderade i precis varenda mening. Ni är representerade i samhället så det räcker.
 
 
 
Allra käraste syster.
Du är fantastisk. Jag ser upp till dig. Jag vill vara som du.
Jag håller med Dalai Lama - Du kommer rädda världen.
Det är ditt år i år. Det är nya tider nu.
 
 
#TimesUp #NoMoreFucksToGive
 
 
(Jag tänkte egentligen skriva det här i går på internationella kvinnodagen. Men du är lika fantastisk alla andra dagar på året, så det spelar inte så stor roll när jag får det här skrivet.)
 
 
 
 
 

RSS 2.0