Oövervinnerlig

 
Det som är jobbigast med att vara vegan, vet ni vad det är? Att känna pressen från omgivningen att vara supersnygg, superstark och superhälsosam. Folk letar fel. De vill inte tro på att en vegansk kost bestående av mycket kolhydrater och lite fett är det nyttigaste du kan äta som människa. Enligt de längsta och mest omfattande studierna och forskningarna som finns. Därför letar de fel. Konstant. Minsta lilla hostning eller krämpa i kroppen är en bieffekt av den veganska kosten. Och jag är inte den friskaste personen. Jag har krånglig mage och är ofta trött. Jag har även drabbats av fysisk och psykisk utmattning. Trött har jag varit sen 2011, alltså fyra år innan jag blev vegan, och min mage har krånglat sedan jag var sexton. Nästan ett decennium innan jag slutade äta kött och djurprodukter. Men jag gick in i väggen ungefär fyra månader efter att jag ställde om min kost och det är det enda folk tar till sig. Veganism = utmattning. När de flesta av oss nog vet att det inte har någonting med kosten att göra. Det är psykiskt och det började långt innan jag blev vegan. Visst kan omställningen till en vegansk livsstil ha bidragit med ytterligare stress. Är helt hundra på att det gjorde det. Inte nog med att min kropp fick lära om och rätt, det jobbigaste var att jag var tvungen att försvara mitt beslut. Jämt och ständigt. Det tog, och tar, så himla mycket på krafterna. Jag har förlorat vänner, blivit skriken åt, kallad för dum i huvudet och granskad från topp till tå och minsann fått höra hur sjuk avsaknaden av ruttnande djurkroppar i min kost gör mig. Även fast ingen doktor (har träffat fyra stycken) tycker det. Mina värden är hur fina som helst. De hittar inget fysiskt fel på mig. Men det gör alla andra.
 
 
På samma sätt som de flesta är övertygade om att en kvinna dog tidigare i år på Mount Everest på grund av att hon var vegan. De andra två som dog i hennes sällskap var allätare. Alla tre dog av höjdsjuka. Deras kroppar kunde helt enkelt inte ta upp syre från den tunna luften där uppe. Så som många, många kroppar innan dem inte heller har klarat av att göra. Mount Everest är en stor kyrkogård - bestående av allätare. Inte veganer. 275 personer har dött på berget de senaste tio åren av komplikationer från den farligt tunna luften. Men det skriver inte tidningarna om. De skriver om den enda veganen som har dött där uppe och folk gottar sig i kommentarsfält om dessa sjuka, svaga veganer. Samma vecka som kvinnan dog bestegs dessutom Mount Everest av en annan vegan. Varför står inte det i tidningarna?
 
 
Varför står det inte i tidningarna om all sjuka barn som äter kött och ägg och mjölkprodukter? Varför står det att ett barn i Italien fick kalciumbrist på grund av att hen blev matad med vegansk mat när det berodde på att hen åt för lite kalorier? Barnet svalt och fick självklart brister. Inte på grund av att hen var vegan utan på grund av att hen åt för lite. Varför fokuseras det på dessa enstaka fall med sjuka veganska barn när köttätande barn far in och ut på sjukhus hela tiden? Om jag får ett barn kommer det barnet växa upp som vegan. Och jag vet hur jobbigt det kommer vara för både barnet och mig. Inte fysiskt men psykiskt. Barnet kommer konstant få höra att hen har proteinbrist och järnbrist och kalciumbrist och kommer stanna i växten och behöver suga mjölk från kors juver och äta hönsmens för att vara frisk och annan bullshit som opålästa personer påstår. Varenda lilla förkylning, varje allergisk reaktion, varje magsjuka kommer människor skylla på den veganska kosten. Även fast barn som inte är veganer är sjuka hela tiden. Verkligen konstant. De snorar och hostar och spyr. Men då beror det självklart inte på vad de äter.
 
 
Jag utesluter inte att det kan vara något fysiskt fel på mig. Men om det är det började det långt innan jag blev vegan. Jag har matat min kropp med död i 25 år. Det kommer ta tid för kroppen att återhämta sig och läka från det. Vi lever heller inte i en perfekt värld och mycket i vår omgivning gör oss sjuka. Så som strålning och syntetiskt framställda kemikalier. Bara för att jag är vegan betyder inte det att jag är oövervinnerlig. Jag kan självklart också drabbas av sjukdomar. Men jag har dragit ner på riskerna avsevärt genom att utesluta kött och andra animalier. Speciellt riskerna för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom, diabetes och cancer. Men jag kan fortfarande drabbas av de här sjukdomarna och om jag gör det kommer människor garanterat skylla på min kost. Även fast det inte var ett dugg tal om det när jag fortfarande åt kött och mådde skit.
 
 
Sanningen är den att sjukhusen inte är fulla av veganer. De är fulla med folk som äter så som en ska äta enligt det samhälle en är uppvuxen i. Ni vet; döda djur, bröstmjölk, mens och spya. Och så lite rotfrukter och grönsaker på det. Och liiite, lite frukt. Men inte för mycket för det innehåller ju så mycket socker. Men bullar går bra. Det är dessa personer som oftast blir sjuka. Det är dessa personer som springer på apotek och handlar diverse multivitaminer och tillskott och mediciner. Inte veganer. De folk som lever längst och friskast på jordklotet är de vars kost består av mycket kolhydrater och lite fett. De som äter mestadels veganskt. Om du blir vegan minskar du risken att drabbas av sjukdomar otroligt mycket - men du är inte oövervinnerlig. På samma sätt som en person som aldrig har rökt kan drabbas av lungcancer kan en person som aldrig ätit kött drabbas av en hjärtinfarkt. Jag önskar att folk förstod det här, men det gör de inte. De ser inte längre än näsan räcker och utnämner sig själva till experter utan att läsa på ett dugg om kost och hälsa.
 
 
Det allra, allra jobbigaste med att vara vegan är att höra allt skitsnack och att leva med pressen att alltid vara frisk och stark. Att vara oövervinnerlig och oförstörbar. Annars använder folk hälsa som ett argument mot veganism. Varför bryr jag mig om vad folk tycker? Det gör jag inte egentligen, men det handlar inte om mig. För om jag är en dålig "representant" för veganism är det inte jag som drabbas av det. Det är alla miljarder individer som dödas varje år. Det är alla mammor som blir våldtagna gång på gång och sedan fråntagna sina barn. Det är alla små pojkar som gasas ihjäl. Det är alla kvinnor som sliter ut sina kroppar och dör i förtid. Det är de som får lida för att folk inte tänker logiskt och letar fel i situationer därför att de själva är för lata och bekväma för att ändra på sig. Och det, det är jobbigt.
 
 
 
 

En ny början

 
 
 
 
 
Jag kunde inte sova i fredags. Då hände det här. Håret rök och jag känner mig så himla nöjd! Det känns som en ny början. Något jag har velat ha länge. Har gått hela sommaren och funderat på att kapa av mig håret. Tänkte egentligen vänta tills senare i höst. Varför vet jag inte, det är bara en känsla jag har haft. Men nu när jag låg i sängen under veckan, febrig och svettig, kände jag att det var dags. Jag bestämde mig för att jag skulle klippa håret så fort jag kände mig piggare, så när Mats hade somnat i fredags klev jag upp och tog med mig kökssaxen in på badrummet. Där var jag i nästan två timmar innan jag kände mig nöjd. Det är svårt att klippa sig själv! Speciellt bak på huvudet - men det går! Mitt hår är tjockt och lite lockigt så det gör inte så mycket om klippningen blir ojämn. Håret är "ojämnt" av sig själv ändå. Det står också rakt upp nu när det är så kort. När jag vaknar på morgonen står det verkligen rakt upp. Efter lite vattenkamning blir det som på bilderna. Jag vet sen innan att mitt hår lever sitt eget liv. Har alltid gjort och kommer förmodligen alltid göra och nu tänker jag låta det göra det också. Inte färga det i andra färger. Inte styla det. Det ska få vara sig själv och jag tänker behandla det som en del av min kropp. En kroppsdel som behöver omtanke och kärlek.
 
 
 
 
 
Jag har länge facinerats av hur Amerikas ursprungsbefolkning såg på hår. När de blev tillfångatagna och tvingades raka av sig håret förlorade de sina kunskaper. De kunde inte längre spåra lika bra eller känna naturen. När de rakade av sig håret rakade de också bort åratal av kunskap. Håret finns alltid med oss. Det är som en levande dagbok. Jag hade väldigt uppklippt hår men de längsta stråna var ungefär sex decimeter långa. Det är sex års hår. Tänk så mycket minnen som finns i de sex åren. När de stråna växte ut från mitt huvud hade jag precis träffat Mats. Jag hade flyttat hemifrån, skaffat en tatuering och opererat min näsa. Jag kände mig fri som en fågel. Även fast jag vill ha kvar alla minnen, dåliga som bra, har jag länge känt en längtan efter en ny början. Att börja om på nytt med vissa delar av mitt liv. Håret är en av de delarna. Jag vill inte bära de sex åren på mina axlar. Det var en tung börda. När jag hade klippt av håret och det låg där i handfatet kände jag för första gången hur tungt det var. Det var inte förrän jag lyfte det med händerna som jag insåg vad min nacke har tyngts ner av det. Jag förstår vad de Amerikanska urinvånarna menade också. Jag känner mig ganska yr och snurrig utan mitt långa hår och händerna åker hela tiden upp till håret som om de letar efter det som inte längre finns. Jag har kapat bort sex år av mitt liv. Det är en ganska skrämmande känsla samtidigt som jag är så glad att jag får börja om. Allt hår som jag har på mitt huvud är orört. Det har aldrig tvättats med shampo eller färgats. Det är också "gjort" av frukter, grönsaker och annat som växer på jorden. Det är levande hår.
 
 
Jag får se om jag bara låter det växa nu och inte klipper det något mer eller om jag är sugen på att testa olika frisyrer. Tror inte jag är klar med sidecut än och jag vill också raka av mig allt hår någon gång. Verkligen börja om på nytt. Kanske blir det vid någon viktig tidpunkt i mitt liv. Kanske om jag en dag blir helt raw, som jag gärna vill. Då tror jag att jag ska raka av allt hår och få ännu en ny början. Kanske blir det dreads också någon gång. Jag får se hur jag gör. Nu ska jag vänja mig vid den här frisyren och fortsätta utveklas som människa och individ och lagra nya minnen i mina strån.
 
 
 
 

Förkyld? Förkyld!

 
Jag har fått en förkylning. En rejäl en. Med feber och halsont och allt däremellan. Anledningen till att jag känner att jag vill skriva det är därför att jag inte minns förra gången jag hade en förkylning. Måste varit minst ett och ett halvt år sedan. Sen jag ändrade min kost har jag inte varit sjuk en endaste gång. Min kropp har haft annat att slåss med så jag påstår inte att jag har varit hälsan själv, det är jag fortfarande inte, men sådana "vanliga" sjukdomar som förkylningar och magsjuka har jag sluppit sen jag i början av 2015 blev vegetarian och åt mestadels veganskt.
 
 
Det har jag inte tänkt på förut. Jag har kallat mig förkyld ändå sen dess, för jag känner väldigt väl när jag har någon infektion i kroppen. Något som kroppen kämpar med. Men då blir jag oftast bara trött och slö och får eventuellt lite ont i halsen. Nu när jag på riktigt igen känner hur det känns när kroppen har för mycket baciller att handskas med förstår jag att jag inte har varit sjuk på väldigt länge. Otroligt! Jag blir så himla glad att jag ställde om mitt liv ganska så drastiskt. Det var och är jobbigt för kroppen att ställa om, att läka, men jag är glad att jag tog det stora steget. Annars hade jag nog fortfarande ätit mjölkprodukter och ägg. Är ganska säker på att jag hade varit vegetarian i dag om jag inte fått en rejäl magsjuka i början av 2015 som gjorde att jag aldrig mer vill äta kött, fisk, kyckling eller ägg. Den vintern var för övrigt min sjukaste någonsin. Jag var konstant förkyld och hade så hög feber att jag fick kramper och svimmade. Min kropp hade verkligen fått nog och jag kan känna en sorg över att jag inte lyssnade på den tidigare. Att den var tvungen att säga till så där på skarpen innan jag ändrade min kost.
 
 
Men efter den där magsjukan har jag inte varit sjuk. Jag har inte haft en endaste liten förkylning och nu när jag har en ligger jag och känner mig förundrad över att jag orkade må så här stup i kvarten. Är det så här det känns att ha feber? Det är ju skitjobbigt! Jag har haft lite magknip någon gång sen jag slutade äta kött och djurprodukter och de gångerna har jag också haft den där kännslan: Är det så här det känns att ha ont i magen? Utan att veta det gick jag med nästan konstant magvärk och krångel med magen innan jag blev vegan. Eller, jag visste det. Men det var vardag. Jag levde vidare ändå eftersom jag trodde att det skulle vara så. "Alla har vi lite kramper i våra kroppar" hette det. Men det känns så oerhört lättsamt att det inte behöver vara på det viset! Det är inte normalt att ha ont i magen, i leder eller någon annanstans i kroppen. Smärta beror på någonting. Oftast någonting som vi själva har orsakat. Det är inte normalt med sjukdomar. Nysningar och hostningar är kroppens sätt att få ut baciller som inte ska vara där. Samma med snor och slem. Har du feber har din kropp verkligen alldeles för mycket att handskas med och måste höja temperaturen för att få död på det som gör dig sjuk.
 
 
Vad har jag då gjort annorlunda den senaste tiden? Varför fick jag en förkylning, en riktig förkylning, nu? Jag har inte ätit optimalt plus att jag har stressat väldigt. Det är min stora akilleshäl, att jag oroar mig och stressar för mycket. Och det är det jag måste jobba mest på för att känna mig stark. Annars har jag och Mats haft "billiga månaden" nu i augusti. Vi försökte spara lite pengar och har därför levt mest på gröt, potatis och bönor. Mycket nyttigare alternativ om din kost i dagsläget består av kött, mjölk och ägg. Men för mig som äter mest frukt, och har gjort det sen ett och ett halvt år tillbaka, är det inte optimal föda. Att utesluta slembildande mjölk och cancerframkallande kött är verkligen ett stort steg du kan göra i ditt liv. Att sen börja utesluta lagad mat, död mat, och istället fylla din kropp med levande, färgglada frukter och grönsaker är liksom nästa steg. Om en känner för att nå optimal hälsa. När jag nu i några veckor har ätit mest lagad, kompakt mat har jag känt att min hälsa har sviktat. Jag har fått problem med magen igen och känt mig allmänt trött. Jag visste att jag skulle ha lättare att drabbas av infektioner på grund av det här och det var en risk jag tog för att spara lite pengar. Vegansk mat är det billigaste du kan äta. Frukt är å andra sidan dyrt. Och jag visste att det inte var för evigt heller. Nu har jag börjat äta mestadels frukt igen och ligger och återhämtar mig från den här förkylningen.
 
 
Det var en viktigt påminnelse, att få en förkylning och leva på lagad mat. En påminnelse om hur jag brukade må och att jag inte vill må så igen. Min kropp läker sakta men säkert. Den fick ta så mycket skit i 25 år och nu är den trött och vill vila och läka. Självklart får den det! Så mycket jag kan tar jag det lungt och märker hur jag blir starkare och starkare för var dag som går. Det som jag främst måste jobba på för att jag ska läka snabbare är min oro och min stress. Och det jobbar jag på så mycket jag orkar. Och nu vet jag - jag har inte varit förkyld sen jag slutade äta djur och deras biprodukter. Jag har inte haft problem med magen sen jag började äta levande, fiberrik föda. Och jag har tvekat de senaste åren. Är jag verkligen förkyld? Jag känner ju att jag har något i kroppen, men är jag verkligen sjuk? Nej, jag har inte varit sjuk. Jag har känt av när infektioner har åkt in i min kropp, men kroppen har klarat av att ta hand om dem utan att ta till knep som hostningar, nysningar, snor och feber.
 
 
Jag läker sakta men säkert och blir starkare och starkare. Och det är en underbar känsla. En vacker dag ska jag leva på bara råa frukter och grönsaker. Men tills dess tar jag det lungt och matar min kropp med så mycket liv jag kan.
 
 
 
 
 
 
Jag har bara varit sängliggandes i dag och i går, i morgon tror jag att jag orkar röra lite på mig. Känner mig så himla rastlös. Samtidigt har jag kunnat hitta en ro i att ligga och känna efter hur det känns att ha en förkylning. Jag har velat känna efter ordentligt så jag har motivation till att fortsätta leva hälsosamt. Jag vill helt enkelt inte må så här igen.
 
 
Och så har jag självklart kollat på sjuttioelva dokumentärer på svtplay.se. Två stycken som verkligen fastnade i mig var Nuclear Neighbour (klick) som handlar om bybors kamp i ett litet samhälle i Finland, Pyhäjoki, där energibolaget Fennovoima planerar att bygga ett nytt kärnkratverk. Det verkar bli av också. Usch! Efter den senaste kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 beslutade Japan att stänga ner sina övriga 54 kärnkraftsverk. Men inte Finland. De vill bygga nytt.
Den andra dokumentären som jag vill tipsa om heter Guld-Greta: - En hisnande kärlekshistoria (klick) som handlar om Greta Johansson som år 1912, sjutton år gammal, blir den första kvinnan i världen att vinna OS-guld i simhopp och första kvinnan i Sverige att vinna en OS-medalj. Hon förälskar sig också under de olympiska spelen som hålls i Stockholm det året och emigrerar från Sverige till USA där hon lever ett lyckligt liv med sin man och blir en framgångsrik simhoppstränare. Ett väldigt intressant, men på något vis bortglömt, liv!
 

Du kom tillbaka

 
Du kom tillbaka, kära sol! Än är inte sommaren slut och jag hoppas på en solig och varm höst. Jag kan känna en sådan ilska över den här smutskastningen av våran vackra sol. Vår stora stjärna som gör att allt liv på planeten är möjligt. En hör nästan varje dag att det är farligt att sola. Att en måste smörja in sin kropp med kemikalier för att skydda sig mot dess strålar. Att en till och med kan dö av den. När sanningen är att det är mycket farligare att inte sola här uppe i Norden än att sola "för mycket". Det är klart att det inte är bra att bränna sig, men jag tror att människor har så pass mycket förstånd att de går in i skuggan när det börjar bränna på huden.
 
 
För att sätta i perspektiv hur farligt det är att inte vistas i solen dagligen säger forskare att det går att jämföra med rökning. Enligt den här (klick) svenska studien som publicerades i Journal of Internal Medicin tidigare i år, förkortar du ditt liv lika mycket om du aldrig solar som när du röker dagligen. De har följt 30 000 svenska kvinnor i tjugo år och kommit fram till den slutsatsen. Vi här uppe behöver all sol vi kan få. Vi kan bara bilda d-vitamin mellan april och oktober och då bara om vi får sol på stora delar av kroppen i en viss tid. Mitt på sommaren räcker det med femton minuters sol på ansikte och händer mitt på dagen, men under våren och hösten måste vi vara betydligt mer exponerade. Det är därför människor i Skandinavien och norra Europa har utvecklat ljus hy. Vi är alla mörkhyade från början, men när vi lämnade vårat naturliga, soliga hem var våra kroppar tvungna att anpassa sig för att överleva. Vi fick ljusare och ljusare hy ju längre bort från solen vi rörde oss så att vi skulle ta upp så mycket d-vitamin som möjligt. Det är därför personer med mörkare hy i Norden löper stor risk att få d-vitaminbrist under vintern. Det är också extra viktigt att vistas i solen så mycket du kan om du är vegan, eftersom vi har överlevt här uppe i Skandinavien mycket på grund av att vi har ätit djur och deras biprodukter och genom dem fått i oss d-vitamin. Men även de flesta som äter kött och djurprodukter har lågt d-vitaminvärde under vinterhalvåret.
 
 
Förutom d-vitaminproduktion hjälper också solen till att rena huden. Det finns en anledning till att det kallas för solbadning. Du renar huden när du låter solen skina på den. Nästan lika bra som med vatten. Det är till och med nyttigare att rena sig med solsken än med vatten. Solen tar bara död på bakterier som inte ska vara på oss, medan vatten även tar bort de bakterier som finns naturligt på våran hud. Att tvätta oss i vatten är ett väldigt "nytt" beteende i människans utvecklingshistoria. Och nu för tiden använder vi även syntetiska kemikalier för att känna oss rena.    
Det är också vikitigt att inte ha på sig solglasögon när en är utomhus. När uv-strålning åker in genom ögat bildas serotonin, vårat må bra-hormon, och för låga serotonin-nivåer påverkar vårat sömnhormon melatonin som vi behöver för att återhämta oss och läka under natten. Så får du inte nog med sol in genom ögat kommer din hälsa att påverkas negativt. Det är självklart inte bra att kolla direkt på solen, men att vara utomhus mitt på dagen utan solglasögon är ingen fara alls. Men om ögonen börjar bli trötta eller solen låg och för direkt i ögonen är det skönt att sätta på sig ett par. Eller om en kör bil och cyklar och inte borde ha något som stör synen.
 
 
 
 
 
 
Jag har blivit jättebrun i sommar. Så där brun som jag brukade bli när jag var barn, innan min livsstil hade börjat tära på min kropp. Då, när jag var barn, var jag också utomhus i princip hela dagen. Det har jag inte varit i mitt vuxna liv, men i sommar har jag varit mer ute en inne tror jag. Och jag tänker fortsätta jobba mot att spendera hela dagarna utomhus under de varma månaderna. Det gör så himla mycket för humöret och hälsan!
 
 
Under mina tonår var jag väldigt känslig för solen. Jag blev trött fort och fick lätt huvudvärk och migrän. Jag tror det beror på att jag inte drack nog mycket vatten. Jag svettades inget. Nu dricker jag mellan 2-4 liter vatten under varma dagar och jag svettas som ett såll. På så vis håller jag mig nerkyld även fast jag är i solen och blir inte trött. Min kost har också bestått mest av vattenmelon och nektariner under sommaren. Väldigt vattniga frukter. Jag har inte ätit så mycket kompakt mat som torkar ut kroppen.
Jag tror att jag så lätt fick huvudvärk av solen förr därför att mina ögon helt enkelt inte var vana vid ljus. Jag läste någonstans eller hörde någon säga att vi i dagens samhälle lever som vampyrer. Vi är uppe under natten, sover bort halva dagen och när vi är vakna är vi inomhus eller döljer ögonen bakom solglasögon när vi är utomhus. Vi är helt enkelt inte vana dagsljus längre.
 
 
Det här är också första sommaren jag inte har smörjt mig med något solskydd. Varken ekologiskt eller kommersiellt. Jag har i stället sakta vänjt huden vid solen och byggt upp en skyddande bränna. I början skyddade jag mig med kokosolja och var bara i solen korta stunder åt gången. Men så fort jag blev brun kunde jag vara i solen utan kokosolja och i längre och längre stunder. Jag har blivit lite röd ett par gånger, men det försvann till nästa dag. Jag blir väldigt fort brun, även fast jag är blek som ett spöke under vintern. Jag tror det är för att jag var utomhus så mycket som barn. Min hud har redan byggt upp en skyddande barriär och det gäller bara att påminna den varje vår.
 
 
 
 
 
Jag kan inte understryka nog mycket hur otroligt viktigt det här att vistas i solen. Bränn er inte. Börjar det bränna på huden - gå in i skuggan. Tänk på att vi inte har någon sol här uppe under ett halvår och huden måste sakta påminnas om hur den ska skydda sig. Drick mycket vatten och ät vattnig frukt. Ta hjälp av kokosolja om huden är väldigt känslig i början av sommaren. Titta inte rakt in i solen men ha bara på er solglasögon om ni kör bil eller på annat vis måste vara uppmärksamma med ögonen.
 
 
Och det viktigaste: Ha så lite kläder som möjligt på er! Kroppen tillverkar bara d-vitamin de första femton minuterna vår hud får kontakt med solen och mängden den tillverkar beror helt på hur mycket hud som exponeras. Säg att du bara solar ansiktet i femton minuter. Då har din kropp tillverkat väldigt lite d-vitamin och det hjälper inte att du efter de femton minuterna tar av dig till bikini. Din kropp har redan tillverkat klart d-vitamin för den dagen. Så låt era barn springa nakna i solen i minst femton minuter mitt på dagen. Täck inte deras kroppar med krämer och kläder. Och för tusan - spring naken själv om du har möjlighet.
 
 
Ut i solen med er! Snart är det vinter igen.
 
 

Kvällspromenad

 
 
 
 
 
"Earth isn't in need of us.
We are in need of her."
 
 
"Nature is not a place to visit.
It is home."
 
 
"What is the good of your stars and trees,
your sunrise and the wind,
if they do not enter into our daily lives?"
-  E. M. Forster
 
 
"Dwell on the beauty of life.
Watch the stars and see yourself running with them."
-  Marcus Aurelius
 
 
"We are living in a participatory univers.
The field is dynamic.
When you speak, it listens.
When you feel, the frequency of the emotion vibrates out across eternity.
We are more powerful than we could ever imagine.
Know this.
Live from your heart and watch the magic unfold before you." 
-  Jenna Galbut
 
 
 
 

Svt

  
Jag borde hålla mig borta från svtplay.se. Inte för att jag tycker det är en dålig sida - tvärtom! Det är för att jag fastnar i allt intressant som finns att se. Personligen förtstår jag inte klagomålen på tv-licensen. Jag betalar den lilla summan mer än gärna och får i utbyte program och dokumentärer om allt mellan himmel och jord. Mer allmänbildande kanaler än de Svt äger får en leta efter! Och jag är självklart inte sponsrad. Svt är public service och därför reklamfria och min blogg är alldeles för liten för att få sponsorer. Jag skriver det här därför att jag verkligen gillar Svt och deras utbud.
 
Jag har verkligen "elektronikbantat" i sommar. Det bestämmer jag mig för ständigt, att jag ska dra ner på timmarna framför dator, tv och mobil och istället gå promenader, läsa eller pyssla med annat. Under hösten och vintern är det svårt att hålla sig borta från elektroniken. Filmer och serier lyser upp i mörkret och förflyttar mig till andra världar. Men under våren och sommaren går det bättre. Och i sommar har det gått väldigt bra. Jag minns inte senast jag satt i våran soffa. Det var veckor sen. Men förra veckan någon gång, mitt under perioden med tråkigt och kallt väder, satte jag mig i soffan och surfade in på svtplay via tv:n. Och hittade självklart massa intressant att se! Så varför inte tipsa er om några dokumentärer jag har kollat på som jag verkligen tyckte var intressanta. Ifall det tråkiga vädret kommer tillbaka och ni vill ha något att titta på.
 
 
 
Sanningen om vikingarna (klicka för att komma till avsnitt 1)
 
En serie i två delar. Varje del är cirka en timme lång. Det här tyckte jag var en jätteintressant dokumentär. Men det kanske är för att jag inte kan så mycket om vikingar så nästan allting i programmet var ett "aha - ögonblick" för mig. Om en kan mycket om den här tiden kanske det inte är lika intressant, det kan jag inte svara på. Men det verkar som att det kommer fram mycket nytt i den här dokumentären som inte har varit allmänt känt förut. Bland annat använder de sig av en ny teknik när det kommer till att hitta kvarlämningar av vikingarnas karaktäristiska långhus via satellitbilder i infrarött som ser saker i marken som inte blotta ögat kan se. De hittar hus på nya ställen där vikingabostäder inte har hittats förr och undersöker också hur mycket av Nord Amerika som vikingarna besökte. Visste ni att det finns 80 personer på Island som är släkt med de amerikanska urinvånarna sen långt, långt tillbaka? Det var de isländska vikingarna som tog sig till Kanada och förmodligen togs kvinnor därifrån till slavar som männen på Island fick barn med. Så himla intressant! Jag hade heller ingen aning om att England är så påverkat av vikingarna. Staden York, till exempel, var en stor vikingastad i flera hundra år och gatorna där heter fortfarande det samma som de hette då.
 
 
Tysklands fall (klicka för att komma till avsnitt 1)
 
När jag var fjorton år åkte jag på en skolresa i Förintelsens spår. Vi besökte olika koncentrations- och arbetsläger och även överlevande från dem. Jag har suttit i gaskamrarna. Jag har gått på krossade skelettbitar som en gång var levande människor. Jag har sett människor i ögonen med siffror tatuerade på armen och med hemska saker att berätta. Det är upplevelser som jag kommer bära med mig för alltid och det är upplevelser som gör att jag får en konstig känsla i kroppen. Det är inte sorg. Det är inte förskräckelse. Det är avsky och det är chock. Jag minns att jag tänkte när jag var där nere i Polen: "Varför gråter jag inte? Vad är det för fel på mig?". Men det var så svårt att ta in. Jag kan fortfarande inte fatta att det här har hänt i modern historia i västvärlden. Vi som kallar oss själva för civiliserade och i framkant när det kommer till mycket. Det jag kunde ta till mig och försöka förstå lämnade inte en sorg inom mig. Det lämnade en känsla av avsky. Också en undran över vad jag själv har för roll i det hela. Om jag hade levt då, vem vet hur jag hade tyckt och tänkt. Grupptryck och normen påverkar människan enormt. Det skrämmer mig väldigt. Det är därför jag inte grät och fortfarande har svårt för att gråta när jag tänker på Förintelsen och liknande händelser i världen. Jag fylls istället med en avsky. Sådan otrolig avsky att jag inte vet hur jag ska agera. Jag sitter mest tyst i chock.
I den här dokumentären i två delar á 45 minuter visas filmer från de sista månaderna av andra världskriget som har blivit återställda med färg och i vissa fall ljud. Det blir så verkligt. Så där verkligt att jag fylls med den där känslan igen. Avsky. Hur kan det här ha hänt? Att se ansiktena på soldater och civila. På fångar. På tyranner. I färg. Att höra deras röster. Det gör det så verkligt. Som om det skulle vara filmat i dag. Skynda er att se den här dokumentären. Den finns bara kvar i några dagar till.
 
 
Palmes hemliga agent (klicka för att komma till dokumentären)
 
Hör Birgitta Karlström Dorphs berättelse. Hon arbetade som diplomat i Sydafrika under 80-talet, men även som hemlig agent åt svenska regeringen. Ingen visste någonting, inte ens hennes man eller fem barn. Den enda som var insatt var hennes chaufför och de få personer i Sverige och Sydafrika som var involverade. Hennes jobb var att leta reda på motståndsorganisationer till apartheiden som verkade trovärdiga och skänka pengar till dem. Ett farligt jobb. Det var olagligt att vara apartheidmotståndare vid den här tidpunkten i Sydafrika och straffet var oftast livstid eller avrättning. Pengarna var tvungna att tvättas genom en advokatfirma i Sverige innan de kunde skickas till advokater i Sydafrika som hjälpte apartheidmotståndet. Birgitta var midjan i timglaset där överdelen var Sverige och underdelen Sydafrika, som hon själv beskriver det. Allt passerade genom henne och hon har överfört över en miljard kronor, vilket motsvarar 60 - 65 % av alla pengar, till apartheidmotståndet i Sydafrika och räddat 10 000-tals människor från dödsstraff. En väldigt intressant dokumentär, cirka en timme lång.
 
 
Folkhemspojken - En film om Ingvar Carlsson (klicka för att komma till avsnitt 1)
 
Jag tycker det är så intressant att höra eller läsa politikers memoarer. Hur deras ideologier skapades. Vare sig jag delar de ideologierna eller ej. De är ju en sådan central del i att skapa ett land och deras historia är på något vis landets historia. Ingvar Carlsson är socialdemokraten som växte upp i Borås med hårt arbetande föräldrar. Han och hans bröder var begåvade men egentligen för fattiga för att få utbilda sig. Därför slet föräldrarna så att barnen skulle få gå i skolan. Det satte spår i Ingvar som kom att söka rättvisa. Han engagerade sig tidigt i SSU, blev vän med Olof Palme och var mellan 1958 fram till Palmes död 1986 hans högra hand eller "städgumma", som han kallades. Han tog hand om det som ingen annan ville ta hand om och när Palme blev mördad fick han rycka in som stadsminister. Ett jobb han aldrig ville ha. Han ställde upp som stadminister en gång till innan han överlämnade till Göran Persson.
Jag röstar inte på Socialdemokraterna, men jag är väl medveten om att det är de som har byggt upp Sverige och dem vi kan tacka för att Sverige är såpass jämställt och tryggt som det faktiskt är jämfört med andra länder i världen. Jag delar många värderingar och stod det mellan dem och moderaterna så vet jag absolut vilka jag skulle välja. Jag tycker vi ska ta hand om varandra i samhället, inte se till individens bästa. Samtidigt tycker jag det är dags att se till det stora hela, inte bara Sverige. Jag tycker det är på tiden att miljön hamnar i fokus inom politiken och att de vita, medelålders männen i politiken och samhället gör plats åt andra personer.
Dokumentären är två timmar lång och delad i två delar.
 
 
 
Där har ni lite tips på vad ni kan kika på när vädret inte är det bästa. Men vi hoppas på att sommaren ännu inte är slut, tycker jag!
 
 
 
 
 

Pysselparet

 
 
 
 
 
Både Mats och jag gillar att pyssla. Med ganska olika saker, men ändå är vi båda kreativa av oss. Just nu är vi inne i en period där dator och tv är avstängda för det mesta och vi båda sitter på kvällarna under våra lampor och pysslar med våra händer.
 
Jag har verkligen funnit en passion i kalligrafi. Jag fick en kalligrafipenna, bläck och ett vackert block av Mats förra våren som han köpte i Dublin i ett gammalt, välkänt bibliotek som jag har glömt namnet på för tillfället. Jag använder blocket som övningsblock där jag hittills bara har skrivit mitt namn många, många gånger för att lära mig pennan och de olika teknikerna. Jag funderar över att skriva in citat och ordspråk jag gillar i den nu när jag känner mig mer säker.
 
En av fördelarna med att Mats har en stor familj är att jag får använda pennan att skriva på många dop- och gratulationskort. Det är så kul! Men självklart blir det aldrig så bra som jag vet att jag kan när jag skriver till någon annan... Lite otydligt och snett blir det, men vad gör det? Det är kul och det är huvudsaken!
 
Jag har alltid gillat att skriva och får ofta höra att jag har en fin handstil. Det gör mig varm i hjärtat, just därför att jag alltid har velat skriva vackert men inte tyckt att min handstil är så vidare fin. Men jag tror det är för att jag har jämfört den med mina äldre släktingars vackra skrivstil. Ååh vad de fick lära sig att skriva vackert förr i tiden! Tror det är det jag gillar med kalligrafi, att det blir så likt gammaldags skrivsstil. Det är som en blandning mellan vacker skrivstil och fantasyinspirerad skrift. Det gäller också att få rätt tryck i pennan för att få ut mycket eller lite bläck, beroende på var i boktaven en befinner sig. Det är en utmaning och det gillar jag också!
 
 
 
 
 
 
Mats har hittat en hobby i att måla små figurer till 40k-spel. Jag kan inte så mycket om 40k, men jag ska försöka förklara lite smått. Det är ett SciFi-rollspel (utspelar sig alltså i rymden) som även finns som brädspel. Ett rollspel är som ett spel utan dator, tv eller spelbräde. Det utspelar sig helt i spelarnas huvud och spelarna leds av en spelledare som förklarar hur omgivningarna ser ut och vilka de möter. Sen är det upp till spelarna att berätta hur de reagerar och agerar. Så får de poäng efter olika system som jag inte är så insatt i. Det går även att köpa små figurer och spela 40k på ett bord eller liknande. Då blir det samma princip fast lite likt att spela på ett spelbräde. Mats har ett stort, ihopfällbart bord och massa små figurer och rymdskepp som han målar så att de får mer liv.
 
De här halva gubbarna som ni ser på bilden är till ett brädspel med regler, spelbräde, spelpjäser och allt annat som hör till brädspel. De var helt gråa från början och nu har Mats målat klart dem. Han använde samma färger som han använder till att måla sina andra gubbar, de som han spelar med på det stora bordet. Jag är så himla imponerad och jag sa till Mats att jag bara måste få lägga upp bilder på figurerna på bloggen. Kolla vilka detaljer! Hur gör han? De är ju så små och de gubbarna som han spelar med på sitt stora bord är ännu mindre men lika detaljrika. Jag tycker de är så fina och det går undan när han målar dem. "Så! Nu är jag klar med tre gubbar till." låter det titt som tätt inifrån hans datorrum på kvällarna. Han har verkligen talang för det här och har även satt sig in i olika tekniker. Ja, jag är stolt. Bäst att förtydliga ifall det inte kom fram ordentligt i texten, hihi.
 
Det är så skönt att kunna sitta var och en för sig men ändå tillsammans. Vi pysslar med våra separata saker och vet egentligen inte så mycket om det den andre sysslar med. Ändå ger vi varandra feedback och beröm och är enade i vår kreativitet. Vi är ett riktigt pysselpar just nu.
 
 
 

Under björken

 
 
 
 
 
Det händer att jag går åt andra hållet ibland och handlar. Istället för in till stan. Det finns en liten affär där. Jag borde handla oftare där - det är ju så billigt. Men tyvärr är det ekologiska utbudet ganska litet. På vägen dit går jag förbi dessa vackra björkar som liksom växer ut och in, som jag brukar beskriva dem.
 
 
 
 
 
 
Alla grenar sitter högst upp och därifrån hänger alla vackra löv ner som väggar kring stammen. Det är som ett litet grönt rum där inne. Tror jag ska ha picknick under en av björkarna någon gång.
 
 
 
 

Snälla, läs det här <3

 
 
Jag är så himla glad för er som tittar in här på min lilla blogg. Det känns fortfarande helt otroligt att människor är intresserade av mitt liv och mina tankar och åsikter om saker och ting. De kommentarer jag får är också övervägande possitiva, jag har bara råkat ut för ett enda troll (man som hatar kvinnor). Det vet jag är väldigt ovanligt i bloggvärlden. Speciellt om en som kvinna får för sig att ifrågasätta och uttrycka åsikter som avviker från normens sådana. Vet inte vad jag ska säga annat än tack <3
 
 
Jag hoppas också att ni känner att ni är här frivilligt. Att ni inte är tvingade att läsa eller hålla med om ett endaste litet ord jag skriver. Det gör ni verkligen helt som ni själva vill. Jag känner att här, på min plattform, har jag rätt att skriva vad jag känner och tycker. Utan att vara kränkande mot andra, förstås. Men samtidigt vill jag inte att ni ska känna att ni måste läsa något som ni inte är ett dugg intresserade av att läsa, och jag hoppas att ni känner så också. Kanske är ni intresserade av feminism och läser därför bara de inläggen. Eller så kanske ni är här för att titta på foton. Eller så har ni kanske liknande intressen som mig och läser det mesta jag skriver. Vad vet jag? Du är välkommen hur mycket eller lite du än läser <3
 
 
Men nu kommer jag be er att läsa det här inlägget. Det är ett väldigt långt inlägg, men ett viktigt sådant. Jag ber er därför att i dag är en sådan dag då jag oroar mig för framtiden. En sådan dag som jag inte kan mota bort tankarna på hur vi behandlar jorden. De finns alltid i mitt bakhuvud, vilket jag tycker är bra eftersom de hindrar mig från handlingar som jag vet skadar allt liv på planeten men som jag har fått med mig sen barnsben och som är svåra att sluta med om en inte vet varför en gör det. Jag vet att den här bloggen inte alls är särskild possitiv. Jag vill inte blunda för sanningen och sanningen är inte särskild ljus när det kommer till hur vi människor påverkar jorden och dess invånare, men vi måste få veta det. Vi har rätt till att få veta sanningen. Jag vet också att jag kan trassla in mig i mina egna tankar och inte riktigt få fram vad jag menar. Inte riktigt göra mig förstådd i skrift. Men i dag ska jag verkligen försöka eftersom det jag väldigt, väldigt gärna vill att ni läser är så viktigt.
 
 
Vi har passerat 1 grad nu. Människan har fått jordens temperatur att stiga med en grad. Det låter inte mycket, men planeten klarar inte mer än 2 grader, sen går den in i nästa istid. Vi är påväg mot nästa istid med rasande fart. För det som är riktigt oroväckande är att temperaturen fortsätter att stiga. Trots att nästan alla världens länder skrev på ett globalt och juridiskt bindande avtal i Paris i december om att stabilisera kurvan innan år 2020. Alltså om fyra år.
 
 
Vad är det som kommer hända om jordens temperatur stiger med 1 grad till?
 
  •  Jorden tar över. Når vi över två graders stigning av planetens temperatur kommer förmodligen jorden ta över temperaturökningen. Vi går alltså in i en ny istid och det finns inget vi kan göra för att stoppa det. Därför är det så himla viktigt att hålla temperaturstigningen under 2 grader, för hamnar vi över har vi satt igång en ny istid som får väldigt allvarliga konsekvenser för människan och allt annat liv på planeten.
  • Polarisen kommer smälta snabbt och vattennivån kommer stiga. Det innebär att landmassan kommer minska och människor och djur kommer ha mindre yta att bo på.
  • Isen reflekterar också solens strålar bort från jorden och om den försvinner kommer jorden bli mörkare och suga åt sig mer värme. Temperaturen kommer alltså att stiga ännu mer.
  • När permafrosten smälter släpper den också ut mängder med metan som ökar temperaturen ytterligare.
  • Träden och korallreven kommer förlora förmågan att ta upp koldioxid, det kommer helt enkelt bli för mycket koldioxid i atmosfären, vilket också höjer temperaturen. Om människan fortfarande lever när detta händer kommer förmodligen här uppe i norr vara enda stället vi kommer att kunna överleva temperaturmässigt.
  • Torka och bränder kommer dock förstöra mycket av de grödor som fortfarande går att odla och svält och sjukdomar kommer drabba nästan hela jordens befolkning. Det finns studier som pekar på att alla barn födda efter år 2010 här i västvärlden kommer dö av svält eller sjukdom. Innan alla barn födda efter år 2010 har nått en i dagsläget normal ålder att dö naturligt i, kommer de förmodligen ha svultit ihjäl eller dött av sjukdom. Så som människor i varmare länder redan gör i dag.
  • Tillslut har den smältande polarisen kylt ner haven så pass mycket att havsströmmarna stannar av. Då blir det istället kallare och is kommer sakta men säkert börja bildas och täcka nästan hela jordklotet. Tills den smälter efter några tusen år och de få arter som har överlevt kan börja om på nytt.
 
 
Vad är det som gör att vi rör oss i rasande fart mot en ny istid?
 
 
  1. Det är på grund av jordens temperaturhöjning orsakad av för mycket växthusgaser i atmosfären. Och den allra största bidragande faktorn till det är människans konsumtion av kött och djurprodukter. 51 % av alla människoskapade växthusgaser kommer från våra boskapsdjur. Det är få, om inte noll, miljöorganisationer som tar upp det här även fast de säger sig värna om miljön. Så stark är köttets makt över oss. Traditioner och smaklökar går före planetens bästa, även för de som säger att de bryr sig. För cirka 10 000 år sedan började vi bruka jorden och domesticera djur. Vi började äta kött i mycket högre skala än vi gjort tidigare när vi var samlare och jägare eftersom vi började föda upp djur som vi höll fångna i närheten av oss själva. Vi kom också på att vi kunde äta ägg från hönor och honung från bin och vi började dricka kors, fårs och getters mjölk. Vi upptäckte att det var mycket mer effektivt att odla grödor på ett ställe jämfört med att vandra omkring och samla mat och började därför utnyttja tjurar och hästar till att bruka jorden åt oss. Planetens befolkning runt den här tiden var mellan 1 miljon och 10 miljoner. Vi var alltså inte fler människor på hela jorden än det i dag finns bara i Sverige. Sedan dess har jordens befolkning och köttkonsumtionen vuxit i sakta takt. De senaste 100 åren har det stigit fort och kommer att fortsätta stiga lika fort. Och med det även temperaturhöjningarna om vi envisas med att fortsätta bruka och utnyttja jorden och djuren i den mängd som vi gör. För några veckor sedan satte Kina, ett av världens största länder, ett mål att minska sin köttkonsumtion med 50 %. Så himla bra intiativ från deras regering! Var finns de förslagen från våran regering? Kina äter inte alls lika mycket kött och djurprodukter som vi i västvärlden gör, ändå har de tagit sitt ansvar på ett fantastiskt och beundransvärt sätt. Under de senaste decennierna har köttkonsumtionen i Kina stigit fort. De vet att de är en stor befolkning och att jorden inte klarar av att de också börjar äta kött i samma mängder som vi gör. Därför har de tagit sitt ansvar. Men varför tar inte våra regeringar i västvärlden ansvar? Det är ju vi som är det stora problemet. Vi som trycker i oss mer och mer animaliska produkter. Vi som skövlar regnskogen för att odla soja till våra kor och grisar. Vi som förbrukar allt drickbart vatten. Vi som övergödslar och överfiskar haven. Vi som äter så mycket kött att det krävs över 50 miljarder djur varje år för att mätta vårat sug. 50 miljarder djur som fiser metan. Det är mer än 7 gånger fler individer än alla människor på jorden. Tänk dig att gångra jordens befolkning med 7. Så många boskapsdjur finns det och deras fisar höjer planetens temperatur, hur löjligt det än låter.
  2. Den näst största faktorn till utsläpp av växthusgaser och höjning av jordens temperatur är el och transport och självklart är det viktigt att jobba på de punkterna också. Men det jobbas på det. Det finns organisationer och forskare som kommer med lösningar och demonstrerar mot oljeborrning. Vi har tekniken. Elbilar blir billigare och billigare och jag tror att solenergi är det som kommer hålla oss med el i framtiden. Ett annat problem är att det här är långsiktiga mål. Viktiga åtgärder, men de kommer inte bli verklighet förrän om många år. Vi har som sagt tekniken till att få Sverige fritt från fossilt bränsle inom 20 år om vi lägger resurser på det. Men då är det bara Sverige vi pratar om. Vi ligger i framkant när det kommer till miljövänlig energi och bränsle, för resten av världen kommer det ta mycket längre tid. Jag tror inte jorden kommer ha slutat använda fossilt bränsle förrän om 100 år. Då har planetens temperatur redan stigit med en grad till och en ny istid har börjat. Det kommer vara försent. 
 
 
Men något som kan ske nu, alldeles i detta nu, är att du blir vegan. Du kan från och med att du läser det här bestämma dig för att aldrig mer köpa kött, mjölk eller ägg. Det krävs inte 20 års omställning - det krävs sekunder. Nej, du kommer inte att svälta. Nej, du kommer inte att få brister. Det kan vara jobbigt för kroppen att ställa om sig, men för de flesta går det hur smidigt som helst. Tveka inte att skriva en kommentar eller kontakta mig på annat vis om du undrar över någonting. Jag hjälper dig så gärna om jag kan!
 
 
Jorden har haft många istider förut och skulle hamna i ytterligare en tillslut av sig själv, men det som är så skrämmande nu är att det går så fort. Vi och alla andra arter hinner inte anpassa oss till förändringarna. Egentligen ska det vara ungefär 100 000 år mellan varje istid och det är bara 12 000 år sedan den förra släppte. Kurvan för temperaturhöjningen går inte diagonalt uppåt, den kurvar sig och nu i slutet kommer det gå fort om vi inte skärper oss. Du och jag kommer märka av förändringarna, men det är främst kommande generationer som kommer få det svårt. Som jag skrev högre upp kommer våra barn inte få dö av ålderdom. Inte heller deras barn eller barnbarn. Ni som har barn - varför har ni skaffat dem? För att de ska vara sällskap till er under eran livstid och sen sköta sig själva eller för att ni vill att de ska leva ett långt, friskt och lyckligt liv som de individer de är? Inte kan ni ha skaffat dem för att de ska svälta ihjäl när de blir gamla? Ta erat ansvar och se till att era barn och barnbarn och barnbarnsbarn har en framtid!
 
 
Det här är hårda ord men jag tror det är det som krävs för att människor ska börja agera. Det går inte att fortsätta leva sitt liv som en har gjort förut och hoppas på att det löser sig. Det kan absolut lösa sig, men det kräver att vi agerar. Vi har nått taket nu. Vi har nått taket för hur mycket vi kan utnyttja jorden och dess resurser innan vi förstör för oss själva och alla andra för gott. Så jag ber er - gör som amerikas urbefolkning gjorde: Varje handling de utförde tänkte de först igenom hur den skulle påverka sju generationer framöver. Varje gång du drar upp en fisk ur vattnet, varje gång du köper köttfärs eller mjölk - tänk på vad ditt val gör för kommande generationer. Vi ärver inte jorden av våra föräldrar, vi lånar den av våra barn.
 
 
Den allra, allra största åtgärden vi kan ta till för att stoppa jordens temperaturhöjning är att sluta äta kött och djurprodukter. Det räcker inte med att dra ner på det, även fast det så klart är ett jättebra steg i rätt riktning. Men målet måste vara att vi slutar helt med boskap. Det är inte hållbart längre. Har aldrig varit, men när vi inte var så många människor på planeten märktes det inte så mycket. Nu är vi många. Väldigt många. Och vi kommer bara att bli fler och fler. Vi får plats, men alla djur vi föder upp gör inte det. Det krävs alltid fler boskapsdjur än människor om vi ska äta kött och djurprodukter. Det går inte längre. Vi har nått taket.
 
 
Det här är ett väldigt långt inlägg men jag hoppas att ni har läst det och tagit det till er. För det är så viktigt, så viktigt. Jag vet att jag kommer överleva klimatförändringarna. Jag kommer leva i max 120 år så jag har en stor chans att få dö av ålderdom. Men de som kommer efter oss. De som inte ber om att bli födda men som ändå får ta hand om all skit vi har ställt till med och försöka överleva i en värld som vi har förstört. Alla arter som vi ännu inte har utrotat men som måste anpassa sig efter våran härjning - för deras skull är det vikitgt att du som individ förstår vad dina handlingar har för konsekvenser för framtiden. Ingen är perfekt. Vi är människor och vi påverkar jorden negativt vad vi än gör. Men vi kan dra ner på våran klimatpåverkan. Och det mest effektiva sättet att göra det på är att bli vegan. Är du vegan i ett år har du sparat vatten motsvarande om du inte skulle ha duschat på 100 år. Mängden koldioxidutsläpp du har sparat miljön är detsamma som om du inte skulle ha kört eller åkt något bensindrivet fordon alls under det året. Det krävs dessutom 18 gånger mindre mark för att mätta en vegan jämfört med en som äter kött och djurprodukter.
 
 
Så snälla, snälla mina kära läsare: Överväg det här. Se er del i det stora hela och tveka absolut inte att höra av er om ni har frågor eller behöver pepp. Jag hjälper er så gärna med det jag kan!
Jag är ingen expert på det här området. Jag har säkert fått någon siffra eller beräkning fel och jag stavar som en kratta, men jag läser någonting nästan varje dag som har med miljön att göra och jag känner mig väldigt insatt. Men tveka inte att kommentera om du har andra åsikter eller synpunkter. Diskussioner är alltid lärorikt!
 
 
Men om ni väljer att hänga med mig här på bloggen tror jag inte att ni har huvudet i sanden. Jag tror ni är medvetna och jag tror ni kommer göra gott för planeten. Vi är alla en del av varandra och våra handlingar påverkar andra som ringar på vattnet. Negativt men även possitivt.
 
 
Nu förändrar vi världen tillsammans! <3
 

SuperMeat

 
 
 
 
 
 
Jag antar att de flesta av er har hört talas om att de nu för tiden kan odla kött. Alltså framställa kött, riktigt kött, i labb utan att slakta djur. Jag vet inte riktigt var jag står i den här frågan eller vad jag tycker om det, därför tänkte jag skriva av mig lite. Kanske kommer jag fram till vad jag tycker på det viset.
 
 
Jag har inte alls läst på så mycket om det här, men vad jag har förstått så är SuperMeat det odlade köttet som har fått mest uppmärksamhet i vegankretsar. Andra företag som framställer kött i labb använder sig av ett serum som dras ut ur kalvhjärtan och skadar och dödar då uppenbarligen djur (även fast det blir mycket mindre djur som dödas än via köttindustrin), medan SuperMeat framställer sitt kött genom en liten biopsi på ett djur gjort under lokalbedövning. Djuret känner alltså ingenting plus att de kan få ut mycket mer kött på den lilla biopsin jämfört med de som använder sig av serum från kalvhjärtan. Om jag förstod det rätt vill SuperMeat ta små biopsier från 3-5 kycklingar för att kunna mätta hela världens efterfrågan efter kyckling. Det samma gäller andra djur antar jag när de kommer till odlingen av deras kött. Anledningen till att de kräver sådana få och små biopsier från djur är på grund av att de odlar sitt kött med mesenchymalceller (direktöversatt från engelska mesenchymal cells, kan inte hitta vad cellerna heter på svenska) som kan föröka sig oändligt. På så sätt krävs det bara biopsier från några få djur för att mätta hela världens köttsug för alltid. De testar heller ingenting på djur utan är alltså cruelty free på det viset. Köttet kommer också att bli billigare än köttet från slaktade djur eftersom det är mycket mer kostnadseffektivt att odla kött än att föda upp djur. SuperMeat är än så länge i teoristadiet och har därför inte börjat odla kött ännu men deras prognoser tyder just nu på att deras kött som tidigast kommer finnas i affärerna år 2021. Det är inte alls långt dit, bara fem år. Men det är få produkter som släpps på beräknat datum så förmodligen kommer det dröja längre än så. Men under slutet av 20-talet kommer det säkerligen gå att köpa odlat kött i butikerna som är billigare än köttet från köttindustrin.
 
 
Köttkonsumtionen i världen och konsumtionen av andra djurprodukter påverkar främst fyra saker negativt; miljön, människors hälsa, fattigdom och självklart djuren. Jag tänkte skriva lite om varje punkt och om jag tror att SuperMeat är negativt eller possitivt för just den punkten.
 
 
  • Djuren:  Som vegan vill jag självklart inte att några djur över huvud taget ska utnyttjas av människan, men om det står mellan smärtfria biopsier på ett fåtal individer och 50 miljarder slaktade djur varje år så orsakar SuperMeat helt klart minst skada och död för djuren. Om det nu kommer att gå så enkelt. De är som sagt bara i teoristadiet än så länge.
  • Hälsa:  Kött är kött och kött är inte bra för människokroppen. Dock går det ändå att "styra" odlat kött lite grand och om jag har förstått det rätt kommer SuperMeats kött innehålla mycket mindre kolesterol än kött från djur. Eftersom köttet odlas och inte kommer i kontakt med djur kommer också de flesta sjukdomar och bakterier som hänger ihop med köttkonsumtion att minska eller försvinna. Så som salmonella och e-coli. Men köttet innehåller ändå animaliskt protein som är sammankopplat med nästan alla folkhälsosjukdomar. Så som cancer, benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar. Risken finns också att köttkonsumtionen i världen kommer öka eftersom det odlade köttet blir mycket billigare än kött från djur. Jag tror människor kommer äta mycket mer kött eftersom det blir mer lätttillgängligt för fler personer. Det kommer innebära en ökning av sjukdomar. Främst hjärt- och kärlsjukdomar som är det som dödar flest människor i dag.
  • Miljön:  Här ser jag bara fördelar med SuperMeat. Eftersom det inte krävs någon skogsskövling för att odla kött är det bara på den punkten mycket bättre för planeten. Vattenförbrukningen kommer också att minska och haven och sjöarna kommer inte att vara övergödslade med avföring från industrin eller överfiskade om företaget börjar odla fiskkött. Det kommer heller inte finnas 50 miljarder idisslare som släpper ut farlig metan i atmosfären. För att tillverka kött på SuperMeats sätt krävs 99 % mindre mark och 96 % mindre vatten än vid köttillverkning via djur. Det släpper också ut 96 % mindre växthusgaser i atmosfären. Bara possitivt!
  • Fattigdom:  Köttindustrin är den största bidragande orsaken till fattigdom i varmare länder. Om vi börjar odla kött kommer vi inte längre exploatera marken och befolkningen i dessa länder för att odla grödor att mätta våra djur med. Det gör att invånarna i fattigare länder kan koncentrera sig på att odla mat till sig själva. Eftersom vattenförbrukningen kommer att minska med upp till 96 % tror jag inte heller att vattenbrist kommer vara ett lika stort problem. SuperMeat kommer vara billigare än kött från djur, därför tror jag också att det kommer komma till fattigare länder ganska fort och gynna befolkningen på så vis att de får i sig mer kalorier via det köttet än om de föder upp egna djur som inte ger lika mycket kött för pengarna. Kött är inte bra för människan, men det är en "bra" källa till kalorier med tanke på hur liten mängd en måste få i sig jämfört med växter och frukt. Och när en lever på väldigt lite kalorier om dagen är kött bättre än ingenting.
 
 
Det bästa för djuren, miljön och människan vore självklart att alla slutade äta kött och djurprodukter helt och hållet, alltså att alla blev veganer. Men det kommer inte hända än på länge och jorden och djuren kan inte vänta. Därför tycker jag att SuperMeat är ett bättre alternativ. Inte bra, men bättre än sättet människor äter kött på i nuläget. Jag tror jag har kommit fram till det i alla fall. Att det är bättre att äta odlat kött som utnyttjar några få djur smärtfritt än att äta kött från dödade djur. I alla fall för djuren och miljön. För människan kommer det nog gå åt skogen om vi ska fortsätta trycka i oss animaliskt protein, men vad gör det? Vi är inte viktigast. 
 
 
Jag kommer inte äta det. Jag är inte alls attraherad av kött längre, det äcklar mig. Och frågan är ju om en kan kalla sig vegan om en äter kött som är odlat. Vilken komplicerad fråga! En äter ju fortfarande riktigt kött - även fast en inte skadar något djur. Förmodligen blir svaret på den frågan nej. Kanske kommer de kallas typ carneganer eller något sådant, veganer som äter odlat kött. Men jag tror att de flesta veganer inte alls är attraherade av tanken på att äta kött igen eftersom många också tänker på hälsoriskerna av att äta animaliskt protein. Men SuperMeat säger själva att de inte försöker nå veganer och vegetarianer med sitt odlade kött, utan de vill nå fram till de som helt enkelt vägrar sluta äta kött och som förmodligen aldrig kommer att ändra sig. Förhoppningsvis går de människorna över till odlat kött. Vet inte vad de skulle kunna ha för ursäkter till att inte göra det. De slipper döda djur och dessutom är det billigare!
 
 
 
Men jag kommer alltid förespråka en vegansk livsstil, för jag är övertygad om att det är det bästa för planeten, djuren och människan. Människor behöver inte animaliskt protein i sin kost. 
 
 
 
 
 

Oxfam

 
 
Var nere på stan och handlade i dag. Stannade och pratade med en kvinna som informerade om Oxfam och deras arbete. Oxfam är en hjälporganisation som funnits sedan 40-talet. De hjälper till där de kan - med akut hjälp, långsiktiga mål och påverkansarbete. I dagsläget hjälper de till i över 90 länder och en av de största kriserna just nu är att det inte finns nog med dricksvatten på planeten för att räcka till alla.
 
 
Visste du att om jorden var lika stor som en basketboll skulle allt drickbart vatten som finns inte ta upp mer plats än ett saltkorn. I Grekland just nu lever 6 miljoner människor utan rent vatten. 6 miljoner. Två tredjedelar av Sveriges befolkning. Det är runt 40 grader varmt där nere nu. I behaglig temperatur klarar du dig tre dagar utan vatten innan du dör, i tryckande hetta går det skrämmande fort. Om ni har varit i södra Europa under sommaren någon gång så vet ni hur varmt det blir. Det är en hetta som vi i Sverige aldrig kommer att uppleva. Jätteskönt om du kan ligga under ett parasol och dricka drinkar - livsfarligt om du inte har tillgång till vatten eller skugga.
 
 
 
 
 
 
När vi var hos mina svärföräldrar under förra helgen var det tryckande varmt, för att vara i Sverige, och deras källa torkade ut. Bara i några timmar, sen kom vattnet tillbaka, men det sätter verkligen saker i perspektiv. Jag har aldrig under mina 26 år varit utan vatten. Jag har aldrig gått törstig. Varje dag dricker jag någon form av vätska och det känns helt ofattbart att det finns nästan 700 miljoner människor i världen som lever utan daglig tillgång till vatten.
 
 
Kvinnan jag pratade med på stan sa att om du ger 150 kronor i månaden till Oxfam ser du till att 280 personer i veckan dagligen har rent vatten att dricka samt laga mat och tvätta sig i. Ganska exakta siffror, men Oxfam har borrat brunnar sedan 40-talet i länder där det råder vattenbrist, så de vet att det ger resultat. Hittade inte just den här informationen på deras hemsida (oxfam.se) men där finns andra uträkningar för vad dina pengar gör. Bland annat utbildar de jordbrukare och planterar träd för att återställa naturen.
 
 
Anledningarna till att människor lever utan vatten är många. I Grekland är det flyktingkrisen som är starkast bidragande. I andra länder är det på grund av sociala orättvisor. Visste ni till exempel att det ofta är kvinnorna och barnen som jobbar med att hämta vatten och odla i Afrikas länder? Därför jobbar Oxfam också med jämställdhet som ett av de långsiktiga målen mot fattigdom, svält och vattenbrist.
 
 
 
 
 
 
Den allra största anledningen till vattenbrist på jorden är klimatförändringarna. Etiopien, till exempel, är väldigt hårt drabbat just nu eftersom regnoväder som brukar komma har uteblivit eller inte varit kraftiga nog. Det blir varmare och varmare i världen och det förstör för allt liv på planeten. Det ska inte gå så här fort. Vi i Sverige kommer förmodligen inte lida vattenbrist på många år, men vi märker av klimatförändringarna även i Sverige redan nu med ökade oväder och skogsbränder. Klimatförändringarna drabbar Sverige också, men de drabbar mest de fattigare länderna.
 
 
 
 
 
 
Med risk för att låta tjatig: Tycker det är bra att det finns organisationer som hjälper till i akutsituationer och även tänker långsiktigt som vi kan stötta genom att skänka pengar. Men det mest långsiktiga du som individ kan göra för planeten och alla som drabbas av klimatförändringarna är att sluta äta kött och djurprodukter. Du sparar så himla mycket vatten på det viset. Är du vegan i ett år har du sparat lika mycket vatten som om du skulle låta bli att duscha i 100 år. Det krävs sådana otroliga mängder vatten till att "framställa" kött och djurprodukter. Och nej, har inte kunnat läsa någonting om det på Oxfams hemsida. Surprise! Är inga miljöorganisationer som tar upp det. Men nu är Oxfam inte en miljöorganisation utan en hjälporganisation och hjälp behövs ute i världen.
 
 
Här (klick) kan ni läsa mer om Oxfam.
 
 
 

RSS 2.0