Kontraster

 
 

Ihopslängd middag

 
 
Vi åt en sån god middag igår! Enligt min smak i alla fall. Mats var inte lika förtjust, haha. Men han gillar inte tonfisk och den här rätten smakar väldigt mycket tonfisk. Jag hade ingen idé alls vad vi skulle äta och jag orkade inte gå och handla, så jag tog lite av det jag hade hemma. För ett tag sedan upptäckte jag att kokta kikärtor smakar som tonfisk! Och jag ääääälskar tonfisk (Inte själva äta-död-fisk-grejen, men smaken). Jag hade två burkar färdigkokta kikärtor hemma och romansallad. Då slog det mig att jag skulle göra "tonfisk"-röra och lägga i salladsbladen.
 
När jag var liten badade min mamma och farmor bastu ibland (mamma och pappa har en liten bastu i tvättstugan) och då ville jag gärna vara med. Inte så mycket för bastubadandets skull, jag sprang mest in och ut och släppte ut värmen, men för mammas goda tonfiskbaguetter. Hon brukade göra baguetter med sallad och en tonfiskröra gjord på bland annat tonfisk och rödlök. Ååh vad jag tyckte det var gott!
 
Så igår försökte jag helt enkelt efterlikna den röran och som baguetter använde jag salladsblad. Så här gjorde jag:
 
Kikärtsröra á la tonfisk
Ca. 6 st. "baguetter"
 
2 burkar kokta kikärtor, ~240 g kikärtor i varje burk
lite vatten
en halv liten rödlök
3-4 msk hackad dill
lite vitlökspulver och svartpeppar
romansallad
 
Skölj av kikärtorna och lägg dem sedan i en bunke tillsammans med lite vatten och mixa med en stavmixer tills du har fått en röra. Tillsätt vatten tills du fått önskad konsistens.
Hacka rödlöken och dillen och blanda i kikärtsröran. Krydda med vitlökspulver och svartpeppar. Salt kan man också ha i om man vill. Själv försöker jag sluta med salt, därför har jag inte med det i receptet.
Skölj sex stycken romansalladsblad, lägg dem på tallrikar och klicka ut kikärtsröran i dem. Bon appetit!
 
 
Jag var också sugen på efterrätt. Är det fredag så är det ;) Och då var det bara att kolla i skafferi och frys vad som fanns att tugga på. Det blev en jäääättegod hallon- och bananglasshistoria med hackade mandlar och katrinplommon.
 
Jag la mandlar i blöt i några timmar. När jag för några år sedan var på en föreläsning om raw food fick jag veta att nötter blir mer lättsmälta om man lägger dem i blöt. Det ska tydligen också ta död på nåt ämne som inte är bra för oss samt "väcka" ett annat ämne i nöten som är bra för oss. Kommer inte ihåg så mycket om det där tyvärr, det enda jag har i bakhuvudet är i alla fall att man ska blötlägga nötter.
När mandlarna luggit i blöt några timmar sköljde jag av dem, hackade dem och blandade dem med hackade katrinplommon. Mandel- och katrinplommonhacket la jag i botten av två efterrättsskålar.
 
Hallonglassen gjorde jag av frysta hallon. Det är bara att ta upp frysta hallon och mixa dem med stavmixer till en sorbé-liknande massa. De kan behöva tinas lite, lite innan man mixar. Jag hade också i lite vatten för att få den mer rinnig. Häll hallonglassen över hacket i botten av skålarna.
 
Bananglassen, som för övrigt har blivit min favoritglass, gjorde jag på samma sätt. Jag har en stor påse med bananer skivade i mindre bitar i frysen och när jag är sugen är det bara att jag tar upp några bananer och mixar till glass. Men bananerna måste man tina i åtminstonde en halvtimme innan man mixar dem. De ska börja bli lite mjuka och kladdiga men ändå fortfarande vara hårda för att det ska bli perfekt konsistens. Enligt mig :) Jag tror inte heller det är så bra för stavmixern att mixa stenhårda bananbitar. Klicka i bananglassen i skålarna och strössla över lite mandlel- och katrinplommonhack. Klart!
 
Den blev som sagt jättegod (det tyckte Mats också :D ) men jag kände att det inte direkt är den rätta årstiden för en stor skål med glass just nu, så jag stog resten av kvällen i duschen och försökte bli varm, haha. Men tänk er en varm sommardag på en filt, då skulle jag inte tacka nej om någon kom och erbjöd mig en sådan här skål! :) 
  
 

Mellandagarna

 
 
Mellandagarna spenderade vi i Torsby och mestadels i lugnet hos svärmor. Hon bor mitt i skogen i en mysig liten stuga som ligger helt för sig själv. Vi gick härliga vinterpromenader, åkte spark, bakade pepparkakor. Vi var helt enkelt jullediga.
 
 
Den här hackspetten satt på den här telefonstolpen varje dag och hackade så det ekade över hela skogen. Jag och Mats fösökte smyga oss närmre den för att få en bild. Den var ganska så upptagen med sitt hackande så vi kom ganska nära. Men det blev bara en bild. Sen hade den fattat vinken och flög iväg :)
 
 
Jag fyllde ju år i mellandagarna också! Hela 25 år blev jag och Mats gjorde jättegoda marängtårtor till mig. Maräng, blåbär, hallon och smält mörk choklad. Inte fy skam det inte!
 
 
Vi hade det jättemysigt där uppe i trollskogen. Det är ett sådant otroligt lugn där uppe som är svår att förklara om man inte har upplevt den. Inga bilar, knappt någon strålning. Det enda man hör och känner är naturen. Hoppas i mitt inre att jag en dag får bo så. Längtan är så stark ibland att jag har lust att sätta mig på bussen till Filipstad och sen vidare upp till Horrsjön och bosätta mig i sommarstugan. Men jag skulle sakna Mats för mycket, så de planerna lägger jag ganska snabbt åt sidan och fokuserar på våran framtid tillsammans istället. Min Mats. Vilken tur jag hade som hittade dig <3 
 
 
Det var, som alltid, härligt med jullov.
 
(Obs. Det är inte svärmors hus på bilden här ovan, men det ser minst lika mysigt ut :) )
 

Frostrosor

 
 

Halstabletter

 
 
Ännu äro fökylningstiden ej förbi! Jag och Mats har ont i halsen och min snälla svägerska Malin skickade, som på beställning, en länk med ett recept på hemmagjorda halstabletter. Tänkte göra dem i dag men när jag skulle gå och lägga mig i går gjorde det så ont att svälja så jag ställde mig och tillverkade dem då.
 
HÄR kan ni se receptet och en video på hur man ska gå tillväga, men eftersom jag ändrade ganska mycket på receptet skriver jag upp här nedan hur jag gjorde.
 
Halstabletter ca 20 st:
2 1/2 dl kokossocker
1 dl vatten
 
2 msk citronsaft
1 tsk mald nejlika
2 tsk finhackad färsk ingefära
 
florsocker
 
Häll socker och vatten i en gryta. Koka upp och låt det sen småputtra i ca 15-20 minuter tills det börjar bli kola-aktigt. Låt svalna en liten stund. Ha sen i citronsaft, nejlika och ingefära. Rör om och klicka sen ut små "tabletter" med en sked på ett bakplåtspapper. Ni ser i videon hur man gör. Låt dem svalna i ca 20 minuter. Pudra sen florsocker över och rulla dem runt i sockret.
 
Till skillnad från originalreceptet så hade jag inte i citron, nejlika och ingefära förrän efter kolan hade kokat klart och svalnat något för att ha död på så lite nyttigheter som möjligt i ingredienserna. Jag skippade också honungen helt eftersom jag upplever sådan positiv känsla i min kropp av att äta veganskt. Och jag har insett den senaste tiden att honung är bara socker. Visst har det vissa positiva egenskaper, men eftersom honung inte är till för människan väger de dåliga egenskaperna betydligt tyngre än de bra. Honung är till för bin. Vi är inte gjorda för att äta det.
 
Jag tänkte också försöka undvika så mycket raffinerat socker som möjligt och rullade därför halstabletterna i kokosmjöl, men det rekommenderar jag inte. Det blev bara en torr klump i munnen av mjölet xD Så kör på florsocker istället. Behövs någonting "mjöligt" för att de inte ska klibba ihop.
 
De lindrar halsontet väldigt bra men det håller bara i sig ungefär 10 minuter, sen får man ta en ny. Men det gör inte mig någonting, de var supergoda! Smakar kola :)
 
 
 
 

Mitt 2014

 
Oj, vilken fin idé av Jonna Jinton att visa höjdpunkterna av året i bilder! Tänkte att jag skulle göra likadant. Ta fram mina absoluta favoritbilder från året som gått. Bilder och ögonblick som kanske verkar små och futtiga jämfört med andras stora händelser under året, men som för mig väcker en härlig känsla i kroppen och kommer finnas kvar i mitt minne länge.
 
Jonnas blogg är för övrigt en av minna favoritbloggar och om ni, som jag, gillar natur, vackra bilder och kloka texter kika in på hennes nya, uppdaterade blogg med lika fint innehåll som innan! Här har ni den: www.jonnajinton.se.
 

Och här kommer höjdpunkterna från mitt 2014:
 
Långa, kyliga vinterpromenader och varma, härliga fotbad.
 
 
Vårens intåg!
 
 Var och såg Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen! En av mina favoritmusikaler.
 
Odlingssäsongen börjar!
 
Naturen vaknar till liv.
 
En underbart härlig skogspromenad med Kristin i vårt kära Horrsjön. Den behövdes efter en lång vinter i stan!
 
Jag och mamma åkte upp till stugan och planterade lite rosor och oljade staketet. Sen åt vi lunch i vårsolens varma strålar. Åh, snart är det vår! Som jag längtar!
 
 Många trevliga stunder i Torsby! Här var det Alva-fotografering på gång :)
 
Midsommar med blomsterkrans i håret (nåja, en variant på det i alla fall) och grön långklänning.
 
Sommar!! <3
 
Fixande med sommarstugan.
 
 En underbar dag i Kronoparksskogen med blåbärsplock och hemmagjorda, glutenfria piroger!
 
Den vackra men vemodiga sensommaren.
 
Jag och Mats firade ett år som förlovade och fyra år som par med en god middag. Och på köpet fick vi en alldeles underbar solnedgång att titta på!
 
Höst <3
 
Dasstömning.......
 
Marie flyttar hit och gör vardagen spännande! :D
 
 Härliga besök hos min farmor och Mysan!
 
En suuuupermysig Halloween med Madeleine! Det här var första gången jag "firade" Halloween på riktigt och det ska jag absolut göra igen. Oj, vad det lyste upp i höstmörkret!
 
Jul <3
 
Vilket härligt avslut det blev på året! Sådan här vacker vinter var det länge sen vi hade.
 
 
Det var mitt 2014. Självklart hände mycket, mycket mer men när jag går igenom bilder är det de här bilderna som väcker varmast känslor i mig. Det är så här jag vill minnas 2014!
 
 

Nötlimpa

 
Jag ersätter mer och mer av husmanskosten med veganska alternativ. Tänkte ju bli vegetarian men sen magsjukan har jag varken varit sugen på kött, fisk, ägg eller mjölk så det blir mest veganskt här hemma. Inte mig emot! Jag älskar alla nya smaker och det faktum att ingen har behövt lida eller dö för att jag ska få mat i magen. Och min kropp verkar gilla det skarpt! Magen är hur lugn som helst och jag tror till och med att jag börjar gå upp i vikt. Dock känner jag fortfarande en trötthet i kroppen som jag inte är van vid, samma trötthet jag har känt i snart två år nu. Jag vet att man inte ska googla sina symptom, men jag har gjort det i alla fall och jag tror jag ska höra efter på vårdcentralen om jag kan få ta ett test för B12-brist.
 
Nåväl, tillbaka till den veganska maten. Förra veckan lagade jag en vegansk variant på köttfärslimpa; nötlimpa. Gjord på bland annat hasselnötter, champinjoner och ströbröd. Receptet kan ni hitta HÄR. Den var jättegod tyckte jag, men de andra verkade inte jätteförtjusta :P Vi åt nötlimpan tillsammans med kokt potatis och en fruktsås som jag skriver upp receptet på här nedan.
 
Fruktsås
1 mango, ganska hård (eller ett äpple)
1 sharlottenlök
4 katrinplommon
5 dl grönsaksbuljong
1/2 tsk torkad timjan
1 dl valfri grädde (jag tog havregrädde)
1 msk soja (fast var försiktig, räcker nog med en halv msk.)
1 msk sirap (eller honung, men då blir inte såsen vegansk)
salt, svartpeppar
red med nån matsked majsstärkelse
 
Hacka mango, lök och plommon grovt. Fräs i lite kokosolja och tillsätt buljong och timjan. Låt koka ihop tills hälften återstår. Vispa i grädden och smaka av med soja, sirap, salt och peppar. Rör ut nån matsked majsstärkelse i ett glas med lite vatten och red såsen med blandningen. Klart! Receptet är taget ur en av farmors "tanttidningar". Kan tyvärr inte komma ihåg vilken.
 
Bilder tagna av Marie :D
 

Johnny Cash

 
 
Nu är det väldigt länge sen jag gav ett boktips och anledningen till det är enkel; jag har inte läst så mycket under hösten. Man har ju lite sådana perioder. I alla fall jag. Ni vet, när man inte läser så mycket utan mer vill spela på datorn eller, i mitt fall, se på serier. Men nu efter jul har läsandet tagit fart igen! Tycker en viss frid infinner sig efter jul. Världen lugnar ner sig och väntar på ljusets återkomst, här uppe i norden i alla fall, och då infinner sig ett lugn i mig också. Jag kan återigen koppla av och inte känna alla måsten som jämt snurrar i mitt huvud annars.
 
I somras (!) började jag läsa en av Johnny Cash's självbiografier. Den här heter Cash och jag tror det är hans andra självbiografi. Jag lånade boken av mamma och jag kommer ihåg att jag började läsa den för flera år sedan, när jag fortfarande bodde hemma, men jag fastnade inte för den då. I somras gav jag den en ny chans och jag måste säga att jag är mycket positivt överraskad! För er som inte vet det så är jag väldigt förtjust i 50-tals musik, speciellt när jag var yngre. Jag lyssnade på allt, men favoriterna var Elvis, Little Richard och Jerry Lee Lewis. Johnny Cash började jag inte lyssna på förrän efter filmen om hans liv, Walk the Line, kom ut. Tror det var när jag var 14-15 år. Och ska jag vara riktigt ärlig började jag läsa den här boken när jag var tonåring för att läsa om mina andra idoler, som Johnny Cash turnerade med ibland.
 
Jag älskar hans sätt att skriva! Så filosofiskt och engagerande. Han hoppar i tid, från nutid till barndom till storhetstid och drogproblem. Fram och tillbaka. Nu är det någon vecka sen jag läste ut den och jag kommer inte riktigt ihåg, men jag har för mig att boken är indelad i lika många delar som Cash-familjen har hus och varje del börjar i ett av de här husen. Han beskriver husets historia, hur han köpte det. Minnen från platsen som sedan snurrar ut i andra minnen från hans liv. Väldigt smart uppbyggnad som gör att man känner sig engagerad genom hela boken.
 
Om jag ska beskriva boken med en enda mening skulle det vara: Jösses Amalia, vilket liv han har levt! Han växte upp fattigt i en familj med många barn och dagarna spenderades ute på bomullsfälten där hela familjen hjälpte till att samla bomull. Efter militärtjänst i Tyskland gifte han sig med sin första fru som han fick fyra barn med. Han jobbade som dörrförsäljare och sysslade med musik på fritiden. Så småning om fick han sitt genombrott i musikbranschen och hans liv blev mer eller mindre turnerande och droger. Tillslut skilde han sig från sin första fru och gifte sig med sin nya kärlek, tillika kollega, June Carter. Under sjuttiotalet minskade efterfrågan på hans musik men Johnny fortsatte ändå att turnera, fast nu drogfri och alltid i sällskap med sin stora kärlek June. De dog med bara tre månaders mellanrum 2003.
 
Det är framför allt tre saker jag kommer komma ihåg från den här boken. Ett: Att hans pappa inte var så kall och hjärtlös som han framstår i filmen Walk the Line. Två: Att han aldrig, under alla turnéer de gjorde tillsammans, såg Elvis ta droger. Det värmer ett gammalt Elvis-fans hjärta! Och tre: Johnny Cash genuina omtanke om naturen. Han skriver mycket om bekämpningsmedel och ekologisk odling och återkommer flera gånger till det absurda i att människan köper bitar av jorden. Här är ett citat ur boken som jag avslutar det här inlägget med:
 
"Not, again, that we own the land, but that's the way we humans organize ourselfs, so I do it too." 
 
 Lite kul att han skrev det sista kapitlet av boken på ett hotellrum på Öland :)
 

Mellandagspromenad

 

Julafton

 
 
Dagen började med en härlig morgonpromenad och som vanligt vörtbröd med julskinka till frukost. Kan känna mig jätteinstängd när det kommer till "traditionella" saker, men på julafton måste jag erkänna att jag känner mig lite grand som Gustav Svensson när hans fru Lena försöker förklara varför de inte ska ha någon dopp i grytan på julafton. -Ingen äter ju ändå av den. - Men det spelar väl ingen roll? Den ska STÅ där!" Nu har aldrig dopp i grytan varit någon höjdare i vår familj men andra saker, så som vörtbröd- och julskinksfrukost, känns väldigt obligatoriskt för mig.
 
Jag är van stora jular, 15-20 personer, men de senaste fem-sex åren har det bara varit jag, Marcus, mamma, pappa och farmor. Och så klart farfar när han levde och nu på senare år Mats och farmors hund My. Tycker det inte känns som det gjorde när man var liten längre och det beror nog mycket på att julafton inte ser ut som den gjorde då. Pepparkakor och glögg vid ett och efter det julmiddag. Farmor och hennes syster, gammelmormor, mina tremänningar, pappas kusiner. Ris á la Malta och sen Kalle Anka. Min pappas kusins man som varje år förklarade för oss hur de gjorde mössens röster så ljusa i Askungen. Sen, när det börjat mörkna, knackade det på dörren och in kom tomten. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har trott på tomten utan jag och min bror satt alltid och försökte luska ut vem det var som var utklädd varje år. Noga gick vi igenom de som var kvar för att på så vis kunna lista ut vem det var under masken. Men de vuxna gav oss en hård kamp! Ofta försvann de flera stycken innan tomten kom eller bad vänner klä ut sig. Ett år lurade de till och med sig själva! -Nu går jag och köper tidningen! sa pappa och var borta ett bra tag. Sen knackade det på dörren och tomten började dela ut paket. Och mitt under utdelningen kom pappa tillbaka - med tidning! Hakan på farmor och hennes syster föll flera decimeter och de satt knäpptysta resten av kvällen. Kanske försökte de också lista ut vem det var som var tomte!
 
 
I år jobbade Marcus på julafton. Vi andra åt jättegod julmat, som vanligt! Farmors köttbullar, pappas Janssons, sill, varmrökt lax och prinskorv. Rödkål, rödbetssallad och hjortron-créme fraiche bland mycket annat. Och farmors underbara ris á la Malta! Hon säger att tricket är att koka grötriset direkt i grädde och sen ha i vaniljsocker, istället för att göra den på gröt. Vi skippade Kalle Anka i år och gick direkt på julklapparna! Julen handlar absolut inte om presenter för mig, men jag har fått så mycket jag önskat mig i år att jag är helt överväldigad. Tusen tack allihopa! <3
 
Kvällen avslutades med ännu mer skinksmörgås och risgrynsgröt, för de som gillar det, och min absoluta julaftonsfavorit; Karl-Bertil Jonssons jul. Sådan fin berättelse som känns lika aktuell i dag, kanske mer aktuell till och med. För julen handlar inte bara om klappar och mat i överflöd. Den handlar om gemenskap och kärlek till varandra, alla vi som lever på jorden. Vårat hem. Inte ditt och mitt, utan vårat.
 
Hoppas ni hade en trevlig jul under tak och med mat i magen <3
 
 Det var väääldigt kallt där i några dagar. Så kallt att isen tog sig in i huset :P
 

Soluppgång en julafton

 
 
På julaftonsmorgon vaknade jag som vanligt tidigt och tog på mig varma kläder för att bege mig mot Abborrtjärn och en härlig skogspromenad. Jag gick uppför Abborrberget och sen tillbaka. På vägen dit var det en sån fin soluppgång. Väldigt röd och varm på de här bilderna, men i verkligheten var den lika rosa och kall som morgonen kändes.
 
Det är någonting magiskt med mornar. Speciellt när man vet att dagen kommer bli lika magisk.
 
 

Vargmåne

 
 
 
I natt var det den starkaste fullmånen på året: Vargmånen.
 
Låt dina känslor styra ditt liv!
Känslor ljuger aldrig.
Du vet vad som är rätt och fel för dig.
Vår intuition är som högst just nu mitt i den kallaste vintern.
Så lyssna på ditt inre, vad vill det säga dig?
 
Men glöm inte bort dina nära och kära.
I vargmånens tid är det skönt att vara älskad och trygg.
Kärlek och intuition är ledord att gå efter den här tiden på året.
 

Ut med det gamla, in med det nya

 
2015 kunde ha startat bättre...
 
Megamensverk, influensa(eller jobbig förkylning med feber) plus magsjuka. Japp, allt på samma gång. Men jag ser det symboliskt. I morgon är det årets första fullmåne, den starkaste på året också kallad vargmåne. Enligt vissa är det nu det nya året börjar och hög tid att rensa ur allt det gamla, det man inte vill ha med sig in i det nya året. Och jag har verkligen rensat ur, från vartenda hål i min kropp!
Den här magsjukan verkar också hjälpa mig med ett av mina mål för 2015; bli vegetarian. Fast nu lever jag på helt vegansk kost. Det enda jag har varit sugen på att äta sen magen började lugna ner sig är blåbär och äpple och jag kan spy av bara tanken på kött och ost(det sista jag åt innan jag blev sjuk var spagetti och köttfärssås med hyvlad ost över). Blää!!! Nu tänker jag vara väldigt försiktig med vad jag stoppar i min kropp, nu när jag har fått denna chans till att starta om på nytt.
 
Tänkte jag skulle lista upp mina mål för 2015, eftersom det gick så bra med förra nyårets mål! Jag tror det är det som är hemligheten, att kalla dem för mål och inte löften. Det blir sådan hög press när man lovar någonting, men när man mer ser det som mål tycker jag bara det är kul att se hur långt man kommer med det.
Nåväl, här är de, mina mål för 2015:
 
 
- Bli helvegetarian.
 
Jag äter redan övervägande vegetariskt, med fisk då och då och väldigt, väldigt sällan kött. Nu under julen har det dock blivit kött i princip varje dag och jag känner hur magen tar stryk. Jag har aldrig klarat av att äta kött varje dag, inte ens när jag inte var inne på det här med vegetariskt, eftersom det är för hårdsmält för min känsliga mage. Då blev det mycket fisk men nu när jag äter så mycket maträtter utan döda djur känner jag att fisk också är ganska hårdsmält. Det ser jag som ännu ett bevis för att människan från början är växtätare (Som de flesta andra primater, de vi härstammar ifrån. Dock äter många primater insekter.). Andra bevis är att vi har platta tänder, långa tarmar, växtnedbrytande enzymer i vårat saliv samt inga som helst "vapen" på våra kroppar (klor, horn m.m). Typiska drag hos växtätare. Den enda anledningen till att vi började äta kött är att vi uppfann våra egna vapen så vi kunde döda. Visst har vi blivit smartare och starkare av att äta rött kött, men då har vi samtidigt fått väldiga magproblem. Jag tror inte rött kött är nyttigt för oss alls! Det finns liksom en anledning till att vegetarianer och veganer lever längre än köttätare i genomsnitt.
 
- Dra ner på kolhydrater.
 
Det får man självklart känna efter själv men jag mår mycket bättre av att inte äta så mycket kolhydrater. Ett liv med migrän har gjort mig väldigt känslig för sötsaker och där räknar jag även in stärkelserik mat så som potatis, bröd och pasta. Och frukt. Jag klarar det helt enkelt inte i för stora mängder. Och kroppen kan faktiskt inte bygga någonting alls av kolhydrater. De är bara bränsle och de flesta av oss får i oss alldeles för mycket bränsle jämfört med hur mycket vi rör på oss.
 
- Träna upp min kondition.
 
Jag kan gå flera kilometer utan att känna mig trött, jag kan hålla en yoga-position i flera minuter utan att få mjölksyra, men så fort min puls går upp blir jag helt utslagen. Jag är väldigt bra på uthållighet men jag kan knappt springa i en minut utan att det känns som att hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig och jag får svårt att andas. Så jag ska försöka springa en gång i veckan och börja sakta, inte ta ut mig för hårt i början. Det fungerar inte för mig. Jag når sakta mina mål så kroppen hinner hänga med på vad som händer. Sådant fungerar bäst för mig. Jag ser det som att jag långsamt klättrar uppför en stege. Jag vet att det kommer att ta lång tid innan jag når toppen, men jag vet att en dag kommer jag komma upp dit och då kommer jag komma ihåg varenda pinne på stegen.
 
- Vara ute mer i naturen.
 
Mitt viktigaste nyårslöfte! Jag känner mig inte hel om jag inte får krama träd eller höra vatten klucka. Jag är inte hel. Aldrig förr har det varit så svårt att hitta natur, riktig natur. Jag växte upp i skogen, jag var där jämt! Jag lekte i skogen, vilade i skogen, åt i skogen, helt enkelt levde i skogen, när jag var barn. När jag flyttade till Karlstad flyttade jag först till Kronoparken där det finns en stor skog som jag var ute och gick i flera timmar alla dagar jag kunde. Jag hade en favoritglänta där jag brukade ligga och sola och öva mig på att klättra i träd. En dag gick jag långt, långt in i skogen, längre än jag någonsin hade gått och hittade en urgullig liten by! Den måste jag besöka igen. Jag tror jag minns hur jag gick. Men ju mer jag är ifrån skogen desto räddare blir jag. Aldrig, aldrig har jag varit rädd för varken björn eller varg ute i stugan eller i andra skogar, men det är jag nu. Aldrig, aldrig har jag varit rädd för djupa vatten. Jag som brukade simma över Abborrtjärn medan mina vänner stod och skrek vid strandkanten att jag skulle drunkna. Men det är jag nu. Nu är jag rädd att jag ska drunkna om jag ger mig ut på för djupt vatten. Det blir väl så när man lever mitt i en tämligen stor stad. Visserligen med mycket grönområden men inte med levande, orörd natur. Sådan natur jag är van vid. Så det här känns som det mest viktigaste målet i mitt liv; återta min plats i naturen.
 
 

Det här är mina mål för 2015, än så länge. Kanske kommer jag på fler, det visar sig. Det får bli som det blir. Det här är ju som sagt mål och inte löften. Ser hur som helst fram emot 2015 :)
 
 
 Älskade Abborrtjärn <3 Kanske vågar jag simma över dig igen i sommar.
 

RSS 2.0