Månadens bok: Mars 2018

 
 
 
Naturbilder av en engelsk dam året 1905 (Orginalet på engelska heter The Nature Notes of an Edwardian Lady) av Edith Holden. Ibland är det som att böcker flyger ut ur bokhyllan och vill bli läst av just mig. Så var det med den här boken. Jag var på biblioteket och letade efter en helt annan bok när den här fångade min blick. Det här är en bok som publicerades efter Ediths stora succé Naturdagbok av en engelsk dam 1906 men är alltså gjord innan den boken. Båda böckerna gavs ut långt efter hennes död.
 
Edith var konstnär och i den här boken har hon målat fina akvareller av naturens alla skiftningar genom året och tillsammans med fina dikter och texter tar hon läsaren med kronologiskt genom årets alla månader. En underbar bok!
 
 
 
 
 
Det här blir nog sista Månadens bok/böcker på ett tag. Jag känner att jag har för mycket at göra (roliga grejor!) för att kunna sätta mig ner och blogga. Så ni vet.
 
 

Månadens böcker: Februari 2018

 
 
 
En av många roliga saker med att flytta är att jag har fått syn på saker på nytt. Ting jag glömt finns i min närhet. Framför allt böcker. Oj, så mycket böcker jag har! Kulla-Gulla böckerna (1945 - 1951) av Martha Sandwall-Bergström är sådana böcker jag fått upp ögonen för igen. I orginal gavs det ut sju böcker om Kulla-Gullas liv från det att hon kommer till Kullatorpet till att hon gifter sig. Senare delades de sju böckerna upp i elva böcker, fast så klart med samma innehåll. Det är en sådan utgåva jag har. Jag har också Kulla-Gulla på Blomgården (1972) som handlar om hennes liv innan hon kom till Kulla som tolvåring. Det finns även en bok om hennes allra första år. Kulla-Gulla på barnhemmet (1986) heter den. Den har jag inte läst.
 
 
När jag var liten var Kulla-Gulla och Flickan med svavelstickorna de sorgligaste berättelserna jag visste. Jag kan inte komma ihåg att jag läste Kulla-Gulla som barn, jag bara kände till henne liksom. Det var först som tonåring jag faktiskt läste dem och blev så tagen att jag köpte hela serien.
 
 
I början av 1900-talet säljs Gunilla Beatrice Fredrike (Gulla), som vuxit upp på barnhem, på auktion som sjuåring och hamnar hos familjen Hermansson på Blomgården. Frun i huset är sjuk så Gulla får ta hand om hemmet och de fem barnen. På barnhemmet fick hon lära sig lite om läkeörter och på så vis hjälper hon frun att bli bättre.
När Gulla är tolv år säljs hon återigen och hamnar den här gången hos torpare Karlberg och hans familj på Kullatorpet. Därav hennes kända smeknamn Kulla-Gulla. Hon får ungefär samma sysslor där som hon hade på Blomgården: Hjälpa till med barnen och djuren. Kullatorpet ägs av den rike patron på herrgården och en dag när Gulla gör ett dagsverke på patrons åkrar får han syn på henne och tycker hon är slående lik hans bortgångna dotter. Han börjar misstänka att Gulla är hans försvunna barnbarn och - nu kommer det spoilers - det är hon. Så böckerna slutar lyckligt med att den hårt arbetande Gulla får komma och bo hos sin morfar på en fin herrgård. Men hon vägrar först eftersom hon inte tänker lämna barnen på Kullatorpet (de mister båda sina föräldrar medan Gulla bor där). Så de får helt enkelt flytta med. Ett lyckligt slut för dem också med andra ord.
Sedan följer böckerna Gulla genom skolan och baler. Hon kan inte riktigt känna att hon passar in och hennes hjärta längtar efter någonting mer meningsfullt. Hon hittar tillslut sin väg och kan göra det hon innerst inne vill.
 
 
Kulla-Gulla levde för inte alls länge sedan och även fast hon är fiktiv så lever hennes berättelse i många människor. Så många barn förr i tiden som behövde bli vuxna tidigt. Och som fortfarande behöver i andra delar av världen. Jag tänker bland annat på min farfar som var tretton år när hans far dog och började jobba i gruva för att försörja familjen. Tänk vad bra vi som har vuxit upp under andra omständigheter har det. Och så ska det vara tycker jag. Barn ska få vara barn när de har möjlighet.
 
 

Jag reser lite tidigare

 
Nu när jag inte bor i storstaden längre tycker jag faktiskt om att åka dit. Det tar inte lång tid med buss. I går hade jag ett ärende i staden under eftermiddagen, men jag åkte in redan vid tio. På det viset hann jag gå omkring på stan och kolla i affärer, äta favoritlunchen och hänga på biblioteket. Det finns ett fint bibliotek där jag bor, dit går jag också. Men det har inte lika stort utbud. Jag blir helt lycklig av att gå in på det stora biblioteket i stan. Böcker överallt!
 
 
 
 
 
Jag har fastnat i Elsa Beskows böcker just nu. Hennes illustartioner är helt fantastiska. Jag har länge trott att det är Carl Larsson som har inspirerat mitt eget målande mest, men nu börjar jag undra om det inte är Elsa. Tycker nog att jag ser mer likheter i hennes verk.
 
 
Tomtebobarnen är för övrigt en gammal favorit. Farmor och farfar läste den för oss barnbarn när vi var små. Jag hängde mycket i skogen som barn, tyckte om att krama träd och leka med kottar. Kanske är det därför jag gillar den här boken så mycket. Jag menar, vem vill inte gunga gungbräda med älvor och gå barfota i mossa och plocka bär stora som apelsiner? Jag och en kompis hittade för övrigt på ett eget folk när vi lekte i skogen: Kottefolket. De bodde i träd och stubbar och vi byggde saker åt dem. Till exempel balkonger och dörrar. Min kottefamilj hade till och med ett garage. Jag tror vi blev väldigt inspirerade av den här boken. Den här och Trolltider skulle jag tro.
 
 
 
 
 
 
Sen så är den här boken skriven för nästan 110 år sedan, så den innehåller till exempel hot om smisk. Något jag inte gillar alls. Pappan dödar också en orm. Det gillar jag ju heller inte. Men vem vet, ormen kanske försökte döda dem? Det står bara att den är elak, det tycker inte jag är en ursäkt att döda någon. Men det är jag det. Barnen övar sedan dödandet på de stackars myrorna som inte har gjort något ont.
 
 
 
 
 
 
Den här boken gillar jag också väldigt mycket: Solägget. Vad jag kan komma ihåg har jag aldrig läst den förut. Den handlar om en älva som hittar en apelsin i skogen. Hon vet inte vad apelsiner är så hon tror det är solen som har lagt ett ägg och tappat det. När det sedan uppdagas vad en apelsin är för något tar en fågel med henne till landet där apelsiner växer och hon spenderar vintern där. Men till våren följer hon med fåglarna tillbaka till sin skog. Vilken dröm! Att få flyga bort till ett varmare land under vintern och sedan komma tillbaka när allting börjar tina upp.
 
 
 
 
 

Månadens böcker: Januari 2018

 
 
 
 
Jag har lånat en e-bok den här månaden. Så praktiskt att det går att göra det på bibliotek! Då slipper en lämna tillbaka böckerna när lånetiden är slut. De försvinner av sig själv. Tror dock inte att det är någonting som jag kommer göra ofta. Mina ögon blir så trötta av att kolla på skärmar en längre stund. Men det är ju himla miljövänligt och bra att det alternativet finns. Både när en lånar och ska köpa.
 
 
Boken jag lånade i e-boksformat var Katarina Johanssons Badskumt: Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg (2012) som jag har tänkt läsa i flera år. Jag lånade också Katarinas bok Rumsrent: Hemmafixarens guide till ett giftfritt, miljövänligt och hälsosamt hem (2016). Båda böckerna har ungefär samma tema med fokus på syntetiskt framställda kemikalier och ämnen (även naturligt förekommande diton) och hur de påverkar hälsa och miljö. Badskumt fokuserar på det vi använder på oss själva och Rumsrent det som vi bygger våra hem med. Jag tänker inte skriva så mycket mer om dessa böcker eftersom det är svårt att komma ihåg all information. Jag tänker att det här är sådana böcker en kan ha hemma och kolla i när en ska införskaffa någonting nytt. Livscykelanalys skriver Katarina om i Rumsrent. Jag gillar verkligen det tänket. Att gå igenom ett materiels livscykel. Hur påverkar det miljön och hälsan under tillverkningen och i hemmet? Hur bryts det sedan ner när det har fyllt sin funktion? Bryts det ens ner? Vi spenderar ungefär 90% av vår tid inomhus i Sverige (har jag för mig att det stod i Rumsrent). Så jag tycker verkligen det är värt att investera i en så hälsosam inomhusmiljö som möjligt. Lika viktigt tycker jag det är att inte utsätta huden för alla kemikalier som finns i hygien- och skönhetsprodukter. Vi behöver nästan ingenting av allt som finns att köpa. Det handlar helt enkelt om vanesak och norm. Jag tycker det är bra att båda böckerna tar upp var det går att hitta vilka ämnen som är tillåtna inom till exempel EU men också vad enskilda länder har för rekommendationer och varför rekommendationer och förbud inte alltid går hand i hand med det forskning pekar åt. EU:s kemikalieförordning heter REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restrictions of Chemicals). På kemikalieinspektionens hemsida kan du läsa om CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena och reprodiktionstoxiska ämnen). Tydligen ligger Danmark i framkant när det gäller försiktighet kring kemikalieanvändning. De avråder bland annat gravida från att färga håret och rekommenderar dem att äta ekologiskt. Danska Miljøstyrelsens hemsida heter mst.se.  
 
 
Food Pharmacy: En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat är en bok skriven av Mia Clase och Lina Nertby Aurell som driver bloggen foodpharmacy.se. De har också en podd med samma namn: Food Pharmacy. Ungefär 80 % av immunförsvaret har med våra bakterier i tarmarna att göra och det är först nu forskningen kring det här har kommit i gång och tas på allvar. Även fast det har varit känt ganska länge. Ni kanske känner till att vi ska ha mestadels goda bakterier i våra tarmar. Lina och Mia kallar dem för Luke Skywalkers och de onda bakterierna för Darth Vaders. När Darth Vader tar över i våra tarmar skapar det kronisk inflammation som i sin tur kan leda till så kallade livsstilssjukdomar som till exempel diabetes. Här i västvärlden dör vi ju sällan av virus eller svält utan på grund av hur vi lever. Mia och Lina har samlat den forskning som finns kring de bra och dåliga bakterierna i våra tarmar och vad vi kan göra för att öka våra Lukes och ta kål på Vader. Jag har lärt mig mycket nytt, men jag håller inte med om allting. Baserat på annan forskning jag läst.
 
Lina och Mia tycker till exempel att det är nyttigt att äta mycket fisk för att få i sig omega-3. Jag tycker att vi kan få i oss omega-3 från andra källor så som hampafrön, chiafrön och valnötter (innehåller endast ALA). Eller varför inte från samma ställe som fiskarna? Från alger (innehåller EPA och DHA). Det är de som producerar omega-3 och fiskar är rika på det eftersom de äter plankton. Om du ändå vill äta fisk för omega-3-fetternas skull måste du äta vildfångad fisk eftersom odlad fisk är högre i omega-6 än omega-3 och det är inte nyttigt för kroppen med det förhållandet mellan fetterna. Men äter du vildfångad fisk bidrar du till skövlingen av havsbotten plus att du äter högre upp i näringskedjan än du behöver och därmed förbrukar mer av jordens resurser än du måste. Sen så har vi ju den etiska aspekten. Fiskar har ett centralt nervsystem vilket betyder att de har ett medvetande. De  upplever sådant som smärta och rädsla. Eftersom vilda fiskar är vilda skyddas de inte av djurskyddslagen och det är lagligt att i princip döda dem hur som helst. Troligtvis kvävs de flesta till döds, vilket kan ta flera minuter och orsakar mycket lidande. Fiskar visar också tydligt en vilja att leva. Det gör växter också. Men ju högre upp i näringskedjan du äter desto fler organismer har fått sätta livet till. Både växter och djur. Därför tycker jag det är mer etiskt försvarbart att äta växten direkt istället för via ett djur. Eftersom människan kan äta långt ner i näringskedjan. Havet och sjöarna är också väldigt ohälsosamma miljöer fulla med gifter. Äter du växter och djur från hav och sjöar får du i dig tungmetaller och syntetiskt skapade ämnen helt i onödan. Så jag tycker helt enkelt att det är mindre krångligt och säkrare att äta odlade alger eller omega-3-tillskott från odlade alger än att äta fisk från hav och sjöar. Simris Alg (simrisalg.se) är svenskodlade alger rika på EPA och DHA.
 
I boken skriver Lina och Mia också att det är bra att hålla sig borta från sockerrika frukter och istället äta dem omogna, när de fortfarande består mer av stärkelse än av socker. Jag håller inte med där heller eftersom jag inte tror att det är farligt att äta frukt så länge du får i dig tillräckligt med fibrer som håller blodsockernivån jämn. Fibrer kan bara brytas ner i tjocktarmen och därför utsöndras sockret sakta under hela matsmältningen och du får inga toppar och dalar i blodsockret. Därför är det bra att äta sådana frukter du kan äta hela. Med skal och allt. Och om du äter söta fruker utan skal, till exempel banan (det går faktiskt att äta bananskal, men inte är det särskilt gott), är det viktigt att äta mycket olösliga fibrer till. Så som spenat och grönkål. Varför inte göra en smoothie? I smoothien kan du också låta bananskalet vara kvar. Smaken av det känns inte bland allt annat..
 
Något jag däremot gärna undviker, men som rekommenderas i boken, är oljor. Raffinerat fett helt enkelt. Noll fibrer. Baserat på det jag läst har människokroppen svårt att ta hand om fett i stora mängder och det orsakar massa problem när det lagras i våra organ. Så det är extra viktigt att enbart äta "helt" fett med alla fibrer intakta så att kroppens signaler kan säga till tydligt när det är nog. Oljor är också ofta högre i omega-6 än omega-3.
 
Nu kanske det verkar som om jag inte gillar Food Pharmacy, men det gör jag. Annars skulle jag inte rekommendera den. Den har verkligen fått mig att vilja ta hand om mina goda bakterier bättre. Jag är ganska slarvig av mig när det gäller kosten. Inte det veganska eftersom det är så mycket bredare än min egen hälsa (fast ibland har produkter med honung och mjölk slinkigt ner när jag inte orkat vara "krånglig"). Men det händer väldigt ofta att jag äter processat och halvfabrikat. Oljor och raffinerat socker. Och mitt omega-6-intag är mycket högre än mitt intag av omega-3. Även fast jag vet att det inte alls är nyttigt.
 
Sen så är inte jag varken forskare eller utbildad inom kost. Jag förmedlar bara det jag läst från just sådana och den uppfattning jag har bildat mig. Så som du som läser är kapabel att bilda dig din egna uppfattning.
 
Jag har för mig att Mia och Lina skrev i boken att det här är deras sammanställning av fakta. Olika forskare kommer fram till olika slutsatser. Faktan kan ju bara säga så här är det. Men varför det är så och hur en kan göra för att påverka tycker helt enkelt forskare olika om. Så det enda en kan göra är att bilda sig sin egna uppfattning och leva så mycket eller lite en vill efter den. Som Lina och Mia (och Platon) skriver: Det finns en idévärld, en "perfekt" värld, och så finns sinnevärlden. "Verkligheten". I idévärlden lever du perfekt, men som vi alla vet ser det inte riktigt ut så i sinnevärlden. Och det är helt okej. Sen så är ju det här en bok om tarmfloror. Bara för att ett livsmedel inte påverkar tarmfloran negativt betyder inte det att det är nyttigt för resten av kroppen. Och tvärtom.
 
 
Om jag ska sammanfatta Food Pharmacy och hur du enligt boken kan öka dina Luke Skywalkers (goda bakterier) så skulle jag skriva så här: Ät mycket råa frukter och grönsaker. Fokusera på gröna blad, så som spenat, grönkål, rucola. Hetta inte upp maten över 80 grader, absolut inte över 160, och dra ner avsevärt på animaliska produkter. Periodisk fasta rekommenderas också för att gynna de goda bakterierna i tarmen.
 

Månadens böcker: December 2017 JULBÖCKER

 
 
 
Hela december har varit julig för mig, så varför inte fortsätta på det temat? Blev så inspirerad av Clara Lidströms och Erica Dahlgrens julboks-avsnitt av deras pod En underbar pod (länk). Jag sprang iväg till biblioteket och lånade på mig massa böcker. Här kommer favoriterna.
 
 
Pettson får julbesök (1988) av Sven Nordqvist är en gammal favorit. Den beskriver så bra hur tokigt det kan bli kring jul med all stress - och hur bra det kan bli ändå! Även fast allt inte går som en tänkt och planerat. Sen så är ju Pettsons grannar så himla fina som kommer med julen till Pettson och Findus. Tomten är vaken (2012) är Astrid Lindgrens version av Viktor Rydbergs dikt Tomten (1881). Båda två har jag läst den här julen. Det är någonting visst med att tänka sig att det finns någon som hjälper till. Någon som tar hand om alla i hemmet. Jag älskar den känslan. Tomten är vaken är så fint illustrerad av Kitty Crowther.
 
 
 
 
 
Två julböcker jag läst i sen jag var liten är Titta, Madicken, det snöar! (1983) av Astrid Lindgren och Pelle och Anna Elisabets julafton (1965) skriven och tecknad av Rune Lindström. Madicken har jag tyckt om mest på grund av de otroligt vackra illustrationerna av Ilon Wikland. Wow vad hon har fångat snö på ett bra sätt! Men den boken handlar ju, precis som Pettson får julbesök, också om hur det inte alltid blir som en tänkt sig och att andra människors goda vilja kan hjälpa en hem igen. Hjälpa en på rätt spår. Rune Lindströms bok är min pappas från början. Den handlar om två barn som stannar uppe natten till julafton för att se när tomtarna julpyntar och pysslar. Lite samma känsla som Tomten är vaken och Tomten. Att det finns några som hjälper till när ingen ser. Eller när det är meningen att ingen ska se i alla fall.
 
 
 
 
 
 
Jag fastnade också för Tove Janssons berättelse Granen (1962) som handlar om när Muminfamiljen vaknar ur sin vinterdvala och blir oerhört rädda för den där julen som alla springer omkring och handlar och pyntar och lagar mat till i stress. Vem kan denna hemska jul vara som ställer sådana stora krav? Jag gillar också berättelsen om Tipp, Topp och Tott (1936) skriven av Elsa Beskow. Den handlar om tre små granar som kan se in i människornas hus. De är så avundsjuka på den granen som fått komma in till människorna och vara julgran. De önskar hela julen att det nästa år blir någon av dem som får vara julgran. Tills julen är slut och människorna kastar ut granen att dö. Då förstår de att det nog inte är så kul att vara julgran.
 
 
Jag avslutar med att tipsa om Hans Christian Andersens Flickan med svavelstickorna (1845). När i-landsproblemen hopar sig är det bra att påminna sig om dem som skulle göra vad som helst för att få fira jul så som jag gör. Med mat i magen och tak över huvudet.
 
 

Månadens böcker: November 2017

 
 
 
Den här månaden fastnade jag verkligen för Min europeiska familj - De senaste 54 000 åren (2015) av Karin Bojs. Så fascinerande att du med hjälp av ett DNA-prov kan få reda på nästan hela ditt ursprung. Det är just vad Karin har gjort och i den här boken tar hon läsaren med på en resa genom hennes egen släkthistoria. Från östra Afrika som homo sapiens lämnade för många tiotals tusen år sedan, via Mellanöstern och Europa och ibland även Asien, in i det som vi i dag kallar för Sverige. Jag är lite intresserad av släktforskning och den här boken har verkligen väckt tanken om att ta det ett steg längre - få reda på mitt ursprung. Alla homo sapiens kommer ju från Afrika och vandrade in i Mellanöstern (och så småning om även till Amerika och Oceanien), men sedan då? Tog mina anmödrar och anfäder vägen via det som i dag kallas för Asien eller Europa upp hit? Var de samlare och jägare eller jordbrukare? Så himla spännande! Har även fått en helt ny bild av stenåldersmänniskorna. De framställs ofta som ganska enkla och "tråkiga". Men det allra mesta tyder på att de smyckade sig med fjädrar och smycken gjorda av ben och tänder. De kryddade även sin mat och levde helt enkelt inte enbart för att överleva, utan också för att njuta. Precis som vi gör i dag.
 
 
Jag har också köpt mig en ljudbok. Sapiens - A Brief History of Humankind (2014. Orginalet på hebreiska utgavs 2011. Finns även på svenska, utgiven 2015) skriven av Yuval Noah Harari. Den passade väldigt bra att lyssna på samtidigt som jag läste Min Europeiska familj, eftersom de båda har samma tema. Jag gillar hur Yuval lägger fram olika teorier kring hur vi homo sapiens har blivit som vi blivit. Till exempel varför pengar har en så stor påverkan på oss. Det är ju faktiskt bara papperslappar. I dag inte ens det. Utan majoriteten av alla "pengar" är siffror på internet. De finns inte ens - ändå styr de världen. Jag uppskattar också hur han tar upp det absurda i att homo sapiens har levt i patriarkat i tusentals år. Det är mycket underligt och ingen vet riktigt varför det har blivit så. Alla andra djur där honan är gravid länge och barnet kräver mycket uppmärksamhet och omsorg innan det kan klara sig självt (till exempel bonobo och elefanter) har utvecklats till matriarkat. Han tar också upp det ganska sorgliga faktumet att där människan finns dör andra djur ut. Vi har inte varit de enda människoarterna på jorden. Vi levde samtidigt som bland annat homo neanderthalensis (neandertalarna) och homo denisova för flera tusen år sedan. Vi fick till och med barn med dem och de finns kvar i våra gener. Men de försvann och homo sapiens bredde ut sig. Samma sak hände med mammutarna och uroxarna och alla andra djur vi har utrotat. Förhoppningsvis lyckas vi ändra på det snart!
 

Månadens böcker: Oktober 2017

 
 
 
 
Vilka veckor detta har varit! Så hemska och fantastiska på samma gång. Omtumlande. Vilka otroliga människor det finns. Som orkar och vågar berätta och kämpa. Wow. Systerskapet är starkare än patriarkatet. Nu faller det. Det vill jag tro.
 
 
Jag valde defenitivt passande böcker att läsa denna månad. Det är ett som är säkert. Flickan och skulden - En bok om samhällets syn på våldtäkt (2002) och Flickan och skammen - En bok om samhällets syn på slampor (2016). Båda skrivna av journalisten, författaren, debattören, föreläsaren Katarina Wennstam.
När jag började läsa Flickan och skulden trodde jag inte att jag skulle orka läsa klart den, det blev för jobbigt. Jag tittade samtidigt igenom en isländsk serie i sex delar som heter Fångar (finns fortfarande att se på svtplay.se). Den har ungefär samma tema som Flickan och skulden. Hur rättsväsendet i princip inget land fungerar när det kommer till våldtäkt och sexuella övergrepp. När jag hade läst ungefär hälften av boken kom #MeToo och jag jag var tvungen att ta en paus.
 
 
De här böckerna är ett måste. Ett MÅSTE att läsa. Ögonöppnare så det skriker om det. Jag är så arg över allt jag tillåtit. Allt som jag lärt mig är en del av livet. Hur jag har anpassat mitt liv, mitt LIV, efter män och tagit på mig skulden. Jag är också arg över hur jag har hjälpt till att upprätthålla patriarkatet. Alla kvinnoförnedrande tankar jag haft. Allt kvinnoförnedrande jag sagt eller gjort. Det förvånar mig så himla mycket när människor som försök att motbevisa feminismen som ideologi lägger vikten på att kvinnor och flickor minsann också är elaka och pratar skit. Det är väl klart som tusan vi gör det. Vi är också uppfostrade av det här samhället och blir matade med exakt samma skit som killar blir. Att tjejer är horor och slampor och bitchar och killar får komma undan med allt möjligt eftersom det är så killar är. Varför skulle kvinnor vara immuna mot kvinnoförakt? Vi föraktar oss själva hela livet med bantning och hårnoppring och plastikoperationer och tar på oss skulden för allting. Vi trycker ner andra kvinnor och försvarar män för att känna att vi själva är lite bättre. Mer accepterad av män än just den och den kvinnan.
 
 
Men det behöver inte vara så. Lägg skulden och skammen där den hör hemma - hos männen! Inget mer daltande. De kommer att få ligga. De kommer att bli tröstade av kvinnor. Deras grabbgäng kommer hålla dem om ryggen. Det är inte synd om dem.
 
 
Det här blev inte så mycket en recension som en så kallad rant. Men det är dessa tankar som Katarinas böcker väckt i mig. De har verkligen gett mig en djupare förståelse för hur samhället är uppbyggt. Läs dem!
 
 

Månadens böcker: September 2017

 
 
 
 
Ännu en ny månad står för dörren och det är dags för nya boktips. Vad tiden går fort! Jag som hade tänkt börja blogga mer regelbundet, men dagarna bara springer iväg.
 
 
Den här månaden har jag äntligen läst Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906 - 1907). Något jag har tänkt göra i flera år. Minns att jag hade en förkortad version med mycket illustrationer som barn, men vet inte var den finns i dag. Versionen jag lånade på biblioteket den här månaden är från 1981 och morderniserad med alla verb i singularis (som ju används enbart nu för tiden, om jag förstått det rätt). I övrigt är det samma berättelse som Selma skrev för över hundra år sedan. Illustrationerna i den här boken är gjord av Bertil Lybeck 1931. Nils Holgersson handlar som bekant om en pojke som är elak mot gårdstomten och därför blir förvandlad till en tomte själv. Av en slump flyger Nils och tamgåsen Mårten med vildgässen som under våren kommit tillbaka till Sverige. De ska ända upp till Lappland och sedan tillbaka ner till Skåne och Nils och Mårten hänger med genom hela Sverige. Eftersom Nils blivit förvandlad till en tomte förstår han vad djuren säger.
Jag tyckte den var underbar. Gillar fabler och det här är i sanning en fabel samtidigt som den fungerar som en geografilektion och berättar människors historia. Har lärt mig mycket nytt om olika platser i Sverige och om hur livet var runt förra sekelskiftet. Det är klart att språket och även handlingen till viss mån känns lite förlegat, så till ett barn passar nog en förkortad och uppdaterad version bättre. UPPDATERING: Tycker inte att jag var nog tydlig med att orginaltexten inte är någonting för barn. Den innehåller felaktiga ord för samiska och resande människor och spelar även på en del av den tidens fördomar. Nog är det en historia även om människorna i Sverige för lite mer än hundra år sedan - men inte om alla människor. 
 
 
Jag har även läst två böcker som jag har sedan tidigare. Båda två med konstnärsanknytning. Naturlära (2014) av Lars Lerin fick jag för några år sedan av mamma och pappa. Lars är en av mina favoritkonstnärer. Hans akvareller är fantastiska! Jag och mamma var till Sandgrund i våras och kollade in hans tavlor där. Tänk att jag har bott så nära (gångavstånd) i över fem år och aldrig varit dit förrän nu i våras. Akvarell är det jag själv känner mig mest bekväm i när jag målar, så jag kan hämta mycket inspiration från Lars tavlor. Han har för övrigt kommit ut med en ny bok där han tolkar Carl Larsson, som är min absolut största förebild när det kommer till akvarellmålning. Den bara måste jag kolla i! I Naturlära har Lars försökt efterlikna verkligheten så bra som möjligt, någor jag själv också tycker om att göra när jag målar. Det går rysningar i kroppen när jag bläddrar igenom alla naturmotiv med sådan verklighetskänsla. Hans björkar är nog favoriterna. Och nu när jag har sett tavlorna i verkligheten och kan säga att de flesta är stora, jättestora, kan jag inte för mitt liv förstå hur han kan efterlikna verkligheten så bra i akvarell. Så inspirerande!
 
 
Den andra boken är Jenny Nyström - Livet och konsten (2008) skriven av Gunnel Forsberg Wallinger som är en av Sveriges främsta Jenny Nyström-kännare. Köpte den boken för flera år sedan när antingen min bror eller kusin sålde jultidningar. Wow vilka målningar! Hennes oljor och pasteller är otroligt bra tycker jag. Och vilken kvinnohistoria. Över 10 års utbildning i Göteborg, Stockholm och Paris och tilldelad stipendium. Hjälpte till att skapa förändring inom konstakademin. Hårt arbetande dag som natt. Ensam försörjare av sig själv, man och barn. Ändå är hon nästan enbart känd för sina julkort. Synd, när hon var så mycket bredare än så. Hon studerade på konstakademin samtidigt som bland andra Anders Zorn och Bruno Liljefors. Tänk om hon varit man, då hade nog hennes konst skattats högre. Som Zorns och Liljefors. Hon hade nog framförallt inte behövt arbeta så hima mycket utan kunnat ägna sig mer glädjefyllt åt sin konst och inte på ett fabriksproducerat sätt. Fram till sin död illustrerade hon runt 3000 vykort med främst påsk- och julmotiv.
Kolla in hennes målning Fransk bondgumma (1885) samt hennes illustration Läsande gumma (1882). Det är nog mina favoriter av verken i boken.
 
 
 
 

Månadens böcker: Augusti 2017

 
 
 
 
Jag har blivit lite apokalyptisk av mig den senaste tiden. Nja, jag tror väl kanske inte att världen kommer gå under, i alla fall inte bokstavligt talat. Men det har ändå vaknat en känsla i mig att jag borde lära mig mer överlevnad. Ifall en katastrof eller kris skulle inträffa. Kunskap och förberedelse kan inte skada i alla fall, tänker jag. Den information som fasatnar i min hjärna fastnar. Mer kan jag inte göra. Det hela började med att jag såg en dokumentär om preppers, sådana som förbereder sig på olika katastrofer. Så som längre strömavbrott, översvämningar eller matbrist till exempel. När jag senare den dagen gick förbi bokhandeln såg jag två böcker uppställda så att de syntes klart och tydligt från ingången. De böckerna var Överlevnadsguiden: 300 sätt att klara av allt från att göra upp eld till att överleva en krokodilattack (2016) av Rich Johnson & Ola Skinnarmo samt Din skogshandbok: en överlevnadshandbok för survivalister och andra skogstokiga (2017) av Sara Starkström. Har ett litet löfte till mig själv att jag inte ska köpa nytillverkade böcker om jag inte vet att de kommer att bläddras i flitigt, så därför gick jag vidare. Nästa dag (!) låg det en checklista från MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) i brevlådan. En checklista över saker som är bra att ha hemma ifall elen skulle försvinna en längre period. Då var det jag som gick ner till bokhandeln och införskaffade mig två överlevnadsböcker! Tydligare tecken får en leta efter. Nu tror inte jag på "tecken" som så, tror mer att det är vårat undermedvetna som fokuserar extra hårt på vissa saker. Ett tecken från oss själva. "Det här borde du tänka och fokusera på just nu", typ. Men det är ett annat inlägg.
 
 
Jag insåg i alla fall att vi som samhälle skulle ha väldigt svårt att klara oss utan el. Inte ens i en dag. Skulle strömmen vara borta längre än så vet jag inte vad som skulle hända. En urban kollaps är en mycket trolig utgång. Så det skadar inte att bunkra upp med konserver och torrvaror, lära sig grundläggande första hjälpen och få ett hum om hur en överlever i och av skogen.
 
 
Så nu har jag läst Överlevnadsguiden och Din skogshandbok. Den ena fokuserar på hur du överlever i den skandinaviska skogen medan den andra är mer bred. Det enda jag saknar är hur en hjälper till att förlösa. Det står utförligt hur en stoppar blödningar och lindar benbrott, men hur hjälper en till vid en förlossning? Skulle också vilja ha en genomgång av assistans kring olika livshotande sjukdomstillstånd, så som diabetes eller epilepsi. Vad gör en vid blodsockerfall eller epilepsianfall mitt ute i skogen utan mediciner eller läkarhjälp? Annars är jag väldigt nöjd med mitt köp. Det skadar inte att vara förberedd, tänker jag. Även fast jag såklart hoppas att jag aldrig, aldrig hamnar i en situation där jag måste kämpa för att överleva.
 
 
 
 
 
 
Från krokodilattacker till någonting helt annat: Yoga! Eller kanske finns det en krokodilposition inom yogan? Skulle inte förvåna mig. Min yogaresa har hållit på i ungefär åtta år. Väldigt från och till med flera års uppehåll ibland. Jag köpte min första yogabok ungefär tre år efter mitt första möte med yogan. Den boken var Yoga med Malin: Min kropp, min själ, mitt andetag (2012) skriven av Malin Berghagen. Hennes morgonyoga och mjukyoga är det bästa sättet att starta dagen på tycker jag. Jag tycker mjuk är ett bra ord att beskriva Malins yoga i den här boken. Jag praktiserade nästan bara mjuka, långsamma övningar under mina första år med yoga. Men sedan början av det här året har jag kört hårdare. Mer rejäla träningspass. Nu börjar jag sakna det mjuka, lugna och då åkte Malins bok fram. Den innhåller förutom yogaövningar också Malins livshistoria, fint sammanvävt med hennes fem hörnstenar i livet: kost, fysisk träning, tankar, känslor och själ.
Jag gillar hur Malin påminner om att det är bra att komma ihåg vad det är en hyllar när en utövar yoga: Solen. Livet. Alltet. Tacksamhet för att få finnas till och fungera. Det är något jag tänker på mer och mer, speciellt när jag läser överlevnadsböcker - hur otroligt tacksam jag är över att jag inte behöver överleva. Jag bara lever och det är jag så glad för. Det betyder ju inte att jag inte har upplevt svårigheter eller aldrig behövt kämpa på mitt sätt, men jag har faktiskt tak över huvudet, mat i magen och lever i ett enormt tryggt samhälle. Det är jag otroligt glad och tacksam för.
 
 
Malin ger tips i sin bok om att det kan vara bra för livmoderbärare att inte utöva yoga första dagarna av menstruationen, eftersom din kropp då är väldigt hormonell och "het": Det har jag helt tappat det senaste året, jag har kört på även under mensen. Förr yogade jag väldigt sällan under mensens tyngre dagar (förutom lättare stretching av nacke och överkropp) och har känt att det fungerar för mig. Känner mig mer harmonisk om jag håller mig till lugna rörelser när min kropp är som mest hormonell. Men det är säkert individuellt. Har de senaste par månaderna också tagit det lugnt under min ägglossning och tycker att det känns bra.
Är också glad att jag blev påmind om månen och att visa den respekt. Malin skriver att hon vilar från yogan under fullmåne och nymåne. Hon skriver inte varför, men jag fick en påminnelse om hur bra det kändes när jag uppmärksammade månen och dess cykel. Den påverkar de flesta levande varelser på jorden och de dagar den påverkar oss mest - fullmåne och nymåne - kan det vara bra att vila. Själv tycker jag att jag har tappat kontakten med månen och det gör mig ledsen. Tror att det är lätt att som människa tappa den kontakten i våra hektiska liv. Förr låg jag ofta vaken under fullmånenätter och verkligen kände månens dragningskraft. Även fast jag sällan kom på att det var på grund av fullmånen jag låg vaken förrän dagen efter. Det har hänt få gånger de senaste två-tre åren, att jag legat vaken under fullmånen. Vilket är skönt på ett sätt, men samtidigt lite sorgligt. Kanske kan jag få tillbaka kontakten med månen, och i och med den alltet, om jag börjar uppmärksamma den och respektera den mer? Men jag vill inte känna månens kraft så starkt som jag gjorde förr, det var nästan lite läskigt och det var under den perioden jag kände de flesta energier väldigt tydligt. Jag tyckte det blev för mycket. Och nu är det för lite. Vill försöka hitta en balans.
 
 
På tal om balans. En annan bok som fint väver samman en livshistoria med yogan är Yoga Girl - att finna lycka, skapa balans och leva med ett öppet hjärta (2014) av Rachel Brathen. Den här boken fick jag av min svåger för ett tag sen och jag läste den tidigare i somras. Den passade mig som hand i handske. Boken är indelad i olika kapitel som låter läsaren följa Rachels historia. Varje kapitel avslutas med en passande yogaövning. Jag skulle säga att även Rachels yoga är mjuk i den här boken, men det finns även lite mer utmanande övningar som kapitlen sakta steg för steg för dig till.
 
 
Yoga fungerar självklart också bra som enbart fysisk träning. Kan vara riktigt hårt! Själv har jag längtat efter den andliga sidan av yoga det här året och känner verkligen att de här två böckerna har fått mig tillbaka till det mjuka. Som med det mesta gäller det att hitta en balans, vad som fungerar för just dig. 
 
 
 
 

Månadens bok: Juli 2017

 
 
 
 
Miljösociologi av Rolf Lidskog & Göran Sundqvist (2011).
 
 
För ungefär två och ett halvt år sedan började jag läsa en grundkurs i miljövetenskap. Det här var den boken jag lärde mig mest av och jag har velat läsa den igen. Den är skriven av Rolf Lidskog som är filosofie doktor i sociologi och teologie doktor i etik samt Göran Sundqvist som är professor. Boken utgår från att miljöproblem är en fråga för samhällsvetare - inte naturvetare. I alla fall inte enbart. Eftersom miljöproblem är skapade av människans verksamheter borde rimligtvis lösningarna på problemen finnas i att vi ändrar samhällets struktur. Naturvetenskapen ställer diagnosen - vilka problem finns det och vad är det som orsakar dem? Och samhällsvetenskapen löser problemen genom att ändra på samhället. Eller så borde det vara i alla fall. För som Rolf och Göran tar upp finns det en syn även hos samhällsvetare att miljöfrågor tillhör naturvetenskapen.
 
 
Det som boken i princip inleds med är att vi borde sluta separera oss från naturen. Sluta ha den uppfattningen att samhälle och natur är varandras motsatser. Något jag själv är väldigt dålig på. Jag skriver och säger "natur" och menar då växter, svampar och djur. Ingen mänsklig aktivitet. Men sanningen är ju den att den "rena" naturen är människoskapad. Det finns ingen natur som inte påverkas av samhället och inget samhälle som inte påverkas av natur. Om vi såg oss själva som en del av allting annat på jorden, som en del av naturen, skulle vi nog ta bättre hand om den. Om oss.
 
 
Miljösociologi diskuterar vad politiker, vetenskapen och individen har för möjligheter att förändra. Förbättra. Det var när jag läste den här boken som jag på riktigt insåg hur starka vi som individer är. Att våra val gör skillnad. Vi "små" är många, många fler än de få som besitter mycket makt. De val vi gör påverkar.
 
 
Jag skulle rekommendera Miljösociologi till alla som är intresserade av miljöproblem. Hur de uppstår och vad vi kan göra för att lösa dem. Jag tycker också att det här är en bok för dig som är nyfiken på sociologi. Hur människor agerar i förhållande till samhället. När jag läste den första gången blev jag faktiskt väldigt förvånad och besviken över hur mycket vi påverkas av samhället vi lever i. Jag tyckte faktiskt det var väldigt konstigt att människor inte bara slutar med de aktiviteter som skapar miljöproblem och blev väldigt besviken när jag insåg hur styrda vi är av det sociala. Men också stärkt i vetskapen om att vi individer är starka - om vi bara bestämmer oss för att bidra till förändring.
 
 
Det här kommer bli den sista månadens bok. Men misströsta ej! Jag kommer istället börja med att presentera månadens böcker i slutet av varje månad. Känner att jag inte riktigt har tid till att skriva en djupare recension varje månad, utan tänkte istället tipsa om fler böcker som jag skriver lite kortare om. Jag provar så ett tag får jag se om det passar mig bättre. Vill fortfarande tipsa om de böcker som betyder mest för mig. 
 
 
 

Månadens bok: Juni 2017

 
 
 
 
Active Hope av Joanna Macy & Chris Johnstone (2012).
 
 
Åh, alltså denna bok! Fick den rekommenderad av en vän och det är jag så glad för. Den har ingjutit ett djupt lugn i mig. Jag är inte rädd längre. Jag har insett min egen, och andras, styrka. Vad vi kan åstadkomma tillsammans. Utan att låta insikten om vad vi har gjort och gör mot vår jord övermanna oss med rädsla eller sorg.
 
 
För det är just det Active Hope handlar om. Hur du kan fortsätta att göra den här världen till en bättre plats, fortsätta kämpa mot miljöförstöringar, utan att bli utmattad. Snarare vinna energi och kraft genom det.
 
 
Boken är skriven av Joanna Macy, filosofie doktor i buddhism, systemteori och ekologi, och Chris Johnstone som är läkare och har jobbat nästan tjugo år som beroendespeciallist inom UK National Health Service. På varsitt håll har de båda kommit fram till att det inte går att stressa fram ett resultat - oavsett vad det är en vill uppnå. Joanna har varit aktivist sedan 60-talet och framför allt jobbat inom motståndsrörelser mot kärnkraft, men med buddhismen som grund har hon hittat andra vägar att gå och lyckats hålla sig lugn och sansad genom motgångar. Hon har i många år jobbat med ett projekt som heter The Work That Reconnects där hon lär ut positiv aktivism. Chris jobbade som ung läkare under slutet av 1980-talet ibland så mycket som 112 timmar per vecka med som minst 90 minuters sammanhängande sömn per dygn. Efter att han utmattad krockade sin bil började han jobba för förändring inom systemet. Han jobbar i dag fortfarande som läkare men med mental hälsa och välbefinnande som grund. Tillsammans har de skrivit Active Hope som, om jag förstått det rätt, bygger mycket på Joannas projekt The Work That Reconnects.
 
 
Det är så mycket från den här boken som jag tar med mig. Men framför allt gillar jag budskapet om att vi alla är ett och att det är tillsammans vi kommer lösa, eller åtminstonde förbättra, de problem som har uppstått på grund av människans aktiviteter. Och om en utgår från den tanken, att vi alla är ett, då är det inte så konstigt att vi mår dåligt av sådant som kanske inte alls påverkar oss personligen. Men det går att hitta styrka i den känslan. Att du känner smärta och sorg för jorden och alla som blir påverkade av klimatförändringar och miljöförstörelse betyder att du inte har förlorat kontakten med Gaia, Moder jord, Gud, eller vad du nu väljer att kalla det. Det där som är större än individen. Känslan av att vi hör ihop allihop. Du vet väl att vi alla föddes samtidigt? När universum föddes, föddes du. Varenda atom. Ingenting försvinner, det är fysiskt omöjligt - det förvandlas till någonting annat. Allt som är du, allt som du är byggd av, har levt i andra innan dig. Och kommer leva vidare i någon eller någonting annat efter att du dött. Vi är, bokstavligt talat, alla en och samma. Tänk vad mycket vi kan åstadkomma tillsammans!
 
 
I Active Hope står det om den buddhistiska profetian om Shambalakrigarna. En profetia jag verkligen gillar och som finns inom många religioner, fast med olika namn. När männskligheten har förstört jorden så mycket att den inte klarar det mycket länge till - då kommer Shambalakrigarna att träda fram. De kommer att "döda" det som skadar jorden med hjälp av sina två "vapen": medkänsla och visdom. Jag skriver döda och vapen inom cituationstecken därför att det är viktigt att komma ihåg att fysisk våld sällan löser någonting. De orden används här som metaforer. Något Joanna och Chris använder sig mycket av i boken. De drar många paralleller till kända berättelser. Något jag gillar eftersom jag är så förtjust i sagor. Bland annat nämner de hur du i svåra stunder när allt känns hopplöst kan tänka dig själv som en huvudkaraktär i en film eller bok. Nästan alltid stöter hjälten på hinder i form av till exempel onda väsen. Tänker du att dina hinder på vägen mot det du vill uppnå är som Frodos orker eller Harry Potters dödsätare så kan det kännas lättare. Hur gjorde Harry och Frodo för att övervinna sina hinder? Bland annat genom vänskap och gemenskap med andra. Det finns fler som du och Active Hope tar upp vikten av att omge sig själv med personer som stöttar och till och med har samma mål i sikte som du.
 
 
Det dras också en parallell till Titanic, som ju i och för sig är en sann händelse. Hur de flesta av oss i västvärlden är som befälhavarna ombord på fartyget. Vi ska bara framåt. Leva så som vi vill leva utan att tänka på konsekvenserna. Och de som försöker säga till oss att det finns isberg, massa isberg, runt omkring skeppet som vi måste akta oss för och ta på allvar, de tystas ned och kallas för party-poopers. Glädjedödare. Pessimister. Tillslut kan alla se isbergen. Men då är det för sent. Vi hinner inte gira. 
Jag tänker att de som försöker varna, de som pratar om isberg vi måste akta oss för, de är Shambalakrigarna som är här för att rädda jorden och allt som lever på den. De som har kallats för hippies (på ett nedvärderande sätt) och knäppskallar och foliehattar. De som har kämpat sedan 60-talet och kanske ännu längre. Det är de som gör att andra har fått upp ögonen för isbergen som vi åker mot. Det är de som rekryterar fler Shambalakrigare. För visst har vi det alla i oss - medkänsla och visdom. Det gäller bara att väcka det. Väcka sin inre Shambalakrigare.
 
 
Så omge dig själv med Shambalakrigare, de som ser isbergen. Tillsammans kan vi rekrytera fler som krigar med medkänsla och visdom - istället för pengar och makt.
 
 
Active Hope är verkligen en bok för dig om du är intresserad av miljöfrågor, andlighet och personlig utveckling. De tre i kombination tror jag kan åstadkomma underverk!
 
 

Månadens bok: Maj 2017

 
 
 
 
I odjurets trädgård: en amerikansk familj i Hitlers Berlin av Erik Larson (2011, In the Garden of Beasts: Love, Terror, and an American family in Hitler's Berlin på orginalspråk).
 
 
Den här boken fick jag låna av mamma. Den utspelar sig under åren 1933-34 i Berlin och cirkulerar kring den amerikanske ambassadören William E. Dodd och hans familj. President Roosvelt hade svårt att hitta någon som ville ta jobbet som ambassadör i Berlin, där Hitler nyss blivit utsedd till rikskansler, och Dodd, professor som studerat några år i Tyskland, låg långt ner på listan. Dodd fick kämpa inom utrikesdepartementet där det konstant fanns män som ville avskeda honom från posten och inte var rädda att framföra det till presidenten. De lyckades också tillslut, även fast Dodd verkar ha avsagt sig tjänsten med en lättnad.
 
 
Hela familjen Dodd blev förälskade i Berlin när de kom dit 1933 och såg inte några större problem med Hitlers regim, trots att några personer i deras umgängeskrets försökte varna dem för vad som komma skulle. Dottern i familjen inledde till och med en kärleksaffär med Rudolf Diels, chefen för Gestapo. William Dodd koncentrerade sig på att övertala Tysklands regering att betala tillbaka sin skuld efter första världskriget till USA. Inte förrän efter ett år i Berlin tog familjen Dodd varningarna på allvar. Den 30:e juni 1934, de långa knivarnas natt, avrättade Hitler minst 74 personer. De allra flesta inom SA, som Hitler och hans närmaste fruktade skulle göra en statskupp. I ett tal någon vecka senare hävdade Hitler att han gjort det han var tvungen att göra för Tysklands eget bästa. Ytterligare någon vecka senare dog president Hindenburg och Hitler tog makten, förbjöd alla andra politiska partier och utsåg därmed sig själv till diktator.
 
 
Efter de långa knivarnas natt, då flera av familjen Dodds bekanta och vänner blev avrättade, fann Dodd det mycket svårt att utföra sin uppgift som ambassadör. Han kunde inte längre skaka hand med erkända mördare. Han var också den ende ambassadören som ganska öppet visade att han tyckte illa om antisemitismen inom Tysklands regering (Efter de långa knivarnas natt. Innan använde han till och med uttryck som "judefrågan" och hävdade att regeringen skötte det bra och rättvist när antisemitism kom på tal.). Han höll tal där innebörden inte gick att missuppfatta, och han tackade nej till inbjudningar fårn Hitler och andra högt uppsatta nazister. Det var mycket därför det amerikanska utrikesdepartementet var emot Dodd som ambassadör. Det rådde en uppfattning om att en ambassadör skulle hålla sig vän med värdnationen och framför allt arbeta för USA:s bästa. Inte lägga sig i landets inrikesfrågor. Men Dodd låg på president Roosvelt och varnade om vad som var påväg att hända. Att resten av världen var tvungna att agera innan det var för sent. Vi vet alla hur det gick med det. Ingen agerade förrän efter kriget brutit ut. Och det är något som författaren försöker lista ut varför. Varför gjorde ingen någonting?
 
 
I odjurets trädgård känns väldigt välskriven. Ungefär en femtedel av boken består av författarens källor och notiser. Eriks källor är bland annat ambassadör Dodds dagböcker och hans dotter Marthas memoarer. Kan verkligen rekommendera den här boken om du är intresserad av historia eller politik. Fick lära mig så mycket nytt.
 
 
Jag kan inte rå för att jag drog paralleller mellan Nationalsocialisterna i Tyskland och det växande främlingsfientliga partiet i Sverige när jag läste den här boken. Tycker det är ganska så otäckt med alla likheter. Hur Hitler "städade upp" inom partiet. Alla som uttryckte sig antisemitiskt eller misshandlade judar inom partiet fick lämna, sådant accepterades inte inom partiet sades det. Sen dröjde det bara ett och ett halvt år efter att Nationalsocialisterna bildade regering innan Hitler var diktator med en ganska klar och tydlig agenda. Så otäckt. Jag förstår varför det kom som en chock för ambassadör Dodd och övriga världen - Hitler sa sig stå för någonting annat. Det var det enda sättet han kunde få så många röster. Vi får inte glömma att det var tyska folket som röstade fram honom. Precis som det är svenska folket som röstar i dag på ett främlingsfientligt parti med tydlig agenda - även fast de som sitter högst upp påstår någonting annat.
 
 
Men visst vet vi bättre i dag? Eller? Partiet jag pratar om växer fort i Sverige - men motståndet är enormt. Något jag inte tror att det var under 30-talet. Vi vet vad som kan hända, och vi tänker inte låta det hända igen. Och de som inte vet, de som röstar på rasism och främlingsfientlighet, de hoppas och tror jag är många, många färre.
 
 

Månadens bok

 
 
Jag är inne i en period då jag läser väldigt mycket. Känner mig så kunskapstörstande - och det verkar inte ge med sig. Jag känner också ett behov av att prata om vissa böcker jag läst. De som berört mig extra mycket, så jag tänkte att jag skulle starta en ny kategori: Månadens bok. Lite som en bokklubb. Tipsa om en bok i månaden som jag tycker är viktig eller intressant. Jag brukar ju tipsa om böcker ibland under kategorin böcker, och det kommer jag nog fortsätta att göra, men Månadens bok tänkte jag skulle bli liksom boken som berörde mig mest under månaden. Lite VIP. Kanske inspirerar det andra. Sådant jag är intresserad av är historia, miljö, natur, personlig utveckling, feminism, övernaturligt, andligt och... ja, ganska mycket mer!
 
 
 
Tänkte att jag ska publicera Månadens bok den sista varje månad, så i morgon kommer boken som betydde mest för mig under maj.
 
 
 
Vi får se hur det här går! Tycker jag inte att det är kul så struntar jag i det och tipsar om böcker som vanligt. Men nu kör vi ett par månader i alla fall. 

Lilla Berlin <3

 
 
 
 
Några favoriter från humorserien Lilla Berlin ritad av Ellen Ekman.
Älskar den serien!
 
 
Här (klick) hittar ni böcker med samlade seriestrips.
Ni kan också följa Lilla Berlin på facebook och på instagram @lilla_berlin.
 
 
Hett tips för alla som vill ha mer feminism, veganism och humor i sitt liv!
(Och massa annat!)
 
 

Spänning

 
 
 
 
Här kommer lite spännande tips på böcker som jag har läst den senaste tiden (Inom ett år ungefär, haha. Men har läst annat mellan dessa tre böcker.):
 
 
We'll Meet Again - Mary Higgins Clark:   Den här boken fick jag låna av mamma för ett tag sedan. Hon sa att den var väldigt lättläst och det håller jag verkligen med om. Det blir ju alltid en extra utmaning för hjärnan att läsa på engelska, även fast jag tycker jag är flytande i språket. Boken handlar om en kvinna i New York-trakten som blir dömd för mordet på sin man. Eftersom hon har en stor minneslucka från den tidpunkten vet hon inte om hon har begått brottet eller ej, men hon har en känsla av att hon är oskyldig. När hon kommer ut från fängelset ber hon en reporter undersöka hur det ligger till och denna reporter hamnar mitt i en härva av bedrägeri och svartsjuka. Boken innehåller många karaktärer men jag tyckte inte det var svårt att hålla isär dem. Namnen upprepas ofta och det dröjde inte länge innan jag hade koll på vem som var vem. We'll Meet Again är skriven i mitten av 90-talet och det märks i beskrivningarna. För att nämna några exempel så ringer de från biltelefoner och World Trade Center står kvar. Jag kan verkligen rekommendera den här boken ifall du är sugen på att läsa på engelska men inte är så van. Eller om du vill läsa en spännande roman som är lätt att hänga med i. Då är den här boken någonting för dig!
 
 
 
Playground - Lars Kepler:   Fick Keplers (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) näst senaste bok i julklapp förra julen av min svägerska och hennes familj. Keplers böcker brukar skrämma mig något otroligt mycket, men den här var annorlunda. Den handlar om en soldat som dör och kommer till dödsriket. Dödsriket är en kinesisk hamnstad där den organiserade brottsligheten har tagit över och det knappt finns någon rättvisa. När Jasmin kommer tillbaka till livet kan hon inte sluta tala om vad hon upplevde i döden. Omgivningen tror hon är psykisk sjuk och hon spärras in. Hon blir tillslut friskförklarad och går vidare i livet. Hon får en son och när hans hjärta stannar i samband med en bilolycka följer Jasmin frivilligt med sin son in i döden för att hjälpa honom genom det krångliga och orättvisa systemet i dödsriket så att han kan komma tillbaka till livet. Det här är absolut min favoritbok av Kepler hittills. Den är väldigt olik de andra böckerna, men den känns ändå bekant i berättarstilen. Den lämnade mig väldigt rörd och fundersam. Jag skulle nästan säga att den är lite sorglig. Den har verkligen fått mig att fundera över vad som kommer sen och på alla olika myter och berättelser från människor som har varit på andra sidan. Jag hoppas det dröjer länge innan jag kommer dit, men nog tror jag att det finns någonting mer.
 
 
 
De försvunna - Carolin Eriksson:   Den här fick jag också låna av mamma. Har gillat Carolines tidigare böcker, Djävulen hjälpte mig och Inga gudar jämte mig ,som båda två är fiktiva romaner baserade på verkliga historiska brott. Den här boken är dock helt fiktiv och utspelar sig i nutid. Caroline är förutom författare också socialpsykolog och det tycker jag märks på hennes sätt att berätta. Hon går verkligen in i hjärnan på människan och en får se allt som händer där inne. De försvunna handlar om Greta som varit med om en traumatisk händelse i barndomen. Hon har förträngt händelsen och på grund av det, när hon senare i livet hamnar i ett destruktivt förhållande, håller hon på att förlora förståndet helt. Den här romanen svänger gång på gång och är riktigt bra skriven tycker jag. Just när du tror att du har koll på läget tar berättelsen en annan vändning. Det känns som att en är i Gretas förvirrade hjärna och precis som henne inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som sker. 
 
 
 

Picknick: Utflykter & inflykter

 
 
 
 
Ni vet känslan när en verkligen vill ha en sak. En sparar och längtar och bara vet att en inte kommer att bli besviken när en väl får den där saken. Att allt varit värt det, liksom. Så känner jag inför Pia och Dennis Kammeborns bok Picknick: Utflykter & inflykter.
 
 
När jag fick pengar av min farmor i julklapp visste jag direkt att jag skulle köpa den boken. Jag visste också att jag inte skulle bli besviken - och det blev jag inte heller. Boken är precis lika underbar som Pias blogg: kammebornia.se. Lika vackra bilder och texter i boken som på bloggen.
 
 
Boken handlar om utflykter och inflykter. Flykter från verkligheten och hur en kan göra för att skapa just den stämningen en själv vill ha på sin flykt från det som kallas för verkligt. Vilken utrustning som behövs och förslag på aktiviteter och mat. Det är inte veganska recept, men jag har blivit ganska bra på att göra om det mesta till veganskt.
 
 
Om ni som jag inte kan få nog av Kammebornia och deras filosofi och liv så kan ni, förutom bloggen, följa Pia på instagram @kammebornia och Pias man Dennis som står för de vackra illustrationerna i boken och för övrigt skriver texter och fotar underbart vackert han också @kingofkammebornia.
 
 
 
 
 

Spännande läsning

 
Jag läser en sådan sjukt spännande bok just nu. Sådär riktigt läskig med svartkonster och spöken. Älskar sådana böcker samtidigt som jag blir livrädd. Det är en slags skräckblandad förtjusning. Som de här två bilderna illustrerar.
  
 

Biblioteksdrömmar

 
När jag drömmer om ett framtida hus så ser jag framför mig ett litet bibliotek. Ett litet bibliotek med öppenspis och öronlappsfotöljer, med mörkröda väggar och bokhyllor som går ända upp till taket. Och alla bokhyllor är fyllda med böcker, från alla möjliga genrer. Det ska finnas något för alla där; fantasy, barn, fakta, deckare. De stora fönstrena ska vara inramade av tjocka, mörka gardiner och prydnandsakerna ska vara av guld eller mässing och överallt ska det stå vackra, svartvita foton.
 
 
Jag läser mycket böcker, och köper. Samlar till vårt framtida biblotek. Är det någon bok jag gillade att läsa åker den in i bokhyllan. Den börjar bli ganska full nu. Böckerna börjar sakta men säkert tränga sig på de hyllor som bara består utav prydnandssaker i nuläget. De böcker jag inte fastnade för och inte vill läsa igen får tyvärr ingen plats i hyllan. Om jag inte redan har köpt den förståss. Men jag brukar få låna böcker av många så jag kan provläsa dem innan jag bestämmer om de ska få finnas i det framtida biblioteket eller inte.
 
Jag tänkte att jag skulle börja med en slags bokrecension här på bloggen (jepp, ännu en "gren" :P ). Dels för att komma ihåg vilka böcker jag ska köpa till det framtida biblioteket och kanske också för att få någon intresserad av just den boken. Vem vet? Det finns så mycket böcker i världen man aldrig har hört talas om och som kanske är perfekt för just en själv. Hade inte tänkt att jag skulle sätta några betyg på böckerna, eftersom jag gillar allihop (de ska ju inhandlas någon gång) utan bara rättt och slätt berätta vad den handlar om och varför jag fastnade för den. 
 
Jag tänkte börja med den senaste boken jag läste ut: Barnmorskan i East end. En bok jag har fått låna.
 
 
Boken är skriven av Jennifer Worth och handla om hennes liv som barnmorska i 1950-talets London. Historien är alltså verklighetsbaserad och otroligt facinerande. Jag tycker den ger både glädje och sorg till den som läser och nästan varje kapitel fångade mitt hjärta. Hon beskriver förlossningar i detalj (ordlista förekommer längst bak i boken, för det används ganska mycket fackspråk) och verkar har varit med om det mesta: för tidigt födda, sätesbjudningar, havandeskapsförgiftning. Hon jobbade även ett tag inom äldrevården under dessa år och det är hjärtskärande att läsa om vilka förhållanden de flesta levde i.
 
Hemmaförlossningar var standard på denna tiden och en sjukhusförlossning skedde bara ifall man i förväg kunde se att barnets eller mammans liv var i fara. Förhållandena var enkla; två rum och kök (hur stor familjen än var) och utedass. Men ändå kan man nästan ta på glädjen som varje nybliven mamma utstrålar.
 
Två historier i boken berörde mig mest. Den ena om Mrs Warren som födde sitt barn i tjugoåttonde veckan och vägrade lämna ifrån sig sitt barn till läkarna. Hon bar istället barnet vid sitt bröst i en sjal i fem månader, matade den med droppar av sin modersmjölk varje halvtimme, och pojken överlevde!
Den andra historien är den om gamla Mrs Jenkins som var så fattig och sjuk att hon inte hade badat på flera år. När sjuksköterskorna skulle ta av henne skorna hade fötterna växt fast i dem och hon skrek av smärta när skinnet lossnade. Hon hade inte tagit av sig skorna på många år.
 
Dessa är bara två berättelser av många fler som berör och facinerar. Kan rekomendera den här boken till alla som är intresserade av sådana här verklighetsbaserade människoöden!
 
Jennifer Worth skrev tre böcker om sitt liv som barnsmorska i East end och den andra har nyss kommit ut på svenska. Den ska också införskaffas! Man kan även se en TV:serie baserat på dessa böcker på SVT. Den tycker jag också är superbra och kan rekomendera!
 

RSS 2.0