50 år

 
 
Det är inte bara julafton idag, det är också min pappas födelsedag!
Och inte vilken födelsedag som helst utan hans femtionde. Hipp hipp hurra!

I femtio år har han traskat runt på jorden. Min pappa som jag aldrig har hört säga varken ne**r eller ta***re eller någonting liknande. Min pappa som spelade progg i bilen för mig och min bror så vi skulle lära oss alla människors lika värde och att se de orättvisor som finns i världen. Min pappa som inte lät oss ha djur när vi var små eftersom han tycker att alla djur ska få bestämma över sina egna liv. Min pappa som har prenumererat på Illustrerad vetenskap så länge jag kan minnas och lagt tidningarna inne på toaletten så min bror och jag skulle läsa dem. Min pappa som har tagit med oss på resor ut i världen varje sommar och som alltid ställer upp.
 
 
Han föddes alltså den 24:e december 1964 i Filipstad, första barnet till Maud och Nils Ekroth. Han hade lätt för sig i skolan och drömmen var att bli journalist. Men det var inte bara allvar i skolan, utan pappa var lite utav klassens clown. Han skrev en romantisk dikt som en uppgift på engelskan baserad på Evert Taubes Min älskling, du är som en ros. Men i pappas tappning blev det My darling, you are like a cucumber. Pappa och ett gäng kompisar bildade innebandylaget Göstas kantareller och pappa, som inte är någon sportkille direkt, fick stod mestadels vid sarjen och hejade på! Han har fortfarande kvar den orangea lagtröjan.
På fritiden fotograferade han mycket och framkallde bilderna i sitt framkallningsrum. Så där som man gjorde innan digitalkameran kom. Han är fortfarande idag en mycket duktig hobby-fotograf.
 
 Stiliga porträtt-bilder tagna i USA.
 
Sommaren 1981, 16 år gamla, drog pappa och bästa kompisen Lars ut på deras första tågluff genom Europa. De åkte på ännu en tågluff -86 men då hade pappa träffat mamma och han längtade så förfärligt efter henne att han lämnade Lars i Jugoslavien och åkte tillbaka till Sverige. Men första tågluffen fullföljde han och skickade rapporter hem till Filipstad och Filipstadstidningen som gjorde regelbundna reportage om deras äventyr nere i Europa.
 
Efter studenten åkte Lars och pappa till USA och bodde hos Lars släktingar i ett år medans de läste på high school i Illinois. De hade planerat att stanna ännu längre, men de var tvugna att rycka in i lumpen så de fick åka tillbaka till Sverige.
 
1985 träffade han mamma när de jobbade på Domus tillsammans och de flyttade nästan genast ihop. Trots ambitiösa journalistdrömmar kom han inte in på journalistlinjen utan bestämde sig för att bli dataingenjör istället! Åren 1987-89 läste han på Karlstads universitet och bodde i en liten lägenhet på Kronoparken.
 
Pappa står högvakt utanför slottet i Stockholm och på högra bilden håller han i en nyfödd mig :)
 

Sen kom barnen, villan och volvon. Men pappa har fortsatt resa runt världen och tagit oss barn och mamma med sig. Varje sommar var det dags för ett nytt äventyr och vi har varit i Eiffeltornet och tältat intill en vingård på franska rivieran. Vi har gått omkring i Shakespears hus och sett Skottlands vackra landskap. Vi har till och med hälsat på familjen pappa bodde hos när han gick på high school i USA.
 
Idag jobbar pappa fortfarande som IT-konsult och han och mamma bor kvar på Porsvägen i Filipstad där jag och min bror växte upp. För några år sedan bestämde han sig för att ta tag i sin hälsa och började äta lchf. Han rasade i vikt och värdena ser strålande ut. Han har också funnit en passion för löpning och är ute flera gånger i veckan och springer. Karlstads stadslopp har blivit en tradition och i höstas klarade han av lilla Lidingöloppet galant.
 
Ha en underbar födelsedag, pappa!
 

Besegrad

 
Den här hösten och vintern har inte varit nådig mot mig.
Jag är nu förkyld för femte eller sjätte gången. Har tappat räkningen.
Plus att jag hade någon konstig liten magsjuka ett par dagar också.
Mats har också varit mycket sjuk, han som aldrig brukar vara det! Men jag antar att vi inte är vana alla skolbakterier längre. Man får se det positivt; hoppas jag får bättre imunförsvar av det här.
Men nu orkar jag banne mig inte mer.
 
Det här är också första gången jag känner av den där berömda julstressen som alla pratar om.
Kom på den briljanta idén att jag skulle göra de flesta paket själv + julkorten. Jättebra för plånboken (och förhoppningsvis uppskattat av de som får dem) men inte bra tidsmässigt.
Sjukdom och ingen återhämtning är ingen bra kombination och stressen och tröttheten har slagit sina klor runt mig. Jag blir väldigt lätt stressad, säkert över sånt som andra inte ens märker av, men det är sån jag är och jag kan inte göra något åt det. Tro mig, jag har försökt. Och när jag blir superstressad lyder inte min kropp mig, så någonting som skulle ta mig ett par timmar i vanliga fall kan ta mig en hel dag. Jag skojar inte. Mina händer skakar så mycket att jag måste göra allting jättelångsamt. Ibland vill inte ens armarna lyfta sig, vilket ökar stressen ytterligare.
 
Men nu ger jag upp. Jag har inte ens gjort klart hälften av det jag tänkte ha gjort innan jul. Men jag orkar inte mer. Ni som inte får några julklappar får ursäkta och tro mig på mitt ord när jag säger att jag hade klappar uträknade till var och en av er.
 
 
Nu tar jag mig ett lååångt jullov och ska försöka slappna av och ha en trevlig jul.
 
Hoppas ni också får det!
Vi hörs!
 

Julkalendern

 
(Bildkälla)
 
Vad tycker ni om årets julkalender? Jag tycker den är såååå bra! Den påminner om Kullamannen på något sätt. Fast Kullamannen är läskigare tycker jag. Jag får också Vi fem-vibbar från den. Jag älskade Fem-böckerna när jag var liten och har nästan alla i bokhyllan. Tyckte väldigt mycket om tv-serien också. Det är något visst med barndeckare. Oerhörd spänning som man vet aldrig går över till att bli för obehaglig. Det är bara spännande på det där pirriga sättet och går aldrig över gränsen till kallsvettningar. Sådana äventyr gillar jag!
 
Annars måste jag säga att Mysteriet på Greveholm är min favorit bland julkalendrar. Men uuuu vad läskigt det där skelettet var när man var liten! Trolltider är också en favorit. Den sändes ju inte när jag var liten, men farmor och farfar hade avsnitten på video så de har jag tittat mycket på som barn. De senaste åren tycker jag julkalendrarna har varit jättebra! Speciellt Tjuvarnas jul som gick för några år sen. Den gillade jag skarpt!
 
Vilka är era favoritjulkalendrar? Och hade ni någon annan favorittv-serie/film när ni var barn?
 
Kullamannen från 1967.
 
Vi fem från 1996. 
 
 Mysteriet på Greveholm från 1996.
 
 Trolltider från 1979.
 
 Tjuvarnas jul från 2011. 
 

Andas

 
 
 
Forget how stressed you are
 
and remember how blessed you are.
 
 

Framtiden

 
 
"Vi måste ha ett samhälle 2014 där kön inte spelar någon roll för vem som får göra vad."
- Jack Lindkvist 15 år, årets Lucia i Ljusnarsberg
 
 
Jack, jag finner inga ord. Så klok och vis. Du är framtiden!
 
Varför får tjejer klä ut sig till tomtar och pepparkaksgubbar men killar inte vara Lucia? Varför får kvinnor ha byxor men män inte klänning? Därför att det fortfarande, år 2014, ses som svagt och löjligt för män att klä sig som en kvinna. Därför att undermedvetet ses det som svagt och löjligt att vara kvinna. Kvinnor klär sig "uppåt", till högre status, när de klär sig i mansdominerade klädesplagg, medan män klär sig "nedåt" till en lägre status genom att klä sig i klänning och kjol.
 
Läs hela artikeln om Jack och hur han handskas med kritiken HÄR. Det är skrämmande att läsa kommentarerna på facebook om att jämställdheten har gått för långt när en kille får vara Lucia. Det är ju inte jämställt om inte båda könen får ta del av någonting i lika hög grad! Och alla argument om att Lucia var en kvinna. Hon var också italiensk och prostituerad och enligt sägnen skar hon ut sina ögon. Ska bara italienska, prostituerade, blinda kvinnor få gestalta henne då? För det är faktiskt det luciafirandet, som all annan teater, handlar om; en gestaltning av en fiktiv eller riktig person. Då spelar det ingen roll vilket kön eller hårfärg eller etnicitet man har i verkligheten.
 
Och ska vi vara så petiga med hur det "alltid" har varit så borde det inte vara något problem med en kille som Lucia, eftersom Lucia och tärnor gestaltades av män när luciafirandet först blev stort i Sverige. Som med all annan teater var inte kvinnor tillåtna på scenen. De skulle hålla sig hemma, undangömda.
 
Handlar inte Lucia egentligen om någonting annat än om att den mest populära tjejen i skolan ska få gå med ljus i håret uppför altargången? Det handlar väl om en symbol vi har skapat för att bringa ljus i den mörkaste tiden här uppe i Norden. Vad spelar det då för roll vem som är ljusbringaren?
 
Jack röstades fram i ett demokratiskt val att bli Lucia. Jag har sagt det förut och jag står fast vid min åsikt att det börjar med barnen! Lär av barnen! De är fulla med kärlek och förståelse och alla fula kommentarer och åsikter om folk har de lärt av vuxna. Genom hur vi beter oss och vad vi säger och gör. Lär vi barnen att alla är lika mycket värda och att alla får ha vilka kläder de vill och göra vad de vill bara det inte skadar någon annan kommer världen bli en väldigt vacker plats.
 

Läppbalsam - apelsin och choklad

 
 
Minns ni att jag beställde kakaosmör den här gången när jag beställde från Grön gåva? Jag hade en liten baktanke med det. Min svägerska (Tror jag det blir. Min sambos brors flickvän.) Bibben önskade sig ekologiska saker i födelsedagspresent, allt ifrån mat till skönhetsprodukter, och då tänkte jag att jag skulle knåpa ihop ett hemmagjort läppbalsam efter ett recept jag såg hos evelinasekologiska.se. Balsamet innehåller kakaosmör, bivax, mandelolja och eterisk olja apelsin. Ni kan läsa det HÄR.
 
Det här är första gången jag gör något sånt här och det var inte lätt ska jag säga! För mig. Det är oftast så att det är jag som klantar till mig även fast receptet är hur lätt som helst att följa. Så bli inte avskräckta utan gör ert egna läppbalsam, vettja! För när jag väl kom på vad det var jag gjorde för fel var det lätt som en plätt. Blir för långt och krångligt om jag går in på vad jag gjorde för fel men jag kan säga som så att jag har bivax i hela köket...
 
Jag tog en tom liten burk och limmade på en liten hemmagjord lapp på locket. Sen gjorde jag ett beskrivande häfte där jag skrev lite om produkten och knöt fast det med ett rött band. Jag klipper alltid av de små sidenbanden som sitter i klänningar och tröjor, de som man ska hänga fast plagget i galgen med, och använder till sånt här eller som hårband.
 
Stackars Bibben får vara försökskanin, men jag gjorde en burk till mig själv också och jag är supernöjd. Jag som älskar romerska bågar kan inte hålla fingrarna borta från denna apelsinchokladdoftande godsak. Måste nästan stoppa mig själv från att äta av den, haha! Gå förresten in och läs Bibbens blogg! Den har ni här: www.bibben.se. Hon tävlar i triathlon och swimrun och har bland annat kommit 1:a i sin åldersgrupp i Ironman Nice två år i rad! Hon är nyligen hemkommen från Sydafrika där hon har varit och jobbat på sitt examensarbete :)
 
Det är så himla kul att göra sådana här saker. Jag älskar att pyssla! :)
 
 

Andra advent & pepparkaksrulltårta med vanilj- och lingonfyllning

 
 
En helg, bara vi två. Mats och jag. Vi gjorde det bästa av den; vi rensade avlopp!
Men vi hann med en mysig andra adventsfika också och pratade om allt mellan himmel och jord. Fast mest om det som sker på jorden. Politik och orättvisor, men också kärlek och framtiden. Det var skönt att bara sitta och prata. Vi två. Vi som ska gifta oss sommaren 2016 och förhoppningsvis leva våra liv i varandras sällskap.
Mats gillar också de skurna pepparkakorna och åt dem med sitt nykokta kaffe. Själv värmde jag mig glögg. Alkoholfri såklart. Oavsett hur vädret är så firar jag alltid en vit jul. Vi åt också av pepparkaksrulltårtan jag gjorde förra veckan, den som blev lite misslyckad. Fast bara utséendemässigt. Eftersom den inte håller ihop som en rulltårta ska göra åt vi den på tallrik med sked, som en bakelse.
Eftersom det här är en av mina favorit-julbakelser tänkte jag dela med mig av receptet till er så ni också kan njuta av den ljuvliga kombinationen pepparkaka, vanilj och lingon!
 
Pepparkaksrulltårta med vanilj- och lingonfyllning
3 ägg
1 1/2 dl strösocker (Jag tog kokossocker istället. Blev som sagt inte en rulltårta av det hela, men den smakade gott för det!)
1 dl potatismjöl
1 tsk bakpulver
1 1/2 tsk nejlika
1 1/2 tsk ingefära
1 1/2 tsk kanel (I orginalreceptet är det 1 msk pepparkakskrydda istället för nejlika, ingefära och kanel.)
 
Fyllning
500 g kesella (I orginalreceptet använder de 500 g vaniljkesella istället för naturell kesella, men jag vill gärna söta själv med honung och vaniljsmak är lätt att få till med vaniljpulver!)
1 tsk vaniljpulver
2-4 tsk akaciahonung (Om du använder vaniljkesella, skippa vaniljpulvret och honungen.)
1/2 dl tinade frysta lingon (Gärna mer! Jag tog 1 dl.)
 
Sätt på ugnen på 225 grader. Lägg bakplåtspapper i en liten långpanna, cirka 30 x 40 centimeter.
Vispa ägg och socker poröst (Använder du kokossocker blir det inte poröst, men vispa det ett tag).
Blanda potatismjöl, bakpulver och kryddor. Rör ner i äggsmeten. Bred ut smeten i långpannan och grädda mitt i ugnen i cirka 3-5 minuter. Stjälp upp kakan på ett sockrat bakplåtspapper och stryk kallt vatten på baksidan av det bakplåtspappret som rulltårtan sitter fast i. Dra sen bort det. Låt kallna.
Blanda kesella, vaniljpulver och honung och bred smeten över den kalla kakan. Strö över lingonen och rulla försiktigt ihop. Går lättast om du hjälper till med bakplåtspappret.
Om du använde kokossocker kommer det inte vara så lätt att rulla tårtan, men det går. Men var beredd på att bli kladdig om fingrarna! Skär den sedan försiktigt i rulltårtsbitar och frys in direkt. De blev mycket fastare och mer lätthanterliga när man tinade dem.
 
Ät som den är eller vispa grädde till! Själv vispade jag kokosgrädde förra veckan. Det var en jättegod kombination! Ta så mycket kokosmjölk du vill ha och vispa. Konsistensen blir ganska rinnig men vill du ha mer hårt vispad grädde tror jag man kan ta bara det tjocka lagret som lägger sig överst i kokosmjölksburken och vispa det.
 
Minns inte var receptet kommer ifrån, men jag är ganska säker att det är ur någon tidning.
 
God är den i alla fall! :)
 
 

Nytt

 
 
Kände att det var dags för någonting nytt. En ny header och nytt utséende på bloggen. Jag känner mig inte klar än men det är bara småsaker som jag kan ta lite då och då. Jag lyckades klura ut hur jag skulle gå tillväga med det mesta men snälla Mats hjälpte mig med det jag inte klarade av. Vet att headern och min lilla bild till höger är väldigt pixliga men det får vara så tills Mats har tid att hjälpa mig igen.
 
Och, just det! Blir så himla inspirerad av kammebornias.ses årstidsheaders. Pia byter header vid varje ny årstid och det tänker jag också göra!

De tänker på dig, min kära

 
 
Man känner sig så liten, så liten i den stora, stora världen.
Vad kan man göra för att påverka världen till det bättre?
Inte mycket.
Fast kanske ändå. Läste någonstans att man ska aldrig sluta vara sig själv,
för man vet inte vem man påverkar.
 
Men jag känner mig ändå väldigt liten och otrygg
när jag ser på tv:n hur vuxna beter sig som barn.
Och inte på ett positivt sätt.
Jag insåg för länge, länge sen att vuxna inte är
högre stående varelser som har lösningen på alla problem,
som man gärna vill tro när man är liten.
De är bara förvuxna barn och sen jag insåg det medan jag själv var ett barn
har livet varit väldigt otryggt.
Det finns vuxna själar som tänker på allas bästa istället för sin egen stolthet,
runt sådana själar känner jag mig trygg,
men de själarna kan lika gärna finnas i barn.
Vilket de ofta gör.
 
Jag söker hela tiden tryggheten jag kände
innan jag vaknade upp ur bubblan,
men jag finner den ingenstans.
Endast i mitt eget sällskap och med ett fåtal personer.
Därför håller jag mig gärna för mig själv
och kommer nog så göra tills världen är vackrare.
 
Det är i alla fall en liten trygghet
att det finns likasinnade människor där ute.
Som tänker som mig när det kommer till
hur Sverige och världen borde se ut
och som orkar ta kampen.
Och de kommer få min röst i nyvalet.
 
 

Se dig omkring.
Se dig omkring i Sverige.
Det finns de som slåss,
finns de som slåss i Sverige,
som kämpar idag,
som kämpar för imorgon,
som kämpar för oss,
som kämpar för våra barn.
 
De tänker på dig,
de tänker på mig, min kära.
Och de litar på dig,
de litar på mig, min kära.
De hoppas och tror
att vi inte bara tänker på oss själva.
 
Och kommer vi dithän
har redan en hel del förändrats.
 
 
Björn Afzelius                             
 
 

Glutenfria skurna pepparkakor helt utan raffinerat socker

 
 
Jag hade en sådan mysig dag i torsdags! Jag bestämde mig för att adventspynta redan då eftersom vi åkte till Filipstad på fredagen. Jag kände också ett pirr i fingrarna och smaklökarna efter att baka pepparkakor.
När vi var små julpysslade alltid jag, min bror och min kusin hos farmor och farfar. Farmor kavlade ut pepparkaksdegen och hjälpte oss att trycka ut gubbar och bockar och hjärtan. Sedan medans kakorna gräddades gjorde farfar smällkarameller (för det mesta med Plopp i) och flätade hjärtan med oss. I bakgrunden spelade Agnetha Fältskogs julskiva som hon gjorde med sin dotter i början av åttiotalet.
De senaste åren har det bara varit jag och min farmor som har julbakat. Agnetha Fältskog har bytts ut mot Leif "Loket" Olssons julfavoriter och det där med pepparkaksgubbar har liksom inte lockat. Så istället har vi gjort skurna pepparkakor! Farmor kommer ihåg att hennes mamma, min gammelmormor, brukade göra sådana eftersom de var så behändiga. Och goda!
 
 
De här kakorna heter "Skurna pepparkakor", "Franska pepparkakor" eller "Skurna franska pepparkakor" och finns i de flesta kokböcker. Jag har fått massa gamla kokböcker från min farmor (som jag tror från början är från gammelmormor) och det är så kul att kolla igenom alla gamla recept där allting står i hektogram. Här är pepparkakorna i en bok från 1953! Kolla vad man kan ta istället för bikarbonat. Pottaska! :D
 
 
Men det receptet jag använde mig av tog jag ur Sju sorters kakor. Den här utgåvan fick jag av farmor för ett par år sedan, men jag är nästan säker på att det finns i de äldre utgåvorna också. Jag gjorde som vanligt om receptet till glutenfritt och den här gången hade jag inget raffinerat socker i heller! Istället hade jag kokossocker och honung. Här kommer det:
 
Glutenfria skurna pepparkakor utan raffinerat socker
Ca två plåtar
 
2 dl (125 g) sötmandel
200 g smör
1 1/2 dl kokossocker (i orginalreceptet: 2 dl socker)
1 dl akaciahonung (i orginalreceptet: 1 dl ljus sirap)
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk nejlikor
1 tsk bikarbonat
2 3/4 dl potatismjöl
1 1/2 dl maizena majsstärkelse
1 1/2 dl rismjöl
1/4 dl fiberhusk (i orginalreceptet: 6 dl vetemjöl istället för potatismjöl, maizena, rismjöl och husk)
 
Hacka mandeln grovt. Rör smör mjukt och blanda i socker, honung, kryddor, bikarbonat, mandel, mjöler och husk. Arbeta ihop. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta den tills den är smidig. Dela den i två delar och forma dem till tjocka rullar. Linda in dem var för sig i smörgåspapper eller folie. Lägg rullarna kallt några timmar eller gärna till följande dag.
Skär rullarna i tunna skivor med en vass kniv. Lägg upp dem på ett par plåtar. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i cirka 12 minuter.
 
 
De blev riktigt goda och gick hem hos Marie också! Hon gillar knäck och tydligen har de en tydlig knäcksmak. Nästa år ska jag försöka byta ut mjölsorterna mot mer nyttiga sådana. Jag tänker mig bovete-, kokos- och mandelmjöl.
Jag gjorde också en pepparkaksrulltårta med vanilj- och lingonfyllning som jag och farmor har gjort någon gång, men den blev inte bra. Jag bytte ut sockret i den också mot kokossocker, men det gick inte att vispa det och ägg fluffigt som det går med vitt socker. Så kokossockret la sig på botten och bildade en hård kola och ovansidan blev rulltårtsaktig men inte som rulltårta ändå. Den gick att äta, smakerna var det absolut inget fel på, men den såg mindre kul ut :P
 
 
Utomhus hängde julgardiner och juldukar på vädring och julmusik spelades i hela lägenheten. Det var länge sen jag kände sådan julkänsla. Jag har hela tiden tänkt att den ska komma tillbaka när jag får barn och pysslar med dem. Men sen tänkte jag om. Varför ska jag leva genom mina barn? Jag kanske inte ens får några. Och vips så kom julkänslan tillbaka till mig och det kliar ordentligt i mina pysselfingrar!
  

Chiapudding

 
 
Jag brukar vanligtvis äta bovetegröt till frukost. Dels för att bovete är basiskt och jag tror på det här att kroppen behöver mest basisk föda, istället för sur som är den "vanliga" födan i Norden. Men också för att bovete går att odla i Sverige och jag tänker mig i en avlägsen framtid att jag vill odla det själv.
 
Under sommaren äter jag mest raw frukost, alltså icke värmd mat, därför att jag också hittar mycket fördelar med raw food. Man får till exempel mer energi (eftersom maten inte värms upp behåller den all sin näring och man får således i sig mer näring), något som jag verkligen behöver! Ibland äter jag även raw frukost på vintern med varmt te till. Vet inte varför, men jag är mer sugen på lagad mat på vintern än på sommaren. Då vill jag bara ha sallader och frukt i princip. Men när jag var på en föreläsning om raw food förra hösten förklarade Tom Lidström, som höll i det hela, att kroppen är inställd på att rensa ur på sommaren och mest fylla på med vitaminer och mineraler, medan vi under vintern istället är inställda på att äta upp oss med fett. Sen så tror jag att vi egentligen också är gjorda för att sova större delen av vintern här uppe i mörka Norden, lite som björnarna går i ide, och då gör det inte så mycket om vi "dödar" vitaminerna i maten vi äter. Vi behöver inte så mycket energi. Men det är klart, dagens samhälle kräver ju att man är lika aktiv på vintern som på sommaren så därför är det inte så dumt att klämma in mycket näringsrik raw food även nu!
 
En favorit raw-frukost jag brukar göra ibland är chiapudding. Chiafrön kommer ursprungligen från Mexiko och har använts av aztekerna sedan urminnes tider. De innehåller otroligt mycket nyttigheter, bland annat proteiner, mineraler och antioxidanter.
 
Här är några fördelar med chiafrön:
 
2 tsk chiafrön innehåller mer omega 3 än en normal portion lax.
1 msk chiafrön innehåller mer kalcium än 1 dl mjölk.
Fibrerna i chiafrön håller blodsockret på en stabil nivå.
Man håller sig mätt länge.
 
För att göra en chiapudding lägger du fyra matskedar chiafrön i en skål med 1 1/2 dl valfri mjölk (jag brukar ta mandelmjölk), lite salt och eventuellt kryddor. Vaniljpulver är jättegott att ha i men även kanel och kardemumma är nam nam! Låt stå i kylskåp över natten. På morgonen har fröna dragit åt sig vätskan och det har bildats en pudding. Ät med nötter, bär, färsk eller torkad frukt eller sylt ifall du föredrar det. Just den här chiapuddingen blev jag inspirerad att göra när jag läste det här receptet på bloggen hanna.metromode.se. Men min bärsås gjorde jag utan potatismjöl. Jag bara värmde frysta blåbär lite lätt i en kastrull på spisen till de blivit lite rinniga, tog av från plattan och hade i en liten, liten klick akaciahonung. På puddingen hade jag också blötlagda valnötter och nu har jag köpt mig hasselnötssmör som jag ska testa att ha på.
 
 

Första advent och frukostminnen

 
 
Igår var det första advent.
Mamma tände ljus och hade som vanligt dukat fram en riktig helgfrukost. Det gör hon och pappa varje helg och har gjort sen vi var små. Vi har alltid ätit sen frukost på helgerna i vår familj. Vid tio-tiden äter vi medans vi löser Melodikrysset.
 
Mats brukar säga att det är som att åka på semester när man åker hem till mina föräldrar. Och det kan jag hålla med om. Jag, Mats och pappa brukar vakna vid sju-åtta någon gång och mamma och Marcus sover längre. Pappa tar sig ofta en morgonlöptur och Mats sätter sig vid sin dator och spelar något spel. Själv brukar jag gå en skogspromenad eller läsa. När jag kommer tillbaka vid halv tio-tiden har mamma vaknat och frukosten tillreds för fullt. Det kokas ägg, perfekt rinniga, läggs upp olika brödsorter på fat, skärs gurka och paprika. Påläggen plockas fram; leverpastej, skinka, ost och är det sommar går mamma ut i landet och hämtar sallad och persilja. Radion spelar i bakgrunden och det dukas med säsongs-servetter.
 
Det är så otroligt skönt att bli uppassad och jag skäms nästan när jag bara sätter mig med en bok och låter mamma och pappa duka fram allt. Men nu för tiden hjälper jag ofta till. Och de klagar aldrig, så ibland låter jag mig själv vara barn igen och få allting serverat.
 
Som nu på första advent.
 
 

Adventshelgen

 
 
Vi var i Filipstad under helgen. På fredags kvällen gick vi på bio och såg Interstellar. Riktigt bra film! Men otäck. Jag tycker rymden är ganska skrämmande. Men den var väldigt bra gjord, tydligen vetenskapligt sett också. Det vet jag ingenting om men äntligen en rymdfilm där det är tyst i rymden! Den handlar om en förstörd planet och den enda chansen för människans överlevnad är att ge sig ut och leta efter en ny planet att bo på. Ganska skrämmande budskap. Hoppas vi koncentrerar oss på att rädda den planeten vi har istället för att ge oss ut i rymden efter en ny som vi också kan förstöra.
 
På lördagen var vi på årets julbord. Vi, farmor och min farbrors familj äter alltid julbord ihop vid den här tiden. I år var vi på Lunedet. Det var mysigt och mycket gott!
 
På söndagen åkte vi till Kristinehamn där vi var bjudna till min pappas kusin Ulf på adventsfika. Det var jättemysigt! Han hade sån fin lägenhet. Och en fin hund också :)
 
Igår kväll kom vi hem igen. Vi var själva hemma, så vi åt "bara" gröt och nyponsoppa till middag. Jag gjorde mig en jättegod julgröt på havregryn, mandel, russin och kanel! På kvällen tände vi ljus inne i sovrummet och tittade på sista Maria Lang-filmen som gick på fyran (vi har en tv i sovrummet).
 
En mysig adventshelg har vi haft minst sagt :)
 
 På julbordet hade jag på mig halsbandet jag fick av mamma och pappa när jag konfirmerades. Mamma fick det av sina föräldrar när hon konfirmerades i början av sjuttiotalet.
Det är så fint och kul att det har en historia! 
 
 

Kränkt

 
Och åter igen känner sig en man kränkt av feminismen...
Han känner sig kränkt för att kvinnor måste se ALLA män som potentiella våldtäcktsmän. Han är för jämställdhet men mot feminism. Han är för att man pratar om de faror som kvinnor utsätts för bara genom att gå ensamma i mörker men mot att någon pratar om män och deras priviligerade position i samhället.
Då blir han kränkt.
 
Hur svårt ska det vara?

Män
= har genom historien satt sig över kvinnor och gör det fortfarande i hög grad. De kan göra detta därför att de har en klar fysisk fördel; styrka. (Självklart finns det kvinnor som är fysiskt starkare än de flesta män! Men statistiskt sätt är män starkare än kvinnor)
Kvinnor = har genom historien blivit förtryckta av männen och blir det fortfarande.
 
Ska vi dra en parallell?
 
Ljushyade = har genom historien satt sig över mörkhyade.
Mörkhyade = har genom historien blivit förtryckta av ljushyade.
(Går inte in närmare i det här därför att det inte är min kamp att föra. Jag tänker inte låtsas som att jag vet vad mörkhyade går igenom och ta plats. Det enda man kan göra är att lyssna och lära. Och se de orättvisor som faktiskt fortfarande finns. Tänk om män tänkte likadant om feminism...)
 
Så är det alltså:
 
Ljushyade = Förtryckarna
Mörkhyade = Förtryckta
 
Män = Förtryckarna
Kvinnor = Förtryckta
 
Alla vita är potentiella rasister och även fast jag inte ser mig själv som rasist är inte det upp till mig att avgöra. Det är inte jag som ska känna mig kränkt när jag inte får säga n***rboll. Hur skadar det mig på något sätt?!
 
På samma sätt är alla män potentiella kvinnohatare. Men snälla, bli inte kränkta över det och ta det inte personligt. Se istället sammanhanget och förstå att bli nedtryckt på marken, avdragen sina byxor och tvingad till samlag är mycket, mycket värre än att "känna sig kränkt".
 
Jag får sådan himla dålig smak i munnen när män säger sig bli kränkta av ren fakta. 98 % av alla sexualbrott begås av män, det är inget vi kan blunda för. De 98 procenten är en liten, liten bråkdel av alla män och självklart är inte alla män våldtäcktsmän. Men man måste väl ändå kunna se sin plats i historien och förstå rädslan som kvinnor känner när de går ensamma i mörker?
 
Och är det något ni män ska känna er kränkta över så är det väl att ni inte får visa känslor eller ha på er vilka kläder ni vill. Men det ska ni inte beskylla oss kvinnor för att det är på det sättet. Vi lever i ett patriarkat: en värld skapad av männen för männen. Så den båten har ni satt er själva i. Och det visar åter igen att det är upp till männen om vi ska få ett jämställt samhälle eller inte.
 

RSS 2.0