Det hänger ihop

 
 
 
 
När en påpekar orättvisor som djur utsätts för av den mänskliga handen anklagas en ofta för antropomorfism. Alltså för att sätta mänskliga egenskaper på icke-mänskliga ting och djur. Men det stämmer ju inte. Det är snarare tvärtom. Att många väljer att ignorera kännande organismers känslor därför att de ser människan som högre stående och unik. Visst är människan unik på många sätt, men inte när det kommer till att ha ett centralt nervsystem. De allra flesta djur känner sådant som smärta, obehag, rädsla och skräck. De blir deprimerade och får psykiska men om de utsätts för traumatiska händelser eller tvingas leva på sätt som de mår dåligt av. De kan såklart också känna glädje och lycka och kärlek. Känslan kärlek uppstod förmodligen samtidigt som bröstmjölken då honor började ta hand om sina ungar även efter födseln. Moderskärleken är den starkaste kärleken inom nästan alla djurarter.
 
 
Jag har blivit anklagad för att förminska människors olika utsatthet och lidande under till exempel förintelsen eller slavhandel när jag jämför det med hur vi behandlar många icke-mänskliga djur. Jag håller inte med och tycker att det snarare är förnekan och förminskandet av djurs känslor och upplevelser som är det stora problemet.
 
 
Jag tror också att vår förmåga att att förneka det här är den stora, stora grunden som nästan alla typer av förtryck vilar på. Hur kan vi samsas som människor när vi utnyttjar andra djur så som vi gör? Hur kan vi lära oss att det är fel att döda och skada när de allra flesta av oss bidrar till sådana handlingar dagligen? Inte medvetet, men någonstans ligger det och gnager. Det tror jag i alla fall. Att de allra flesta av oss vet att köttet som ligger på tallriken tillhör en kännande individ som dödats endast i syfte att hamna på en tallrik.
 
 
Jag tyckte i alla fall att det var som en sten lyftes från mitt bröst när jag insåg att jag inte behövde äta djur eller utnyttja dem på något annat sätt. Det gjorde mig mer öppen för vad andra människor än de med samma privilegier som mig utsätts för och upplever. Jag tror definitivt att det gjort mig till en bättre person. Även fast det också gjort mig deppigare. Det är inte lätt att ta in allt som icke-mänskliga djur har fått utstå och att inse att jag också bär skuld för det. Det är också svårt att se djur fortsätta dödas utan att kunna göra någonting åt det här och nu. Det är en sådan oerhörd stor del av nästan alla kulturer som går tillbaka tusentals år. Det är socialt och moraliskt accepterat nästan överallt i världen och då är det väldigt svårt att ändra på. Korna på bilden bor några hundratals meter från mig. Jag vet inte om det är mjölk- eller köttkor. Hur som helst kommer de inte få leva länge till. Och det finns inget jag kan göra åt det. Det gör ont. Samtidigt går det inte att gräva ner sig i sådant en inte kan förändra utan faktiskt jobba på det som går att ändra på. Säga ifrån så mycket en orkar och så vidare.
 
 
Jag är feminist även för andra djur än människans skull. Det är honornas kroppar som utnyttjas hårdast (hanarna dödas ofta direkt efter födseln eller efter några månader vilket är lika hemskt det) och jag vill inte bidra till det. Det kvinnliga reproduktionssystemet är heligt för mig och jag tänker inte utnyttja andra honor för deras menstruation eller bröstmjölk. De här tankegångarna är inte så populära inom feministiska kretsar vad jag tycker mig kunna se. Men jag tror att det hänger ihop även här. Utnyttjar vi honor inom andra djurarter är steget inte långt att ta för utnyttjandet av mänskliga honor.
 
 
Det går ju såklart att debattera rätten att utnyttja och döda icke-mänskliga djur. Bara för att jag tycker att det är fel så är ju inte det den absoluta sanningen. Men så här tänker jag i alla fall, att de flesta förtryck hör ihop.
 
 
Jag avslutar med ett citat från Pythagoras: Så länge som människor dödar djur, kommer vi döda varandra.
 
 

Ansvar och makt

 
Det är ungefär ett och ett halvt år sedan jag klippte av mig allt hår och verkligen tröttnade på att vara till lags. Inte för att jag lyckats särskilt bra med det. Är ganska socialt obekväm och säger ofta "fel" saker och så. Men jag har försökt vara till lags. Inte trampat folk på tårna och tagit på mig ansvar även fast jag inte orkat. Det är nog därför folk tycker att jag är för snäll. Just därför att jag ofta ställer upp. Snäll är jag inte alltid. Jag har sagt och gjort mycket dumma saker. Och säger och gör.
 
 
#Metoo har verkligen fått mig att tänka på mina ansvarsområden. Vilka privilegier jag har. Vilken makt jag besitter. För priviligerad är jag som tusan. Jag är vit, smal, cis, lever heterosexuellt. You name it. Jag kan kryssa för de allra flesta rutor för normativitet. Kanske mitt största privilegium är att jag är vuxen och därför alltid besitter makt över barn. Jag kan inte bli arg på barn eller vara fysisk mot barn därför att jag är så mycket starkare än dem. Och även de barn jag inte är fysiskt starkare än, till exempel tonåringar, har jag ändå makt över i egenskap av vuxen. I sådana relationer är det alltid jag som har ansvaret, vare sig jag vill eller inte. Det är något jag verkligen jobbar på, att ta mitt ansvar som vuxen. Jag har aldrig någonsin skrikit åt ett barn (hoppas jag) eller använt min fysiska styrka mot hen. Och det kommer jag aldrig någonsin göra! Men jag är dålig på att vara den som tar ansvar. Vara den som fattar beslut och säger ifrån när barnet gör någonting elakt eller problematiskt medan hen testar gränser. Jag är dålig på att föra konversationer och jag är dålig på att dölja när jag är sur eller arg. Jag skriker som sagt aldrig, men jag tror barn märker ändå. Jag själv är väldigt känslig för energier så jag vet hur det känns att vara nära någon som är arg eller deppig. Även fast jag inte är arg på just barnet kan det ju vara otrevligt ändå.
 
 
Sen så är det väldigt svårt att veta vad mer det är jag behöver ta ansvar för. Allt dumt jag sagt och gjort och säger och gör. Absolut. Men mer då? Vad är rimligt och vad är orimligt. Vad läggs på mig som kvinna och vad är inte mer än rätt att jag tar ansvar för? Jag har ju faktiskt inga barn och jag har inte heller valt att jobba med dem, ändå har jag haft ansvar över barn. Jag har både tagit på mig det ansvaret, men jag tycker också att det har lagts på mig. Det är inte lätt att som kvinna säga nej till barnpassning, för som vi alla vet respekteras inte kvinnors "nej" lika mycket som mäns. Jag tycker att det ses som en självklarhet att en som kvinna är bra med barn - oavsett om en har egna eller inte. Medan en man inte behöver ha bra hand med barn. Inte ens som pappa.
 
 
En sådan sak som jag förstår är orimlig att jag tar på mig ansvar för, men som ändå är svårt att skaka av sig, är mitt utseende. Sedan jag var i tidiga tonåren har jag fått höra att min smalhet gör andra flickor sjuka. Att jag borde tänka på hur jag ser ut därför att det påverkar andra. Jag har försökt att gömma mig i bylsiga kläder så det inte ska synas hur spinkig jag är och jag har försökt gå upp i vikt i flera år. Jag slutade bland annat att träna och gick hos dietister. Tills jag en dag slutade och insåg hur oerhört dumt det är att jag ska ha det ansvaret vilandes på mina axlar. Jag gömmer mig inte längre. Jag vågar ha bikini och korta shorts. Även på bild. Jag ser ut så som jag gör och visst kommer det med ansvar. Jag som smal är inte alls diskriminerad i egenskap av att vara smal, så som överviktiga är. Men jag vill kunna se ut så som jag ser ut utan att behöva skuldbeläggas för andras sjukdomar. Precis som vilken man som helst.
 
 
Jag vill också kunna prata om hälsa och kost eftersom jag tycker att människan har gått vilse där och alla har rätt att göra informerade val. Hur många män som pratar om kost och träning får höra att de borde tänka på vilka signaler de sänder ut? Hur det de gör påverkar unga pojkar? Jag nämner aldrig vikt och kommer heller aldrig göra det eftersom det inte går att se på en persons yttre hur hälsosam hen är. Jag tycker också att alla har rätt att välja hur hälsosamt en vill leva och bilda sig sina egna uppfattningar kring forskning. Ändå kan jag uppleva att när jag pratar eller skriver om kost så läggs ett ansvar på mig. Men utseendehetsen är enorm och ätstörningar en verklighet allt för många lever med, så visst har vi alla ett gemensamt ansvar där. Och jag tycker ju inte att mannen är en bra förebild, så bara för att de med det sociala könet man tillåts att göra någonting betyder inte det att det blir bra om vi som uppfostrats till kvinnor börjar göra likadant.
 
 
Men nog är det mycket ansvar som läggs på kvinnors axlar. Det tycker jag. Speciellt när det kommer till andras välmående. Mannen tillåts vara mycket mer solitär och fri på den punkten. Jag tror definitivt att det behövs mer balans där. Men det tror jag också håller på att ske.
 
 
Det där jävla orimliga ansvaret vill jag bara kasta i sopkorgen! Samtidigt som jag vill bli bättre på det rimliga.
 
 
 
 

Månadens böcker: Januari 2018

 
 
 
 
Jag har lånat en e-bok den här månaden. Så praktiskt att det går att göra det på bibliotek! Då slipper en lämna tillbaka böckerna när lånetiden är slut. De försvinner av sig själv. Tror dock inte att det är någonting som jag kommer göra ofta. Mina ögon blir så trötta av att kolla på skärmar en längre stund. Men det är ju himla miljövänligt och bra att det alternativet finns. Både när en lånar och ska köpa.
 
 
Boken jag lånade i e-boksformat var Katarina Johanssons Badskumt: Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg (2012) som jag har tänkt läsa i flera år. Jag lånade också Katarinas bok Rumsrent: Hemmafixarens guide till ett giftfritt, miljövänligt och hälsosamt hem (2016). Båda böckerna har ungefär samma tema med fokus på syntetiskt framställda kemikalier och ämnen (även naturligt förekommande diton) och hur de påverkar hälsa och miljö. Badskumt fokuserar på det vi använder på oss själva och Rumsrent det som vi bygger våra hem med. Jag tänker inte skriva så mycket mer om dessa böcker eftersom det är svårt att komma ihåg all information. Jag tänker att det här är sådana böcker en kan ha hemma och kolla i när en ska införskaffa någonting nytt. Livscykelanalys skriver Katarina om i Rumsrent. Jag gillar verkligen det tänket. Att gå igenom ett materiels livscykel. Hur påverkar det miljön och hälsan under tillverkningen och i hemmet? Hur bryts det sedan ner när det har fyllt sin funktion? Bryts det ens ner? Vi spenderar ungefär 90% av vår tid inomhus i Sverige (har jag för mig att det stod i Rumsrent). Så jag tycker verkligen det är värt att investera i en så hälsosam inomhusmiljö som möjligt. Lika viktigt tycker jag det är att inte utsätta huden för alla kemikalier som finns i hygien- och skönhetsprodukter. Vi behöver nästan ingenting av allt som finns att köpa. Det handlar helt enkelt om vanesak och norm. Jag tycker det är bra att båda böckerna tar upp var det går att hitta vilka ämnen som är tillåtna inom till exempel EU men också vad enskilda länder har för rekommendationer och varför rekommendationer och förbud inte alltid går hand i hand med det forskning pekar åt. EU:s kemikalieförordning heter REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restrictions of Chemicals). På kemikalieinspektionens hemsida kan du läsa om CMR-ämnen (cancerframkallande, mutagena och reprodiktionstoxiska ämnen). Tydligen ligger Danmark i framkant när det gäller försiktighet kring kemikalieanvändning. De avråder bland annat gravida från att färga håret och rekommenderar dem att äta ekologiskt. Danska Miljøstyrelsens hemsida heter mst.se.  
 
 
Food Pharmacy: En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat är en bok skriven av Mia Clase och Lina Nertby Aurell som driver bloggen foodpharmacy.se. De har också en podd med samma namn: Food Pharmacy. Ungefär 80 % av immunförsvaret har med våra bakterier i tarmarna att göra och det är först nu forskningen kring det här har kommit i gång och tas på allvar. Även fast det har varit känt ganska länge. Ni kanske känner till att vi ska ha mestadels goda bakterier i våra tarmar. Lina och Mia kallar dem för Luke Skywalkers och de onda bakterierna för Darth Vaders. När Darth Vader tar över i våra tarmar skapar det kronisk inflammation som i sin tur kan leda till så kallade livsstilssjukdomar som till exempel diabetes. Här i västvärlden dör vi ju sällan av virus eller svält utan på grund av hur vi lever. Mia och Lina har samlat den forskning som finns kring de bra och dåliga bakterierna i våra tarmar och vad vi kan göra för att öka våra Lukes och ta kål på Vader. Jag har lärt mig mycket nytt, men jag håller inte med om allting. Baserat på annan forskning jag läst.
 
Lina och Mia tycker till exempel att det är nyttigt att äta mycket fisk för att få i sig omega-3. Jag tycker att vi kan få i oss omega-3 från andra källor så som hampafrön, chiafrön och valnötter (innehåller endast ALA). Eller varför inte från samma ställe som fiskarna? Från alger (innehåller EPA och DHA). Det är de som producerar omega-3 och fiskar är rika på det eftersom de äter plankton. Om du ändå vill äta fisk för omega-3-fetternas skull måste du äta vildfångad fisk eftersom odlad fisk är högre i omega-6 än omega-3 och det är inte nyttigt för kroppen med det förhållandet mellan fetterna. Men äter du vildfångad fisk bidrar du till skövlingen av havsbotten plus att du äter högre upp i näringskedjan än du behöver och därmed förbrukar mer av jordens resurser än du måste. Sen så har vi ju den etiska aspekten. Fiskar har ett centralt nervsystem vilket betyder att de har ett medvetande. De  upplever sådant som smärta och rädsla. Eftersom vilda fiskar är vilda skyddas de inte av djurskyddslagen och det är lagligt att i princip döda dem hur som helst. Troligtvis kvävs de flesta till döds, vilket kan ta flera minuter och orsakar mycket lidande. Fiskar visar också tydligt en vilja att leva. Det gör växter också. Men ju högre upp i näringskedjan du äter desto fler organismer har fått sätta livet till. Både växter och djur. Därför tycker jag det är mer etiskt försvarbart att äta växten direkt istället för via ett djur. Eftersom människan kan äta långt ner i näringskedjan. Havet och sjöarna är också väldigt ohälsosamma miljöer fulla med gifter. Äter du växter och djur från hav och sjöar får du i dig tungmetaller och syntetiskt skapade ämnen helt i onödan. Så jag tycker helt enkelt att det är mindre krångligt och säkrare att äta odlade alger eller omega-3-tillskott från odlade alger än att äta fisk från hav och sjöar. Simris Alg (simrisalg.se) är svenskodlade alger rika på EPA och DHA.
 
I boken skriver Lina och Mia också att det är bra att hålla sig borta från sockerrika frukter och istället äta dem omogna, när de fortfarande består mer av stärkelse än av socker. Jag håller inte med där heller eftersom jag inte tror att det är farligt att äta frukt så länge du får i dig tillräckligt med fibrer som håller blodsockernivån jämn. Fibrer kan bara brytas ner i tjocktarmen och därför utsöndras sockret sakta under hela matsmältningen och du får inga toppar och dalar i blodsockret. Därför är det bra att äta sådana frukter du kan äta hela. Med skal och allt. Och om du äter söta fruker utan skal, till exempel banan (det går faktiskt att äta bananskal, men inte är det särskilt gott), är det viktigt att äta mycket olösliga fibrer till. Så som spenat och grönkål. Varför inte göra en smoothie? I smoothien kan du också låta bananskalet vara kvar. Smaken av det känns inte bland allt annat..
 
Något jag däremot gärna undviker, men som rekommenderas i boken, är oljor. Raffinerat fett helt enkelt. Noll fibrer. Baserat på det jag läst har människokroppen svårt att ta hand om fett i stora mängder och det orsakar massa problem när det lagras i våra organ. Så det är extra viktigt att enbart äta "helt" fett med alla fibrer intakta så att kroppens signaler kan säga till tydligt när det är nog. Oljor är också ofta högre i omega-6 än omega-3.
 
Nu kanske det verkar som om jag inte gillar Food Pharmacy, men det gör jag. Annars skulle jag inte rekommendera den. Den har verkligen fått mig att vilja ta hand om mina goda bakterier bättre. Jag är ganska slarvig av mig när det gäller kosten. Inte det veganska eftersom det är så mycket bredare än min egen hälsa (fast ibland har produkter med honung och mjölk slinkigt ner när jag inte orkat vara "krånglig"). Men det händer väldigt ofta att jag äter processat och halvfabrikat. Oljor och raffinerat socker. Och mitt omega-6-intag är mycket högre än mitt intag av omega-3. Även fast jag vet att det inte alls är nyttigt.
 
Sen så är inte jag varken forskare eller utbildad inom kost. Jag förmedlar bara det jag läst från just sådana och den uppfattning jag har bildat mig. Så som du som läser är kapabel att bilda dig din egna uppfattning.
 
Jag har för mig att Mia och Lina skrev i boken att det här är deras sammanställning av fakta. Olika forskare kommer fram till olika slutsatser. Faktan kan ju bara säga så här är det. Men varför det är så och hur en kan göra för att påverka tycker helt enkelt forskare olika om. Så det enda en kan göra är att bilda sig sin egna uppfattning och leva så mycket eller lite en vill efter den. Som Lina och Mia (och Platon) skriver: Det finns en idévärld, en "perfekt" värld, och så finns sinnevärlden. "Verkligheten". I idévärlden lever du perfekt, men som vi alla vet ser det inte riktigt ut så i sinnevärlden. Och det är helt okej. Sen så är ju det här en bok om tarmfloror. Bara för att ett livsmedel inte påverkar tarmfloran negativt betyder inte det att det är nyttigt för resten av kroppen. Och tvärtom.
 
 
Om jag ska sammanfatta Food Pharmacy och hur du enligt boken kan öka dina Luke Skywalkers (goda bakterier) så skulle jag skriva så här: Ät mycket råa frukter och grönsaker. Fokusera på gröna blad, så som spenat, grönkål, rucola. Hetta inte upp maten över 80 grader, absolut inte över 160, och dra ner avsevärt på animaliska produkter. Periodisk fasta rekommenderas också för att gynna de goda bakterierna i tarmen.
 

En del har grisar på tallriken

 
 
 
Jag har dem i fönstret istället.
 
 
Julen är verkligen grisens högtid. På ett negativt sätt. Men det går ju såklart att ändra på. Det finns inget som säger att vi måste äta grisens skinka, revben, fötter och muskler bara för att människor innan oss har gjort det. Himla dåligt rättfärdigande, om du frågar mig.
 
 
Förra året skrev jag ett långt blogginlägg om hur grisar har det i Sverige och vad de avänds till. Det kan ni läsa här (länk). Det tog mig runt en arbetsdag att samla information och skriva det. Jag använde främst källor som Djurens rätt och Djurrättsalliansen som inte har någonting att vinna på köttindustrin. Jag använder inte källor från bönder eller industrin eftersom det då blir jäv. Självklart påstår de att grisar (och alla andra djur) har det bra i Sverige! Vore mycket konstigt om de påstod någonting annat eftersom de skulle förlora på det. Kan rekommendera att ni kollar på Köttlobbyn (länk) om köttindustrin och vad de gör för att tysta ner forskning som hotar deras intresse.
 
 
Tycker också att ni ska se Henrik Schyfferts nya program Köttets lustar (länk) där han bland annat besöker ett slakteri och bondgårdar. I Sverige. När en läser vad som skrivs och lyssnar på folks argumentationer kring varför det är okej att äta djur så landar det nästan alltid i att Sverige har världens bästa djurhållning. Människor blundar ofta för det som finns dokumenterat och fortsätter att föreställa sig en Bullerbyidyll där grisarna glada självdör. Eller? Jag tycker det ofta kommer till den punkten i diskussioner.
 
 
Vill ni också skippa grisen på julbordet i år kan jag verkligen rekommendera Icas griljerade rotselleri (länk). Har också hört att det går att griljera kålrötter. Det finns även färdiga veganska "julskinkor" att köpa i affären. Bland annat Astrid och apornas julsk*nka (länk).
 

VÖRTBRÖD - Veganskt, Glutenfritt

 
 
 
Jag är så nöjd med mitt vörtbröd! Tror äntligen att jag fått till det. Lussebullarna talar jag tyst om...
 
Kollade på lite olika recept och slängde ihop ett eget. Och det blev faktiskt riktigt gott om jag får säga det själv. Lyckades dock inte få dem att jäsa ordentligt, så de smakar alldeles säkert öl. Men vörtsmakerna döljer det, haha. Är du bättre på jäst än vad jag är så kommer du garanterat få ett gott, glutenfritt julbröd att mumsa på.
 
Vörtkryddorna har jag snott rakt av från dessa (länk) kallajästa vörtbröd från karinevelina.se.
 
 
Vörtbröd 3 - 4 limpor
 
8 dl teffmjöl
4 dl fullkornsbovetemjöl
1 1/2 dl majsstärkelse
2 msk fiberhusk
3 tsk salt
2 tsk mortlad anis
2 tsk mortlad fänkål
2 tsk malda pomeransskal
2 tsk mald nejlika
2 tsk kanel
1 tsk mald ingefära
 
5 dl sojadryck
5 dl soygurt
1 dl sirap
Ett paket jäst
 
1 1/2 dl russin
1 1/2 dl frysta lingon
 
Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Utelämna 1-2 dl teffmjöl och tillsätt efteråt ifall degen blir för lös.
Värm sojadrycken och soygurten till fingervarmt och lös upp jästen i vätskan. Använder du torrjäst blandar du den med de torra ingredienserna.
Blanda samman vätskan och de torra ingredienserna till en någorlunda lös deg. Blanda därefter ner russin och lingon. Låt jäsa till dubbel storlek, ett par timmar ungefär. Om du inte värmer vätskan kan du låta den kalljäsa i kylskåpet över natten.
 
Forma till limpor (behöver inte arbetas när det är glutenfritt) och grädda i 175 grader i 20 - 30 minuter. Vänta tills limporna kallnat innan du skär upp dem.
 
 
Jag åt några limpskivor med hemmagjord rödbetssallad och Icas griljerade rotselleri. Här (länk) har ni det receptet. Smarrigt!
 
 
 
 

Första advent och bakplaner

 
 
 
 
I helgen var det första advent och jag och Mats var på adventsbak hos några kompisar dagen innan.
 
 
 
 
 
 
Jag gjorde pepparkaksbollar från karinevelina.se. Här (länk) har ni receptet. De smakar pepparkaksdeg! Jag slängde också ihop Icas veganska fudge. Himla god, alltså! En ny favorit. Ett tips är att riva i apelsinskal från ekologiska apelsiner. Och gör minst dubbel sats. De försvinner fort. Här (länk) har ni det receptet.
 
 
Det var så mysigt och doftade så gott av pepparkakor och fruktbröd och knäck. Blev så inspirerad och sugen på att baka massa saker. Tror till och med att jag ska försöka mig på en deg. Vill prova att göra lussebullar med mandelmassa och syltade apelsinskal (har fått dille på apelsinskal!) efter Clara Lidströms (underbaraclaras.se) recept. Fast jag veganiserar alla mina recept, så klart, och gör dem glutenfria. Eftersom jag föredrar att äta glutenfritt. Här (länk) har ni Claras saffransknutar. Vill också baka vörtbröd. Det gick bra för ett par år sedan, så håller tummarna att det gör det i år också. Jäst och jag är inte de bästa kompisar precis. Mna bröd och bullar brukar smaka öl. Men skam den som ger sig! Knäck vore ju himla gott också. Men det är lite samma visa där. Min knäck brukar inte smaka öl, men antingen bränna fast sig något fördjävulskt i kastrullen eller stanna på kolastadiet. 
 
 
 
 
 
 
Första advent började vi julpynta. Nu är allting uppe. Till och med granen. Vi har plastgran, så varför vänta?
 
 
Vad tycker ni om årets julkalender förresten? Jag ÄLSKAR den redan. Jag älskar Eva Rydberg och allt hon tar i, så det är kanske inte så konstigt. Men jag tror jag hade gillat den även om hon inte varit med. Så skön kontrast mot förra årets. Det tycker jag Svt är så bra på - skapa nya historier olik de tidigare årens. Inte upprepa samma sak år efter år. Så uppfriskande!
 
 
 
 

Tea and scones, dear?

 
 
 
 
Vissa dagar är te och scones-dagar.
I helgen bakade jag glutenfria fullkornsscones med lingonsylt till. Är inte helt nöjd ännu så recept kommer inte riktigt än.
Te smakar som godast ur gammelmormors tekoppar, förresten.
 
 
 
 
 

SPENATKNYTEN - Veganska, Glutenfria

 
 
 
 
Nu har jag ätit spenatknyten för första gången i mitt liv! Ni som har sett filmen Kejsarens nya stil förstår min glädje. Till er andra: Se den genast! Den absolut roligaste filmen jag vet.
 
 
Min mamma och gammelfaster hade gemensamt kalas i slutet av augusti (Ett jättejättegrattis!) och jag passade på att göra spenatknyten. De är så lättlagade, ni ska få receptet.
Nej, det ska ni faktiskt inte. Jag har väntat för länge och nu kommer jag inte riktigt ihåg hur jag gjorde. Hur stor är chansen att det händer? Det går emot logikens alla regler.
 
 
Men jag kommer ihåg ungefär hur jag gjorde. Jag stekte lök, vitlök och färsk spenat tills spenaten blivit mjuk. Jag minns att jag använde mig av 200 g spenat, men att jag nästa gång kommer ta minst 400 g. Eftersom det inte blev mycket spenat kvar, som ni kan se på bilderna. Har för mig att jag tog en hel lök och det tänkte jag dra ner till en halv nästa gång. Hackade också ner en tomat som varken gjorde från eller till, så den kunde jag ha skippat helt. Sedna pressade jag ganska mycket citron över alltsammans, och kryddade med näringsjäst, salt och svartpeppar.
 
 
 
 
Gjorde en vegansk och glutenfri smördeg som jag skar i fyrkanter och la lite spenatröra i mitten av varje. Använde mig av ett recept på snabb smördeg (som inte behöver vikas så mycket) och bytte bara ut smöret mot veganskt margarin och mjölet mot glutenfria alternativ. Sen så vek jag fyrkanterna på diagonalen och plattade till ena sidan med en gaffel och lät den andra vara öppen. Sen så kommer vi till det där med ugnen, temperatur och tid. Har ingen aning vad jag körde på. Men på YouTube finns det flera olika tillagningsvideos som jag använde som guidning, där kan ni få ungefärlig temperatur och tid. Sök på "Kronks spinach puffs".
 
 
Till spenatknytena åt jag och Mats en oliv- och pinjenötsröra, cashewkräm, marinerad tofu samt rödbetshummus. Eftersom vi inte äter sådant som badar i sitt eget flott.
 
 
 
 
 
Mer broccoli?
 
(Det här inlägget innehåller några hintar till filmen Kejsarens nya stil som nog är helt obegripliga för er som inte har sett den.)
 

KANELBULLAR - Veganska, Glutenfria, Fullkorn, utan Raffinerat Socker

 
 
 
 
Dessa grådaskiga fullkornsbullar var ta mig tusan inte helt fel! Har länge sökt efter ett kanelbullerecept som passar min mage. Det har inte varit det lättaste, eftersom de ska duga åt smaklökarna också. Men nu har jag knåpat ihop ett recept som jag tycker håller. De ser inte så jätteroliga ut, men konsistensen är mjuk och saftig. Dock inte riktigt som en deg, utan mer som sockerkaka. Men de håller ihop bra och smular inte. Och smaken. Smaken! Som vilken kanelbulle som helst. Eller, lite smak av bovete tycker jag känns. Men det gör inte mig så mycket. Sötningen kommer från dadlar och sötpotatis. Har utgått från det här (klick) receptet, men skriver upp min egen touch här nedanför.
 
 
Kanelbullar 12 st
 
Fyllning:
16 - 25 dadlar (beroende på storlek)
2,5 dl vatten
 
Mixa samman. Justera dadelmängden tills det blir en bredbar smet. Ta undan 2,5 dl och blanda det med 2 tsk kanel och 1 tsk vaniljpulver. Det är fyllningen. Resten hamnar i bulldegen.
 
Sötpotatispuré:
5 dl okokt, skalad och tärnad sötpotatis (ca 1 sötpotatis)
3 3/4 dl vatten
 
Koka tills potatisbitarna är mjuka. Häll inte av kokvattnet! Mixa det och sötpotatisen till en puré.
 
Bullarna:
2 3/4 dl fullkornsbovetemjöl
2,5 dl majsstärkelse
1 1/4 dl majsmjöl
1 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
2 tsk äppelcidervinäger
2,5 dl sötpotatispuré
1 1/4 dl äppelmos (koka egen utan socker eller köp färdig)
ev 1/2 tsk kardemumma
 
Blanda samman alla torra ingredienser (bovetemjöl, majsstärkelse, majsmjöl, fiberhusk, bakpulver, bikarbonat och ev. kardemumma) i en bunke. Blanda sedan i de blöta (sötpotatispuré, resten av dadelsmeten, äppelmos och äppelcidervinäger). Arbeta inte för länge. Tryck ut degen till en rektangel på ett VÄL mjölat bakbord. Eller kavla ut mellan två bakplåtspapper. Tyckte det fungerade bra att trycka ut till rätt form med mjöliga händer. Degen fastnade inte så mycket som en kan tro. Tryck eller kavla inte ut så tunt som du skulle ha gjort med en jästdeg. Den här degen blir inte så jättemycket större, så håll rektangeln minst en centimeter tjock. Sprid fyllningen över två tredjedelar av rektangeln, lämna den översta delen tom så inte fyllningen trycks ut när du rullar. Rulla sedan till en rulle och skär i tolv bitar som du gräddar i t. ex. bakformar i 175 grader i ungefär 15 - 20 min. Kanske till och med 25 min. Mina blev pyttelite degiga i mitten.
 
Vill du ha dem extra söta kan du ha i ungefär 1 dl kokossocker eller raffinerat socker i dadelfyllningen. Jag tycker inte att det behövs, men det är en smaksak.
 
 
 
 
 
 
Kanelbullar tycker jag passar bäst tillsammans med ett glas mjölk. Mandelmjölk är favoriten och Alpros nya orostade mandelmjölk är såååå god och vit som opissad nysnö! Tycker växtmjölk kan ha lite tråkig färg, men inte den här.
 
 
 
 

You may say I'm a dreamer

 
 
 
 
Har länge undrat varför begreppet hippie används nedvärderande av de flesta i vårat samhälle. Varför det ses som negativt att bry sig om naturen. Att vilja leva ett mer stillsamt liv. Ett liv fyllt av kärlek och medkänsla. Peace, love and understanding. Eller vad det nu är för attribut och livsstil som människor förknippar med ordet hippie.
 
 
 
 
 
 
En av de filmer som har berört mig den senaste tiden är Taking Woodstock. Den handlar om just hippies och framför allt Woodstock-festivalen 1969. Den scenen som berörde mig mest är den när de intervjuar en sådan där "vanlig" typ. En hårt arbetande småstads-man. Han säger in i kameran att han har två söner. Den ene slåss i Vietnam och den andre är på Woodstock-festivalen. Han berättar hur han önskade att hans son i Vietnam också rullade runt i leran på Woodstock. Långt ifrån krig.
 
 
Tänk om alla vore hippies. Skulle det ens finnas krig då? Det tror inte jag. Om alla fokuserade på kärlek och gemenskap - till människor, djur och natur - inte skulle vi vilja döda varandra då.
 
 
 
 
 
 
En annan intervju som berörde mig är en intervju med artisten Stefan Sundström. I programmet Zero Impact som går att se på urplay.se får fyra familjer i Sverige prova på att koldioxidbanta i en månad. Äta veganskt, cykla istället för bil, sluta handla nytillverkat osv. En av familjerna hälsar också på hemma hos Stefan och hans hem med miljötänk. Då säger han något i stil med att nu skrattar folk inte längre. Nu ses det inte längre som lika negativt att tänka på miljön. Att ha solpaneler och elbil. Att äta veganskt och ekologiskt. Det har en status. Godhet, snällhet och medkänsla börjar få status. Det är inget som kan förlöjligas eller skrattas åt längre.
 
 
Jag tänker på när var sjutton, arton och tvättade mina kläder med såpnötter och använde tygbindor. Hur det förlöjligades. Och det är bara 10 år sedan. Tänk de som har brytt sig om miljön sen gröna vågen. Hur mycket skit har inte de fått ta genom åren? Men nu är ändå folk med på tåget. Om inte i praktiken så i teorin. De skrattar inte längre.
 
 
 
 
 
 
Tänk om alla vore hippies - vilken vacker värld vi skulle leva i.
 
 

Färgglatt

 
 
 
Nu börjar maten bli så där färgglad igen. Tycker ni inte det? Jag tycker det syns så stor skillnad på sommarens och höstens råvaror jämfört med vinterns och vårens. Kanske är det ljuset som gör att färgerna framträder bättre, eller kanske beror det på att grönsakerna är färskare? De har inte behövt resa så långt eller varit ur jorden så länge innan de landar på bordet.
 
 
Den här gröna ärtsoppan är en av mina favoritsoppor. Så söt och god. Och grön! En av mina favoritfärger. Den görs av lök, kokosmjölk, buljong och en påse frysta gröna ärtor. Lite chili är också gott att ha i. Min favorittopping på soppor och grytor, både smak- och utseendemässigt, är fryst persilja och hackad salladslök. Groddar är också gott till.
 
 
 
 
De här sötpotatisbiffarna är helt gudomligt goda! De är gjorda av riven sötpotatis, mosade vita bönor, ingefära, lime, majsstärkelse och bakpulver. Jag brukar äta dem med vit quinoa och ibland couscous (finns glutenfri gjord på majs att köpa). Enligt det receptet jag brukar gå efter ska det också vara en sötsyrlig tomatsallad till. Tycker den passar väldigt bra ihop med biffarna. Den görs på körsbärstomater, citronsaft, ketchup, dill och skivad valfri lök.
 
 
 
 
Linssoppa är en klassiker. Går att variera i det oändliga. Har du röda linser och krossade tomater hemma har du en bra bas. Morötter är goda att riva eller skiva ner. Buljong och gurkmeja är goda att krydda med.
 
 
På tal om färska råvaror. Ni som bor i Värmland kan köpa grönsakskassar från Krav-certifierade gården Torfolks gård. Här är en länk till deras hemsida. Eftersom deras kassar baseras på säsongen är det alltid olika saker i dem. Spännande tycker jag! 
 
 
 
 
Förra sommaren var jag väldigt förtjust i så kallade buddah bowls. Den här var min favorit. Ugnsbakad sötpotatis, rödbetor, svart quinoa, avokado, paprika, kikärtor rostade i stekpanna med spiskummin och en tahini-dressing gjord på tahini, citronsaft och kanel. Allt på en bädd av grönkål.
 
 
 
 
Bovetecrepes åt jag för första gången under veckan. Jag utgick från ett recept gjort av Jenny Mustard, från hennes kokbok New Vegan. Crepesen är väldigt enkla att göra, ingredienserna är bovetemjöl, vatten och salt. Väldigt goda att äta som pannkakor också! Jag fyllde crepesen med ruccolapesto, soltorkade tomater, riven morot och spenat. Ruccolapeston är gjord av tofu, ruccola, vitlök, citronsaft och näringsjäst. Jag stekte också sparris och åt till.
 
 
 
 
 
Burgare är så himla gott! Och lätta att variera. Bönor är en bra bas. Guaccemole, ketchup och skivad gurka och tomat är goda toppingar. Pommes frites gör du lätt själv i ugnen, eller så köper du färdiga! Lika gott.
 
 
Måste avsluta med en positiv nyhet. Har ni hört talas om EAT som arrangeras av Gunhild Stordalen varje år? Några föreläsningar från förra årets EAT finns fortfarande att se på urplay.se. I ett av klippen (kommer tyvärr inte ihåg vilket, men jag tror att det var det här) är det en jordbruksforskare som pratar om hur prognosen ser ut för näringsinnehållet i våra grödor. Tydligen har det vänt nu och många producenter satsar på att grödorna ska innehålla mycket mineraler och spårämnen, istället för att som förut få ut så mycket skörd som möjligt för så lite kostnad som möjligt. Enligt den jordbruksforskaren så kommer jorden vara så frisk att vi kan sluta berika barnmat år 2030 om trenden fortsätter åt samma håll. Är inte det fantastiskt? Det är faktiskt bara 13 år till år 2030. Tänk vad vi kan åstadkomma om vi bara bestämmer oss! Och det är vi konsumenter som bestämmer hur världen ser ut genom det vi köper. Heja oss!
 
 
 

Trädgårdstider och Sista skörden

 
 
 
 
 
I fredags var jag ute på balkongen och omskolade våra små broccoliplantor. I år ska vi "bara" ha krukor med broccoli och potatis på balkongen. Och så ska vi köpa en örtlåda med massa olika örter. Kanske sår jag lite sallad också i balkonglådor. De ger så mycket skörd! Bara att plocka in och vänta ett tag så har det växt upp nytt.
 
 
 
 
Ja! Det har varit bikinivärme på balkongen de senaste dagarna. Runt 30 grader när solen ligger på. Bikinivärme är nog min favoritvärme. När en har tillgång till skugga och vatten, förstås.
 
 
Ni har väl inte missat att en ny säsong av Trädgårdstider har börjat? Ett av mina favoritprogram. I år är de i sin trädgård i skåne som de brukar, men också i England för inspiration.
 
 
Jag vill också tipsa om dokumentären Sista skörden och dess superviktiga innehåll. Visste ni att trots att vi äter nästan dubbelt så mycket i dag som vi gjorde på 1970-talet så får vi inte i oss alls lika mycket mineraler och spårämnen som då. Vår jord är utarmad på mineraler och det är självklart inte hållbart. Dör jorden så dör vi. Allt som växer får sin näring från jorden. Och alla djur får sin näring från växter. Eller från andra djur som har fått sin näring från växter. Kroniska sjukdomar blir allt vanligare och kryper längre och längre ner i åldrarna, jag vill gärna att det slutar. För att ge våra kroppar en optimal chans att fungerar så länge som möjligt måste vi få i oss nog med mineraler och spårämnen.
 
 
Vi måste sluta att förstöra mullen. Nu. Hur gör vi det?
 
 
1. Genom att dra ner på jordbrukandet så mycket som möjligt. Störst förändring blir det om vi slutar äta djur, eftersom det mesta som odlas på jorden går till att föda upp dem. Äter vi det vi odlar direkt istället för att sila det genom djuren behövs det inte odlas lika mycket.
Sen måste vi börja satsa på flerårsväxter. Så som träd och buskar. Som det ser ut i dag river vi upp jorden varje vår och planterar något som tas upp på hösten. Vi river konstant i jorden och inte bara förstör dess struktur, utan mullen som vi för upp till ytan släpper också ifrån sig massa koldioxid. Innan människan började odla för cirka 12 000 - 10 000 år sedan (en yttepytte bråkdels millisekund i hela jordens historia) revs mullen upp till ytan endast vid jordskalv. Alla tunga maskiner som används gör också jorden så kompakt att vatten inte kan passera, vilket bland annat leder till översvämningar.
 
2. Vi måste också sluta använda konstgödsel. Det håller plantorna vid liv, men tillför långt ifrån alla mineraler till jorden igen. Resultatet blir en död, blek jord och en näringsfattig, smaklös planta. Det vi tar måste vi ge tillbaka. Allt vi äter kommer ut igen, och det som kommer ut måste vi ge tillbaka till naturen.
 
3. En annan sak vi måste sluta använda är bekämpningsmedel. De dödar allt som inte är plantan. Svampar, insekter, ogräs. Svampar behövs i jorden. Plantor kan bara binda kol via fotosyntes, resten av näringen får den via svamparna som kan ta upp mineraler från jorden. Och svamparna får i sin tur kol från växterna. Insekter behövs också. Och maskar och allt annat som lever och trivs i en frisk jord.
Det blir spill. Vissa insekter och svampar förstör plantorna, men det är något en får räkna med. Ska det tjänas så mycket pengar som möjligt får det inte finnas det minsta spill, och det är därför alla dessa medel finns.
 
 
 
 
Vi har fått slänga så himla många krukväxter, de fick någon lus på sig. Det är sådant som kan hända när en ger icke-syntetisk näring. Men jorden är i alla fall levande <3
 
 
 
För att förbättra ditt upptag av mineraler kan du bioprocessa dina råvaror. Det gör du genom att lägga baljväxter, spannmål och andra fröer i blöt över natten. Helst med något surt, till exempel citron eller vinäger, som påskyndar processen. Fröer är helt fullpackade med näring. Näring som ska få den nya plantan att växa. Men näringen är bundet till fröet, så när vi äter det får vi inte i oss så mycket av mineralerna. När fröet hamnar i vatten och får stå ljummet så tror det att det är dags att börja gro. Ämnet fytas aktiveras och det löser upp fytinsyran. Fytinsyran är det som binder mineralerna till fröet. Fytas dör vid för hög värme, så blötläggningen måste ske innan tillagning.
 
 
När det kommer till spannmålen så är det bäst att äta de sorter som är minst förädlade. Till exempel dinkel, korn, havre och råg. Sämst att äta är vete eftersom det i dag har förädlats till att bli så bra som möjligt att baka med. På så sätt har gluteninnehållet ökat och näringsinnehållet minskat. Det är heller inte bra att äta raffinerade spannmål, så som mjöler och polerat ris. Så "helt" (icke-raffinerat) som möjligt är alltid bäst.
 
 
Det är säkrast att försöka få i sig så mycket mineraler och andra näringsämnen som möjligt från maten. Tillskott kan ge oönskade effekter. Järntillskott, till exempel, tas bara upp till 2%. Resten hamnar i tjocktarmen där det kan göra skada. Men om du bioprocessar din mat kan du tredubbla ditt järnintag.
 
 
Här (klick) kan ni läsa en artikel där Kerstin Fredlund, läkare och doktor i livsmedelskunskap, berättar om det här.
 
 
 
 
 
 
 
Våran svarta vinbärsbuske har börjat att slå ut. Jag drömmer om en trädgård full med bärbuskar och fruktträd. Jag skulle gärna vilja bo i ett naturhus också. Det innebär att du bygger ett växthus kring ditt bostadshus. På så vis får du medelhavsklimat inuti växthuset och kan ha massa frukträd och andra växter som annars inte skulle trivas här uppe. Sök på greenhouse living eller naturhus om du är intresserad.
 
 
Vi lever ju tyvärr inte i en perfekt värld. Jorden innehåller inte all den näring som den gjorde för bara ett halvsekel sedan och för att få i oss så mycket mineraler och spårämnen som möjligt kan vi inte leva enbart på frukt. Även fast jag tror att det är det som våra matsmältningsorgan fortfarande är mest anpassade för. Vi måste lägga till sådant som rotfrukter, grönsaker, baljväxter och spannmål för att få i oss tillräckligt med mineraler. Det är inte hållbart att bruka jorden, men i nuläget tror jag att det är svårt att leva enbart på frukt i det långa loppet. I en framtid där jorden har återhämtat sig är det säkert möjligt att enbart äta frukter, bär och nötter, som vi har gjort majoriteten av vår utveckling. Sådant som plockas från fleråriga växter. Tänk er hur länge ett träd står kvar på samma ställe om det tillåts. I decennier. Vi skulle bespara jorden sååå mycket slitage. Till dess får vi äta så mycket frukt som möjligt och komplementera med grönsaker, rotfrukter, baljväxter och spannmål.
 
 
Och jag har skrivit det förut och kommer skriva det så många gånger som det krävs: Du minskar din påverkan på jorden, klimatet och alla andra djur mest genom att äta veganskt.
 
 
 

Lilla Berlin <3

 
 
 
 
Några favoriter från humorserien Lilla Berlin ritad av Ellen Ekman.
Älskar den serien!
 
 
Här (klick) hittar ni böcker med samlade seriestrips.
Ni kan också följa Lilla Berlin på facebook och på instagram @lilla_berlin.
 
 
Hett tips för alla som vill ha mer feminism, veganism och humor i sitt liv!
(Och massa annat!)
 
 

Protein 2.0

 
 
Det finns många frågor och undringar kring hur en får i sig allt en behöver när en äter veganskt. Den vanligaste frågan är: hur får du i dig nog med protein? Jag undrade nog själv samma sak för några år sedan. Vi får ju lära oss att vi behöver äta djur för att få i oss nog med protein, men sanningen är den att du inte behöver tänka ett dugg på protein som vegan. Här har ni lite om vad jag har lärt mig om protein:
 
 
  • Protein finns i allt. Allt som växer och lever innehåller protein. Det är inte för intet som protein kallas för kroppens byggstenar. Tillsammans med polysackarider, fetter och nukleinsyror bygger protein allt som lever. Och det finns inte mer protein i djur än det finns i växter. Sojabönor innehåller till exempel runt 35 gram protein/100 gram jämfört med olika typer av kött som innehåller mellan 15 och 20 gram protein/100 gram.
  • Proteinbrist drabbar bara de som svälter. På grund av till exempel fattigdom, ätstörning eller någon mag- tarmsjukdom som gör att kroppen inte tar upp alla näringsämnen ordentligt. Äter du nog med kalorier jämfört med hur lång du är och hur mycket du rör dig så får du i dig nog med protein. Och din hunger styr hur mycket du behöver få i dig. Du behöver inte äta extra proteinrik mat eller äta kosttillskott. Äter du dock mycket processat och raffinerat får du varken i dig nog med protein eller nog mycket av andra näringsämnen, även om du äter tillräckligt med kalorier. Det går inte att leva på läsk, godis och oljor - vare sig de är veganska eller ej. Om du lever ett väldigt stillasittande liv löper du också risk att drabbas av olika brister, helt enkelt på grund av att stillasittande kan hämma aptiten och göra att du kanske inte äter nog mycket kalorier per dag. Fysisk aktivitet stimulerar aptiten. Det är därför det rekommenderas att äldre personer som inte kan röra sig lika mycket längre äter mer proteinrik mat.
  • Alla äter ungefär lika mycket protein. Rekommenderat dagligt intag av protein ligger ungefär mellan 50 - 70 gram vilket motsvarar 10 - 20 procent av allt du äter under en dag. Så kallat E%. De allra flesta får i sig ungefär 17 E% protein. Oavsett kosthållning. Köttätare, vegetarian eller vegan. Du får i dig runt 17 E% protein oavsett vad du äter, om du inte medvetet äter mycket proteinrik mat eller proteintillskott. Endel menar att växtprotein inte tas upp lika lätt i kroppen som animaliskt protein och att en därför behöver äta mer av växtprotein. Det sägs att kroppen tar upp växtprotein ungefär 10 % sämre än animaliskt protein. Så det är inget problem eftersom de allra, allra flesta får i sig mer än 100 % av det rekommenderade dagliga intaget av protein, utan att ens tänka på det. 
  • Du behöver extra mycket protein om du tränar hårt. Men då behöver du extra mycket av allt. Mer kalorier helt enkelt eftersom du förbränner mer. Det fixar hungern. Rör du dig mycket blir du också hungrigare och får på så vis i dig mer kolhydrater, fett och proteiner. Det viktigaste att tänka på när en tränar är dock att se till att en äter nog med fett och kolhydrater eftersom de är kroppens bränsle. Ökar du ditt procentuella proteinintag och minskar på kolhydrater och fett kommer kroppen använda ditt protein som bränsle och du får ingen effekt av din träning.
  • Du får i dig alla de essentiella aminosyrorna du behöver via växter. Protein byggs främst upp av aminosyror och nio aminosyror måste vi få i oss via maten, resten tillverkar våra kroppar. Med fullvärdigt protein menas ett livsmedel som innehåller en blandning av de nio aminosyrorna vi måste få i oss via maten - de essentiella - som stämmer överens med kroppens behov av de olika aminosyrorna. Livsmedel som innehåller fullvärdigt protein är bland annat kött, mjölk och ägg. Det finns fullvärdiga proteinkällor i växtriket också, så som sojabönor, men allt i växtriket innehåller inte en bra variation av de essentiella aminosyrorna så som allt animaliskt gör. Det är ändå inget problem att få i sig nog mycket av alla aminosyror som vegan. Olika växter komplementerar varandra. Så om du inte äter väldigt ensidigt får du utan problem i dig alla aminosyror du behöver som vegan, bara inte från en enskild källa. Äter du varierat får du utan problem i dig en bra variation av alla aminosyror och det är inget du behöver tänka på. Om du ändå är orolig kan du öka ditt intag av baljväxter som är det i växtriket som innehåller bäst sammansättning av aminosyror. Ris komplementerar de flesta baljväxter när det kommer till de essentiella aminosyrorna. Så om du är orolig- ät mycket ris och bönor. Men det är som sagt inget du behöver göra för att få i dig alla aminosyror i rätt mängd.
  • Veganer är mindre inflammerade och tillverkar därför mer albumin. Det protein som vi har allra mest av i blodet heter albumin och det tillverkas i levern. Albumin är ett negativt akutfasprotein, vilket innebär att det minskar vid inflammationer i kroppen. Albumintillverkningen blir helt enkelt inte lika effektiv vid inflammationer i kroppen, då levern måste koncentrera sig på att tillverka mer av positiva akutfasproteiner som slåss mot det som orsakar inflammationen. Att mäta hur mycket positiva akutfasproteiner en person har i blodet är ett sätt för läkare att få reda på om det finns en inflammation i kroppen. De positiva akutfasproteinerna fungerar som små soldater som kallas in när kroppen behöver hjälp mot en inflammation. Och när dessa soldater kallas in, prioriteras albumintillverkningen ner. Eftersom animaliska livsmedel ofta verkar inflammatoriskt på människokroppen brukar veganer i regel vara mindre inflammerade och således alltså ha mer effektiv tillverkning av albumin och lägre värden av positiva akutfasproteiner.
  • Animaliskt protein är skadligt för människan. Dels beror det på proteinkällan. Rött kött är en grupp 2A humancarcinogen (troligt att det orsakar cancer hos människan) och charkuteriprodukter är en grupp 1 humancarcinogen (bevisat att det orsakar cancer hos människan). 50 gram processat kött per dag (två baconskivor ungefär) ökar risken för tjocktarmscancer med 18 %. Om du dessutom tillagar rött kött och processat kött med hög temperatur eller i direkt närkontakt med eld (grillning) ökar de carcinogena ämnena i köttet. Framför allt de heterocykliska aminera (HCA). Mjölkprodukter och ägg används också som proteinkällor och inte heller de är hälsosamma. Men det är inte bara på grund av proteinkällan som animaliskt protein är farligt för människan. Även själva proteinet verkar göra skada. De som drar ner eller slutar helt med animaliskt protein löper mycket lägre risk att utveckla kroniska livsstilssjukdomar enligt Livsmedelsverket. Det finns bland annat ett samband mellan högt animaliskt proteinintag och typ 2-diabetes och gikt är sedan länge känt som en sjukdom orsakad av för mycket protein i kosten. Söker du på protein på nutritionfacts.org kan du läsa om vilka kopplingar det finns mellan animaliskt protein och olika sjukdomar. 
 
 
 
Protein är verkligen inget du behöver tänka på. Oavsett om du är vegan eller köttätare, tränar eller inte. Äter du nog mycket mat per dag, undviker processat och äter varierat får du i dig mer protein än du behöver. Du blir inte svag och trött av att äta frukt och grönt - du blir snarare starkare eftersom du förmodligen kommer ha mer effektiv albuminproduktion och inte gå runt och vara konstant inflammerad. Här är några svenska exempel på veganska idrottskvinnor och män som definitivt får i sig nog mycket protein:
 
 
 
 
 
 
 
 
Några källor:
https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/protein/
https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/livsmedel-innehall/naringsamnen/protein/protein---hur-mycket-ar-lagom.pdf
http://www.iarc.fr/en/media-centre/iarcnews/pdf/Monographs-Q&A_Vol114.pdf
http://nutritionfacts.org/?fwp_search=protein&fwp_content_type=video
https://www.youtube.com/watch?v=bc4t6BUHZH8
https://sv.wikipedia.org/wiki/Protein
http://www.greenoption.org/naringslara/protein.html
 
 
Uppdatering: Inlägget heter nu Protein 2.0 på grund av att jag upptäckte att jag redan har skrivit ett inlägg om protein förra året. Här (klick) kan du läsa det om du är intresserad. (Teaser: Var gladiatorerna veganer? Klicka på länken för att få reda på svaret. Ooooohhh spännande!)
 
 

En stark dröm

 
I torsdags åt jag ost. Ko-ost. Ost gjord på den stulna mjölken från en mamma som inte får mata sitt barn. Jag åt ute och som vanligt krånglade det massa och jag ville inte vara "besvärlig" en tredje gång, så jag åt osten som var fastsmält på burgaren. Tänkte att jag samtidigt kunde se hur jag tyckte det smakade. Se hur mina smaklökar förändrats. Smakade lite fetaost för någon månad sen - och jag gillade det inte alls. Inte heller gillade jag den här osten. Kan inte förklara hur det smakar. Så sött och mögligt på något vis. Främst sött.
 
 
Den natten drömde jag att jag var en ko. Eller, att jag levde som en. Fast mer människoanpassat eller vad jag ska säga. Jag bodde i ett litet rum, inte större än ett badrum. Tre väggar var av betong och gick ända upp till taket. Inga fönster. Den fjärde väggen var ett galler. Utanför gallret var det mer betong. Jag kunde höra andra människor som förmodligen bodde i liknande rum som jag. Vi pratade, men kunde inte se varandra. I mitt rum hade jag en säng och ena väggen var täckt av bokhyllor fulla med böcker. Jag låg och läste om dagarna. Kände mig ganska nöjd med det. Visste inget annat. Ibland fick vi allihop komma ut i ett stort gemensamt rum där det fanns en tv. Vi fick också göra gympa och andra former av träning. Och vi tyckte det var jättekul. Ibland hade människorna som höll oss fångade med sig andra människor och tillsammans gick de och kollade på oss. "Den här gillar att läsa, så vi har fylt hennes rum med böcker." sa en av de som höll mig fången och pekade på mig. Det var han som oftast gav oss mat. "Det är viktigt att människor får regelbunden motion, i det här rummet får de röra på sig och träffas. Det är lag på det i Sverige. De är flockdjur nämligen och blir deprimerade av att vara ensamma. Visst är de fina? Jag älskar dem och vill att de ska ha det så bra som möjligt." hörde jag mannen säga.
 
 
När jag hade bott ensam i mitt rum ett tag fick jag sällskap. Det var Mats. Jag blev så lycklig. Allt blev mycket lättare. Vi sov tillsammans och läste för varandra om dagarna. Men Mats fick ingen dator, fastän att spela spel är hans största intresse. Men det var för dyrt sa de. Så han fick några sällskapsspel istället. Vi var lyckliga, men ändå inte. Är det så här livet ska vara? Finns det inget mer? Vi började i smyg planera att rymma med de andra fångarna. Men vi behövde aldrig verkställa vår plan. De som höll oss fångade sa till oss att vi varit så duktiga och gett dem allt de ville ha och behövde, och som belöning skulle vi bli frisläppta. På våra födelsedagar. Månaderna gick och vi blev färre och färre fångar. När vi fick träffas i det stora rummet sa vi alltid hej då till den som stod näst på tur att bli frisläppt, den som skulle fylla år. Vi var så glada. Men jag hade hela tiden en konstig känsla i kroppen. Att något inte stämde. Jag och Mats var de enda som fyllde år i december och till slut var det bara vi kvar. När den nittonde kom, Mats födelsedag, var jag så glad för hans skull. Men samtidigt ledsen att jag skulle bli ensam kvar. Också orolig, för jag kände på mig att vi aldrig skulle ses igen. Men Mats tröstade mig och sa att det bara var elva dagar jag behövde vara ensam. Sen skulle vi ses igen. Han skulle vänta på mig på utsidan.
 
 
Det var så tyst. På julafton fick jag en julduk och ett värmeljus genom gallret. "Jag vet ju att du gillar att pynta, lilla Jennifer. Åh, vad tomt det kommer bli utan dig. Du är den sista.". Det var inte han som brukade ge mig mat som sa det, utan en av de andra som också kom dit ibland och sa hur mycket de älskade oss fångar. Att de ville att vi skulle ha det så bra som möjligt. Den trettionde december kom, min födelsedag. Jag fick ögonbindel och blev förd ut ur byggnaden. Jag sattes i en kärra och en snöskoter drog iväg med mig långt, långt bort. När jag blev avsläppt sa en röst till mig: "Stå här och räkna till hundra. När du gjort det kan du ta av dig ögonbindeln." Sen hörde jag hur snöskotern åkte iväg. Jag räknade tll hundra och tog av mig bindeln. Jag stog mitt i en skog. Jag visste det eftersom jag sett skog och träd på bilder i mina böcker. Jag visste också att det fanns farliga djur i skogen som började jaga när det blev mörkt. Och det höll på att bli mörkt. Klockan var tolv på dagen ungefär när vi åkte från byggnaden och jag hade läst att solen går ner runt klockan tre på min födelsedag. Och när solen går ner blir det mörkt. De fångar som fyllde år på sommaren hade haft tid på sig att ta sig därifrån innan det blev mörkt. "Åh, varför måste jag fylla år mitt i den mörkaste vintern?" tänkte jag argt för mig själv. Jag hade inget val. Jag visste att jag var tvungen att söka skydd innan det blev mörkt. Så jag följde skoterspåren i snön tillbaka. Tillbaka till fångenskap. Jag var född i fångenskap och skulle dö där också. "Ja, ja, jag fick i alla fall se riktiga träd. Och snö. Och solen." Sen började jag bli orolig. Kommer jag få komma tillbaka? Jag har ju uppenbarligen slutat ge de som höll mig fången det de vill ha. Får jag då komma tillbaka till mitt rum och mina böcker, eller är jag också för dyr nu? Älskar de mig verkligen och vill att jag ska ha det bra, eller älskar de mig bara när de tjänar på mig? Ingen av de andra kom tillbaka. Eller gjorde de? Och vart hamnade de då i sådana fall? Mats! Åh, Mats! Var är han? Han kan inte heller haft många timmar på sig innan solen gick ner, han fyller ju också år i december. Antingen så stannade han i skogen. "Då är han förmodligen död." tänkte jag. Eller så gick han tillbaka. "Då är han garanterat död.".
 
 
Sen hann jag inte tänka eller drömma mer. Jag vaknade av att jag grät. Jag har sådana drömmar ibland. Starka. Som vill säga mig något. Den här sa mig verkligen något.
 
 
Jag fick aldrig klart för mig vad det var vi fångar "gav" de som höll oss instängda. Drömmen fokuserade mer på känslan av att vara fången hela sitt liv. Att aldrig tillhöra sig själv och endast sig själv. Inte veta något annat och vara ganska nöjd med det. Men ändå inte vara lycklig. Snarare apatisk. Lycklig ett fåtal stunder. Vid socialt umgänge eller utomhusvistelse till exempel. Jag tänker på alla de djur som lever så. De som "ger" oss människor mjölk, ägg, honung och ull. De skuttande korna som blir så glada när de får komma ut på vårbete efter flera månader av instängdhet. På de suggor som får lite halm på betonggolvet att föda sina ungar i, för det är deras rättighet. På de får som måste rakas därför att vi människor avlat fram onaturligt mycket ull på dem. På de hönor som bor trångt på ett betonggolv men kallas för frigående eftersom de inte är instängda i burar. Jag tänker på de djur som lyckas rymma men inte klarar sig själva i det fria. Född i fångenskap, död i fångenskap.
 
 
Jag tänker också på de människor som påstår sig älska dessa djur. Som hävdar att de ser till att de har det så bra som möjligt. Vilket skämt. Bonden älskar inte kon om inte kon producerar mjölk. När hon slutar göra det kostar hon för mycket pengar och dödas. Det kostar också för mycket att ge kon det som är hennes optimala föda - gräs och hö. Det är mycket billigare att ge henne importerad soja. Men det förstör hennes lever. Det är också för dyrt att låta henna ha kvar sin kalv. Han får vara max tre dagar hos henne. Sen tas han bort och hon råmar efter honom tills hon tappar rösten. Det är också för dyrt att bara låta henne vara. Inte inseminera henne. Inte ta hennes kalv. Inte dricka hennes mjölk. Hon får aldrig leva för sin egen skull.  Är det verkligen kärlek?
 
 
Det är inte synd om bönderna som kämpar och sliter. De sliter alldeles säkert. Men inte för kornas skull, utan för vad korna kan "ge". De det är synd om är korna. Och alla andra domesticerade djur som lever i fångenskap, men inte klarar sig i det fria. Som är dömda att "ge" människan saker för att överleva. Och det är vårat fel. Vi har avlat dem så. Vi har gjort dem beroende av oss. Och det är inte rätt tycker jag.
 
 
Det är skönt att mitt undermedvetna påminner mig ibland, så jag inte ramlar in i det tänket jag hade förut. Innan jag började ifrågasätta det här.
 
 
 
 

Jul och nyår

 
 
 
 
Så är julen snart över. Jag har tagit det lungt. Läst mycket. Sett på filmer. Gått promenader. Och ätit god mat. Mats stod för den mesta maten på årets julbord. Jag passade på att hälsa på och umgås med så många jag hann med i mina gamla hemtrakter. Så han var så snäll och fixade det mesta. Högst upp på tallriken ser ni en rödbets-janssons som han gjorde efter det här receptet (klick) från Susannes gröna jul Svt. Han stekte också brysselkål och rödlök tillsammans med lite vinäger och kryddor, som ni kan se längst ner. Till höger ser ni Anammas goda, glutenfria vegobullar. Så här (klick) ser förpackningen ut ifall ni undrar. Finns i frysdisken. Det gula till vänster på tallriken är inlagd aubergine. Det går alldeles utmärkt att lägga in aubergine istället för sill! Jag stod för den i år och jag körde på en mango- och curryinläggning inspirerad från många olika ställen. Jag kokade upp en 1-2-3-lag med kryddpepparkorn, hällde det över en aubergine skivad i "sill"bitar och lät det stå över natten. Dagen efter silade jag av auberginen och blandade med 2 dl vegansk creme fraiche, 1-1,5 dl mango chutney och curry efter smak. Den lilla röda klicken ner till vänster är rödkål, och det summerar min och Mats julmat. Så gott!
 
 
 
Till efterrätt åt jag ris à la Malta gjord på Alpros sojavispgrädde. Hade också lite vegansk knäck som jag sög på under kvällen.
 
 
 
 
 
 
Så här såg jag ut på julafton ifall det är någon som undrar. Klänning och röd blomma i håret. Tjusigt värre!
 
 
 
 
 
 
På juldagen gick jag en lång promenad ensam längs sjön jag måste ha badat i tusen gånger.
 
 
 
 
 
 
Isen var så där tunn så att det såg ut som att pinnarna flöt på det kolsvarta vattnet.
 
 
 
 
 
 
Pölarna på vägen var också täckta av is, men i en mer blå nyans. Lite varmare på något vis.
 
 
 
 
 
 
Det är något med den här platsen. Något som drar i mig. Jag vandrar längre och längre in i skogen, även fast jag är ganska rädd. Något kallar mig och jag kan gå i timmar. Inåt. Längre in. Längre bort från vägarna. En känsla jag inte känner lika starkt i andra skogar. Kanske är det på grund av att jag har varit här så mycket.
 
 
Fick en sådan magisk bok av min svägerska med familj i julklapp. Nordiska väsen av Johan Egerkrans. I den står det att en människa som hamnar i skogsråets våld alltid har en längtan till skogen och ensamheten. Kan känna igen mig så väl i den beskrivningen. Nu kunde jag vända om, medveten om förtrollningen på något vis. Men när jag var tonåring kunde jag vandra i timmar. Ett under att jag inte gick vilse eller stötte på några farliga djur.
 
 
Jag har alltid en sådan blandad känsla när jag går i skogen. Som att en längtan drar i mig, samtidigt som jag vill därifrån. Jag känner mig lugn och trygg, samtidigt som jag är på min vakt. Kanske fick just den här skogens skogsrå sitt grepp om mig, då när jag vandrade här ensam så mycket. Under min mest sårbara tid. För jag känner mig hemma när jag kommer dit. Som att jag drar en lättnadens suck, men ändå vill jag inte vara där. Därför kan jag vända om nu för tiden. Tur det. För nog är det någon som kollar på mig när jag går där. Det känner jag så tydligt.
 
 
 
 
 
 
Mellandagarna spenderad vi hos mina svärföräldrar och nyår firade jag och Mats helt ensamma i morgonrockar framför tv:n. Vi såg två filmer och lagom till tolvslaget gick vi ut på balkongen med var sitt glas alkoholfritt bubbel och kollade på fyrverkerier. Kunde inte ha varit en mysigare nyårsafton. Trots vår klädsel slängde vi ändå ihop en trerättersmiddag som blev förvånansvärt bra. Till förrätt åt vi tomattartar gjord efter det här (klick) receptet. Och till varmrätt slängde vi ihop en gratäng med potatis, morötter och haricots verts som vi hällde vegansk grädde blandad med örtsalt, citronpeppar och pressade vitlöksklyftor över. Så gott! Efterrätt blev raw brownies som var kvar sedan Mats födelsedag och glass vi hittade i frysen. På bilden ser ni förrätten och en flaska alkoholfritt rött vin. Jag gillar inte vin och den här smakade lika äckligt som vin med alkohol, vilket jag antar är ett bra betyg för de som vill ha liknande smak. You won't be dissapointed!
 
 
Hoppas ni har haft en härlig jul, vare sig ni firar den eller inte <3
 
 

Människans bästa vän

 
 
Min pappa har prenumererat på tidningen Illustrerad vetenskap så länge jag kan minnas. Och det är en tidning jag har läst sen jag var liten. Mats prenumererar på den ibland, men annars är det bara när jag är hos mina föräldrar som jag läser den nu för tiden.
 
 
I somras läste jag en artikel i ett nummer av tidningen som handlade om grisar. "Människans bästa vän" hette den. Innan jag började läsa trodde jag det skulle handla om hur intelligenta grisar är och att rubriken kanske var en hint om att det egentligen borde vara grisar som kallas för våra bästa vänner, eftersom de är intelligentare än hundar. Inte för att jag tycker intelligens ska ha något att göra med vilka som får leva ett bra liv, men ni kanske förstår hur jag tänkte? Nu handlade inte artikeln om det utan om hur mycket grisen "ger" oss människor. Grisen finns nästan överallt - utan att vi egentligen vet om det.
 
 
Visste ni till exempel att:
 
 
  • Fettsyror från grisens benmärg används i bland annat tvättmedel, tvål och stearinljus. Syrorna används också till att göra material glansigt, så som glättat papper och spelkort.
  • Glycerin eller glycerol är en alkohol som utvinns ur fett, bland annat grisfett. Det används i bland annat tvål, raklödder, fuktkrämer och tandkräm.
  • Från grisens hud utvinns kollagen. Kollagen används bland annat i antirynkkrämer och som proteinkälla i energikakor. Vissa lim innehåller också kollagen från gris.
  • En processad form av kollagen kallas för gelatin. Gelatin finns nästan överallt. Främst i livsmedel. Men också kamerafilm, fotopapper och akvarellpapper är täckta av ett lager gelatin. De flesta tablettkapslar är gjorda av gelatin. Öl, vin och juice filtreras också ibland genom gelatin. Det för att göra drycken klarare.
  • Grisens benstomme bränns och askan används till att göra saker vitare. Så som porslin och socker.
  • Ur grisens hår utvinns aminosyror som används i brödbakning för att göra degen mer lättarbetad och snabbjäst. Syran står som L-cystein eller E920 i innehållsförteckningen. Även i gödningsmedel finns grishår.
  • Ur tarmarna utvinns heparin som används som blodförtunnande medel.
  • Från grisens blod tas hemoglobin som används i läkemedel som injiceras och aktiveras med laserljus, till exempel när näthinnan ska repareras. Grisens hemoglobin används också som färgämne i katt- och hundmat.
  • Grisens ögon ser ut som människans. Både i storlek och uppbyggnad. Därför har läkare och forskare börjat experimentera med grisens hornhinna för att ge människor synen tillbaka. Människans immunförsvar stöter vanligtvis bort grisens hornhinna, men det har utvecklats en metod för att ta bort alla grisceller och antigener från hornhinnan så att endast vävnadsstrukturen återstår. Då stöter inte människans immunförsvar bort den.
  • Annat som grisar används till är ammuniton, cigaretter och diesel. Samt mycket, mycket mer.
 
 
 
2008 ställde konstnären Christien Meindertsma ut sitt verk "PIG 05049". Hon hade då under tre år följt en enda gris och skrivit upp allting som grisen hade hamnat i och använts till. Alla djur vars kroppar ska säljas måste ha ett produktnummer som kan spåras. Inom industrin ses djur som produkter och de får nummer istället för namn.
Christien följde alltså grisen som blivit tilldelad numret 05049. 05049 blev efter sin död uppstyckad och skickad över hela världen. Hen hamnade i det mesta som jag listat här ovanför, men främst på tallrikar och i människors magar. Så som de flesta grisar gör.
 
 
Grisar anses ligga på ett treårigt människobarns intelligensnivå. Deras mentala färdigheter är i klass med schimpanser och delfiner. De kommunicerar med läten, ansiktsuttryck och kroppsspråk. De har minst tjugo olika läten som alla betyder olika saker. Grisen bygger bon. Ett bo där de sover och ett för sina kultingar. De är sociala och har livslånga relationer med sina familjemedlemar. De drömmer när de sover och planerar framåt genom att exempelvis gömma mat. Grisar både förstår och tycker om att spela enklare tv- och dataspel.
 
 
 
 
- Enligt svensk lag ska alla grisar ha tillgång till strö. Detta bland annat på grund av suggornas stora behov av att bygga bo till sina kultingar innan förlossningen. För att öka produktiviteten har moderna grisar avlats till att föda upp till femton ungar per kull. Det normala antalet kultingar per kull för en gris är fem. Efter en månad tas ungarna från mamman så att hon kan insemineras igen och föda en ny kull.
- Suggorna lever på så kallade smågrisfarmar där deras enda uppgift är att föda barn. Detta gör de tills de är utslitna vid tre års ålder ungefär. Eftersom de har avlats till att föda för stora kullar är de när de är tre år väldigt magra till följd av all amning. Köttet är inget värt i Sverige så de skickas utomlands för slakt. Bland annat till Tyskland.
- Galtarna på smågrisfarmar lever helt isolerade i små boxar. De pumpas på sperma och får aldrig träffa suggorna.
- De grisar som föds fram till kött tas från sina mammor när de är en månad gamla. Kultingar ammar under normala omständigheter fyra månader och stannar mycket längre än så hos sin mamma. När de är tre månader säljs de till en slaktsvinsgård där de lever upp till tio individer på nio kvadratmeter. Grisar har ett stort behov av att böka i jorden och de kan "böka" sina trynen blodiga mot betonggolvet. Grisar är också mycket renliga djur som håller sin "toalett" avskild från där de lever. På gårdarna tvingas de leva i sin egen avföring. Det gör luftkvaliteten väldigt dålig och många grisar har problem med luftvägarna på grund av all ammoniak och allt damm. De blir matade 2-3 gånger om dagen med främst spannmål. Mellan måltiderna har de ingenting att sysselsätta sig med. Precis som människor blir uttråkade grisar apatiska, deprimerade och uppvisar ångestbeteende. De skadar också varandra genom att bita av varandras svansar och öron.
- När de är sex månader gamla väger de över 100 kilo. Grisar är avlade till att växa onormalt snabbt och får därför problem med lederna. Vid sex månader och hundra kilo skickas de till slakt.
- I Sverige får inte djur transporteras mer än åtta timmar i sträck. På de åtta timmarna dör eller skadas 14 000 grisar per år. Främst på grund av överhettning. De står tätt, tätt packade i lastbilarna utan tillgång till vatten. Låt er heller inte luras av "närproducerat". En gris kan ha levt sina sex månader i närheten av där dess kött säljs, men hen har mycket troligen blivit slaktad långt därifrån.
- I Sverige dödas en gris var tionde sekund på slakterier. Den vanligaste bedövningsmetoden är inandning av koldioxid. De trängs då ihop i små schakt som fylls med koldioxid. Efter att de har gasats medvetslösa hängs de upp och ner och snittas i halsen. De får hänga upp och ner och blöda ihjäl. Därefter sänks de ner i ett skållningskar och sedan får de pälsen bortbränd innan de klyvs mitt itu och styckningen börjar.
- Slakterierna i Sverige blir färre och färre samtidigt som köttkonsumtionen ökar. Det betyder dels att transportsträckorna blir längre men också att slakterierna blir överbelastade och att slaktarna hoppar över vissa steg. Det händer att grisar skållas levande på grund av detta.
 
 
ettlivsomgris.se kan ni läsa mer om hur grisar har det i Sverige. Djurrättsalliansen har i två års tid dokumenterat hur det ser ut på hundra slumpvis utvalda gårdar i Sverige.
 
 
 
 
Hade tänkt skriva om det här i somras, då när jag läste artikeln i Illustrerad vetenskap, men det blev aldrig av. Lika bra det kanske, för nu i juletider passar det nog bättre att informera om hur grisar i Sverige har det. Grisar är ju en väldigt stor del av julen här, men kan de inte få vara det utan att behöva sätta livet till? Baka pepparkaksgrisar och gör "julskinka" av kålrot eller rotselleri. Hylla grisen för det fantastiska djuret hen är - inte för vad du kan "få" av henom. Vi får faktiskt ingenting. Vi tar. Och det är inte rätt. Det spelar ingen roll att det ses som normalt eller att "vi alltid har gjort så". Fel är fel. Elakt är elakt. Döda är döda.
 
 
Kanske i år är året då du börjar se individen bakom julskinkan. Och allt det andra på julbordet. Förra året skrev jag ett långt inlägg med vegansk julmat. Det kan ni läsa här (klick). Maten i inlägget är ganska "traditionell" men varför inte prova nya smaker? Så som curry-"sill" eller de här smarriga rödbetsfalaflarna (klick) från Susannes gröna jul på Svt.
 
 
 
 
Källor:
Illustrerad vetenskap, nr. 8/2016
https://www.youtube.com/watch?v=RcbeJEUnii4
http://edition.cnn.com/2010/OPINION/10/24/meindertsma.tracing.pig/index.html
http://christienmeindertsma.com/index.php?/books/pig-05049/
http://www.ettlivsomgris.se/fantastiska-fakta-om-grisar
http://www.ettlivsomgris.se/grisens-liv-pa-farmen
 
 

Varm choklad

 
 
 
 
 
Nu till någonting helt annat - varm choklad. I går var jag ute på stan i rusket och jag kände att jag var jättesugen på varm choklad. Det har jag inte känt sug efter på väldigt länge. Så jag köpte mig växtmjölk och traskade hemåt. För ett tag sedan beställde jag raw lucumapulver. Lucuma är en frukt som torkad och mald ska gå bra att ersätta strösocker med. Här kan ni läsa mer (klick). I går använde jag pulvret för första gången när jag gjorde chokladen istället för strösocker eller sirap. Istället för kakao använde jag carobpulver som liknar kakao i smaken, men är koffeinfritt. Får så lätt huvudvärk av koffein. Men jag hade i lite kakao i drycken. Bröt i en ruta av mörk blockchoklad.
 
 
Vet inte varför jag känner att jag vill dela med mig av det här receptet. Kanske för att det är lite annorlunda? Jag blev faktiskt väldigt glatt överraskad att det fungerade så bra med lucumapulvret. Blev sött och gott, men hade en liten besk eftersmak. Men inget som störde, tycker jag. Här är receptet:
 
 
Varm choklad:
2, 5 dl valfri växtmjölk
2 tsk lucumapulver
2 tsk carobpulver
1 ruta mörk blockchoklad
1 msk kokosgrädde
 
 
Koka upp växtmjölken. Ha i lucuma- och carobpulver i en mugg och rör i ett par matskedar av den varma mjölken. Rör tills pulvren har löst sig helt. Lägg sedan i chokladrutan och kokosgrädden och häll på resten av mjölken. Rör runt tills grädden och chokladrutan har smält. Klart!
 

Kåltider - hej, hej!

 
 
 
 
Nu är det verkligen kåltider! Känns som att vi äter kål med kål och kål varenda dag. Men det gör mig ingenting! Jag tycker faktiskt om kål nu för tiden. Det gjorde jag inte innan jag blev vegan. Speciellt inte när jag var yngre. Men det senaste året har jag börjat gilla många rätter. Risgrynsgröt är ett exempel. Det är en maträtt som jag har haft väldigt svårt för men som jag nu tycker är gott. Och kål då.
 
På den översta bilden ser ni en fänkålsgratäng med kokta rödbetor, gröna linser och en grönsallad. Fänkål har jag fortfarande lite svårt för, men det är på grund av att jag inte gillar lakrits. Och fänkål smakar väldigt mycket lakrits. Men vissa kombinationer tycker jag om. Så som hallon-lakrits och rödbeta-fänkål. Receptet på den här fänkålsgratängen hittade jag på baksidan av ett paket med rödbetsbiffar från märket ekko gourmet. Jag ändrade lite i det för att passa oss. Så här gjorde jag:
 
 
Fänkålsgratäng
1 stort fänkålshuvud
3/4 tsk fänkålsfrön
2 vitlöksklyftor
2,5 dl växtgrädde
salt och peppar
 
Dela fänkålen i fyra delar, ta bort roten och skölj noga. Skiva fänkålen tunt. Blanda med fänkålsfrön och lägg i en ugnsform. Blanda grädde, salt, peppar och pressade vitlöksklyftor i en bunke och häll blandningen över fänkålen. Gratinera i ugnen i cirka 15 minuter i 190 grader.
I orginalreceptet ska det även vara en tunt skivad lök i som blandas med fänkålen och fröna. Det ska också smulas två brödskivor över alltihop innan gratängen åker in i ugnen.
 
 
 
 
På den här bilden är det mina favorit-grönkålschips tillsammans med gurkstavar och avokadodipp. Receptet är från Svts vegetariska matlagningsprogram Vegorätt och det hittar ni här (klick). Jag skriver upp det här också. De är så goda! Påminner om sourcream & onion-chips.
 
 
Grönkålschips
5 stora blad grönkål
1,5 msk kokos- eller rapsolja
2 tsk näringsjäst
1 pressad vitlöksklyfta
salt
 
Riv lagom stora "chipsbitar" av grönkålen och blanda med övriga ingredienser. Sprid ut på en plåt med bakplåtspapper. Sätt i mitten av ugnen i cirka 10-15 minuter. 160 grader i varmluftsugn och 170 grader i vanlig ugn. Ha koll! De blir brända fort.
 
 
 
 
Det här var sååå gott! Och det förvånar mig. Det är kålpudding på en bädd av grönkål ni ser på bilden och det har jag verkligen inte kunnat med förut. Det är tradition där jag kommer ifrån att laga kålpudding under marknadstider och jag pallade inte ens lukten när jag var yngre. Men nu tyckte jag det var så himla gott! Hittade receptet i Icas tidning Buffé. Jag veganiserade det och så här gjorde jag:
 
 
Kålpudding
1 kg vitkål
2 msk lönnsirap
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
 
500 gram vegansk färs (själv använde jag Anammas)
3 msk majsstärkelse
2 msk sojasås
1 dl växtgrädde
1 msk buljongpulver eller 1 buljongtärning, smulad
1 msk lönnsirap
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 riven gul lök
 
Skär bort mittstocken på kålen och strimla den. Bryn i cirka 5 minuter. Blanda med sirap, salt och peppar efter de mått som står i första spalten. Blanda ingredienserna i andra spalten i en bunke. Tina färsen om den är fryst. Lägg hälften av kålen i en ungsform. Lägg på färsblandningen och täck med resten av kålen. Grädda cirka 40 minuter i 200 grader. Servera med lingonsylt.
 

HÖSTGRYTA med smak av Äpple, Timjan & Lingon

 
 
 
 
 
Innan jag blev vegan brukade jag alltid göra en gryta på hösten med fläskkotletter, äpple, timjan och lingonsylt. Den är så himla god och höstig! Kommer inte ihåg var jag hittade receptet. Nu hittade jag receptet igen och jag tänkte att jag skulle veganisera det. Sagt och gjort! Jag bytte bara ut fläskkotletterna mot aubergineskivor och ändrade ingredienserna lite grand. Här kommer receptet.
 
 
Vegansk höstgryta gjord på aubergine, äpple, timjan & lingon:
 
1 liten aubergine
2 röda äpplen
1 msk majsstärkelse
2 1/2 dl växtgrädde
1/2 buljongtärning
2 msk lingonsylt
1/2 - 1 tsk torkad timjan
En skvätt BBQ-sås
Sojasås
 
 
Skär auberginen i skivor, "kotlettjocka". Lägg på ett fat och salta dem. Låt stå ett tag så att de vattnas ur. Skär äpplena i bitar, låt skalet sitta kvar! Fräs äppelbitarna en kort stund i lite vatten. Strö sedan på majsstärkelsen och rör runt ordentligt så inga klumpar bildas. Tillsätt grädde, buljong, lingonsylt och timjan och bbq-sås efter smak. Häll i soja tills grytan får den färg du vill ha. Låt puttra ett par minuter. Lägg sedan i aubergineskivorna och låt allt småputtra tills auberginen är mjuk. Klart!
 
 
BBQ-sås tycker jag ger en "kött"smak på rätter där köttet är en stor del av smaken, men jag tror den här grytan hade varit lika god utan! Jag tror även att kantareller passar i grytan och gör den ännu mer höstig. I orginalreceptet, det med fläskkotletter, ska det också vara en hackad lök i. Den ska fräsas tillsammans med äpplena i början.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0