Earth Hour

 
I lördags var det Earth Hour. Earth Hour är en global kampanj som sedan 2008 uppmanar folk att släcka lamporna, och övriga elektriska apparater om man vill, i en timme som en signal till världens ledare att ta klimatfrågan på allvar. Jag minns den första jordtimmen 2008, då jag gick i trean på gymnasiet. Jag och min bästa kompis Emma gjorde som projektarbete en film om klimatförändringen och de problem som finns med vår moderna livsstil och vi var båda rädda och upprörda över att ingen verkade ta det på allvar. Det här var innan det fanns ekologisk mat att köpa i mataffärerna och allmänheten var inte så informerad om kemikalier och vilka avtryck ens handlingar i vardagen gör i naturen. I alla fall inte i den lilla stad där jag växte upp. Den 29:e mars 2008 var jag, Emma och min bror ensamma hemma på Porsvägen. Vi släkte ner allt och stängde av alla elektroniska apparater som inte behövde vara på, tände massa ljus och sedan satt vi vid köksbordet en timme och spelade kort och pratade och skrattade. Det slog mig där och då vad beroende vi är av elektronik i vårt moderna samhälle. Visserligen har jag spenderat de flesta somrar utan elektricitet i sommarstugan, men den där timmen kändes ändå väldigt exotisk för mig. Att sitta i mörkret med värmeljus som enda ljuskälla. Det gör man inte ofta i västvärlden.
 
 
 
 
För mig är det en självklarhet att släcka lampor och övriga apparater en timme varje år. Om jag är hemma under Earth Hour. Den timmen kan jag undvara. Det finns de som inte har någon elektronik alls och vi i västvärlden använder med råge upp vad som borde vara deras andel av något som gör vardagen och livet enklare. Jag släcker för att stödja kampanjen som uppmanar världens ledare att ta sitt ansvar. Jag släcker för att påminna mig själv om att mitt avtryck på jorden är stort och att det finns de som lever på existensminimum för att jag ska kunna ha det bekvämt. Men jag släcker också för min skull. För att få en timme under den mörka delen av året utan el. En timme att sitta i värmeljusets sken och läsa en bok, som de gjorde förr. En timme att bara finnas till.
 

Missriktad ilska

 
Jag förstår inte hur folk (män) kan bli arga över feminismen. Eller, jo. Jag förstår ju det här med härskarteknik och hur personer som inser att de håller på att förlora makt ofta reagerar med ilska, men jag förstår inte varför man inte kan ställa sig vid sidan av sina biologiska instinkter och se på situationer ur ett annat perspektiv. För att en grupp (kvinnor, fattiga, mörkhyade etc.) ska få mer makt i samhället måste de som har mest makt (män, rika, vita etc.) släppa ifrån sig lite av sina privilegier så att det blir jämställt = alla får lika mycket makt och privilegier.
 
Slår man upp feminism i en ordbok ser man att definitionen av feminism i dag är tron på och kampen för att kvinnan ska vara likvärdig mannen. Socialt, politiskt och ekonomiskt. För att kvinnor ska få lika mycket makt som männen inom dessa tre områden måste männen få mindre makt, annars går det inte ihop. Det är det feminister kämpar för. Att minska männens makt i samhället och öka kvinnors. Att krossa patriarkatet. Men inte för att skapa ett matriarkat och sätta kvinnan över mannen, utan för att få upp kvinnan till samma nivå. För att skapa en jämställd värld där vad man har mellan benen inte avgör vad man har för lön eller vilka kläder man får bära. Ett samhälle där alla får ta del av allt. Oavsett kön, hudfärg eller sexuell läggning. Hur ett sådant samhälle kan skrämma folk är svårt att greppa. Men är man vit, heterosexuell man har man statistiskt sett mest fördelar av den värld vi lever i och undermedvetet reagerar man då oftast med rädsla och ilska när man ser hur den världen förändras.
 
Jag säger inte att ilska är dåligt. Det är naturligt och, enligt mig, rättfärdigat att bli arg över orättvisor. Men då ska man bli just det, arg på orättvisorna. Inte på de som påpekar dem. Så fort en feminist tar upp ämnen som "män våldtar" är det alltid någon som ska komma med kommentaren: "Inte alla män!" Nej, självklart inte. Det är det ingen som säger. Det är ett sådant himla konstigt försvar. Går man till tandläkaren och hen säger att man har hål i tänderna blir de flesta inte upprörda och utbrister: Men vad orättvist sagt! Jag har ju inte hål i alla tänder! Och inte är det tandläkarens fel att man har hål i tänderna. Hen bara påpekar det. På samma sätt är det inte feministers fel att män våldtar, vi bara påpekar det. Det är inte oss man borde bli arg på, utan på faktan.
 
Så bli förbannad om du vill, men rikta ilskan åt rätt håll. Bli förbannad över att 98 % av alla sexualbrott begås av män. Över att 97 % av alla våldtäktsmän aldrig behöver sitta i fängelse. Över att 77 % av alla anti-abortledare är män. Över att män tar plats i diskussioner och situationer som inte har någonting alls med dem att göra, så som offentlig amning och abort, bara för att få vara med och bestämma över kvinnors kroppar. Över att män trakasserar och hotar kvinnor på nätet som vågar gå utanför normen och påpeka dessa orättvisor.
 
Bli arg. Jag är det. Men bli arg på budskapet, inte budbärarna. Och kom inte med "försvaret" inte alla män för det håller inte. Om något så verifierar det bara faktan att män våldtar, krigar och tar plats.
 
Tip of the day.
Peace out!
 

Hurra!!!

 
I dag fyller den här fina människan hela 13 år! Hipp hipp hurra!!
 
Min svägerska Madeleine var bara 8 år när jag träffade henne för första gången och vi fann varandra direkt. Hon är rolig, sprallig och snäll och omtänksam. Vi har haft så himla kul under de fyra år vi känt varandra!
 
Nu i helgen har jag och Mats varit uppe i Torsby för att hälsa på och fira födelsedagsbarnen. För det är inte bara Madeleine som fyller år i dagarna, i morgon fyller Alva två år och i lördags var det kalas. Det var jättetrevligt och så kul att se Alva och alla andra där uppe igen!
 
Vi åkte ganska tidigt i dag men Madeleine skriver säkert på sin blogg senare i kväll eller i morgon hur dagen har varit. Så gå in där och kolla! Hon har redan lagt ut bilder på presenter hon fått. Madeleine bloggar på tut.blogg.se.
 
Hoppas du hade en underbar dag Tut och grattis igen!!
 
PS. Grattis i efterskott till min svägerska Marie som fyllde 17 för ett par veckor sedan! Sa självklart grattis till henne då, men tror aldrig att jag skrev det på bloggen ;)
 
PS 2. Ser ni vad duktig Madeleine är på att fotografera och redigera?? Hon satt och lekte med min nya mobil och de här bilderna är resultatet. Kommer ta mig evigheter innan jag lär mig detta! :P
 
 
 

Jag har slutat städa

 
... och blogga, kanske det verkar som ;)
 
Ibland är det svårt att bo med någon som inte delar ens åsikter till hundra procent. Någon som ser världen på ett annat sätt än en själv. Man bråkar och tjafsar men förhoppningsvis finner man till slut lösningar. Jag är ett städmonster - Mats är inte det. Jag ser dammet som hopar sig i hörnen och lägger sig på möblerna - Mats gör inte det. Jag har sett dokumentärer som Underkastelsen av Stefan Jarl och läst information som den här - det har inte Mats. Jag tycker mig ha läst tillräckligt mycket om ämnet för att "veta" hur farligt det är att andas in damm och hur stor risken för allergier och allmän ohälsa blir om man lever i ett dammigt hem - det har inte Mats. Det krockar. Det krockar därför att jag inte orkar städa upp efter tre personer dag ut och dag in, så jag ber om hjälp. Jag vill inte be om hjälp, för både Mats och Marie har jobb respektive skola att sköta, och mitt "jobb" är ju att ta hand om hemmet. Men det blir för mycket. Vi bor för trångt och två av oss har för långt hår för att det ska räcka med att dammsuga en gång i veckan. Vi har diskmaskin, men varje morgon vaknar jag till ett berg av disk som är för ömtålig för att diskas i maskin samt allt som ska plockas in i den. Men sen någon månad tillbaka plockar och diskar mina sambos upp efter sig själva och det är så himla skönt. Vilken skillnad det gjorde! Annars bestod förmiddagarna av att plocka och diska för mig. Sen ska det handlas och kanske behövs det städas något mer eller hängas och plockas undan tvätt och vips så är klockan fyra och då ska det börjas med maten. Sen efter man har ätit ska maten plockas undan och har man tur då så har man kanske två timmar att göra yoga och kanske se något på tv:n innan man ska lägga sig.
 
För er som har jobb låter det här säkert väldigt bekant och jag vet att det är lite utav ett tabu att prata om det stressiga hemmafrulivet. Många tror ju att man inte gör någonting när man är arbetslös, och så kan det säkert vara i vissa fall, speciellt i min generation där man inte städar och fejar på samma sätt som den äldre, men jag känner många som har det som jag. Som har mer än åtta timmars obetald arbetsdag och som stressar och jäktar för att hinna med allt. Men man får inte klaga. Man har ingen rätt att klaga när man har det så skönt och går hemma hela dagarna. Jag vet det, därför försöker jag låta bli. Men ibland blir det för mycket och jag känner mig både stressad och inte uppskattad.
 
Men, som sagt, Mats tycker inte att jag behöver städa så mycket som jag gör så därför har han svårt att se vad som stressar mig. Och det förstår jag. Vi har olika syn på det där med vad som är rent och smutsigt. Och i och med det har jag ju ingen press från någon annan, ingen som går med vita handskar och kontrollerar att allt damm är borta. Den enda pressen jag känner kommer från mig själv. Det är nog dels en yrkesskada och sen så är jag väl mer som den äldre generationen i det avseendet att jag vill vårstäda och skura och vädra och mangla. Jag har alltid fått hjälpa min farmor med sådant och hon fick i sin tur hjälpa sin mamma. Så det lever kvar. Och jag tycker ju det är bra att sådan kunskap går i arv. Sådant som annars går förlorat i dagens moderna, stressade samhälle. I dag förväntas båda parterna i ett förhållande arbeta heltid och samtidigt ta hand om barn och hem. Det går inte ihop. Klart att någonting måste offras och det blir ofta hemmet. Det är ett heltidsjobb att ta hand om barn och det är ett heltidsjobb att ta hand om ett hem och det ska kombineras med ett så kallat "riktigt" heltidsjobb.
 
Det är nog det som stressar mig mest, att jag en dag kanske måste in i det där ekorrhjulet; äta, jobba, sova, och att jag då inte kan dammsuga så ofta som det behövs. Att jag och eventuella framtida barn måste andas in kemikaliefyllt damm och sova i ovädrade sängkläder fulla med kvalster. Att jag inte längre har tid att ta hand om hemmet, ens borg och trygghet.
 
Men, det hinner jag inte i dagsläget heller. Inte så väl som jag vill i alla fall. Duschen är jättesnuskig, spisen borde ha dragits fram för flera månader sen och jag drar mig för att se dammhögen som med all sannolikhet ligger och lurar bakom tvättmaskinen.
 
Mitt och Mats senaste tjafs om det där med städning fick mig att inse en sak: det duger. Jag gör så gott jag kan. Det gör vi alla. Inte kan man spendera hela livet med att städa. Det finns så mycket annat att göra. Det är ju vår, för tusan! I förrgår var jag och hälsade på Ronja och Tyr på Kronoparken och när jag klev av bussen kände jag hur det kom emot mig; doften av skog och vår. En underbar kombination! Det är dags att njuta mer av det livet har att ge, för om inte dammet tar död på mig så kommer definitivt stressen att göra det. Tror jag ska göra mig en termos med te och smörgåsar någon dag under nästa vecka och utforska någon skog. Det var länge sen nu.
 
Här med lovar jag, Jennifer Ekroth, att jag ska sluta städa (nåja, inte helt så klart ;) ) ! Och så håller vi tummarna på att vi ska få en större lägenhet snart så dammet inte blir lika påtagligt!
 
 
Tog den här bilden med min nya telefon för någon dag sedan :) Jag fick en ny telefon av mamma och pappa som tack för att jag hjälper till med sommarstugan. Är jättenöjd med den!
   

Våren nalkas

 
 
 
~ If flowers can teach themselves how to bloom after winter passes, so can you ~
 
 
~ Om blommor kan blomma efter hårda vintrar, kan även du ~
 
 

Kronärtskockssoppa

 
 
En av Mats paradrätter (han har ganska många, han är väldigt duktig på att laga mat) är kronärtskockssoppa! Vi åt den för ett par veckor sedan och jag lovade att dela med mig av receptet. Den här jättegoda soppan åt Mats hos sin kompis Magnus för något år sedan och den har varit en favorit sedan dess.
 
 
Kronärtskockssoppa
4-6 pers.
 
8 dl vatten
1 burk marinerade kronärtskockor
2 burkar stora vita bönor
1/2 purjolök
2 vitlöksklyftor
2 msk vitvinsvinäger
2 grönsaksbuljongtärningar
salt och vitpeppar
 
Bröd
Tomat + vitlöksklyfta
 
Strimla purjolöken och grovhacka vitlöken. Fräs i gryta. Häll i de avsköljda bönorna. Häll av marinaden från kronärtskockorna i en mugg (du behöver den senare till brödet) och häll kronärtskockorna i grytan tillsammans med vitvinsvinäger, 1 msk av marinaden, vatten och buljongtärningar. Låt koka i tio minuter. Mixa därefter soppan slät och smaka av med salt och peppar.
Köp eller baka valfritt bröd och skär dem i skivor. Pensla marinad på brödskivorna och ha dem i ugnen på 200 grader tills de blir krispiga. Ta en halv vitlöksklyfta och en halv tomat och gnid in bröden med.
Servera soppan med persilja och bröd.
 
 

Internationella kvinnodagen

 
I dag, den 8:e mars, är det internationella kvinnodagen! Det måste firas!
Eller, nja, kanske inte "firas" på det sättet. Kommer vara 6-7 män här och jag tror knappast de är intresserade av att erkänna för mig och Marie att de är en del av ett samhälle som förtrycker kvinnor :P Men vem vet, jag kan ha fel!
 
Jag tänker ta den här dagen som en påminnelse. En påminnelse om att aldrig backa, även om majoriteten säger åt mig att backa. Att aldrig "nöja mig". Att aldrig falla tillbaka i mitt patriarkat-tänk.
 
Och till er som tycker att män och kvinnor behandlas med samma respekt, ta den här dagen till att minnas hur det såg ut för kvinnor som vågade gå emot normen för bara ca 100 år sedan:
 
Source
History feminism women's rights
 
07c63246-4c43-4ca5-84e0-dd16ff977bb0
 
 
 
 
Och så kan vi väl ta en snabb titt på hur det ser ut i dag för individer av kvinnligt kön som inte riktigt beter sig som en kvinna "ska":
 
 
 
Sociala Medier, Landslaget, Näthat, Jämställdhet,  #nohatese, Damfotboll, Lotta Schelin, Fotboll, Emma Green
 
 
Inte mycket har förändrats.
Plattformen kanske, men förtrycket är fortfarande lika stort och kommer så vara tills fler börjar analysera och ifrågasätta.
 
 

Nya tider

 
 
 
Mars - första vårmånaden - är här.
Vi går mot ljusare, varmare tider full av liv och grönska.
Nu vaknar vi inte till mörker längre och när jag vädrade täcken och kuddar i lördags fick jag med mig en mygga in!
 
Världen vaknar sakta till liv efter den långa vintern och vårtecknen hopas efter varandra - det är dags för ett vårigare utseende på bloggen. En hastigt ihopslängd, försiktig, vaknande header med smältande snö, halvt utslagen knopp och en underbar skalbagge. Och som bakgrund en glimt av hur marken kommer se ut inom en inte allt för avlägsen framtid; maskrosor!
 
Under förra veckan drack jag bara hemmagjorda juicer och åt frukt. Kroppen är vårstädad och nu ska jag ta itu med hemmet.
 
Jag är redo för våren!
 
 

RSS 2.0