Strövtåg i hembygden

 
 
 
 
I morse gick jag en promenad bland hundkex och smörblommor.
 
 
 
 
 
 
Längs grusvägar genom trollskog.
 
 
 
 
 
 
Tills jag kom fram till Abborrtjärn. Den här badplatsen har jag badat mycket vid. På andra sidan syns en annan badplats, som jag skriver mer om längre ner. En gång simmade jag emellan dem. Det var ganska jobbigt, men det gick! Tänk vad modig en var som barn.
 
 
 
 
 
 
 
Morgonsolen var så underbar så jag kunde inte låta bli att ta lite selfies, hihi. Pappa hjälpte mig i går med sidecuten. Han tog sin trimmer och gjorde den superkort. Så härligt!
 
 
 
 
 
 
 
Så kom jag fram till backen som leder upp på Abborrberget. Funderade på om jag skulle gå upp där, men jag bestämde mig för att vandra vidare istället. Har försökt flera gånger att fånga på bild hur brant den är och jag tycker jag lyckades ganska bra i dag.
 
 
 
 
 
På tal om brant. Det här stupet är faktiskt en badplats. Den kallas eller kallades för lianen, eftersom det när jag var liten hängde en lian i ett av träden som en kunde svinga sig ner till vattnet med. Här lyckades jag inte fånga branten. Ni ser på översta bilden hur den börjar, men på understa syns det inte så tydligt. Stupet fortsätter ner i vattnet, så det blir vråldjupt på bara ett par steg. Men här har jag badat mest eftersom det brukade vara minst folk här.
 
 
 
En härlig promenad i hemtrakterna.
 
 

Uppdatering om d-vitamin

 
 
Jag såg nyss att den d-vitaminen jag brukar köpa, och rekommenderade i ett annat inlägg, har fått en märkning och är nu märkt med en vegetarisk stämpel. Inte vegansk. Eller, den är märkt som vegetarisk på hemsidan där jag brukar köpa dem från i alla fall: clearlife.se. Clearlife trodde att D3:n utvinns ur fårull, vilket gör den vegetarisk men inte vegansk. Det är dock svårt att veta, när jag googlar får jag olika svar och innehållsförteckningen är också lullig. Men för att vara på den säkra sidan är det bäst att köpa vitaminer som är märkta som hundra procent veganska. Gillade att de tabletterna jag brukade köpa är raw, därför chansade jag på att de var veganska eftersom mycket annat från det märket är veganskt.
 
 
Men som sagt, Garden of Life Vitamin Code Raw D3 5000iu verkar inte vara vegansk.
 
 
Garden of Life har dock en raw D3-produkt som är vegansk: Deras My Kind Organics Vegan D3 (klick), en spray. D3:n är utvunnen ur lav i den här produkten. Vet dock inte hur det är med djurtestning.
 
 
Så därför skulle jag rekommendera VitaShine's D3-tabletter (klick) eller deras D3-spray (klick). De är 100% veganska och cruelty free. Alltså inte testade på djur.
 
 
 

Det krävs mycket arbete för att se naturlig ut

 
 
In och läs Clara Lidströms (Underbaraclara) senaste krönika på expressen.se! Här (klick) har ni den.
 
 
"När män hävdar att kvinnor är vackrast naturliga fnyser kvinnor så att träden viker sig i skogen. För kvinnor vet att det krävs mycket konstrande för att passera som en normalfräsch kvinna i dagens samhälle."
 
 
 
 
 
 
Handen upp om du som kvinna/tjej/livmoderbärare någonsin har fått kommentaren: "Sluta sminka dig. Du är vacker naturlig." eller något i stil med: "Du vet att du ser ut som en clown när du sminkar dig så där, va?" eller någon annan förolämpning inlindad i en "omtänksam" kommentar.
 
För det första - säg aldrig till en kvinna hur hon borde se ut eller uppföra sig. Är du född med penis, var så vänlig och håll dina kommentarer om kvinnor för dig själv.
 
För det andra - vet ni som aldrig har behövt anpassa er efter mallen naturlig, snygg och fräsch kvinna hur mycket arbete det krävs? Det är inte bara att hoppa ur sängen, slänga på sig någon trasa och dra i väg till jobbet - då är en av någon konstig anledning inte naturlig. Det ska döljas saker, plattas till, puschas upp, tas bort och läggas till.
 
 
 
 
 
 
Andra halvan av högstadiet och början av gymnasiet var jag beroende av smink. Inte mycket alls. Lite concealer under ögonen och maskara på fransarna. Jag ville ju fortfarande se "naturlig" ut. Inte för att jag ville sminka mig varje dag, men vet ni en sak? Börjar en med smink i skolan är det lättast att fortsätta med det, för de dagar jag inte hade smink fick jag höra att jag såg blek och sjuk ut. Då var jag inte så vacker naturligt längre.
 
Om en istället gör tvärtom, går osminkad för det mesta och sminkar sig ibland, så som jag gör nu och gjorde under gymnasiet, låter det mer så här: "Jaha, och vem försöker du göra dig fin för? de dagar en känner sig kreativ och vill smycka ansiktet med smink.
 
Och om en inte lyckas eller vill få till en naturlig look - det kanske blev lite för mycket rouge eller så var eyeliner kul att exprimentera med den dagen - då kommer clownkommentarerna. Eller utviknings- och prostitutionsliknerserna. Jag fick mest höra att jag såg ut som en hora de dagar jag la på extra mycket smink på gymnasiet. 
 
 
 
 
 
Text från Kerstin Weigls krönika (klick) på aftonbladet.se.
 
 
 
 
Och i jobbsammanhang är den där skickligheten att se naturligt vacker ut extra viktig. Som man räcker det med en skjorta, en kavaj och en något så när välkammad frisyr för att bli lyssnad på. Som kvinna ska du inte vara för hårt sminkad eller lättklädd - då blir du inte tagen på allvar. Du får heller inte komma ruffsig i håret och hårig under armarna - då blir du inte heller tagen på allvar. Du ska se naturlig ut. "Naturlig". Du ska sminka och raka dig och platta håret så att du ser naturlig ut. Och vara klädd snyggt och inte vulgärt.
 
För vad du än representerar som kvinna är det ditt utseende och dina kläder som döms och diskuteras mest. Det är bara att ta nobelfesten som exempel. Kommentatorerna presenterar männen genom deras prestationer och kvinnorna genom deras kläder. Tänk om rollerna vore ombytta.
I den här korta videosnutten (klick) visar finska Yle hur det skulle se ut om män var kvinnor på slottsbalen. Ett genialiskt klipp! "Ett lila band tycker jag är ganska modigt den här tiden på året. Käppen är också ett modigt beslut av denne herreman. Men där tittar frackvästen fram lite mer än lovligt. Herregud ändå! Där är hängslena. Hängslena är framme. Det där kommer att vara på kvällstidningarnas framsida i morgon." Det känns hur tokigt som helst. Lika tokigt som när kvinnor behandlas på det sättet.
 
 
 

Sekreterarklubben

 
 
Förra julen fick jag en bok av mamma och pappa i julklapp som heter Sekreterarklubben: C-byråns kvinnliga agenter under andra världskrigetDet har tagit lite tid innan jag har kunnat läsa den, jag har haft så himla många böcker i bokhyllan som jag har lånat av andra och jag ville läsa dem först så de kunde åka tillbaka så fort som möjligt till sina ägare. Nu har jag bara tre böcker kvar att läsa ur min "lånehög" så jag tänkte att nu ska jag börja ta tag i de böcker jag har fått i julklapp och födelsedagspresent. Så nu har jag läst boken jag fick för ett och ett halvt år sedan. Och den var värd väntan! Så himla, himla intressant bok. Jag är nästan i chocktillstånd. Den var inte alls uppbygd så som jag tänkt mig, men så otroligt informativ och intressant!
 
 
 
Jag trodde det skulle vara en ren faktabok, men det är en dokumentär berättelse. Den är alltså skriven som en berättelse men allt är baserat på fakta. Författaren Jan Bergman har ägnat över 30 år åt att forska i de svenska underrättelsetjänsterna under andra världskriget. Ett väldigt svårt jobb eftersom allting omkring dem, då som nu, var väldigt hemligt. Bergman har dock en personlig insikt i framför allt den militära underrättelseorganisationen C-byrån, eftersom hans mor var en av de kvinnor som utnyttjades, misshandlades, våldtogs och till och med dog för sina insatser inom den organisationen under kriget. Medan all cred gick till de höga herrarna. I boken får vi följa ett antal av dessa kvinnor från krigsutbrottet 1939 till slutet 1945. De allra flesta har fått fiktiva namn eftersom de var rädda för att gå ut med sina riktiga identiteter. Bergman har också av respekt väntat med att ge ut boken tills efter alla de kvinnor han intervjuat avlidit.
De kallades för "svalor" eller "sirener" och de flesta rekryterades därför att de med sitt nöjesliv eller sina arbetsplatser kunde komma åt information från människor av intresse. Information som de sedan skickade vidare till byrån. Det var ett farligt liv och de fick inte mycket uppskattning inom C-byrån. Inte heller från omgivningen eftersom inga civila visste vad som pågick. De kvinnliga agenterna var allt ifrån hotellstädare till filmstjärnor. Många utbildade sig till sekreterare - där av namnet Sekreterarklubben som de kallade sina sammankomster. De försökte att träffas en gång i veckan, men ingen visste egentligen att någon av de andra var "svalor". C-byrån rekryterade oftast kvinnor från samma umgängeskrets helt enkelt därför att de jobbade på samma ställen eller kände varandra genom Stockholms nöjesliv - utan att egentligen veta att de andra också var agenter.
 
 
 
Bergman har också intervjuat och samlat information från många av de män som arbetatde inom underrättelseorganisationer, militär och polis. I Sverige, Finland, Tyskland, England, USA och Sovjetunionen. Det här är lika mycket deras berättelse som de kvinnliga agenternas. Och jag måste säga att för att vara en bok om kvinnor, handlar den väldigt mycket om män. Jag hade nästan önskat att det var två böcker - en inifrån C-byrån och en om sekreterarklubben. Men de båda berättelserna behöver ändå varandra för att bli sammanhängande och de är ju egentligen en och samma berättelse.
 
 
 
I ett stort stycke längst bak i boken har Bergman skrivit ner alla källor och metoder. Där finns också en stor personförteckning över de flesta som medverkar i boken, deras liv innan, under och efter kriget. Endel har som sagt fiktiva namn, medan militärer och politiker har sina riktiga namn i boken. Det finns många kända namn, främst politiker. I stycket längst bak står det också mycket om de olika underrättelseorganisationerna. Det är väldigt många namn och organisationer att hålla reda på och jag är inte säker på hur mycket av det som finns i mitt huvud just nu som stämmer med faktan i boken. Men jag är så chockad över vad lite en egentligen vet om den här tiden. Att spioner och underrättelsetjänster lyckas hålla allt så hemligt. Jag hade inte en aning om att den svenska militären och polisen såg kommunismen och Sovjet som det stora hotet under andra världskriget, och nu förstår jag bättre Sveriges relation till Ryssland.
Det som förvånade och upprörde mig mest i den här boken är att det fanns läger i Sverige. Jag hade verkligen ingen aning och jag känner mig fortfarande chockad. Ska så fort jag kan läsa mer om det här. Ett okänt antal läger sattes upp i Sverige under kriget och dit fördes kommunister och andra människor som svenska myndigheter ansåg vara "opålitliga element". Jag är så himla upprörd över den här informationen! Innan vi dömer Tyskland och nazisternas handlingar bör vi nog lära oss om våran egen historia först.
 
 
 
Sekreterarklubben: C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget är en sådan bok jag tycker på något vis ska ingå i undervisningen i skolan. Just att den är skriven som en berättelse gör det mycket lättare att ta in informationen. I alla fall för mig. Tänk vad mycket det finns som är dolt eller bara inte pratas om när det kommer till Sveriges historia. Tänk vad mycket som är dolt eller inte pratas om överhuvudtaget i världen. Det är verkligen upp till individen att informera sig själv!   
 
 
 

Midsommarafton

 
 
 
 
 
 
 
Så var midsommarafton förbi. Blomsterdagen nummer ett. Jag spenderade den hos mina föräldrar. Vi åt så mycket god mat! Jag är fortfarande mätt. Pappa gjorde en krämig potatissallad på färskpotatis, Oatly's iMat fraiche (vegansk creme fraiche), dijonsenap, vitvinsvinäger, kapris, sparris, rädisor och persilja. Den var så himla god! På bordet fanns även ett tomat-och rödlöksfat med spenat toppat med lite olivolja och flingsalt, gröna och svarta oliver, en gurk- och dillsallad som jag slängde ihop och massa, massa annat. Kvällen innan la jag också in aubergine-sill till mig. Till efterrätt åt vi jordgubbar och glass.
 
 
 
Det var en molnig men ändå varm dag och jag hade för tredje året i rad på mig min gröna långklänning. Har blivit lite av en tradition. Något annat som blivit en tradition på midsommarafton är flätor och blommor i håret. I år blev det hundkex och fallna syrenblommor från mammas och pappas trädgård.
 
 
 
Hoppas ni hade en härlig midsommarafton!
 
 

Terminator wisdom

 
 
 
 
 
 
Gör som Arnold - sluta äta kött!
 
 
 

Semi-raw Pad Thai

 
 
 
 
 
Jag skriver ganska mycket om att jag äter mest frukt och grönsaker, men det är sällan jag skriver vad jag äter. Det beror främst på att jag oftast äter typ hela frukter eller sallader där jag slänger ihop det jag har hemma som jag inte direkt kan skriva något recept på, eller så har jag hittat något gott recept på nätet som jag härmar rakt av. Jag är inte alls bra på att exprimentera i köket, jag utgår nästan alltid från någon annans recept. Så nu tänkte jag att jag skulle skriva upp "mitt" recept på en god rätt som har blivit min favorit på senaste tiden och länka till orginalreceptet som jag utgick från.
 
 
 
Jag är väldigt förtjust i thailändsk mat och för någon vecka sen såg jag en YouTube-video av Rawvana där hon gästades av Josh från Brothers Green EatsHär (klick) är videon. Josh delade med sig av fyra veganska thailändska recept som allihop såg jättegoda ut. Jag fastnade mest för det andra receptet i videon som påminner om pad thai. Jag satte min egen twist på det och utgick från vad jag hade hemma - och det här har verkligen blivit en favorit! Här kommer min version av receptet:
 
 
 
Semi-raw Pad Thai:
 
Sås:
1/2 dl sojasås. Jag köper glutenfri sojasås, men det går bra med vilken soja som helst. 
1 urkärnad röd chili. För mer hetta, låt fröna vara kvar.
2 urkärnade dadlar
1/2 salladslök
 
Blanda allt i en mixer eller med en stavmixer. Häll i en bunke.
 
Resten:
1 zuccini, skalad och skivad med potatisskalaren till breda "linguinis"
3 stora morrötter eller 6 små, skalade och skivade till "linguinis"
1/3 gurka, grovriven på rivjärn
1/2 kruka koriander
1 tärnad mango
Några blad isbergssallad
 
Gör långa nudlar eller linguinis av zuccinin och morötterna med potatisskalare. Har ni en spiralizer (maskin som gör spagetti av grönsaker, frukt och rotfrukter) är det ännu bättre! Lägg ner i såsen. Blanda också i de övriga ingredienserna förutom salladen. Låt marinera i cirka 15 minuter. Lägg upp på en bädd av isbergssallad. Toppa med några blad koriander och kläm lite limesaft över. Är också gott med skivad avokado till.
 
 
 
Den här rätten är ganska liten kalorimässigt. Skulle gissa på att det inte är mer än 500 kalorier och det kommer en inte långt på! När jag äter grönsaker till middag brukar jag börja med att äta en frukttallrik först. Gärna med vattniga frukter, typ nektariner eller vindruvor. Eller ibland dricker jag en halvliter juice innan maten. På så vis får jag i mig mer kalorier och det är alltid bra att äta c-vitaminrik frukt innan du äter grönsaker och sallader. Då tar kroppen upp järnet bättre! Även med en tallrik frukt innan blir dock inte rätten så kaloritung, därför mumsar jag alltid på dadlar efteråt tills jag känner mig nöjd. Plus att lunch brukar vara mitt största mål kalorimässigt. Det gäller att hålla koll på hur mycket kalorier en får i sig när en äter mest raw. Du måste äta mycket större volymer för att få i dig lika mycket kalorier som när du äter lagad mat. Men det är bara ett tag du måste räkna, medan kroppen ställer om sig. Sen sköter din egen hunger kaloriräknandet.
 
 

De första

 
 
 
 
 
Nu börjar de komma. De första godsakerna. Här är den första sockerärtan.
 
 
 
 
 
 
Och den första chilin. Tror det är en gul snowdrop.
 
 
 
 
 
 
Har ni sett vårt nya utomhusgolv på balkongen? Tyckte det blev så fint! Stor skillnad från förut när det var ett grått betonggolv.
 
 
 
 
 
 
Älskar färgen! Påminner mig om terracotta och passar så bra ihop med allt grönt.
 
 
.

Det är så svårt

 
 
Förra veckan provade jag att baka veganska och glutenfria muffins efter det här(klick) receptet. Deras namn ljuger inte - de är verkligen veganska supermuffins! Så himla goda och saftiga. Det var min svägerska som tipsade mig om dem. Jag behövde rårörssocker till muffinsen och av misstag köpte jag vitt rårörssocker. Det är inte veganskt. Eller, det beror så klart på hur en ser på det. Det innehåller inget från djurriket, men i processen att få det vitt (rårörssocker är naturligt brunt) filtreras det flera gånger. Bland annat genom benaska = ben från slakterier som bränts till aska. Suck... Det här är verkligen vardag för en vegan. En kan aldrig vara säker. Om en vara inte är stämplad med en vegansk stämpel kan en ge sig tusan på att de har stoppat in något djur i den. Förmodligen någon rest från slakterierna, eftersom de i princip kan få det gratis.
 
 
 
Det här är den största anledningen till att det tog så lång tid för mig att bli vegan från att jag bestämde mig i början av 2015. Varje gång jag bestämde mig för att det där var sista mjölkprodukten jag åt så stod jag där några dagar senare med en produkt eller hämtmat som jag var helt säker på var vegansk, men som visade sig innehålla något djur eller något som kommer från dem. Det värsta var när jag fick räkpasta i en rätt... Usch! Tillslut bestämde jag mig för att jag är vegan ändå - för det är nästan omöjligt att vara "helt" vegan i dagens samhälle. Jag slutade beställa mat och nu lagar jag i princip allt från grunden. Jag vill ha full koll på vad det är jag stoppar i mig. Det händer att jag beställer en pizza eller thai-mat och jag gör mitt bästa för att få rätten vegansk, men det vette tusan om det blir veganskt varje gång. Men ni andra veganer (eller ni med "annorlunda" dieter) kanske vet hur det är, det där med grupptryck. "Ja, men du kan väl också beställa en pizza. Lite mjölk eller ägg dör du inte av!" Nej, det gör jag inte. Men det handlar inte om mig. Det handlar om vad jag stöttar, vad mina pengar går till, om jag köper något som innehåller djurprodukter.
 
 
 
Jag försöker att hålla mig till råvaror. Jag äter mest frukt och grönsaker och de lagade rätter jag gör innehåller också mest råvaror. Vi äter väldigt lite processat. Men det händer att jag har ketchup eller bbq-sås eller soja i maten eller att vi köper med oss tofu eller veganska biffar och burgare. Men det där sistnämnda känns faktiskt väldigt tryggt ur vegansk synpunkt, för de burgare och biffar vi köper hem vet jag är veganska eftersom de är märkta. Det är främst pågrund av att jag inte vill äta processat vi inte köper veganskt "fejkkött" så ofta. Tror kroppen mår bäst av att det är så få ingredienser som möjligt i maten.
 
 
 
Sen så beror det återigen på vad en räknar som veganskt. För alla grönsaker och frukter jag äter har garanterat blivit gödslade med djuravföring. Det går att odla veganskt. Vanligast är då att en använder sig av gröngödsling. Klicka här för att läsa mer om gröngödsling inom lantbruk. Men eftersom odlande bönder säkerligen kan få avföring från mjölk- och köttgårdar för en billig peng så tror jag det är få som sysslar med vegansk odling. Även fast miljön skulle må så mycket bättre av det. Konstgödsel används nog främst i konventionell odling när jag tänker efter, men eftersom jag köper mest ekologiskt stöttar jag mest gödsling med djurskit. Jag är inte heller ett fan av konstgödsel, eftersom det inte tillför nog med näring till jorden - vilket i längden varken är bra för djur eller natur. Och allt besprutas ju på något vis. Även ekologiskt. Svårt att veta vad de medlen innehåller. Även om de inte innehåller några djur eller djurprodukter så är de inte bra för insekter och andra mindre djur. Jag köper så mycket ekologiskt som min plånbok klarar av, för jag har förtroende för att de ekologiska besprutningarna är mildare för insekter och kryp. Inte bra, men bättre. 
På tal om odling. Vi har ju lite plantor på balkongen och ja, vi köper jord gödslad med djurgödsel till dem. Har inte hittat något annat alternativ där jag handlar jord. Hade det bara varit jag i hushållet hade jag nog skippat att odla i år, även fast jag älskar att plocka mina egna tomater och se allt växa. Men det känns ändå fel på något sätt. Fast å andra sidan så stöttar jag ju ändå djurgödsling när jag köper mina ekologiska frukter och grönsaker. Och jag vill inte använda konstgödsel. Trots att jorden jag köper är en blandning mellan konstgödsel och djurgödsel...
 
 
 
En annan sak som är knepigt som vegan och livmoderbärare är det där med mensskydd. Tamponger, bindor och trosskydd är i sig veganska. De innehåller inga djur eller djurprodukter men de testas på djur. Varför? Jo, de är egentligen inte så bra för oss som använder dem. Ni kanske har hört talas TSS? En sjukdom du kan få av bindor och främst tamponger. Jag kan skriva mer om det i ett annat inlägg. I alla fall så testas materialen som mensskydd är gjorda av på djur. Jag har bara hittat ett märke som tillverkar cruelty free (inte testade på djur) bindor och tamponger. De heter Natracare och ska finnas att köpa på apotek. Ska definitvt kolla om jag hittar dem på något apotek. Jag återkommer om det! Just nu använder jag Änglamarks bindor (troligtvis testade på djur), men jag funderar på att skaffa mig en menskopp. Det är som en mjuk liten tratt en stoppar upp i slidan som fångar mensen. Du tar ut och tömmer den så ofta du behöver. Jag blöder dock ganska mycket, så är osäker på om det fungerar på mig. Men jag återkommer om den saken också. En menskopp är det bästa ur miljösynpunkt och även det mest hälsosamma alternativet för din snippa! Om du ändå vill använda material som suger upp vätska är 100 % bomull säkrast. Ekologisk bomull. Konventionell bomullsodling använder mest kemikalier i hela världen och det är verkligen inte bra för djuren, naturen eller snippan!
 
 
 
Det är också krångligt att vara vegan och äta vitaminer och mediciner. Vet inte om det är vanligt att mediciner innehåller djurprodukter, förmodligen inte med tanke på alla allergier. Har dock sett att vissa innehåller laktos som jag antar utvinns ur djurmjölk. I alla fall så är alla mediciner mycket, mycket troligen testade på djur. Vilket är stor tumme ner på! Usch, vilket liv. Att vara försökskanin. Jag äter inga mediciner, men ibland måste en det. Och jag tycker självklart att en ska ta sina mediciner, vare sig de är veganska, cruelty free eller inte. En kan protestera mot djurförsök på annat sätt.
När det kommer till vitaminer så äter jag bara b-12 och ibland tar jag en jod-tablett (eftersom jag har slutat med joderat salt). Under höst, vinter och vår tar jag även d-vitamin. Jag brukar köpa jodtabletter som är gjorda av en tång som heter kelp. Men jag är väldigt, väldigt försiktig med jod eftersom det kan förstöra sköldkörteln. D-vitamin utvinns ofta ur grisfett, men det finns veganska alternativ. Den här(klick) (se uppdatering längst ner) brukar jag köpa. Den innehåller raw vegansk D3-vitamin. En tablett innehåller 5000 IE, vilket är väldigt mycket. Men jag äter inga produkter med tillsatt d-vitamin. Jag tog en tablett varannan dag under vintern och på hösten och våren tog jag de dagar solen inte var framme. Aldrig mer än en tablett varannan dag dock. Äter du dagligen veganska produkter med tillsatt d-vitamin behöver du förmodligen inte ta så mycket. Samma sak om du dagligen äter djurprodukter. B-12 utvinns också ofta ur djur. Fårfett verkar vara det vanligaste. Men även här finns det veganska alternativ att köpa. Den här(klick) sprejen brukar jag köpa. Har dock en burk med b-12-tabletter från apoteket som jag köpte för över ett år sedan som jag tänker göra slut på innan jag köper ny sprej. De sa att den var okej för veganer, men när jag mailade och frågade så visade det sig att b-12-vitaminen i dem kommer från djur. Suck! Som sagt, en kan aldrig vara säker. Men jag äter av dem ändå därför att jag tänker att skadan redan är skedd. Tar ungefär 2-3 tabletter i veckan. Kommer förmodligen skriva ett inlägg längre fram där jag går in mer på varför jag äter de kosttillskott jag äter.
 
 
 
Ja, som ni ser kan det vara väldigt svårt att vara vegan, just på grund av att en inte kan lita på att det som står på innehållsförteckningen är hela sanningen. Det ska stoppas in djurrester i ta mig tusan allt - bara för att det är billigt. Och så fort någonting misstänks vara farligt för människor, ska det testas på andra djur först. Men jag kallar mig själv för vegan ändå, för vem bestämmer hur lite skada en ska orsaka för att få kalla sig vegan? Huvudsaken är att en gör sitt bästa när det kommer till att undvika skada och död. Ibland har en inget val utan måste använda något som en vet har testats på djur eller innehåller djurprodukter. Jag rör mig sakta mot ett så cruelty free liv som möjligt, jag vet att det finns saker jag måste jobba på. Mensskydd är mitt nästa steg - att hitta veganska alternativ som fungerar. Sen så tror jag inte vi kommer kunna odla veganskt förrän vi har en egen trädgård och kan blanda gröngödsling med våran egen skit. Men det är ju drömmen - att ha en vegansk odling. Det bästa för miljön, djuren och människan.
 
 
 
Jag förstår helt och fullt om en som vegan inte orkar koncentrera sig på de här "mindre" sakerna. Jag orkar inte alltid heller och jag tycker den största och viktigaste åtgärden en kan göra är att sluta äta kött och djurprodukter. Slutar vi med det kommer nog de "små" grejorna lösa sig också, eftersom mycket är rester från de stora industrierna.
 
 
 
Uppdatering: Garden of Life's Vitamine Code Raw D3 5000iu som jag brukar köpa kanske inte är vegansk, så som jag har blivit informerad om. Ska maila och fråga och återkommer i ett annat inlägg om hur det ligger till. De här tabletterna (klick) från VitaShine är 100% veganska och inte testade på djur, så köp dem om du vill vara säker. Som sagt, det är svårt...
 
 
 

Miniserier

 
 
Även fast det är kul att följa tv-serier som sträcker sig över flera år och har många avsnitt i en säsong är det ibland skönt att hitta något som intresserar en som inte är mer än några få avsnitt långa. Som en vet att en ser klart på en helg. Här är tre sådana serier som jag har sett den senaste tiden:
 
 
 
Träden berättar:
 
Bild från Svt.
 
 
 
Den här räknas väl inte direkt som en miniserie. Snarare en minidokumentärserie.
Jag tror jag har skrivit om det förut här på bloggen, att jag var en trädkramare när jag var barn. Bokstavligt talat. Jag kunde sitta i timmar vid ett och samma träd och bara supa in energin från trädet. Det ger mig fortfarande styrka och lugn att röra vid träd. De är så mycket äldre och så mycket visare än mig och det känns så tydligt när jag är i närheten av dem. Tänk allt de har sett genom åren. Tänk om de kunde berätta. I den här serien får gamla träd i Europa hjälp att berätta sin historia, som snarare är historien om människorna i trädens närhet.
En man som i serien besökte The Whiteleaved Oak i England filosoferade kring varför människan har ett sådant nära band med just träden och allt som växer. Hans tankar gick rakt in i mig. Han trodde att det var för att vi är nästan det enda djuret som är vertikala och därför hämtar vi våran energi uppifrån, precis som träden. Medan andra djur som rör sig horisontalt är mer i kontakt med energierna längs med jordytan. Det tyckte jag var så himla fint. Att vi och träden är som åskledare som för ner energi från universum till jorden. Kanske är det därför vi har sådan vilja att veta vad som finns där uppe. Där vi hämtar våran energi ifrån.
 
 
Träden berättar är en serie i fem delar á femtio minuter och finns att se på svtplay.seFörsta avsnittet finns bara tillgängligt i tre dagar till.
 
 
 
Tänk om:
 
 Bild från Svt.
 
 
 
I den här serien, som kanske inte heller räknas som en miniserie, guidar Fredrik Lindström oss genom ett Sverige som hade sett väldigt annorlunda ut om inte vissa händelser hade skett. Visste ni till exempel att utan adeln skulle förmodligen inte de röda stugorna med vita knutar vara ett svenskt kännetecken, eftersom bönderna försökte efterlikna det orangea teglet som adeln byggde med, och hade inte Karl X erövrat Skåne, Blekinge och Halland skulle troligtvis våran kost se väldigt annorlunda ut. Hade inte Bror Rexed hållit ett tal till sina anställda den 3:e juli 1967 och sagt att de alla skulle säga "du" till varandra och honom, hade vi nog fortfarande använt oss av titlar, som de fortfarande gör i stora delar av världen. Då hade det stått Dataingenjör Persson och Fröken Ekroth på min och Mats postlåda! Och hade Finland fortfarande tillhört Sverige skulle återigen våran mat och våra traditioner sett väldigt annorlunda ut. Kanske hade vi till och med legat i krig med Ryssland. Ja, ni hör ju. Den här serien är hur intressant som helst. I alla fall för mig som gillar historia.
 
 
Tänk om är en serie i fyra avsnitt á sextio minuter och går att se på svtplay.se.
 
 
 
Roots:
 
 Bild från HBO nordic.
 
 
 
Jag har länge velat se miniserien Roots (Rötter heter den på svenska) från 1977. Nu har det gjorts en re-make av orginalserien och jag fick äntligen se den. Jag vet inte vad jag ska säga... Det är definitivt en av de bästa serierna jag har sett på länge och jag hoppas att den på något vis blir en del av undervisningen i skolan. "Your name is your shield" säger de ofta i serien. "Ditt namn är din sköld". Jag tror få av oss priviligerade vet hur det känns att bli fråntagen sitt namn, sin identitet, och förminskas till ett ting. Det är inte över. Jag är varken blind eller döv. Jag ser och hör rasism i dagens samhälle. Det ser och hör vi alla.
Roots är som sagt en re-make av orginalserien från 1977 med samma namn. Den handlar om Kunta Kinte som blir tagen från Afrika till den amerikanska södern där han blir såld som slav i slutet av 1700-talet. Serien följer sedan familjen Kunte i generationer fram till inbördeskriget på 1860-talet, då alla slavar blev fria. 
 
 
 
Roots är en serie i fyra delar, varje del är ungefär 1 1/2 timme lång. Den finns att se på hbonordic.com som medlem. 
 
 

När sanningen censureras och omoraliskt beteende normaliseras

 
 
Censur är dåliga grejor. När något censureras vet en att det ligger något lurt bakom det hela. Det är något Storebror vill dölja. Något som han inte vill att allmänheten ska veta, för det skulle vända allting upp och ner.
 
 
 
Emily Moran Barwick har YouTube-kanalen Bite Size Vegan där hon lägger ner sitt hjärta och sin själ i att läsa forskning som finns och samla ihop den till roliga och informativa videoklipp. I beskrivningen till varje video länkar hon också till sin hemsida, bitesizevegan.comdär hon skriver upp vilka källor hon har använt sig av. Hon jobbar från att hon vaknar till att hon går och lägger sig - helt gratis. Hon överlever tack vare likasinnade själar som donerar pengar till henne via Patreon. Hon tjänar inte en krona på sitt arbete. Hon gör det här för att sprida information med ett klart syfte - att stoppa det galna, globala och normaliserade förtrycket mot andra arter än vår egen.
 
 
 
Förutom att hon jobbar med att samla och sammanställa fakta, håller Emily också föreläsningar där hon bland annat visar rörliga bilder inifrån bondgårdar och slakterier. Det är ingen vacker syn. Det är ingen vacker syn, men sanningen ska fram. De flesta som äter kött och djurprodukter vet inte hur processen ser ut. Varifrån "maten" kommer. Och de flesta äcklas av det de ser. Det är ett viktigt uppvaknande. För några veckor sedan filmades Emilys föreläsning och hon la upp materialet på sin YouTube-sida. Filmen fick stor spridning - och YouTube bestämde sig för att censurera den. Enligt dem innehöll den olämpligt material som kunde uppfattas som stötande. Nu går den bara att se om en söker efter videon och verifierar sin ålder. Du måste alltså vara över 18 år och veta vad du ska leta efter för att kunna se den, till skillnad från förut då den, tillsammans med informationen, spred sig fort.
 
 
 
Den här censuren är så fel på många sätt och helt obegriplig. 
 
 
 
För vet ni vad? Det finns hur många filmer på YouTube som helst där folk fiskar och sedan dödar fiskarna med knivhugg. Det finns ett helt community kring jakt där rådjur och älgar skjuts ihjäl. Trots att YouTube har stränga lagar mot våld och vapenanvändning. Men de filmerna ses inte som stötande. De får ligga kvar därför att det är en stor hobbyverksamhet. Att döda är en hobby för många människor. Kallar vi "döda" för "jakt" och inbillar oss att vi är släkt med lejon och vargar och alla andra rovdjur känns det bra och accepteras. Men att se bilder inifrån bondgårdar och slakterier, där majoriteten av köttet i affärerna kommer från, det känns obehagligt och för tankarna till ett väldigt mörkt kapitel i mänsklighetens historia. Byt ut alla kor, grisar och hönor mot människor. Föreställ er människor som blir märkta med nummer, arbetar tungt hela dagarna och sedan får sova på betonggolv med lite halm under sig och trängas i sin egen och andras avföring. Vi vet alla vad ett sådant ställe kallas för. Sådant beteende mot människor accepterar ingen av oss, men när det görs mot andra djur är det okej. Men vi tycker inte det är okej egentligen. Det är därför YouTube censurerade Emilys föreläsning.
 
 
 
Kött- och mjölkindustrin är de största industrierna i världen och de försöker tysta ner alla röster som står upp mot dem och synar deras bluff. 1996 gästade Howard Lyman The Oprah Winfrey Show och påstod att kött och andra djurprodukter inte är bra för miljön eller hållbart för planeten. I dag, 20 år senare, kämpar han fortfarande mot stämningar från köttindustrin - på grund av att han sa sanningen. Hösten 2014 stämde Svensk Mjölk företaget Oatly därför att de skrivit på sina produkter att komjölk inte är till för människan - vilket är sant. Komjölk är till för kalvar. Men Svensk Mjölk vann. De stämde Oatly därför att Oatly skrev något som är sant på sina förpackningar. Och de vann. Något är väldigt fel när sanningen fälls som falsk marknadsföring.
 
 
 
De stora företagen vill inte att vi ska veta sanningen för då skulle få stötta dem, men sanningen kommer alltid fram tillslut. Detta är inte en diktatur, det är ett demokratiskt samhälle - sluta censurera och låt folk se hur verkligheten ser ut och fatta sina egna beslut. Låt dem veta konsekvenserna av sina handlingar. Att behandla djur så som vi gör går helt emot våran moral. Det går helt emot allt vi har lärt oss - att inte vara elak och inte döda, att behandla alla med respekt. Och om fler fick se sådana bilder som är raka motsatsen till våra moraliska värderingar skulle fler ifrågasätta och sluta stötta sådant här.
 
 
 
Emily la upp videon igen på sin YouTube-sida och nu behöver hon våran hjälp för att få den att bli lika viral som den första blev. Den här videon är censurerad - du kan inte längre se bilderna inifrån bondgårdarna och slakterierna, men det betyder inte att det de rörliga bilderna visade har slutat att ske. Se Emilys föreläsning eller ha på den i bakgrunden. Huvudsaken är att den får visningar. Fast jag tycker självklart ni ska se den. Ni kommer säkerligen lära er massa nytt. Dela, gilla och sprid videon så mycket ni kan och vill.
 
 
 
 
Här är den - föreläsningen som YouTube, kött-, mjölk- och äggindustrin inte vill att du ska se:
 
 
 
 
 
 
 

Hederlig böngryta

 
 
 
 
 
 
Ibland vill en bara ha något mustigt och matigt. Något som går åt husmanshållet. Då är en böngryta inte så dumt! Den här grytan påminner mycket om min svärmors goda köttgryta som jag har försökt efterlikna. Den är väldigt lätt att göra och superbillig! Jag gjorde en ganska stor sats och frös in hälften.
 
 
 
 
En mellanstor böngryta:
 
1 liter vatten
2 msk buljongpulver eller 2 buljongtärningar
10 champinjoner
1 1/2 förpackning valfria bönor - jag hade en förpackning borlottibönor och en halv förpackning svarta bönor i min gryta
2 - 3 dl fryst paprika -, majs- och ärtblandning
1 - 2 tsk bbq-sås
salt och vitpeppar
~ 4 msk maizenastärkelse + vatten till redning
 
 
Koka upp vatten och buljong. Skär champinjonerna i bitar och ha i dem i grytan tillsammans med alla övriga ingredienser förutom salt, peppar och redning. Låt puttra i 10 - 15 minuter. Smaka av med salt och peppar och red med maizenan utrörd i lite vatten. Servera med kokt potatis och en god sallad. Min nya favorit är att skära isbergssallad och blanda med grovriven gurka och salladskrydda. Salladen blir så vattnig och god med riven gurka.
 
 

Vattenmelonsallad med vegansk fetaost

 
 
 
 
 
 
 
Varma dagar är sallader så gott till middag. De är både mättande och törstsläckande. I dag gjorde jag en vattenmelonsallad baserat på ett recept jag hittat i Coops tidning Mer Smak. Gjord på vattenmelon, babyspenat, svarta bönor, limesaft och vegansk fetaost. Jag gjorde min ost på tofu efter ett recept av Jenny Mustard. Det finns olika sätt att göra vegansk fetost på, att göra på mandlar verkar vara populärt. Men jag använde mig av ett recept baserat på tofu. Så här gjorde jag salladen:
 
 
 
Skär köttet från en mellanstor vattenmelon i tärningar. Skölj en förpackning med svarta bönor och skär valfri vegansk fetaost i tärningar. Blanda bönorna och osten med melonen. Blanda i en påse babyspenat och "krydda" med saft från en lime. Det blir en väldigt stor sallad volymmässigt. Ungefär två sådana skålar som är på bilden. Men kalorimässigt är rätten ganska liten så det gäller att äta mycket för att känna sig mätt. Eller varför inte äta med gott bröd eller koka någon rolig pasta och blanda ihop en pastasallad? Det gjorde jag och Mats.
 
 
 
Smaklig spis!
 
 
 

Rödlätt?

 
 
 
 
 
 
Mitt hår har förändrats så himla mycket det här året. Det har gått från mörkbrunt till brunt och nu när det bleks av solen börjar jag nästan bli lite rödhårig. Men så här rött som det ser ut på bilden ser det inte ut i verkligheten. Måste ha blivit något konstigt med färgbalansen. Försökte rätta till det i datorn, men hur jag än bar mig åt så såg mitt hår rött ut. Inte för att det gör mig något! Jag tycker om rött hår, men jag tror inte jag har äran att få kalla mig rödhårig. Tror att det är många olika nyanser av brunt som skapar illusionen.
 
 
 
Det här har förresten blivit en favoritfrisyr de senaste veckorna; hög hästsvans. Tycker det ser så snyggt ut när sidecuten framträder så tydligt. Ojämn och dann, för jag klipper den själv. Och alldeles, alldeles så som jag vill ha den.
 
 
 
 
 

Tidiga blommor

 
 
 
 
 
Vi har redan börjat få blommor på våra plantor. Det känns tidigt, men det kanske det inte är? Har för mig att vi inte har kunnat börja plocka tomater förrän i slutet av juli de andra åren, men det kanske tar så lång tid för blommorna att bli till mogna frukter? Nää... Eller? Haha, känner mig helt vilsen. Jag sådde faktiskt allt ungefär en månad tidigare än jag brukar i år. Runt alla hjärtans dag fick jag lust att sätta i gång odlingssäsongen. Kanske är det därför det kommer blommor så tidigt. Fast jag tyckte plantorna stannade i växten ett bra tag. Men jag klagar absolut inte om jag får skörd tidigare än vanligt. Jag hoppas på det! Jag vill ha tomater och sockerärtor hela sommaren.
 
 
 
Blommor har slagit ut på ett par chiliplantor, knoppar börjar synas på körsbärstomatplantorna, sockerärtorna har nästan utslagna blommor och jag har lekt humla med tops.
 
 
 
Sommaren är här <3
 
 

Färska vårrullar

 
 
 
 
 
Hur gott var inte det här?! Jo, det ska jag berätta: det var supergott! Mats köpte thai-mat i dag. Det fanns inget veganskt att köpa och jag var verkligen sugen på vårrullar. Då kom jag på att jag hade rispapper i skafferiet och bestämde mig för att göra mina egna, färska vårrullar. Har testat det förut och gillade det. Fast jag har lite svårt för konsistensen på rispappret. Lite kondomaktigt, liksom...
 
 
I alla fall! Det här hade jag i mina vårrullar:
 
 
1 morot, 1/3 gurka, 2 salladslökar som jag rev på rivjärn, klämde ur vätskan och kryddade med koriander (färsk är godast tycker jag!)
100 g inlagda böngroddar
1 avokado
 
 
Tillaga rispappren enligt anvisning på förpackningen, en i taget, och lägg lite av morots- och gurkröran, böngroddarna och en skiva avokado i mitten. Rulla ihop och den är klar! Fortsätt tills du får slut på ingredienser. Jag fick ihop sju rullar. Till det här gjorde jag en dippsås på 1 msk jordnötssmör, 1 msk soja och 2 msk sweet chilisås. Den blev ganska tjock så jag spädde med lite vatten. På bilden är den outspädd.
 
 
 
Det här gick väldigt fort att slänga ihop. Något jag gillar! Men är du inte van att handskas med rispapper kan det dra ut på tiden. Det är ganska krångligt och jag har tyvärr inga tips att ge, för jag suger fortfarande. Om någon kommer på hur en ska få upp rispappret ur det kokheta vattnet utan att det rullar ihop sig och utan att bränna fingrarna, tipsa mig gärna! Men trots att det krånglade tog det inte mer än 45 minuter att skiva, skölja, riva och rulla.
 
 
 
Så har du tålamod och ett stort förråd av svordomar är det här ett gott middagstips!
 
 

Protein

 
En del av mosaiken från Zliten, föreställande gladiatorer. Gjord på 200-talet före kristus.
 
 
 
Ni vet väl att gladiatorerna var veganer? De åt mest korn och kallades just för kornmännen i folkmun - "hordearii". I övrigt bestod deras kost av havre, bönor och torkad frukt. Det som står berättat om gladiatorernas kost blev bekräftat för inte alls så länge sen när arkeologer hittade en grav med 60 gladiatorer utanför staden Ephesus. Forskare analyserade skeletten och mineralinnehållet visar att de var veganer och att deras kost bestod främst av kolhydrater. Det har i sin tur lett till en uppfattning om att gladiatorerna var överviktiga, eftersom det i våra dagar är populärt att tro att kolhydrater gör människor feta. Det går inte att se på skelettet vilken form en människa har haft, men inga av de många avbildningarna som finns av gladiatorerna från den tiden visar överviktiga män. De visar muskulösa män. Även om gladiatorerna var överviktiga så säger ju det inget om deras styrka och hälsa. Det är inte vikten som avgör hur hälsosam en människa är - det är vad vi äter och hur vi lever.
 
 
 
 
 
 
Den vanligaste oron hos människor som inte är veganer är att en inte kan få i sig nog med protein om en utesluter kött och andra animaliska produkter från kosten. Det kan en. Det är verkligen inga problem. Vi behöver få i oss ungefär 40 gram protein per dag om proteinet kommer från djurprodukter och 80 gram per dag om proteinet kommer från växter. Så du behöver dubbelt så mycket protein om du är vegan, men det är sådana små mängder så det får du utan problem i dig på en dag. Har ni någonsin hört talas om någon som har proteinbrist? De enda som har proteinbrist är människor som svälter, men de har brist på i princip alla andra näringsämnen också. Människor med mag- och tarmsjukdomar kan också få proteinbrist, även fast de äter nog mycket kalorier, på grund av att matsmältningssystemet inte tar upp alla näringsämnen som det ska. Annars är protein inget en behöver oroa sig för, varken om en tränar eller inte. Äter du nog mycket kalorier jämfört med hur mycket du rör dig får du i dig nog med protein. Protein finns i allt. Ni har väl hört det där om att protein är kroppens byggstenar, det är också byggstenar till allt som växer. Allt som bildas av naturen byggs av protein.
 
 
 
När Tyskland invaderade Norge 1939 beslagtog de allt boskap. Norrmännen fick då leva på mestadels rotfrukter och bröd och dödsfallen sjönk snabbt. Efter kriget steg de igen när norrmännen började äta kött och djurprodukter igen.
 
 
 
 
Varför prisar vi protein och fokuserar så mycket på det i våran kost?  Här är min teori, baserat på det jag har läst och mina egna tankar. Om jag inte kommer ihåg fel så var protein det första ämnet forskarna hittade när de började bryta ner materia till molekyler för att se vad allting är gjort av i början av 1900-talet. Det blev mycket fokus på just protein därför att det var det första ämnet som hittades, också därför att de hittade det i allt. På så vis drogs slutsatsen att protein är väldigt viktigt i våran kost. Vilket det är, men vi behöver som sagt inte tänka på hur mycket vi får i oss av det, eftersom det finns i allting vi äter.
Sen så har ju länge tron varit att kött gör en stark och frisk. Kött har varit de rika förunnat och de fattiga vill självklart äta så som de som inte svälter gör. Och de som inte lever med svält äter kött. Då har liksom parallellen dragits mellan kött och inte svält och därför har det varit sådant fokus på att en måste äta djurprodukter för att må bra. Men det är ju inte bristen på kött som leder till svält hos de fattiga i världen - det är bristen på kalorier. Det är mängden mat som orsakar svält, inte vad som äts.
Vi blir snarare sjuka av "de rikas" kost = mycket protein och fett. Hjärt- och kärlsjukdomar, de sjukdomar som dödar flest människor i världen, är "rikemanssjukdomar". Ett väldigt tydligt exempel på det är när Tyskland invaderade Norge i slutet av 1939 och beslagtog nästan alla boskapsdjur så att normännen var tvungna att äta mest veganskt, främst kolhydrater i form av rotfrukter och bröd, och dödsfallen orsakade av hjärt- och kärlsjukdomar sjönk som en sten. När kriget var över 1945 och norrmännen fick tillbaka sina boskapsdjur steg dödligheten igen (bilden). Visst blir en sjuk av att svälta också, men det är bristsjukdomar. Sjukdomar orsakade av för lite mat - inte orsakade av själva maten.
 
 
 
Ett axplock av alla veganska atleter i världen:
Fiona Oakes, maratonlöpare. Lars Frölander, simmare. Venus Williams, tennisspelare.
Mike Tyson, boxare. Jon Venus, bodybuilder.
 
 
 
Nu kom jag bort lite från just protein, men det jag vill säga med det här inlägget är i alla fall att du inte behöver äta djur eller något som kommer från dem för att få i dig protein. Inte ens om du tränar. Det finns hur många veganska idrottsmän som helst. Du behöver inte ens äta proteintung mat från växtriket. Proteinrik kost gör oss snarare sjuka. Protein är kroppens byggstenar, men det kroppen främst behöver för att fungera är bränsle = kolhydrater. Äter du nog mycket kalorier får du i dig all protein du behöver och du behöver ingen specifik källa. Protein finns i allt.
 
 
 
Tänk om någon hade sagt till gladiatorerna, historiens starkaste människor, att deras veganska kost inte innehöll nog med protein och att de var tvungna att äta kött för att få i sig det. Den personen skulle nog åka på en rak höger!
 
 

Ansvar

 
 
To you Capricorn I ask the toil of your brow, that you might teach people to work. Your task is not an easy one, for you will feel all of humankind's labors on your shoulders; but the yoke of your burdens contains the responsibility of your brothers and sisters, which I put into your hands.
 
 
Så sa Gud till Stenbocken. Han gav alla tolv stjärntecken en speciell uppgift på jorden. Till Stenbocken gav han ansvar. "Du känner männsklighetens hårda arbete på dina axlar; men din bördas ok innehåller ansvaret för dina bröder och systrar." Tror en inte på Gud kan en ju ersätta det med vad en vill. Universum känns rätt för mig. Jag tror att vi påverkas mycket av hur planeterna och stjärnorna och allt som hör till dem låg när vi föddes. Jag tror att vi människor påverkas lika starkt av planeter och månen som naturen och de andra djuren på Tellus gör, vi har bara förträngt det. Vore väldigt konstigt om vi skulle vara de enda levande tingen på planeten som inte påverkades av våran omgivning.
 
 
Jag är inte bara stenbock. Jag är också äldsta barnet, äldsta barnbarnet och enda tjejen. Det är ju ganska känt att det äldsta barnet i en syskonskara får ta mest ansvar. Och att tjejer måste hjälpa till mer än killar. Jag är då som sagt både tjej och äldst, så jag känner ett stort ansvar på mina axlar. Dels att vara den starka och fixa allt, men också ett ansvar över att de som är yngre än mig eller på annat vis behöver mig mår bra. Det där oket är väldigt tungt.
 
 
Jag tycker inte jag är bra på att ta ansvar dock. Men jag känner av det. Hela mitt vuxna liv har jag försökt rymma från ansvar, för jag pallar det inte. Ändå blir jag aldrig av med den där känslan och jag blir kvar och på något vis trampar i mitten. Jag varken tar ansvar eller struntar i det. Det har funnits så många saker i mitt liv som jag hade gjort om inte folk sagt åt mig att inte göra dem, därför att de behövde mig till att göra något annat. Samtidigt struntar jag i mycket, även fast jag känner att människor behöver min hjälp. Och då kan en kanske tro att jag ska känna frihetskänsla när jag slipper ta ansvar, men det gör jag inte. Jag känner bara dåligt samvete.
 
 
Jag har börjat inse att det är min lott i livet - att känna ansvar över människor, djur och natur. Och istället för att försöka rymma från den känslan borde jag ta tag i den och göra något vettigt av den. För jag kommer inte undan, även fast jag vill. Och vi behövs vi med - vi som känner ansvar och som folk lägger ansvar på. Alla sorters människor behövs och det är nog bra att lyssna till sitt inre för att inse vad det är meningen att en ska göra med sin tid på jorden.
 
 
Tills jag har listat ut det famlar jag omkring i mörkret mitt emellan ansvar och frihet.
 
 
 
 

Jag vill drömma utan att sova

 
 
För ett bra tag sedan läste jag ett citat som gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kommer inte ihåg var jag läste det eller vem som har sagt det, men det satte verkligen ord på hur jag känner: "Det är vackert att drömma men oansvarligt att sova." Jag har haft så svårt att få ihop min drömmande sida med min logiska de senaste åren. Ju mer jag lär mig, ju mer "upplyst" jag blir om vissa saker och ting, desto svårare är det att kombinera min nya kunskap med mina intressen och handlingar, därför att de krockar. Hur skulle jag kunna äta kött när jag vet att ett liv har gått förlorat för den sakens skull? Men hur ska jag kunna säga hej då till alla fantastiska maträtter som min farmor och mamma har lärt mig och som har förts ner till mig via generationer? Jag får helt enkelt veganisera alla gudomligt goda recept. För jag har insett att det är smakerna som skapar en känsla av igenkänning i en maträtt - inte de döda muskelbitarna. Hur ska jag kunna läsa Pippi-böckerna när de innehåller rasistiska ord? Jag får helt enkelt fokusera på det vackra och braiga i böckerna och ignorera de mindre bra bitarna. Ignorera men inte blunda för dem. Så går tankarna runt många av mina handlingar och just det där citatet fick det att klicka för mig: Det är inget fel med att drömma sig bort i andra världar eller att hålla fast vid gamla tradtioner. Huvudsaken är ju att en inte blundar för hur vissa av ens handlingar är kränkande eller skadar andra och ursäktar de handlingarna med att "så har vi alltid gjort".
 
 
 
 
 
 
 
Jag är en riktig traditions-junkie. Eller, jag har varit i alla fall. Kanske inte så mycket nu längre när jag tänker efter. Men när jag var liten tittade jag slaviskt på Bullerby-filmerna och söp in allt mysigt de gjorde. Jag ville också måla påskägg och smälta tenn på nyår för att spå hur mitt nya år skulle bli och jag tvingade min familj att dansa runt granen många jular. Det var väldigt krångligt eftersom vi bara är fyra personer och nätt och jämt nådde runt granen, men det skulle göras för det såg ju så mysigt ut när barnen i Bullerbyn dansade. Riktigt så galen är jag inte längre, men jag är fortfarande intresserad av olika traditioner. Kan verkligen snöa in på hur det var förr och finna charmen i att en handling eller en maträtt har förts vidare genom tiderna fram till mina dagar. Hör väl ihop med mitt historieintresse, för jag ser mig inte alls som nationalistisk. Har svårt för det där med att känna stolthet över var jag råkar vara född eller att hålla fast vid traditioner bara för att "så har vi alltid gjort här i Sverige". Det gör mig istället anti många traditioner, just därför att folk envisas med att hålla fast vid dem "bara för att". Jag tycker det är så intressant att ta reda på historien bakom en tradition. Varför följer vi den? Vad symboliserar den? Ibland blir jag positivt överraskad och vill fortsätta med den traditionen, i andra fall blir jag avtänd och tycker att vissa seder ska skrotas på stört! Det har väl med mina nya glasögon att göra. De är mycket mer kritiska och rättvisa än mina glasögon var förr. Har väldigt svårt för traditioner ursprungna ur nationalism, kvinnoförakt och speciesism.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag fascineras även mycket av andra kulturer och tycker det är så himla kul att lära mig om andra sätt att leva och andra traditioner och maträtter än de jag växt upp med. Jag är ganska orolig dock för att det intresset ska uppfattas som rasistiskt, just att jag kan snöa in så mycket i främst den svenska historien och de svenska traditionerna och sen lite "ta vad jag vill ha" från andra kulturer. Jag vet att jag har tagit mig friheter som priviligerad, även fast jag inte såg det när jag var yngre. Jag kunde säga saker rakt ut som jag i efterhand vet är rasistiska eller kränkande, men som kom från ett genuint intresse av andra kulturer och händelser i historien. Ogenomtänkta ord och handlingar sagda och gjorda med min priviligerade ställning som grund, med noll i åtanke på hur de orden skulle kunna såra någon annan. Säkerligen säger jag och gör ogenomtänkta och kränkande saker även i dag. Men i dag är jag medveten om min priviligerade position som vit och jag försöker att inte utnyttja de privilegierna.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag gillar sagor. Men sagor är ofta grymma och otäcka. Samtidigt är de ju så himla bra på att ingiva hopp i läsaren. Nästan alltid segrar det goda över det onda och den fattigaste av fattiga blir till slut rik på både pengar och lycka. Men jag får svårare och svårare att läsa äldre böcker och sagor. Krig glorifieras ofta och kvinnor är knappt en parentes. Läste nyss alla Svärdet i stenen-böckerna skrivna av T. H. White. Jag har länge velat läsa dem eftersom legenden om Arthur och Merlin och runda bordet intresserar mig. Men det var svårt att ta sig igenom dem. Det var mest krig och jakt och kvinnor var svaga och jobbiga (det stod bokstavligt så på flera ställen i böckerna). Ändå kunde jag se det vackra i dem tack vare att jag läste det där citatet om att drömma. Jag kunde se förbi det mesta och acceptera att de skrevs i en annan tid och koncentrera mig på budskapet i böckerna. Det som berörde mig mest var kung Arthurs ständiga huvudbry över vad som är rätt och fel, gott och ont. Hans kamp för att förändra den hårda riddarkulturen och samtidigt anpassa sig efter världen han levde i. Och framför allt hans känsla för rättvisa. Hur han inte satte sig själv och de rika över folket. Hur alla behandlades lika inför lagen - fattig som rik. Ett kapitel som etsat sig fast i mig är det som handlar om när Arthur förvandlas till en gås. När Arthur var liten försökte trollkarlen Merlin (som lever baklänges och därför vet vad som kommer hända i framtiden) lära den lille pojken att det inte är ärofyllt eller manligt att kriga och slåss, som Arthur tyckte som barn, genom att förvandla honom till olika djur och se hur de beter sig. När Arthur blir förvandlad till gås och får leva med gässen lär han sig att människan krigar på grund av alla gränser vi har dragit över jordklotet. Gässen flyger fritt. De har inga gränser och därför inga krig.
 
 
 
Jag kunde ta mig igenom böckerna och se det vackra i dem på grund av att jag försöker att drömma men inte sova. Jag älskar filosofin om varför människan krigar och slåss och viljan att försöka lösa det problemet, samtidigt som jag inte blundar för kvinnoföraktet, hatet rent ut sagt, som var klart och tydligt i dem. Jag glömmer inte att författaren helt öppet anklagar mödrar för hur deras söner blir. Om en man är ond och mordiskt är det moderns fel. Inte ett ord om fadern, som oftast inte är närvarande. Både Arthur och Lancelot har barn som de sällan träffar. På samma sätt blundar jag inte för att Sagan om ringen-filmerna nästan bara handlar om män. Det finns inte en enda scen där två kvinnor talar med varandra. Inte heller är särskilt många etniciteter representerade. Och det krigas och slåss igenom alla filmer. Men samtidigt tycker jag det är en så vacker skildring av vänskap och lojalitet och pliktkänsla, och de visar hur människan (representerad av människor, trollkarlar, hober och alver) varken är god eller ond utan hela tiden kämpar med de båda krafterna inom sig. Och jag har börjat se krigen som symboliska i dessa filmer. Hur det onda besegras av det goda. Det onda som i dessa filmer gestaltas av orker och andra väsen som faktiskt skapas av ondska.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag bär med mig mitt nya favoritcitat och jag är så tacksam att jag hittade det, för jag vill inte ge upp alla sagor och traditioner. Jag vill fortsätta att drömma, men jag vill inte sova längre. Jag vill veta konsekvenserna av mitt handlande och göra val utifrån den informationen. Det är inget fel på köttbullar eller julskinka - det är vad de är gjorda av som är problemet. Det är inget fel med att vilja leva i Bullerbyn - bara om naturen eller andra djur utnyttjas för att få den drömmen att blir sann. Det är inte fel att läsa gamla sagor - bara en inte blundar för det som är kränkande och bakåtsträvande.
 
 
 
Det är vackert att drömma men oansvarligt att sova.
 
 
 

Mamma Jennifer?

 
 
Vet ni en sak? Jag har alltid velat bli mamma. Alltså sen jag själv var ett barn. Jag minns att jag hade den känslan redan när jag var sju - åtta år. Jag tog hand om mina dockor som om de vore riktiga bebisar. Aldrig har jag kastat en docka i golvet eller låtit hen ligga naken och frysa. Har alltid sett det som mitt mål med livet - att skapa en annan individ som jag hjälper igenom livet.
 
 
 
Nu har jag väl tänkt om ganska rejält. Är inte alls så sugen på att bli mamma längre. Kanske någon gång i framtiden, men inte än på ett tag. Palla det ansvaret, alltså! Får panik bara jag tänker på det. Jag är inte redo. Är helt hundra på att jag skulle ta mitt ansvar (#ÄldstaBarnet, #Kvinna), men jag vill inte binda mig till det än. Jag skulle helt och fullt förlora mig själv och jag är inte klar med att upptäcka vem jag är än. Sen så finns det ju redan så många barn i världen som behöver ett hem och kärlek i mängder. Varför skapa fler individer då? Och så känns det ju sådär att skaffa barn när världen ser ut som den gör. Det kommer förmodligen inte finnas nog med mat i framtiden och då känns det ganska hemskt att skapa individer som ändå kommer svälta ihjäl.
 
 
 
Men, som sagt, det är en av mina äldsta drömmar och jag kommer förmodligen försöka få den att slå in en dag. Tänker att jag har den känslan av en anledning. Ja, förmodligen är det helt biologiskt, men jag tänker inbilla mig att det är för att jag ska skapa fler miljömedvetna veganer! 
 
 
 
I alla fall. Anledningen till att jag började skriva det här är för att jag alldeles nyss tittade på en av mina youtube-favoriter och hennes pojkvän. De kom underfund med att om de hade skaffat barn när de var i början av tjugoårsåldern skulle de kunna ha ett 11-årigt barn i dag. Det fick mig att fundera - om jag och Mats hade skaffat barn ganska direkt efter att vi blev tillsammans, så skulle vi ha en femåring nu. Jag och Mats skulle vara föräldrar till ett barn som skulle börja skolan nästa höst. Huuuur sjukt är inte det?
 
 
 
 
 
 
 
Hade vi väntat ett år hade vi haft en fyraåring som nog hade sett ut lite som tjejen på bilden!
 
 
 

Personligt val

 
 
 
 
 
 
Okej, så här är det. Att äta kött är inget personligt val eller någons ensak. På många plan. Och jag, tillsammans med många andra veganer, börjar bli trötta på alla ursäkter och folks ovilja att göra något åt saken. Därför är vi arga. I vår fulla rätt. Ett personligt val påverkar dig och endast dig. Till exempel hur ofta du klipper dig eller om du rakar benen.
 
 
Här kommer tre förklaringar till varför äta kött och djurprodukter inte är din ensak som individ och varför vi "grönätare" får lägga oss i hur mycket vi vill:
 
 
 
  1.     Ett personligt val har inga offer. Att säga att det inte skadar någon att du äter kött är ju ren och skär bullshit. Och det vet vi alla. Äter du kött har någon fått sätta sitt liv till. Äter du mjölkprodukter har en mamma fått ge upp sitt barn för din skull. Äter du ägg utnyttjar du kvinnokroppar. Punkt. Att inte vara vegan är inte din ensak eftersom så många djur lider på grund av det.
  2.     Människor svälter och dör av törst i andra delar av världen. Har du någonsin funderat på hur vi i Sverige kan äta så mycket kött och andra djurprodukter när vi inte har nog med yta för att föda upp djuren? Vi gör det möjligt genom att importera foder från andra länder. Fattiga länder där barn svälter på grund av att maten försvinner hit till västvärlden. Att äta kött och djurprodukter är den största orsaken till svält. Vi odlar redan mer än nog med mat för att det ska räcka till alla människor i världen. Men vad gör vi? Vi filtrerar maten genom djuren och på så vis går 90 % förlorad. Bara 10 % av det ett djur äter blir till massa = kött. Så 10 kilo soja genom en ko blir till 1 kilo kött. Vi mättar betydligt fler människor med 10 kilo soja än med 1 kilo kött. Mängder med vatten krävs för att odla allt foder som våra boskapsdjur äter. Plus att djuren också dricker vatten. Visste du att det går åt ungefär 19 000 liter vatten för att tillverka 90 gram kött? Det motsvarar två års duschning. Så varje gång du äter en hamburgare måste du låta bli att duscha i två år för att kompensera. Och då har jag inte ens räknat med osten och dressingen. Visste du också att om jorden var lika stor som en basketboll skulle allt dricksvatten som finns i världen inte vara större än ett saltkorn? Här i Sverige klarar vi oss men i många delar av världen är vattenbrist ett stort problem. Du överlever i tre veckor utan mat, men bara tre dagar utan vatten.
  3.     Klimatförändringarna. Många kanske tycker att veganer ändå inte ska lägga sig i därför att det påverkar ju inte mig att djur dör eller att människor svälter i andra delar av världen. Nej, det är sant. Men vet ni vad som påverkar mig? Klimatförändringarna. Att vi har sönder planeten påverkar mig högst personligen. Jag bryr mig skitmycket och vill bara skrika till alla: Förstör inte vår vackra planet! Vet ni vad som är värre för miljön än koldioxidutsläppen? Metangas. Metan kommer främst från djur. Deras fisar. Och eftersom vi äter så mycket kött i världen finns det såååå många metanfisar. Fisar från 50 miljarder individer. Metan är den största boven när det kommer till växthusgaser. Och störst mängd koldioxid kommer också från boskapsdjuren, inte från transport. Och den mesta transporten går till att exportera och importera grödor från bland annat Afrika och Sydamerika till Europa och Nordamerika, för att föda upp våra djur. Jag har redan skrivit hur mycket vatten det går åt att tillverka kött i den andra punkten, och det är självklart inte heller hållbart för miljön. Har en egna djur som betar drar en ner på vattenförbrukningen och importen, men ökar växthusgaserna. En ko som får äta gräs släpper ut mer metan än en ko inom industrin som äter soja. Så sojaätande djur är bättre för miljön när det kommer till växthusgaser än gräsätande, så som egna djur eller ekologiskt kött, men så klart inte bra för djuren. Och även fast det under min livstid kanske inte kommer bli så annorlunda här uppe i norden, kommer mina barnbarn och barnbarns barn svälta på grund av klimatförändringarna om vi fortsätter så här. Det finns redan så många som flyr sina hem på grund av att klimatet har ändrats så drastiskt att de inte kan leva där längre. Det kommer nå Sverige också. Bilder vi ser på svältande barn i andra delar av världen i dag kommer vara dina barnbarn i framtiden. 
 
 
Så jag får lägga mig i hur mycket jag vill och vara rent ut sagt förbannad. För att äta kött påverkar sååå mycket mer än en tror och det påverkar även mig personligen.   
 
 
Har ni femton minuter över tycker jag ni ska se den här videon som verkligen går in på hur mycket, så otroligt, otroligt mycket, äta kött och djurprodukter påverkar klimatet. Människan har ätit kött i hundratals tusen år och haft boskap i 10 000 år, men nu går det inte längre. Planeten har sagt STOPP för länge sen.
 
 
Det är inte ditt personliga val att äta kött. Den gränsen passerade vi för flera tusen år sedan.
 
 
 
 
 
 

Solskensdagar

 
 
 
 
 
 
De här dagarna... Åh! Sommaren är här och jag hoppas den stannar. På eftermiddagarna når solen balkongen och jag släpper allt för handen, tar på mig en bikini, fyller vattenglaset och slår mig ner där ute. Sen sitter jag där tills solen försvinner bakom husen vid åtta. Med små pauser för matlagning och tvätthängning. Jag och Mats har kommit fram till att en verkligen är vuxen när ens första tanke vid fint väder är: Jag måste passa på att tvätta! Haha!
 
 
 
Men det är fridfullt att se tvätten fladdra i vinden. Så somrigt. Speciellt vittvätt, tycker jag. Det är så skönt att sitta i solen och läsa. Jag har nyss börjat på en bok jag fick av mamma förra julen och den är verkligen jättebra! Sekreterarklubben heter den och handlar om kvinnorna i den svenska militärens underrättelsetjänst under andra världskriget. En recension kommer när jag har läst ut den.
 
 
 
 
 
 
 
Det blir varmt på balkongen när solen lgger på. Uppåt 40 grader, så jag växlar mellan skugga och sol. Men nog gillar jag att sola mina lurviga. Vi har ju ingen sol i ett halvår så nu vill jag verkligen suga åt mig av den underbara värmen. Jag använder kokosolja som solskydd och hittills har jag inte bränt mig, men jag bränner mig inte så lätt så jag kanske är fel person att testa kokosoljan solskyddseffekt. Det verkar fungera på mig i alla fall. En liten varning dock: du blir hal som en ål och glänser som en bodybuilder, så tänk på att skydda möbler och kläder från fettet.
 
 
 
Den här sommarens annorlunda lilla överraskning: Jag svettas så det droppar... om vaderna. Hur konstigt är inte det? Kanske beror på att jag fortfarande har min vinterpäls kvar. Vem vet. En överraskning var det i alla fall! 
 
 

Grillning

 
 
 
 
 
I går grillade jag och Mats för första gången i år. Det blev en ganska hastig och improviserad grillning, men det blev gott ändå! Vi körde på spett med champinjoner, paprika och körsbärstomater som vi penslade med sojasås innan de åkte på grillen. Sen var det majskolvarnas tur.
 
 
Jag slängde ihop en potatissallad gjord på överbliven kokt potatis, sparris som fick koka i ett par minuter, rädisor, dill, pressad citron, en klick senap, örtsalt och svartpeppar.
 
 
 
 
Mums!
 
 

Bajsvackert

 
 
Jag funderar över ord ibland. Jag tycker om att skriva, men jag är inte så bra på ord. Men jag skriver ändå. Just i dag har jag funderat över hur vissa ord har kommit till och varför de är så konstiga. Skitsnyggt till exempel. Kanske inte ett godkänt ord, men ändå ett som används ofta. Det består av två ord: skit och snyggt. Tänk vad konstigt det skulle bli om en bytte ut de orden mot två andra som betyder ungefär samma sak. Bajs och vackert, kanske. Bajsvackert. Wow, du är verkligen bajsvacker!
 
 
 
Många sammanslagna ord blir hur roliga som helst om en byter ut dem mot liknande ord. Eller försöker förklara dem på engelska. "Surpuppa", it means sour butterfly baby home. Vad kunde surpuppa kunna heta med andra ord? Jag föreslår putt-kokong. Och svingott tycker jag borde bytas ut mot gris-aptitlig.
 
 
 
I dag är det första juni och allt är verkligen bajsvackert. Hela världen. Speciellt äppelträden och humlorna. Vi har grillat för första gången och chiliplantorna börjar få blommor. Vi grillade grillspett och majskolvar och jag gjorde en potatissallad med bland annat sparris och rädisor. Det var verkligen grisaptitligt!
 
 
 
 
 
Årets första sparris för mig. Sommartecken <3
 
  

RSS 2.0