Raw food-bakelser

 
Provade mig på att göra lite nyttigare "bakelser" igår, helt utan vitt socker. Bara socker i form utav dadlar. Hela receptet kan ni läsa här. Ja, jag vet. Ännu ett recept från evelinasekologiska.se, men hon gör mycket goda grejor! Så det blir nog inte sista gången jag prövar recept därifrån. Tänkte faktiskt baka ett bröd i helgen från hennes blogg, haha!
 
Och som ni kanske har märkt om ni kollat in receptet så ser hennes bakelser mer aptitliga ut än mina geggiga bollar. Kan verkligen inte få mat att se lockande ut. Men huvudsaken är ju att det blir gott. Och det blev dessa! Mäktiga dock, så det räckte nästan med en och en kopp te till mellanmål. De är helt veganska också :)
 
Ser ni hjärtat?! :D Såg det inte förens nu! Ett litet lingonhjärta <3

Citronbad

Igår hade jag en riktigt härlig stund där jag satt i fotbad gjort av vatten, citronhalvor, havssalt och eterisk olja lavendel. Egentligen skulle det varit torkade lavndelblommor, men det hade jag inga!
 
Tog "receptet" HÄRIFRÅN, Evelinas ekologiska blogg. Där kan ni också läsa vad de olika komponenterna är bra för.
 
VARNING! Nu kommer det massa fotbilder, ifall det är någon som blir äcklad av det ;) Själv tycker jag fötter är vackra.
 
 
Satt i länge, länge, tills vattnet var kallt och fötterna som russin. Sen smörjde jag in dem med en blandning av sheasmör och olivolja (sheasmör är väldigt drygt, så det räcker med lite. Tog ungefär en tesked.) och ett par droppar eterisk olja lavendel, som verkar lugnande för hud och sinne. Har man förhårdningar kan man fila fötterna medans de är mjuka och sen smörja in dem. Men när man smörjer in sig med naturliga oljor och inte syntetiska krämer, så gäller regeln att huden måste vara fuktig när man smörjer in. Fukt binder oljorna, annars lägger de sig bara utanpå. Men sitter man i nog länge i fotbadet så har man nog arbetat upp en bra fuktbalans i huden.
 
 
Gjorde även ett ångbad åt ansiktet med hett vatten och skivade citronskivor i, som jag satt lutad över i 10 minuter. Efter det la jag min favoritsansiktsmask gjord på honung och havregrynsgröt. Också inspirerad av Evelinas blogg. Både honung och havre fungerar renande och läkande på huden. Fast nästa gång ska jag ha i någon olja också. Man kan känna sig lite torr i ansiktet efteråt, eftersom det som sagt är en väldigt renande mask.
 
Det var en härlig dag i alla fall. Vad det gör mycket när man tar hand om sig själv. Det kan vara något så litet som att tvätta håret eller något lite större som att gå till frisören. Det lyfter sinnet när hud och hår mår bra. Jag ser mig inte som fåfäng (men det kanske jag är?) utan jag vill bara att allt i och på min kropp ska må bra. Det behöver inte se bra ut, bara det mår bra.

Tankar om livet

Jag är en orolig person. Jag vet inte vad jag oroar mig för. Allt egentligen. Framtiden, nutiden. Ofta har det med att träffa folk att göra. Jag är en väldigt blyg person. Blyg är egentligen fel ord, för jag ser mig inte som blyg. Mer försiktig. Och jag vet att det retar folk. Varför förstår jag inte, men det gör det. Ibland bryr jag mig inte; "Ja, jag är tyst och försiktig, men det är sådan jag är." Men det beror helt på hur stark och trygg jag känner mig i mig själv. Mår som bäst när jag bara kan acceptera hur jag är. Då bryr jag mig inte om vad andra tänker och tycker om mig och kan stå upp för mig själv. Jag "spelar" social ibland, eller ganska ofta faktiskt, men jag gillar det inte. Tycker bara jag låter falsk och säger fel saker. Är väl rädd för att göra folk besvikna.
 
Jag är även en stresskänslig person som stressar för mycket. Dålig kombo. Jag vet att jag blir stressad över sådant som andra inte tycker är någonting. Kan vara något så simpelt som att gå ut med soporna eller att maten blir klar för sent. Har nog för höga krav på mig själv. Gillar rutiner och mår bra utav dem, men det resulterar i stor stress när de rutinerna bryts. När dagen inte blev som jag planerade. Blir också väldigt stressad av att vara bland mycket folk eller att träffa folk jag inte känner. Har självklart mycket med min blyghet att göra, men det beror nog också på att jag är en känslig person. Kan inte stänga ute allt, som jag vet att andra kan, utan drar åt mig alla känslor som folk utstrålar.
 
"Du har väl inget att stressa över? Du är ju arbetslös!" kanske vissa tänker nu, men då ska jag berätta vilken otrolig press det är på en som är arbetslös. Jag kan inte räkna hur många gånger jag har fått höra "Vad söker du för jobb då?", "Har du fått något jobb än?", "Vad skönt du har det som bara går hemma hela dagarna". Jag vet att de flesta menar väl när de frågar, men det skapar en enorm stress. En stress som jag inte har plats med i mitt redan stressiga sinne. Jag vet att andra inte tycker att jag gör någonting, i och med att jag är arbetslös. Men ni andra som är arbetslösa vet att så är inte fallet. Man gör nästan mer än arbetande människor, eftersom man har den där konstanta pressen på sig och det dåliga samvetet att man inte gör tillräckligt, att man inte drar sitt strå till stacken. Jag vet att jag städar mer än jag behöver, stryker onödiga saker, dammar varenda liten vrå. Dagarna är fullspäckade, för jag tycker inte att jag "förtjänar" att sitta och titta på TV eller slösurfa. Ändå får man höra att man inte gör någonting och borde skaffa sig ett jobb. Jag förstår inte varför folk lägger sig i. Jag bryr mig inte ett dugg om hur andra försörjer sig eller vilka bidrag de går på. Jag går inte på något bidrag så därför ligger jag inte staten (alla skattebetalare) till last. Varför har folk då rätt att klaga? Att ha en åsikt? Den enda som har rätt till en åsikt är min sambo Mats, som faktiskt försörjer mig.
 
Jag är så trött på att utsätta mig för saker jag vet att jag inte mår bra av. Är trött på att ha migrän, gå ner i vikt, vara dålig i magen och nu senast på listan ha hjärtklappningar och sömnproblem. Har lovat mig själv flera gånger att aldrig mer! Aldrig mer utsätta mig för det. Men man måste ju tillslut i denna värld vi lever i. Jag är inte rädd för hårt arbete, vad folk än tror. Utan det är den där sociala biten som är så jobbig. Och alla MÅSTEN som finns i vårt samhälle. Önskar ibland att jag inte var så liten och spinkig, att jag orkade mer. För det känns som att det är ett fysiskt, självständigt arbete jag vill ha, inte ett socialt. Har trivts bäst med det hitills i alla fall av alla arbeten jag har haft. Men vad ska man göra när kroppen inte vill? Har varit väldigt stark och haft bra kondition, och jag vill dit igen! Jag vill orka med allt som jag tycker är kul; långa vandringar i skogen, springa. Och självklart också "dra mitt strå till stacken".
 
Vad vill jag med mitt liv? Är väl egentligen bara tre saker jag vill och alltid har velat, sen har det tillkommit drömmar längs vägen.
 
1. Att leva i och med naturen. Vill leva i stillhet och tystnad, vilket jag tycker att naturen ger mig. Det är egentligen väldigt motsägelsefullt eftersom jag är väldigt rädd för att känna mig ensam. Men det är skillnad på att känna sig ensam och att vara ensam. Jag kan känna mig ensam i ett rum med hundra personer, men har inga problem med att vara för mig själv. Bara jag vet att det finns personer som älskar mig och ser mig för den jag är.
 
2. Att få uttrycka mig kreativt. På mitt sätt. Inte så att alla behöver gilla det jag gör, men jag behöver få teckna, fota, skriva, broddera, vad som helst bara jag får känna att jag skapar något. Har låtit den sidan vila allt för länge.
 
3. En hemlig önskan. Den största av dem alla, som jag hoppas blir sanning en dag.
 
Två utav dessa saker kan jag ju faktiskt styra över själv. Så det gäller bara att ta tag i det. Jag kommer hitta min plats här på jorden, det känner jag på mig. Vet bara inte när eller hur. Men jag tänker inte stressa fram någonting. Det kommer när det kommer och det visar sig vad det blir.
 
 
 Nu har jag verkligen fått skriva av mig massa tankar. Känns skönt att de inte finns bara i mitt huvud längre. Ha det gott <3
 

Magisk måne

 
 
Ikväll händer något alldeles speciellt. Något som inte har hänt på 19 år. Det är andra nymånen på en och samma månad. En nymåne är motsattsen till en fullmåne, väldigt tunn och syns knappt, så alltså är månen på bilden ingen nymåne (det är för övrigt inte månen, utan solen som jag har "mixtrat" lite med ;) )
 
Många anser att 2014 är ett alldeles speciellt år, eftersom det har börjat så magiskt. Den började med en nymåne på 1:a januari och nu kväll är alltså den andra nymånen här. 
På engelska kallas den för black moon och markerar starten på någonting nytt. Kanske är 2014 ett sådant år? Början på någonting nytt, ett nytt kapitel.
 
Jag bär på en hemlig önskan och hoppas av hela mitt hjärta att det är det som ska hända i år. Att det är det nya som ska komma. Inget skulle göra mig gladare.
 
 Bildkälla: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=12820
 
 
Så ut med er ikväll och kolla på månen om ni har möjlighet :) Här är det mulet, så jag har väl inte jättehöga förhoppningar om att få se den :P

Snart tillbaka

 
Är snart tillbaka.
Ska bara samla lite tankar och ordna upp vissa saker först. Sen är jag tillbaka med full kraft! :)
 
Blir inget långt uppehåll det här, vi hörs säkert till veckan!
 
Ha det så bra så länge, och tack för att just DU läser min blogg <3

Andas ut


Biblioteksdrömmar

 
När jag drömmer om ett framtida hus så ser jag framför mig ett litet bibliotek. Ett litet bibliotek med öppenspis och öronlappsfotöljer, med mörkröda väggar och bokhyllor som går ända upp till taket. Och alla bokhyllor är fyllda med böcker, från alla möjliga genrer. Det ska finnas något för alla där; fantasy, barn, fakta, deckare. De stora fönstrena ska vara inramade av tjocka, mörka gardiner och prydnandsakerna ska vara av guld eller mässing och överallt ska det stå vackra, svartvita foton.
 
 
Jag läser mycket böcker, och köper. Samlar till vårt framtida biblotek. Är det någon bok jag gillade att läsa åker den in i bokhyllan. Den börjar bli ganska full nu. Böckerna börjar sakta men säkert tränga sig på de hyllor som bara består utav prydnandssaker i nuläget. De böcker jag inte fastnade för och inte vill läsa igen får tyvärr ingen plats i hyllan. Om jag inte redan har köpt den förståss. Men jag brukar alltid få låna böcker av min mamma och farmor och många fler så jag kan provläsa dem innan jag bestämmer om de ska få finnas i det framtida biblioteket eller inte.
 
Jag tänkte att jag skulle börja med en slags bokrecension här på bloggen (jepp, ännu en "gren" :P ). Dels för att komma ihåg vilka böcker jag ska köpa till det framtida biblioteket och kanske också för att få någon intresserad av just den boken. Vem vet? Det finns så mycket böcker i världen man aldrig har hört talas om och som kanske är perfekt för just en själv. Hade inte tänkt att jag skulle sätta några betyg på böckerna, eftersom jag gillar allihop (de ska ju inhandlas någon gång) utan bara rättt och slätt berätta vad den handlar om och varför jag fastnade för den. 
 
Jag tänkte börja med den senaste boken jag läste ut: Barnmorskan i East end. En bok jag har fått låna av mamma.
 
 
Boken är skriven av Jennifer Worth och handla om hennes liv som barnmorska i 1950-talets London. Historien är alltså verklighetsbaserad och otroligt facinerande. Jag tycker den ger både glädje och sorg till den som läser och nästan varje kapitel fångade mitt hjärta. Hon beskriver förlossningar i detalj (ordlista förekommer längst bak i boken, för det används ganska mycket fackspråk) och verkar har varit med om det mesta: för tidigt födda, sätesbjudningar, havandeskapsförgiftning. Hon jobbade även ett tag inom äldrevården under dessa år och det är hjärtskärande att läsa om vilka förhållanden de flesta levde i.
 
Hemmaförlossningar var standard på denna tiden och en sjukhusförlossning skedde bara ifall man i förväg kunde se att barnets eller mammans liv var i fara. Förhållandena var enkla; två rum och kök (hur stor familjen än var) och utedass. Men ändå kan man nästan ta på glädjen som varje nybliven mamma utstrålar.
 
Två historier i boken berörde mig mest. Den ena om Mrs Warren som födde sitt barn i tjugoåttonde veckan och vägrade lämna ifrån sig sitt barn till läkarna. Hon bar istället barnet vid sitt bröst i en sjal i fem månader, matade den med droppar av sin modersmjölk varje halvtimme, och pojken överlevde!
Den andra historien är den om gamla Mrs Jenkins som var så fattig och sjuk att hon inte hade badat på flera år. När sjuksköterskorna skulle ta av henne skorna hade fötterna växt fast i dem och hon skrek av smärta när skinnet lossnade. Hon hade inte tagit av sig skorna på många år. Tånaglarna var över tjugo centimeter långa.
 
Dessa är bara två berättelser av många fler som berör och facinerar. Kan rekomendera den här boken till alla som är intresserade av sådana här verklighetsbaserade människoöden!
 
Jennifer Worth skrev tre böcker om sitt liv som barnsmorska i East end och den andra har nyss kommit ut på svenska. Den ska också införskaffas! Man kan även se en TV:serie baserat på dessa böcker på SVT. Den tycker jag också är superbra och kan rekomendera!
 

Söndag

 
Jag känner att den här bloggen grenar ut sig i många olika grenar och inte riktigt håller sig till en genre, men så är ju livet. Man har inte ett intresse, utan många olika som tar större eller mindre plats i ens liv. Man lär sig något nytt och helt plötsligt tar den informationen all plats i ens tankar. Och det vore ju inte min blogg om jag inte får uttrycka just de tankar och intressen som snurrar i mitt huvud just nu.
 
Hoppas ni har haft en trevlig söndag!

Hemmagjort rengöringsmedel

Något som länge har stått mig varmt om hjärtat och intresserat mig är hur man kan göra vardagen mer miljövänlig. Inom alla områden. Allt ifrån tvätt och städ, till föda, till mer "ytliga" saker som hårtvätt och deodorant. Komma tillbaka till naturen. Hur gjorde man förr? Inte gick alla omkring och var smutsiga. Det finns massa kunskap att hämta från föregående generationer och ett helt apotek i vår natur. All denna kunskap går förlorad och vi förlitar oss blint på kemikalierna.
 
I dagens samhälle tycker många att livet förr var osanitärt och smutsigt. Men då kan man ju vända på det och fråga: "Var de för smutsiga, eller är vi för renliga?"
 
Idag finns det tusentals olika produker att göra rent sitt hem med, när allt man egentligen behöver är såpa. Såpa är ett rengöringsmedel som framställs utav vegetabiliskt eller animaliskt fett, blandat med lut. Det har använts i hundratals år till skurning och annan rengöring. Man kan till och med diska i såpa!
 
Ett bra komplement till såpa är ättika. Ättika använder man traditionellt i mat när man vill ha en konserverande effekt. Likadant fungerar den i städningen, den håller bakterier borta. Är därför jättebra att använda på ställen där bakterier trivs som bäst; i köket och badrummet. Man kan hitta jättemånga recept på egengjort rengöringsmedel när man söker på nätet, men här är ett som jag har använt mig av den senaste veckan.
 
 
Egentligen behöver man bara vatten, ättika och såpa, men eftersom jag hade två antibakteriella eteriska oljor hemma hade jag i tio droppar var av dem också.
Jag blandade fem deciliter vatten med tre matskedar ättika i en tom sprejflaska. Sedan hällde jag på såpa så att det fick en liten tjockare konsistens. Ju mer såpa desto mer fettlöslig blandning, vilket är bra att ha i köket där det gärna blir fett. I den flaskan jag har i badrummet tänker jag inte ha i så mycket såpa (har kvar en gammal blandning av bara såpa och vatten där, och väntar tills den tar slut innan jag gör nytt medel) eftersom det inte blir så mycket fet smuts där, utan där vill man ju främst få bort bakterier.
 
 
Fungerar den? JA! Superbra. Tar bort fett och smuts, även intorkat. Men då får man låta medlet verka lite. Annars fungerar det nästan alltid med lite koncentrerad såpa på en intorkad fläck som vägrar att försvinna. Använder även den här sprejen på vardagsrumsbordet, som är av glas, och det blir superblankt! Andra medel tycker jag brukar lämna ränder. Läste någonstans att man kan putsa fönster med ättika och vatten, och det verkar ju stämma.
 
Ja, det luktar ättika, och jag förstår att alla inte gillar den doften. Men det är bara när man sprutar med sprejen det luktar lite grand. När det torkar försvinner doften. När jag googlade på olika recept hade de flesta i tea tree-olja samt någon annan eterisk olja. Apelsin var vanlig. De hade då i cirka tjugo droppar av vardera, och det verkar dölja ättiklukten helt. Själv har jag använt ättika ganska länge när jag gör rent avloppen, så jag förknippar doften med städ och renlighet (jämfört med andra som förmodligen förknippar den med inlagd sill ;) ). Men jag kan hålla med om att det inte är världens trevligaste doft!
 
Man ska dock vara försiktig med outspädd ättika, då det kan vara väldigt irriterande för ögonen och lungorna! 

Snabb reflektion

Så har ännu en vegansk dag passerat och samma sak hände den här gången också; detox! Jag har svettats floder, både idag och igår. Slapp dock huvudvärken och har mått bra i övrigt. Hur kan man bli så efter bara en dag utan animalisk föda? Jättekonstigt. Ja, ja, tänker i alla fall fortsätta med en dag i veckan som helvegan och se hur jag mår och vad annars det gör med kropp och sinne. Spännande! Måste säga att rent själsligt känns det bra. Man känner sig liksom mer ett med naturen på något sätt, men mer om det i ett annat inlägg!
 
Nu blir det bio; The Wolf of Wall Street!
 
 Random höstbild får illustrera detta inlägg!

Trevligt besök

Igår kväll fick jag spontanbesök utav min bror, som undrade om han kunde få sova här. Klart han fick det! Han brukar ha otur annars med sina spontana besök, för vi brukar aldrig vara hemma :P
 
Det var i alla fall mycket trevligt att ha han här! Man ses ju inte lika ofta nu för tiden, som man gjorde när man var liten. Man hade ju i och för sig inte så mycket val då ;) Och vi bor i olika städer också, så då blir det ännu färre besök.
 
Kom gärna hit igen, lillebror! :)
 
 
 

Vegansk "kött"färssås

 
Igår lagade jag vegansk mat igen och det blev "kött"färssås denna gången. Med kantareller och zuccinipasta. Receptet tog jag HÄRIFRÅN igen. Dock så blev inte min vegansk, för jag köpte quornfärs istället för sojafärs. Och quornfärs innehåller äggvita såg jag sen. Men det blev vegetariskt i alla fall. Och gott :)
 
Egentligen vill jag hålla mig ifrån quornfärs och liknande saker, och mer äta det som "redan finns", så att säga. Så mycket ren, rå mat som möjligt. Alltså inte heller så mycket tillagad mat, för att få i mig så mycket näring som möjligt. Kan väl säga att jag är inne på raw food-tänket. Känner att min kropp är sugen på det, både animaliskt och veganskt. Så som kallrökt lax, frukter, grönsaker, bär och nötter. Är inte alls sugen på lagad mat nu för tiden faktiskt. Därför gjorde jag zuccinipasta igår till såsen. Den gör man helt enkelt genom att riva, eller skala med potatisskalare, en till två zuccinis (kallas för squash i vissa affärer) till spagettiformade strängar. Kokade även vanlig spagetti (dock glutenfri) så att det blev hälften hälften ungefär.
 
Både Mats och jag blev åter igen förvånade över hur mättande det är med vegetariskt, så självklart tog vi för mycket. Det är otroligt mättande med "rå", olagad mat också. Så denna rätt var fullpackad med näring!
 
Nu är ju jag typ världssämst på att få mat att se aptitlig ut på bild, men jag lovar att det ser godare ut i verkligheten :P

Veganskt mellanmål

 
Jag fortsätter med mina veganexperiment och jag måste säga att jag mår över förväntan bra av det (än så länge).
 
Dessa bananstubbar fick jag syn på på Lyckobackens instagram, och har varit fast sen dess! Det är helt enkelt banan som man skivar i små "stubbar" och har en klick jordnötssmör på varje. Supergott!
 
Till detta brukar jag göra varm choklad av kokosmjölk, vatten och kakao. Eftersom kokosmjölken är så söt i sig så tycker inte jag att man behöver ha något socker i. Hade dock i två teskedar vaniljsocker för vaniljsmakens skull :)
 
 

Upplyst balkong

Jag gillar julbelysningen vi har på vår balkong, den lyser upp i mörkret som små stjärnor. Jag glömmer bort att den finns där (kanske därför jag inte har plockat ner den än) så det blir som en glad överraskning varje dag klockan fyra när den tänder sig. Tittar ut genom förnstret och ser att jag inte är den enda som har belysningen kvar. Skönt att se. Det är ju fortfarande mörkt ute på kvällarna.
 
 
 Jag verkar för övrigt vara den enda som tyckt det har varit en alldeles underbar vinterdag idag! Men det är ju lätt för mig att säga, som inte behövt gå ut någonting :P Sänder en värmande tanke till alla er som varit ute och skottat snö idag!

När mamma var liten

Min mamma växte upp i en liten by som heter Nilsby, precis vid nedre änden av sjön Fryken. När hon berättar om sin barndom känns det som att hon fått växa upp i en idyll. Som barnen i Bullerbyn. Och så var det säger hon. De var fem barn i byn som var ungefär lika gamla; mamma, Monica, Mona, Lennart och Göran. De lekte nästan varje dag och hittade på massa skoj. När jag var liten fick mamma berätta om allt de hittade på och jag skrev berättelser om det som jag kallade för "Barnen i Nilsby".
 
På Tjugondag Knut gick man "knutgubbe". Det liknar lite att gå påskkärring, man knackade på dörren och fick godis, men man yttrade inte ett ord! Det gällde nämligen för den man besökte att lista ut vem det var under masken.
 
Nilsby hade en liten affär som kallades för Boa. De hade även en skola, som mamma aldrig fick gå i för när hon kom upp i skolåldern skulle alla gå i skola i Kil. Mitt i byn, omringad av fem - sex hus, låg bönhuset där man hade alla stora gemensamma firanden så som lucia. Baracken låg en liten bit bort från "centrum" och där visades Åsa Nisse-filmer. En gång hade mammas katt smitit in i baracken, så mitt i filmen såg man skuggan av en svart katt som gick över duken. "Men det är ju Missan!" hade mormor utbrustit och hämtat katten.
 
Mamma med sin kusin Bosse.
 
Mammas kusin Bosse (som bodde i Motala) var ofta och hälsade på i Nilsby. Han tyckte det var så kul där, speciellt när Lennart och Göran hittade på något. De var lite utav busungar och hittade alltid på något bus. De hade en gammal tant som bodde hos sig och en gång hade hon lagt sina brodderier i trappan. Göran hade ställt sig och trampat för glatta livet på dem och skrikit: "Det du, Bosse! Det kallar jag för rivstart!". Vad tant Julia (som man för övrigt inte fick kalla för "du". Att "dua" folk var nytt på sextiotalet) tyckte om det förtäller inte historien.
 
Mamma längst till vänster i famnen på sin morfar Fredrik. Mormor Maria står jämt bredvid. Min mormor Gulli är i mitten och min morfar Kurt är andra mannen från höger räknat.
 
Min morfar kom från Stockholm, men mormor hade levt hela sitt liv i Nilsby. Likaså många utav hennes släktingar. Och alltid var det släktkalas på Pirum (mammas mormor och morfars hus). Vi har hur många sådana här bilder som helst på dessa kalas, ända från mamma var en liten flicka och upp i vuxen ålder. Och ännu tidigare till och med. Mormors släkt var nattugglor och kalasen kunde hålla på in på morgonen. Stackars morfar som var en morgonmänniska, precis som jag :P. Alltid vid dessa sammankomster tog mammas mormor och hennes två systrar fram måttbandet och mätte vem av dem som hade blivit tjockast sen sist. Vilken syn det skulle ha varit! Jag kan riktigt höra skratten.
 
Mamma och Fredrik på trappen utanför Pirum.
 
Mammas mormor och morfar, Maria och Fredrik, var båda födda på 1800-talet och tillhörde den generationen som fick vara med om allt det där nya som kom under 1900-talets tidigare hälft; telefonen, radion, bilen, tv:n. Men det är klart att det var nytt för dem och att de inte riktigt förstod sig på de sakerna på samma sätt som vi gör idag. För oss är det ju självklart vad en tv är för något och hur den fungerar, men det var inte det för dem. Så inte så konstigt att Maria skrek till Fredrik när han kollade på vilda västernfilmer: "Stäng av! Stäng av! De skjuter sönder tv:n!".
 
Man kan väl säga att de också tillhörde "den frusna" generationen, som alltid hade varma sockor och undertröja och satt inlindade i filtar fastän det var sommar. Mamma brukar berätta om när de åkte i bilen på sommaren och hade med sig Maria, som satt i framsätet inlindad i en filt. Mamma och mormor satt i baksätet i shorts och linnen och höll på att dö utav värmeslag, men man fick inte öppna något fönster och vädra! Den generationen var så nämligen att de trodde att vädring var skadligt. Det var inte alls som idag, vi vädrar ju så fort vädret tillåter. I alla fall, mormor vevade sakta ned ett fönster, knappt en centimeter, för att få in lite luft. Men det dröjde inte länge förrän det kom en röst ifrån framsätet: "Det drar någonstans...". Åh vilken härlg tant!
 
Mormor till vänster och mamma till höger.
 
Mamma berättar alla dessa historier med sådan värme och glädje i rösten och det märks att hon har haft en lycklig barndom. Full med bad, lek och bus. Hon och jag får gå igenom allt någon dag och skriva ned det, för jag kommer inte ihåg allt. Men nu är i alla fall lite nedtecknat till eftervärlden :) 
 
 
 Mammas moster Karin (som fyller 93 i år!) längst till vänster, hennes man Kurt, kusinen Bosse, Fredrik och mormor Gulli. Och så en liten mamma längst fram :)

Bortglömd tomte

 
Hittade den här lille rackaren idag hängandes i gammelfarmors klocka. Han måste ha missat att det var tjugondag Knut igår, men det gör inget. Tycker han kan få hänga kvar där. För han kanske inte är en tomte, utan kanske rent utav en vätte. Och de finns ju året om.
 
Vättar är enligt folksägen små tomtar, klädda i grått och med långt skägg. De bosätter sig gärna under människors hus och hjälper till med sysslorna. Men det gäller att hålla sig väl med vättarna, annars kan de hitta på med rackartyg!
 
Bildkälla: http://www.vindalvan.se/omvattar.html
 

Förbaskat kallt...

...äntligen!
 
 
Är en frusen person, så gillar inte kyla egentligen. Men vad vore en vinter utan snö och frostbitna kinder? Men det mysigaste med sån här kyla är ju att höja värmen i elementen (suck... önskar jag hade en vedspis) och dricka varm choklad.

Ett litet tips

 
Idag är det den där dagen. Ni kvinnor vet vilken dag jag menar. Första (okej då, andra) dagen av mensen. Är det bara jag som blöder som en stucken gris de första dagarna? Om inte så vill jag dela med mig utav ett litet tips: choklad! Det minskar blödningen. Man får äta ganska mycket (buhu?) men det fungerar! I alla fall för mig.
Kan inte hitta någonting om det här någonstans på internet, så jag vet inte om det finns något vetenskapligt bevis för det här, varken för eller emot. Men det skulle ju kunna förklara varför så många kvinnor är sugna på choklad, speciellt innan och under mensen.
 
Fick det här tipset när jag gick i sexan. En kompis till mig skulle snart ha sin mens och hon ville verkligen inte ha den just då (tror hon skulle åka bort någonstans). Det här var den där tiden i början när man kanske hade haft mens 5-6 gånger i sitt liv och tyckte det var jättepinsamt och besvärligt och inte riktigt hade fått grepp om hur allt fungerade med bindor och tamponger och sånt, så jag förstår henne. Hon bokade tid hos skolsköterskan som gav henne världens bästa recept: "Köp dig två stora Marabou chokladkakor och vräk i dig så lovar jag att mensen inte kommer att komma än på ett tag!". Vilken skolsköterska! Istället för att börja prata om hormonstörande p-piller (som de flesta unga flickor med mensbesvär blir instruerade att börjar med, fastän de inte är sexuellt aktiva) så ordinerar hon choklad. Kvinnans bästa vän och kanske (förhoppningsvis) världens bästa "medicin" mot kraftiga blödningar.
 
Detta knep använder jag mig av än idag. Inte så ofta för att skjuta upp mensen (tycker att min kropp ska få bestämma själv när det är dags), men för att minska blodflödet. Fast jag äter mörk choklad istället för mjölkchoklad. Jag antar att det är i själva kakaon som det "blödningsstoppande" ämnet finns, så varför späda ut det?
 
Någon som har läst eller hört något om det här? Vore intressant att veta ifall det fungerar för fler eller om jag är själv om detta. Kan man verkligen lura kroppen att sluta blöda genom att tro att man ska sluta blöda?
 
Hur som helst, det är världens godaste "medicin" :)
 
Detta är inte en bild på ett mörkt parkettgolv, utan på min choklad som nog legat öppnad liiiite för länge i kylskåpet. Där av den grå hinnan. Mums...

Tjugondag Knut

Tjugondag Knut ska julen ut!
 
Den devisen levde vi alltid efter hemma när jag var liten, så idag har det plockats bort tomtar och ljusstakar och nu ser det ut som vanligt.
 
Jag och min lillebror brukade alltid tvinga mamma och pappa att dansa runt granen på tjugondag Knut. Och vi brukade få vår vilja igenom! Dock utan vidare engagemang i dansstegen ;) Det skulle dansas till alla klassiker; "Räven raskar över isen", "Upp på Källarbacken", "Jungfru skär" och många fler. Självklart skulle dessa danser runt granen gå av stapeln på julafton också, det var en självklarhet.
 
Jag har ju nämnt tidigare att jag var den där personen i skolan som alltid tyckte det var kul med sådant som alla andrade bävade inför, så som utflyckter till exempel. Detsamma gällde julgransplundringen! Ååh vad kul jag tyckte det var! Hela gymnastiksalen fylldes utav en jättestor människoring och mitt i ringen stog en liten gran, en man som spelade dragspel och fröken Margareta klädd i folkdräkt. Och så drogs alla klassiska låtar. Jag tyckte speciellt om en låt som gick ungefär så här: "Viljen I veta och viljen I förstå hur bönderna prägla så havre..." Kommer ni ihåg den? Man skulle stampa med sin fot och klappa med sin hand och gladeligen svänga sig om ut i dansen. Sen skulle man gå två och två, pojke och flicka, och hålla varann så kär och stiga varann så när' och tillslut låta han gå för en annan.
 
Det jag tror jag tyckte så mycket om med skolans julgransplundring var nog att vi var så många som klappade händer och skuttade och hoppade som grodor. Gemenskapen (fast det nog bara var jag och fröken Margareta som tyckte det var kul :P). Det blir inte riktigt samma sak när man bara är fyra stycken. Lite svårt att nå runt granen då ;) Jag får hoppas på att jag får många barn, så att vi kan ha julgransplundring på Tjugondag Knut i framtiden :)
 
Ännu svårare är det att gå i ring med sig själv, så jag hoppade över julgransdansen i år ;)
 
 
 Redo att bäras upp i förrådet!
 
 Fina julbocken begravd bland massa kassar. Lite sorgligt känns det allt att plocka bort julen, men vi syns ju om mindre än ett år igen :)
 
Ha det så bra så länge, underbara jul!

Broderi, brodera, broderallanlej

 
Detta är som sagt vad jag pysslar med på kvällarna. Skönt att hålla händerna sysselsatta!

Danspass

Idag var jag ner till Marie och vi körde ett 40 minuters danspass. Det tog! Men ändå blev man inte så trött som jag trodde man skulle bli. Känns som ett kul träningssätt, fastän min koordination är lika med noll. Kan väl säga att jag inte har världens bästa rytm. Svårt att tro att jag har dansat jazzdans flera år i min "ungdom" :P
 
 

Kristallen den fina

 
Kristallen den fina
som solen månd' skina,
som stjärnorna blänka i skyn
Jag känner en flicka
i dygden den fina,
en flicka i denna här byn
 
Min vän, min vän
och älskogsblomma
Ack, om vi kunde
tillsammans komma
och jag vore vännen din
och du allra kärestan min
 
Du ädla ros och
förgyllande skrin
 
 
                                                                  Gammal folkvisa

Nej se det snöar!

 

Detox

Detta är inget förespråkande för en vegansk livsstil och förmodligen inte intressant för någon annan än mig, men eftersom denna blogg är en typ utav "dagbok" så känner jag att jag måste få dela med mig av mina erfarenheter! :)
 
Måste bara berätta om vilken otrolig energi jag har haft av att äta veganskt och vegetariskt i bara cirka en och en halv dag. Är helt chockad! Åt den där bönsalladen i förrgår kväll, runt kl 17. Åt väl en normal portion och blev både mätt och inte mätt på samma gång. Jättekonstigt, men jag tror kroppen letade efter den där tunga mättnadskänslan man får av att äta t. ex. kött och mejeriprodukter, fastän jag egentligen var mätt. Kände mig jättesugen på kött hela kvällen, men jag blev inte hungrig igen. Jag som har en sån hög ämnesomsättning och måste fylla på HELA tiden. Åt lite knäckebröd på kvällen bara för att jag är van att äta något mer, inte för att jag behövde det. Minns att jag blev förvånad över detta på nyårsafton också, då vi fick vegansk mat. Jag lastade på jättemycket för jag tänkte: "Nu gäller det att lasta på ordentligt om jag ska bli mätt!" Men jag orkade knappt äta upp och jag stog mig hela kvällen. Man blir otroligt mätt (känns som fel ord för man känner sig ändå inte "mätt" i den bemärkelsen, men "nöjd" är nog ett bättre ord) och ändå får man inte den där matkoma-känslan. Man får energi av maten direkt istället. I alla fall jag.
 
När jag skulle lägga mig i förrgår kväll slog en enorm energi till och jag kunde inte sova ordentligt på hela natten. På morgonen var jag fortfarande inte hungrig, så jag startade dagen med ett glas citronvatten (det sätter fart på matsmältningen), gjorde ett pass morgonyoga och åt lite musli bara för att. Och eftersom jag fortfarande hade massa energi i kroppen gick jag ut på VÄRLDENS promenad. Hela vägen bort till Mariebergsskogen, in i själva skogen (där de höll på att såga ner träd), tillbaka hem, ut på holmen och sen tänkte jag att nu får det vara bra. Men jag hade kunnat gå mycket längre!
 
Åt salladen till lunch igen och drack massa citronvatten (vatten med pressad citron i ifall ni inte vet vad det är) för att sätta fart på matsmältningen och inte få samma "problem" på kvällen igen, att inte vara hungrig. Åt vegetarisk pyttepanna med ägg och mjölk på kvällen och kände genast igen den där "tunga" mättnaden, men klarade mig ändå på en normal portion (poängterar detta med "normal" portion därför att jag brukar behöv äta mycket mer än "normalt", vilket man inte kan tro när man ser mig :P).
 
Under hela dagen igår svettades jag något enormt och hade ont i huvudet. Det kändes som en detox, en kött- och sockerdetox. Var väldigt sugen på båda två igår, mest socker dock. Kött var jag mer sugen på kvällen innan. Och jag svettades som sagt VÄLDIGT mycket. Tänker att det är all "skit" man har samlat på sig under åren som pyser ut genom porerna, likadant som det gör när man kör t. ex. en juicedetox. Men jag mådde väldigt bra, förutom huvudvärken och de ofräscha svetningarna, och hade som sagt en enorm energi. Allt detta på bara EN dag. Helt otroligt!
 
Hur mår jag idag då? Inget ont i huvudet och svettas betydligt mindre. Känner INGET sockersug över huvudtaget. Så skönt! Ska försöka hålla mig borta från socker så mycket jag kan i fortsättningen. Kan inte förklara varför jag inte har kännt någon riktig hunger, men jag har ju självklart en teori. Jag måste äta så otroligt mycket av "vanlig" mat för att få i mig den näring jag behöver och ändå känner jag mig inte nöjd. Ska tillägga att jag är smal som en sticka också, så man kan inte tro att jag äter så mycket som jag gör. Jag tror vegansk mat innehåller så mycket näring, eller i alla fall näring som jag behöver, så när jag äter en normal portion av den maten står jag mig hur länge som helst. Som alla andra verkar göra av "vanlig" mat. För den enda portionen veganskt innehåller så mycket mer näring än jag har fått i mig på länge. Men det är bara en teori. Om den här energin håller i sig i framtiden tänker jag absolut fortsätta äta veganskt en dag i veckan livet ut. Kanske till och med mer. Men fortsättning följer...
 
Känner mig inte hungrig idag heller så jag klarar mig lätt fram till lunch då jag tänker äta upp det sista av salladen. Fram till dess sitter jag och dricker glas efter glas med citronvatten för att riktigt rensa ut ordentligt. För ikväll är det helg och då ska vi äta "vanlig" mat. Ska göra fiskgratäng och imorgon blir det nog kassler. Gott! :)
 
 P.S. Stor eloge till er om ni har orkat läsa igenom hela inlägget! Förstår att det inte är så intressant för någon annan än mig :)

Veckans veganska

 
Ett av mina nyårslöften är ju att äta veganskt en dag i veckan och idag lagade jag min första veganska måltid! En kidneybön- och quinosallad med jääättegod vinegrätt till. Den vita såsen blev dock som en gröt och smakade som gröt, men det var säkert jag som misslyckades för så ser den ju inte alls ut på hemsidan där jag tog receptet ifrån. Ni kan läsa receptet HÄR. De förändringar jag gjorde var att byta ut kikärtorna mot kidneybönor eftersom jag inte tycker om kikärtor (är inte jätteförtjust i kidneybönor heller, men av två onda ting så... ;) ) Jag bytte också ut pumpan mot squash/zuccini eftersom jag inte hittade några pumpor och gjorde en vanlig sallad istället för grönkålen. Jag tyckte det blev jättegott (Mats var dock inte lika förtjust :P ) vilket man kanske inte kan tro när man ser bilden. Var verkligen omöjligt att få det att se gott ut. Men i verkligheten såg det fräscht ut :)
 
Ja, det var det jätteintressanta inlägget. Speciellt för er som inte äter veganskt, eller hur? ;) Men det kommer nog att bli ett veganskt blogginlägg varje vecka, dels för att inspirera mig att fortsätta och också för att jag ska komma ihåg alla recept :P

Oktober, december

 
Samma ros, olika månader

Årsresumé 2013

Tänkte att jag skulle haka på trenden och göra en årsresumé av 2013. Har väl inte hänt så jättemycket, but here we go!
 
De största händelserna: Som jag har nämnt tusen gånger så föddes min pojkväns systerdotter Alva i mars, vilket jag tyckte var jättekul och spännande. Har inte så mycket erfarenhet av bebisar eftersom min lillebror bara är 3 1/2 år yngre än mig, så det har varit spännande att få "lära sig" blöjbytning, att göra ersättning och det svåraste av allt; hur man håller en bebis! Svårt för den som inte har gjort det på många år.
 
En annan stor grej som hände under 2013 var att mina föräldrar köpte farmor och farfars sommarstuga. Tror i och för sig att de köpte den sent 2012, men arbetet med den började nu i somras. Mamma och jag gick upp tidigt och skrapade, tvättade och målade. Sen fick vi vänta till på sena eftermiddagen innan solen gått bort från stugan så vi kunde måla ännu mer. Men vad bra det blev! Och det var ju en sådan underbar sommar så man kunde vara där nästan hela tiden.
 
 
Och till sist: jag och Mats förlovade oss i september! Kom lite oväntat faktiskt, men kändes helt rätt. Vi har pratat länge om att förlova oss, men det kändes ändå långt bort. Kanske om två-tre år, tänkte vi. Men sen under sommaren kändes det bara som att det var dags. Så i juli gick vi till guldfynd och valde ut ringar. Som kom en vecka senare... Gissa om det var svårt att inte titta på dem för mycket innan den 10:e september! Datumet hade vi redan valt ut innan vi bestämde att vi skulle förlova oss, eftersom 10:e september liksom är "vår" dag :)
 
 
Träning: Någon gång i januari-februrai började jag på bågskytte och kan bara konstatera att det är den roligaste sport jag har hållit på med. Följde med Ronja som ville prova på det och både hon och jag blev fast! Under hösten/vintern tränar man inomhus och under sommaren är man utomhus, som syns på bilden här nerdanför.
 
 
Annars har det inte blivit så mycket träning för min del. Mats och jag skaffade oss gymkort i början av året, men kom väl bara iväg några gånger. Gym är inte riktigt min grej :P
 
Resor: I maj åkte jag och Kristin en vecka till Sicilien. Vi hade ganska otur med vädret och vattnet var svinkallt. Nästa gång ska vi åka dit på hösten när vattnet har hunnit bli uppvärmt ordentligt :P Men vi hade kul i alla fall och oj vad mycket knäppt som hände! Men det tror jag att jag håller för mig själv ;)
 
 
 
Hobbys: Tog upp brodderiet igen, som jag höll på med mycket förr på vintrarna. Är så härligt att sitta och pyssla med något medans man kollar på tv. Så det blev många kvällar framför Farmen med ett tygstycke i knät ;)
 
Det var ju också i år som jag började fotografera (hahaha, låter som att jag är värsta proffset och det vill jag bara understryka att det tycker jag INTE att jag är! Tycker bara att det är kul :) ). Har aldrig tyckt det varit speciellt kul förut för jag har inte fått till bilderna som jag vill ha dem (är lite av en perfektionist när det gäller saker jag "skapar" själv). Men så när jag var på Sicilien upptäckte jag vilken bra kamera jag egentligen har och bilderna blev som jag tänkte mig. Jag hittade liksom rätt. Är ganska så säker på vad det beror på: min svägerska Marie! Hon är bara 15 år men fotograferar som en profesionell. Har lärt mig otroligt mycket genom att kolla på hennes bilder och se hur hon gör när hon tar kort. Gå in och läs hennes blogg och njut av alla vackra bilder, vettja!
 
Bloggar jag har följt: 
Mina tre svägerskor:
Malin: hennes blogg är lösenordsskyddad så den är tyvärr bara för oss VIPs ;)
Marie: http://www.picturpic.blogg.se
Madeleine: http://www.tut.blogg.se
 
Vänner:
Ronja: Vet inte om hon vill att man länkar till hennes blogg, så jag låter helt enkelt bli :P
 
"Gravidbloggarna":
(Som jag har följt SLAVISKT. Tror min kropp försöker säga mig något...)
Blondinbella: http://www.blondinbella.se
Dessie: http://www.dessies.se
Nathalie Björklund: http://www.nattstad.se/nathaliebjorklund
 
Favoritbloggarna:
Jonna Jinton:  Bor ensam med sin hund Nanook i en stuga i norrland där hon tar vackra bilder och är allmänt konstnärlig och härlig!
Queen of KammeborniaHon skriver så vackert. Varje dag, varje inlägg. En stor inspiration! Hon beskriver sin familj som familjen Weasley i Harry potter-böckerna, och den känslan tycker jag att man får.
Underbara Clara: Nog den blogg jag har följt längst. Hon visar att det är okej att vara feminist och ändå få sminka sig, ha vackra klänningar och frossa i de gammeldags ideal man vill.
Lyckobacken: En underbar familj som lever ekologiskt och äter vegetariskt. Älskar att följa deras vardag (vilket man gör bäst via deras instagram)! Bloggen drivs av mamma Malin som även är medial.
 
 
Och till sist; favoritfotot 2013:
 
 

Trettondagsafton

Har inte blivit så mycket bloggande sen nyår, men det betyder ju bara att jag har haft fullt upp i "riktiga" livet :) Jag och Mats har varit hos mina svärföräldrar sen nyårsdagen och haft det lugnt och skönt. Är så härligt att slippa laga mat och städa och sånt ibland, att bara få ta dagen som den kommer. Men samtidigt är det skönt att komma hem till sin vardag igen. Igår fick vi skjuts av snälla svärfar (som vi också fick varsin cyckel av, jättesnällt!) Madeleine följde med också och de sov över här :)
 
Idag har vi haft mina föräldrar och min farmor här på middag. Gjorde biff á la Lindström och det verkade gå hem. Tyckte själv att det bara smakade bränt :P
 
Usch vilket väder! Förlåt, men måste bara få klaga lite igen. Känns inte som att det finns något att fota (i-landsproblem delux). Men det gör det ju så klart om man bara tar sig ut och börjar titta på saker riktigt noga. Det finns något vackert i det mesta. Men det här mörkret tar på en, speciellt när det inte finns någon snö som lyser upp. Jag känner mig allmänt trött och i behov av d-vitamin och sommar! Men det har ju i alla fall vänt nu mot ljusare tider, alltid något att se fram emot :)
 
 

Vinterlandskap

Nyår firades med våra grannar, Micke och Marie, som bjöd oss och några till på middag. Vi fick jättegod vegansk mat, en slags wok av grönsaker i kokosmjölk och risnudlar till. Det ska jag prova mig på någon dag.
 
Det är förresten ett av mina nyårslöften; att äta veganskt en dag i veckan + fortsätta äta vegetariskt två dagar. Bättre för mig, djuren och miljön! Jag har provat att vara helvegitarian flera gånger men det fungerar inte för mig. Jag blir jättetrött och seg. Beror nog dels på att jag har väldigt hög ämnesomsättning och svårt att klara mig utan mycket protein (jag tycker att vegansk och vegetariansk kost består mestadels utav kolhydrater) och sen så har jag för lite kunskap om vad och hur man ska äta som vegitarian för att få i sig allt man behöver.
 
Ett annat nyårslöfte jag har är att göra morgonyoga varje morgon jag har möjlighet och köra ett pass poweryoga en gång i veckan. Får se hur bra jag lyckas med att hålla det löftet :P Sen vill jag jättegärna ta upp bågskytten igen! Men får se om jag får tid och ork till det, så det är inget löfte. För att bli någolunda bra ska man helst träna två gånger i veckan, och det känns som att det har jag inte tid med i dagsläget. Men kanske kan jag klämma in en dag? Vi får se.
 
Nu till rubriken! Jag befinner mig hos min svärmor i skrivande stund. Hon bor långt in i de värmländska skogarna, och här är det snö! Inte mycket, men mer än jag har sett under hela vintern :)
 
 

Gott nytt år!

 
Gott nytt år på er! Hoppas att ert 2014 blir magiskt.

RSS 2.0