Kort tur till Grebbestad

 
 
 
Här ligger jag i min ensamhet och mår piss. Skulle egentligen befinna mig i en mysig liten stuga på västkusten nu, men min kropp ville annorlunda. Jag och Mats blev bjudna att åka ner till Grebbestad och bo där några dagar hos ett par kompisar till Mats, Magnus och Marie. Så snällt och kul! Vi kom dit och gick en tur ner till havet. Sen när vi skulle åka in till centrum la min kropp av, så där som den gjorde i påskas. Det var inte mycket annat att göra än att åka hem igen. Det har varit mycket nu. "Fläng" som jag kallar det. Brukar vara så under semestern. Man vill hinna med att hälsa på alla och samtidigt göra allt man vill göra. Jag vill göra allt, men orkar lite. Det blir lite för mycket för mig och det senaste halvåret har min kropp sagt ifrån på skarpen. Jag får ju signaler som visar vart åt det barkar, men jag väljer ofta att ignorera dem. Då får jag också ta konsekvenserna. Får se hur länge jag blir sängliggandes denna gång. Förra gången var det en månad.
 
Vi kom ju fram i alla fall och fick se havet, så här har ni lite bilder:
 
 
 
Jag och Mats på road-trip genom västra Sverige, vi fick låna svärmors bil :)
Vi åkte genom Säffle och Åmål och sen vidare genom Dalsland. Det var faktiskt spännande. Vi stannade på x antal parkeringsplatser för kiss-pauser (ett av tecknen på att min kropp är trött, jag måste kissa ungefär två gånger i timmen) och handlade färdkost på Ica i Billingsfors!
 
 
 
 
I ett av de här fina, gula husen var det tänkt att vi skulle bo. Det är Magnus morbror som har byggt allihop!
 
 
 
Efter en fem-tiominuterspromenad kom vi ner till stranden och havet. Så vackert med alla båtar och klippor!
 
 
 
 
Måsarna var inte skygga utav sig :)
 
 
 
 
Vi fick oss en tur till havet i alla fall. Det luktar så gott. Kände på vattnet och torkade aldrig av handen sen. Älskar saltvatten mot huden. Det känns rätt och hemma på något vis, fastän jag aldrig har bott vid havet.
 
 
 

Börja om från början

 
Irritationen, ilskan och besvikelsen som uppstår när man blivit lurad går inte att förklara. Äcklad är jag också. Beställde vegansk thai-mat i går. Det stod att den var vegetarisk, men jag kollade ingredienserna och de var veganska. Var svinhungrig och maten svindyr och sen visar det sig att det var räkor i. Men "bara lite". Rätten innehöll röd curry pasta som tydligen innehåller 5% räkpasta, vilket jag bara kan anta är mosade räkor. Hur kan man då skriva att den är vegetarisk?
 
 

"The idea that some lives matter less is the root of all that is wrong with the world" - Paul Farmer
 
 

Tron på att vissa liv är mer värda än andra är roten till allt som är fel med världen. Att vara vegetarian innebär att man inte äter någonting som vill leva. Som kämpar för sitt liv när hen inser att hen kommer att bli dödad. Det inkluderar även fiskar och skaldjur. Är man vegetarian men äter fisk är man inte vegetarian, då är man pescetarian. Bara för att fiskar och skaldjur inte kan skrika ut sin rädsla, så som kor och grisar till exempel, betyder inte det att de inte känner något. De kämpar för sina liv. Det vet alla som har fiskat någon gång.
Veganer tar det snäppet längre och äter ingenting som kommer från tillfångatagna djur, människans slavar. De som blir tvångsinseminerade och sen fråntagna sina barn för att vi ska få dricka deras bröstmjölk eller de som får bo hela sina liv på mindre än en kvadratmeter för att vi vill äta deras mens.
 
Jag har varit vegetarian sen i början av januari och vegan sen 15:e juli. Men nu får jag börja om tidsräkningen för båda. Känns för jävligt att det ska vara så omöjligt att resa runt utan att få i sig någonting som kommer från djurriket. Och det känns mer än för jävligt att jag har räkor i mig just nu i skrivande stund. Räkor som inte behövde dö men som jag nu indirekt har dödat, när det finns så mycket annat att äta här på jorden. Ont i magen fick jag också, men det är väl inte så konstigt när jag inte har ätit någonting dött sedan i början av året. Så här ont i magen har jag inte haft sen jag var köttätare. Bläää, längtar tills det är ute ur mig.
 
 
 
"Be kind to every kind. Not just mankind."
 
 
 

Barndomsflashback

 
 
 
 
Man vet att man är hemma hos mamma och pappa när man kan se rådjur i skogen från köksfönstret.
 
 
 

Maräng och korv

 
 
 
 
I dag har jag ockuperat mammas och pappas kök. Jag har förberett inför fredagen då vi får finbesök från Torsby :) Jag har bakat veganska marängbottnar till Martins födelsedagstårta. De verkar bli precis som sådan maräng som har ägg i sig, men jag väntar tills efter jag har smakat på tårtan innan jag ger min recension. Sen blev en del bottnar lite brända men det kan jag inte skylla på receptet ;)
 
 
 
 
 
 
Jag har också gjort supergoda veganska korvar efter det här receptet. Hanna lägger ut jättegoda recept! Mest vegetariska och veganska.
 
 
 
 
 
Försökte mig också på att ta fina provsmakar-selfies, men det är svårare än det verkar, haha! Förstår inte hur folk kan se så fina ut medan de äter. Och nej, jag putar inte med munnen, jag gör ett ooooo-ljud. Som i "Ooooo vad bra det blev". Hoppas det stämmer :D
 
 

Myror bygger nytt

 
När jag och mamma var ute i skogen förra veckan hittade vi ingen svamp, men vi hittade en byggnadsplats! Vi stannade vid en liten myrstack bakom en stor sten som vi tyckte var så fin. Det är så intressant att kolla på myror, tycker jag. De är enormt starka och flitiga och myrstackarna är fulla med små "dörrar" där de går ut och in utan att krocka med varandra. När vi stått där en stund såg vi att det gick som en "väg" av gamla gulnade barr, sådana som myrstackar är byggda av, runt stenen. Den var ungefär 15 centimeter bred och ledde till en gammal myrstack. De höll på att bygga nytt! Förmodligen hade myrstacken på framsidan av stenen blivit förstörd av regnet eller kanske något djur, så de tog helt enkelt sitt pick och pack och flyttade. Väldigt imponerande!
 
 
 
Den gamla stacken.
 
 
 
"Vägen" från den gamla stacken runt stenen.
 
 
 
Och den nya lilla stacken :)
 
 
 
Här är en liten videosnutt där jag följer vägen från den gamla till den nya stacken, ifall nån är intresserad :)
Min första youtube-video :D
 
 

Är det sommar så är det

 
 
Jag och mamma åkte upp till stugan i dag och tänkte att vi skulle få bada lite och sen värma oss i solen Vädret tänkte annorlunda! Men jag hade liksom bestämt mig för att bada, så då blev det så ändå!
 
 
 
 
 
Ska inte ljuga och säga att det var skönt, för det var det inte. Bevisligen :P
 
 
 
 
Efter ett tag fick jag för mig att det nog var lite skönt ändå och var tvungen att få med det på bild. Därav detta fejk-smile, haha!
 
 
 
 
 
 
Nä men, det var faktiskt helt okej. Det här leendet är inte fejk ;) Vattentemperaturen och lufttemperaturen var ganska lika, problemet var väl att jag frös innan jag gick i :P
 
Är det sommar så är det, vare sig solen är framme eller ej! Och för att halvcitera ett gammalt ordspråk:
 
 
 
Det finns inget dåligt väder,
bara dålig inställning!
 
 
 
 

Inte okej

 
Har ni följt Twitter-bråket mellan Zara Larsson och hockeyspelaren Dick Axelsson? Inte jag, men jag har läst om det på nyheterna. Hon blockade honom efter att han varit otrevlig mot henne. Han fortsatte att "göra sig lustig" och hashtaggade ett av sina inlägg med #backaaxelsson, förmodligen som en direkt pik till hashtaggen #backazara som har uppkommit i och med allt näthat hon får utstå. Jag har inte Twitter men tror knappast att Dick Andersson får utstå något näthat, i och med att han följer patriarkatets normer. Det han vill kalla för hat mot honom är nog snarare folk som säger till honom på skarpen att det är respektlöst att bete sig som han gör. Tydligen är många kommentarerna på hans inlägg snarare åt det här hållet: "men han är ju bara rolig",  "haha, tål hon inte skämt eller?" och det värsta "hon förtjänar det."
Det där sista synsättet får mig att må så dåligt. När ska vi lära oss? Det är aldrig den mobbades fel att hen blir mobbad. Det är aldrig den trakasserades fel att hen blir trakasserad. Och det är aldrig den våldtagnes fel att hen blir våldtagen. Det är alltid förövaren som ska få stå till svars för sina handlingar! Man ska aldrig lägga skulden på offret.
 
Tydligen har en annan hockeyspelar twittrat någon kommentar i stil med "Kärlek börjar alltid med bråk." och menar väl då att Dick var så otrevlig eftersom han egentligen tycker om Zara. Ni vet, så som det var i skolan. När man gick till fröken med blåmärken både inuti och utanpå och grät för att någon kille i klassen hade slagit en eller kallat en för någonting elakt och fröken fnissade Hihi, men det är ju för att han tycker om dig! Pojkar visar sina känslor så. För att visa sina känslor genom tårar eller omtänksamma ord det är tjejigt. Och att vara som en tjej är det värsta man kan vara, så då får det helt enkelt bli knytnävar och elaka ord.
 
Men att pojkar visar kärlek genom misshandel är bullshit. Visst visar de känslor när de slåss, men inte är det några mjuka känslor. Jag kände ingen kärlek flöda från killen som kastade en badanka i ansiktet på mig så hårt att jag hade ont i näsan i flera veckor efteråt, för att jag skvätte vatten på honom. Han hatade mig. Likaså gjorde pojken som höll fast mina händer bakom ryggen medan en annan pojke kunde "visa sin kärlek" genom att slå mig i magen med sina knytnävar och de killarna som kastade sten efter mig när jag gick hem från skolan sa det rätt ut, att de hatade mig. Och han som tog stryptag på mig och tryckte upp mig mot väggen så mina ben hängde fritt han hatade mig så innerligt att hade inte en lärare kommit ut i korridoren vette tusan om jag hade suttit här i dag. Det sista jag såg innan det svartnade för ögonen var inte kärlek. Det var hat. Ren hat.
 
Men det borstades undan, av både mig och lärarna, för "killar är ju så" och jag "fick skylla mig själv" för jag hade tydligen sagt något som gjorde honom arg. Det var mitt fel helt enkelt och jag skämdes som hade varit så dum.
 
Sådant här beteende är inte okej! Det ska aldrig sopas under mattan. För det leder till att dessa pojkar som "visar sin kärlek" genom att buttas och knuffas och bitas gör det samma när de är vuxna. Och de pojkar som retas och säger elaka saker, de blir män som "är lustiga" med sin hemska kvinnosyn och hotar om straffknullning med ursäkten "hon får skylla sig själv". Sådant vi kallar för kvinnohat.
 
Det vi kallar för manshat det är när kvinnor blir arga över sådant här beteende och ryter ifrån att det här är inte okej!
 
 
 

En bädd av mossa

 
 
 
 
Jag och mamma hittade en jättemysig plätt
av mossa och kraftigt, grönt gräs när vi var ute
och letade svamp för någon dag sedan.
 
Den var lika mjuk som den ser ut
och jag fick sådan lust att lägga mig ner på den...
 
 
 
 
 
 
Tror jag skulle sova väldigt skönt på den här plätten.
 
 
Fotograf: Agneta Ekroth :D
 
 
 

En kväll i Kil

 
 
 
 
Vilken härlig eftermiddag och kväll jag och mamma har haft!
Vi åkte till mammas hemkommun Kil för att kolla till lite gravar. På bilderna här ovan ser ni mammas mormors och morfars grav med kärleksört och lyckliga lotta planterat av mamma till vänster och min mormors och morfars grav till höger. Den sköter kyrkogårdspersonalen om.
 
Förresten! När vi gick på kyrkogården fick jag syn på en sten med världens vackraste namn på: Änny. Tycker det är sååå vackert! Och ovanligt. Har aldrig hört det förut. Nu ska jag bara övertyga Mats om att det är ett fint namn på ett framtida barn!
Änny som vilade där på kyrkogården var född 1899 och dog någon gång på 70-talet.
 
 
 
 
 
 
Den här präktiga stenen har en lite lustig historia. Under den ligger Henrik och Britta-Stina, min mormors morfar och mormor. För något år sedan fick mammas tremänning brev om att gravstenen skulle tas bort och gravplatsen tillfalla någon annan. Både mamma och jag tyckte det var synd på en sådan fin sten så jag skrev ett mail till Kils kyrka och frågade om inte vi kunde få ta den om den ändå skulle förstöras. Mamma tänkte ha den i trädgården, haha! Fick som svar att det är förbjudet att äga gravstenar som privatperson och det enda vi kunde göra var att börja betala underhåll för graven. Det var varken vi eller mammas tremänning intresserade av att göra så vi fick helt enkelt acceptera att den fina stenen skulle försvinna. Så när mamma var till Kils kyrkogård nästa gång gick hon till sin mammas morföräldrars grav för att se hur den såg ut utan sten eller med en ny sten och fick sig en smärre chock. Där stod Henriks och Britta-Stinas sten helt rengjord! Innan var den mossig och svart och det syntest knappt vad det stod på den. Den såg riktigt läskig ut, så som gravstenar ser ut i filmer. Och ni ser ju nu hur den ser ut! Man kan nästan tro att den är helt ny om det inte var för årtalen. De som bestämmer över kyrkogården måste ha fått upp ögonen för den, tyckt den är vacker och bestämt sig för att behålla den. Jag har läst att kyrkogårdar gör så med gravstenar de tycker har ett kulturellt värde. Vem vet, kanske var det tack vare mitt mail de fick upp ögonen för den :) Kul att den står kvar hur som helst!
 
 
 
 
 
 
Efteråt köpte vi oss glass och fika och satte oss på bryggan vid Fryksta. Här hade de simlektioner när mamma gick i skolan. Då gick de hit ifrån Kils skola i slutet av augusti och början av september för att lära sig simma. Vi hade sån tur med vädret och vi satt där länge med fötterna i Fryken och tittade på den fantastiska utsikten.
 
 
 
 
 
 
Här sticker Kils kyrka upp.
 
 
 
 
 
 
Här ligger båten Freja som sjönk för länge sen men som nu är bärgad och kör turer. Jag har åkt med på en sån tur för några år sedan.
 
 
 
 
 
 
Och där långt bort till höger ligger Nilsby där mamma växte upp.
Om ni tittar noga kan ni se en liten hussamling.
 
 
 
 
 
 
Här börjar/slutar alltså Frykens långa sjö och går ända upp till Torsby!
 Skulle inte ha ett dugg emot att bo i Kil. Mats och jag har faktiskt pratat om att vi kanske skulle leta hus där när den tiden kommer.
 
 
 

Stugan

 
 
 
 
I morse åkte jag och Mats hem till mina föräldrar och de, vi och min bror åkte sedan vidare upp till stugan.
Där har vi badat, ätit lunch, fikat och gått på jakt efter sommarkantareller. Vi hittade tyvärr inga, men det gör inget. En skogspromenad sitter aldrig fel!
 
På den översta bilden ser ni hur min brors fina lilla berså ser ut nu. Så fin! Soluret på stubben har min farfar gjort en gång i tiden och fågelholken vann mamma i någon tävling eller något lotteri tror jag.
Hoppas det flyttar in fåglar där till våren!
 
 
 
 
 
 
Pappa klippte kanterna längs med stigen ner till stugan för någon dag sedan och jag tog på mig uppdraget att räfsa ihop allt gräs.
 
 
 
 
 
Men jag tog lite pauser ibland och kollade på blommor.
Så här sitter jag ofta, haha! Folk frågar ibland hur jag kan sitta så där utan att få ont och ärligt talat så vet jag inte. Det är den skönaste ställning jag vet och jag får inte ett dugg ont. Det känns liksom naturligt för mig att sitta så. Men nu när jag ser det på bild kan jag hålla med om att det ser lite konstigt ut, haha!
Får nog hålla med min sambo om att jag liknar en apa. Får svinont i ryggen av att sitta eller ligga still för länge (tydligen är man närmare "släkt" med schimpanser då?!) och jag lever på bananer.
Sen så är ju likheten slående på denna bild! ;)
 
 
 
 
 
Jag har också vandrat på de vackra landsvägarna och filosoferat...
 
 
 
 
 
 
...och varit allmänt fri och konstig.
 
Tjolahopp!
 
 

Brudslöja

 
Här kommer lite fler bilder jag tog med pappas kamera när jag var och hälsade på mina föräldar för någon vecka sedan. Vilken skärpa det är om man jämför med min kamera! Men hans är ju bättre också. Det är ingen systemkamera men en väldigt avancerad digitalkamera.
 
Åh, en dag ska jag ha en systemkamera. Längtar!
 
 
 
 
 
Brudslöja - vackert namn på en vacker blomma.
 
 

Jag är rädd

 
Nä, nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Vad jag ska göra. Jag orkar inte mer. Är så trött på hur män beter sig på nätet! Ja, män. Det finns kvinnor som beter sig idiotiskt också men det är övervägande män. OERHÖRT övervägande. Och jag erkänner: jag är rädd. Rädd för män. Och nej, inte bara rädd för män som våldtar, slutshamar, slåss eller hotar. Jag är rädd för alla män. För de där "trollen" på nätet, de är inte en grupp människor som bor mitt i skogen och inte gör något annat än hatar om dagarna, de är män i vår närhet. De är busschaffören, klasskamraten, sonen, pojkvännen, kassören på ica. De är de som "höhö":ar och tycker "men nu har det väl ändå gått för långt" när en kvinna vågar gå emot den patriarkala normen genom att till exempel inte raka sig under armarna eller visa sina bröstvårtor i andra sammanhang än de sexuella. Det är de som tycker att det finns grupper i samhället som har det värre än kvinnor och som verkar blunda för hemsk statistik som att en femtedel av alla kvinnor i världen har blivit utsatta för våldtäktsförsök eller blivit våldtagna. Det är de som utbrister "inte alla män" istället för att ta till sig information som att 98% av alla våldtäkter, 93% av alla mord, 85% av alla våldsbrott och 80% av alla brott totalt begås av män. Och det är de som blir arga när någon vågar ifrågasätta och kritisera män. För kritiserar man den ultimata individen, mannen, då får man förbereda sig på hat och ilska.
 
Jag är rädd. Jag är fruktansvärt rädd för arga män. Även om de männen är min pojkvän eller min pappa är jag livrädd när de blir arga och skriker. För jag vet och har alltid vetat på en undermedveten nivå att de kan slå mig gul och blå om de fick för sig det. De skulle till och med kunna mörda mig och det finns inget jag kan göra åt det. För de är starkare än mig. Jag är i underläge och de sitter på makt. De har makt över mig eftersom de så lätt kan ta kål på mig. Det spelar ingen roll hur snäll eller omtänksam en man är, han har alltid makt över kvinnan och bör aldrig utnyttja den makten genom att bli arg. Därför är det en sådan enorm stor skillnad mellan kvinnohat och manshat. Manshat är en verbal reaktion på det utbredda kvinnohatet som genomsyrar vårt samhälle och det skadar ingen. Ingen. När kvinnor skriver "jag hatar män" blir inte män rädda. De blir ledsna, sårade och arga, men de börjar inte vända sig om när de går själva i mörkret av rädsla för att det ska gå en kvinna bakom dem. De blir inte "höhö":ade när de försöker förklara sin utsatta situation och de behöver inte gömma delar av sina kroppar därför att kvinnor finner de delarna av mannen väldigt sexuellt upphetsande. 
 
Om du som man läser min blogg och undrar vad du kan göra för att stödja feminismen utan att ta plats från de som behöver få mer plats och tas på större allvar:
 
Dela och gilla feministiska inlägg på facebook, Twitter och instagram.
 
Sluta använda feminina ord som skällsord, t.ex. fitta och hora.
 
Ta din flickvän/dotter/syster/arbetskamrat på allvar och kom inte med "höhö"-kommentarer.
 
Och det viktigaste: läs på om feminism!
 
Ska du vara emot kvinnors rättigheter så läs åtminstonde på om det. Läs om feminismens historia och börja läs feministiska bloggar som förklarar saker bättre än vad jag gör, så som ladydahmer, morgonkaffet, Zara Larsson och Clara Lidström (underbaraclara). Och om du fortfarande inte förstår vad feminism är, om du fortfarande inte kan sätta dig in i en annan människas situation efter månader av studerande av feminism så är det minsta du kan göra att inte bli arg. Att säga jag förstår inte, men jag tror på vad du säger. Jag tar dig på allvar.
 
För fasen! Det handlar om din dotter! Din mamma! Din syster! Din fru! Det handlar om att de ska få ha rätten över sina egna kroppar, att de ska slippa känna rädsla för män och att slippa känna att det är deras ansvar vad som händer dem. Det minsta du kan göra är att ta dem på allvar och sprida det feministiska budskapet. För om en man skriver eller säger någonting tas det tyvärr på större allvar än om en kvinna gör det. Det är därför jag får höra: Bli lesbisk! Könsrasist! Är du knäpp? Du snackar bara skit! Lägg ner för fan! när jag kritiserar patriarkatet. Och det är därför en feministisk kommentar från mig får 10+ motattacker medan en feministisk kommentar skriven av en man i samma diskussion får noll mothugg. Och det här är vad jag får utstå som väldigt "mild" och icke-aktiv i diskussioner. Ni kan ju bara tänka er vad de kvinnor som är modigare än mig får höra.
 
Kom igen män! Det är upp till er om vi ska få ett jämställt samhälle eller inte. För hur mycket vi feministiska kvinnor än skriker och gråter och blir arga så är det få som lyssnar på oss. Din röst som man väger tyngre.
 

Männens värld

 
Läste nyss en bra krönika på expressen.se skriven av Frida Boisen. HÄR kan ni läsa den. Återigen har det kommit ny statistik som visar att det är männens värld vi lever i. Den här gången handlar det om Twitter. Tydligen drivs nio av de tio största kontona i Sverige av män. Chock! Nja, inte riktigt. Är inte ett dugg förvånad över att män tar mest plats även på Twitter, det fenomenet genomsyrar ju liksom hela vardagen på något sätt. I alla fall för mig som har fått upp ögonen för sådant här.
 
Om man vill krossa patriarkatet och få till en mer jämställd atmosfär även på de sociala medierna kan de som har Twitter tipsa om konton drivna av kvinnor under hashtagen #följenkvinna. Tydligen har den hashtagen fått kritik eftersom många inte tycker man ska följa ett konto på grund av vilket kön den som driver den har, utan för innehållet. Men om nu männen syns mest på Twitter, hur ska kvinnor få chansen att visa vad de går för? Och jag vägrar tro att det inte finns kvinnor som är minst lika roliga/smarta som de nio männen som ligger i topp. Självklart finns det det! Det är bara tuffare för kvinnor att slå sig in på mansdominerande platser.
 
För som med allt annat är det kvinnans jobb att ändra på sig. Vill du ha högre lön? Lär dig att förhandla bättre då! Vill du ha mer plats? Ta mer plats då! Vill du inte bli våldtagen? Tänk på hur du klär dig då och bli inte full! Tror det är därför många inte ser att vi fortfarande lever i ett patriarkat. Vi kvinnor får ju rösta och vara chefer och tjäna pengar, om vi är villiga att göra det på männens villkor: ta plats och armbåga oss fram. För hemska tanke att män skulle behöva ändra på sig! Vill ni vara med och leka får ni leka på våra vilkor!
 
Allt som är kvinnligt eller feminint är dåligt; fitta, hora, bög, fjolla. Bli kallad "tjej" eller "tjejig" är tydligen det värsta som kan hända om man är kille. Och allt manligt är bra: Visa att du är en karl! För att vara en karl är det bästa man kan vara. Det optimala. Alla andra är svaga, men en man är stark! Vi är uppvuxna med mannen som ideal, vare sig vi är medvetna om det eller ej, och det återspeglas i hur världen ser ut. Det är därför 70% av världens fattiga är kvinnor. Det är därför kvinnor bara tjänar en tiondel av världens inkomster. Och det är därför män äger 99% av all världens egendom.
 
Kvinnor äger alltså bara 1% av världen och männen de resterande 99 procenten. Om inte det bevisar att vi lever i männens värld vet jag inte vad för statistik som gör.
 
Det här är männens värld och istället för att förvänta sig att kvinnor ska bli tuffa och hårda och ta plats, kunde man kanske som man istället ge plats.
 
 
 
Och om du som man nu blir arg när du läser det här inlägget, tänk efter vart det är mest logiskt att du riktar din ilska: mot själva statistiken eller mot mig för att jag skriver om den. 
 
 
Bild från linaneidestam.se
 
 

Glutenfri i ett år

 
I dag firar jag ett år som glutenfri! Den 7 juli 2014 var jag och Mats på Nina & Daniels vackra bröllop. Jag överdriver inte, det var sååå vackert! Allting: platsen, brudparet, stämningen. HÄR kan ni se lite bilder jag tog.
 
Jag hade bestämt mig redan innan att deras bröllopstårta skulle bli det sista gluten jag skulle äta och det beslutet ångrar jag absolut inte! Min mage har lugnat ner sig så oerhört mycket (och ännu mer sen jag började äta veganskt) och jag är inte så svullen i kroppen och ansiktet som jag brukade vara. Visste inte att jag var svullen förrän nu i efterhand när jag har upplevt skillnaden, men nu ser jag det på bilder hur "uppsvälld" jag ser ut. Andra märker säkert ingen skillnad men jag både ser och känner det. Jag har också läst nu i efterhand att man kan bli väldigt svullen av att äta gluten och att man vanligtvis inte märker det förrän man slutar äta det.
 
Ja, ja, anyway... Stort grattis till Nina och Daniel som firar bomullsbröllop i dag och ett litet grattis till mig som tog ett stort beslut i dag för ett år sedan!
 
 
 
Jag hade tur. Min sista tugga av gluten var denna supergoda bröllopstårta!
 

Kvällspromenad

 
 
 
 
Tänkte att jag skulle göra en favorit i repris och sätta mig vid ett träd ute på holmen som jag gjorde för ett par kvällar sedan men det var så mycket knott ute så jag var tvungen och röra på mig konstant för att inte bli uppäten. Jag stannade ibland i några sekunder för att ta ett foto och då var de genast där och gnagde på mig! Så jag gick en lång, härlig promenad istället :)
 
 
 
 
 
 
Jag såg en segelflygare! Det heter det, va? Vad modigt! Det skulle jag aldrig våga. Hen svävade där uppe ett bra tag.
 
 
 
 
 
På andra sidan viken höll Putte i parken, en musikfestival, på för fullt och solen var stor och varm och vacker tillsammans med molen. Funderade ett tag på om jag skulle gå dit och lyssna på Loreen som började spelade vid nio, men jag kände att jag inte ville trängas med massa folk i kväll. Men det hörs väldigt bra här. Kan fortfarande höra musik därifrån. Just nu sjunger Loreen Euphoria :)
 
 
 
 
 
 
Jag rundade holmen och gick längs med älven på andra sidan. Det åkte förbi många båtar med folk i orangea flytvästar och jag kom genast att tänka på Barnen på Luna. Kommer ni ihåg den tv-serien? Bra men sorglig. Jag satt alltid med gråten i halsen när jag såg på den. Det blir ofta så för mig. Platser och händelser jag är med om kan jag ofta förknippa med någonting jag har läst eller sett på film. Jag har åkt på älven en gång och då åkte vi sakta, sakta fram. Plötsligt var jag mitt i amazonas regnskog och jag tyckte jag såg lianer hängandes mellan träden och pirayor i vattnet.
 
Haha, tur att jag har såpass koll att jag vet att det inte är på riktigt! Men jag är så himla glad över min livliga fantasi. Den har gett upphov till hundratals historier och tusentals lekar som har glatt mig och förhoppningsvis mina vänner också.
 
Nu ska jag se ett avsnitt av Breaking Bad innan jag går och lägger mig. Vilken otroligt bra serie! Men otäck, så jag längtar nästan tills jag är klar med den, haha!
 
Gonatt <3
 
 

Vattenmelon <3

 
 
 
Vilken medelhavskänsla jag har i min kropp!
Jag lever i min färgglada bikini, badar när jag behöver svalka mig och äter vattenmelon!
Finns det någonting bättre än vattenmelon varma sommardagar? Det svalkar och mättar så bra.
 
Om jag hade pengar skulle jag investera i en lägenhet vid medelhavet som jag kunde åka till ibland. Jag älskar årstidernas skiftningar här uppe och vill verkligen inte ha det på något annat sätt, men det är så skönt att få fylla på d-vitaminförrådet ordentligt och slippa tänka på hur mycket kläder man måste ta på sig. Att bara vara.
 
Det är tur att medelhavsvindarna når hit upp ibland. Är ganska skönt att det inte är så här varmt hela sommaren, men juli får gärna vara medelhavsinspirerad för min del :)
 
 
 
Älskar kontrasten mellan den röda och gröna melonen och min turkosa bikini.
Får sådan sommarfeeling av starka färger!
 

En kväll vid vattnet

 
 
 
Gick ner till vattnet nyss. Tänkte först att jag skulle ta mig ett kvällsdopp, men det var så mycket folk vid badplatsen så jag gick längre ut på holmen och hittade en lugn plats där jag satte mig och njöt av kvällssolen i en timme.
 
 
 
 
Tog inte med mig kameran, men det gav mig en chans att leka med min mobilkamera. Har äntligen listat ut hur man tar icke-suddiga närbilder!
 
 
 
 
Kul att testa mobilens redigerings-program också! :)
 
 
 
 
Och när mobilbilderna får åka igenom datorn en kort sväng kan man få till riktigt läskiga redigeringar :P Visst ser det ut som att någon håller i mitt huvud?
 
 
 
 
Det är härligt att sitta vid ett träd i solnedgången och filosofera. Det borde jag göra oftare.
 
Gonatt <3
 
 

Min dag, sett ur en myras perspektiv

 
 

1:a juli

 
 
 
Så kom den äntligen, sommarvärmen. Men den kommer tydligen bara stanna i ett par dagar. så det gäller att spendera dem väl. "Väl" för mig är lugn och ro, göra vad jag känner för.
 
Jag har spenderat dagen vid sjön. Jag har läst och ätit vindruvor. Och badat!
Här var det inte 16 grader i vattnet kan jag säga. Det var riktigt skönt. Jag var i två gånger :)
 
Alla väder är härliga, men just nu njuter jag lite extra.
 
Hoppas ni har sköna dagar ni också! <3
 
 

RSS 2.0