Månadens bok: Maj 2017

 
 
 
 
I odjurets trädgård: en amerikansk familj i Hitlers Berlin av Erik Larson (2011, In the Garden of Beasts: Love, Terror, and an American family in Hitler's Berlin på orginalspråk).
 
 
Den här boken fick jag låna av mamma. Den utspelar sig under åren 1933-34 i Berlin och cirkulerar kring den amerikanske ambassadören William E. Dodd och hans familj. President Roosvelt hade svårt att hitta någon som ville ta jobbet som ambassadör i Berlin, där Hitler nyss blivit utsedd till rikskansler, och Dodd, professor som studerat några år i Tyskland, låg långt ner på listan. Dodd fick kämpa inom utrikesdepartementet där det konstant fanns män som ville avskeda honom från posten och inte var rädda att framföra det till presidenten. De lyckades också tillslut, även fast Dodd verkar ha avsagt sig tjänsten med en lättnad.
 
 
Hela familjen Dodd blev förälskade i Berlin när de kom dit 1933 och såg inte några större problem med Hitlers regim, trots att några personer i deras umgängeskrets försökte varna dem för vad som komma skulle. Dottern i familjen inledde till och med en kärleksaffär med Rudolf Diels, chefen för Gestapo. William Dodd koncentrerade sig på att övertala Tysklands regering att betala tillbaka sin skuld efter första världskriget till USA. Inte förrän efter ett år i Berlin tog familjen Dodd varningarna på allvar. Den 30:e juni 1934, de långa knivarnas natt, avrättade Hitler minst 74 personer. De allra flesta inom SA, som Hitler och hans närmaste fruktade skulle göra en statskupp. I ett tal någon vecka senare hävdade Hitler att han gjort det han var tvungen att göra för Tysklands eget bästa. Ytterligare någon vecka senare dog president Hindenburg och Hitler tog makten, förbjöd alla andra politiska partier och utsåg därmed sig själv till diktator.
 
 
Efter de långa knivarnas natt, då flera av familjen Dodds bekanta och vänner blev avrättade, fann Dodd det mycket svårt att utföra sin uppgift som ambassadör. Han kunde inte längre skaka hand med erkända mördare. Han var också den ende ambassadören som ganska öppet visade att han tyckte illa om antisemitismen inom Tysklands regering (Efter de långa knivarnas natt. Innan använde han till och med uttryck som "judefrågan" och hävdade att regeringen skötte det bra och rättvist när antisemitism kom på tal.). Han höll tal där innebörden inte gick att missuppfatta, och han tackade nej till inbjudningar fårn Hitler och andra högt uppsatta nazister. Det var mycket därför det amerikanska utrikesdepartementet var emot Dodd som ambassadör. Det rådde en uppfattning om att en ambassadör skulle hålla sig vän med värdnationen och framför allt arbeta för USA:s bästa. Inte lägga sig i landets inrikesfrågor. Men Dodd låg på president Roosvelt och varnade om vad som var påväg att hända. Att resten av världen var tvungna att agera innan det var för sent. Vi vet alla hur det gick med det. Ingen agerade förrän efter kriget brutit ut. Och det är något som författaren försöker lista ut varför. Varför gjorde ingen någonting?
 
 
I odjurets trädgård känns väldigt välskriven. Ungefär en femtedel av boken består av författarens källor och notiser. Eriks källor är bland annat ambassadör Dodds dagböcker och hans dotter Marthas memoarer. Kan verkligen rekommendera den här boken om du är intresserad av historia eller politik. Fick lära mig så mycket nytt.
 
 
Jag kan inte rå för att jag drog paralleller mellan Nationalsocialisterna i Tyskland och det växande främlingsfientliga partiet i Sverige när jag läste den här boken. Tycker det är ganska så otäckt med alla likheter. Hur Hitler "städade upp" inom partiet. Alla som uttryckte sig antisemitiskt eller misshandlade judar inom partiet fick lämna, sådant accepterades inte inom partiet sades det. Sen dröjde det bara ett och ett halvt år efter att Nationalsocialisterna bildade regering innan Hitler var diktator med en ganska klar och tydlig agenda. Så otäckt. Jag förstår varför det kom som en chock för ambassadör Dodd och övriga världen - Hitler sa sig stå för någonting annat. Det var det enda sättet han kunde få så många röster. Vi får inte glömma att det var tyska folket som röstade fram honom. Precis som det är svenska folket som röstar i dag på ett främlingsfientligt parti med tydlig agenda - även fast de som sitter högst upp påstår någonting annat.
 
 
Men visst vet vi bättre i dag? Eller? Partiet jag pratar om växer fort i Sverige - men motståndet är enormt. Något jag inte tror att det var under 30-talet. Vi vet vad som kan hända, och vi tänker inte låta det hända igen. Och de som inte vet, de som röstar på rasism och främlingsfientlighet, de hoppas och tror jag är många, många färre.
 
 

Månadens bok

 
 
Jag är inne i en period då jag läser väldigt mycket. Känner mig så kunskapstörstande - och det verkar inte ge med sig. Jag känner också ett behov av att prata om vissa böcker jag läst. De som berört mig extra mycket, så jag tänkte att jag skulle starta en ny kategori: Månadens bok. Lite som en bokklubb. Tipsa om en bok i månaden som jag tycker är viktig eller intressant. Jag brukar ju tipsa om böcker ibland under kategorin böcker, och det kommer jag nog fortsätta att göra, men Månadens bok tänkte jag skulle bli liksom boken som berörde mig mest under månaden. Lite VIP. Kanske inspirerar det andra. Sådant jag är intresserad av är historia, miljö, natur, personlig utveckling, feminism, övernaturligt, andligt och... ja, ganska mycket mer!
 
 
 
Tänkte att jag ska publicera Månadens bok den sista varje månad, så i morgon kommer boken som betydde mest för mig under maj.
 
 
 
Vi får se hur det här går! Tycker jag inte att det är kul så struntar jag i det och tipsar om böcker som vanligt. Men nu kör vi ett par månader i alla fall. 

Färgglatt

 
 
 
Nu börjar maten bli så där färgglad igen. Tycker ni inte det? Jag tycker det syns så stor skillnad på sommarens och höstens råvaror jämfört med vinterns och vårens. Kanske är det ljuset som gör att färgerna framträder bättre, eller kanske beror det på att grönsakerna är färskare? De har inte behövt resa så långt eller varit ur jorden så länge innan de landar på bordet.
 
 
Den här gröna ärtsoppan är en av mina favoritsoppor. Så söt och god. Och grön! En av mina favoritfärger. Den görs av lök, kokosmjölk, buljong och en påse frysta gröna ärtor. Lite chili är också gott att ha i. Min favorittopping på soppor och grytor, både smak- och utseendemässigt, är fryst persilja och hackad salladslök. Groddar är också gott till.
 
 
 
 
De här sötpotatisbiffarna är helt gudomligt goda! De är gjorda av riven sötpotatis, mosade vita bönor, ingefära, lime, majsstärkelse och bakpulver. Jag brukar äta dem med vit quinoa och ibland couscous (finns glutenfri gjord på majs att köpa). Enligt det receptet jag brukar gå efter ska det också vara en sötsyrlig tomatsallad till. Tycker den passar väldigt bra ihop med biffarna. Den görs på körsbärstomater, citronsaft, ketchup, dill och skivad valfri lök.
 
 
 
 
Linssoppa är en klassiker. Går att variera i det oändliga. Har du röda linser och krossade tomater hemma har du en bra bas. Morötter är goda att riva eller skiva ner. Buljong och gurkmeja är goda att krydda med.
 
 
På tal om färska råvaror. Ni som bor i Värmland kan köpa grönsakskassar från Krav-certifierade gården Torfolks gård. Här är en länk till deras hemsida. Eftersom deras kassar baseras på säsongen är det alltid olika saker i dem. Spännande tycker jag! 
 
 
 
 
Förra sommaren var jag väldigt förtjust i så kallade buddah bowls. Den här var min favorit. Ugnsbakad sötpotatis, rödbetor, svart quinoa, avokado, paprika, kikärtor rostade i stekpanna med spiskummin och en tahini-dressing gjord på tahini, citronsaft och kanel. Allt på en bädd av grönkål.
 
 
 
 
Bovetecrepes åt jag för första gången under veckan. Jag utgick från ett recept gjort av Jenny Mustard, från hennes kokbok New Vegan. Crepesen är väldigt enkla att göra, ingredienserna är bovetemjöl, vatten och salt. Väldigt goda att äta som pannkakor också! Jag fyllde crepesen med ruccolapesto, soltorkade tomater, riven morot och spenat. Ruccolapeston är gjord av tofu, ruccola, vitlök, citronsaft och näringsjäst. Jag stekte också sparris och åt till.
 
 
 
 
 
Burgare är så himla gott! Och lätta att variera. Bönor är en bra bas. Guaccemole, ketchup och skivad gurka och tomat är goda toppingar. Pommes frites gör du lätt själv i ugnen, eller så köper du färdiga! Lika gott.
 
 
Måste avsluta med en positiv nyhet. Har ni hört talas om EAT som arrangeras av Gunhild Stordalen varje år? Några föreläsningar från förra årets EAT finns fortfarande att se på urplay.se. I ett av klippen (kommer tyvärr inte ihåg vilket, men jag tror att det var det här) är det en jordbruksforskare som pratar om hur prognosen ser ut för näringsinnehållet i våra grödor. Tydligen har det vänt nu och många producenter satsar på att grödorna ska innehålla mycket mineraler och spårämnen, istället för att som förut få ut så mycket skörd som möjligt för så lite kostnad som möjligt. Enligt den jordbruksforskaren så kommer jorden vara så frisk att vi kan sluta berika barnmat år 2030 om trenden fortsätter åt samma håll. Är inte det fantastiskt? Det är faktiskt bara 13 år till år 2030. Tänk vad vi kan åstadkomma om vi bara bestämmer oss! Och det är vi konsumenter som bestämmer hur världen ser ut genom det vi köper. Heja oss!
 
 
 

Trädgårdstider och Sista skörden

 
 
 
 
 
I fredags var jag ute på balkongen och omskolade våra små broccoliplantor. I år ska vi "bara" ha krukor med broccoli och potatis på balkongen. Och så ska vi köpa en örtlåda med massa olika örter. Kanske sår jag lite sallad också i balkonglådor. De ger så mycket skörd! Bara att plocka in och vänta ett tag så har det växt upp nytt.
 
 
 
 
Ja! Det har varit bikinivärme på balkongen de senaste dagarna. Runt 30 grader när solen ligger på. Bikinivärme är nog min favoritvärme. När en har tillgång till skugga och vatten, förstås.
 
 
Ni har väl inte missat att en ny säsong av Trädgårdstider har börjat? Ett av mina favoritprogram. I år är de i sin trädgård i skåne som de brukar, men också i England för inspiration.
 
 
Jag vill också tipsa om dokumentären Sista skörden och dess superviktiga innehåll. Visste ni att trots att vi äter nästan dubbelt så mycket i dag som vi gjorde på 1970-talet så får vi inte i oss alls lika mycket mineraler och spårämnen som då. Vår jord är utarmad på mineraler och det är självklart inte hållbart. Dör jorden så dör vi. Allt som växer får sin näring från jorden. Och alla djur får sin näring från växter. Eller från andra djur som har fått sin näring från växter. Kroniska sjukdomar blir allt vanligare och kryper längre och längre ner i åldrarna, jag vill gärna att det slutar. För att ge våra kroppar en optimal chans att fungerar så länge som möjligt måste vi få i oss nog med mineraler och spårämnen.
 
 
Vi måste sluta att förstöra mullen. Nu. Hur gör vi det?
 
 
1. Genom att dra ner på jordbrukandet så mycket som möjligt. Störst förändring blir det om vi slutar äta djur, eftersom det mesta som odlas på jorden går till att föda upp dem. Äter vi det vi odlar direkt istället för att sila det genom djuren behövs det inte odlas lika mycket.
Sen måste vi börja satsa på flerårsväxter. Så som träd och buskar. Som det ser ut i dag river vi upp jorden varje vår och planterar något som tas upp på hösten. Vi river konstant i jorden och inte bara förstör dess struktur, utan mullen som vi för upp till ytan släpper också ifrån sig massa koldioxid. Innan människan började odla för cirka 12 000 - 10 000 år sedan (en yttepytte bråkdels millisekund i hela jordens historia) revs mullen upp till ytan endast vid jordskalv. Alla tunga maskiner som används gör också jorden så kompakt att vatten inte kan passera, vilket bland annat leder till översvämningar.
 
2. Vi måste också sluta använda konstgödsel. Det håller plantorna vid liv, men tillför långt ifrån alla mineraler till jorden igen. Resultatet blir en död, blek jord och en näringsfattig, smaklös planta. Det vi tar måste vi ge tillbaka. Allt vi äter kommer ut igen, och det som kommer ut måste vi ge tillbaka till naturen.
 
3. En annan sak vi måste sluta använda är bekämpningsmedel. De dödar allt som inte är plantan. Svampar, insekter, ogräs. Svampar behövs i jorden. Plantor kan bara binda kol via fotosyntes, resten av näringen får den via svamparna som kan ta upp mineraler från jorden. Och svamparna får i sin tur kol från växterna. Insekter behövs också. Och maskar och allt annat som lever och trivs i en frisk jord.
Det blir spill. Vissa insekter och svampar förstör plantorna, men det är något en får räkna med. Ska det tjänas så mycket pengar som möjligt får det inte finnas det minsta spill, och det är därför alla dessa medel finns.
 
 
 
 
Vi har fått slänga så himla många krukväxter, de fick någon lus på sig. Det är sådant som kan hända när en ger icke-syntetisk näring. Men jorden är i alla fall levande <3
 
 
 
För att förbättra ditt upptag av mineraler kan du bioprocessa dina råvaror. Det gör du genom att lägga baljväxter, spannmål och andra fröer i blöt över natten. Helst med något surt, till exempel citron eller vinäger, som påskyndar processen. Fröer är helt fullpackade med näring. Näring som ska få den nya plantan att växa. Men näringen är bundet till fröet, så när vi äter det får vi inte i oss så mycket av mineralerna. När fröet hamnar i vatten och får stå ljummet så tror det att det är dags att börja gro. Ämnet fytas aktiveras och det löser upp fytinsyran. Fytinsyran är det som binder mineralerna till fröet. Fytas dör vid för hög värme, så blötläggningen måste ske innan tillagning.
 
 
När det kommer till spannmålen så är det bäst att äta de sorter som är minst förädlade. Till exempel dinkel, korn, havre och råg. Sämst att äta är vete eftersom det i dag har förädlats till att bli så bra som möjligt att baka med. På så sätt har gluteninnehållet ökat och näringsinnehållet minskat. Det är heller inte bra att äta raffinerade spannmål, så som mjöler och polerat ris. Så "helt" (icke-raffinerat) som möjligt är alltid bäst.
 
 
Det är säkrast att försöka få i sig så mycket mineraler och andra näringsämnen som möjligt från maten. Tillskott kan ge oönskade effekter. Järntillskott, till exempel, tas bara upp till 2%. Resten hamnar i tjocktarmen där det kan göra skada. Men om du bioprocessar din mat kan du tredubbla ditt järnintag.
 
 
Här (klick) kan ni läsa en artikel där Kerstin Fredlund, läkare och doktor i livsmedelskunskap, berättar om det här.
 
 
 
 
 
 
 
Våran svarta vinbärsbuske har börjat att slå ut. Jag drömmer om en trädgård full med bärbuskar och fruktträd. Jag skulle gärna vilja bo i ett naturhus också. Det innebär att du bygger ett växthus kring ditt bostadshus. På så vis får du medelhavsklimat inuti växthuset och kan ha massa frukträd och andra växter som annars inte skulle trivas här uppe. Sök på greenhouse living eller naturhus om du är intresserad.
 
 
Vi lever ju tyvärr inte i en perfekt värld. Jorden innehåller inte all den näring som den gjorde för bara ett halvsekel sedan och för att få i oss så mycket mineraler och spårämnen som möjligt kan vi inte leva enbart på frukt. Även fast jag tror att det är det som våra matsmältningsorgan fortfarande är mest anpassade för. Vi måste lägga till sådant som rotfrukter, grönsaker, baljväxter och spannmål för att få i oss tillräckligt med mineraler. Det är inte hållbart att bruka jorden, men i nuläget tror jag att det är svårt att leva enbart på frukt i det långa loppet. I en framtid där jorden har återhämtat sig är det säkert möjligt att enbart äta frukter, bär och nötter, som vi har gjort majoriteten av vår utveckling. Sådant som plockas från fleråriga växter. Tänk er hur länge ett träd står kvar på samma ställe om det tillåts. I decennier. Vi skulle bespara jorden sååå mycket slitage. Till dess får vi äta så mycket frukt som möjligt och komplementera med grönsaker, rotfrukter, baljväxter och spannmål.
 
 
Och jag har skrivit det förut och kommer skriva det så många gånger som det krävs: Du minskar din påverkan på jorden, klimatet och alla andra djur mest genom att äta veganskt.
 
 
 

RSS 2.0