Händer det här?!

 
 
I måndags gick jag och Mats in på en bokhandel i stan för att köpa en bok åt några kompisar. Och då. Då såg jag det. Att det skulle komma en ny Harry Potter-bok  på söndag!! Jag blev helt chockad, känner mig fortfarande rätt snurrig faktiskt. Har hört lite rykten om att det skulle komma en ny bok, men det var inte alls länge sen jag hörde talas om det - och nu är den redan här! 
 
 
Jag köpte den i dag. Jag köper väldigt sällan böcker. Sen jag flyttade till Karlstad har jag bara köpt böcker på loppisar. Är så mycket bättre för miljön och superbilligt! Du kan få en bok för 20 kronor, liksom. Mitt lånekort jag skaffade mig när jag var liten på biblioteket i Filipstad gäller även här i Karlstad. Ett annat miljötips! Har inte lånat något där ännu, eftersom jag lånar mycket av andra. Också ett himla bra sätt att spara på miljön och pengar!
 
 
En annan anledning till att jag aldrig köper böcker är ju så klart därför att jag inte har en egen inkomst. Jag köper bara sådant jag verkligen behöver med de pengarna jag får av Mats. Så som mat, bindor, tandborstar etc. Menar verkligen inte att klaga, vill mest bara berätta anledningarna till att jag sällan köper nya böcker. Även fast det finns så många vackra böcker jag skulle vilja köpa. Är osäker på det mest miljövänliga sättet att trycka böcker på, har inte läst på någonting alls om det, men jag hoppas att det finns sätt som inte innebär så mycket skogsskövling. För böcker informerar och tröstar och gläder och mycket, mycket mer. Skulle verkligen inte vilja leva i en värld utan böcker.
 
 
 
 
 
 
Nu är den min. Den åttonde Harry Potter-boken. Nu får alla andra böcker vänta, för nu ska jag bli tonåring igen och återigen få träffa Harry. Och förhoppningsvis många fler.
 
 
Boken är ingen roman. Det är manuskriptet på en pjäs som hade premiär i London i går kväll. J. K. Rowling har skrivit den tillsammans med John Tiffany och Jack Thorne. Men det gör mig ingenting, för det verkar inte som att Rowling tänker skriva några fler romaner om Harry och hans värld. Det var nog den här boken jag hörde talas om. Pratade lite med hon som stod i kassan på bokhandeln och hon sa att det fungerade väldigt bra att läsa den. I alla fall om en är bekant med karaktärerna genom de andra böckerna och filmerna. Hon sa också att det inte har varit nästan någon marknadsföring för den här boken. De på bokhandeln fick inte göra någon reklam för den annat än nu veckan innan. Jättekonstigt!
 
 
Men nu vet ni att det finns en ny Harry Potter-bok ute i ett litet annorlunda format, ni som är intresserade. Den utspelar sig nitton år efter den senaste boken.
 
 
 
 
 
 
Kan berätta om en annan sak som jag nästan måste nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt. I går och i dag har jag haft stora bakardagen (hade två paket jäst som gick ut i dag) och ta mig tusan vad goda limpor jag bakade i går! Jag suger på att baka bröd, så det här är stort! Jag fick en glutenfri bakbok av pappa förra året och det finns så himla mycket gott i den som jag aldrig riktigt har fått att fungera. Den heter Nytt bröd - Baka gott utan gluten och är skriven av Jessica Frej och Maria Blohm. Den är inte vegansk men recepten går lätt att veganisera med växtmjölk och veganskt smör. Några få recept har ägg i sig och det finns även recept på till exempel smörgåstårtor och hamburgare som innehåller kött och djurprodukter. Men det är bara att skippa de recepten så klart.
 
 
Jag tror det krävs väldigt mycket känsla för att baka med jäst, glutenfritt som "vanligt". Det har inte jag. Men jag tror faktiskt jag har kommit på lite knep nu när jag har bakat så himla mycket på kort tid. Även fast alla bröd i boken ska ha kall degvätska och istället jäsas längre använde jag mig av varm. Jag var tvungen eftersom jästen jag skulle baka med var torrjäst som inte fungerar i kall vätska. Men det blev riktigt bra. Jag lät bröden jäsa lika länge som det stod ändå och bröden blev riktigt porösa och smarriga! Eller, de första formfranskorna jag bakade blev lite degiga med en hint av ölsmak (vet inte hur jag lyckas, men mina bröd brukar smaka öl...). Men när jag kom till limporna hade jag fått lite bättre koll. Mats hittade också ett knep till att baka glutenfritt. Bröden är väldigt känsliga och sjunker lätt ihop i mitten. För att undvika det kan en tydligen sätta ugnen på väldigt hög temperatur, jag körde på 250 grader, och sedan när en sätter in bröden hälla ungefär en halv deciliter vatten i botten på ugnen så att ånga bildas, stänga luckan fort och dra ner till de graderna som står i receptet. På så vis blidas en lite hårdare skorpa på bröden och de sjunker inte ihop lika lätt. Och det fungerade verkligen på mina limpor. De blev runda och höga. Och det bästa av allt - de smakade som limpa och hade perfekt konsistens!
 
 
En sak jag tycker är bra med Nytt bröd är att du får så himla mycket bröd på lite jäst. På två förpackningar jäst har jag fått två formfranskor, två limpor och tolv solrosfrallor. Nu har jag bröd i över ett år! Äter så sällan bröd sen jag blev glutenfri. Dels på grunda av att de som finns att köpa färdiga i affären är dyra och har tvivelaktigt innehåll, men också därför att jag märker att min mage mår bättre utan jäst. Men nog är det gott med rostat bröd med marmelad eller limpsmörgås med ost ibland. Tror jag ska pröva mig på att göra en vegansk ost till veckan.
 
 
Frallorna är i ugnen nu, ska bli spännande att se hur de blir! Ingen öl-lukt än så länge!
 
 

Att jorda sig

 
 
 
 
 
För några år sedan läste jag för första gången om jordning. Att jorda sig är att vara i kontakt med jorden. Till exempel när du går barfota eller ligger i gräset. Nuddar din hud jorden jordar du dig. Att vara i kontakt med sjö- och havsvatten räknas också. Många sjukdomsbesvär, så som trötthet och depression, kan bero på att en människa har tappat kontakten med jorden. Eller botas av att finna kontakten igen. Allt liv på planeten kommer från jord, vatten, sol och luft - de fyra elementen. Har du balans mellan dem tror jag att kroppen har lättare att hålla sig frisk och lugn. Sol får vi inte nog av här uppe i norden, men det är inte så mycket att göra åt. Luften är ren och frisk, men många sitter inomhus större delen av dagarna eller bor i storstäder där luftkvaliteten är sämre. Jorden och vattnet innehåller så mycket energi och kraft så det räcker och blir över till var och en av oss, men vi nutidsmänniskor tenderar att spendera våra liv i skor och undvika utomhusbad eftersom det är kallt i vattnet. Vi har glömt bort hur det känns att känna grässtrån fastna mellan tårna. Stenar och grus känns ömma mot våra instängda fötter och alla förhårdningar vi får på dem ses som någonting negativt och slipas bort. När de bara är tecken på att vi har använt våra fötter.
 
 
När jag kom till Filipstad kände jag så fort jag klev av bussen att luften var mycket renare där. Efter två och en halv vecka i skogsbygd kändes stadsluften kvävande när jag kom tillbaka och flera nätter vaknade jag och var tvungen att gå ut på balkongen för att känna att jag fick i mig någon luft över huvud taget. Nu har jag vant mig, men nog föredrar jag skogsluft. I Filipstad var också första gången jag gick barfota i år. Det kändes obekvämt och ovant i början, men efter inte mer än en dag barfota kände jag så väl att jag behövde det. Jag blev ledsen när jag upptäckte att jag hade glömt hur gräs känns. Att det till och med kändes obehagligt i början. Jag förstod direkt att jag hade tappat kontakten med jorden, som ironiskt nog är mitt element och det jag borde ha mest kontakt med. Den 18:e juli tog jag mitt första dopp. Jag doppade hela mig och jag kände mig som pånyttfödd efteråt. Som att vattnet sköljde bort hela den instängda vintern som har lagt sig som ett lager över mig och jag kände mig lätt och kunde andas igen. Det är länge sedan jag hade sådan energi - det kändes som att jag hade kunnat springa ett maraton på ren glädje. Första doppet är det bästa och mest renande jag vet!
 
 
Ni får tycka att jag är knäpp, det gör mig ingenting längre. Jag är känslig för energier och jag beslutade för ett tag sedan att jag inte tänker dölja det längre. Jorden, vattnet, solen och luften renar och läker mig, kanske just därför att jag känner deras energier så väl, och jag tänker bada, sola och borra ner fingrarna i jorden så mycket jag kan innan vintern kommer igen.
 
 
Här (klick) kan ni läsa mer om jordning.
 
 
 
 
 
Lortiga fötter - precis så som det ska vara i juli.
 
 
 

Växter och känslor

 
 
 
 
Ett vanligt "motargument" mot veganism är idén om att växter också har känslor. Växter har inget nervsystem och kan därför inte känna smärta. Det gör inte ont i dem när de dör eller skadas, så som det gör för människor och andra levande varelser med nervsystem. Men det har blivit bevisat att växter har en vilja att leva. De vänder sig bort från saker som skadar dem och dras mot solen som gör att de kan leva. Endel är giftiga eller smakar äckligt i växtätares mun. De allra flesta växter gör sitt yttersta för att överleva. Det kallar många för känslor.
 
 
 
Jag tror absolut att växter har en stark vilja att leva och de bär på så mycket vishet. Inte vishet på samma sätt som individer med nervsystem, men på deras sätt tror jag de är mycket mer visa och kloka än du och jag någonsin kommer att bli. Jag gillar inte alls att rycka upp rötter eller klippa av delar av växter. När jag sätter mig vid ett träd kan jag känna all energi det utstrålar och jag är helt säker på att det inte vill bli nerhugget eller skadat på något vis. När jag sitter vid en dillplanta eller gräslökstuva känner jag samma sak. De vill växa - inte bli avklippta. Men klipper jag i dem dör de inte. De börjar växa med ännu mer intesitet, säkerligen som en försvarsmekanism. Nu är det någon som äter på mig, bäst att jag växer som bara den så jag inte försvinner. Knipsar jag av persilja från en planta känner inte plantan fysisk smärta, även fast jag tror att det smärtar den på andra vis.
En gång frågade jag ett träd om jag fick ta mossa från marken kring dess rot att ha i min adventsljusstake (nu vet jag att mossa är fridlyst och inte får plockas, men det visste jag inte då). Jag kände verkligen att jag hade kontakt med just det trädets energier så jag försökte mig på att genom mina energier ställa frågan. Och jag fick ett klart och tydligt nej. Jag fick inte plocka mossan vid trädet och det kände jag tydligt. Jag kan inte förklara hur jag visste det. Jag hörde ingen röst som sa till mig att jag inte fick, det var mer som att energin från trädet ändrades. Den gick från behaglig och lugn till obehaglig och jag förstod genast vad trädet ville.
 
 
 
Något som vill bli uppätet är trädens frukt. Träd och buskar skapar färgglad och söt frukt som ska locka fruktätare, så som människoapor och apor, att äta av dem och sedan antingen spotta ut eller skita ut kärnorna på en plats bort ifrån trädet eller busken så att en ny planta kan växa upp. Det är så de fortplantar sig. Innan frukten och kärnorna är mogna smakar de äckligt och är gröna och smälter in bland bladen så ingen fruktätare ska se dem och äta dem för tidigt. Så fort den är saftig och söt och färdigväxt färgas frukten i en färg med stor kontrast från den gröna plantan, så att vi som dras till frukt ska märka dem och vilja äta dem. Människan är en fruktätare rent fysiologiskt och vi dras till söta färgglada saker från barnsben. Så därför är det mest miljövänligt för oss att äta söt frukt. Jag vet att det låter helt stolligt med tanke på att det inte växer någon frukt här under vinterhalvåret, men du påverkar faktiskt miljön mindre om du lever på importerad frukt än om du äter lokalt odlade grönsaker och djur. Ett träd kräver mycket mindre markyta i relation till hur mycket frukt det ger och lever i hundratals år, jämfört med till exempel potatis som kräver en åker och som måste planteras på nytt varje år. Så det mest miljö-, djur- och växtvänliga för människor att äta är frukt.
 
 
 
Ändå knipsar jag av örter och salladsblad. Jag äter saker som jag vet vill leva. Varför? Därför att jag är en människa och människor förstör. Bara. Vi har för flera hundra tusen år sedan lämnat vårat naturliga hem där vi levde i harmoni med naturen, och vi kan inte ta oss tillbaka dit. Vi har utvecklats för långt från det stadiet och vi är för många människor på planeten och måste sprida ut oss och äta sådant det inte är meningen att vi ska äta. Men jag tänker som så att vi kan göra vårat bästa för att orskaka så lite skada som möjligt för andra djur och naturen. Det är väldigt svårt och dyrt för oss i Sverige att leva på endast frukt, men är du vegan orsakar du minst påfrestning på planeten och minst skada för de andra djuren och växterna jämfört med våran "vanliga" kost. Om du väljer att äta någon annan varelse med nervsystem måste träd och växter skövlas för att frigöra öppen mark där du kan odla föda till det djuret eller låta hen gå och beta. Sen kommer den individen äta växter i flera månader eller år tills hen är stort nog att ge dig nog med kött. Är du vegan äter du växterna direkt istället för att låta dem passera genom andra djur först och på så vis skadas minst växter genom en vegansk kost. Det kanske låter knäppt eftersom en vegan bara äter mat från växtriket, men det gör även de djuren du som köttätare äter eller utnyttjar på annat sätt och genom dem har du haft ihjäl mycket, mycket fler växter än en vegan.
 
 
 
Individer med nervsystem kan inte leva av sol, vatten och jord som de utan kan. Människan är en sådan varelse. Vi måste äta det som växer på jorden - vi kan inte överleva annars. Men vi kan välja vad vi äter. Oftast. Det är klart det finns situationer där människor måste äta det de får tag på - veganskt eller ej. Och de som bor i varmare klimat har självklart lättare att leva på bara frukt än vad vi uppe i norden har. Men vi kan välja att leva så miljö-, djur- och växtvänligt som möjligt utifrån våra egna förutsättningar.
 
 
 
 
 
 

Bajsmorgon och en bättre morgon

 
 
Usch, hör ni, vilken hemsk morgon!
 
 
Eller början var inte hemsk, men innan lunch ville jag gå och dränka mig. Jag lagrar alla mina bilder gratis i ett moln. 15 GB har jag haft hittills, men för några timmar sedan fick jag ett mail om att det lagringsutrymme som är gratis minskar i dag till 5 GB. I dag! Fick panik och började föra över 14 GB bilder till min externa hårddisk och självklart hakade datorn upp sig mitt i alltihop. Fick verkligen inte kontakt med den och var rädd för att bara stänga av den när jag hade min externa hårddisk inkopplad och igång för fullt. Ville verkligen inte att det skulle bli något fel på den. Det kanske låter löjligt, men den innehåller alla bilder jag har tagit från att jag var tretton fram till för ett par år sedan då jag började lagra bilder i ett moln. Min externa hårddisk innehåller så mycket minnen. Eller snarare bilder som hjälper mig att minnas saker jag har fått uppleva. Alla resor, mina vänner och våra påhitt. Människor som inte längre finns förutom på bilder och i minnet. Allt. Och det skulle verkligen vara en sorg att mista dem. 
 
 
Därför har jag börjat lagra i moln. En hårddisk kan crascha, men det kan inte ett moln göra. Och jag vill inte att mina bilder ska försvinna. Egentligen borde jag föra över allt jag har på min externa hårddisk till molnet, men så är det ju det där med integritet. Allt som läggs ut på internet stannar där för alltid, och det är inte okej för alla. Känns okej för mig när det är bilder på djur, natur och mig själv, men andra har ju inte bett om att finnas ute i cyberrymden. Inte för att jag tror att någon skulle hacka mitt lilla moln för att sno mina bilder och jag tar sällan kort på andra (#selfies). Men ändå kan jag förstå hur de menar. Innan jag började blogga kunde jag inte förstå hur folk kunde lägga ut bilder på sig själva och sina barn på facebook stup i kvarten. Jag hade inte ens facebook förrän långt efter alla andra. Det var Mats som övertalade mig att skaffa det till slut. Så rädd var jag om min integritet. Men nu har jag verkligen tänkt om. Jag gillar att internet är så öppet. Att det går att få tag på information hur lätt som helst om nästan vad som helst. Jag tycker verkligen om hur öppna människor är kring sina liv - tänk vad mycket vi kan lära av varandra. Visst finns det de som utnyttjar folks öppenhet på nätet, men i det stora hela tycker jag bara det är positivt. Jag tror på öppenhet numera. Att dela med sig så mycket en vill och kan av sig själv. Både glädje och sorg. Tror det hjälper mer än det stjälper. Samtidigt så förstår jag om en vill hålla vissa saker privat. Ha den där känslan av att veta någonting om sig själv som ingen annan vet. Det ger styrka det med. Jag är själv en väldigt privat person och håller mycket för mig själv, men jag har blivit mer öppen sedan jag började blogga.
 
 
Min externa hårddisk klarade sig! Och Mats fixade mer lagringsutrymme till mig i molnet. 55 GB har jag nu för 16 kronor i månaden. Det är mycket pengar för en som inte får in många kronor i månaden, men det får vara så. För jag tror inte jag kommer sluta fota inom en snar framtid. Det skulle vara väldigt tråkigt. Men jag borde rensa bland mina foton. Skulle tro att mer än hälften är sådant som jag inte har något intresse av att spara. Det får bli vinterns projekt!
 
 
Nu till någonting helt annat. Från en dålig morgon till en bättre sådan. Jag och Mats var i Torsby under helgen för lilla Floras (Mats systerdotter) dop och för att hälsa på svärfamiljen. Det var så himla trevligt! Vilket härligt väder vi hade. Värmen tog lite på krafterna, men det är en sådan härlig känsla att känna att det är yttre omständigheter som gör mig trött. Inte min egen kropp. Jag tror och hoppas att det går åt rätt håll nu med min ork. Är trött på att vara trött. Dopet var så fint och maten efteråt fantastisk! Det var tacobuffé och jag och Mats fick en vegansk tacofärs med bönor. Den var så smarrig och gjord som en sås så tacosås behövdes inte. Den var som tacofärs och sås i ett. Till efterrätt hade min svägerska Malin gjort supergoda chokladbakelser. Det var som små chokladkakor med en jordnötsgömma i mitten. Jag blev helt kär i gömman och ska definitivt baka dem här hemma!
 
 
 
 
 
 
Vi kom till Torsby på torsdagen och på fedagen gick jag en lång och härlig morgonpromenad upp på berget bredvid mina svärföräldrars hus. Det är så himla vackert där. Kolla på utsikten!
 
 
 
 
 
 
Såg mycket rådjursspår och älgspår däruppe. Älgspår kryllade det av.
 
 
 
 
 
 
Tror jag såg vargspår också. Eller spår från en stor hund. Men de kom från skogen och gick tvärs över vägen. Har aldrig sett vargspår förut (om det här nu är vargspår). Min bror såg ett en gång på udden vid stugan som var lika stort som hans hand.
 
 
 
 
 
 
Vad det är för bjässe som har gått här vill jag inte veta, men jag har mina aningar...
 
 
 
 
 
 
Mitt på dagen ungefär åkte jag och min svägerska Bibben till en jättefin sjö och badade. Eller, jag badade. Hon simmade över hela sjön. Hon är jätteduktig på swimrun och triathlon. Hon simmade i femtio minuter. Jag plaskade lite i tio minuter och resterande fyrtio minuter fäktades jag med en fläckfluga! Den fattade verkligen inte vinken. Jag har även åkt segway och kört grävmaskin under helgen. Det ni!
 
 
Här kommer en liten videosnutt från fredagsmorgonen/dagen. Inklusive fläckfluge-slagsmål ;-)
 
 
 

Jag vill inte

 
 
Jag vill inte att det ska finnas syntetiskt framställda kemikalier. De förstör våra kroppar.
Jag vill inte att regnskogen och korallreven ska försvinna. De är våra lungor och vi kan inte andas utan lungor.
Jag vill inte att allt liv i havet ska vara utdött runt år 2048. Haven dör utan havsdjuren och vi dör utan haven.
Jag vill inte att det bara ska finnas 2 % vilda djur i världen och 98 % människor och boskapsdjur. För 10 000 år sedan var de vilda djuren 99 % och människan 1 %. De andra djuren tar hand om naturen mycket bättre än vad vi gör, vi bara förstör.
Jag vill inte skapa mer växthusgaser som gör att jorden rör sig i rasande fart mot en ny istid. Det ska egentligen vara flera miljoner år mellan jordens istider.
Jag vill inte att människor svälter. I dagsläget är det en miljard levande själar på planeten som lever i svält.
Jag vill inte att alla barn födda efter år 2010 ska dö av svält eller sjukdom. De ska få somna in trygga i sin säng av ålderdom.
 
 
Jag vill inte...
 
 
Därför lever jag ett liv fritt från syntetiska kemikalier.
Därför tvättar jag håret med citron och bikarbonat, eller bara vatten.
Därför använder jag kokosolja till balsam, hudlotion, tandkräm och solkräm.
Därför äger jag inga sprejer framställda i labb. Jag gör mina egna av ättika och vatten.
Därför städar jag med såpa.
Därför handlar jag mina kläder och böcker second hand eller lånar och får av andra.
Därför går och cyklar jag dit jag kan och orkar.
 
 
Därför är jag vegan.
 
 
Därför lever jag mest på den minst energikrävande maten på planeten - frukt.
Jag är absolut vegan för djurens skull. Om äta kött och djurprodukter inte påverkade miljön eller min hälsa ett dugg, skulle jag ändå inte äta dem. Men jag är också vegan för människans skull. Våra handlingar i industriländer påverkar mest personer i utvecklingsländer. Vi har pengar och kan köpa oss till en bekväm tillvaro även fast jorden förstörs - det kan inte alla.
Och vart ska vi ta vägen när vi har utrotat alla andra djur och all växtlighet? Vi är alla en del av naturen och vi behöver alla varandra. Varenda levande varelse på planeten behövs. Förutom människan. Men jag tror ändå vi kan hitta vår plats om vi gör vårat bästa och slutar blunda för verkligheten och envisas med att leva som om vi hade tre jordklot. Sanningen kan förnekas, men inte undvikas.
 
 
Därför har jag ändå hopp.
Därför tror jag på de nya generationerna. De som får ta hand om all skit som äldre generationer har ställt till med. Jag antar att jag räknas till en av de yngre generationerna och jag gör mitt bästa för att leva så miljövänligt som möjligt. Men för allt jag har gjort innan jag blev medveten om vad mina handlingar orsakar ute i världen - förlåt.
 
 
Förlåt alla ni som inte blivit födda än och som kanske aldrig får uppleva blommor och träd, rent vatten och mat i överflöd.
Förlåt för att ni får ta hand om allt. Vi ska göra vårat bästa för att städa upp och bota planeten, men världen vi lämnar till er är inte frisk.
 
 
Jag vill inte att det ska vara på det viset, därför gör jag så gott jag kan för att fixa situationen. Men till alla generationer som kommer efter mig:
 
 
Förlåt.
 
 
 
 
 

Grillning 2.0 och den perfekta sommardrycken

 
 
Grillade grönsaker från grillspett, fänkål och potatissallad.
 
 
När sommaren började hade jag ingen aning om vad jag ville/kunde grilla som var veganskt förutom grillspett och majskolvar. Nu när det har gått ett tag måste jag bara tipsa om allt gott grillat jag har ätit i sommar! Grillning hör ju ändå sommaren till för de flesta och det är alltid kul att kunna tipsa om nya, spännande smaker.
 
 
Grillspett:
 
En klassiker. Ta de grönsaker och annat du vill ha, skär i bitar, sätt på spätt, marinera och lägg på grillen. Klart! I går grillade vi och då gjorde vi (Mats) så här:
 
Körsbärstomater
Champinjoner
Zuccini
Röd och gul paprika
 
Skär det som behövs i mindre bitar och trä på grillspett. Pensla med en marinad gjord av:
 
Sojasås
Pressad vitlök
Chiliflakes
Salt och peppar
 
 
Lägg på grillen!
 
 
Fänkål med citron- och chilimarinad:
 
Fänkål smakar lakrits och eftersom Mats älskar lakrits ville vi testa att grilla fänkål. Och herre min je... Det smakade lakrits, kan jag säga! Så in i bomben. Kul för Mats. Mindre kul för mig som inte gillar lakrits. Vi hittade lite olika sätt att marinera fänkålen på. Så här gjorde vi (Mats) tillslut:
 
 
Ett fänkålshuvud, delad på mitten
 
 
Pensla med en marinad gjord av:
 
 
Saft från en citron
Lite rivet citronskal
Chiliflakes
Salt och peppar
 
 
Lägg på grillen!
 
 
Korv:
 
I vintras provade jag att göra varmkorv av hela morötter. Ja, du läste rätt - morötter! De blev himla goda och skrämmande lika "vanlig" varmkorv i smaken. Har inte testat att grilla dem, men det borde gå lika bra som att steka. Morotskorvar gör du lätt genom att skala morötter och skära av ändarna på dem. Ta morötter som har bra "korv-längd". Koka dem hela i 8-10 minuter. Sen lägger du dem och en marinad i en påse under natten och nästa dag är de redo att stekas eller grillas. Det finns olika recept på marinad, sök på "carrot dogs" för att hitta något som passar dig. Jag gjorde en marinad av sojasås, äppelcidervinäger, bbq-sås, vitlökspulver, lökpulver, ingefära, svartpeppar och salt. Ingefära och svartpeppar gjorde verkligen korvsmaken tycker jag!
 
 
Det är också smidigt att köpa färdiga, frysta veganska korvar. Anamma har supergoda korvar, som finns i de flesta butiker. De är också glutenfria. De lägger du bara som de är, direkt från frysen, på grillen!
 
 
Hamburgare:
  
Jag har faktiskt inte grillat några burgare i år, men jag vill testa att grilla sötpotatisburgare! Något sa mig när jag åt dem i vintras att de skulle vara goda att grilla. Vet inte om de fungerar att grilla, men det ska jag testa någon gång. Det finns hur många recept som helst på veganska burgare på nätet, gjorda på bönor och linser och massa annat. Experimentera och hitta din favorit! När det kommer till att efterlikna hamburgare gjorda av kött tycker jag ett recept baserade på svarta bönor fungerar bäst. Och en klick bbq-sås sätter "kött-smak" på det mesta, även om det inte ska grillas.
 
 
Äter du inte glutenfritt finns det även många färdiga veganska alternativ i frysdisken. Bara att lägga på grillen som de är!
 
 
Tillbehör
 
 
Potatissallad:
 
Jag firade midsommar hos mina föräldrar i år och pappa gjorde en sådan himla god potatissallad som jag tänkte skriva upp ett ungefärligt recept på här. Du behöver:
 
 
1 kg färskpotatis
Sparris
Rädisor
Purjolök
1 burk Oatlys iFraiche (eller någon annan vegansk creme fraiche)
2 tsk dijonsenap
1 1/2 tsk kapris
1 vitlöksklyfta. Hackad, pressad eller riven
1/2 förpackning av Findus frysta persilja
Salt och svartpeppar
 
 
Dela potatisarna i ungefär fyra delar och koka tills de är klara. När det är några få minuter kvar av koktiden lägger du ner så mycket sparris du vill ha så att de får koka några minuter. Dela sparrisen i ett par, tre delar innan de kokas. Blanda en dressing av fraiche, senap, kapris, vitlök, persilja, salt och peppar i en bunke. Vill du ha en ljummen potatissallad blandar du ner potatisarna och sparrisen direkt i bunken och dressingen, annars väntar du tills de har svalnat. Skölj och hacka rädisor och purjolök efter smak och blanda ner dem i salladen. Supergott!
 
 
Coleslaw:
 
När jag var hos mamma och pappa grillade vi korv en kväll och åt det tillsammans med bröd och coleslaw. Jag har inte ätit coleslaw sedan jag var i USA när jag var 18, även fast jag tyckte det var så gott. Speciellt till grillat. Just att äta coleslaw tillsammans med korv och bröd tog mig verkligen tillbaka till sommaren 2008. Då blev det många bbq:s. Tänk att det skulle ta åtta år innan jag åt coleslaw igen. Nu när jag vet hur jag ska göra den vegansk kommer det definitivt inte dröja så länge igen! Jag gjorde min coleslaw precis som pappa gjorde den som de andra skulle ha, fast jag veganiserade den förstås. Så den här smakar exakt som "vanlig" coleslaw. Jag gjorde en liten till mig, men det här receptet räcker till många fler:
 
 
1/2 vitkålshuvud, skivat tunt
2-3 rivna morötter
1/2 skivad rödlök
2 dl vegansk creme fraiche
1 dl vegansk majonäs (Coop Xtras lättmajonäs är vegansk)
En klick senap
Salt och peppar
 
 
Blanda samman allt i en bunke och låt stå några timmar. Gärna över natten! Tycker den blev godare och godare ju längre den fick stå. 
 
 
Fräsh sommardryck:
 
Jag vill också tipsa om en läskande och svalkande "dryck" under varma dagar. Eller när som helst! Det enda du behöver är vatten, citron och valfria frysta bär eller frukter. Skiva citronen och lägg i ett högt och stort glas med vatten. Ha i frysta bär eller frukter istället för is och vattnet blir ännu mer friskt. Servera gärna den här drycken på grillpartyt i stora karaffer istället för lemonad eller saft.
 
 
 
Vatten med skivad citron och frysta röda vinbär svalkar och friskar upp!
 
 
 
Det var mina tips för ett perfekt veganskt grillparty! Ketchup och senap är ju också givna favorittillbehör och färska grönsaker och sallader kan aldrig gå fel. Hoppas ni grillar miljö- och djurvänligt i sommar <3
 
 
 

Sommartunikan

 
 
 
 
 
Den här fina tunikan fick jag av mamma förra året. Jag visste precis vad jag skulle ha den till! Jag tänte ha den som en sådan där härlig tunika/klänning att dra över sig och badkläderna på stranden när det blir kyligt. I dag fick jag använda den för första gången när jag och Mats låg ute på holmen på en filt och solade och läste.
 
 
 
Älskar den blå färgen! Speciellt ihop med min turkosa bikini. Får mig att tänka på medelhavet.
 
 
 
 

Cancerogent kött

 
 
Just nu är jag arg. Jag borde inte blogga då. Försöker undvika det och vänta tills ilskan och irritaionen har gått över. Mina tankar är fortfarande de samma när jag inte är arg, men i stundens hetta kan jag skriva ord och kommentarer som jag i efterhand tycker är onödiga. Men jag känner mig ändå rationell. Arg och rationell - det är jag i detta nu, så jag tänker pröva mig på att blogga ändå.
 
 
I höstas gick WHO, Världshälsoorganisationen, ut med att processat rött kött är cancerframkallande. Alltså korvar, färdiga köttbullar, skinka, bacon m. m. Inga spekulationer eller forskningar som tyder på det, utan faktiskt bevisat att det orsakar tjocktarmscancer. Bevisat. Processat rött kött är en klass 1 humankancirogen efter skalan gjord av IARC (International Agency for Research on Cancer). Klass 1 säger ingenting om hur cancerogent någonting är, bara att det är det. Cancerframkallande, alltså. Klass 2A-stämplade ämnen och substanser är mycket troligen cancerframkallande hos människor och bevisat cancerframkallande hos andra djur. Klass 2B innebär att ett ting mycket troligen är cancerogent hos människor, men inte bevisat än. Klass 3-ämnen och saker har inga starka bevis som pekar på att de orsaka cancer hos människan, dock undersöks de fortfarande och saker stämplade som klass 4 är bevisade som icke cancerogena hos människan. De orsakar alltså inte cancer. Bevisat. Så som ämnen stämplade som klass 1 orsakar cancer. Bevisat.
 
 
Annat som WHO har bevisat är klass 1 humankancirogener, alltså cancerframkallande hos människor, genom åren är bland annat tobak och aspest. När dessa bevis kom verkade alla godta dem. De verkar fortfarande ses som legitima i folks ögon. Visst finns det de som fortfarande röker och snusar, men de allra flesta är med på noterna att tobak orsakar lungcancer hos människor. Likaså aspest. Varför tar då inte folk den här varningen och de här bevisen om processat kött på allvar? Varför stoppar de fortfarande i sig cancerframkallande "mat"? Det gör mig så himla frustrerad!
 
 
Det som gör mig riktigt, riktigt arg, förbannad till och med, är att föräldrar ger sina barn korvar och skinka. De ger sina barn cancerogener! De matar sina barn med cancerframkallande livsmedel. Hur kan det vara tillåtet?! Borde inte det räknas som barnmisshandel? Jag vet att det låter hårt, men skulle någon av oss acceptera att föräldrar gav sina barn cigaretter eller snus? Nej.
Gör vad tusan du vill själv - men mata inte era barn med cancerframkallande livsmedel!! Skulle du ge ditt barn en cigarett? Nej. Varför ger du dem då korv, bacon och skinka? Röker du 1 cigarett om dagen har du dubbel så stor risk att drabbas av lungcancer jämfört med en person som inte röker alls. Äter du 250 gram processat kött (ungefär en tredjedels falukorv) per dag löper du dubbel så stor risk att drabbas av tjocktarmscancer jämfört med en som inte äter processat kött. Du måste äta mycket mer processat kött för att komma upp i samma cancerrisk som tobak, men hur mycket processat kött får inte barn i sig under sin livstid? De lägger skinka på mackan på morgonen och bacon eller korv är inte ovanlig skolmat. Inte heller ovanligt att föräldrar gör i ordning det till middag också.
Några bloss på en cigarett kommer förmodligen inte göra att ditt barn kommer få lungcancer, men ingen skulle acceptera att föräldrar lät sina barn blossa på en cigarett. Inte ens om det var en engångsföreteelse. Varför accepterar vi då att barn får lägga skinka på mackan och äta korv? Vilket inte är en engångsföreteelse, utan sker varje dag i många hem.
 
 
Du som förälder har tagit på dig ansvaret över ett liv. Ett liv. När du skapade ditt barn tog du på dig ansvaret för någon annans liv än ditt eget. Jag vet att det låter tungt och krävande, men så är det. Barn är inget en skaffar bara för att en vill ha barn - du tar där med på dig ansvaret för en annan levande varelse och det är ditt jobb som förälder att se till att den individen mår bra och fungerar. Hur kan en då stoppa cancerogener i munnen på den individen? Den levande varelsen? Jag vet att vi blir bombarderade varje dag med varningar om ditten och datten och det är väldigt svårt att veta vad en ska tro på och ta till sig. Men det som det inte är svårt att tro på och ta till sig är det som är bevisat. Sådant som att jorden är rund och att bacon, korv och skinka orsakar tjocktarmscancer.
 
 
Som sagt, gör vad tusan du vill själv. Jag kan inte hindra någon från att äta kött och djurprodukter och därigenom orsaka död och lidande, växthusgaser, övergödslade hav, massutrotning av vilda djur och svält i andra delar av världen. Vill du ha det på ditt samvete - fine! Men för guds skull - mata inte ditt barn med canerframkallande livsmedel! Låt hen välja själv när hen blir äldre om hen vill röka, snusa och äta korv och informera om riskerna.
 
 
Punkt.
 
 

Tacos och nya möjligheter

 
 
 
 
 
Åh, Mats gjorde en sådan himla god tacofärs i tisdags (som inte syns på min tallrik #fail). Vi brukar experimentera med olika färser. Jag gillar ju att de är så "hela" som möjligt. Inte processade. Annars är ju sojafärs supersmidigt att köpa och tillaga med tacokryddor! Det gör vi ibland. Men som sagt, jag föredrar så hel mat som möjligt och den här färsen kommer definitivt göras fler gånger! Han rev fem morötter på rivjärn och stekte dem med 80 gram finhackade valnötter, en skvätt sojasås, en klick tomatpuré, spiskummin, lökpulver, paprikakrydda, salt och peppar i en stekpanna en liten stund tills morötterna blivit mjuka. Så himla gott! Mats är en sådan där som höftar när han lagar mat, men nästa gång han gör färsen ska jag be honom tänka på hur mycket han har i av alla kryddor. Spiskummin ska det i alla fall vara mest av - det ger själva tacosmaken. Skulle gissa på att ungefär en halv påse med färdigköpt krydda blir bra till den här färsen, om en vill köra på det.
 
 
Ett annat sätt att göra en god tacofärs på är att mosa valfria bönor (jag gillar kidneybönor till tacos) och krydda på samma vis med soja, tomatpuré och kryddor. En kan också bara skölja av bönorna och blanda direkt med kryddor. Gott och supersmidigt!
 
 
 
 
 
 
Nu till någonting helt annat! Jag och Mats köpte en ny smoothiemaskin/mixer i går och jag är så himla glad! Känns dumt att vara glad över någonting så materiellt, men en mixer gör matlagningen så mycket mer mångsidig. Speciellt när en äter mycket raw. Det här är en stark mixer också med 10 års (!) motor- och bladgaranti. Det betyder att jag kan "baka" massa goda raw efterrätter och mumsbitar. Som jag har längtat efter att prova det! Men missförstå mig inte, jag ääälskar att äta frukt och grönsaker så som de är och är hur nöjd som helst med det. Min mage och kropp mår mycket bättre av det också. Det är faktiskt mest på grund av att jag vill bjuda andra på goda raw saker som jag är så glad över alla nya möjligheter som öppnats med denna nya maskin. De flesta verkar tycka det är tråkigt att bara äta frukt och grönsaker (vilket jag i och för sig inte gör, jag äter lagad mat ganska ofta) och om en då kan visa alla fantastiskt goda saker en kan göra på "bara" frukt, grönsaker, nötter och kryddor tror jag folk blir mer öppna till att införa mer liv i sin kost. Och så tycker jag självklart att det ska bli roligt för mig också att testa att "baka" och "laga" massa goda och spännande raw rätter.
 
 
Smoothiemaskinen jag fick av Mats i julklapp för ett och ett halvt år sedan har tjänat mig troget, men börjar bli gammal och trött. Tror inte den är gjord för att gå så mycket som den har gjort egentligen, men den har stretat på och det har varit en jätteuppskattad present. Därför tvekade vi inte att köpa den nya maskinen, även fast priset var betydligt högre än för den förra, just därför att vi vet att den kommer användas flitigt.
 
 
Ha det gott! 
 
 

Hemkommen

 
 
Nu är jag hemma efter över två veckor hos mamma och pappa. Jag har haft det så lungt och skönt. Tog med två tjocka böcker hemifrån att läsa medan jag var där, men de läste jag ut väldigt snabbt. Så jag fick låna en bok av mamma: Den tomma stolen av J. K. Rowling. Har velat läsa den i flera år eftersom jag verkligen gillade Harry Potter-böckerna, men det har inte blivit av förräns nu. Den handlar om en liten småstad i England som ska rösta fram en ny ledamot i kommunnämnden efter ett oväntat men naturligt dödsfall. Den beskriver verkligen livet i en småstad så bra, tror alla kan känna igen sig. Oavsett var i världen en bor. Alla olika personligheter och jargongen. De små bekymren som blir stora och skvallret som färdas fort. Är snart klar med den och det ska bli spännande att se hur den slutar. Även fast det inte händer så jättemycket egentligen, fastnar en i den lilla stadens karaktärer och deras bekymmer.
 
 
Nu ska jag och Mats vara hemma tills nästa torsdag då vi åker till Torsby för att hälsa på och gå på dop. Kanske blir det en tur till Filipstad den här helgen också om vädret blir fint. Mamma och pappa skulle sova i stugan då och jag och Mats blev sugna på att haka på.
 
 
Här kommer lite bilder från mina veckor i Filipstad. Har inte fotat så jättemycket eftersom jag mest har solat och läst, men lite bilder har jag knäppt. Mest på blommor och flygfän, men även en vacker åskhimmel.
 
 
 
 
 
 

What I really really want

 
 
 
 
 
Året var 1996. Jag var sex år och skulle fylla sju. I hela världen slog en grupp igenom med låten Wannabe. En grupp som uppmuntrade till girl power och stärkte tjejers och kvinnors självkänsla och självförtroende över hela världen - Spice Girls. Jag minns inte när jag fick deras första skiva. Om det var det året eller året efter, men de blev mitt absoluta favoritband och jag kunde alla låtar utantill. Även fast jag förstod väldigt lite engelska. Som de flesta andra i skolåldern lekte jag och mina kompisar Spice Girls och mimade till deras låtar. Jag var alltid Sporty Spice, Mel C. Ibland Scary Spice, men oftast Sporty. På bilden är jag sju år och couldn't give a fuck. Verkligen. Jag levde i min sport-bh (som jag har för mig var en bikiniöverdel) och adidasbyxor. För er som inte vet eller minns var det sådana träningsbyxor med massa knappar längs benen. Mel C hade sådana och hon var min favorit. Har inte på mig de byxorna på bilden. De behövdes väl tvättas ibland förstås. Jag åt klubbor på löpande band, för det gjorde tjejerna i Spice Girls. Och jag sa vad jag tyckte och tänkte. Gjorde det jag ville göra. Kände riktig girl power.
 
 
 
Men det gick inte hem i stugorna. Jag var tjej och skulle också uppföra mig så. Hela min tonår önskade jag att jag inte hade varit så vild och "killig" när jag var yngre. Jag önskade att jag hade varit tyst och "vetat min plats". Så mycket skit jag hade sluppit då. Så mycket enklare skolan hade varit. Men vem hade jag varit då? Nu blir jag istället arg på mina tankar som tonåring. Hur kunde jag tänka om en liten tjej att hon skulle "vetat sin plats"? Vilken plats? Den som vi tjejer tilldelas. Tyst och försiktig. Mest tyst. Inte vara i vägen. Inte ställa till med besvär. Nu tycker jag precis tvärtom. Jag vill tillbaka till den där tjejen som struntade i vad andra tyckte. Som gjorde det hon ville göra. Hon som hade girl power. Hon som var sig själv och vägrade samhällets normer.
 
 
 
Jag ansågs besvärlig. För bestämd. För att vara tjej. För jag var inte alls vild om en jämförde med killarna. Jag slogs aldrig. Jag retades inte (förutom några gånger i självförsvar). Jag förstörde inget. Jag gjorde alla läxor. Jag var inte alls accepterad av killarna. De försökte trycka ner mig genom dagliga glåpord och ibland även våld. De ville väl vara ensamma herrar på täppan. För de flesta tjejer ville vara vän med mig och det vet jag retade killarna enormt. Att de söta tjejerna hellre var med mig än med killarna som trånade efter dem. Jag var så förvånad, även då, att det blev möten med föräldrar om jag hade sagt något dumt. Att läraren ställde sig framför alla i klassen och skällde ut mig för att jag hade gömt mig under bänken och stannat inomhus under rasten (ni minns väl att vi barn var tvingade att vara utomhus, när lärarna själva satt inne och fikade på rasterna?). Men om en kille gjorde något dumt. Då blev det inga möten eller utskällningar framför klassen. Inga straff. För "killar är ju killar" och de får bete sig hur som helst. Det var helt okej att killarna retade mig, kastade sten efter mig, höll bak mina händer bakom ryggen och slog mig i magen, tryckte upp mig med stryptag mot väggen så det svartnade för ögonen. Kanske fick de utskällningar. Kanske blev det konsekvenser. Vad vet jag? Inga offentliga i alla fall. Aldrig har jag fått en ursäkt. Förutom från killen som skrapade mina glasögon mot en tegelvägg. Men det var bara för att hans föräldrar tvingade honom betala nya glasögon till mig. När egendom gick sönder tyckte väl föräldrar och lärare att det var på sin plats att be om ursäkt. Men att jag gick sönder, det var inte så noga. Jag var en riktig skvallerbytta och sa till så fort någon hade varit dum mot mig, vilket var dagligen. Fast det var nog bara de första åren i skolan. Sen förstod jag att en inte skulle säga till lärarna om någon var elak. Det är bara något de säger. Kanske om det händer någon gång då och då, men inte varje dag. Då var det jag som var jobbig som "skvallrade", inte killarna som sa elaka saker till mig. Och så var det ju så klart mitt fel att jag blev mobbad: "Om du inte klär dig så konstigt eller pratar så mycket så ska du se att de låter dig vara ifred!".
 
 
 
Jag var inte alls vild när jag tänker efter. Jag var bara inte så som tjejer ska vara, och det fick jag höra varje dag. Men jag brydde mig inte. Och mycket var Spice Girls förtjänst. Tack vare dem visste jag att jag också hade rätt att göra vad jag ville, som killarna. Jag visste att jag inte var elak, som killarna var. Även fast jag så klart också har gjort och sagt dumma saker. Jag förstod inte deras texter, men jag förstod vad girl power var. Så på ett vis kan jag förstå att lärarna inte tog det jag sa på allvar, att jag inte gillade när killarna höll på och retade mig. För jag var ju fortfarande jag. Jag var sprallig och glad och vägrade låta det trycka ner mig. Men någonstans djupt nere gjorde det nog det, tryckte ner mig, för jag tyckte inte om att bli mobbad. Det la sig liksom inne i mig och när jag blev tonåring bubblade allt upp och jag blev tyst och försiktig. Så som tjejer ska vara. Så som killarna slog i mig att jag skulle vara och så som de vuxna antydde att jag skulle vara. Hela min personlighet försvann och jag är så arg över det i dag. Jag är så himla, himla arg över hur samhället låter killar och män bete sig hur som helst. Utan konsekvenser. Och att tjejer och kvinnor straffas när vi försvarar oss eller beter oss likadant.
De flesta kvinnor som sitter i fängelse dömda för mord har dödat män i självförsvar. Medan över 90 % av alla män som våldtar och slår kvinnor kommer undan med ett par tusen kronor i böter. Om de ens blir dömda. Jag tycker självklart inte att kvinnor också ska börja mörda och slåss och våldta i större utsträckning, så som männen gör. Lösningen på problemet ligger på andra planhalvan - det är män som ska sluta våldta och mörda och slåss. Jämställdhet kommer aldrig att uppnås förän vi slutar dyrka mannen och se honom som normen. Jämställdhet kommer uppnås när feminitet och kvinnan slutas ses som svag och löjlig. Jämställdhet kommer uppnås när män blir straffade lika hårt för deras beteende som kvinnor blir. Jämställdhet kommer uppnås när vi slutar trycka ner tjejers personlighet och sen säger åt dem att ta plats om de vill ha det. Efter att ha blivit tillsagda hela livet att de inte ska ta plats. Och förresten borde det vara killarna som ger plats. Den plats de har tagit beslag på sedan barnsben genom att trycka ner tjejer.
 
 
 
Självklart finns det snälla killar i skolan, tack och lov för det! Men en måste kunna se strukturer och beteenden och attityder som byggs upp i ung ålder. Barn beter sig som vuxna. Hemma och i skolan. Det börjar med barnen. Tjejer och kvinnor kan självklart också vara elaka och trycka ner. Vi lever i ett patriarkat där kvinnan tjänar mindre och behandlas orättvist. Och om vi vill ha mer än så måste vi bli som männen - armbåga oss fram och ta plats. Det är ju mannen som är normen och jämställdhet går oftast ut på att kvinnan ska bli mer lik mannen. Men samtidigt blir vi så himla hårt dömda. Och i situationer där kvinnor kallas för envisa och elaka, så kallas män för viljestarka och ärliga.
När jag ser tillbaka på min barndom. När jag tittar på tjejen på bilden. Hon som var besvärlig, ser jag inte en elak tjej. Visst kunde jag säga och göra dumma saker, men inte mer än någon annan. Speciellt inte mer än killarna. Ändå blev jag hårdare straffad än dem. Tänk om vuxna var lika hårda mot killar som är elaka som de är mot tjejer. Tänk om de satte ner foten från början och inte såg mellan fingrarna när barn är elaka mot varandra, hur annorlunda de där killarna skulle bli som vuxna. Jag ser en stark tjej på bilden. En stark tjej som fick höra att hon var jobbig, ful och besvärlig och därför började tro på att hon var det. Jag ser girl power. Jag ser en tjej som fick stå ut med mycket men som inte böjde sig utan levde sitt liv. Och jag önskar att jag fortfarande var den tjejen.
 
 
 
 
Bilder från globalgoals.org.
 
 
 
I år är det 20 år sedan Wannabe kom och Spice Girls slog igenom. I samband med det har The Global Goals gjort en briljant re-make av den klassiska musikvideon. HÄR (klick) kan ni se den. I slutet av videon uppmanar de alla att ta kort på sig själva hållandes en lapp med haschtagen #WhatIReallyReallyWant och under den skriva vilken åtgärd en själv vill se gjord för att flickor, kvinnor och ickemän i världen ska få det bättre.
 
 
 
What I really really want, det jag verkligen verkligen vill ha, är jämställdhet. Jag vill det av hela min själ och jag hoppas verkligen att vi kommer att nå det under min livstid. Jag ser så många lösningar och fördelar med en värld där feminitet inte ses som något löjligt, utan snarare är normen. Vänlighet, respekt, empati. Jag vill se kvinnliga presidenter och män som beter sig respektabelt. Jag vill att män ska få betala konsekvenserna av sina handlingar mot kvinnor. Helst sluta med dem helt. Jag vill att tjejer i skolan inte ska tystas ner och jag vill att killarna ska bli tillsagda på skarpen när de är dumma. Vilket är varje dag. Varje dag är killar elaka mot tjejer i skolan och lärare står bredvid och skrockar: Ja, se pojkar. Hihi, som de beter sig. Drar i hår och nyps och buttas. Hihi, så tokigt!
Jag vill att ansvaret för att få en jämställd värld ska ligga på män, eftersom det är de som är problemet. Och jag vill att tjejer och kvinnnor och ickemän ska känna sig starka och trygga nog att vara sig själva.
 
 
 
That's what I really really want. Girl power!
 
 
 
 
 
 

Ett dygn i vildmarken

 
 
 
 
 
I söndags var det okej väder så jag, mamma och pappa åkte upp till deras sommarstuga. Jag ville gärna stanna där några dagar och mamma och pappa var så snälla att hjälpa mig packa och göra iordning för fyra nätter. Visste inte hur länge jag skulle bli där, men ville ha möjlighet att stanna till på torsdag. Men väderprognosen såg inte kul ut, så jag antog att jag skulle vilja åka in till stan ganska tidigt.
 
 
 
 
 
 
Stugan ligger ensligt i skogen. Det tar ungefär tio minuter att gå in till byn åt ena hållet. Åt andra hållet är det bara skog och timmerväg. Det finns inget vatten eller avlopp, bara dass och vatten får en ha med sig i dunkar från stan och ställa ner i jordkällaren. Som ni ser på bilden. Det finns några solceller som genererar nog med ström till lampor och har det varit soligt några dagar kan en kolla någon timme på den lilla tv:n. Det är inte isolerat, värme får en via en vedkamin i den stora stugan och en gasolkamin i den lilla där sängarna står. Gasolen driver också ett litet kylskåp och ett frysfack och några spisplattor.
 
 
 
 
 
 
När vi kom upp till stugan kom regnet som på beställning! Vi städade stugorna och gjorde iordning gasolen, sen åt vi lunch på altanen. Efter regnet kom solen fram och vi fikade på bryggan, sen åkte mamma och pappa in till stan. Jag slutade elda vid sex och gick en promenad in till byn. Jag pratade lite med korna, sen gick jag tillbaka mot stugan. Satt säkert en halvtimme i diket och fotade fjärilar. Tur att det inte är nån som ser en där ute, haha.
 
 
 
 
 
 
När en nästan är framme vid byn uppenbarar sig världens bästa smultronställe! Det är alldeles fullt med smultron. Ungefär tio meter längs vägkanten lyser rött. Jag kom verkligen vid rätt tid, de var alldeles ljuvliga och jag tror nästan jag var först med att plocka. Men det räcker till andra som vill äta också. Hoppas jag, haha! Åt ganska mycket...
 
 
 
 
 
 
Senare på kvällen fick jag besök av min vän Kristin och hennes mamma. De bor inne i byn och var ute och sprang med Kristins fina hund. Det var så kul att träffa dem! När de hade gått satte jag mig på bryggan och fikade tills solen försvann bakom trädtopparna. Tur att det blåste lite, annars hade knotten ätit upp mig! Jag gjorde mig iordning och gick och la mig, men först stod jag en stund på bryggan och tittade på den vackra himlen. Tycker alltid himlen är så otroligt vacker vid stugan. Tror det är för att en ser så långt. Jag gick upp till lillstugan och la mig och läste och löste korsord med en pannlampa som ljus. Ville spara på elen ifall jag ville kolla på tv:n någon dag.
 
 
 
 
 
 
Nästa dag bjöd på hagelstorm och åska. Min mobil la av och när jag vaknade var det bara 14 grader inomhus. Jag tog det som ett tecken på att det var dags att åka in till stan. Jag fick en fin morgon i alla fall. Åt frukost på bryggan i solsken och låg och läste en stund i hammocken innan det blev oväder. Jag trotsade mullret och gick in till byn och hälsade på mina tremänningar, pappas kusin, hennes man och min gammelfaster. Det var jättetrevligt. Så kul att ses! Det blir inte så ofta. Jag hälsade även på Kristin och hennes pojkvän. De har köpt hus och är mitt uppe i renovering. Ska bli så spännande att se hur allt blir! Jag fick liv i mobilen igen och ringde och frågade pappa om han ville komma och hämta mig och alla grejor. Det ville han! Så han och mamma kom upp vid åtta och hjälpte mig packa ihop allt och så åkte vi in till stan.
 
 
Det känns inte som att jag bara var där ett dygn. Tiden blir helt annorlunda när en inte har tv eller dator eller mobil att kolla på. Inte heller någon att prata med. En lär sig otroligt mycket om sig själv när en hamnar i en sådan situation där en måste jobba för att få de mest grundläggande sakerna, så som värme och vatten. Det gör att en förstår hur bra vi har det i Sverige och också att majoriteten av jordens befolkning måste kämpa varje dag för mat och vatten. Jag kan ju välja. Så som jag valde att vara i stugan, men också att åka därifrån när jag inte ville längre. Det är inte alla som kan välja att åka ifrån och det tycker jag är så hemskt.
 
 
I morgon kommer en av pappas vänner med familj hit och vi ska grilla. Och på fredag kommer Mats. Ååh vad jag längtar efter honom <3
 
 

På sin plats

 
 
 
 
 
Nu är skylten som jag har gjort till mammas och pappas sommarstuga på plats. Den får hänga på altanen, så den är lite skyddad mot väder och vind. Men den hänger så den syns från ingången. Vi åkte upp hela familjen och "invigde" den. Vi hann jämt komma till stugan innan det kom en störtskur. Men det är mysigt att sitta på altanen när det regnar och höra hur det smattrar på taket. Speciellt när en har fika med sig.
 
 
 
 
 
 
Det är inte bara jag som har gjort skylten. Abborren har min farfar ritat. Jag bara fyllde i konturerna med svart färg. Den är ett minne efter farfar (som har byggt det mesta på platsen) och också av abborren. Den bodde i sjön vid stugan en gång för länge sen.
 
 

Frihet

 
Bild av Lilla Berlin
 
 
 
Tredje våldtäkten på Bråvalla anmäld. Och i Karlstad på Putte i Parken blir kvinnor omringade och ofredade av män i grupp. Festivaler innebär frihet för många. För män. Inte för kvinnor och ickemän. Det finns inte någon plats på jorden där vi kan känna oss helt trygga. Där vi kan känna äkta frihet. För vi lever i ett patriarkat där mannen utnyttjar sin makt. "Inte alla män" hörs skalla så fort ickemän utsätts för våld eller ofredande från just män. Nej, inte alla män. Som tur är våldtar och ofredar inte alla män. Men alla kvinnor blir utsatta. Alla som inte är män lever med garden uppe och kan inte gå någonstans utan att behöva ha någon slags plan i huvudet. Vi tänker alltid på hur vi kan klä oss och bete oss så att risken för överfall är så liten som möjligt. Vi får höra från att vi är små att vi inte ska gå själva, inte dricka för mycket alkohol, inte visa för mycket hud. Vi får lära oss att det är vårat ansvar vad som händer oss. Skulden ligger inte på gärningsmannen - den ligger på oss. Och även fast inte alla män våldtar så är alla våldtäktsmän män. 98% av alla våldtäkter utförs av män.
 
 
Om en som kvinna kommer med den tokiga idén att kanske inte ansvaret ska ligga på kvinnor, kanske borde vi göra någonting åt det här problemet = män. Då heter det att en hatar män och vill se dem utplånade från jordens yta och både män och kvinnor sluter upp bakom dessa stackars, stackars män som faktiskt är snälla! För det är ju de som är de riktiga offren. De som får en tår i ögat när feminister lägger fram statistik och blir upprörda över mäns hat mot kvinnor eller passivitet inför att lösa problemen. Eller kanske är de ledsna över utebliven medalj för att de inte våldtar och ofredar. Vem vet?
 
 
Manshat är en reaktion på kvinnohat. Manshat dödar inte. Det gör "snälla" män ledsna och skitstövlar arga. Kvinnohat dödar, ofredar, diskriminerar, förtrycker och frihetsberövar. Och om de här männen som blir ledsna av feminism, ledsna av tanken på att kvinnan ska vara jämställd mannen, om de nu är så snälla - varför gör de ingenting åt problemet? Varför lägger de skulden på fel personer? Det är inte feministers fel att "snälla" män blir ledsna. Det är andra mäns fel. De männen som berövar oss vår frihet och tvingar oss att ta till åtgärder.
 
 
Ansvaret borde inte ligga på ickemän. Det borde ligga på män. Varför ses våldtäkter och sexuella trakasserier ens som kvinnofrågor? Det är ju män som utför dem. Då borde det ju rimligtvis vara männens problem att lösa. Där har ni något att bita i! Ni "snälla" män som är så upprörda över feministers ilska. Gör något åt problemet istället för att tycka synd om er själva. Har ni några förslag på hur vi kan lösa det här? Förslag där ansvaret inte ligger på kvinnor eller berövar oss våran frihet ännu mer. Utan konkreta förslag på vad ni män kan göra. För kvinnor vill också känna frihet. Äkta frihet. Vi vill kunna gå utanför dörren utan att behöva ha flyktstrategier och förebyggande åtgärder i huvudet. Som feminist kan jag säga att jag inte ser någon annan lösning än att ta bort män från så många platser som möjligt. Det hjälper ju inte att säga till killar att inte tafsa och ofreda. De gör det ändå. Kanske borde män portas från festivaler? Tycker det låter som en mycket mer effektiv lösning än att kvinnor ska röra sig i grupper och vara måttlig med alkoholen.
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0