Party pooper

 
I förrgår skrev en av mina favoritbloggare om hur sorgligt hon tycker det är att mjökbönder över hela Sverige måste lägga ned och hon tycker att vi som konsumenter borde göra något. Jag skriver inte ut vem det är, därför att jag tycker inte det har någon betydelse i sammanhanget. Det är själva inställningen till mjölkbönder och mjölkindustrin som jag tycker måste diskuteras och inte förskönas. Något som jag gjorde i går i hennes kommentarsfält. Vi var faktiskt många som sa ifrån mot detta hemska, socialt accepterade förtryck och det känns så obeskrivligt hoppfullt. Jag kan gå in på varför livet på en mjölkgård inte ser ut som i Bregott-reklamen och varför det är fel att stötta mjölkindustrin i ett annat inlägg. Under tiden länkar jag till den här sidan som beskriver med bilder och simpel text hur livet för en ko ser ut i Sverige: http://mjolken.se/
 
 
Det jag vill skriva om i det här inlägget är det jobbiga i att behöva säga ifrån. Att behöva vara den där som skapar dålig stämning genom att påpeka fel och brister i människans beteende, genom att helt enkelt säga sanningen. Sanningen som svider i så många och gör att de får dåligt samvete. Och dåligt samvete brukar leda till tre olika alternativ: förnekelse, ilska eller förändring. Det sista alternativet är ju förhoppningen. Att människor ska ta åt sig av informationen som finns och göra förändringar mot ett bättre samhälle och en bättre värld.
 
 
Jag är egentligen ganska konflikträdd och inte alls en person som vill argumentera. Om jag skulle följa mina instinkter skulle jag hålla tyst och hålla med, så som jag gör mycket i det så kallade verkliga livet. Inte förarga någon och bara glida med. Men jag har börjat säga ifrån och stå upp för mig själv och andra mer och mer därför att annars håller mitt dåliga samvete på att äta upp mig. Och istället för att låta det dåliga samvetet bli till förnekelse försöker jag mig på förändring. Vill jag vara en person som tillåter att människor och djur behandlas hur som helst? Nej. Vill jag svara ingenting när mina framtida barn frågar mig vad jag gjorde för att motverka alla orättvisor och hemskheter som finns i världen? Nej. Så då får jag helt enkelt ta tag i saken och göra en förändring.
 
 
På samma sätt hoppas jag att folk tänker kring hur djur och förtryckta behandlas. Att de inte fortsätter att stoppa huvudet i sanden och hittar på argument som ska försvara deras beteende utan faktiskt åstadkommer förändringar.
 
 
Sen så är det ju svårt att veta vilken information som stämmer och vilken som är ren lögn. Vad är sanningen? Jag skulle säga att sanningen är det som vi egentligen redan vet. Det där som finns mitt framför ögonen på oss och som är rätt logiskt när en tänker efter. "Den där tv-serien är så himla dålig." eller "Potatis är äckligt." är ju åsikter och inga sanningar. Vad spelar det då för roll att argumentera mot? En kommer aldrig att komma fram till sanningen eftersom den inte finns i de situationerna. Det är bara att acceptera att vi tycker olika. Medan "Den där tv-serien sänds på tv." och "Potatis går att äta." är fakta. Det som vi människor tillsammans har enats om är sanningen. Det som allt landar i om undersökningar skulle göras om saken. Vi kan aldrig komma fram till om potatis är gott eller äckligt, hur mycket vi än forskar, men vi kommer alla komma fram till att det går att äta, vad vi än har för åsikt om det. Sen så kan en ju självklart börja diskutera filosofin kring sanning och lögn och vad som är verkligt, men det känns inte aktuellt i det här inlägget. Det får bli en annan gång!
 
 
"Djur avrättas och utnyttjas av människan." och "Män toppar brottsstatistiken." är bevisade företeelser, oavsett om vi är medvetna om det eller ej. En kan ha olika åsikter om det är rätt eller fel, men så ser det ut. Det är sanningen. Endel tycker det är okej att döda djur, men de personerna får förmodligen inte dåligt samvete av att någon påpekar att de stöttar mord när de köper köttfärs eller våldtäkt när de köper mjölk. De flesta får en dålig känsla i kroppen av sådana påståenden för de flesta av oss vill inte att djur ska fara illa eller dödas. De flestas samvete säger att det är fel att döda och utnyttja. Om det då är sanning eller inte går väl att diskutera, men jag tycker det är bra att en får dåligt samvete av att äta kött. Det visar ju att ens instinkt är att inte döda. Vi har ofta ett skynke mellan våra känslor och handlingar, därför att våra handlingar egentligen går emot det vi tycker är rätt och fel. Vi tycker det är fel att döda - ändå gör vi det mot djur och då måste vi komma på anledningar som ursäktar det. Vi tycker att män och kvinnor ska behandlas likvärdigt och ha samma förutsättningar - men så ser inte världen ut och då försöker vi intala oss att den gör det ändå.
 
 
Sen så är ju viss information svårare att kalla för sanningar eftersom vi omöjligt kan ta reda på hur det ligger till själva utan måste lita på andras forskning och, återigen, magkänslan. Vad som känns vettigt och logiskt och vad som känns rätt i ens inre. Jag kan inte säga med säkerhet att över 90% av all soja som odlas i världen går till att föda upp boskapsdjur eller att metangasen från boskapsdjur står för den största miljöförstöringen, för hur ska jag kunna ta reda på det själv? Det enda jag kan göra är att vara kritisk och välja mina källor, läsa myyyycket om de olika frågor jag vill ha svar på och vara öppen för andra åsikter och synvinklar. Får jag ny information som på något sätt rättfärdigar utnyttjandet av djur eller som visar att vi lever i en jämställd värld ändrar jag självklart åsikt. Men jag väntar fortfarande på sådana vettiga argument.
Men även om de stora forskningarna är svåra för oss att sätta stämpeln "Sant" på vet vi alla att kött inte växer på träd utan att levande varelser måste mista sina liv för att människan ska kunna äta deras muskler, att alla djur måste bli gravida för att kunna producera mjök och att den mjölken är gjord för sagda djurs barn. Vi vet att män representeras mest i såväl riksdag som i media och att det är män som våldtar och mördar i högst utsträckning.
 
 
Jag kan bli ledsen när folk blir ledsna av det jag skriver och säger. Jag gillar ju människor och vill att alla ska ha det bra. Jag tänker ofta: "Varför var jag tvungen att säga så där?". Jo, därför att djur mördas och utnyttjas i miljontals varje dag. Därför att kvinnor utgör 50 % av jordens befolkning men äger bara 1 % av världens tillgångar. Vad är värst? Män som blir ledsna och arga av information som finns mitt framför deras ögon eller att kvinnor våldtas? Köttätare som blir ledsna över att någon påpekar vad köttet de äter är för någonting och vilket lidande det har orsakat eller att levande individer mördas? Bönder som förlorar sina inkomster eller att djur lever sina liv i koncentrationsläger?
 
 
Jag kan känna mig som en riktig party pooper som förstör folks Bullerby-idyller kring lantbruk, men jag har bestämt mig för att säga sanningen. Istället för att kalla det för kött, fisk eller kyckling skriver och säger jag ofta det det egentligen är: blodiga muskelbitar från en gång levande varelser. Istället för ägg: mens. Honung: spya. Och mjölk: bröstmjölk fylld med var från kons infekterade juver. Blir en äcklad eller får dåligt samvete av att höra vad det egentligen är en stoppar i sig själv och vilket lidande det orsakar är det dags att ta sig i kragen och åstadkomma förändring! Ta det som ett tecken och rop från ditt vackra inre att du får dåligt samvete. Människan är ju faktiskt en av få arter som kan älska andra individer som inte tillhör vår egen art. Ta vara på det och behandla kor, grisar och höns på samma sätt som du behandlar hundar och kattor <3 
 
 

Hälsosam vinter

 
 
 
 
Nu när det är mildgrader tänker jag tillbaka på förra veckan då kylan bet i kinderna och fötter och händer frös. Inte så värst härligt kanske, men ändå så som det ska vara i slutet av januari. "Så som det ska vara". Jag gillar egentligen inte det uttrycket. I alla fall inte när det kommer till människor och vårat beteende. Det förhindrar utveckling och skapar fördomar. Men när det kommer till väder och vind tycker jag att det ska vara på ett visst sätt beroende på när på året vi är och var på jorklotet vi befinner oss. Jag tror det är mest hälsosamt så för djur och natur.
 
 
 
 
 
 
Jag tror att ankeldjup snö och tjock is är hälsosamt på vintern. Kanske inte för människan, men för växtfloran här uppe. Och för andra djur, de som är mer anpassade för vinterklimat. Visst är det jobbigt att dra på sig tjocka sockor och stövlar, halsdukar, vantar och mössor och sen av med allting när en kommer inomhus, men det är mitt problem. Visst tycker jag det är skönt när nästippen inte blir röd och rinnig och när händerna inte torkar ut, men jag kan anpassa mig. Bara det får vara så som det ska vara.
 
 
 
 
 
 
På 150 år har jordens temperatur stigit med 0,8 grader. Det låter kanske inte så mycket men det märks på vädret. Somrarna är fulla med oväder och skogsbränder och vintrarna är ett enda slask. Jordens temperatur stiger av sig själv då och då och kulminerar i istider, men de där 0,8 graderna skulle egentligen ha tagit tusentals år för jorden att höja. Vi människor har klarat av det på 150 år. Kanske låter som en bedrift, men jag ser det som ett stort misstag att lära av. En situation vi inte menade att hamna i men som vi nu måste handskas med.
 
 
 
 
 
 
Förra veckan åkte människor spark och skridskor på isen - nu är isen nästan borta. Förra veckan var världen en vit och vacker saga - nu skymtas grönt gräs under slasket. Hade jag tittat ut genom fönstret en dag i slutet av februari eller början av mars och sett vad jag ser nu hade jag blivit glad att våren var på väg. Nu, i slutet av januari, känns det bara fel. Så jag kollar på bilder från förra veckan och hoppas att jorden ska krya på sig. Även fast jag vet att temperaturhöjningen aldrig kan göras ogjord. Vi kan bara stoppa den från att öka ännu mer.
 
 
 

Det onödiga kvinnoarbetet

 
Ååh vad skönt det är att titta in i kungariket Kammebornia och se att Pia har skrivit ett inlägg om det orättvisa i att mäns hantverk och sysslor värderas högre än kvinnors. Hur det kvinnor har gjort genom tiderna ses som onödigt och inte värt att lägga mycket pengar på, om ens några.
 
 
Pia har räknat ut att skulle hon sälja vantar som hon brukar sticka till sin familj skulle paret gå på mellan 20 000 och 40 000 kronor om en räknar in alla timmar, material, moms med mera. Få som skulle betala så mycket för ett par vantar. 500 kanske som mest, men inte 20 000. För att bygga eller måla på huset är det en annan femma. Då betalar folk vad arbetet faktiskt är värt.
 
 
Traditionella manliga hantverksyrken värderas högre än de kvinnliga. Som inte värderas alls. En målare eller snickare kan ta ungefär 300 - 600 kronor i timmen, medan det knappt finns några uppgifter på vad en sömmerska kan ta. Säg att en duktig möbelsnickare tar 600 kronor i timmen. Lönegapet mellan män och kvinnor är i dag 13,4 % i Sverige, så då skulle alltså en person som jobbar med ett traditionellt kvinnligt yrke, säg sömnad, kunna ta ungefär 520 kronor i timmen. Fast levde vi i en jämställd värld skulle hen naturligtvis också kunna ta 600, men nu lever vi inte i en sådan värld så vi säger 520 kronor i timmen. Undrar hur många timmar det tar att sy ett par byxor? Efter en snabb googling har jag kommit fram till att det verkar ta ungefär 6 timmar att sy ett par jeans för en som har gjort det många gånger och kan vad hen sysslar med. 3 120 kronor alltså för ett par jeans, och då är bara timlönen inräknad. Det tillkommer naturligtvis moms och materialkostnad, förabrete och så vidare. Säg att vi landar på runt 5000 - 6000 kronor. Handen upp den som har betalat så mycket för ett par jeans.
 
 
Sen så ses ju en del traditonella kvinnosysslor som ingenting värt i vardagen, men värderas högt när männen tar över.
Laga mat - traditionell kvinnlig syssla. Kock - manlig.
Sy, sticka, virka - traditionell kvinnlig syssla. Designer - manlig.
Karl Lagerfeld skulle nog kunna ta 6000 för ett par jeans, men inte mormor. Hon får nog inte många kronor, om ens några. Kockar tjänar pengar på att laga mat, men inte mamma framför spisen.
 
 
Jag tjänade runt hundra kronor i timmen när jag städade på hotell. Jag har städat på två olika hotell, så jag rundar av det till 100 kronor. Det var det fysiskt mest krävande arbete jag har haft. På ett av hotellen fick vi tolv minuter på oss att städa varje rum. På tolv minuter skulle jag alltså bädda rent, plocka undan, skura toalett, handfat, dusch, byta handdukar, räkna galgar, filtar och extrakuddar, se till att brochyrer, pennor och anteckningsblock fanns kvar, om inte, springa ut till vagnen och hämta nya, dammtorka, dammsuga och skura. Sen skulle vi samtidigt hitta tid till att böka in stora tvättvagnar i hissen, köra ner med dem till källaren och dumpa vid tvätten. Korridorerna skulle också hållas rena och dammfria. Och så såg dagarna ut. Vi hade sportdryck och energibars med oss för att orka med det hårda arbetet.
 
 
Här hemma gör jag saker i min takt, men jag tycker ändå mitt arbete är värt 100 kronor i timmen, minst. Lokalvårdare, speciellt inom hotellbranchen, är så himla underbetalt i mina ögon, med tanke på hur mycket en sliter ut sin kropp. Säg att jag lägger ungefär tre timmar per dag på hushållsarbete här hemma; städa, tvätta, vika, handla, laga mat osv. Jag tror det är för lite, men vi säger tre timmar. Om allt gick rätt och riktigt till skulle jag alltså ha en lön på 8 400 kronor i dagsläget. Ja, jag räknar med helger också. För en "hemmafru" finns det inga lediga dagar. Skulle städning istället värderas lika högt som ett traditionellt men underbetalt manligt yrke, säg industriarbete, skulle jag istället tjäna ungefär 14 000. Sen ska jag väl betala skatt på det så säg att jag skulle få ut 10 000. Jag äter för ungefär 2000 kronor i månaden och hälften av hyran, el, bredband, tv med mera är ungefär 6000 kronor. Så då borde jag alltså ha 2000 kronor över i månaden. Har jag det? Nej. Jag har noll kronor i slutet av månaden. I slutet av varje månad. Skulle jag gå efter vad jag tjänade när jag städade professionellt skulle jag inte heller ha många kronor kvar i slutet av månaden, men då tjänar jag i alla fall ihop till mat och hyra. Får jag ändå höra att Mats är snäll som låter mig bo här helt gratis? Ja. Ofta.
 
 
Även fast de flesta kvinnor i dag jobbar heltid står de fortfarande för ungefär tre fjärdedelar av allt hushållsarbete. Det är klart det finns undantag, män som gör precis lika mycket som sina fruar när de kommer hem från jobbet, men i genomsnitt gör kvinnan 75% av allt som ska göras hemma. De lägger i genomsnitt två timmar på hushållsarbete varje dag utöver sitt "riktiga" jobb. Då vore det helt rimligt att män betalar sina respektive 4 200 kronor extra i månaden, om en ska gå efter vad timlönen för lokalvårdare ligger på. Om vi istället skulle gradera upp det till en timlön som industriarbetare har skulle kvinnor istället få 7 350 kronor i månaden för deras jobb i hemmet. Om världen vore en jämställd och rättvis plats.
 
 
Jag vet att många tycker att jag krånglar till det i mitt städande, men det tycker inte jag. Det är just sådant tänkande som undervärderar kvinnors kunskap och hårda arbete genom tiderna. Det är just sådant tänk som gjorde att kvinnan skulle jobba 8 timmar varje dag, som mannen, när hon skulle ut i arbetslivet istället för att mannen gick ner till femtio procent och kvinnan började jobba lika mycket. Det kvinnan gjorde de 8 timmar som mannen inte var hemma räknas som onödigt och småsaker och kan därför göras när kvinnan kommer hem eller av någon annan kvinna som får 100 kronor i timmen för att göra det där onödiga och lätta. Eller så struntar en i det helt eller tar genvägar, men då blir annat lidande. Då ökar risken för astma och allergier hos barnen och huset blir fullt av syntetiska kemikalier.
 
 
Så jag torkar hellre med såpa som lämnar en fet yta och går sedan efter och torkar igen med en blandning av ättika och vatten för att få bort det feta, än att spruta på med Ajax. Det blir dubbelt så mycket jobb, men hälften så många kemikalier. Jag torkar av mobiler, handtag, tv-dosor och tangentbord varje dag för att inte sprida baciller och på så vis minska risken för förkylningar och magsjuka. Jag broderar och virkar och jag tänker också lära mig sticka så att jag kan klä mig i egentillverkade kläder, istället för att köpa billiga plagg i affärerna som en underbetald kvinna eller ett barn någon annanstans i världen har sytt.
 
 
Jag vägrar bidra till att kvinnors kunskap och hårda arbete genom tiderna ska glömmas bort eller undervärderas! Och om det gör att jag krånglar till saker och får skylla mig själv i folks ögon så får det vara så. Jag vill hålla hemmet, där vi spenderar merparten av vårat liv, så giftfritt som möjligt och jag vet att jag inte snyltar på Mats utan tjänar ihop till både mat och hyra genom allt jag gör här hemma. Kanske skulle jag också förtjäna en liten extra slant, men det begär jag inte och kommer aldrig göra. Jag fortsätter istället kämpa på mitt sätt för ett jämställt samhälle, ett samhälle där män och kvinnor delar på arbetet.
 
 
Det här skriver jag inte för att öka kvinnors redan tunga börda och dåliga samvete av att inte räcka till, utan för att få män att förstå hur mycket hårt, obetalt arbete kvinnor lägger på hemmet. Det är inte onödigheter och om man som man inte vill hjälpa till så borde lön och uppskattning vara en självklarhet.
 
 
 
 

Den andra sömnen

 
Klockan är tjugo i fem och jag sitter vaken vid köksbordet. På senaste tiden har jag haft många nätter då jag vaknar mitt i natten och är antingen hungrig eller kreativ, eller både och. För några år sedan började jag läsa litteraturvetenskap och då hörde jag för första gången talas om den andra sömnen. Eller om jag läste om det någon annanstans kanske och kunde koppla det till den gamla litteraturen. I alla fall var det i den vevan. Visste ni att vi har bara sovit så som vi gör i dag, i ett streck, sen 1800-talet? Innan dess sov folk i två omgångar - första och andra sömnen. I alla fall här i norr. Människan är ett dagdjur och vi är gjorda för att sova när det är mörkt och vara vakna när det är ljust. Ett ämne som heter melatonin stiger i kroppen ju längre vi är utan ljus och det gör oss trötta. Under artonhundratalet kom fotogenlampan och började störa våran dygnsrytm. Innan dess fanns det bara levande ljus att lysa upp mörkret med och de är inte nog starka för att förstöra melatoninproduktionen. Så ni kan ju tänka er då, innan fotogenlampan kom, vad långa nätterna var under vintern. Därför gick människor och la sig när de började bli trötta, sov några timmar och gick sedan upp för att äta, jobba eller umgås innan de slutligen gick och la sig igen för att sedan bli väckta av gryningens ljus. Den andra sömnen nämns mycket i äldre litteratur, så som i Shakespears verk.
 
 
 
 
 
 
Sen jag började bli mer "naturlig" (skriver jag sittandes framför en dataskärm som stör min melatoninproduktion enormt...) har jag haft sådana här nätter mer och mer och jag känner att det är ingen idé att kämpa emot och försöka sova ändå. Är jag hungrig går jag upp och äter någonting. Är jag sugen på att läsa gör jag det. Tröttheten kommer tillbaka efter någon timme och då går jag och lägger mig igen.
Även fast nätterna här uppe i norr är långa under vintern och vårat naturliga tillstånd då är mycket sömn och vila tror jag inte att det är människans ursprungliga dygnsrytm. De som bor närmare ekvatorn, där nätterna är lika långa sommar som vinter, tror jag har störst chans till en hälsosam dygnsrytm. Vi härstammar alla från Afrika där solen går ner samma tid varje kväll och gör dagdjur trötta, för att sedan gå upp och väcka dem efter rätt antal timmar. Så på ett vis är nog det här med åtta timmars sömn det mest optimala för människan. Men här i norden kämpar våra stackars kroppar med en blandning av mörker som gör oss trötta och konstgjort ljus från data- och mobilskärmar som sänker melatoninen i kroppen. Så kanske är det bäst här uppe att sova mycket på vintern och vara vaken desto mer under sommarhalvåret. Inte vet jag, men nog är jag trött på vintern i alla fall och jag skulle inte ha något emot att gå i ide som björnarna. Fast helst skulle jag såklart vilja bo i ett varmare land där vintern bara är en vacker saga.
 
 
Nu ska jag gå och lägga mig och slumra in i min andra sömn.
 
 
Godnatt!
 
 
 
 
 

Vegorätt

 
 
 
 
Hej hej!
 
 
Tänkte bara kika in lite snabbt och tipsa om Sveriges första vegetariska matprogram! Vegorätt. HÄR kan ni se första avsnittet. Verkar till och med vara ett helt veganskt program, i alla fall var första avsnittet det. Det visar sig väl om de kommer använda sig av djurprodukter eller ej. Kollade på första avsnittet i morse och rent spontant känner jag och mina smaklökar att vi vill testa allt! Men framför allt tomatpastejen, fröknäcket, burgarna och ketchupen.
 
 
Vegorätt går att se på tisdagkvällar 20.30 i Svt 2.
 
 
Vill också tipsa om Coop-medlemskap. Skaffar du dig Coop-kort får du massa rabatter och erbjudanden plus deras tidning Mer smak en gång i månaden. Den brukar vara full med veganska/vegetariska recept. De godaste rätterna vi brukar göra här hemma kommer från Mer smak.
 
 
Det var allt för nu. Ha det gott!
 
 
 
 

Bäst just nu

 
Oj, vad jag har kollat på mycket serier nu i jul! De här är bäst just nu enligt mig:
 
 
Reign
 
 (Bildkälla)
 
 
Reign är en relativt ny serie som handlar om tonårsdrottningen Mary av Skottland och hennes liv vid det franska hovet. Den är väldigt fiktivt baserat på Marys liv. Alla stora händelser verkar finnas med, men annars har skaparna gjort en helt egen tolkning. Det gillar jag! Reign påminner väldigt mycket om en av mina favoritserier: Merlin. De utspelar sig båda i en magisk värld. I Reign finns det druider, profeter och mystiska varelser i skogen som lever på människoblod... Båda serierna blandar också humor med allvar, dock tycker jag att Reign är mer allvarlig än Merlin. En annan sak jag gillar med Reign är att det finns så många kvinnliga karaktärer och att serien klarar Bechdeltestet. Har ni gjort Bechdeltestet någon gång på tv-serier eller filmer? För att klara testet måste det finnas minst två kvinnliga karaktärer med både för- och efternamn som pratar med varandra om någonting annat än män. Ni kommer bli förvånade hur få filmer och serier det är som klarar testet och det säger en hel del om hur kvinnor portätteras i kulturen. Varken Sagan om ringen-filmerna, Avatar, den första Star Wars-trilogin eller den sista Harry Potter-filmen klarar det. Men i Reign tillåts kvinnor ha både efternamn och tala om någonting annat än om hur kära de är!
 
Det finns två säsonger av Reign på Netflix.
 
 
Fröken Frimans krig 
 
 
 
Under jul har andra säsongen av Fröken Frimans krig sänts i Svt. Fröken Friman är löst baserad på Anna Withlock som grundade konsumentföreningen Svenska hem i en protest mot matfusket i Sverige. En förening som drevs av bara kvinnor, något som var väldigt uppseendeväckande och näst intill icke-existerande runt förra sekelskiftet. I första säsongen slåss Dagmar Friman och de andra kvinnorna i Svenska hem mot männen i livsmedelbranschen som tycker att kvinnans plats är i hemmet, inte inom företagande. Nu i andra säsongen engagerar de sig politiskt och jobbar hårt för att få rätten att vara med och bestämma i Sverige. Något som inte blev verklighet förrän 16 år senare efter över 40 års kamp och hårt arbete. Det förvånar kanske att det var många kvinnor som inte ville ha rösträtt utan som tyckte att könsrollerna skulle vara så som de var. På samma sätt som det finns många kvinnor i dag som inte identifierar sig som feminister utan tycker att vi har det bra som vi har det. I dag har för övrigt filmen Suffragette premiär. Hoppas den går nästa månad också för då ska jag gå och se den! Suffragetterna i England tröttnade efter 40 års fredligt kämpande och började ta till militära medel för att bli hörda av männen. "Krig är det enda språk som män förstår." är en fras ur filmen. Rösträttsrörelsen i Sverige inspirerades mycket av suffragetterna men här gick det helt fredligt till. Fröken Frimans krig är en serie alla borde se, speciellt kvinnor som inte identifierar sig själva som feminister. Vi får inte höra eller läsa mycket i skolan eller i media om vad kvinnor har fått utstå och hur de har kämpat för att vi i dag ska få rösta, utbilda oss och jobba utanför hemmet. Jag är så oerhört tacksam och det minsta jag kan göra är att lära mig om deras hårda arbete.
 
Båda säsongerna av Fröken Frimans krig finns att se på svtplay.se. Första säsongen finns att se ända till maj, men andra säsongen finns bara kvar i två veckor till.
 
 
Gentlemen & Gangsters
 
  
 
Gentlemen & Gangsters är en serie i fyra delar som skildrar Stockholms bohemliv i slutet av 70-talet och även 60-talet i tillbakablickar. Baserade på Klas Östergrens romansvit. En författare träffar bröderna Morgan och hamnar i en värld av femme fatals, jazz och konspirationer. Jag har bara sett ett avsnitt än och det gäller att hänga med i svängarna! En får mycket serie på en och en halv timme. Otroligt välgjord!
 
Gentlemen & Gangsters finns att se på svtplay.se tills i början av februari.
 
 
Weissensee / Deutschland 83
 
 
  
Weissensee utspelar sig i Öst- och Västberlin under slutet av 80-talet. Det är säsong 3 som sänds nu så det kan vara lite svårt att hänga med i början, men en kommer in i den ganska fort. Är hur som helst intressant att se hur det var då innan muren föll, vet nästan ingenting om den perioden. Mamma berättade lite för mig vad som har hänt innan i serien och också om när hon var i Tyskland och Sovjetunionen när muren fortfarande var uppe. Så intressant att lyssna på!
Deutschland 83 utspelar sig tidigare, i början av 80-talet mitt under kalla kriget. Martin från Östtyskland tvingas till att bli spion i väst. Den här serien verkar vara lite mer lättsam än Weissensee, men ändå allvarlig och lärorik. Det har bara sänts ett avsnitt än så länge.
 
Hela säsong 3 av Weissensee finns att se på svtplay.se i en månad till ungefär och första avsnittet finns uppe av Deutschland 83. Deutschland 83 går också att se på tisdagkvällar på Svt 1.
 
 
The Shannara Chronicles
 
 
  
Det här tror jag kommer bli en riktig favoritserie! Utspelar sig i en post-apocalyptic värld där människor, alver och andra väsen lever på jorden. Serien kretsar främst kring tre personer: alvprinsessan Amberle, människan Eretria och halv-alven Wil. Det är deras öde att rädda världen från demonerna som börjar vakna till liv.
 
Tre avsnitt av The Shannara Chronocles finns att se på hbonordic.com som medlem.
 
 
Slänger in tre dokumentärer på svtplay.se också som jag tycker är värda att se. Tror jag, har bara sett en av dem än så länge. Taikon, Monica Zetterlund - Underbart är kort och Cornelis - dokumentärenKollade på dokumentären om Monica Zetterlund för någon dag sedan och ska se de om Cornelis Vreeswijk och Katarina Taikon i morgon tror jag. Eller den om Katarina ska jag se, för den försvinner efter i morgon. Om dokumentären om Frank Sinatra fortfarande fanns uppe skulle jag rekommendera den också. Så bra!
 
 
Ja, det var de serierna jag har kollat på och börjat kolla på den senaste tiden. En hel del!
 
Godnatt!
 
 

Nu passar det...

 
Det är väl få som har kunnat undgå att ha hört talas om händelsen i Köln.
 
Något annat som hörs och syns väldigt väl är svenka mäns avsky och upprördhet över händelsen.
 
Nu. Nu passar det minsann! Nu tycker män att feminism är viktig, när förövarna (som alltid är män, alltid) har utländsk bakgrund. Jag tänker inte skriva så mycket mer om det här utan jag länkar istället till både Natashja (ladydahmer) och Clara (underaraclara) som redan har summerat händelsen och efterskalvet så bra.
 
Visst finns det vissa kulturer som förtrycker kvinnor i högre utsträckning än andra, men alla kulturer förtrycker kvinnor. Handen upp den kvinna som aldrig har blivit tafsad på eller kallad för hora av män med efternamn som Nilsson och Svensson.
 
Övergreppen har ingenting med etnicitet eller ursprung att göra, det har att göra med kvinnohat. Förövarna var män. Hälften av jordens befolkning är män och män förtrycker kvinnor, oavsett var de bor. Nu tänker jag skriva en siffra som jag skriver ofta, en siffra som jag kommer fortsätta att skriva tills realiteten sjunker in och alla, män som kvinnor, blir upprörda och riktigt förbannade över att det är så. 98 %. Män utgör 50 % av jordens befolkning men står för 98 % av alla våldtäkter och sexuella trakasserier. En behöver inte ha A i matte för att kunna räkna ut att män är extremt, extremt överrepresenterade i den kategorin. Och när det kommer till brott överhuvudtaget. Det är inte 98 % svenskar, tyskar, muslimer, kristna som våldtar och trakasserar. Det är 98 % män. Det är män som är problemet, inte ursprung, religion eller utseende. Och tills alla inser det kommer jag fortsätta skriva den där otäcka siffran.
 
Blir riktigt illa berörd över att "sverigevänner" nu hoppar på feminist-tåget och bäddar in feminism i deras äckliga rasism. Skriver som Clara att jag undanbeder mig sådan fejk-feminism och tycker istället att dessa män ska ransaka sig själva och sitt beteende mot kvinnor. Lyssnar ni inte på oss när vi pratar om era trakasserier har ni ingen rätt att använda samma argument mot andra män.
 
Usch!
 
 
 
 
Bild från Emanu.
 

Livskris delux

 
 
 
 
I dag hittade jag mitt första gråa hårstrå. Nej, jag hittade det inte. Det satt där mitt på huvudet, helt synligt. Behövde inte leta ett dugg. Ångesten!! Shit vilken livskris jag går igenom nu alltså. Fraser som Carpe diem, Yolo och Jag är för ung för att dö!!! flyger omkring i mitt huvud.
 
Missförstå mig rätt, ett grått hårsvall är bland det vackraste jag vet. Jag kommer rocka mitt gråa hår när den dagen kommer, men jag har inte njutit klart av mitt mörkbruna svall än. Som jag aldrig riktigt har uppskattat. Från min spädbarnstid har mitt hår gått från svart till linblonda lockar till ljusbrunt rakt, tillbaka till lockigt och slutligen mörkbrunt och vågigt. Mellan fjorton till tjugotvå plattade jag håret nästan dagligen och jag har färgat det från att jag var sexton till tjugotvå-tjugotre. Inga mesiga grejor heller, jag har verkligen blekt skiten ur det! Tänk er själva att få mitt tjocka, mörkbruna hår ljusblont... Det krävdes kemikalier kan jag säga! Något jag ångrar i dag. Nej, det gör jag inte alls förresten. Yolo på den, liksom!

För tre år sedan bestämde jag mig för att sluta färga mig med kemikalier och platta håret. Jag har faktiskt hållit mitt löfte sen dess. Jag har gjort toningar med kaffe någon gång och en gång köpte jag en örtbaserad mahognybrun toning. Jag plattade faktiskt håret nu på nyår, men innan dess var senaste gången på Alvas dop sommaren 2013.
 
Jag har bara haft min naturliga hårfärg i tre år, ska det inte bli längre än så? Kanske överdriver jag, men har för mig att pappa började bli gråhårig i 25-årsåldern. Å andra sidan fick min farfar aldrig grått hår. Vi får väl se vilka gener som har tilldelats mig. Jag tycker det är jättefint med grått hår, men jag är inte redo än.
 
Alltså... Dagens I-landsproblem. Får jag grått hår så får jag, inte mycket jag kan göra åt det! Och förresten är det inte det gråa hårstrået som stör mig, utan det faktum att jag blir äldre. Livet går sååå fort. Sen jag fyllde tjugo har åren bara flugit förbi. Innan gick de i snigelfart och jag längtade tills jag skulle ta studenten. Det där gråa strået är en sådan tydlig symbol för att jag inte kommer leva för alltid. Att allt kommer ta slut en dag. En dag kommer jag vakna upp och undra vart mitt liv tog vägen.
 
Haha, ja ni hör ju. Livskris. Den första hade jag när jag fyllde 18, ungefär samma funderingar som jag har nu. Mina kompisar förstod inte ett dugg. De tyckte att livet inte började förän efter studenten, men jag kände att jag inte hade hunnit med allt jag tänkte hinna med innan jag fyllde arton. "Ni förstår inte! Jag kunde ha gått en estetisk linje i Kristinehamn eller skippat gymnasiet och jobbat som dansbandssångerska på en färja eller på en McDonalds i Göteborg! Istället har jag slösat tre år på samhällslinjen!" Haha, det var seriöst några av mina planer innan jag började gymnasiet. Men bekvämlighet vann över drömmar, så jag stannade i Filipstad längre än jag hade tänkt.
 
Så! Behövde bara skriva av mig. Mats förstod inte riktigt vad grejen var :-P "Du är ung och vacker, det var bara ett mutanthårstrå." Pfft! Det är mycket djupare än så, min icke-gråhårige herre!
 
 
 
 
 
Nu ska jag tröstäta den här lilla söta ananasen Mats har köpt till mig och krama mina mörka lockar. Det här kan vara sista bilden på dem, innan de gråa stråna tar över!
 
Bjuder på lite extramaterial från min photoshoot med ananasen!
 
 
 
 
Whyyyyyyyyyyyyyyyyy?????!!!!!
 
 

Målen för 2016

 
- Leva så rent som möjligt:  Med "rent" menar jag så tillsatts- och kemikaliefritt som möjligt. Under det här året har jag slutat tvätta håret. Jag masserar bara hårbotten under vatten tills det känns rent, sen så sköljer jag med en blandning av äppelcidervinäger, vatten och eventuellt eteriska oljor. Det kan ta ett tag innan håret känns rent när en går över till att bara tvätta med vatten, men det är värt att gå med fett hår i några veckor!
Jag använder sällan deodorant och när jag väl gör det gör jag min egen på kokosolja och bikarbonat. Gör min egen tandkräm på samma ingredienser. Jag har en ekologisk tandkräm från Urtekram som jag använder ibland, när jag till exempel åker bort, men annars kör jag på kokosolja och bikarbonat. Duschtvål använder jag bara ibland, och i sådana fall en ekologisk sådan, annars tycker jag olivolja duger bra för att bli ren. Sen så får en ju helt tänka om vad "att vara ren" innebär när en skalar av sig alla kemikalier. Ja, kroppsdofterna känns tydligare, men så luktar människan. Inte parfym.
Till städning använder jag bara ättika och såpa. Men jag köper Grummes såpa på affären och jag vill börja använda riktig såpa igen som jag gjorde ett tag. Lite dyrare, men inga kemikalier. Innan året är slut vill jag också ha hittat bra recept på hemmagjorda tvättmedel, hand- och maskindiskmedel.
Jag vill också äta så rent som möjligt. Mestadels färska frukter och grönsaker och de gånger jag äter lagad mat ska jag ha gjort allt från grunden. Grönsaksbuljong, ketchup, grädde, rubbet! Och mina frukter och grönsaker ska jag börja tvätta innan jag äter dem för att få bort så mycket bekämpningsmedel som möjligt. Det finns frukttvättar att köpa på flaska, men jag tänker tvätta mina i äppelcidervinäger och bikarbonat.
Innan året är slut vill jag veta exakt vad jag stoppar i och på mig. Då har jag gjort vad jag har kunnat för att hålla mig och jorden så kemikaliefri som möjligt.
 
 
 
 
 
- Stå upp mer mot orättvisor:  Jag är inte så aktiv som jag skulle vilja vara i kampen för att alla levande varelser på jorden ska behandlas med respekt, ha samma rättigheter och få bestämma över sina egna liv. Det som låter som en självklarhet för de flesta av oss men som tyvärr inte återspeglas i verkligheten. Jag tror aldrig jag kommer bli en aktivist, har inte nog starkt psyke för det, men jag kan sprida budskap och kämpa mot orättvisor på mitt sätt. Där och när jag känner att jag orkar. Det är främst här på bloggen jag skriver om de orättvisor jag ser i världen och samhället och också här jag känner att jag får göra min åsikt hörd utan att bli påhoppad eller nedvärderad. Har ni frågor eller andra synpunkter är ni självklart välkomna att skriva i kommentarsfältet. Ni behöver inte alls hålla med mig, men personliga påhopp undanbeder jag mig vänligt men bestämt. Ingen har någonsin lärt sig något eller blivit en bättre människa av att bli kallad för dum/korkad/ful etc. Jag ska också försöka gå utanför min comfort zone och bli mer aktiv på facebook och andra mindre skyddade ställen på nätet. Ställen som är mer tillgängliga för allmänheten och där folk slänger ur sig vad som helst när de inte längre kan komma med argument. Jag har blivit kallad för både det ena och andra. Jag är inte alls bekväm med att hamna i hätska diskussioner, men jag tänker göra det ändå för hur skulle jag kunna leva med mig själv om jag aldrig sa ifrån när människor och djur förtrycks? Om jag någon gång får barn och de frågar mig vad jag gjorde när Sverigedemokraterna blev större och större eller när 50 miljarder djur varje år mördades eller utnyttjades på jorden, hur ska jag då kunna se dem i ögonen och säga: "Ingenting. Jag gjorde ingenting." Allt för ofta sitter jag tyst och ser på när priviligerade personer utnyttjar sin makt mot mindre priviligerade. Det ska det bli ändring på!
 
 
 
 
 
- Ägna mer tid åt mina hobbys:  Jag vill på riktigt börja måla och teckna igen. Minst en gång i veckan. Jag vill lära mig min Nikon och utveckla mig inom redigering. Jag vill spela mer dataspel och läsa fler böcker. Jag vill gå timslånga skogspromenader och yoga varje dag. Jag vill börja träffa mina kompisar igen och åka mer till Filipstad och Torsby. Allt i sinom tid, så jag inte bränner ut mig igen.
 
 
- Följa mitt hjärta:  Jag lever för att behaga andra, när jag egentligen borde tänka mer på mig själv. Men gör jag det är jag rädd att jag blir ensam. Det är vad mina erfarenheter har lärt mig. Jag försöker att leva mitt liv så som jag vill leva det, utan att ge vika för andras krav och åsikter, men min empati (Om jag får vara så grandios att påstå att jag har det, för det tycker jag att jag har. Inte för att jag alltid vet hur jag ska använda den) får mig oftast att sätta andra först. Och när jag inte gör det håller mitt dåliga samvete på att äta upp mig. Det gör att jag hamnar i ett slags limbo där jag varken är till nytta eller glädje för mig själv eller andra. Men det här året ska jag försöka lyssna till mig själv och mitt inre mer. Vad vill jag göra med mitt liv? Om det inte fanns några krav eller måsten, vad skulle jag göra då? Jag är egentligen en självständig person med starka åsikter. Men jag håller ofta mina åsikter för mig själv så jag inte ska trampa någon på tårna och min självständighet får ge vika för min vilja att ta hand om de jag känner behöver mig och rädslan för att bli ensam i världen. Men jag måste bli bättre på att ta hand om mig, både fysiskt och psykiskt. För hur ska jag kunna hjälpa andra om jag inte hjälper mig själv först? Så för att sammanfatta vill jag det här året ta hand om mig själv i första hand men samtidigt inte förlora min empati och förmåga att känna vad andra känner. För hjälper jag inte mig själv kommer jag aldrig kunna hjälpa andra till hundra procent. Tar jag inte hand om mig själv kommer någon annan behöva göra det, på bekostnad av dennes frihet.
 
 
 
 
 

Nytt på bokfronten

 
 
 
 
Jag har fått en hel del nya böcker under jul så nu har jag att läsa! Så kul!
 
Av svärmor fick jag över trettio Sigge Stark-böcker! Plus en bok av Vilhelm Moberg och en av Signe Engström. Har aldrig läst Signe Engström förut så det ska bli spännande. Alltid kul att läsa nya författare!
 
Min gammelfaster brukar samla Sigge Stark-noveller till mig från tidningar. I mellandagarna kom hon hem till mamma och pappa med en ny samling. Så snällt!
 
 
 
 
 
 
Farmor gav mig en bok som heter Intrigerna på Belgrave Square. Den är skriven av Fay Weldon som var med att skapa tv-serien Herrskap och tjänstefolk. Boken ska tydligen vara i samma anda som den serien och Downton Abbey. Farmor gillade den inte så mycket, spännande att se vad jag tycker om den!
 
Av min svägerska Malin med familj fick jag den nya Kepler-bocken - Playground. Oooo så spännande! Och hemskt. Och roligt. Och nagelbitande. Det finns ingen författare som väcker så mycket olika känslor i mig som Kepler! Tror jag väntar till sommaren med att läsa den. Jag har lånat alla andra Kepler-böcker av Malin och jag fick göra samma sak med dem - läsa dem under sommaren när det är ljust nästan hela dygnet. Haha! Snacka om bra författare när de kan väcka sådana starka känslor och verkligen dra en med in i handlingen!
 
 
 
 
 
 
Mats, den tokern, gick ner på stan en dag när vi kommit tillbaka från Filipstad och kom hem med ett paket till mig. Jag hade verkligen ingen aning. Trodde han skulle handla mat. Han lyckas alltid överraska mig! I paketet låg det en bok: New Vegan - Det nya veganska köket skriven av Jenny Mustard som för övrigt har en kanal på YouTube. Sök upp henne där! Hon är modebloggare, men delar även med sig av sina recept. Det här är en kokbok precis i min smak. Och det säger jag trots att jag bara har testat en rätt ur den än så länge, lökpuckarna med savoykål och currysås som är på bilden. Ja! Det var lika gott som det ser ut! Recepten i boken är så nyskapande och väldigt inspirerade av asiatisk matkultur. Äääälskar asiatiskt! Jenny använder så lite olja som möjligt i sin matlagning, något som jag också gör, och hon gör det mesta från grunden. Det finns till och med ett kapitel som heter From Scratch där det finns recept på bland annat senap och grönsaksbuljong. Me like!
 
De här böckerna ska jag hugga in i så fort jag kan. Tack så mycket allihopa! <3
 
 

Representant

 
Det är väldigt många i min närhet som tror att mina sjukdomsbesvär beror på min veganska kost. De frågar och påpekar bara av oro, så jag är inte alls "arg" eller irriterad över det! Skönt att veta att folk bryr sig om mig :-) Eftersom min kropp kollapsade cirka fyra månader efter att jag blivit vegan (åt lite mjölkprodukter då och då, men majoriteten av min föda var vegansk) uteslöt inte jag den möjligheten heller. Inte för att jag trodde att veganism är skadligt för kroppen, utan för att jag inte hade listat ut hur jag skulle gå till väga än. Då var jag fortfarande uppe i högvarv och pluggade, städade, tränade, flängde runt etcetera. Det fanns inte så mycket fritid att sätta sig ner och verkligen läsa om och ta in alla olika veganska vägar en kan gå för att må så optimalt som möjligt. Att äta veganskt är ju inte en diet utan en benämning på varifrån en väljer att hämta sin föda: växtriket. Du kan äta precis hur som helst som vegan; skräpmat, fruktbaserat, stärkelsebaserat och många, många fler alternativ. Bara du inte utnyttjar eller skadar någon annan tänkande och kännande varelse. Jag visste att jag ville äta mestadels raw eftersom min kropp har varit trött så länge och behöver den näringsrikaste maten som finns på jordklotet, men jag hade inte tid till att detoxa i lugn och ro och ta hand om mig själv under detoxen och ekonomiskt kunde och kan jag fortfarande inte leva helt på frukt och grönsaker. Samtidigt höll självklart kroppen på att lära om allt den hade lärt sig under sina 25 år och anpassa sig till min nya livsstil. Jag visste att jag fick i mig allt jag fick i mig på en allätar-kost, förutom b-12 och d-vitamin, men jag uteslöt ändå inte att jag hade någon brist. Det hade jag inte och har fortfarande inte. Senast jag tog prover hade jag lite lågt d-vitamin. Fortfarande inom normalvärde, men ett lägre normalvärde. Något som min dietist har varit noga med att påpeka att de allra flesta skandinavier har eftersom vi inte kan få i oss d-vitamin på annat sätt än från solen mitt på dagen från april till november. Det vi får i oss via maten är så yttepytte små mängder så det gör inte så stor skillnad. Därför är det viktigt att äta d-vitamintillskott under vinterhalvåret och vara ute så mycket en kan i solen på sommaren. Vegan som köttätare.
 
Även fast jag vet att jag får i mig allt jag behöver via min nya livsstil är jag ändå kvar i det där gamla tänket om protein och järn. Det som har blivit inmatat i oss alla från barnsben. Så fort jag blir trött tänker jag; Kanske får jag inte i mig nog med protein? Kanske ska jag ta järntillskott? fastän jag logiskt vet att jag omöjligt kan ha proteinbrist. Det är bara människor som inte får i sig nog med föda som har proteinbrist, t. ex. människor som svälter eller har ätstörningar. Min hjärna vet också att jag omöjligt kan ha järnbrist eftersom jag äter så mycket av den mest järnrika födan som finns: gröna blad, så som olika sallader, grönkål och spenat. Jag vet också att det är bra att inte ha för mycket järn i kroppen. När jag fick tillbaka mina senaste prover visade de att jag också låg inom de lägre nivåerna för depotjärn. Jag hörde med min läkare om jag inte skulle ta ett nytt järnprov om några månader, så som jag ska göra med d-vitamin, bara för att kolla så mitt järn inte har sjunkit under normalt. Men han försäkrade att det är bra att ha lågt depotvärde (inte för lågt såklart) och att jag absolut inte skulle oroa mig. Jag såg sen på några prover jag tog för ett par år sedan att mitt depotjärn var i det lägre normalvärdet även när jag var köttätare. För mycket järn i kroppen är kopplat till en rad olika sjukdomar, framför allt det tunga hemjärnet. Något många forskare tror hör samman med vår höga köttkonsumtion. De som har bäst värden på sitt depotjärn (lägre normalvärde) är just veganer. Kvinnor brukar också ha bättre värden än män, dels för att vi äter mindre rött kött än män i genomsnitt men också för att de flesta av oss tömmer våra kroppar på lite blod en gång i månaden. Så det verkar som att det ligger någonting i den gamla läkekonsten att åderlåta sjuka människor. Tyvärr äter många kvinnor järntillskott helt i onödan nuförtiden. Vegetarianer verkar också ha lättare för att få järnbrist, förmodligen för att de ofta äter mycket mjölkprodukter som hindrar kroppen från att ta upp järnet i maten. Är du orolig för att du får i dig för lite järn, drick en halv liter apelsinjucie (färskpressad för bästa resultat, c-vitamin hjälper kroppen ta upp järn) en halvtimme innan du äter en stor, grön sallad. Då får du garanterat i dig all järn du behöver. Och ät bara järntillskott om du har brist på järn, annars är det troligtvis skadligt för kroppen.
 
Hur som helst. Det jag egentligen ville skriva var att ser ni mig och min trötta, spinkiga kropp som en representant för veganism förstår jag att ni inte är så sugna på att hoppa på det tåget. Men i sådana fall borde ni bli avskräckta från att äta kött också, för jag var precis lika spinkig och trött som köttätare. Då fick jag aldrig höra att jag var smal, trött och dålig i magen på grund av vad jag åt. Men nu som vegan är det självklart det första som misstänks. Jag hyllar istället den veganska maten och vet att hade jag inte ändrat min kost hade jag fortsatt att må sämre och sämre. Min kropp sa till mig vad den ville och jag tänker fortsätta att lyssna på den och ge den vad den behöver; läkande, näringsfylld, levande, färgglad frukt <3
 
Jag är varken läkare eller dietist, så använd absolut inte mig som enda källa till information om kost och hälsa, men jag har läst mycket och är intresserad av att hitta den vägen som gör att jag kan leva så optimalt som möjligt i denna värld. Tycker ni att det är optimalt att ha magbesvär, äta piller, vara konstant förkyld, äta mat ni inte skulle kunna äta om det var rått så kör på det! Men jag är inte nöjd med att överleva, jag vill leva. Vibrera. Jag tänker fortsätta att söka efter min och människans rätta plats i denna värld. Vi i har redan förstört så mycket, det är vårat ansvar att leva så miljövänligt som möjligt. Vi som har möjlighet att göra det. Jag tänker också fortsätta skriva och prata om veganism och mina erfarenheter, för hur ska människor bli informerade om ingen pratar om det här? Informationen har redan svårt nog att ta sig fram till allmänheten och jag känner att det är min plikt som vegan att sprida faktan som finns där ute. Om ingen hade skrivit eller pratat om veganism hade jag aldrig blivit vegan. Om jag aldrig skriver eller pratar om veganism finns det människor som aldrig kommer bli veganer. Vi påverkar alla varandra. Som ringar på vattnet.
 
 
 
 
 
Vintern 2015 - vegan.
 
 
 
Sommaren 2014 - köttätare.
 
 
 
 
Sommaren 2015 - vegan. Sommaren 2014 - köttätare.
 
Ingen skillnad.
Jag har haft en krånglig mage sen gymnasiet, i tio år alltså, och pendlat upp och ner i vikt. Dessutom ligger spinkighet i min släkt och det är svårt att kämpa mot gener.
.
 
 

De gamla målen

 
Nytt år, nya mål!
 
Tycker det är skönt att börja det nya året med lite idéer och tankar kring hur jag vill att det ska bli. Inga måsten eller så, därför jag kallar det för mål och inte löften, utan mer "det här vore skojsigt om det kunde bli så här" :-) Jag brukar också komma på nya mål under årets lopp som jag sätter igång med, så för mig behöver inte nya mål i livet nödvändigtvis höra ihop med nyår. Men det brukar kännas lättare att börja med nya saker när världen också börjar med någonting nytt. Nyår, sommar, höst, skolstart. Vad det nu kan vara för tillfälle.
 
Förra året hade jag fyra mål. Jag tänkte skriva om dem och se vad som blev sanning och vad som stannade kvar i planeringsstadiet.
 
- Bli helvegetarian:   Check! Till och med dubbelcheck på den! Jag gick "all in" och blev vegan istället :-) Det var väl slutmålet egentligen, men jag hade tänkt ta det långsamt. Lite i taget. Jag har nog alltid velat bli vegetarian egentligen när jag tänker efter, för jag var så medveten redan från tidig ålder att det var döda djur jag åt. Nästan varenda gång jag åt kött, fisk eller kyckling visste jag att det var delar av ett djur som låg på min tallrik. Och det åt jag i princip varje dag. Så ni kan tänka er hur mycket jag tänkte på det, även i vuxen ålder. Jag har aldrig inte vetat vad det är jag stoppar i mig och vilket lidande det har orsakat, ändå har jag gjort det. För jag trodde, som de flesta andra, att människan behöver kött och andra djurprodukter i vår kost. När mitt inre har sagt till mig så länge jag kan minnas att djur inte är någonting jag vill äta. Jag är såååå glad, så obeskrivligt glad och lättad över att jag inte längre är med och orsakar död och lidande för andra levande varelser som det ligger i min makt att inte skada. Det största och viktigaste steget jag har tagit i mitt liv. I slutet av 2012/början av 2013 började min och Mats vegetariska resa. När vi åkte bort åt vi det folk var så snälla att bjuda oss på, men här hemma började vi med köttfri måndag. Den där köttfria dagen blev till fler och fler dagar och till slut hade vi snarare en köttdag i veckan istället för en köttfri. Så småning om var varken jag eller Mats särskillt sugna på rött kött, vi åt det kanske en-två gånger i månaden. Men vi åt fisk ungefär en gång i veckan. Kyckling väldigt, väldigt sällan eftersom vi inte hittade någon ekologisk sådan. Vi var väldigt hårda med det att skulle vi äta djur skulle de ha haft det så bra som möjligt i alla fall. Förra hösten träffade jag en vegan för första gången. Haha, det låter jättedumt att skriva så! Det är klart jag har träffat veganer tidigare utan att ha varit medveten om det. Det är ju inte det första som kommer upp när en möter någon: "Hej, hej! Jennifer heter jag och jag är vegan!". Men det var första gången jag träffade en person som jag pratade veganism med, min svägerskas nya klasskamrat Luna. Jag var nästan lite chockad över att "de" fanns på riktigt. Jag hade vääääldiga fördomar om veganer, nu när jag ser tillbaka i backspegeln. Även fast jag respekterade dem enormt för deras, vad jag trodde, "uppoffring" för djurens bästa. HÄR är ett inlägg om ämnet jag skrev förra sommaren när jag inte var vegan och det märks tydligt att jag inte gillade att äta djur men att jag trodde att jag var tvungen för min egen skull och miljön. Men förra hösten började jag förstå att det inte var så krångligt som jag hade trott att vara vegan. Det krångliga var vanan och den sociala biten, annars är det ju superlätt att skippa animaliska produkter. Om en lagar från grunden. Köper en mycket färdigt är det svårare. Och billigt är det också att vara vegan! Potatis och bönor, det blir inte mycket billigare än så. Kött är ju svindyrt! Men frukt är tyvärr också dyrt och jag äter mycket frukt. Men jag lägger hellre pengarna på levande, näringsfylld frukt än blodiga muskelbitar från döda djur. Så förra hösten blev målet att så småning om bli vegan. Efter jul med massa god julmat, som tyvärr innehåller kött på kött på kött och så lite kött till det, sa min i princip vegetariska mage ifrån och spydde upp och sket ut allt dött jag hade i kroppen. Sen dess har jag inte varit sugen på varken kött, fisk, kyckling eller ägg. Sen tog det ett tag för mig att sluta med ost och godis som innehöll mjölkprodukter, men nu är jag helt vegan sen i höstas! Så den magsjukan tackar jag för. Fast nog är det synd att kroppen skulle behöva säga ifrån så där på skarpen innan jag lyssnade på den. När jag låg där i sängen och försökte återhämta mig kom jag av en slump in på FullyRawKristinas YouTube-kanal och en helt ny värld öppnade sig för mig. En värld av levande, bara levande, föda. Hon lever på frukt, grönsaker, nötter och frön. Men framförallt frukt. Jag som var fast i det där "kolhydrater är farligt"-träsket har helt vänt om och numer ääääälskar jag kolhydrater! Vilket för oss till ett annat mål jag hade förra året:
 
 
- Dra ner på kolhydrater:   Vad kan jag säga?... Nej, nej och återigen NEJ! Hur kunde jag? Varenda cell i människans kropp drivs av socker och jag ville strypa tillförseln av bränsle till min kropp. Från att vi är små gillar vi smaken av sött. Vi väljer den smaken framför alla andra. Vi dras till färgglada, söta saker. Det finns bara en föda i hela världen som tillfredsställer människans behov av energi, kalorier och näring: Frukt! Vad är det all godis försöker efterlikna, både utseende- och smakmässigt? Frukt! Jag lovar dig, är du sugen på godis eller andra sötsaker är du egentligen sugen på frukt. Vilken är den enda födan det är omöjligt att föräta sig på? Frukt! Kroppen behöver tre saker för att överleva: energi, kalorier och näring. Frukt har exakt lika mycket näring och enregi i förhållande till kalorier som vi behöver. Kött, till exempel, innehåller massa kalorier, därför blir vi sugna på det när vi äter det, men nästan ingen näring eller energi alls. Därför säger inte kroppen till att den är mätt när den har fått i sig nog med kalorier från kött, för den har inte fått nog med näring. Samma sak med vitt, raffinerat socker. Massa, maaassa kalorier och energi men noll näring. Därför vill vi bara ha mer och mer för hur mycket kött eller vitt socker vi än äter får aldrig kroppen den näring den behöver. Därför är det omöjligt att äta "för mycket" frukt. Din kropp kommer säga till dig när du har fått nog med näring, energi och kalorier. Har du ätit nog med kalorier från frukt har du fått i dig nog med näring och energi. Så enkelt är det! Tänk vad vi människor ska krångla till det. Vi är gjorda för att äta frukt. Kolla på dina händer och jämför dem med en schimpans. Kolla på dina tänder och jämför. Kolla på dina tarmar  (Okej... gör inte det! Men ni förstår vad jag menar.). Har ni katt eller hund eller andra köttätare hemma? Ta en titt på era händer och tänder och jämför dem med hundens eller kattens. Kan ni fortfarande säga att ni också är menade att äta kött? Skulle ni kunna jaga fåglar och möss med era bara händer och sen äta dem råa? Människan är inte köttätare. Vi överlever på kött, men vi mår inte bra av det. Vi kan inte ens äta det rått, då skulle vi dö. Vi klarar bara av rått kött i små mängder för vi har inte rätt bakterier i magen för att ta död på de skadliga bakterierna som finns i rått kött, så som köttätare har. Det är därför vi lagar köttet, för att ta död på de farliga bakterierna. I början av min vegetariska/veganska resa åt jag lite kolhydrater och mycket fett och protein (Yeez, don't get me started on myten om protein...). Det gick inte så bra kan jag säga. Det är nästan omöjligt att vara vegan och inte äta nog med kolhydrater. Vi kan överleva på lite kolhydrater, men det är långt ifrån optimalt. På samma sätt kan vi överleva på kött, men det är inte människans optimala föda. Sen så beror det ju såklart på varifrån en hämtar sina kolhydrater. Vitt, raffinerat socker äter jag bara i nödfall, men frukt, potatis, ris och pasta äter jag dagligen. Självklart ser jag frukt som den optimala födan, men har jag inte nog med frukt hemma har jag inga problem att fylla mitt kaloribehov med potatis. Viktigast är att en får all sin energi från ren föda. Är du beroende av koffein, nikotin eller någon annan drog för att orka med din vardag äter du för lite kolhydrater.
 
 
- Träna upp min kondition:   Jag har nästan inte rört mig alls det här året. Inte som jag är van i alla fall. Det har blivit för mycket de här senaste åren. Jobbat, pluggat, åkt fram och tillbaka mellan Filipstad, Karlstad och Torsby. Stått för allting hemma; städat, tvättat, handlat, lagat mat, planerat. På det har jag också ett stort behov av att röra på mig, träffa kompisar och att skapa så tillslut orkade varken kroppen eller psyket längre. Jag blev helt utmattad och gick in i väggen. Är fortfarande inte helt återställd, det kommer nog ta många år. Jag har ingen möjlighet att bli sjukskriven heller eftersom jag inte har något jobb, så jag måste fortsätta oroa mig för hur jag ska få en inkomst. Enligt de flesta kan jag omöjligt vara utmattad eftersom "jag inte gör någonting". Suck... Jag gör mer än de flesta jag känner, även de som har jobb, men eftersom jag inte får betalt för det jag gör räknas det inte. Sen jag flyttade till Karlstad tror jag att jag har haft sammanlagt två veckor av att "inte göra någonting". Om en inte räknar med det här året, då jag i och för sig inte har gjort "ingenting", men jag har gjort mycket mindre än jag brukar. De andra åren har jag jobbat med tunga jobb, fysiskt och psykiskt, pluggat, pendlat i det oändliga fram och tillbaka. Om en bortser från det här året så har jag åkt någonstans nästan varje helg i fyra år. Och veckorna har varit fyllda med att åka fram och tillbaka över Karlstad eller haft folk på besök här hos oss. Jag har inte fått vila på fyra-fem år och min kropp har sagt ifrån nu att den vill inte mer. Även fast jag vill åka och hälsa på alla, så orkar jag inte. Jag orkar inte ens gå ut och gå promenader för min kropp förknippar det med stress och den vill inte stressa mer. Det vill inte jag heller, men jag vill fortfarande röra på mig. Det är jättesvårt att förklara hur det känns att vara rastlös och utmattad på samma gång. Men även fast jag inte har kunnat träna så mycket fysiskt det här året har jag tränat destomer psykiskt. Inom österländsk tro måste både yin och yang tränas lika mycket. Hittills har jag bara tränat mitt yang, det snabba, hårda, fysiska och inte brytt mig om mitt yin, det lugna, meditativa, återhämtandet. Jag har bara kört på och inte tagit mig tid till att ta det lugnt. Inte ens när jag har tittat på tv eller läst har jag kunnat ta det lugnt för min hjärna tänker hela tiden på allt som ska göras i morgon eller om några dagar. Sen så har jag också ett rikt inre liv. Jag har aldrig haft några problem med att vara själv eller leka själv, för min fantasi håller mig alltid sällskap. Min hjärna jobbar konstant. Nästan alltid när jag frågar Mats vad han tänker på svarar han; jag vet inte. Han lever verkligen i nuet. Inga bekymer alls över morgondagen. Han tar det som det kommer. Skulle han fråga mig vad jag tänker på kan jag utan att tveka rabbla upp en hel roman. Så det har jag tränat på det det här året, att "stänga av" hjärnan och bara vara i nuet. Med meditation men också genom att bara sitta i ett tyst rum och "prata" med mig själv. Inte tänka på framtiden eller dåtiden, utan känna efter hur jag känner mig här och nu. Har jag ont någonstans? Är jag hungrig? Trött? Glad eller ledsen? Jag kan gå och handla eller städa lägenheten, yang, bara jag får tid före och efter med att träna på min yin. Det är när det blir obalans mellan de två som jag känner att jag är på väg att gå in i väggen igen. Och eftersom jag i så många år bara har tränat mitt yang är jag i mycket stort behov av yin just nu. Det dröjer nog innan mitt yin och yang får lika stor plats i mitt liv. Men det får ta den tid det tar. Jag lär mig varje dag hur mycket jag orkar. När jag väl började lyssna på min kropp var den tröttare än jag trodde.
 
 
- Vara ute mer i naturen:   Eftersom jag inte har orkat gå på så många promenader har jag knappt varit i naturen alls. Men det beror på hur en ser det. Jag läste en kurs i miljövetenskap i våras och bland det första vi fick lära oss var att inte kalla det för natur och civilisation. Det är den största orsaken till att människan förstör så mycket - vi ser oss inte som en del av det stora hela. Vi tycker att naturen är där det finns skog och vilda djur, när allting egentligen är natur. Vi har själva dragit en gräns mellan oss och det som vi i dag kallar för natur, när allting egentligen hör ihop. Vi kan inte säga att vi inte vill ha någonting med skog och djur att göra, eller städer och industri heller för den delen. Vi påverkar och påverkas ändå av allting. Det finns ingen "orörd natur". Allting har påverkats av människans handlingar. Därför kan en inte dumpa miljögifter någonstans långt ute i Atlanten och tro att där kan den inte göra någon skada för människan. Allt kommer tillbaka och ingenting försvinner. Vi kan inte sudda ut våra misstag, bara sluta göra dem. Men vi alla vet vad vi menar med natur, så därför fortsätter jag att kalla det för det. Skog och vilda djur. Nej, så mycket skog har det inte blivit. Mest stadsliv. Men ändå känner jag mig närmre och mer i kontakt med träd och sjöar, ugglor och älgar, alger och hav än någonsin. Det blir så när en kliver utanför bubblan vi lever i. The Matrix som vi som inte följer samhällets normer längre kallar det. Se de filmerna och förfasas över hur lik verkligheten den är. Symboliskt alltså. Så länge du fortsätter äta av det blå pillret kommer världen se ut så som du har lärt dig att den ser ut. Du kommer tro att alla tankar och idéer du har är dina egna, att du har kommit på dem själv och att du inte påverkas av varken media eller samhället. Tar du det röda pillret, börjar du bara gå lite utanför samhällets snäva box, kommer du se hur världen verkligen ser ut och hur alla följer samma linje, lever samma slags liv. Som robotar. Hur lätt det är att styra människan för nästan alla hämtar sin information från samma källa. Det är så skrämmande!
Men nu tillbaka till mitt nyårsmål. Jag har inte varit så mycket i skogen, men jag har suttit på balkongen. Jag ser mest höghus om jag sitter där, men lite vatten skymtar fram. Och fåglar ser jag massor av. De flyger på himlen och skänker lugn. Ibland när jag har varit i stadsmiljö för länge och ser hur vi människor jäktar fram tittar jag upp på fåglarna och undrar om de tänker samma sak som jag; Vad tokiga de där människorna är! Hur kan de kalla sättet de lever på för liv? I våras började en blåmes (tror jag, är inte jätteduktig på fågelsorter) bygga bo i taket på vår öppna balkong. Den flyttade efter ett tag, tror den tyckte vi var för mycket där ute, men tänk att få höra fågelkvitter från nykläckta ungar. Det hade varit något det! Jag var också ett par dagar i stugan och det har varit ett mål sen jag flyttade till Karlstad. Att åtminstonde vara en vecka där ute varje sommar. Får se om jag får till det i år. Utan rinnande vatten och toalett. Inget facebook som plingar eller apparater som surrar. Det enkla livet. Fast ändå bekvämt. Jag vill inte sätta mig under en gran i en vecka... Fast kanske är det det vi behöver, vara helt utan någonting "modernt" och se hur vi skulle överleva för att hitta tillbaka till oss själva och våran plats här på jorden. Men kan jag välja, och det kan jag, är det klart jag väljer tryggheten i ett hem över ovissheten som det innebär att vara själv och hemlös.
 
 
 
Det här inlägget blev ganska långt så jag skriver om mina mål för 2016 i ett annat inlägg. 
 
Det är nyttigt att blicka bakåt ibland för att se hur långt en har kommit i sin utveckling. Människan är ett högintellektuellt djur och vi kommer fortsätta att utvecklas, förhoppningsvis till det bättre. Men var inte rädd för förändringar!
 
För när blomman slutar växa vissnar hon ner och dör.
 
 
 
 

Julmaten

 
Många tycker att vegansk mat är så tråkig, men jag måste säga att jag aldrig har ätit så varierat eller smakat på så många nya smaker som under de åren jag ätit mestadels vegetariskt och nu bara veganskt. Plus att de allra, allra flesta rätter vi känner till från våran barndom går att göra veganska. Det är smakerna en är sugen på och det brukar sällan vara några problem att fixa till. Det som är svårt att få till är konsistensen av kött, fisk och kyckling, men efter ett tag slutar en vilja ha det där sega köttet mellan tänderna. I alla fall har jag gjort det. Oj vad kött är svårtuggat! Till och med fisk. Har insett det nu när jag inte har ätit det på så länge, vad lätt den veganska maten är att mala mellan tänderna - så som det ska vara! Inte ska det vara en kamp att få i sig maten. I början förknippade jag också mättnad med att jag kände att det låg någonting i magsäcken så jag tyckte det var så svårt att känna sig mätt på veganskt. Men nu har jag insett att om en känner av maten i magsäcken äter en fel saker. Det ska inte vara jobbigt för magen att ta hand om födan. Egentligen är en inte hungrig heller när det kurrar i magen, utan när det vattnas i munnen. Oj, vad min kropp har fått lära om under det här året, men det kan jag skriva mer om i ett annat inlägg.
 
Nu till den goda, veganska julmaten jag har ätit under julen (när min mage har tillåtit mig) - plus den jag tänkte äta. Hoppas ni blir inspirerade!
 
 
 
 
 
 
Julskinka:   Vi börjar med det mest centrala på de flestas julbord - julskinkan! Jag hann aldrig testa i år, men jag vet folk som har gjort vegansk julskinka och det ska tydligen gå lätt som en plätt. Du skalar bara en kålrot eller rotselleri och kokar den hel i vatten, grönsaksbuljong, lagerblad, kryddpeppar, lite tomatpuré ifall du vill ha den rosa och eventuellt någonting som ger röksmak (utmärkt när en vill att det ska smaka som kött) tills den är mjuk. Sen griljerar du den som vanlig skinka med en blandning av senap, sirap och ströbröd som du smetar på den och sen in i ugnen. Så här hade jag tänkt göra min "skinka", men det finns hur många olika recept som helst att söka sig fram till på internet. Farmor tipsade mig också om att det finns färdiga, veganska och glutenfria "julskinkor" att köpa på de lite större affärerna. Jag hittade ingen i Karlstad, men jag frågade aldrig utan gick bara och tittade. Det borde finnas någonstans tycker jag. Karlstad är ju ganska stort.
 
 
 
 
 
 
Köttbullar:  Köttbullar är också en stor del av julen (konstigt egentligen, det äter vi ju så ofta annars) och det är lite bökigare att få till, i alla fall efter de recepten jag brukar följa. Men de blir goda! De här gjorde jag efter ett recept ur boken Mera vego skriven av Sara Ask och Lisa Bjärbo som jag veganiserade och gjorde lite mer juliga genom att ha i senap. Mandelbollar heter de i boken. De består av 4 dl mandelmjöl, 2 dl stora vita bönor, sköljda (färdigkokta i burk), 4 linfrö-ägg (linfrön och vatten kokade till äggvitekonsistens, 1 msk linfrö + 3 msk vatten = 1 ägg), 1 vitlöksklyfta, en halv gul lök, 2 dl ost (jag gör min egna veganska parmesan på 3 dl solroskärnor, en halv dl näringsjäst, 2 tsk örtsalt och 1 tsk lökpulver som jag mixar till parmesankonsistens i mixern), 1 dl ströbröd, salt, svartpeppar, och 2 msk senap. Allt blandas och rullas till bollar som sedan kokar i en-två minuter i grönsaksbuljong. När de flyter upp till ytan är de klara och då steker du dem gyllenbruna i stekpannan. I orginalreceptet är det mer lök och vitlök, men eftersom jag hade senap i de här drog jag ner på löken. De smakar ganska mycket senap, något jag gillar, men det kan du självklat reglera själva genom att minska på senapsmängden! Smeten ska också svälla en stund i orginalreceptet, men det brukar jag aldrig göra. Inte ens när jag gjorde köttbullar med kött, utan jag rullar och steker dem direkt. Det är ett knep farmor har lärt mig, de blir så mjuka och "brödiga" annars tycker jag. Vill du inte att linfröna ska synas går det bra att mortla dem innan de kokas, men det tycker jag är svinjobbigt, haha! De är svåra att mortla sönder, de små rackarna. Tror nog det ska gå att mixa de färdiga "äggen" också, men det har jag aldrig provat.
 
 
 
 
 
 
Janssons frestelse:   Alltså, den här kan ingen klaga på! Inte ens den mest inbitne Jansson-älskaren, för den smakade exakt som "riktig" Janssons. Självklart slängde jag ihop den i all hast och kommer inte ihåg hur mycket jag hade i av allt... Jag använde en liten form och i den hade jag ungefär en liten kastrull med skivad potatis (jag vet att i en Janssons ska potatisen vara skivad i stänger, men jag slarvade eftersom det bara var jag som skulle äta av den), en halv burk kapris + spad och valfri vegansk grädde (jag använde Oatly). Sen kryddade jag alltihop. Jag hade i kryddpeppar, nejlika och kanel. Allt finmalt. Vet att jag hade i mest av kryddpepparn och minst av kanelen. Tror jag hade knappt en halv tsk kryddpeppar och kanel bara några duttar. Nejlika någonstans där mittemellan. Men det finns massa recept på internet ifall du vill ha mer exakta mått på din frestelse! Pappa brukar alltid koka sin frestelse innan den åker in ugnen, tror smakerna kommer fram bättre då, så det gjorde jag också. Pappas Janssons är så god! Först la jag ner potatis, kapris + spad och kryddor i en kastrull och täckte med grädde. Den fick koka några minuter innan jag hävde över i en form och in i ugnen. Jag hade inget glutenfritt ströbörd, så min fick bli utan, men det är självklart bara att ha på om du vill ha det! Vill en kan en mixa kapris och spad i grädden med en stavmixer också så kaprisen inte syns.
 
 
 
 
 
 
Sill:   Det är väldigt lätt att göra vegansk sill! Skala en aubergine och skiva i "sillbitar". Koka sedan mjuka i saltat vatten. Sen är det bara att lägga in hur du vill. Jag gjorde en senapsaubergine efter ett recept jag hittat i en tidning. Kommer inte ihåg vilka som gjorde receptet, men det var en familj i Karlstad i alla fall! De var med i KBAB:s senaste tidning och delade med sig av sina bästa veganska julrecept. Blanda 1 dl senap, 1-2 tsk salt (jag skippade saltet), 2-3 msk socker (jag hade bara i en msk efterom jag hade en väldigt söt senap, det borde gå att byta sockret mot någon mer naturlig sötning också, t. ex. agavesirap) och 1 msk vinäger. Vispa i 1 dl olja och blanda sedan i 1 dl hackad färsk dill. Jag hade i mer eftersom jag tycker dill är så gott! Blanda med den kokta auberginen och låt marinera några timmar, helst över natten. Såååå god! Vill du ha mildare "sill" borde du kunna minska på senapen och ha i creme fraiche. Oatly har en vegansk fraiche annars kan du göra din egen på blötlagda cashewnötter, citronsaft och lite vatten som du mixar till krämig konsistens.
Det är så kul att det har kommit så mycket olika marinader till sill de senaste åren! Nästa år vill jag prova att göra äpple- och currymarinad, lingon- och rödlöksmarinad och pappas goda vitlöksmarinad.
 
 
 
 
 
 
Vörtbröd:   Äter du gluten är det bara att byta ut de animaliska ingredienserna i valfritt vörtbördsrecept och byta mot veganska alternativ. Äter du glutenfritt kan det vara tricksigare att baka riktigt gott bröd till julbordet. Jag måste tipsa om Evelinas (evelinasekologiska.femina.se) superenkla och smarriga vörtbröd. HÄR hittar ni receptet. Jag tog hälften rismjöl och hälften bovetemjöl istället för teffmjöl. Degen blev ganska torr så ha i lite mer vätska än det står ifall du också använder de mjöl som jag använde. Det här receptet är kalljäst och det passar mig som hand i handske! Jag är så dålig på att få till rätt temperatur på degvätskan så jag lyckas så dåligt med jäsningen. Mina bröd brukar också ha en svag smak av öl... Don't ask me how! Men kalljäst fungerar. Jag har inte kunnat äta så mycket bröd under julen, jäst och min mage är tydligen ingen bra kombination, så nästa år ska jag försöka göra om det till ett bakpulver-bröd.
 
 
 
 
 
Sallader:   Jag skulle egentligen ha firat jul i Torsby med min svärfamilj och då tänkte jag och Mats bidra med en grönsallad och en fruktsallad till det stora julbordet. Nu åkte jag till Filipstad istället och Mats fick göra salladerna själv, stackar'n <3 Men han fick tydligen till goda sallader! Inte för att jag är förvånad, menar bara att det är imponerande att han orkade sitta och hacka allting själv. Vi hade tänkt göra två av dessa sallader som Rawvana på youtube har skapat. Den juliga fruktsalladen gjorde Mats till dem i Torsby och sen till mig på min födelsedag. Så god! Gjord på röda äpplen, päron, persimons, granatäpplekärnor och en dressing gjord på kokoskött, kokosvatten och kanel. Mats blandade ihop kokosflingor, vatten och kanel istället som dressing. Gick lika bra det! Sen hade vi tänkt göra den andra grönsalladen i videon gjord på grönkål, blomkål, rött äpple, granatäpplekärnor, färsk dill och lime. Jag gjorde en sådan sallad till mig några dagar efter jul fast jag tog isbergssallad istället för blomkål, eftersom jag inte hade någon blomkål. Gott blev det! Ååh, bodde jag i ett varmare land skulle jag leva på bara frukt och grönsaker!
 
 
Andra idéer:   
 
Rödbetssallad:   Familjen i KBAB-tidningen bjöd också på ett recept på en rödbetssallad jag hade tänkt göra i jul. Den lät så god! En burk inlagda rödbetor, 1 syrligt äpple, 1 rödlök, 1 dl valfri grädde, 1 dl vegansk majonäs (Finns att köpa i affären, annars kan du göra din egen. HÄR är ett recept på raw majonäs som jag vill prova någon gång), 2-3 msk rödbetsspad, 2 msk vinäger, färsk dill, salt och peppar. Tärna rödbetor, äpple och rödlök. Blanda ihop grädde, majonäs, rödbetsspad och vinäger. Rör i rödbetor, äpple, rödlök och smaka av med dill, salt och peppar.
 
Gravad lax:   HÄR är ett recept på gravad aubergine som jag testade att göra till min och Mats årsdag i höstas. Gott att äta tillsammans med en romsås gjord på vegansk creme fraiche, rödlök, färsk dill, lite pressad citron och tångrom. Icas ska vara vegansk.
 
Ris á la Malta:   Min farmor gör så god ris á la Malta tycker jag och hennes knep är att hon inte gör den på risgrynsgröt, utan hon kokar riset direkt i grädde och smaksätter sedan med vaniljsocker. Vill du göra på samma sätt är det bara att byta ut kogrädden mot en vegansk variant. Annars går det att koka risgrynsgröt på vegansk mjölk eller grädde och sedan göra ris á la Maltan på den!
 
Pepparkakor och lussekatter:   Om du inte äter glutenfritt och har äggfria recept kan du baka pepparkakor och lussekatter precis som vanligt, bara att du byter ut smör och vätska mot veganska alternativ. HÄR är recept på glutenfria, skurna pepparkakor som jag brukar baka till jul. Smuliga men smarriga! Byt ut honung mot någon sirap. Evelina (evelinasekologiska.feminina.se) har ett recept på glutenfria saffransmuffins som jag vill testa att baka någon gång. HÄR är det receptet. Byt ut ägget mot ett linfrö-ägg eller lite av spadet som blir av konserverade kikärtor.
 
Godis och praliner:   Knäck gör du lätt vegansk genom att byta ut kogrädden mot en vegetabilisk grädde. Ischoklad går att göra på smält, mjölkfri choklad och lite kokosolja. Min svägerska Maries kompis Luna gör sååå goda praliner som smakar som Marianne-godis. Jag kan inte receptet, men gör vegansk ischoklad, krossa veganska polkagrisar och lägg i botten på aluminiumfolieformarna innan du häller på chokladen så får du godis som liknar dem. Men inte i närheten så goda som de Luna gör! 
 
 
 
Det var lite tips på vad en kan göra för smarrigt till julbordet! Julen handlar om värme och trygghet för mig och det går inte ihop att det ska ligga döda djur på bordet då. Hoppas att ni blev inspirerade av den goda maten och att eran nästa jul orsakar så lite lidande som möjligt!
 
 

Lärdomar under 2015

 
Så har ännu ett år passerat och jag är ett år äldre. I onsdags fyllde jag 26 och nu är jag närmare 50 än noll. År 2016, mitt tjugosjunde år i det här livet, hoppas jag blir ett bra år. 2015 var turbulent, inte bara för mig personligen, utan också ute i världen. Ser att många på sociala medier kallar det för "skitåret 2015". Jag måste ändå medge att även fast jag har varit sjuk och trött under i princip hela året tycker jag inte att det har varit ett skitår. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och min kropp att jag inte skulle vilja ha det här året ogjort. Jag har också lärt mig mycket om hur människor fungerar och varför vi beter oss och tror på det vi gör och den kunskapen vill jag inte heller vara utan. Jag har sett hur rasismen växer och tar plats i vardagen och i politiken, men också hur mycket medmänsklighet och kurage det finns i Sverige och världen. Jag har öppnat ögonen för förtryck på en så stor global och socialt accepterad nivå att jag blir helt bestört när jag nu hjälplös står utanför världens största förintelse. En förintelse jag själv var med och stöttade för bara ett år sedan.
 
Men jag har också välkomnats in i en ny värld, en värld där så få levande varelser som möjligt skadas och där livet är enkelt och miljövänligt. Framtiden. Den världen finns och är verklig och jag kommer tipsa om mina favoriter på sociala medier inom kort. Tänk! För bara ett år sedan, när jag låg i magsjuka, kom jag av en slump in på FullyRawKristinas youtube-kanal och mitt liv förändrades för alltid. Jag vill ge samma möjlighet till er, därför ska jag samla ihop mina favorit-veganer och presentera denna underbara värld för er. Det finns människor över hela jordklotet som kämpar för djuren och planeten, men vi får aldrig se dem på tv eller i tidningar. Därför tror vi inte att de finns, förståeligt. Det är så människan fungerar. Vi lyssnar på det som sägs om människor, inte av människor. Fördomar helt enkelt. Men med det här nya året vill jag uppmuntra er alla till att gå utanför era bekvämlighetsboxar. Världen ser inte ut så som du har lärt dig att den ser ut. Istället för att lyssna på fördomar, ta reda på själv hur det faktiskt ligger till. Hela internet är full av information som inte når allmänheten via tv och tidningar. Och prata med folk istället för om dem. Du kommer se att folk inte är så som vi har lärt oss att de ska vara. Feminister försöker inte utrota alla män, veganer är inte undernärda och konstant hungriga, överviktiga är inte mer ohälsosamma än normalviktiga, romer stjäl inte, invandrare tar inte våra jobb, det går inte utför för Sverige. Krossa era fördomar med information och fakta!
 
Jag tror att 2016 också kommer vara ett turbulent år, men vi kommer ta oss igenom det. Världen förbereder sig för Vattumannens tidsålder. Nästa vinter, har för mig det är i december, kommer Jupiter och Mars hamna i linje med varandra och det gör att det mesta blir harmoniskt här på Tellus. Men vägen dit är tyvärr inte harmonisk. Så som åskmoln får huvudet att värka på många för att sedan lätta när åskan är över. Jag vet att många tror sådant där är flum, men jag tycker inte det finns någontingt mer vetenskapligt. Vattnet, träden, växterna, djuren. Alla påverkas de av månen, solen och planeterna. Människan är inget undantag. Vi har kommit längre och längre ifrån våra naturliga instinkter, men det betyder inte att vi inte påverkas av det som är större än oss. Hela universum föddes samtidigt och allt som finns i det har funnits sen Big Bang. De partiklar just du är gjord av föddes för cirka 13, 8 miljarder år sedan. Det är samma partiklar som gjorde dinosaurierna, som flyter i vattnet, som växer på träden. När du dör försvinner inte din energi och dina partiklar, de återföds till någonting annat. Vi sitter alla ihop, hela universum. Självklart påverkas vi av varandra. Människan, djuren, växterna, stjärnorna och planeterna. Och om du bara känner efter och börjar lyssna på dina naturliga instinkter, de som finns där djupt, djupt inom dig, kommer du känna den otroliga samhörigheten med allt på ett sätt du inte trodde var möjligt.
 
Djur har inte ett extra sinne som gör att de känner av saker långt innan människan gör det, det är vi människor som har trängt undan vårat. Vi är också ett djur. Vi har också den där intuitionen inom oss, men andra saker tar större plats i våra liv och få människor har kontakten kvar med sina naturliga instinkter. Vi formas av vårat samhälle och fördomar föder falska intuitioner som vi följer och tror är det vi verkligen vill. Om du lyssnar riktigt noga kommer du höra att din kropp och ditt inre skriker på dig att ändra ditt levnadssätt. Visste ni att kroppen alltid försöker att läka sig själv? En läkare sa det till mig nu i våras när jag var så rädd och inte visste vad det var för fel på mig. Vi kan fylla kroppen med hur mycket skit som helst och den kommer kämpa varje dag för att hålla oss friska. Ofta ger den inte upp förrän i 50-, 60-, 70-årsålder och en får cancer eller någon annan sjukdom. En del kroppar ger upp kampen tidigare och sjukdomar kryper längre och längre ner i åldrarna. Det är väldigt få som fridfullt somnar in av hög ålder i dag. Om en lever exakt så som det är meningen att just ens kropp ska leva, äter det som är menat och rör sig så som det är menat, är det i princip omöjligt att bli sjuk. Så som de vilda djuren väldigt, väldigt sällan blir sjuka. De lever så som det är menat att de ska leva. Blir en sjuk är det något en själv har gjort mot kroppen och det mesta går också att rätta till om en slutar med det som är dåligt för ens kropp och ger den det den behöver. Din kropp är din bästa vän, den kämpar varje dag för att hålla dig frisk. Ge den det den behöver för att göra sitt jobb.
 
Det är så svårt i dagens samhälle att leva så som det är meningen att människan ska leva, och det tror jag faktiskt inte att jag vill helt och hållet heller om jag ska vara ärlig, och det påverkar inte bara människan med massa sjukdomar, utan även det stora hela. Miljön och de andra djuren får lida för våra misstag. Det är ännu ett bevis på hur vi alla hänger ihop. Om ett djur försvinner eller beter sig på ett sätt som det inte var menat för det djuret faller hela ekosystemet. Visst är det sorgligt att människan är det enda djuret vars undergång skulle förbättra jorden? Alla andra behövs. Men det betyder inte att vi inte har en plats här på jorden. Vi måste bara börja leva mer i linje med allt annat. Vi har hållit på i över 300 000 år med att fröstöra vårat vackra jordklot och nu börjar den säga ifrån ordentligt att vi måste skärpa oss. Min kropp har tröttnat för länge sen på mig och också sagt ifrån rejält att jag måste skärpa mig! Och det försöker jag göra fastän det är svårt att leva helt naturligt i dag. I princip allt är onaturligt. I alla fall 90 % skulle jag gissa på. Men det är mitt största mål 2016, att fortsätta läka och lyssna på min kropp och mitt inre och leva så naturligt som det bara går. För djuren, planeten och min egen skull.
 
 
 
 
 
 
Avslutar detta djupa inlägg med att visa de nio bilder som fick mest likes på min instagram under 2015. Färgglatt och mörkt på samma gång! 1. Vacker, röd solnedgång hos svärmor. 2. I våras var första gången jag märkte hur vackra gräslöksblommor är. 3. Soluppgång över Abborrtjärn förra julaftonsmorgonen. 4. Rawvanas supergoda, råa kanelbullar. 5. I somras gjorde jag vegansk maräng till min svåger Martins födelsedag. Den smakade förvånandsvärt mycket som äggmaräng. 6. Ännu en bild på den vackra solnedgången hos svärmor. 7-8. Jag och Mats gick på härlig vinterpromenad i skogen hos svärmor. 9. En 16-årig Jennifer. Tänk, i sommar är det 10 år sedan den bilden togs.
 
Om ni är sugna på att följa mig på instagram heter jag: frusentuva
 
 
Hoppas ni har haft ett bra avslut på 2015 och en bra början av 2016 <3
 
 
 

RSS 2.0