Djurens sida

 
 
 
 
Sen jag blev vegetarian och senare vegan har jag stött på mycket kritik. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att mitt val att inte döda eller utnyttja andra levande individer skulle väcka så mycket ilska. Men å andra sidan trodde jag inte heller att vara feminist, det vill säga vilja ha en jämställd och rättvis värld, heller skulle uppröra. Så jag borde väl ha varit förberedd. Skillnaden mellan ilskan mot feminism och ilskan mot veganism, enligt mig personligen, är att de som är mot feminism oftast är arga män, medan de flesta som jag har stött på som absolut vägrar att ens överväga en vegansk livsstil är så kallade "djurvänner". Det är väldigt konstigt i mina ögon. De borde ju vara de första som utesluter allt lidande och dödande av djur när de blir upplysta. Människor som jobbar med djur har tagit bort mig från vänlistan på facebook och jag har förlorat en av mina äldsta vänner. En engagerad person som så länge jag har känt henne tagit hand om utsatta djur utan att få något i gengäld.
 
 
Anledningen till det tror jag är smärta. En enorm smärta inombords. Tänk er att ha dedikerat sitt liv till att ta hand om djur, så får du reda på att du inte behöver äta kött för att få protein eller järn eller b-12 eller några andra näringsämnen. Du får reda på att mjölk inte ger dig starka ben och att hönors utslitna kroppar dör i förtid för att du har ätit deras ägg. En dag går det upp för dig att du, som djurvän, har orsakat död och lidande i hela ditt liv. Det tyckte jag var oerhört jobbigt när jag först började röra mig mot en vegansk livsstil. Jag är ingen dedikerad kämpe för djuren, men ändå var det jättejobbigt för mig att inse hur mycket lidande och död jag har orsakat. Jag vill verkligen inte räkna på hur många kor, grisar och kycklingar som har dött på grund av mig. Jag vill inte veta hur många djur jag har ätit i mitt liv. Det gör så himla ont att tänka på det.
 
 
Jag tror det är det som plågar människor som lider med djur och gör allt för att hjälpa dem, men samtidigt väljer att äta och utnyttja dem. Deras egna dubbelmoral. Kanske omedvetna dubbelmoral, men på något plan vet vi alla var mjölken, biffen och fisken kommer ifrån. En kan inte blunda och förneka hur mycket som helst.
 
 
Det är en så himla fin egenskap att vilja hjälpa andra arter än ens egen. Det är det som gör att människan kunde vara ett så vackert djur - vår förmåga att älska andra arter. Men sanningen är den; äter du kött är du ingen djurvän. Dricker du mjölk och äter ägg står du inte på djurens sida. Vissa djurs sida kanske, men du kan inte vara grisens vän och samtidigt äta bacon. Du kan inte älska kor och dricka mjölk. Du kan inte vara ett djurs vän, men bara fram till middagen.
 
 
En utnyttjar inte och äter inte sina vänner.
 
 
 
Bild av Lilla Berlin.
 
Glad Valborg! Tänk på fler djur än igelkottarna i kväll.
 

Rekommenderas

 
(Bildkälla)
 
 
 
Kan verkligen rekommendera Svt:s reportageserie om de rumänska romerna (klick) som tigger här i Sverige. Vi kallas tiggare heter den. Tre avsnitt á 60 minuter. Hör deras historia innan ni dömer eller sprider fördomar.
 
 
Inget är svart eller vitt och vi är alla människor.
 
 

Därför undviker jag olja

 
Den senaste tiden har jag dragit ner på olja i min matlagning. Jag har i flera år låtit bli att steka i annat än kokosolja, eftersom flytande fetter lättare förvandlas till transfett när de hettas upp än fasta fetter. Men nu har jag i princip helt uteslutit oljor ur min kost och jag steker bara i kokosolja när jag steker biffar eller andra större saker. Hackad lök eller småhackade grönsaker går finfint att steka i lite vatten. Anledningen till det är att jag vill äta hel mat (Åh, finns verkligen inget bättre svenskt ord på det. På engelska kallas det för whole foods.) Och med hel mat menar jag inget raffinerat eller processat. Hel mat helt enkelt. Det kanske inte är ett så tokigt ord ändå när jag tänker efter.
 
 
 
Problemet med olja är att det är rent fett. Det har tagits bort från sin källa och sitter inte fast i fibrer, vilket gör det svårt för kroppen att ta hand om det. Äter du olja äter du alltså rent fett som kroppen inte kan hantera och det lagras därför i blodådrorna och runt organen. På samma vis som raffinerat socker är svårt för kroppen att hantera. Eftersom det är rent socker och har blivit separerat från fibrerna som hjälper kroppen att ta hand om det. Varken socker eller fett (vegetabiliskt) är farligt för kroppen i sin naturliga form, det är när vi äter bara socker eller bara fett som kroppen får problem.
 
 
 
Så istället för oljorna äter jag den "hela" maten. Istället för olivolja - oliver. Istället för kokosolja - kokosflingor eller kokosmjölk osv. Andra naturliga och "hela" källor till fett är avokado, nötter och frön. Sen så tror ju jag att kroppen behöver mest kolhydrater, eftersom varenda cell i våra kroppar använder glukos för att fungera, men bara för det tycker jag inte en ska undvika fett helt. Speciellt inte barn. Men kroppen reglerar det där själv när en börjar äta mer naturligt. Så jag tror det är väldigt svårt att få i sig för mycket fett när en äter fett i dess naturliga form, t. ex. avokado eller valnötter. Du känner själv vad du är sugen på när du rensar bort processad mat ur din kost.
 
 
 
Jag äter fortfarande olja när jag blir bjuden på mat eller äter ute, så noga är jag inte. Olja är inte lika farligt som animaliskt fett som jag aldrig, aldrig mer kommer stoppa i min kropp. Jag använder också olja som hudvård. Kokosolja är suverän som lotion!  
 
 

Favorittröjan

 
 
 
 
 
Den här tröjan fick jag av min pappas kusin i 25-årspresent. Vi gick i affärer och jag fick välja den själv. Den är verkligen en favorit under vintern. Så varm och gosig. Och fin! Älskar mönstret och kommer direkt in i vinter-mode när jag tar på mig den, trots att den är blommig. Därför hade jag på mig den i dag. Som ett hej då till vintern. Det har snöat både i dag och i går, men nu kan det inte vara mycket snöing kvar tycker jag.
 
 
 
Den kommer från märket L.O.G.G. och är köpt på H&M.
 
 
 
 
 
 
 
 
De här jeansen har jag övertagit från min kompis Kristin. Alltså, hon är grym på att hitta snygga jeans som sitter perfekt. Och det konstiga är att de sitter perfekt på mig också! Det är väldigt underligt eftersom vi inte alls har samma kroppsform. Har ni läst eller sett "Systrar i jeans"? Det är Kristin och jag det - jeanssytrar. Hittar hon ett par jeans som sitter supersnyggt på henne, kan jag garanterat ha dem också.
 
 
 
Därför blir jag överlycklig när jag får överta hennes jeans. Har så svårt med byxor. Mina ben är långa och spinkiga med relativt breda höfter. Så jag brukar få välja mellan bra passform och kunna knäppa byxorna. Brukar välja det senare och går därför oftast i pösiga byxor. Mjukisbyxor är grejen! Men passar ett par byxor köper jag dem på stört! Det händer kanske ett par gånger per decennium. De här jeansen är från BikBok.
 
 
 
 
 
 
 
Nu får min underbara vintertröja åka in i garderoben och sova tills oktober.
 
 
Sommaride.
 
 

Sannolikheter och sanningar

 
 
 
 
I lördags gick jag in till stan för att handla mat. Jag gick genom parken. Det är så vackert där nu, med allt som slår ut och vaknar efter vintern. Då slog det mig när jag gick där - hur kommer den här parken se ut om femtio år? 100 år? 200 år? Kommer människor gå här på våren och se blommor slå ut efter en lång, kall vinter med snö? Förmodligen inte. Inte om vi människor fortsätter leva så som vi gör i dag i alla fall. Växter och djur dör ut runt omkring oss i en rasande fart. Så kommer även vi göra. Alla människobarn födda efter 2010 kommer aldrig uppleva ålderdom om det fortsätter så här. De kommer förmodligen dö av svält. Det är maten som kommer ta slut först. Inte el och bensin. Dör de inte av svält så kommer någon sjukdom ta dem. Sjukdomarna som redan nu kryper neråt i åldrarna i en skrämmande takt. Sjukdomar orsakade av bland annat alla syntetiska kemikalier vi släpper ut i världen varje dag. De som aldrig bryts ner utan läggs i lager på lager i naturen och tillslut hamnar i människans och djurens kroppar.
 
 
 
 
 
 
På stan protesterade de mot kärnkraft. Jag protesterade tyst i mitt inre jag med. Det finns få saker som gör mig så rädd som just kärnkraft och strålning. Kärnkraften är som en vulkan som när som helst kan få ett utbrott. Enligt alla forskningar och beräkningar är det så osannolikt att en kärnkraftsolycka ska hända att den risken är försumbar. Det kommer inte hända. Det är näst intill omöjligt. Ändå har det som inte kan hända hänt fem gånger de senaste 65 åren. Och fastän nu allting pekar på att det inte är så osannolikt att kärnkraftsolyckor händer finns det folk som fortfarande tror mer på beräkningarna än på sanningen. Antar jag. Varför skulle de annars vilja bygga kontsgjorda vulkaner? Och jag antar att det är därför människor fortsätter äta kött. Även fast det är sant att det orsakar cancer och miljöförstöring. Som Tage Danielsson sa för länge sen: Vi lär våra barn att tro på det som är sannolikt - inte sanningen. 
 
 
 
 
 
 
Hur länge har det här trädet stått här? Undrar jag. Vad har det sett? Vilka stormar har den överlevt? Både Fukushima och Tjenobyl och de andra kärnkraftsolyckorna. Undrar vad det tänker om oss människor och om hur världen är.
 
 
 
 
 
 
Undrar hur framtidens barn kommer leva. Undrar om de kommer gå och titta på blommor om våren. Jag tror faktiskt det. Jag tror att vi människor kommer skärpa oss och ta tag i problemen. Det är bara att kolla på dagens barn. En femtedel av alla mellan 16 - 20 år är veganer i Sverige. Är inte det otroligt? Vilken siffra! Svaret ligger hos barnen. Så som barnen är - så blir framtiden. Och det gör mig full av hopp och lycka. Det känns som att för varje generation går vi mot en mer hållbar och medmänsklig värld. Barn är så himla logiska och de tror mer på det som är riktigt och sant än på alla beräkningar och sannolikheter. För att änvända mitt nya favorituttryck: De har inte huvudet i röven, till skillnad från många vuxna.
 
 
Och om ni aldrig har hört Tage Danielssons teori om sannolikhet och kärnkraft tycker jag ni ska kolla på den nu genast!
HÄR (klick) har ni länken.
 
 
 

Jordens dag

 
 
(Bildkälla)
 
 
 
I dag, den 22:a april, är det jordens dag. En dag att uppmärksamma miljöproblemen extra mycket. Vi har ju faktiskt bara en jord. Ett hem. Tellus är våran lilla, lilla plats i universum och vi människor har förstört den något fruktansvärt. Visste ni att för 10 000 år sedan utgjorde människan bara 1 % av alla levande varelser på jorden, resten var vilda djur. Vet ni hur det ser ut i dag? Det finns bara 2 % vilda djur. Människan och våra domesticerade djur, de djuren vi har skapat och utnyttjar för våra egna själviska behov, är 98 % av alla levande varelser på Tellus. Det finns ungefär 7 miljarder människor på planeten och 50 miljarder kor, grisar, hönor, kalkoner, lamm, odlade fiskar m.m. Som en jämförelse finns det bara ca. 3900 tigrar och mellan 100 000 och 200 000 vargar i världen. Inte så svårt att lista ut var all mat i världen går. Inte så svårt att lista ut varför regnskogen skövlas eller varför haven är övergödslade. Det krävs ungefär 675 kvadratmeter mark för att föda en vegan i ett år, 2023 kvadratmeter för en vegetarian och 12 000 kvadratmeter av jorden för att föda en köttätare. 18 gånger så mycket mark krävs för att mätta en köttätande befolkning jämfört med en vegansk dito.
 
 
Visste ni också att människan och fästingen är de enda djuren som inte behövs i något ekosystem? Men skulle fästingen försvinna blir det ingen skillnad. Ingenting ändras. Om människan fösvann skulle allt bli bättre. Varenda blomma, varenda litet kryp, allting skulle ha nytta av människans utrotning. Planeten skulle frodas. Är inte det sorgligt? Vi är den största parasiten på jorden. Om vi inte ändrar vårat beteende kommer vi vara den första arten som utrotar oss själva. Ingen komet eller någon utomstående kraft. Det är vi själva som kommer göra det. Och inte bara det, vi tar med oss miljoner andra arter och växter i fallet. Fortsätter det så här kommer alla barn under 5 år aldrig dö av ålderdom. Alla människor som är under fem år i dag kommer dö av någon sjukdom eller svält om vi fortsätter att utnyttja jordens resurser i samma takt som vi gör nu. Vad är det för framtid för våra barn? 
 
 
Det är dags nu. Det går inte att skylla på några andra eller vänta på att någon ska fixa allt. Det är du som måste ta ditt ansvar och ändra ditt beteende. Det är du som måste investera i miljövänlig el och elbil. Det är du som måste sluta konsumera. Och det viktigaste av allt - det är du som måste välja de billiga bönorna istället för det dyra köttet i affären. En bil släpper ut ungefär 3 - 12 kg koldioxid per dag i atmosfären medan tillverkningen av 45 gram kött orsakar 75 kg koldioxidutsläpp. Äter du en 90-gramsburgare måste du alltså skippa bilen i minst två veckor för att kompensera. Och låta bli att duscha på två år. Det går åt ungefär 19 000 liter vatten för att tillverka 90 gram kött, vilket motsvarar 15 minuters duschning per dag i ungefär två år. Jag har nu varit vegan i lite mer än ett halvår (inte ätit kött, fisk, kyckling, ägg, mjölk etc.) och har på så vis sparat ungefär 1 500 000 liter vatten. Vilket motsvarar att inte duscha på cirka 50 år. 
 
 
Det finns ingen högre makt som kommer ställa allt tillrätta. Det ligger inte i regeringens händer. Det ligger hos oss. Vi röstar mycket mer med våra pengar än vad vi gör i valen vart fjärde år. De val du gör gör skillnad. Det är vi som orsakar miljöförstöring genom vårat vardagliga beteende och det är vi som har makten att ändra oss. Vi kan bara förändra världen genom att förändra oss själva. Och den allra största och viktigaste förändringen vi som individer kan göra för miljön är att sluta äta och utnyttja andra levande varelser. Sluta äta kött, ägg och mjölk. Det gör stor skillnad!
 
 
Bli vegan och rädda Tellus och alla dess invånare. Ge dina barn och barnbarn en framtid <3  
 
 

I syrenbersån

 
 
 
 
 
Tänk att snart är det den tiden på året igen. Den tiden då syrenerna blommar. Den första smaken av sommaren. Mamma och pappa har en liten syrenberså i sin trädgård. Det är så härligt att sitta i den och läsa eller bara gunga i hammocken.
 
 
 
 
 
 
 
 
De här bilderna är tagna runt midsommar med min pappas kamera. Allt var sent förra året. Mammas och pappas syrener är en sort som blommar senare också. De brukade alltid slå ut vid skolavslutningen när jag och min bror var små.
 
 
 
 
 
 
 
 
Syren kan nog vara mitt favoritträd. Eller buske. Eller blomma eller vad det nu räknas som. Fast jag gillar inte att säga att jag har en favorit, för jag gillar det mesta som växer. Men syren är en av favoriterna. Den både doftar gott och ser vacker ut.
 
 
 

Mossa i håret

 
 
 
 
 
Det är sällan jag går promenader nu för tiden. Jag gjorde det mycket förr, men inte nu. Orken räcker inte riktigt till. Men när solen började försvinna från balkongen i kväll tog jag på mig jacka och vantar och gick ut på holmen. Där har jag inte varit på länge. Det var skönt men blåsigt. Eller bara skönt. För blåsigt kan ju vara härligt det med.
 
 
 
Månen var framme och över Mariebergsskogen gick solen ned. Och när jag kom in hade jag mossa i håret.
 
 
 
 
 

Det händer att fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man

 
 
 
 
Min vardagsklädsel är pösiga mjukisbyxor och t-shirtar och frisyren brukar vara hängande och otvättad eller uppsatt i en knut á la teskedsgumman. Men det händer, ytterst sällan, att jag klär mig i jeans, klänning eller kjol, tar på mig en snygg topp, fixar håret och kanske till och med använder smink. Det händer så sällan att Mats brukar utbrista: "Oj! Har du kläder på dig?!" Med det menar han inte att jag går omkring naken (fast det vore ju hur skönt som helst!) utan att jag nästan aldrig har på mig någonting annat än just mjukisbyxor och slappa t-shirtar. Som ju är kläder de med!
 
 
Två dagar i rad har jag nu, likt fantomen, lämnat djungeln för att vandra på stadens gator som en vanlig människa och jag tyckte det vore kul att föreviga dessa två ögonblick och samtidigt ge mig hän åt ett litet gömt intresse: mode. Det förvånar nog många att jag är intresserad av mode, för jag har så himla många olika stilar (skulle aldrig kunna välja en stil och hålla mig till den) och följer sällan modetrender. Men så är det alltså. Det är inget jättestort intresse och jag föredrar bekvämlighet framför stil, men nog gillar jag att sätta ihop olika outfits och frisyrer.  
 
 
 
 
 
 
I går kväll var jag, Mats, mamma, pappa och min bror Marcus på CCC här i Karlstad och såg på John Cleese. "Last chance to see me befor I die" heter hans föreställning. Jag svepte håret åt ena sidan i en låg hästsvans och blottade min sidecut (nu kan ni se hur det blev när jag klippte den bredare). I vänsterörat hade jag ett örhänge jag fått av min svägerska Marie. Det verkar vara från ett märke som heter Montini. Toppen är från frk. och den har jag fått av min farbrors fru eller hennes dotter. Har fått hur många Ikea-kassar med kläder av dem som helst. Så snällt! Skärpet är ett av många snygga 70-talsskärp jag har fått överta från min mamma och tröjan har jag fått av min pappas kusin. Den är från Vero Moda. De svarta jeansen är även de begagnade. Jag har fått dem av min kompis Kristin och de kommer från Dr. Denim.
 
 
 
 
 
 
I dag var jag på 2-årskalas! På mig hade jag en, vet inte vad jag ska kalla den... En body antar jag. Ni vet en sådan en knäpper mellan benen. Den är från Monki men jag har fått den av Kristin. Över den hade jag en tröja från märket Scenario, i min ägo hamnade den genom min goda vän. Halsbandet lånade jag av Marie, osäker på var den är köpt. Jeansen har jag haft sedan jag var 15-16 år. De har alltså minst 10 år på nacken. Jag har två par och de är lika slitna bägge två. Men jag älskar dem! De är köpta på Gina Tricot.
 
 
Edit: Vid närmare eftertanke var jag nog snarare 18-19 när jag köpte de där jeansen. Så då är de "bara" en sju år gamla ungefär.
 
 
 
 
 
 
Som ni märker har jag väldigt få kläder jag har köpt på mig, så även i min garderob. När jag skriver att jag har fått kläder från mina snälla släktingar och vänner, menar jag att de är begagnade. Alltså att jag har fått överta kläder som ändå skulle slängas eller skänkas till andra (Så himla fint och bra intiativ! Varför slänga när det finns så många som vill ha/behöver kläder? Om ni inte har några bekanta som vill ha begagnat finns det många organisationer som tar emot.). Och det är precis så jag vill ha det. Exakt det som har varit mitt mål de senaste fem åren. Jag har länge varit emot konsumtionssamhället. Dels på grund av miljön, det är inte hållbart, men också på grund av förhållandena för de som syr de flesta av kläderna vi i västvärlden köper. När jag var 20 år gick jag en liten kurs i klädsömnad. Jag sydde en klänning. Nu kommer jag inte ihåg exakt, men jag har för mig att kursen var tre timmar i veckan i sju veckor. Tre gånger sju är tjugoett. Jag sydde alltså på min klänning i 21 timmar och jag blev inte klar på långa vägar. Nu var ju jag nybörjare, för en professionell skulle det så klart gå mycket snabbare, men tänk er priset på den klänningen om jag skulle ha sålt den. Om allt skulle gått rätt och riktigt till med en rättvis timlön. Här (klick) har ni ett inlägg jag har skrivit om det orättvisa i att hantverksyrken som traditionellt kvinnor har sysslat med, är undervärderade och underbetalda. Inlägget är inspirerat av Pia på kammebornia.se. Hennes blogginlägg finns länkat i mitt inlägg om de undervärderade kvinnoyrkena.
 
 
 
Det är människor i andra länder, främst kvinnor, som sliter ut sig för att vi ska kunna köpa billiga kläder. En tröja ska inte kosta 200 kronor, det går inte ihop. Det är någon annan som får betala priset. Det får alltid konsekvenser när det fuskas på det här sättet. Människor utnyttjas. Här (klick) kan ni se tv-serien Sweatshop där modebloggare från Norge åker till Kamebodja för att jobba i en fabrik som syr kläderna de, och vi, köper i våra affärer. Till exempel H&M.
 
 
 
Jag har bestämt mig för att bara köpa begagnade kläder eller kläder från hållbara märken där arbetarna har mänskliga arbetstimmar och bra lön. De senaste åren har min ekonomi gjort det väldigt lätt för mig att hålla mig till det målet, men det här är ett mål jag satte för länge sen och trots att jag egentligen inte har råd eller vill stötta sådana verksamheter har jag brutit mitt löfte många gånger. Jag är inte mer än människa och jag blir också "kär" i vissa plagg eller i priset. Så jag dömer absolut ingen. Jag tycker bara att det ska skrivas och pratas om, sådant här. Om hur så himla mycket av det vi rika i väst gör påverkar fattiga människor, även fast vi inte aktivt gör någonting för att skada andra människor eller djur. Allting hänger ihop. Och det är bra att tänka på ibland. Det är inte fattigas fel att människor är fattiga. Det är inte på grund av invandringen eller tiggeriet som mormor inte får sylt på sina pannkakor. Det är på grund av rika som vill ha mer och mer och billigare och billigare.
 
 
 
Värt att ha i åtanke när vi går i affärer. 
 
 

Påtardag

 
 
 
 
I dag har jag varit på balkongen nästan hela dagen och planterat om blommor och plantor. Tänk att allt som behövs för att skapa mat är jord, vatten och ett frö.
 
 
 
 
 
 
Har du de tre sakerna kan du skapa liv. Är inte det fantastiskt? Ur ett litet, litet frö kan det växa en planta som förser dig med mat hela sommaren.
 
 
 
 
 
 
Naturen är verkligen helt perfekt <3
 
 

Det är väl dags

 
 
 
 
Det är nog dags nu. Att göra mig av med vinterpälsen. På balkongen är det så varmt att jag kan sitta i linne och shorts när solen ligger på och det dröjer inte länge förrän jag kan gå med benen och armarna bara på andra platser än på balkongen. Men för att göra det, för att känna mig helt trygg och säker på att ingen kommer kommentera mitt utseende, måste håret bort. Ja, inte på huvudet förstås. Där är det nästan tvärtom. Där ska håret svalla, men inte på kroppen.
 
 
Jag är väldigt hårig för att vara livmoderbärare. Eller, jag tror det i alla fall. Det är ju inte så ofta vi ser människor som identifierar sig som kvinnor med håret kvar på sina kroppar, så hur ska jag veta vad som anses som "hårigt" på en kvinna? Minsta lilla blonda fjun verkar uppröra, så då klassar jag min mörka behåring som väldigt hårigt. Även fast Mats skulle räknas som mer hårig än mig om vi hade samma kön. Nu har vi inte det. Han är född med snopp och jag med snippa. Han skulle nog inte klassas som speciellt hårig om en jämför med andra män (här kan jag ju faktiskt jämföra, eftersom jag ser mäns kroppsbehåringar hela tiden), men jag klassas troligen som väldigt hårig för att vara kvinna. Trots att Mats har mer hår på sin kropp än vad jag har på min är det jag som är hårigast. Det är ju sådana där stolligheter som patriarkatet för med sig. Helt obegripliga och ologiska tokerier!
 
 
Vi får ju inte ens se håriga ben i tv-reklamer för hårborttagningsmetoder. De som är riktade till kvinnor och tjejer då förstås. Rakapparater för män demonstreras genom att faktiskt raka bort hår. Men kvinnors kroppsbehåring får inte under några omständigheter synas, inte ens i syftet att visa hur håret kan tas bort. Förutom att det är väldigt konstig marknadsföring (Hur ska jag kunna veta att produkten tar bort hår om jag inte får se den ta bort hår, liksom?) så sänder sådana reklamer ut signaler att kvinnan inte får vara naturlig. Hon får inte vara så som hon är. Det är alltid något som ska ändras, "fixas" (Varför är det blå mens i tampong- och bindreklamerna?!?!!). Kvinnans kropp ses som äcklig i sitt naturliga tillstånd och det är så himla orättvist! Jag känner mig som mest kvinnlig och vacker när jag får vara precis som jag är. Hårig med brösten fria! Och mina bindor blir faktiskt röda när jag har mens. Jag blöder rött. Om du som livmoderbärare blöder blått bör du kolla upp det hos en läkare snarast!
 
 
Det finns ingen lag som säger att kvinnor måste raka benen och armhålorna. Jag kan gå ut så som jag är utan att få böter eller hamna i fängelse. Men jag vill inte det. Jag känner mig tvingad att raka mig även fast jag inte är tvingad. Det känns inte som mitt val att ta bort mitt hår på kroppen även fast det är mitt val. Det känns inte som mitt val eftersom jag inte orkar med kommentarer om mitt utseende. Kommentarer som jag garanterat kommer få om jag låter bli att raka benen i sommar. Så då har jag inget val enligt mig. Enligt andra kanske jag tar på mig en "offerkofta", men jag pallar inte negativa kommentarer om mitt utseende just nu. Hatten av till er som orkar!
 
 
Natashja (ladydahmer.nu) ställde för övrigt en väldigt bra fråga på sin blogg för någon dag sedan: Hur kommer det sig att det bara är kvinnor som sminkar och rakar sig för "sin egen skull"? För det heter ju ofta så, när vi kvinnor följer normerna. Att vi följer dem för våran egen skull och inte någon annans. Men då är det ju en väldigt bra fråga att ställa, varför det bara är kvinnor som följer normer för sin egen skull. Och vem eller vad är det som har gjort att vi tycker att till exempel slätrakade ben är snyggt. Tycker vi verkligen det eller är det våran uppväxt som har format våra åsikter? Jag tycker faktiskt att slätrakade, solbrända ben är snyggt, men jag är inte så säker på att jag skulle tycka det om jag växt upp i en kultur där kvinnor inte rakar benen. Och nu när jag har vant mig vid min egna kroppsbehåring tycker jag även att mina ben och armhålor är vackra med hår. Men jag märker tydligt att samhället inte tycker det, så då dras jag ju mer åt idealet, slätrakade ben, och tycker det är vackrare. Bara för att alla andra tycker det, på något vis. Hänger ni med? Och jag tycker absolut inte det är fel att följa ideal, jag gör det ju själv. För att "passa in" och slippa kommentarer. Så på ett vis rakar jag benen för min skull. För min sinnesfrid.
 
 
Citat från ladydahmer.nu:
 
"Jag är såklart och självklart av uppfattningen att kvinnor ska få göra vad fan de vill med sina kroppar även om det innebär följa normer och anpassa sig efter ideal. Och ingen jävel ska komma och peka fingrar, döma eller skuldbelägga. Dvs sminka och raka sig. Men också operera sig, blåsa upp läppar, strama till eller spruta in så mycket botox att det rinner ur alla porer eller skaffa pattar som Lollo Ferrari utan att förlora ett endaste uns respekt och människovärde från omgivningen. Så. Då har vi klargjort det. Nåt annat vore antifeministiskt. Att överhuvudtaget lägga ansvaret på kvinnor som försöker överleva i ett patriarkat där vi bara och enbart värderas utifrån vår knullbarhet när vi kapitulerar och tar del av smörgåsbordet av enkla lösningar går emot all analys och empati."
 
Håller med till hundra procent!
 
 
 
 
 
 
Hej då älskade, naturliga ben! Vi ses till hösten, för nu ska jag ännu en gång vika mig för samhällets normer och patriarkatets vilja.
 
 

Boktips

 
 
 
 
I går gick jag på stan och kollade på böcker. Jag hittade den här bland barnböckerna: Feminism pågår av Sassa Buregren och Elin Lindell. Jag har inga barn men jag tänkte direkt: "Den här måste stå i våran bokhylla!!". Det här är den första boken om feminism skriven till barn som jag har stött på. Jag har aldrig sett någon tidigare och självklart vill jag stötta det här intiativet. Kommer inte ens ihåg att vi läste om feminism i skolan. Bara som en liten parentes. Några bråkiga kvinnor i england som slogs. Typ. Så kommer jag ihåg det. Inte varför de slogs eller någon mer djupgående historia. Och på tal om historia så står det ju inte mycket om kvinnor i historieböckerna heller. Därför vill jag också passa på att tipsa om historiskan. En tidning som ges ut av Systerskapet AB. Tidningen finns bara att köpa i vissa affärer i bland annat Stockholm, vad jag har förstått, men den går att beställa på deras webbsida (klick) ! Ni kan också följa historiskan på instagram.
"Människans historia har blivit männens. Men så måste det inte vara." står det på deras hemsida. Så sant som det är skrivet! Kvinnor har också skapat historia.
 
 
 
Men tillbaka till Feminism pågår. Läste ut den i ett huj i går. Som så ofta med böcker riktade till barn krävs det inga långa, krångliga förklaringar kring hur saker ligger till. De fattar! Det är bara att skriva som det är och barn förstår direkt, till skillnad från oss vuxna som ska krångla till allt. Tänk om vuxna var lika logiska som barn, vad vacker världen skulle vara. Den här boken ska stå synlig i våran bokhylla så att vem som helst, kille som tjej, vuxen som barn, kan läsa om feminismens historia, feminismen i dag, feminism ur barns synvinkel, feminism i kulturen med mera med okomplicerade ord och meningar. Himla bra och lärorik! Jag gillar alla roliga illustrationer och det finns så många klockrena citat i den här boken. Jag tycker framförallt om det här stycket:
 
 
 
"Idag har kvinnan större möjlighet att bestämma över sitt eget liv men det har inte hänt av sig själv. Det är för att kvinnor har protesterat och bråkat, vägrat finna sig i den snäva roll som tilldelats henne. Och bråkandet har gett resultat. Det har inte gått fort, ibland med små myrsteg, ibland med lite större steg, men framåt har det gått. Och det är många kvinnor och en del män som gjort skillnad, som vi kan tacka för att vi lever så mycket friare idag."
 
 
 
Det önskar jag att någon hade förklarat för mig när jag var barn, eller vuxen också för den delen, att alla möjligheter jag har i dag, allt jag faktiskt har friheten att göra, är tack vare att kvinnor innan mig har kämpat för de rättigheterna. Det är tack vare feminismen jag är såpass fri som jag är. Att som kvinna inte kalla sig själv för feminist är detsamma som att tacka nej till alla sina rättigheter.
 
 
 
Hoppas barn i skolan, och hemma, får läsa den här boken istället för alla de kvinnoförnedrande barnböcker som finns och att kvinnorättskampen får lika stort utrymme på historielektionerna som andra kamper mot förtryck. Natashja (ladydahmer.nu) har skrivt ett bra inlägg (klick) om hur mycket kvinnohat och homofobi det finns i våra barnböcker. Det är inte konstigt att sådana synsätt lever kvar än i våra dagar när barn fortfarande läser sådana böcker.
 
 
 
 
 
 
"Det är ju så här det börjar. Det är väl ändå ganska få föräldrar som medvetet säger till sina barn att bögar är äckliga eller att tjejer är dumma, men det är ju sådana här småsaker som bygger upp en normaliserad bild av att det är normalt att tycka och känna såhär. Och när man försöker lyfta det så protesteras det ju också: 'nä men barn är ju barn och de här böckerna är skriva så att barn ska känna igen sig!' jaha hörru, skitbra anledning att ytterligare späda på skitidéer som barn har fått för sig. Verkligen. Ditt barn är redan homofob och då är det bra att bekräfta den tanken, va?"
 
 
Text och bild från ladydahmer.nu
 
 

Sidecut

 
 
 
 
I tisdags tog jag mod till mig och slängde mina hårplaner i väggen - jag klippte en sidecut! En liten blyg en på knappt ett par centimeter. Men nu när jag har provat på i några dagar, och trivs så himla bra, har jag bestämt mig för att klippa den bredare till veckan.
 
 
 
 
 
 
Den är ojämn som tusan och jag ser fläckvis flintis ut, men jag tänkte att det gör ju inte så mycket. Om ett par veckor har det växt ut såpass mycket att skalpen inte syns.
 
 
 
 
 
 
Jag återkommer då med bilder. Men just nu ville jag främst visa hur resultatet blev av min kaffetoning som jag också gjorde i tisdags. Har tonat med kaffe förr och blivit nöjd med resultatet, men det tvättas ur så himla fort. Håller i sig ungefär 2-3 tvättar och efter varje tvätt syns en stor skillnad. Eftersom jag har slutat tvätta håret med schampo hoppas jag att det håller i sig längre denna gången. Jag gjorde väldigt starkt kaffe den här gången. Ungefär 1 1/2 dl kaffepulver till 8 dl vatten. Låt kallna och blanda med någon matsked olivolja. Tvätta sedan håret och häll över kaffeblandningen. Vrid ur och linda in i plastfolie. Låt sitta i 2 - 4 timmar och skölj sedan ur. På mitt hår, som redan är brunt, ger kaffe en chokladbrun ton. Men som ni ser på bilden täcker det inte gråa hårstrån. Det framhäver dem tydligen.... -_-
 
 
 
 
 
 
Jag trivs så himla bra i sidecut och kan inte sluta kolla på den. Men ska jag vara ärlig är jag mest nöjd med mitt "alvöra", haha! Det ser bara spetsigt ut framifrån och det är få som håller med mig om att det ser ut som ett alvöra, men jag tänker fortsätta envisas och hålla drömmen levande! Tror nog att jag är släkt med alverna i alla fall ;-)
 
 

Därför undviker jag gluten

 
Sommaren 2014 bestämde jag mig för att sluta äta gluten. Jag hade länge dragit ner på det och märkt att jag inte mådde bra av att äta det, men jag bestämde mig för att sluta äta det helt efter att ha läst det här (klick). Allas tarmar skadas av gluten, oavsett om du lider av celiaki (glutenintolerans) eller inte. Fast lider en av celiaki blir en såklart väldigt sjuk direkt efter intagande av gluten. Gluten leder till läckande tarm hos alla enligt doktor Alessio Fasano och hans forskning (klick). Läckande tarm innebär att små, små, mikroskopiska matpartiklar åker ut i blodomloppet från tarmen. Egentligen ska tarmen bara låta nedbruten mat åka ut i blodet, så som vitaminer, mineraler, fettsyror etc. Men när tarmen "läcker", det vill säga, släpper ut små osmälta matbitar i blodet, kan det leda till inflammationer i kroppen, matkänslighet och autoimmuna sjukdomar. Kroppens immunförvar attackerar matbitarna men även kroppens egen vävnad, till exempel sköldkörteln eller levern.
 
 
 
De flesta som lider av någon typ av inflammation i kroppen blir bättre av att utesluta gluten helt ur sin kost. Något jag verkligen har märkt nu i efter hand. Det var inget jag tänkte på förr, men nu när jag inte är det längre har jag insett att jag var svullen i kroppen. Främst under ögonen, runt hakan och käken och magen. Alltså, min mage <3 Som du har fått lida genom åren. Jag tror jag ska skriva ett separat inlägg om vilka besvär jag har haft med den och hur det är nu, vilken enorm förbättring det har blivit efter jag slutade med gluten, blev vegan och äter mest råa frukter och grönsaker.
 
 
 
Sedan nyår har jag ätit gluten igen lite då och då. Som ett experiment, se om jag märker någon skillnad. Och det gör jag. Det första gluten jag år var lite sojasås. Jag märkte ingenting, varken direkt eller några dagar efteråt. Sen någon vecka senare när vi beställde mat smakade jag en vårrulle av Mats. Märkte ingenting. Ytterligare någon vecka gick och jag provade att äta ett hamburgerbröd. Blev nästan direkt lite småyr och illamående, så som jag kommer ihåg att jag kände mig innan jag hade slutat med gluten helt och åt det lite då och då. Jag tyckte det var så konstigt då, att jag kunde bli så yr och snurrig av att äta gluten. Jag förstod inte varför, för alla blodprov och avföringsprov visar att jag inte är glutenintolerant, och celiaki visar sig på annat vis, vad jag har förstått. Det var inte förrän i höstas jag läste att gluten innehåller morfin. Eller en typ av morfin som påverkar kroppen på samma sätt. Tror det heter glutein, om jag inte minns fel. Då klickade det för mig. Det kanske kan låta otroligt eller löjligt i andra människors öron, men jag är jättekänslig för droger så som koffein, nikotin och tydligen också morfin.
 
 
 
För två veckor sedan åt jag Max nya, veganska hamburgare: BBQ Sandwich. Den var jättegod men jag kände mig likadan. Snurrig och vid det här laget kände jag att det påverkade magen också. Jag ska inte påstå att jag har fått ont, men det känns obehagligt på något vis långt ner. I hela tarmpaketet. Känner ingenting i magsäcken. Magen har också blivit "svullen". Känns så löjligt att skriva det för det är ingenting om jag jämför med hur det var för några år sedan, men jag känner mig svullen. Magen är spänd och hård och det känns obehagligt. I lördags bestämde jag mig för att prova en gång för alla. Jag åt fyra smörgåsar. Usch vad jag mådde illa. Och gör fortfarande. Hela söndagen och måndagen sprang jag på toa. I går började det lugna ner sig och i dag börjar illamåendet släppa. *Peppar, peppar*. Har känt mig stressad ett tag, så det kan vara därför jag mår illa också. Men de där smörgåsarna gjorde definitivt inte saken bättre!
 
 
 
Nu har jag testat och jag vet att gluten inte är någonting jag mår bra av. Det gör mig ännu mer säker på mitt beslut att utesluta det ur min kost och jag kommer gå tillbaka till hur jag har ätit i nästan två år. Morfinet lär ju vara ute ur mitt system relativt snart (hoppas det tar bort illamåendet!), men det kommer ta 3 - 6 månader innan immunförsvaret slutar arbeta för hårt. Det krävs sådana yttepytte mängder av gluten för att tarmen ska börja läcka, ca. 1 mg, och det kan ta upp till 6 månader innan immunförsvaret slutar attackera den egna vävnaden även om tarmen har slutat läcka enligt doktor Fasano. Så ge inte upp! Om du känner för att prova glutenfri kost ge det sex månader och känn efter först då hur du känner dig. Det tar såpass lång tid för immunförsvaret att hajja att tarmen inte läcker längre. Och tänk på att kolla e-nummer och att även havre innehåller gluten. Havre innehåller inte gluten i sig själv men eftersom det handskas av samma maskiner som vete, korn och råg kan det inte räknas som glutenfritt. Semper har glutenfria havregryn att köpa. Personligen har jag ätit vanlig havre eftersom jag äter havre så sällan, men nu ska jag låta kroppen läka i sex månader igen innan jag äter något med ens spår av gluten.   
 
 
 
 
 
 
Så här har min helg och början av veckan sett ut. Jag sitter ofta ute på balkongen inlindad i filtar, även om det inte är fint väder. Det blir så instängt i våran lägenhet och jag gillar frisk luft. Men nu har det blivit extra mycket tid ute på balkongen mellan toalettbesök och diverse sysslor. Om ni undrar över stolen mitt emot mig så lägger jag upp benen på den och lutar mig tillbaka. Har somnat nästan varje dag de senaste dagarna, haha! Är så avkopplande att höra fiskmåsarna.
 
Ju mer rent jag äter och lever, desto mer känslig blir jag. Kan inte ens äta kakao längre (det innehåller koffein) och jag svimmar nästan av konstgjord parfym. Men samtidigt känner jag mig starkare och starkare för var dag som går. Kanske låter paradoxalt, men även fast jag har mått så sjukt illa de här dagarna och sprungit på toa har jag ändå orkat gå och handla och fotografera och till och med klippt mig (Bilder kommer nog i morgon eller under helgen) !  Det är som att kroppen säger till direkt när den inte gillar någonting, nu när jag har börjat lyssna på den. Eller så sa den till förr också men det var så mycket den inte gillade så det blev normalt att må lite halvkasst. Jag tror på det senare. För även fast jag länge har varit miljöintresserad och intresserad av kost så är det först nu, när jag lever relativt rent, som jag inser hur mycket skit vi får i oss och på oss. Varje dag. Det är otroligt vad våra kroppar tål mycket ändå.
 
 

April, april...

 
 
 
 
Haha, såg den här och tyckte den var så kul. Och hemsk. Och sann. Tänk vad mycket vi har fått "lära" oss om kost och hälsa, och så är det mesta ren och skär rappakalja med inga som helst forskningar eller bevis i ryggen. Nej, mjölk ger dig inte starka ben och tänder - det ger dig benskörhet. De länder som dricker mest mjölk är de länder som har flest fall av benskörhet och de som dricker minst har minst fall. Graferna följer varandra klart och tydligt - de är oskiljaktiga! Det som ger dig starka ben och tänder är d-vitamin = sol.
 
 
Tänker på alla andra skämt en hör dagligen, både som köttätare och vegan: "Vi har ätit kött i alla tider", "Kött gjorde våra hjärnor större", "Du måste äta kött för att få i dig protein/järn/b12", etc.
 
 
Nej, nej och nej. Finns inga som helst bevis för det där. Det finns bevis för det motsatta. Och, just det... Processat kött orsakar cancer - det är också bevisat. Rött kött orsakar mycket troligen cancer, men det behövs mer forskning innan det kan klassas som cancerogent.
 
 
Jag hoppas att livsmedelverket tar bort sina konstiga rekommendationer för cancerframkallande kött (Hur tusan tänker de? De skulle väl aldrig rekommendera cigaretter till exempel), att läkare, dietister och folk i allmänhet slutar prisa djurprodukters hälsoeffekter och börjar läsa den forskning och de resultat som faktiskt bevisar att det inte är nyttigt för oss att äta. Veganism eller vegetarism är ju inga nya, trendiga "dieter". Det har alltid funnits veganer och kommer alltid att finnas. De började studera veganismens hälsofördelar redan på 40-talet, det är snart åttio år av forskning och alla pekar de på samma sak: Att veganer lever längre, hälsosammare liv. Ju mer djurprodukter du utesluter ur din kost, desto mindre är risken för sjukdomar.
 
 
Ibland kan jag tänka att vi alla blir utsatta för världens längsta aprilskämt och en dag kommer regeringen eller livsmedelverket eller läkare utbrista: 
 
 
April, april! Cancer. Det orsakar cancer... 
 
 

RSS 2.0