Herrgård och läshörna

 
 
 
 
 
Jag och Mats hälsade på mina föräldrar under helgen. Det var jättetrevligt! På lördagen gick jag och Mats en kort promenad i området. Vädret var kallt och grått, det kom faktiskt ner snöblandat regn när vi var ute, men naturen var lika vacker för det. Det märks så väl att Filipstad och Karlstad är två olika växtzoner på hösten och våren. Hösten har kommit längre hos mamma och pappa än hemma hos oss och på våren är det tvärtom. Då ligger Karlstad före Filipstad.
 
 
Resten av lördagen satt jag och läste. Jag kikade också lite i ett skåp på mitt gamla rum och hittade mitt muminhus som jag lekte mycket med när jag var liten. Ååh vad det är mysigt! Ganska så helt och komplett också för att ha minst tjugo år på nacken. På eftermiddagen/kvällen kom farmor och pappa bjöd på en smarrig vegansk gryta.
 
 
 
 
 
  
Mamma och pappa håller på att renovera tv-rummet på nedervåningen. Väggar och golv är klara men de väntar fortfarande på möbler. En underbar läshörna har de dock redan fixat till! Hur mysigt ser det inte ut?
 
 
I dag var vi på brunch på Hennickehammars herrgård. Det var supergott! Jag och Mats fick en varsin vegansk tallrik och sen fick vi så klart ta vad vi ville från buffébordet. Kan verkligen rekommedera Hennickehammar för både mat och boende. Vackrare omgivning går inte att få. Ute som inne. Jag städade där när jag var runt tjugo och jag kan ärligt säga att det är det roligaste jobbet jag har haft. Sammanhållningen i personalen var underbar och det kändes att vi var ett team som hjälptes åt. Kanske är jag partisk, men det är så jag känner.
 
 
 
 
 
 
Har tyvärr inga bilder på herrgården eftersom jag inte tog med mig kameran på brunchen, men så här ser det ut längs vägen dit. Den ligger väldigt trolskt inne i skogen. Brukade cykla dit när jag städade där och snabbaste vägen från mamma och pappa är förbi sjön som jag och Mats tog en promenad vid i går. Underbar natur!
 
 
Det var helgen som gick för snabbt. Kändes som vi nyss kommit dit när vi helt plötsligt satt på bussen hem.
 
 

Nu är det klippt (Igen!)

 
 
 
 
 
Nu har jag klippt mig ännu kortare! Och lekt model med trettioelva lager smink, uv-lampa och klet i håret. Det uppmärksamma ögat kanske kan se att jag har klippt sidorna kortare och således inte längre har kvar mina Wolverine-polisonger.
 
 
Mitt hår har dock plötsligt bestämt sig för att bli rakt så utan hårgel ser jag ut som en pojkbandsmedlem à la nittiotal.
 
 
Tell me, why? (Backstreet Boys-pun)
 
 
 
 

Konstnärer och konst

 
 
Det här målade jag när jag var tonåring. Det är en bild från filmen Elvira Madigan från 1967. Det är målat med vanliga vattenfärger från leksaksaffären på ett tunt A4-papper gjort för skrivaren. Jag är en sådan som målar flera lager och duttar och smetar ut och sådant papper är inte gjort för att målas på egentligen, där av har pappret i Elviras ansikte nästan gått sönder. Ändå är det här den målningen jag är mest nöjd med. Speciellt händerna. Minus den vänstra handen. Jag har verkligen jobbat på att kunna måla och skissa händer, då jag tycker det är svårt. Och jag är så nöjd med hur jag lyckats fånga alla skuggor och händernas form med hjälp av olika nyanser färg. Är också väldigt nöjd med Elviras hår. Tycker det syns att solen speglas i det.
 
 
 
Ett tag trodde jag att jag skulle bli konstnär. Jag har älskat att skapa hela livet. Främst att skissa. Senare blev jag fast i akvarellmålning (fast jag köpte billiga vattenfärger i leksaksaffären). När det blev dags att välja gymnasie ville jag helst gå en estetisk linje i Kristinehamn, men jag "fegade ur". Kände ingen annan som skulle gå där och så var det det där med att pendla som jag inte hade så stor lust med. Och jobb. Hur skulle jag få något jobb som konstnär? Så jag valde det som mina vänner valde, ett i mina ögon säkrare val - samhäll i stan. I efterhand ångrar jag mig, även fast jag egentligen inte ångrar någonting i mitt liv eftersom det har gjort mig till den människan jag är i dag.
 
 
Min stora förebild var Carl Larsson. Älskade bland annat hans sätt att rama in motiven i sina akvareller med en tunn svart linje. Tittade också mycket på hans skisser och försökte skissa likadant.
 
 
 
 Min bror hade en bok om medeltiden när han var liten, och jag älskade bilderna i den. De här bilderna har jag skissat från den boken. Både min bror och jag har varit väldigt intresserade av historia. Och att måla. Han och jag kunde sitta i timmar och rita och pyssla.
 
 
 
Jag har alltid fått jättemycket stöd från min familj och mina släktingar när det kommer till konsten. De tycker jag har en talang och jag vet att de hade stöttat mig till hundra procent om jag hade valt en konstnärlig utbildning, det är mest jag själv som inte har vågat. Skulle inte klara av att få någonting jag skapat kritiserat. Ni vet, som de gjorde i skolan. När en lämnat in ett arbete eller klarat av en uppgift som en jobbat med och fick ett halvdant betyg och kommentaren: - Du kan bättre! Jag tycker om att skapa för mycket för att låta någon titta på mitt verk, något jag har kämpat med, och säga att det inte är bra nog. Att jag kan bättre. Samtidigt som jag så gärna vill lära mig mer. Men det är skillnad på konstruktiv kritik och att såga tycker jag. Att säga: - Du kan bättre och så här ska du göra för att nå dina mål! istället för att bara konstatera att det inte är bra nog för just den personens standard.
 
 
En period skissade jag väldigt mycket kändisar. Jag bläddrade i skvallertidningar och hittade bilder jag tyckte hade bra skuggor och linjer. Här har jag skissat av Lauri Ylönen som är sångare i bandet The Rasmus. Jag lyssnade mycket på dem när jag var fjorton, femton år ungefär. Jag och två kompisar åkte till Fryshuset i Stockholm när vi var femton och såg dem uppträda live. Det var en av de kompisarna, Ulrika, som var det riktiga The Rasmus-fanet och som introducerade mig för deras musik. En liten sidoanekdot!
 
 
 Här har jag börjat skissa av en bild på min morfar. Orginalbilden har väldiga kontraster mellan skugga och ljus och jag tyckte den skulle vara kul att skissa.
 
 
 
Minns att en kombinerad bild- och träslöjdslärare en gång sa till mig att det jag målade och skissade inte var riktig konst eftersom jag bara försökte måla av verkligheten. Riktig konst, tyckte han, kom inifrån: - Att måla av något är inte konst - det är att härma. Han tyckte att om en inte kunde måla till exempel en hund ur minnet så är en ingen riktig konstnär. Men hur ska en kunna lära sig hur hundar ser ut om en inte först målar av massa hundar? Det här hände inte när jag gick i skolan, ska jag nämna. Han var inte min lärare. Jag var "vuxen" och städade på en grundskola i stan där jag växte upp. Han brukade ofta vara i träslöjdssalen och förbereda inför lektioner när jag städade och vi pratade mycket om konst.
 
 
När jag var tretton, fjorton var jag väldigt facinerad av 30- och 40-talet. Brukade kolla igenom gamla Fantomen-tidningar och skissa av. Det är så himla tydliga kontraster i de gamla serierna och bara två olika färger och nyanser - svart och vitt. Väldigt bra om en vill öva sig på att få fram former och ytor enbart med en penna.
 
 
 
Men att försöka efterlikna verkligheten har alltid varit det jag gillar mest med att skissa och måla. Jag har haft perioder då jag enbart velat måla från min fantasi, men mest har jag velat kunna återskapa med mina händer någonting jag ser framför mina ögon. Om det inte gör mig till en "riktig" konstnär så får det väl vara så. Men jag har aldrig påstått att jag är en konstnär heller. Jag gillar bara att skapa och vara kreativ. Har ingen aning om hur jag skulle klara mig i en konstskola.
 
 
Det här är sådant jag har målat helt från fantasin. Det blev ofta fantasy- och folktroinspirerat när jag målade från fantasin. Inte alls speciellt verklighetstroget. Varken motivet eller proportionerna. Det är sådant jag vill göra mer av. Bara liksom måla det som finns i huvudet. Helst inga motiv alls utan bara experimentera med färger.
 
 
 
Jag har känt ett drag nu i ett par månader efter att måla igen. Har faktiskt ett par idéer som flyger runt i huvudet. Brukar spara kartonger och klippa ut "ark". Har en hel hög som jag har tänkt använda till att kladda och vara kreativ på. Sen så är ju jag en sådan där ekologisk typ och jag vill helst att mitt skapande ska vara så miljövänligt som möjligt. Har kvar färger sen förr, men när de tar slut vill jag gärna hitta miljövänliga och veganska alternativ. Men det tar jag då. Får se om jag kanske börjar i vinter. Det tar alltid emot i början när jag inte har målat på ett tag. Jag kanske inte kan längre? Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker längre, men jag kan bli så frustrerad när jag har en bild i huvudet och jag inte kan återskapa den med mina händer. Därför tänker jag vara väldigt abstrakt nu i början och bara måla utan att tänka. För att liksom komma i gång. Om jag nu bestämmer mig för att börja måla igen. Och jag vill lära mig mer. Någon gång ska jag nog gå någon utbildning inom konst. Om det så bara är en liten kurs. Jag vill utvecklas.
 
 
I våras blev jag klar med en skylt till mammas och pappas sommarstuga. Det var jättekul att måla den och se hur jag har utvecklats på de här åren då jag knappt har målat någonting. Blev riktigt nöjd.
 
 
 
På tal om konst och konstnärer. För någon dag sedan fastnade jag på svtplay.se (som vanligt, haha) och hittade några intressanta dokumentärer om konst och konstnärer. Bland annat en om Astri Bergman Taube som var gift med skalden Evert Taube. Den handlar om hennes liv och skapande. Mycket intressant! Här (klick) kan ni se den. Finns bara kvar i två dagar till. Sen såg jag också en dokumentär om dadaismen. Något jag aldrig har hört talas om förut men blev väldigt nyfiken på nu. Dadaismen föddes under första världskriget och jag skulle förklara mer om jag förstod det själv. Men jag har ingen aning om vad det går ut på. Just därför blev jag så himla nyfiken. Det är verkligen en obegriplig och för sin tid nyskapande (Även för mig! Har aldrig sett något liknande) konstnärsrörelse. Här (klick) kan ni se dokumentären, finns kvar i två månader till, och här (klick) kan ni läsa mer om dadaismen. Den sista dokumentären jag tittade på var den om Ingegerd Råman. Den kan ni se här (klick). Ligger kvar ända till mars. Ingegerd Råman är en formgivare som hela livet har jobbat efter devisen "less is more". Fastnade verkligen för hennes keramik som förutom att vara snygg också verkar väldigt praktisk.
 
 
Det var lite konsttankar så här på lördagskvällen. De ploppar upp i mig ibland och det visar sig väl om det är rätt väg för mig eller inte.
 
 
Ha det gott <3
 

Delad visdom är dubbel visdom

 
 
 
 
 
 
Ni som har följt mig ett tag kanske vet att Kristina Carrillo-Bucaram aka FullyRawKristina är en person som inspirerar mig. Hon har varit raw vegan, alltså bara ätit råa frukter, grönsaker, nötter och frön, i 11 år. Innan dess var hon svårt sjuk med hyperglykemi. Hyperglykemi är ett medicinskt tillstånd som innebär att du har för mycket socker (glukos) i blodet. Det räknas ofta som ett förstadie till diabetes. Kan också förekomma om du lider av struma. Hon åkte ut och in på sjukhus och mådde verkligen inte bra. En dag när hon var och handlade i mataffären kom det fram en man till henne. Sen den dagen äter Kristina bara olagad, oprocessad, ekologisk mat och är helt botad och behöver inte längre äta mediciner.
 
 
Mannen som kom fram till henne var John Rose. Han är raw vegan sedan 26 år tillbaka och gör sitt bästa för att hjälpa människor in i en likadan livsstil. I det här YouTube-klippet pratar han och Kristina om hur han såg henne den där dagen, trött och sjuk, och kände att hon behövde hans hjälp. Han har sedan dess guidat henne igenom all hennes detox fram till ett friskt liv. Och nu gör Kristina samma sak för de tusentals personer som följer henne på YouTube. Jag tycker det är så himla fint. Hur kunskapen och viljan att hjälpa andra fortsätter genom de som har blivit hjälpta en gång i tiden. De nya generationerna tar vid. Och även fast jag inte är helt raw så vill jag också bidra till att sprida det som jag anser vara rätt kunskap. Även fast jag har en väldigt liten plattform kan det nå just rätt person. Just den personen som mår dåligt och behöver den här informationen för att förbättra sitt liv.
 
 
Något som John säger i det här klippet fastnade extra mycket hos mig. Inte alla kan hoppa från tillagat kött, mjölk, pasta, ris, ägg, bönor, bröd m.m. till enbart råa frukter och grönsaker på en dag. Det är jobbigt för kroppen att läka och ställa om sig och det tror jag hindrar många från att fortsätta med raw food. Därför brukar John guida de som vill läka genom fem steg. De fem stegen är de fem sakerna som människan har upptäckt och använt genom tiderna för överlevnad eller bekvämlighet. Går en baklänges så är de fem sakerna: Syntetiskt framställda kemikalier, processad mat, jordbruk, äta djur och tillaga vår mat. Utesluter du de här sakerna en efter en, lite åt gången, ur din kost kommer du mer tillbaka till hur människan har levt och ätit majoriteten av hennes utveckling. Det som vårat tarmsystem och våra celler och organ är mest anpassade till att ta hand om.
 
 
De syntetiska kemikalierna har funnits kortast tid i människans historia. 50 - 60 år ungefär. Våra kroppar är verkligen minst anpassade till dem. För att undvika syntetiskt framställda kemikalier gäller det att äta ekologiskt och läsa på om vilka ämnen som "ska" vara i våran närhet och vilka som är nyligen tillkomna. Naturliga eller ej. Vilka ämnen människokroppen verkar klara större mängder av och vilka den verkar ha svårt att hantera.
Den processade maten har funnits i människans historia i några tusen år. Vi har utvunnit socker ur sockerrör sedan antiken och olja från feta frukter, nötter och frön ungefär lika länge. Vi lärde oss även att vi kunde torka och mala växter till mjöl och använda det till att baka bröd. Om du vill undvika processad mat, ät bara "hel" mat. Gå bland grönsakerna och frukterna köp det som är i sin hela from. Undvik att köpa sådant som är förpackat och innehåller fler ingredienser än en.
Jordbrukssamhället uppstod för cirka 12 000 år sedan. I Norden började vi inte bruka jorden förrän 6000 år sedan. Med jordbruket gick människan ifrån att äta det som naturen har skapat själv, utan våran inblandning. Vi började även dricka mjölk från andra djur och äta ägg och honung i större utsträckning. När du kommer till det här stadiet gäller det att undvika först och främst mjölkprodukter, ägg och honung. Men också vete, råg, havre, ris, bönor m.m.
Äta andra djur är en gammal överlevnadsstrategi. Forskare är oense om när i människans historia vi började äta djur men alla är överens om att det är något vi har börjat med. Det mesta tyder på att det var Homo Sapiens föregångare Homo Erectus som började äta kött. Inte i särskilt stora mängder men det verkar ändå ha varit en del av deras kost då och då. Homo Erectus fanns för ungefär 2 miljoner år sedan fram till 70 000 år sedan och det verkar ha varit ungefär 1 miljon år sedan de började äta kött. Finns i dagsläget inga fynd som tyder på att de åt andra djur under merparten av deras existens, utan att det skedde i slutet. För att undvika att äta andra djur måste du helt enkelt sluta köpa ko, gris, kyckling, fisk och alla andra lik som människan i dag äter. Du måste helt enkelt bli vegetarian och om du har följt de här stegen har du redan slutat äta mjölkprodukter, ägg och honung och blir därför vegan.
Tillaga maten verkar det också som att det var Homo Erectus som började med ungefär samtidigt som köttätandet började. Och det är det här som de flesta forskare tror gjorde att våra hjärnor växte så fort. Att vi kokade stärkelserika rötter som gav massa lättillgänglig energi till oss på mindre mängd än om vi åt rå mat. Att vi helt enkelt ökade vårat kaloriintag och därför fick massa energi över till våra hjärnor. Jag vet inte riktigt vart jag står när det kommer till den här teorin. Att det skulle vara ätandet av kött som gjorde våra hjärnor större tror jag inte ett dugg på, det verkar förresten vara få forskare som stöder den hypotesen nuförtiden, eftersom vi har ätit väldigt små mängder kött fram till våra dagar i princip. Att tillagandet av rötter gjorde att våra hjärnor växte snabbt på grund av det ökade energiintaget kan jag köpa, men våra hjärnor har sakta växt hela tiden och skulle mycket troligen ha fortsatt att växa även om vi inte upptäckt elden. Dock långsammare. Som John säger i klippet - hur kunde vi lista ut hur en gör upp eld om vi inte redan var intelligenta? Våra hjärnor har heller inte växt i storlek sedan vi utvecklades till Homo Sapiens och vi har utan tvekan blivit smartare under de 200 000 år vi har funnits. Vi blir bara intelligentare och intelligentare. Verkar ha väldigt lite med hjärnans storlek att göra. Skulle tro att det snarare beror på att många i dag får i sig nog mycket kalorier från barnsben och förmodligen genom hela livet. Hjärnan behöver inte svälta. Men tror inte det spelar någon roll var kalorierna kommer ifrån, att en viss typ av kost skulle göra oss smartare.
 
 
 
Bild från wikipedia.org.
 
 
Evolution tar miljontals år. Vi har bara tillagat vår mat och ätit kött i ungefär 1 miljon år och människans utvecklingshistoria är betydligt längre än så. Visst har vi utvecklat vissa egenskaper för att anpassa oss till vårat sätt att leva. Vi har till exempel utvecklat ett enzym i våra tarmar som hjälper till att bryta ner kött (tillagat), men det enzymet är något vi måste äta kött för att utveckla. Det finns inte där naturligt. Vissa människor har också utvecklat fortsatt laktasproduktion (det som bryter ner laktos i mjölken medan vi ammas) upp i vuxen ålder, men det skulle jag tro också bara sker om vi fortsätter att kontinuerligt dricka mjölk. En person som inte har druckit mjölk sedan barnsben skulle inte klara av att dricka det igen i vuxen ålder. Samma gäller kött. Har du aldrig ätit det eller bara ätit det i små mängder skulle du bli väldigt sjuk om du helt plötsligt började äta större mängder kött. Det kan jag skriva under på. Jag åt rött kött kanske en gång i månaden innan jag blev vegan och åt sedan kött varje dag under cirka två veckor (jultider) och jag blev så himla sjuk. Spydde och sket till höger och vänster och fick feber. Men det hjälpte mig att sluta med kött för alltid! Då fick jag verkligen känna på hur människokroppen inte klarar av kött om vi inte härdar kroppen och tarmarna.
 
 
Det förvånar mig så himla mycket att folk bara går så långt tillbaka som till stenåldern när de tänker på människans ursprung och vad vi är menade att äta, och inte fokuserar på vad vi har ätit majoriteten av våran utveckling. Vi är människoapor som har utvecklats från apor. Hela vår fysiologi skriker frugivorer = fruktätare.
 
 
 
 
 

Mats goda chili + varm choklad

 
Mycket recept här på bloggen nu för tiden! Men det är väl kul? Det är bland det roligaste jag vet att tipsa andra om saker, maträtter, ställen jag har provat eller kanske bara tycker låter spännande. Så här kommer ett till mattips nu i höstgrytstider:
 
 
Förra helgen hade vi trevligt besök av min mamma, pappa, bror, farmor och hennes hund. Mats lagade en jääättegod chiligryta på våra egna chilis. Glömde helt att ta kort på den, men den såg superaptitlig ut. Tänk er Texas style-chili. Så här gjorde han:
 
 
Chiligryta 4-6 pers.
1 morot
1 selleristjälk
3 röda chilis (urkärnade) *
1 gul chili (urkärnad) *
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
2 msk BBQ-sås
2 msk spiskummin
1,5 msk paprikapulver
1 msk torkad oregano
1 paket krossade tomater
5 dl vatten
1 msk buljongpulver eller 1 buljongtärning
1 burk avrunna svarta bönor
3 påsar pulled oumph á 280 g (sådana här). Brukar finnas i frysdisken bland det vegetariska och veganska.
 
 
Hacka morot, selleri, chilis och lök smått och fräs i en stekpanna tillsammans med BBQ-sås, kryddor och pressade vitlöksklyftor i ca. 10 min. Häll på krossade tomater och vatten och ha i buljongen och de avsköljda bönorna. Låt puttra en god stund. Ha sen i oumph och låt puttra yttelrigare en stund. Smaka av med salt. Oumph tål inte för hög värme så det är viktigt att grytan bara småputtrar när du har haft i det. Annars blir det kolasås, som det står på baksidan av förpackningarna, haha!
Vi åt chilin tillsammans med tortillabröd, majs, guacamole och vegansk creme fraiche. Jag brukar köpa Oatlys.
 
 
* Jag är osäker på hur starka våra röda chilis är. Mycket starkare än de som går att köpa i mataffären. Våra gula ligger på 30 000 - 50 000 scoville, snäppet under piri piri ungefär, och de röda är starkare ändå. Så om ni vill ha det spicy och inte har tillgång till riktigt stark chili, skulle jag tro att det går lika bra att krydda med chiliflakes och cayennepeppar!
 
 
 
 
 
 
 
Nu till någonting helt annat - varm choklad. I går var jag och Mats ute på stan i rusket och jag kände att jag var jättesugen på varm choklad. Det har jag inte känt sug efter på väldigt länge. Så jag köpte mig växtmjölk och traskade hemåt. För ett tag sedan beställde jag raw lucumapulver. Lucuma är en frukt som torkad och mald ska gå bra att ersätta strösocker med. Här kan ni läsa mer (klick). I går använde jag pulvret för första gången när jag gjorde chokladen istället för strösocker eller sirap. Istället för kakao använde jag carobpulver som liknar kakao i smaken, men är koffeinfritt. Får så lätt huvudvärk av koffein. Men jag hade i lite kakao i drycken. Bröt i en ruta av mörk blockchoklad.
 
 
Vet inte varför jag känner att jag vill dela med mig av det här receptet. Kanske för att det är lite annorlunda? Jag blev faktiskt väldigt glatt överraskad att det fungerade så bra med lucumapulvret. Blev sött och gott, men hade en liten besk eftersmak. Men inget som störde, tycker jag. Här är receptet:
 
 
Varm choklad:
2, 5 dl valfri växtmjölk
2 tsk lucumapulver
2 tsk carobpulver
1 ruta mörk blockchoklad
1 msk kokosgrädde
 
 
Koka upp växtmjölken. Ha i lucuma- och carobpulver i en mugg och rör i ett par matskedar av den varma mjölken. Rör tills pulvren har löst sig helt. Lägg sedan i chokladrutan och kokosgrädden och häll på resten av mjölken. Rör runt tills grädden och chokladrutan har smält. Klart!
 

Edward Cullen i snålblåst

 
 
 
 
 
Någon dag nu under veckan gick jag ut på holmen för att ta lite lugna, filosofiska bilder. Det gick sådär. Det var nära på storm och mitt hår lekte glatt i vinden. Jag såg ut som Edward Cullen. Eller Wolverine. Är det bara jag som tycker att de har liknande frisyrer?
 
 
 
 
 

Kåltider - hej, hej!

 
 
 
 
Nu är det verkligen kåltider! Känns som att vi äter kål med kål och kål varenda dag. Men det gör mig ingenting! Jag tycker faktiskt om kål nu för tiden. Det gjorde jag inte innan jag blev vegan. Speciellt inte när jag var yngre. Men det senaste året har jag börjat gilla många rätter. Risgrynsgröt är ett exempel. Det är en maträtt som jag har haft väldigt svårt för men som jag nu tycker är gott. Och kål då.
 
På den översta bilden ser ni en fänkålsgratäng med kokta rödbetor, gröna linser och en grönsallad. Fänkål har jag fortfarande lite svårt för, men det är på grund av att jag inte gillar lakrits. Och fänkål smakar väldigt mycket lakrits. Men vissa kombinationer tycker jag om. Så som hallon-lakrits och rödbeta-fänkål. Receptet på den här fänkålsgratängen hittade jag på baksidan av ett paket med rödbetsbiffar från märket ekko gourmet. Jag ändrade lite i det för att passa mig och Mats. Så här gjorde jag:
 
 
Fänkålsgratäng
1 stort fänkålshuvud
3/4 tsk fänkålsfrön
2 vitlöksklyftor
2,5 dl växtgrädde
salt och peppar
 
Dela fänkålen i fyra delar, ta bort roten och skölj noga. Skiva fänkålen tunt. Blanda med fänkålsfrön och lägg i en ugnsform. Blanda grädde, salt, peppar och pressade vitlöksklyftor i en bunke och häll blandningen över fänkålen. Gratinera i ugnen i cirka 15 minuter i 190 grader.
I orginalreceptet ska det även vara en tunt skivad lök i som blandas med fänkålen och fröna. Det ska också smulas två brödskivor över alltihop innan gratängen åker in i ugnen.
 
 
 
 
På den här bilden är det mina favorit-grönkålschips tillsammans med gurkstavar och avokadodipp. Receptet är från Svts vegetariska matlagningsprogram Vegorätt och det hittar ni här (klick). Jag skriver upp det här också. De är så goda! Påminner om sourcream & onion-chips.
 
 
Grönkålschips
5 stora blad grönkål
2 tsk näringsjäst
1 pressad vitlöksklyfta
 
Riv lagom stora "chipsbitar" av grönkålen och blanda med övriga ingredienser. Sprid ut på en plåt med bakplåtspapper. Sätt i mitten av ugnen i cirka 10-15 minuter. 160 grader i varmluftsugn och 170 grader i vanlig ugn. Ha koll! De blir brända fort. I orginalreceptet ska det vara en och en halv matsked kokosolja och salt i också. Jag undviker båda ganska ofta, men jag tror det blir lättare för näringsjästen att fästa på grönkålsbladen om de är kletiga. Själv tar jag lite vatten om det inte fäster.
 
 
 
 
Det här var sååå gott! Och det förvånar mig. Det är kålpudding på en bädd av grönkål ni ser på bilden och det har jag verkligen inte kunnat med förut. Det är tradition där jag kommer ifrån att laga kålpudding under marknadstider och jag pallade inte ens lukten när jag var yngre. Men nu tyckte jag det var så himla gott! Hittade receptet i Icas tidning Buffé. Jag veganiserade det och så här gjorde jag:
 
 
Kålpudding
1 kg vitkål
2 msk lönnsirap
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
 
500 gram vegansk färs (själv använde jag Anammas)
3 msk majsstärkelse
2 msk sojasås
1 dl växtgrädde
1 msk buljongpulver eller 1 buljongtärning, smulad
1 msk lönnsirap
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 riven gul lök
 
Skär bort mittstocken på kålen och strimla den. Bryn i cirka 5 minuter. Blanda med sirap, salt och peppar efter de mått som står i första spalten. Blanda ingredienserna i andra spalten i en bunke. Tina färsen om den är fryst. Lägg hälften av kålen i en ungsform. Lägg på färsblandningen och täck med resten av kålen. Grädda cirka 40 minuter i 200 grader. Servera med lingonsylt.
 
 
Det var lite kålrecept så här i kåltider!
 
 

RSS 2.0