SPENATKNYTEN - Veganska, Glutenfria

 
 
 
 
Nu har jag ätit spenatknyten för första gången i mitt liv! Ni som har sett filmen Kejsarens nya stil förstår min glädje. Till er andra: Se den genast! Den absolut roligaste filmen jag vet.
 
 
Min mamma och gammelfaster hade gemensamt kalas i slutet av augusti (Ett jättejättegrattis!) och jag passade på att göra spenatknyten. De är så lättlagade, ni ska få receptet.
Nej, det ska ni faktiskt inte. Jag har väntat för länge och nu kommer jag inte riktigt ihåg hur jag gjorde. Hur stor är chansen att det händer? Det går emot logikens alla regler.
 
 
Men jag kommer ihåg ungefär hur jag gjorde. Jag stekte lök, vitlök och färsk spenat tills spenaten blivit mjuk. Jag minns att jag använde mig av 200 g spenat, men att jag nästa gång kommer ta minst 400 g. Eftersom det inte blev mycket spenat kvar, som ni kan se på bilderna. Har för mig att jag tog en hel lök och det tänkte jag dra ner till en halv nästa gång. Hackade också ner en tomat som varken gjorde från eller till, så den kunde jag ha skippat helt. Sedna pressade jag ganska mycket citron över alltsammans, och kryddade med näringsjäst, salt och svartpeppar.
 
 
 
 
Gjorde en vegansk och glutenfri smördeg som jag skar i fyrkanter och la lite spenatröra i mitten på varje. Använde mig av ett recept på snabb smördeg (som inte behöver vikas så mycket) och bytte bara ut smöret mot veganskt margarin och mjölet mot glutenfria alternativ. Sen så vek jag fyrkanterna på diagonalen och plattade till ena sidan med en gaffel och lät den andra vara öppen. Sen så kommer vi till det där med ugnen, temperatur och tid. Har ingen aning vad jag körde på. Men på YouTube finns det flera olika tillagningsvideos som jag använde som guidning, där kan ni få ungefärlig temperatur och tid. Sök på "Kronks spinach puffs".
 
 
Till spenatknytena åt jag och Mats en oliv- och pinjenötsröra, cashewkräm, marinerad tofu samt rödbetshummus.
 
 
 
 
 
Mer broccoli?
 
(Det här inlägget innehåller några hintar till filmen Kejsarens nya stil som nog är helt obegripliga för er som inte har sett den.)
 

KANELBULLAR - Veganska, Glutenfria, Fullkorn, utan Raffinerat Socker

 
 
 
 
Dessa grådaskiga fullkornsbullar var ta mig tusan inte helt fel! Har länge sökt efter ett kanelbullerecept som passar min mage. Det har inte varit det lättaste, eftersom de ska duga åt smaklökarna också. Men nu har jag knåpat ihop ett recept som jag tycker håller. De ser inte så jätteroliga ut, men konsistensen är mjuk och saftig. Dock inte riktigt som en deg, utan mer som sockerkaka. Men de håller ihop bra och smular inte. Och smaken. Smaken! Som vilken kanelbulle som helst. Eller, lite smak av bovete tycker jag känns. Men det gör inte mig så mycket. Sötningen kommer från dadlar och sötpotatis. Har utgått från det här (klick) receptet, men skriver upp min egen touch här nedanför.
 
 
Kanelbullar 12 st
 
Fyllning:
16 - 25 dadlar (beroende på storlek)
2,5 dl vatten
 
Mixa samman. Justera dadelmängden tills det blir en bredbar smet. Ta undan 2,5 dl och blanda det med 2 tsk kanel och 1 tsk vaniljpulver. Det är fyllningen. Resten hamnar i bulldegen.
 
Sötpotatispuré:
5 dl okokt, skalad och tärnad sötpotatis (ca 1 sötpotatis)
3 3/4 dl vatten
 
Koka tills potatisbitarna är mjuka. Häll inte av kokvattnet! Mixa det och sötpotatisen till en puré.
 
Bullarna:
2 3/4 dl fullkornsbovetemjöl
2,5 dl majsstärkelse
1 1/4 dl majsmjöl
1 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
2 tsk äppelcidervinäger
2,5 dl sötpotatispuré
1 1/4 dl äppelmos (koka egen utan socker eller köp färdig)
ev 1/2 tsk kardemumma
 
Blanda samman alla torra ingredienser (bovetemjöl, majsstärkelse, majsmjöl, fiberhusk, bakpulver, bikarbonat och ev. kardemumma) i en bunke. Blanda sedan i de blöta (sötpotatispuré, resten av dadelsmeten, äppelmos och äppelcidervinäger). Arbeta inte för länge. Tryck ut degen till en rektangel på ett VÄL mjölat bakbord. Eller kavla ut mellan två bakplåtspapper. Tyckte det fungerade bra att trycka ut till rätt form med mjöliga händer. Degen fastnade inte så mycket som en kan tro. Tryck eller kavla inte ut så tunt som du skulle ha gjort med en jästdeg. Den här degen blir inte så jättemycket större, så håll rektangeln minst en centimeter tjock. Sprid fyllningen över två tredjedelar av rektangeln, lämna den översta delen tom så inte fyllningen trycks ut när du rullar. Rulla sedan till en rulle och skär i tolv bitar som du gräddar i t. ex. bakformar i 175 grader i ungefär 15 - 20 min. Kanske till och med 25 min. Mina blev pyttelite degiga i mitten.
 
Vill du ha dem extra söta kan du ha i ungefär 1 dl kokossocker eller raffinerat socker i dadelfyllningen. Jag tycker inte att det behövs, men det är en smaksak.
 
 
 
 
 
 
Kanelbullar tycker jag passar bäst tillsammans med ett glas mjölk. Mandelmjölk är favoriten och Alpros nya orostade mandelmjölk är såååå god och vit som opissad nysnö! Tycker växtmjölk kan ha lite tråkig färg, men inte den här.
 
 
 
 

You may say I'm a dreamer

 
 
 
 
Har länge undrat varför begreppet hippie används nedvärderande av de flesta i vårat samhälle. Varför det ses som negativt att bry sig om naturen. Att vilja leva ett mer stillsamt liv. Ett liv fyllt av kärlek och medkänsla. Peace, love and understanding. Eller vad det nu är för attribut och livsstil som människor förknippar med ordet hippie.
 
 
 
 
 
 
En av de filmer som har berört mig den senaste tiden är Taking Woodstock. Den handlar om just hippies och framför allt Woodstock-festivalen 1969. Den scenen som berörde mig mest är den när de intervjuar en sådan där "vanlig" typ. En hårt arbetande småstads-man. Han säger in i kameran att han har två söner. Den ene slåss i Vietnam och den andre är på Woodstock-festivalen. Han berättar hur han önskade att hans son i Vietnam också rullade runt i leran på Woodstock. Långt ifrån krig.
 
 
Tänk om alla vore hippies. Skulle det ens finnas krig då? Det tror inte jag. Om alla fokuserade på kärlek och gemenskap - till människor, djur och natur - inte skulle vi vilja döda varandra då.
 
 
 
 
 
 
En annan intervju som berörde mig är en intervju med artisten Stefan Sundström. I programmet Zero Impact som går att se på urplay.se får fyra familjer i Sverige prova på att koldioxidbanta i en månad. Äta veganskt, cykla istället för bil, sluta handla nytillverkat osv. En av familjerna hälsar också på hemma hos Stefan och hans hem med miljötänk. Då säger han något i stil med att nu skrattar folk inte längre. Nu ses det inte längre som lika negativt att tänka på miljön. Att ha solpaneler och elbil. Att äta veganskt och ekologiskt. Det har en status. Godhet, snällhet och medkänsla börjar få status. Det är inget som kan förlöjligas eller skrattas åt längre.
 
 
Jag tänker på när var sjutton, arton och tvättade mina kläder med såpnötter och använde tygbindor. Hur det förlöjligades. Och det är bara 10 år sedan. Tänk de som har brytt sig om miljön sen gröna vågen. Hur mycket skit har inte de fått ta genom åren? Men nu är ändå folk med på tåget. Om inte i praktiken så i teorin. De skrattar inte längre.
 
 
 
 
 
 
Tänk om alla vore hippies - vilken vacker värld vi skulle leva i.
 
 

Färgglatt

 
 
 
Nu börjar maten bli så där färgglad igen. Tycker ni inte det? Jag tycker det syns så stor skillnad på sommarens och höstens råvaror jämfört med vinterns och vårens. Kanske är det ljuset som gör att färgerna framträder bättre, eller kanske beror det på att grönsakerna är färskare? De har inte behövt resa så långt eller varit ur jorden så länge innan de landar på bordet.
 
 
Den här gröna ärtsoppan är en av mina favoritsoppor. Så söt och god. Och grön! En av mina favoritfärger. Den görs av lök, kokosmjölk, buljong och en påse frysta gröna ärtor. Lite chili är också gott att ha i. Min favorittopping på soppor och grytor, både smak- och utseendemässigt, är fryst persilja och hackad salladslök. Groddar är också gott till.
 
 
 
 
De här sötpotatisbiffarna är helt gudomligt goda! De är gjorda av riven sötpotatis, mosade vita bönor, ingefära, lime, majsstärkelse och bakpulver. Jag brukar äta dem med vit quinoa och ibland couscous (finns glutenfri gjord på majs att köpa). Enligt det receptet jag brukar gå efter ska det också vara en sötsyrlig tomatsallad till. Tycker den passar väldigt bra ihop med biffarna. Den görs på körsbärstomater, citronsaft, ketchup, dill och skivad valfri lök.
 
 
 
 
Linssoppa är en klassiker. Går att variera i det oändliga. Har du röda linser och krossade tomater hemma har du en bra bas. Morötter är goda att riva eller skiva ner. Buljong och gurkmeja är goda att krydda med.
 
 
På tal om färska råvaror. Ni som bor i Värmland kan köpa grönsakskassar från Krav-certifierade gården Torfolks gård. Här är en länk till deras hemsida. Eftersom deras kassar baseras på säsongen är det alltid olika saker i dem. Spännande tycker jag! 
 
 
 
 
Förra sommaren var jag väldigt förtjust i så kallade buddah bowls. Den här var min favorit. Ugnsbakad sötpotatis, rödbetor, svart quinoa, avokado, paprika, kikärtor rostade i stekpanna med spiskummin och en tahini-dressing gjord på tahini, citronsaft och kanel. Allt på en bädd av grönkål.
 
 
 
 
Bovetecrepes åt jag för första gången under veckan. Jag utgick från ett recept gjort av Jenny Mustard, från hennes kokbok New Vegan. Crepesen är väldigt enkla att göra, ingredienserna är bovetemjöl, vatten och salt. Väldigt goda att äta som pannkakor också! Jag fyllde crepesen med ruccolapesto, soltorkade tomater, riven morot och spenat. Ruccolapeston är gjord av tofu, ruccola, vitlök, citronsaft och näringsjäst. Jag stekte också sparris och åt till.
 
 
 
 
 
Burgare är så himla gott! Och lätta att variera. Bönor är en bra bas. Guaccemole, ketchup och skivad gurka och tomat är goda toppingar. Pommes frites gör du lätt själv i ugnen, eller så köper du färdiga! Lika gott.
 
 
Måste avsluta med en positiv nyhet. Har ni hört talas om EAT som arrangeras av Gunhild Stordalen varje år? Några föreläsningar från förra årets EAT finns fortfarande att se på urplay.se. I ett av klippen (kommer tyvärr inte ihåg vilket, men jag tror att det var det här) är det en jordbruksforskare som pratar om hur prognosen ser ut för näringsinnehållet i våra grödor. Tydligen har det vänt nu och många producenter satsar på att grödorna ska innehålla mycket mineraler och spårämnen, istället för att som förut få ut så mycket skörd som möjligt för så lite kostnad som möjligt. Enligt den jordbruksforskaren så kommer jorden vara så frisk att vi kan sluta berika barnmat år 2030 om trenden fortsätter åt samma håll. Är inte det fantastiskt? Det är faktiskt bara 13 år till år 2030. Tänk vad vi kan åstadkomma om vi bara bestämmer oss! Och det är vi konsumenter som bestämmer hur världen ser ut genom det vi köper. Heja oss!
 
 
 

Trädgårdstider och Sista skörden

 
 
 
 
 
I fredags var jag ute på balkongen och omskolade våra små broccoliplantor. I år ska vi "bara" ha krukor med broccoli och potatis på balkongen. Och så ska vi köpa en örtlåda med massa olika örter. Kanske sår jag lite sallad också i balkonglådor. De ger så mycket skörd! Bara att plocka in och vänta ett tag så har det växt upp nytt.
 
 
 
 
Ja! Det har varit bikinivärme på balkongen de senaste dagarna. Runt 30 grader när solen ligger på. Bikinivärme är nog min favoritvärme. När en har tillgång till skugga och vatten, förstås.
 
 
Ni har väl inte missat att en ny säsong av Trädgårdstider har börjat? Ett av mina favoritprogram. I år är de i sin trädgård i skåne som de brukar, men också i England för inspiration.
 
 
Jag vill också tipsa om dokumentären Sista skörden och dess superviktiga innehåll. Visste ni att trots att vi äter nästan dubbelt så mycket i dag som vi gjorde på 1970-talet så får vi inte i oss alls lika mycket mineraler och spårämnen som då. Vår jord är utarmad på mineraler och det är självklart inte hållbart. Dör jorden så dör vi. Allt som växer får sin näring från jorden. Och alla djur får sin näring från växter. Eller från andra djur som har fått sin näring från växter. Kroniska sjukdomar blir allt vanligare och kryper längre och längre ner i åldrarna, jag vill gärna att det slutar. För att ge våra kroppar en optimal chans att fungerar så länge som möjligt måste vi få i oss nog med mineraler och spårämnen.
 
 
Vi måste sluta att förstöra mullen. Nu. Hur gör vi det?
 
 
1. Genom att dra ner på jordbrukandet så mycket som möjligt. Störst förändring blir det om vi slutar äta djur, eftersom det mesta som odlas på jorden går till att föda upp dem. Äter vi det vi odlar direkt istället för att sila det genom djuren behövs det inte odlas lika mycket.
Sen måste vi börja satsa på flerårsväxter. Så som träd och buskar. Som det ser ut i dag river vi upp jorden varje vår och planterar något som tas upp på hösten. Vi river konstant i jorden och inte bara förstör dess struktur, utan mullen som vi för upp till ytan släpper också ifrån sig massa koldioxid. Innan människan började odla för cirka 12 000 - 10 000 år sedan (en yttepytte bråkdels millisekund i hela jordens historia) revs mullen upp till ytan endast vid jordskalv. Alla tunga maskiner som används gör också jorden så kompakt att vatten inte kan passera, vilket bland annat leder till översvämningar.
 
2. Vi måste också sluta använda konstgödsel. Det håller plantorna vid liv, men tillför långt ifrån alla mineraler till jorden igen. Resultatet blir en död, blek jord och en näringsfattig, smaklös planta. Det vi tar måste vi ge tillbaka. Allt vi äter kommer ut igen, och det som kommer ut måste vi ge tillbaka till naturen.
 
3. En annan sak vi måste sluta använda är bekämpningsmedel. De dödar allt som inte är plantan. Svampar, insekter, ogräs. Svampar behövs i jorden. Plantor kan bara binda kol via fotosyntes, resten av näringen får den via svamparna som kan ta upp mineraler från jorden. Och svamparna får i sin tur kol från växterna. Insekter behövs också. Och maskar och allt annat som lever och trivs i en frisk jord.
Det blir spill. Vissa insekter och svampar förstör plantorna, men det är något en får räkna med. Ska det tjänas så mycket pengar som möjligt får det inte finnas det minsta spill, och det är därför alla dessa medel finns.
 
 
 
 
Vi har fått slänga så himla många krukväxter, de fick någon lus på sig. Det är sådant som kan hända när en ger icke-syntetisk näring. Men jorden är i alla fall levande <3
 
 
 
För att förbättra ditt upptag av mineraler kan du bioprocessa dina råvaror. Det gör du genom att lägga baljväxter, spannmål och andra fröer i blöt över natten. Helst med något surt, till exempel citron eller vinäger, som påskyndar processen. Fröer är helt fullpackade med näring. Näring som ska få den nya plantan att växa. Men näringen är bundet till fröet, så när vi äter det får vi inte i oss så mycket av mineralerna. När fröet hamnar i vatten och får stå ljummet så tror det att det är dags att börja gro. Ämnet fytas aktiveras och det löser upp fytinsyran. Fytinsyran är det som binder mineralerna till fröet. Fytas dör vid för hög värme, så blötläggningen måste ske innan tillagning.
 
 
När det kommer till spannmålen så är det bäst att äta de sorter som är minst förädlade. Till exempel dinkel, korn, havre och råg. Sämst att äta är vete eftersom det i dag har förädlats till att bli så bra som möjligt att baka med. På så sätt har gluteninnehållet ökat och näringsinnehållet minskat. Det är heller inte bra att äta raffinerade spannmål, så som mjöler och polerat ris. Så "helt" (icke-raffinerat) som möjligt är alltid bäst.
 
 
Det är säkrast att försöka få i sig så mycket mineraler och andra näringsämnen som möjligt från maten. Tillskott kan ge oönskade effekter. Järntillskott, till exempel, tas bara upp till 2%. Resten hamnar i tjocktarmen där det kan göra skada. Men om du bioprocessar din mat kan du tredubbla ditt järnintag.
 
 
Här (klick) kan ni läsa en artikel där Kerstin Fredlund, läkare och doktor i livsmedelskunskap, berättar om det här.
 
 
 
 
 
 
 
Våran svarta vinbärsbuske har börjat att slå ut. Jag drömmer om en trädgård full med bärbuskar och fruktträd. Jag skulle gärna vilja bo i ett naturhus också. Det innebär att du bygger ett växthus kring ditt bostadshus. På så vis får du medelhavsklimat inuti växthuset och kan ha massa frukträd och andra växter som annars inte skulle trivas här uppe. Sök på greenhouse living eller naturhus om du är intresserad.
 
 
Vi lever ju tyvärr inte i en perfekt värld. Jorden innehåller inte all den näring som den gjorde för bara ett halvsekel sedan och för att få i oss så mycket mineraler och spårämnen som möjligt kan vi inte leva enbart på frukt. Även fast jag tror att det är det som våra matsmältningsorgan fortfarande är mest anpassade för. Vi måste lägga till sådant som rotfrukter, grönsaker, baljväxter och spannmål för att få i oss tillräckligt med mineraler. Det är inte hållbart att bruka jorden, men i nuläget tror jag att det är svårt att leva enbart på frukt i det långa loppet. I en framtid där jorden har återhämtat sig är det säkert möjligt att enbart äta frukter, bär och nötter, som vi har gjort majoriteten av vår utveckling. Sådant som plockas från fleråriga växter. Tänk er hur länge ett träd står kvar på samma ställe om det tillåts. I decennier. Vi skulle bespara jorden sååå mycket slitage. Till dess får vi äta så mycket frukt som möjligt och komplementera med grönsaker, rotfrukter, baljväxter och spannmål.
 
 
Och jag har skrivit det förut och kommer skriva det så många gånger som det krävs: Du minskar din påverkan på jorden, klimatet och alla andra djur mest genom att äta veganskt.
 
 
 

Lilla Berlin <3

 
 
 
 
Några favoriter från humorserien Lilla Berlin ritad av Ellen Ekman.
Älskar den serien!
 
 
Här (klick) hittar ni böcker med samlade seriestrips.
Ni kan också följa Lilla Berlin på facebook och på instagram @lilla_berlin.
 
 
Hett tips för alla som vill ha mer feminism, veganism och humor i sitt liv!
(Och massa annat!)
 
 

Protein 2.0

 
 
Det finns många frågor och undringar kring hur en får i sig allt en behöver när en äter veganskt. Den vanligaste frågan är: hur får du i dig nog med protein? Jag undrade nog själv samma sak för några år sedan. Vi får ju lära oss att vi behöver äta djur för att få i oss nog med protein, men sanningen är den att du inte behöver tänka ett dugg på protein som vegan. Här har ni lite om vad jag har lärt mig om protein:
 
 
  • Protein finns i allt. Allt som växer och lever innehåller protein. Det är inte för intet som protein kallas för kroppens byggstenar. Tillsammans med polysackarider, fetter och nukleinsyror bygger protein allt som lever. Och det finns inte mer protein i djur än det finns i växter. Sojabönor innehåller till exempel runt 35 gram protein/100 gram jämfört med olika typer av kött som innehåller mellan 15 och 20 gram protein/100 gram.
  • Proteinbrist drabbar bara de som svälter. På grund av till exempel fattigdom, ätstörning eller någon mag- tarmsjukdom som gör att kroppen inte tar upp alla näringsämnen ordentligt. Äter du nog med kalorier jämfört med hur lång du är och hur mycket du rör dig så får du i dig nog med protein. Och din hunger styr hur mycket du behöver få i dig. Du behöver inte äta extra proteinrik mat eller äta kosttillskott. Äter du dock mycket processat och raffinerat får du varken i dig nog med protein eller nog mycket av andra näringsämnen, även om du äter tillräckligt med kalorier. Det går inte att leva på läsk, godis och oljor - vare sig de är veganska eller ej. Om du lever ett väldigt stillasittande liv löper du också risk att drabbas av olika brister, helt enkelt på grund av att stillasittande kan hämma aptiten och göra att du kanske inte äter nog mycket kalorier per dag. Fysisk aktivitet stimulerar aptiten. Det är därför det rekommenderas att äldre personer som inte kan röra sig lika mycket längre äter mer proteinrik mat.
  • Alla äter ungefär lika mycket protein. Rekommenderat dagligt intag av protein ligger ungefär mellan 50 - 70 gram vilket motsvarar 10 - 20 procent av allt du äter under en dag. Så kallat E%. De allra flesta får i sig ungefär 17 E% protein. Oavsett kosthållning. Köttätare, vegetarian eller vegan. Du får i dig runt 17 E% protein oavsett vad du äter, om du inte medvetet äter mycket proteinrik mat eller proteintillskott. Endel menar att växtprotein inte tas upp lika lätt i kroppen som animaliskt protein och att en därför behöver äta mer av växtprotein. Det sägs att kroppen tar upp växtprotein ungefär 10 % sämre än animaliskt protein. Så det är inget problem eftersom de allra, allra flesta får i sig mer än 100 % av det rekommenderade dagliga intaget av protein, utan att ens tänka på det. 
  • Du behöver extra mycket protein om du tränar hårt. Men då behöver du extra mycket av allt. Mer kalorier helt enkelt eftersom du förbränner mer. Det fixar hungern. Rör du dig mycket blir du också hungrigare och får på så vis i dig mer kolhydrater, fett och proteiner. Det viktigaste att tänka på när en tränar är dock att se till att en äter nog med fett och kolhydrater eftersom de är kroppens bränsle. Ökar du ditt procentuella proteinintag och minskar på kolhydrater och fett kommer kroppen använda ditt protein som bränsle och du får ingen effekt av din träning.
  • Du får i dig alla de essentiella aminosyrorna du behöver via växter. Protein byggs främst upp av aminosyror och nio aminosyror måste vi få i oss via maten, resten tillverkar våra kroppar. Med fullvärdigt protein menas ett livsmedel som innehåller en blandning av de nio aminosyrorna vi måste få i oss via maten - de essentiella - som stämmer överens med kroppens behov av de olika aminosyrorna. Livsmedel som innehåller fullvärdigt protein är bland annat kött, mjölk och ägg. Det finns fullvärdiga proteinkällor i växtriket också, så som sojabönor, men allt i växtriket innehåller inte en bra variation av de essentiella aminosyrorna så som allt animaliskt gör. Det är ändå inget problem att få i sig nog mycket av alla aminosyror som vegan. Olika växter komplementerar varandra. Så om du inte äter väldigt ensidigt får du utan problem i dig alla aminosyror du behöver som vegan, bara inte från en enskild källa. Äter du varierat får du utan problem i dig en bra variation av alla aminosyror och det är inget du behöver tänka på. Om du ändå är orolig kan du öka ditt intag av baljväxter som är det i växtriket som innehåller bäst sammansättning av aminosyror. Ris komplementerar de flesta baljväxter när det kommer till de essentiella aminosyrorna. Så om du är orolig- ät mycket ris och bönor. Men det är som sagt inget du behöver göra för att få i dig alla aminosyror i rätt mängd.
  • Veganer är mindre inflammerade och tillverkar därför mer albumin. Det protein som vi har allra mest av i blodet heter albumin och det tillverkas i levern. Albumin är ett negativt akutfasprotein, vilket innebär att det minskar vid inflammationer i kroppen. Albumintillverkningen blir helt enkelt inte lika effektiv vid inflammationer i kroppen, då levern måste koncentrera sig på att tillverka mer av positiva akutfasproteiner som slåss mot det som orsakar inflammationen. Att mäta hur mycket positiva akutfasproteiner en person har i blodet är ett sätt för läkare att få reda på om det finns en inflammation i kroppen. De positiva akutfasproteinerna fungerar som små soldater som kallas in när kroppen behöver hjälp mot en inflammation. Och när dessa soldater kallas in, prioriteras albumintillverkningen ner. Eftersom animaliska livsmedel ofta verkar inflammatoriskt på människokroppen brukar veganer i regel vara mindre inflammerade och således alltså ha mer effektiv tillverkning av albumin och lägre värden av positiva akutfasproteiner.
  • Animaliskt protein är skadligt för människan. Dels beror det på proteinkällan. Rött kött är en grupp 2A humancarcinogen (troligt att det orsakar cancer hos människan) och charkuteriprodukter är en grupp 1 humancarcinogen (bevisat att det orsakar cancer hos människan). 50 gram processat kött per dag (två baconskivor ungefär) ökar risken för tjocktarmscancer med 18 %. Om du dessutom tillagar rött kött och processat kött med hög temperatur eller i direkt närkontakt med eld (grillning) ökar de carcinogena ämnena i köttet. Framför allt de heterocykliska aminera (HCA). Mjölkprodukter och ägg används också som proteinkällor och inte heller de är hälsosamma. Men det är inte bara på grund av proteinkällan som animaliskt protein är farligt för människan. Även själva proteinet verkar göra skada. De som drar ner eller slutar helt med animaliskt protein löper mycket lägre risk att utveckla kroniska livsstilssjukdomar enligt Livsmedelsverket. Det finns bland annat ett samband mellan högt animaliskt proteinintag och typ 2-diabetes och gikt är sedan länge känt som en sjukdom orsakad av för mycket protein i kosten. Söker du på protein på nutritionfacts.org kan du läsa om vilka kopplingar det finns mellan animaliskt protein och olika sjukdomar. 
 
 
 
Protein är verkligen inget du behöver tänka på. Oavsett om du är vegan eller köttätare, tränar eller inte. Äter du nog mycket mat per dag, undviker processat och äter varierat får du i dig mer protein än du behöver. Du blir inte svag och trött av att äta frukt och grönt - du blir snarare starkare eftersom du förmodligen kommer ha mer effektiv albuminproduktion och inte gå runt och vara konstant inflammerad. Här är några svenska exempel på veganska idrottskvinnor och män som definitivt får i sig nog mycket protein:
 
 
 
 
 
 
 
 
Några källor:
https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/protein/
https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/livsmedel-innehall/naringsamnen/protein/protein---hur-mycket-ar-lagom.pdf
http://www.iarc.fr/en/media-centre/iarcnews/pdf/Monographs-Q&A_Vol114.pdf
http://nutritionfacts.org/?fwp_search=protein&fwp_content_type=video
https://www.youtube.com/watch?v=bc4t6BUHZH8
https://sv.wikipedia.org/wiki/Protein
http://www.greenoption.org/naringslara/protein.html
 
 
Uppdatering: Inlägget heter nu Protein 2.0 på grund av att jag upptäckte att jag redan har skrivit ett inlägg om protein förra året. Här (klick) kan du läsa det om du är intresserad. (Teaser: Var gladiatorerna veganer? Klicka på länken för att få reda på svaret. Ooooohhh spännande!)
 
 

En stark dröm

 
I torsdags åt jag ost. Ko-ost. Ost gjord på den stulna mjölken från en mamma som inte får mata sitt barn. Jag åt ute och som vanligt krånglade det massa och jag ville inte vara "besvärlig" en tredje gång, så jag åt osten som var fastsmält på burgaren. Tänkte att jag samtidigt kunde se hur jag tyckte det smakade. Se hur mina smaklökar förändrats. Smakade lite fetaost för någon månad sen - och jag gillade det inte alls. Inte heller gillade jag den här osten. Kan inte förklara hur det smakar. Så sött och mögligt på något vis. Främst sött.
 
 
Den natten drömde jag att jag var en ko. Eller, att jag levde som en. Fast mer människoanpassat eller vad jag ska säga. Jag bodde i ett litet rum, inte större än ett badrum. Tre väggar var av betong och gick ända upp till taket. Inga fönster. Den fjärde väggen var ett galler. Utanför gallret var det mer betong. Jag kunde höra andra människor som förmodligen bodde i liknande rum som jag. Vi pratade, men kunde inte se varandra. I mitt rum hade jag en säng och ena väggen var täckt av bokhyllor fulla med böcker. Jag låg och läste om dagarna. Kände mig ganska nöjd med det. Visste inget annat. Ibland fick vi allihop komma ut i ett stort gemensamt rum där det fanns en tv. Vi fick också göra gympa och andra former av träning. Och vi tyckte det var jättekul. Ibland hade människorna som höll oss fångade med sig andra människor och tillsammans gick de och kollade på oss. "Den här gillar att läsa, så vi har fylt hennes rum med böcker." sa en av de som höll mig fången och pekade på mig. Det var han som oftast gav oss mat. "Det är viktigt att människor får regelbunden motion, i det här rummet får de röra på sig och träffas. Det är lag på det i Sverige. De är flockdjur nämligen och blir deprimerade av att vara ensamma. Visst är de fina? Jag älskar dem och vill att de ska ha det så bra som möjligt." hörde jag mannen säga.
 
 
När jag hade bott ensam i mitt rum ett tag fick jag sällskap. Det var Mats. Jag blev så lycklig. Allt blev mycket lättare. Vi sov tillsammans och läste för varandra om dagarna. Men Mats fick ingen dator, fastän att spela spel är hans största intresse. Men det var för dyrt sa de. Så han fick några sällskapsspel istället. Vi var lyckliga, men ändå inte. Är det så här livet ska vara? Finns det inget mer? Vi började i smyg planera att rymma med de andra fångarna. Men vi behövde aldrig verkställa vår plan. De som höll oss fångade sa till oss att vi varit så duktiga och gett dem allt de ville ha och behövde, och som belöning skulle vi bli frisläppta. På våra födelsedagar. Månaderna gick och vi blev färre och färre fångar. När vi fick träffas i det stora rummet sa vi alltid hej då till den som stod näst på tur att bli frisläppt, den som skulle fylla år. Vi var så glada. Men jag hade hela tiden en konstig känsla i kroppen. Att något inte stämde. Jag och Mats var de enda som fyllde år i december och till slut var det bara vi kvar. När den nittonde kom, Mats födelsedag, var jag så glad för hans skull. Men samtidigt ledsen att jag skulle bli ensam kvar. Också orolig, för jag kände på mig att vi aldrig skulle ses igen. Men Mats tröstade mig och sa att det bara var elva dagar jag behövde vara ensam. Sen skulle vi ses igen. Han skulle vänta på mig på utsidan.
 
 
Det var så tyst. På julafton fick jag en julduk och ett värmeljus genom gallret. "Jag vet ju att du gillar att pynta, lilla Jennifer. Åh, vad tomt det kommer bli utan dig. Du är den sista.". Det var inte han som brukade ge mig mat som sa det, utan en av de andra som också kom dit ibland och sa hur mycket de älskade oss fångar. Att de ville att vi skulle ha det så bra som möjligt. Den trettionde december kom, min födelsedag. Jag fick ögonbindel och blev förd ut ur byggnaden. Jag sattes i en kärra och en snöskoter drog iväg med mig långt, långt bort. När jag blev avsläppt sa en röst till mig: "Stå här och räkna till hundra. När du gjort det kan du ta av dig ögonbindeln." Sen hörde jag hur snöskotern åkte iväg. Jag räknade tll hundra och tog av mig bindeln. Jag stog mitt i en skog. Jag visste det eftersom jag sett skog och träd på bilder i mina böcker. Jag visste också att det fanns farliga djur i skogen som började jaga när det blev mörkt. Och det höll på att bli mörkt. Klockan var tolv på dagen ungefär när vi åkte från byggnaden och jag hade läst att solen går ner runt klockan tre på min födelsedag. Och när solen går ner blir det mörkt. De fångar som fyllde år på sommaren hade haft tid på sig att ta sig därifrån innan det blev mörkt. "Åh, varför måste jag fylla år mitt i den mörkaste vintern?" tänkte jag argt för mig själv. Jag hade inget val. Jag visste att jag var tvungen att söka skydd innan det blev mörkt. Så jag följde skoterspåren i snön tillbaka. Tillbaka till fångenskap. Jag var född i fångenskap och skulle dö där också. "Ja, ja, jag fick i alla fall se riktiga träd. Och snö. Och solen." Sen började jag bli orolig. Kommer jag få komma tillbaka? Jag har ju uppenbarligen slutat ge de som höll mig fången det de vill ha. Får jag då komma tillbaka till mitt rum och mina böcker, eller är jag också för dyr nu? Älskar de mig verkligen och vill att jag ska ha det bra, eller älskar de mig bara när de tjänar på mig? Ingen av de andra kom tillbaka. Eller gjorde de? Och vart hamnade de då i sådana fall? Mats! Åh, Mats! Var är han? Han kan inte heller haft många timmar på sig innan solen gick ner, han fyller ju också år i december. Antingen så stannade han i skogen. "Då är han förmodligen död." tänkte jag. Eller så gick han tillbaka. "Då är han garanterat död.".
 
 
Sen hann jag inte tänka eller drömma mer. Jag vaknade av att jag grät. Jag har sådana drömmar ibland. Starka. Som vill säga mig något. Den här sa mig verkligen något.
 
 
Jag fick aldrig klart för mig vad det var vi fångar "gav" de som höll oss instängda. Drömmen fokuserade mer på känslan av att vara fången hela sitt liv. Att aldrig tillhöra sig själv och endast sig själv. Inte veta något annat och vara ganska nöjd med det. Men ändå inte vara lycklig. Snarare apatisk. Lycklig ett fåtal stunder. Vid socialt umgänge eller utomhusvistelse till exempel. Jag tänker på alla de djur som lever så. De som "ger" oss människor mjölk, ägg, honung och ull. De skuttande korna som blir så glada när de får komma ut på vårbete efter flera månader av instängdhet. På de suggor som får lite halm på betonggolvet att föda sina ungar i, för det är deras rättighet. På de får som måste rakas därför att vi människor avlat fram onaturligt mycket ull på dem. På de hönor som bor trångt på ett betonggolv men kallas för frigående eftersom de inte är instängda i burar. Jag tänker på de djur som lyckas rymma men inte klarar sig själva i det fria. Född i fångenskap, död i fångenskap.
 
 
Jag tänker också på de människor som påstår sig älska dessa djur. Som hävdar att de ser till att de har det så bra som möjligt. Vilket skämt. Bonden älskar inte kon om inte kon producerar mjölk. När hon slutar göra det kostar hon för mycket pengar och dödas. Det kostar också för mycket att ge kon det som är hennes optimala föda - gräs och hö. Det är mycket billigare att ge henne importerad soja. Men det förstör hennes lever. Det är också för dyrt att låta henna ha kvar sin kalv. Han får vara max tre dagar hos henne. Sen tas han bort och hon råmar efter honom tills hon tappar rösten. Det är också för dyrt att bara låta henne vara. Inte inseminera henne. Inte ta hennes kalv. Inte dricka hennes mjölk. Hon får aldrig leva för sin egen skull.  Är det verkligen kärlek?
 
 
Det är inte synd om bönderna som kämpar och sliter. De sliter alldeles säkert. Men inte för kornas skull, utan för vad korna kan "ge". De det är synd om är korna. Och alla andra domesticerade djur som lever i fångenskap, men inte klarar sig i det fria. Som är dömda att "ge" människan saker för att överleva. Och det är vårat fel. Vi har avlat dem så. Vi har gjort dem beroende av oss. Och det är inte rätt tycker jag.
 
 
Det är skönt att mitt undermedvetna påminner mig ibland, så jag inte ramlar in i det tänket jag hade förut. Innan jag började ifrågasätta det här.
 
 
 
 

Jul och nyår

 
 
 
 
Så är julen snart över. Jag har tagit det lungt. Läst mycket. Sett på filmer. Gått promenader. Och ätit god mat. Mats stod för den mesta maten på årets julbord. Jag passade på att hälsa på och umgås med så många jag hann med i mina gamla hemtrakter. Så han var så snäll och fixade det mesta. Högst upp på tallriken ser ni en rödbets-janssons som han gjorde efter det här receptet (klick) från Susannes gröna jul Svt. Han stekte också brysselkål och rödlök tillsammans med lite vinäger och kryddor, som ni kan se längst ner. Till höger ser ni Anammas goda, glutenfria vegobullar. Så här (klick) ser förpackningen ut ifall ni undrar. Finns i frysdisken. Det gula till vänster på tallriken är inlagd aubergine. Det går alldeles utmärkt att lägga in aubergine istället för sill! Jag stod för den i år och jag körde på en mango- och curryinläggning inspirerad från många olika ställen. Jag kokade upp en 1-2-3-lag med kryddpepparkorn, hällde det över en aubergine skivad i "sill"bitar och lät det stå över natten. Dagen efter silade jag av auberginen och blandade med 2 dl vegansk creme fraiche, 1-1,5 dl mango chutney och curry efter smak. Den lilla röda klicken ner till vänster är rödkål, och det summerar min och Mats julmat. Så gott!
 
 
 
Till efterrätt åt jag ris à la Malta gjord på Alpros sojavispgrädde. Hade också lite vegansk knäck som jag sög på under kvällen.
 
 
 
 
 
 
Så här såg jag ut på julafton ifall det är någon som undrar. Klänning och röd blomma i håret. Tjusigt värre!
 
 
 
 
 
 
På juldagen gick jag en lång promenad ensam längs sjön jag måste ha badat i tusen gånger.
 
 
 
 
 
 
Isen var så där tunn så att det såg ut som att pinnarna flöt på det kolsvarta vattnet.
 
 
 
 
 
 
Pölarna på vägen var också täckta av is, men i en mer blå nyans. Lite varmare på något vis.
 
 
 
 
 
 
Det är något med den här platsen. Något som drar i mig. Jag vandrar längre och längre in i skogen, även fast jag är ganska rädd. Något kallar mig och jag kan gå i timmar. Inåt. Längre in. Längre bort från vägarna. En känsla jag inte känner lika starkt i andra skogar. Kanske är det på grund av att jag har varit här så mycket.
 
 
Fick en sådan magisk bok av min svägerska med familj i julklapp. Nordiska väsen av Johan Egerkrans. I den står det att en människa som hamnar i skogsråets våld alltid har en längtan till skogen och ensamheten. Kan känna igen mig så väl i den beskrivningen. Nu kunde jag vända om, medveten om förtrollningen på något vis. Men när jag var tonåring kunde jag vandra i timmar. Ett under att jag inte gick vilse eller stötte på några farliga djur.
 
 
Jag har alltid en sådan blandad känsla när jag går i skogen. Som att en längtan drar i mig, samtidigt som jag vill därifrån. Jag känner mig lugn och trygg, samtidigt som jag är på min vakt. Kanske fick just den här skogens skogsrå sitt grepp om mig, då när jag vandrade här ensam så mycket. Under min mest sårbara tid. För jag känner mig hemma när jag kommer dit. Som att jag drar en lättnadens suck, men ändå vill jag inte vara där. Därför kan jag vända om nu för tiden. Tur det. För nog är det någon som kollar på mig när jag går där. Det känner jag så tydligt.
 
 
 
 
 
 
Mellandagarna spenderad vi hos mina svärföräldrar och nyår firade jag och Mats helt ensamma i morgonrockar framför tv:n. Vi såg två filmer och lagom till tolvslaget gick vi ut på balkongen med var sitt glas alkoholfritt bubbel och kollade på fyrverkerier. Kunde inte ha varit en mysigare nyårsafton. Trots vår klädsel slängde vi ändå ihop en trerättersmiddag som blev förvånansvärt bra. Till förrätt åt vi tomattartar gjord efter det här (klick) receptet. Och till varmrätt slängde vi ihop en gratäng med potatis, morötter och haricots verts som vi hällde vegansk grädde blandad med örtsalt, citronpeppar och pressade vitlöksklyftor över. Så gott! Efterrätt blev raw brownies som var kvar sedan Mats födelsedag och glass vi hittade i frysen. På bilden ser ni förrätten och en flaska alkoholfritt rött vin. Jag gillar inte vin och den här smakade lika äckligt som vin med alkohol, vilket jag antar är ett bra betyg för de som vill ha liknande smak. You won't be dissapointed!
 
 
Hoppas ni har haft en härlig jul, vare sig ni firar den eller inte <3
 
 

Människans bästa vän

 
 
Min pappa har prenumererat på tidningen Illustrerad vetenskap så länge jag kan minnas. Och det är en tidning jag har läst sen jag var liten. Mats prenumererar på den ibland, men annars är det bara när jag är hos mina föräldrar som jag läser den nu för tiden.
 
 
I somras läste jag en artikel i ett nummer av tidningen som handlade om grisar. "Människans bästa vän" hette den. Innan jag började läsa trodde jag det skulle handla om hur intelligenta grisar är och att rubriken kanske var en hint om att det egentligen borde vara grisar som kallas för våra bästa vänner, eftersom de är intelligentare än hundar. Inte för att jag tycker intelligens ska ha något att göra med vilka som får leva ett bra liv, men ni kanske förstår hur jag tänkte? Nu handlade inte artikeln om det utan om hur mycket grisen "ger" oss människor. Grisen finns nästan överallt - utan att vi egentligen vet om det.
 
 
Visste ni till exempel att:
 
 
  • Fettsyror från grisens benmärg används i bland annat tvättmedel, tvål och stearinljus. Syrorna används också till att göra material glansigt, så som glättat papper och spelkort.
  • Glycerin eller glycerol är en alkohol som utvinns ur fett, bland annat grisfett. Det används i bland annat tvål, raklödder, fuktkrämer och tandkräm.
  • Från grisens hud utvinns kollagen. Kollagen används bland annat i antirynkkrämer och som proteinkälla i energikakor. Vissa lim innehåller också kollagen från gris.
  • En processad form av kollagen kallas för gelatin. Gelatin finns nästan överallt. Främst i livsmedel. Men också kamerafilm, fotopapper och akvarellpapper är täckta av ett lager gelatin. De flesta tablettkapslar är gjorda av gelatin. Öl, vin och juice filtreras också ibland genom gelatin. Det för att göra drycken klarare.
  • Grisens benstomme bränns och askan används till att göra saker vitare. Så som porslin och socker.
  • Ur grisens hår utvinns aminosyror som används i brödbakning för att göra degen mer lättarbetad och snabbjäst. Syran står som L-cystein eller E920 i innehållsförteckningen. Även i gödningsmedel finns grishår.
  • Ur tarmarna utvinns heparin som används som blodförtunnande medel.
  • Från grisens blod tas hemoglobin som används i läkemedel som injiceras och aktiveras med laserljus, till exempel när näthinnan ska repareras. Grisens hemoglobin används också som färgämne i katt- och hundmat.
  • Grisens ögon ser ut som människans. Både i storlek och uppbyggnad. Därför har läkare och forskare börjat experimentera med grisens hornhinna för att ge människor synen tillbaka. Människans immunförsvar stöter vanligtvis bort grisens hornhinna, men det har utvecklats en metod för att ta bort alla grisceller och antigener från hornhinnan så att endast vävnadsstrukturen återstår. Då stöter inte människans immunförsvar bort den.
  • Annat som grisar används till är ammuniton, cigaretter och diesel. Samt mycket, mycket mer.
 
 
 
 
2008 ställde konstnären Christien Meindertsma ut sitt verk "PIG 05049". Hon hade då under tre år följt en enda gris och skrivit upp allting som grisen hade hamnat i och använts till. Alla djur vars kroppar ska säljas måste ha ett produktnummer som kan spåras. Inom industrin ses djur som produkter och de får nummer istället för namn. Jag tänker inte dra en parallell mellan det och en väldigt mörk del av historien där människor behandlade varandra på samma sätt. Ni vet alla vilken händelse jag menar och jag tycker en viktig fråga att ställa sig själv är varför det är okej att vissa arter fortfarande behandlas så.
Christien följde alltså grisen som blivit tilldelad numret 05049. 05049 blev efter sin död uppstyckad och skickad över hela världen. Hen hamnade i det mesta som jag listat här ovanför, men främst på tallrikar och i människors magar. Så som de flesta grisar gör.
 
 
Grisar anses ligga på ett treårigt människobarns intelligensnivå. Deras mentala färdigheter är i klass med schimpanser och delfiner. De kommunicerar med läten, ansiktsuttryck och kroppsspråk. De har minst tjugo olika läten som alla betyder olika saker. Grisen bygger bon. Ett bo där de sover och ett för sina kultingar. De är sociala och har livslånga relationer med sina familjemedlemar. De drömmer när de sover och planerar framåt genom att exempelvis gömma mat. Grisar både förstår och tycker om att spela enklare tv- och dataspel.
 
 
 
 
- Enligt svensk lag ska alla grisar ha tillgång till strö. Detta bland annat på grund av suggornas stora behov av att bygga bo till sina kultingar innan förlossningen. De flesta kultingar föds ändå direkt på betonggolvet där deras mamma lever. För att öka produktiviteten har moderna grisar avlats till att föda upp till femton ungar per kull. Det normala antalet kultingar per kull för en gris är fem. Efter en månad tas ungarna från mamman så att hon kan insemineras igen och föda en ny kull.
- Suggorna lever på så kallade smågrisfarmar där deras enda uppgift är att föda barn. Detta gör de tills de är utslitna vid tre års ålder ungefär. Eftersom de har avlats till att föda för stora kullar är de när de är tre år väldigt magra till följd av all amning. Köttet är inget värt i Sverige så de skickas utomlands för slakt. Bland annat till Tyskland.
- Galtarna på smågrisfarmar lever helt isolerade i små boxar. De pumpas på sperma och får aldrig träffa suggorna.
- De grisar som föds fram till kött tas från sina mammor när de är en månad gamla. Kultingar ammar under normala omständigheter fyra månader och stannar mycket längre än så hos sin mamma. När de är tre månader säljs de till en slaktsvinsgård där de lever upp till tio individer på nio kvadratmeter. Grisar har ett stort behov av att böka i jorden och de kan "böka" sina trynen blodiga mot betonggolvet. Grisar är också mycket renliga djur som håller sin "toalett" avskild från där de lever. På gårdarna tvingas de leva i sin egen avföring. Det gör luftkvaliteten väldigt dålig och många grisar har problem med luftvägarna på grund av all ammoniak och allt damm. De blir matade 2-3 gånger om dagen med främst importerad soja. Mellan måltiderna har de ingenting att sysselsätta sig med. Precis som människor blir uttråkade grisar apatiska, deprimerade och uppvisar ångestbeteende. De skadar också varandra genom att bita av varandras svansar och öron.
- När de är sex månader gamla väger de över 100 kilo. Grisar är avlade till att växa onormalt snabbt och får därför problem med lederna. Vid sex månader och hundra kilo skickas de till slakt.
- I Sverige får inte djur transporteras mer än åtta timmar i sträck. På de åtta timmarna dör eller skadas 14 000 grisar per år. Främst på grund av överhettning. De står tätt, tätt packade i lastbilarna utan tillgång till vatten. Jag tänker inte dra parallellen till den där episoden i historien där vi lät människor gå igenom samma sak nu heller. Ni vet vad jag menar och frågan är fortfarande den samma: Hur kan det vara tillåtet när det är andra djur som går igenom det? Låt er heller inte luras av "närproducerat". En gris kan ha levt sina sex månader i närheten av där dess kött säljs, men hen har mycket troligen blivit slaktad långt därifrån.
- I Sverige dödas en gris var tionde sekund på slakterier. De trängs först ihop i små schakt som fylls med koldioxid. Vi låter bli parallellen här också. Det borde vara ganska klart och tydligt vid det här laget var nazisterna fick sina idéer från. Efter att de har gasats medvetslösa hängs de upp och ner och snittas i halsen. De får hänga upp och ner och blödas ihjäl. Därefter sänks de ner i ett skållningskar och sedan får de pälsen bortbränd innan de klyvs mitt itu och styckningen börjar.
- Slakterierna i Sverige blir färre och färre samtidigt som köttkonsumtionen ökar. Det betyder dels att transportsträckorna blir längre men också att slakterierna blir överbelastade och att slaktarna hoppar över vissa steg. Det händer att grisar skållas levande på grund av detta.
 
 
ettlivsomgris.se kan ni läsa mer om hur grisar har det i Sverige. Djurrättsalliansen har i två års tid dokumenterat hur det ser ut på hundra slumpvis utvalda gårdar i Sverige.
 
 
 
 
Hade tänkt skriva om det här i somras, då när jag läste artikeln i Illustrerad vetenskap, men det blev aldrig av. Lika bra det kanske, för nu i juletider passar det nog bättre att informera om hur grisar i Sverige har det. Grisar är ju en väldigt stor del av julen här, men kan de inte få vara det utan att behöva sätta livet till? Baka pepparkaksgrisar och gör "julskinka" av kålrot eller rotselleri. Hylla grisen för det fantastiska djuret hen är - inte för vad du kan "få" av henom. Vi får faktiskt ingenting. Vi tar. Och det är inte rätt. Det spelar ingen roll att det ses som normalt eller att "vi alltid har gjort så". Fel är fel. Elakt är elakt. Döda är döda.
 
 
Kanske i år är året då du börjar se individen bakom julskinkan. Och allt det andra på julbordet. Förra året skrev jag ett långt inlägg med vegansk julmat. Det kan ni läsa här (klick). Maten i inlägget är ganska "traditionell" men varför inte prova nya smaker? Så som curry-"sill" eller de här smarriga rödbetsfalaflarna (klick) från Susannes gröna jul på Svt.
 
 
 
 
Källor:
Illustrerad vetenskap, nr. 8/2016
https://www.youtube.com/watch?v=RcbeJEUnii4
http://edition.cnn.com/2010/OPINION/10/24/meindertsma.tracing.pig/index.html
http://christienmeindertsma.com/index.php?/books/pig-05049/
http://www.ettlivsomgris.se/fantastiska-fakta-om-grisar
http://www.ettlivsomgris.se/grisens-liv-pa-farmen
 
 

Historieätarna och modern historia

 
Ni har väl inte missat att en ny säsong av Historieätarna har börjat på Svt? Vad jag har förstått så är det sista säsongen. Jag måste säga att jag har svårt för det mesta de äter, eftersom jag nu för tiden inte äter varken djur eller något som kommer från dem. Men jag tror att mycket av maten som visas i programmet även känns annorlunda och äcklig i allmänhetens ögon. Så som tunga, testiklar och juver till exempel. Tror det är viktigt att vi får se inte bara hur människor har levt förr utan även vad de åt. Att det som var normalt då ses som jättekonstigt nu. Äckligt till och med. Att frasen "det har vi alltid gjort i Sverige" faktiskt inte stämmer på någonting. Det som i dag är tradition var en gång i tiden konstiga nymodigheter. Hur går det där uttrycket? Those who don't learn history are doomed to repeat it, and those who learn are doomed to watch it repeat.". Något sådant. Alltså att de som inte lär sig historia kommer upprepa den, och de som lär sig har inget annat val än att se den upprepas. Och det händer ständigt. Att historien upprepar sig. På många olika plan. Både stort och globalt, men jag tänker att det också sker i individen. Det finns ett annat uttryck som säger något om att vi alla begår samma misstag om och om igen tills vi har lärt oss våran läxa.
 
 
Senaste avsnittet av Historieätarna handlade om 90-talet. Första avsnittet där jag faktiskt har levt och kommer ihåg tidsperioden de undersöker. Kul! Kände igen mycket. Nittiotalet var ju faktiskt hela min barndom. Platådojjor och krusat hår. Pasta med pasta och pasta. Internet som kopplades upp via hemtelefonen.
I slutet av programmet pratar de lite om veganism och feminism och miljötänk, som alla tre började växa eller komma tillbaka i slutet av 90-talet. De pratar mest om vegansim och jag är så glad att jag inte var vegan då. Dels på grund av att internet inte alls var lika stort och information var mycket svårare att få tag på. Men också på grund av allmänhetens inställning och reaktioner. Det verkar ha varit helt okej att håna veganer och andra oliktänkande helt öppet. Inte gömd bakom datorskärmen. I dag är det ju ändå svårt för till exempel media att säga någonting dumt eftersom den mesta forskningen står på veganernas sida. Folk i allmänhet kan heller inte kritisera lika hårt som de verkar ha kunnat förr. Vad finns det att kritisera? Förlåt för att jag inte dödar djur eller bidrar till de största utsläppen, skogsskövlingarna, vattenförbrukningen och importen, liksom.
 
 
Men det finns fortfarande hån och kritik och det sprider sig fort över internet, men också irl. Vilket gör det jag försökte få fram för något inlägg sen så konstigt i mina ögon. Jag har fått försvara mitt sätt att leva och blivit hånad för det, jag vet inte hur många gånger. Människor (män) har till och med blivit arga och skrikit åt mig därför att jag inte tycker som de. Jag har fått kritik för att jag inte rakar mig eller bär bh. Människor har försökt tvinga mig att dricka alkohol, även fast jag inte vill. De har krävt förklaringar till varför jag röstar som jag gör och jag har minsann fått höra att det är på grund av mig och de som röstar som jag som det är så dåligt i Sverige. De tv-program jag kollar på, den musik jag lyssnar på och de intressen jag har har blivit hånade så länge jag kan minnas. Inte så mycket nu som under tonåren, men det händer fortfarande. Sådan kritik är liksom okej. Men när jag kritiserar beteenden som anses normala men som jag inte tycker är okej, då helt plötsligt är det viktigt att respektera andras val och åsikter. När normen kritiseras är det inte okej, men att håna feminister/veganer/"pk-maffian"/homosexuella/överviktiga/personer med annat ursprung eller alla som helt enkelt inte är som vi "ska" vara eller tycker så som vi "ska" tycka är helt okej. Det är alltså helt okej att ifrågasätta någon som inte delar eller behagar allmänhetens åsikter. Någon som inte är "normal". Men när jag, och andra, ifrågasätta allmänheten: "Varför röstar du på det och det partiet? Hur kan du bidra till möiljöförstöringen så frivilligt? Varför tycker du inte att kvinnor ska ha samma rättigheter, friheter och skyldigheter som män?" då pushar jag på andra mina egna åsikter och är en sådan där jobbig, militant typ.
 
 
Jag är glad att jag lever nu. Jag kan inte föreställa mig hur det var att vara bland de allra, allra första. Jag är bara liiiite, lite före den allmäna utvecklingen. När jag gick på gymnasiet, för inte mer än tio år sedan, fanns det kanske fem ekologiska produkter att köpa i mataffären - nu finns allt ekologiskt. För bara två år sedan, när jag kom ut som feminist, fick jag höra att män och kvinnor har exakt samma möjligheter och att klä sin son i klänning, måla hans naglar eller fläta hans hår var lika med barnmisshandel. I dag tycker de allra flesta att det inte är okej för arga, vita män att våldtäkts-  eller mordhota kvinnor och att barn ska få klä sig hur de vill. Men det finns ju de som fortfarande blir upprörda när det inte går att se på ett barns utsida vilket kön det "tillhör". Speciellt inte om barnet vill vara lucia, tydligen...
 
 
Jag vet att veganism kommer att fortsätta växa. Vi har liksom inget val. Världen blir mer och mer civiliserad och jorden klarar inte den enorma påfrestning som det innebär att äta kött och djurprodukter. Köttkonsumtionen kommer att minska. Eller så gör den inte det. Men båda scenarion får mig ändå till samma slutsats: att jag ska fortsätta vara vegan och prata om veganism. Hur ska vi nå förändring om det inte är tillåtet att prata om förändring? Knappt ens tillåtet att förändras.
 
 
Det är jobbigt för de allra flesta att ifrågasätta sättet en själv lever på. Att göra förändringar. Men du är inte ensam. De allra flesta av oss har de senaste åren fått oss en eller två eller flera rejäla tankeställare. Kanske är det alldeles för jobbigt att ändra sitt beteende och sina handlingar. Det är okej att känna så. Alla klarar inte av det. Det är en enorm press. Men sluta skamma eller trycka ner de som faktiskt ändrar sig eller kämpar för att förändra bara för att ditt eget samvete tynger ner dig. Det är okej att inte orka. Vi är människor och vi är faktiskt inte bra för miljön eller djurens välmående någon av oss. Men sluta försvara det som inte är moraliskt försvarbart. Vi gör alla våra fel och misstag, och det är okej. Men det hjälper inte att förneka sanningen.
 
 
Nu ska jag försöka släppa det här och fortsätta leva mitt liv. Det är inte ofta det brister, men ibland så. Det är faktiskt väldigt tungt att bli kritiserad för att äta spenat, tycka att kvinnor ska ha samma rättigheter som män och att vilja att framtida generationer ska kunna andas luften och dricka rent vatten. Speciellt när det inte tillåts att kritisera tillbaka i samma utsträckning.
 
 
Men så är det och jag har faktiskt tro på att människan kommer lyckas vända det här. Även fast det kanske inte verkar så på mina texter.
 
 
 

I teorin är världen rättvis

 
 
 
 
Alla har rätt till sina åsikter. Utom veganer. Och feminister. Och miljökämpar. Och alla andra som inte tycker som normen tycker. Jag startar aldrig, ALDRIG, en diskussion eller konversation med någon om dessa ämnen om inte personen i fråga tar upp det först. Oftast är jag ändå bara tyst och nickar, för vad jag än säger kommer det ses som att det var jag som startade diskussionen och att jag försöker övertyga eller pracka på den andre mina egna åsikter. Och det ses alltid som en diskussion. Kan aldrig bara handla om ett samtal.
 
 
Jag lämnar alltid mina egna känslor utanför och håller mig till fakta. Även fast jag bara vill gråta och skrika åt normen att sluta upp med att förtrycka och döda för det är så hemskt och fel och onödigt. Men jag gör det inte. Faktan får säga sitt. Sanningen upprör nog mycket.
 
 
Normen å andra sidan är inte försiktiga med sina ord. De sitter i mitt hem och tuggar på lik. De pratar om hur gott det är med bröstmjölk stulen från mammor som blir våldtagna och fråntagna sina barn om och om igen för att hålla sin mjölkproduktion igång tills de som utslitna femåringar blir skickade till sin död och hamnar i korvar och djurmat. De skriker åt mig att jag har knäppa ideer och ska vara tyst. De säger till mig att feminister inte har någon plats i politiken och att de är galna och har pms när de säger att de hatar män som grupp för allt de gör mot kvinnor. En sa till och med till mig att om han fick en chans att mörda någon så skulle det vara lady dahmer (som är en känd feministprofil) och förhoppningsvis få slut på "tramset". Feminister är det väl okej att mörda? De säger till mig som har brytt mig om och läst på om miljön sen jag var sexton år att det är ingen idé att göra några förändringar och de förslag jag kommer med är fel, omöjliga att genomföra eller helt enkelt förstör naturen och miljön mer. Jag säger sällan emot. Jag sitter tyst och håller med. För jag orkar inte. Jag vågar säga emot, men jag orkar inte alltid.
 
Men ibland orkar och vill jag. Och det finns de som orkar konstant och som inte heller tar någon skit, som Grynet säger. Som blir förbannade över orättvisor och förtryck och som blir kallade för nazi-si och nazi-så när det brister för dem. Eller om de helt enkelt inte ger sig. Inte låter sig tystas ner. Alla som har fått nog och kritiserar normen och förtryckarna med hög stämma och ociviliserade ord eller inte ger sig blir kallade för nazister. Men att kalla normen för någonting fult när de spyr ut galla och otrevligheter är inte tillåtet. Även fast det är mycket mer rimligt att kalla en köttätare nazist eftersom de stöttar sådana handlingar. Fast mot djur då, men då ses det ju som okej. Vissa djur i alla fall.
 
 
 
 
 
 
Ni vet väl vem det är mest synd om i hela världen? Den köttätande, vite, heterosexuella mannen. Han som inte har blivit kritiserad förr och som nu blir det och blir ledsen och obekväm. Inte våldtagen. Inte misshandlad. Inte dödad. Obekväm. Av sanningen. Han är heller inte så bra på att diskutera, för så fort han har slut på argument ber han den han pratar med att hålla käften. På olika sätt. Det kan vara rent ut: "Håll käften, hora/feminazi/vegankräk" osv. Men oftast mer diskret som "Ja, ja, lilla vän. Det är bra att du har en åsikt" eller klassikern "Nu avslutar vi diskussionen här". För det är ju självklart han som bestämmer när den andre ska sluta prata. Blir så trött! Säg emot mig hur mycket du vill. Du behöver inte hålla med mig ett skvatt och vill du inte diskutera - sluta diskutera. Men säg INTE åt mig att vara tyst!
 
 
Jag ber om ursäkt om jag märker att någon blir ledsen av det jag har sagt. Jag ber om ursäkt om jag använder fel ton eller uttrycker mig oklart. Men jag ber inte om ursäkt för att jag säger sanningen och står upp mot orättvisa. Blir du upprörd av fakta är det dig själv och din bild av världen du måste jobba på. Sanningen måste få komma fram! Censur är dåliga grejor. Och normen måste få kritiseras! Det är den som syns och hörs mest och den är inte rättvis. Andra åsikter och tankar måste få komma fram. Slå upp valfri tidning och det är normens åsikter du får läsa mest om. "Aaaa, men det står mycket om feminism och miljön också." Nej. Det gör det inte. Vi är inte vana att se eller höra något annat än normen. Det står mycket mer om annat nu än det gjorde förr och folk tycker att det är överallt. När så inte är fallet. Ett solklart exempel på det är en kommentar om årets upplaga av tv-programmet Bonde söker fru där det i år är två kvinnor och två män som söker kärleken. Jämställt alltså. "Va fan! Är det bara kvinnor med i år eller?!"
 
 
Jag har ingen att prata med. Jag känner inte att mina åsikter blir respekterade eller att jag ens får yttra mig om jag inte är väääldigt vag. Medan andra får säga all kinds of crap till mig. Det är inte okej, men det är så det är. Jag vill ärligt talat inte diskutera med någon. Men jag vill få känna att mina åsikter räknas och blir hörda och jag tänker inte sluta säga att förtryck är fel och oförsvarligt år 2016 med all den information vi har. Inte att någon människa är perfekt och aldrig felar. Det gör vi allihop och det är inte mer än mänskligt, som uttrycket så passande säger. Men vi kan i alla fall försöka leva så rättvist det går och sluta försvara handlingar och strukturer som inte är okej. Oavsett om vi medverkar till dem eller inte. Och framför allt lyssna på de som blir förtryckta och inte förminska deras upplevelser. Också lyssna på de som står upp för dem som inte kan föra sin egen talan. Och det måste vara tillåtet att prata om vilka vägar vi kan gå och vad vi kan göra för att nå en mer rättvis värld. Jag vill inte få det att framstå som att jag är perfekt. Jag är priviligerad som tusan och jag vet att jag inte är klanderfri. Men jag skulle aldrig försvara de saker jag gör som förstör eller säga till någon att hens känslor eller upplevelser inte räknas eller borde tas på allvar.
 
 
Tack och lov för bloggen. Tack. Och. Lov. Annars hade jag gått sönder för länge sen.
 
 
Alla har rätt att få uttrycka sina åsikter och prata om sina ideal och livsstilar utan att bli hånade, skammade eller nedtryckta. Även veganer, feminister och andra frihetskämpar. I alla fall i teorin. Vet att verkligheten ser annorlunda ut.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sista bilden är från Vegan Sidekick som finns på facebook.
 
 

Vattumannens tidsålder

 
Hade tänkt skriva ett långt inlägg om den nya tidsåldern, men jag har ingen lust längre. Känner att jag har mycket annat att fixa med som tar tid från bloggen. Så det blir ett kort. Vill ni veta mer om vattummannens tidsålder så är internet full med information. Du hittar mest om du söker på engelska. Vattumannens tidsålder heter the age of aquarius på engelska. Här kommer min filosofiska tolkning:
 
 
En tidsålder är ungefär 2150 år lång. Vi är just nu i slutet av fiskarnas tidsålder och håller på att övergå i vattumannens. Det finns olika teorier om vilket år detta kommer ske. En populär teori är Rudolf Steiners som påstår att detta kommer ske år 3573 och att vi i sådana fall är i början av fiskarnas tidsålder i stället för slutet, medan många tror att övergången redan hände år 1844 och att vi alltså redan har gått över i vattumannens tidsålder. Eftersom vi sakta rör oss mot en ny tidsålder under 2150 år tror inte jag att det är någonting som märks jättetydligt. Vi kommer inte vakna upp en dag och allting är annorlunda. Det är mer som tidsvattnet eller årstiderna som sakta gör entré utan att vi egentligen lägger märke till varje liten förändring.
 
 
Inom många antika kulturer kommer världen gå under runt år 2000. Jag ser det som symboliskt för att världen kommer förändras mer drastiskt under dessa år än den har gjort tidigare och att det är ett tecken på att vi förmodligen är väldigt nära en övergång. Det finns olika åsikter om vad som kommer dominera vattumannens tidsålder. En del tror att det är då människan kommer ta över jorden helt och teknologin verkligen blommar ut - en sci-fi-framtid. Den mest kända teorin är dock den som hippie-rörelsen under 60- och 70-talet blivit symboler för: fred, kärlek och förståelse. Jag hoppas och tror att det är det som den nya tidsålderna kommer bestå av och jag tycker mig se många tecken på det. Feminism, veganism, miljötänk och jämlikhet överlag växer och blir mer och mer normen. Inte bara människors lika värde utan även icke-mänskliga djurs och naturens dito tar mer och mer plats i olika kulturer. Visst ökar främlingsfientlighet också, men kolla in motståndet! Människor över hela världen står upp mot orättvisor och jag tror att det kommer fortsätta och till och med växa.
 
 
Turbulens följer med förändring. Många vill inte förändras. Det är jobbigt, men jag tror att det lättaste sättet att klara av det är att rida på vågen. Försöka anpassa sig så mycket det går. De som krampaktigt håller kvar vid det som var och känns bekvämt kommer självklart känna sig väldigt obekväma med det nya. Det ser vi väldigt tydligt genom att studera vilka det är som röstar högerextremt i världen: vita, heterosexuella män. Vattumannens tidsålder brukar också kallas för kvinnans tidsålder. August Vandekerhove skrev redan år 1890 i en tidningsartikel att när vi går in i den nya tidsåldern kommer kvinnan äntligen vara jämställd mannen. Och med det föjer det mesta, tror jag. Människan har delat upp känslor, handlingar, attribut i maskulint och feminint. I 10 000 år har det maskulina varit normen och det feminina setts som svagt. Och eftersom det genom tiderna (olika mycket) har varit väldigt noga med vilka som ska ha vilka attribut så har det blivit så att de som samhället tycker ska uttrycka sig mest maskulint (männen) är normen. Idealet. Medan de som blivit tilldelade mer feminina uttryck och känslor (kvinnorna) har setts som svagare och inte ens haft rätten att vara med och bestämma. Vi har alla både det som vi kallar maskulinitet och femininitet i oss. Det är samhället som säger åt oss hur mycket vi får visa av de båda. Helt beroende på vad vi har mellan benen. Om kvinnan äntligen ses som helt likvärdig mannen, kommer feminina attribut och känslor, de som endast kvinnor har haft lov att visa, inte ses som svaga och löjliga längre utan vara lika mycket respekterade som de maskulina. Tänk er en värld där snällhet, ömhet och förståelse kanske till och med kommer styra? Den världen kan ju inte vara annat än vacker tror jag. En kosmopolitisk värld.
 
 
Här (klick) kan ni se en kort film på 17 minuter om kosmopolitism. Det handlar inte så mycket om att resa eller uppleva andra kulturer, utan mer om din inställning till det som är annorlunda än det du är van vid. Du kan ha levt på samma plats, ätit samma typ av mat och umgåtts med samma sorts människor hela ditt liv och ändå ha ett öppet sinne. På samma sätt som du kan ha rest världen runt och provat det mesta och ändå tycker att vissa personer och kulturer är bättre eller sämre än andra.
 
 
Jag har accepterat att under min livstid kommer det vara turbulent i världen, men jag hoppas att vi är påväg mot ett kosmopolitiskt samhälle. Att det är den värld vi kommer landa i när vi nu når den sista tidsålder. Det är som människans slutprov. Allt det vi gjort. Allt vi har skapat men också förstört. Har vi lärt oss någonting av det? Eller kommer vi fortsätta vår färd mot undergång? Vem vet? Jag kan bara hoppas på det bästa och arbeta med att göra mig själv så kosmopolitisk och rättvis som möjligt. Och försöka hålla mitt hjärta mjukt i en hård värld. Det är inte lätt. Det är inte lätt... Många av mina val ses som annorlunda och jag blir därför ofta mött med aggressivitet från de som inte vill att någonting ska förändras. De som försöker hålla kvar. Jag har blivit tuffare och hårdare med åren, så som många kvinnor har. Vad ska vi göra när vi blir behandlade som skit? Men jag tror ändå stenhårt på att det är de som är hårda och kalla som ska ändra sig, inte de som är mjuka och snälla. Tror det är så vi når jämställdhet och jämlikhet. Men det är svårt... Så ni som kan - sprid kärlek och positivitet! Jag jobbar på att joina er.
 
 
 
This is the dawning of the age of Aquarius!
 
 
 
 

Du är stark

 
För en vecka sedan vaknade vi upp till en annorlunda värld. Har ni återhämtat er? För exakt en vecka sedan blev en rasistisk, misogyn person som är anklagad för sexuella trakasserier, vill satsa på fossilt bränsle och kommer gå till rättegång anklagad för svindleri världens mäktigaste man. Skrämmande. Men jag tycker faktiskt inte det är mer skrämmande att hans finger vilar på atombombens avtryckarknapp än om det vore den andra kanditaten. Varför? Därför att Trump är feg och väldigt mån om att skydda sig själv och sina tillgångar. Att ge sig ut i krig är nog det sista han vill. Det som jag tycker är skrämmande är att så många röstade på honom. Att så många människor i världen delar hans åsikter. Jag skriver världen därför att det vore naivt att säga att vi inte ser samma trend även i Europa och Sverige. De högerextrema får fler och fler röster. Men det är samtidigt glädjande att se vilka som har sådana åsikter. Bland de så kallade millennials, eller generation Y (de födda efter 1982), var det väldigt få som röstade på Trump. Och de unga som röstar högerextremt i världen är främst vita, arga män. Dessa synsätt kommer dö ut med de äldre generationerna och kärlek och gemenskap kommer råda. Femininitet kommer inte längre ses som någonting svagt och löjligt utan kommer vara normen = omtanke, mjukhet, acceptans. Jag känner det så starkt i hela kroppen.
 
 
Vi går faktiskt in i Vattumannens tidsålder just i denna stund. Tror det är därför det är så kaotiskt i världen just nu. Vi går in i en mer harmonisk tidsålder (Som inte är så "flummigt" som det låter. Handlar om planeternas positioner och energier som vi människor är lika känsliga för som alla andra djur på planeten. Vare sig vi är medvetna om det eller ej. Tänkte skriva mer om det i ett annat inlägg) och de som fortfarande vill leva i en värld där den rike, vite, heterosexuelle mannen har mest makt kämpar med klor och huggtänder för att den världen ska få finnas kvar. Det kommer vara kaotiskt ett bra tag, de priviligerade ger inte upp makten så lätt. Men jag har ändå tro på att kärleken kommer segra en vacker dag. Och svaret finns i de yngre generationerna. Det är de yngre som är feminister, veganer och pacifister. Det är de yngre som är inkluderande och öppna och de äldre kan kämpa hur mycket de vill för att det "ska vara som det alltid har varit", men de kommer inte att lyckas. Kärlek och femininitet kommer råda i framtiden. Eller så går vi under. Och då kan vi lika gärna göra det bästa av tiden vi har kvar och sprida extra mycket kärlek och positivitet.
 
 
På tal om femininitet. Det mesta som kommer ut ur Trumps mun är i mina öron bakåtsträvande, rasistisk dynga. Men en sak håller jag med honom om. Att Hillary har spelat på kvinnokortet. Det tar emot att skriva så för vi kvinnor måste hålla ihop och inte trasha varandra om vi någonsin ska få uppleva en jämställd värld. Men nu är det inte vilken kvinna som helst vi pratar om utan en kvinna som har tagit sig nästan hela vägen fram till att bli den mäktigaste personen i världen. Tror ni hon har gjort det med hjälp av mjukhet, omtanke och kärlek? Det tror inte jag. Vi lever i männens värld och som det ser ut i dagsläget måste kvinnor bli mer som männen, det vill säga hårda och kalla, för att nå framgång. Kvinnor måste dessutom jobba dubbelt så hårt för att ta sig fram. Ingen av USA:s presidenter genom historien har tagit sig till den mäktigaste positionen i världen genom att vara snälla och godhjärtade människor. De har garanterat trampat folk på tårna, lurats och gått över lik. Även Kennedy, Hillary och Obama. Vill du vinna spelet måste du spela efter dess regler. Därför tycker jag det också är skrämmande att människor röstade på Hillary enbart därför att de ville se en kvinna som president eller på Obama för att han skulle bli den första mörkhyade presidenten. Utan att bry sig om deras politik. Hillary är en hök som är positivt inställd till krig. Hon försökte övertala Obama till olika invationer medan hon var hans utrikesminister. Hon har spelat på att hon är kvinna sedan hon bestämde sig för att ställa upp som kanditat därför att hon visste att det skulle ge henne röster. Eller, andra har i alla fall gjort det. Och det har tyvärr slagit ut Bernie Sanders som i mina ögon var en mycket bättre presidentkandidat än de två som det stod emellan nu.
 
 
Men å andra sidan är det ju en vacker handling att rösta på Hillary eller Obama för att förtryckta ska få bestämma och en handling som visar att en vill förändra världen. Medan en röst på Trump är ett tydligt ställningstagande att en vill gå tillbaka i tiden en sisådär hundrafemtio år. Och jag vet vem jag hade röstat på av Hillary och Trump. På samma sätt som jag vet vilka jag skulle rösta på om det enbart stod mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i Sverige. I mina ögon finns det "lesser evil", och det är de som inkluderar flest individer i sin politik. Men det kan inte ha varit lätt att vara medborgare i USA den senaste tiden. Därför skulle jag nog, om jag varit amerikan, inte ha röstat på varken Hillary eller Trump utan på ett mindre parti. Så som jag gör i Sverige. Få in så mycket jämställdhet, jämlikhet och rättvisa i det politiska systemet som möjligt. Tänker alltid rösta på det som jag tror är minst skadligt för männskligheten, de andra djuren och planeten. Tänker använda den makt jag har att förändra så mycket jag kan. Hade förmodligen röstat på The Humane Party (klicka för att komma till deras officiella hemsida) som är ett veganskt parti. Hur otroligt är inte det? Att det finns ett parti som fokuserar på att få slut på massmorden och förtrycket av andra djur i USA. Kan inte hitta något feministiskt parti i USA som ställde upp med presidentkandidat, annars hade jag förmodligen övervägt att rösta på dem om jag bodde på andra sidan Atlanten. Vi måste få en mer feminin värld. Att vara feminin är inte svagt eller löjligt - det är det som kommer rädda världen. Det är det som kommer göra att vi bryr oss om varandra och hjälper varandra. Och det är det som kommer göra att vi slutar vara tyranner mot andra djur och slutar förstöra och utrota.
 
 
En annan sak som oroar mig med Trump som president över USA är klimatet. Han har sagt att han vill satsa på fossilt bränsle och gå ur FN. Är helt övertygad om att han kommer skita i klimatavtalet från december 2015 helt och hållet. Det tror jag inte Hillary skulle ha gjort. Å andra sidan är väl klimathotet ingenting som USA någonsin har brytt sig om. Inte ens Obama som ju bland annat har godkänt bygget av den nya oljeledningen i North Dakota trots att FN har gått in och bett honom avsluta bygget genast. Vilket för mig till ännu en punkt jag vill ta upp: Diskrimineringen mot ursprungsbefolkningar. Jag tror jag har hört varenda presidentkanditat, varenda politiker, nästan varenda amerikan tala om vilken "great nation" USA är. "The land of the free" som det så ironiskt kallas. Det måste vara som ett slag i ansiktet mot Amerikas ursprungsbefolkning som lever i reservat. Som blev fängslade och dödade. Som tvingades ge ifrån sig landet de levt i samklang med i tusentals år. Och vi ska inte glömma att Sverige har en liknande historia när det gäller Skandinaviens ursprungsbefolkning som på sätt och vis också lever i reservat. Jag är fullt medveten om att ursprungsbefolkningar också mördar och utnyttjar djur. Jag tycker inte det är okej, speciellt inte när det ursäktas med att det är tradition. Och vi människor förstör jorden hur vi än bär oss åt, men nog tycker jag att vissa människor har närmare kontakt med och respekt för naturen än andra. Det är vi rika, vita som skövlar skogar och förstör haven genom vårat sätt att leva. Det kan vi inte skylla på någon annan och det måste vi själva ta ansvar för.
 
 
Och det för mig till det sista jag kommer skriva i det här inlägget, även fast det känns som att jag har tusen fler saker att säga. Individen är stark. Du som läser det här - du är så stark! Inser du hur mycket makt du egentligen har? Vem vet vilken skillnad det gör vem som sitter som USA:s president. Det som verkligen styr USA och världen är bankerna och industrierna. Pengar helt enkelt. Och är du myndig med egen inkomst bestämer du helt och fullt vad du gör med de pengarna du får ut efter skatt. Du röstar varje dag. Det är så du påverkar mest som individ - vad du väljer att göra med dina pengar. Tyvärr lever vi i en värld där pengar styr, men det betyder också att vi kan påverka med dem. Sluta stötta industrier som varken behandlar djur, människor eller planeten rättvist. Köp ekologiskt och Fairtrade. Bli vegan. Välj grön el och elbil. Byt bank till en som investerar pengarna hållbart. Du har så otroligt mycket makt! Vi "små" är många, många fler än politikerna. De val vi gör gör skillnad!
 
 
Vi kan även påverka utanför pengarna. Vill du inte leva i en rasistisk värld - var inte rasistisk. Vill du leva i en rättvis värld - var rättvis. Be the change you want to see in the world. När det kommer till vem eller vilka som har mest makt är det inte mycket vi kan göra annat än att rösta och försöka påverka. Men vi kan bestämma över oss själva. Vad vi säger och hur vi betèr oss. Det är inte lätt att hålla sitt hjärta mjukt i en hård värld, men det går åtminstonde att försöka. Mer kan vi inte göra.
Och ni som har barn: Ni skapar framtiden. Lär era barn rättvisa och att de är starka. Lär dem om förtryck och makt och få dem att inse att de kan göra skillnad. Men framför allt: Lär dem att älska sig själva och andra. Se dem i ögonen varje dag och säg att du älskar dem. Lär dem att se sig själva i spegeln och säga: "Jag älskar dig". Lär dem att ingen är bättre än dem, men också att de inte är bättre än någon annan. Att vi alla är precis lika mycket värda. Vare sig vi är ljus- eller mörkhyade, muslim eller kristen, heterosexuell eller homosexuell, kvinna eller man, vuxen eller barn, människa eller ko. Jag tror det är det viktigaste. Att vara älskad inifrån och ut. Tror det är väldigt, väldigt svårt att vilja skada andra då.
 
 
Vi skapar världen tillsammans. Vi är starka. Och som Bamse säger: Är en stark måste en också vara snäll.
 
 
 
 
 

ÄPPELKAKA - Vegansk, Glutenfri, fri från Raffinerat Socker & Fett

 
 
 
 
 
Ni får ursäkta den suddiga bilden. Jag bakade kakan i går kväll och det var mörkt och jag var hungrig, så jag orkade inte fixa med ljus och dra fram systemkameran. Men jag bakade hur som helst en jättegod äppelkaka!
 
 
Jag är ett fan av sockerkaka (speciellt smeten, hihi) och det har varit svårt att hitta recept på en vegansk och glutenfri sådan. För ett tag sedan länkade min svägerska ett recept på veganska, glutenfria muffins som blir så himla goda och saftiga och jag tänkte direkt att den smeten borde det gå att göra en sockerkaka på. Provade för ett par helger sedan, men fick slänga hela kakan eftersom det lostnade svart färg från formen jag gräddade i. Den här gången tog jag en annan form... Och kakan blev sååå bra! Så fluffig och studsig och saftig som sockerkaka brukar vara. Jag hade också i äpple och kanel och: tada! Det blev en äppelkaka. Den blir väldigt mörk jämfört med "vanlig" sockerkaka, men det gör inte mig någonting. HÄR (klick) har ni orginalrecepten på muffinsen. Men eftersom jag har ändrat lite i receptet för att få den fri från raffinerat socker och göra den till en äppelkaka skriver jag upp "mitt" recept här nedan:
 
 
Äppelkaka
4 dl bovetemjöl
1 dl lucumapulver *
1 tsk bikarbonat
1 tsk kanel
2 dl äppelmos
3 - 4 dl vatten
2 tärnade äpplen, med eller utan skal
 
 
Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Rör i äppelmoset och späd med vatten tills det blir en något fast smet. Ha i äppeltärningarna och häll i smeten i en ugnsfast form **. Grädda i 30 - 40 min på 175 grader. Låt svalna helt innan du skär i kakan. Servera med vaniljsås. Jag köpte Oatlys vaniljsås som varken är fri från socker eller fett men oooo, så god. Annars brukar jag göra min egen sås på bananer, vaniljpulver och kokosgrädde.
Skulle tro att det går att byta ut äpplena mot valfria bär eller frukter. T. ex. blåbär. Men då är det viktigt att tänka på att göra smeten lösare eller fastare beroende på hur mycket vätska frukten eller bären ger ifrån sig. Den här smeten ska också vara lite tjockare än "vanlig" sockerkakssmet.
 
 
* Lucuma är en frukt som torkas och mals till ett pulver och som går att ersätta strösocker med. Enligt min erfarenhet kan du ha exakt samma mått av pulvret som av socker för att få samma sötma, men det ger dock en liten besk eftersmak.
 
** Jag smörjde formen med lite kokosolja och pudrade sen med bovetemjöl. Har ni något tips på vad en kan smörja formen med förutom olja eller smör, eller hur en ska göra för att inte få kakan att fastna så skriv gärna en kommentar!
 
 

GRÄDDSÅS - Tips & Trix

 
Matlagning är nog inte min grej egentligen. Men är det något jag är bra på så är det såser. Det har jag fått höra många gånger och jag tycker själv att de smakar bra. Kör sällan efter något recept utan slänger ihop det jag är sugen på för stunden. Är verkligen en såsperson. Tycker den gör hela maträtten. Innan jag blev vegan tycker jag också att jag gjorde god husmanskost. Fläskpannkaka, fiskgratäng och köttbullar var nog mina paradrätter. Men jag kan inte ta åt mig äran för köttbullarna. Det är min farmor som har lärt mig göra himmelskt goda sådana. Hashtag ironi att jag skulle bli vegan och föredra asiatiskt när det egentligen är husman jag är duktigast på i köket, haha!
 
 
I alla fall... Till köttbullar och köttfärslimpa och biffar och liknande brukade jag göra gräddsås. Och den var faktiskt jäkligt god. Jag hade lite knep till att få den "to die for", enligt min smak då. För det första så brände jag smöret. Jag vet att det låter jättekonstigt, men det gav en väldigt god smak på såsen. Jag la i en stoooor klick smör i grytan och lät det brännas lite, lite. Sen rörde jag ner mjöl till en tjock smet. Sen fick det stå tills jag stekt köttbullarna/biffarna och sedan kommer knep nummer två: Jag hällde i ungefär en deciliter vatten i stekpannan, lät det koka upp och vispade en stund så att allt gojs efter köttbullarna blandades med vattnet. Sen hällde jag det på redningen tillsammans med grädde. Knep nummer tre lärde mig min mamma och det är att ha i en klick svartvinbärsgelè på slutet. Mycket gott!
 
 
 
Sen jag blev vegan har jag haft svårt att få till gräddsåsen så som jag vill ha den. Dels så går det inte att bränna veganskt smör och sen så blir det inte så mycket gojs i stekpannan när en steker veganska bollar. Men nu tror jag att jag har fått till det. Och de tre grejerna som gör den veganska gräddsåsen perfekt enligt mig är: bbq-sås, buljong och sojasås. Jag har skrivit förut om hur bbq-sås gör att rätter får en "köttig" smak och det fungerar även i såser. Buljongen gör den mer fyllig i smaken och ersätter att vispa ur stekpannan. Sojasås tycker jag behövs därför att annars blir såsen nästan helt vit. Soja är också väldigt fyllig i smaken och ger såsen mer umami. Det är också ett litet knep om du vill få dina veganska rätter att smaka mer som orginalen - att tänka på umami som är den femte smaken. Umami är i princip allt som är mustigt. Så som kött men också svamp, lök, buljong och sojasås. Sen så är en klick svartvinbärsgelè inte helt fel i den veganska gräddsåsen heller.
 
 
Det är sällan vi äter husmanskost nu för tiden, men det går att få till riktig god och mäktig vegansk sådan. Nog är det gott ibland med "kött"bullar, potatis, lingonsylt och gräddsås! För mig tillbaka till barndomen.
 
 
 
 
 
Anamma har väldigt goda glutenfria "kött"bullar! Brukar finnas i frysdisken på mataffären.
 

Delad visdom är dubbel visdom

 
 
 
 
 
 
Ni som har följt mig ett tag kanske vet att Kristina Carrillo-Bucaram aka FullyRawKristina är en person som inspirerar mig. Hon har varit raw vegan, alltså bara ätit råa frukter, grönsaker, nötter och frön, i 11 år. Innan dess var hon svårt sjuk med hyperglykemi. Hyperglykemi är ett medicinskt tillstånd som innebär att du har för mycket socker (glukos) i blodet. Det räknas ofta som ett förstadie till diabetes. Kan också förekomma om du lider av struma. Hon åkte ut och in på sjukhus och mådde verkligen inte bra. En dag när hon var och handlade i mataffären kom det fram en man till henne. Sen den dagen äter Kristina bara olagad, oprocessad, ekologisk mat och är helt botad och behöver inte längre äta mediciner.
 
 
Mannen som kom fram till henne var John Rose. Han är raw vegan sedan 26 år tillbaka och gör sitt bästa för att hjälpa människor in i en likadan livsstil. I det här YouTube-klippet pratar han och Kristina om hur han såg henne den där dagen, trött och sjuk, och kände att hon behövde hans hjälp. Han har sedan dess guidat henne igenom all hennes detox fram till ett friskt liv. Och nu gör Kristina samma sak för de tusentals personer som följer henne på YouTube. Jag tycker det är så himla fint. Hur kunskapen och viljan att hjälpa andra fortsätter genom de som har blivit hjälpta en gång i tiden. De nya generationerna tar vid. Och även fast jag inte är helt raw så vill jag också bidra till att sprida det som jag anser vara rätt kunskap. Även fast jag har en väldigt liten plattform kan det nå just rätt person. Just den personen som mår dåligt och behöver den här informationen för att förbättra sitt liv.
 
 
Något som John säger i det här klippet fastnade extra mycket hos mig. Inte alla kan hoppa från tillagat kött, mjölk, pasta, ris, ägg, bönor, bröd m.m. till enbart råa frukter och grönsaker på en dag. Det är jobbigt för kroppen att läka och ställa om sig och det tror jag hindrar många från att fortsätta med raw food. Därför brukar John guida de som vill läka genom fem steg. De fem stegen är de fem sakerna som människan har upptäckt och använt genom tiderna för överlevnad eller bekvämlighet. Går en baklänges så är de fem sakerna: Syntetiskt framställda kemikalier, processad mat, jordbruk, äta djur och tillaga vår mat. Utesluter du de här sakerna en efter en, lite åt gången, ur din kost kommer du mer tillbaka till hur människan har levt och ätit majoriteten av hennes utveckling. Det som vårat tarmsystem och våra celler och organ är mest anpassade till att ta hand om.
 
 
De syntetiska kemikalierna har funnits kortast tid i människans historia. 50 - 60 år ungefär. Våra kroppar är verkligen minst anpassade till dem. För att undvika syntetiskt framställda kemikalier gäller det att äta ekologiskt och läsa på om vilka ämnen som "ska" vara i våran närhet och vilka som är nyligen tillkomna. Naturliga eller ej. Vilka ämnen människokroppen verkar klara större mängder av och vilka den verkar ha svårt att hantera.
Den processade maten har funnits i människans historia i några tusen år. Vi har utvunnit socker ur sockerrör sedan antiken och olja från feta frukter, nötter och frön ungefär lika länge. Vi lärde oss även att vi kunde torka och mala växter till mjöl och använda det till att baka bröd. Om du vill undvika processad mat, ät bara "hel" mat. Gå bland grönsakerna och frukterna köp det som är i sin hela from. Undvik att köpa sådant som är förpackat och innehåller fler ingredienser än en.
Jordbrukssamhället uppstod för cirka 12 000 år sedan. I Norden började vi inte bruka jorden förrän 6000 år sedan. Med jordbruket gick människan ifrån att äta det som naturen har skapat själv, utan våran inblandning. Vi började även dricka mjölk från andra djur och äta ägg och honung i större utsträckning. När du kommer till det här stadiet gäller det att undvika först och främst mjölkprodukter, ägg och honung. Men också vete, råg, havre, ris, bönor m.m.
Äta andra djur är en gammal överlevnadsstrategi. Forskare är oense om när i människans historia vi började äta djur men alla är överens om att det är något vi har börjat med. Det mesta tyder på att det var Homo Sapiens föregångare Homo Erectus som började äta kött. Inte i särskilt stora mängder men det verkar ändå ha varit en del av deras kost då och då. Homo Erectus fanns för ungefär 2 miljoner år sedan fram till 70 000 år sedan och det verkar ha varit ungefär 1 miljon år sedan de började äta kött. Finns i dagsläget inga fynd som tyder på att de åt andra djur under merparten av deras existens, utan att det skedde i slutet. För att undvika att äta andra djur måste du helt enkelt sluta köpa ko, gris, kyckling, fisk och alla andra lik som människan i dag äter. Du måste helt enkelt bli vegetarian och om du har följt de här stegen har du redan slutat äta mjölkprodukter, ägg och honung och blir därför vegan.
Tillaga maten verkar det också som att det var Homo Erectus som började med ungefär samtidigt som köttätandet började. Och det är det här som de flesta forskare tror gjorde att våra hjärnor växte så fort. Att vi kokade stärkelserika rötter som gav massa lättillgänglig energi till oss på mindre mängd än om vi åt rå mat. Att vi helt enkelt ökade vårat kaloriintag och därför fick massa energi över till våra hjärnor. Jag vet inte riktigt vart jag står när det kommer till den här teorin. Att det skulle vara ätandet av kött som gjorde våra hjärnor större tror jag inte ett dugg på, det verkar förresten vara få forskare som stöder den hypotesen nuförtiden, eftersom vi har ätit väldigt små mängder kött fram till våra dagar i princip. Att tillagandet av rötter gjorde att våra hjärnor växte snabbt på grund av det ökade energiintaget kan jag köpa, men våra hjärnor har sakta växt hela tiden och skulle mycket troligen ha fortsatt att växa även om vi inte upptäckt elden. Dock långsammare. Som John säger i klippet - hur kunde vi lista ut hur en gör upp eld om vi inte redan var intelligenta? Våra hjärnor har heller inte växt i storlek sedan vi utvecklades till Homo Sapiens och vi har utan tvekan blivit smartare under de 200 000 år vi har funnits. Vi blir bara intelligentare och intelligentare. Verkar ha väldigt lite med hjärnans storlek att göra. Skulle tro att det snarare beror på att många i dag får i sig nog mycket kalorier från barnsben och förmodligen genom hela livet. Hjärnan behöver inte svälta. Men tror inte det spelar någon roll var kalorierna kommer ifrån, att en viss typ av kost skulle göra oss smartare.
 
 
 
Bild från wikipedia.org.
 
 
Evolution tar miljontals år. Vi har bara tillagat vår mat och ätit kött i ungefär 1 miljon år och människans utvecklingshistoria är betydligt längre än så. Visst har vi utvecklat vissa egenskaper för att anpassa oss till vårat sätt att leva. Vi har till exempel utvecklat ett enzym i våra tarmar som hjälper till att bryta ner kött (tillagat), men det enzymet är något vi måste äta kött för att utveckla. Det finns inte där naturligt. Vissa människor har också utvecklat fortsatt laktasproduktion (det som bryter ner laktos i mjölken medan vi ammas) upp i vuxen ålder, men det skulle jag tro också bara sker om vi fortsätter att kontinuerligt dricka mjölk. En person som inte har druckit mjölk sedan barnsben skulle inte klara av att dricka det igen i vuxen ålder. Samma gäller kött. Har du aldrig ätit det eller bara ätit det i små mängder skulle du bli väldigt sjuk om du helt plötsligt började äta större mängder kött. Det kan jag skriva under på. Jag åt rött kött kanske en gång i månaden innan jag blev vegan och åt sedan kött varje dag under cirka två veckor (jultider) och jag blev så himla sjuk. Spydde och sket till höger och vänster och fick feber. Men det hjälpte mig att sluta med kött för alltid! Då fick jag verkligen känna på hur människokroppen inte klarar av kött om vi inte härdar kroppen och tarmarna.
 
 
Det förvånar mig så himla mycket att folk bara går så långt tillbaka som till stenåldern när de tänker på människans ursprung och vad vi är menade att äta, och inte fokuserar på vad vi har ätit majoriteten av våran utveckling. Vi är människoapor som har utvecklats från apor. Hela vår fysiologi skriker frugivorer = fruktätare.
 
 
 
 
 

Mats goda chili + varm choklad

 
Mycket recept här på bloggen nu för tiden! Men det är väl kul? Det är bland det roligaste jag vet att tipsa andra om saker, maträtter, ställen jag har provat eller kanske bara tycker låter spännande. Så här kommer ett till mattips nu i höstgrytstider:
 
 
Förra helgen hade vi trevligt besök av min mamma, pappa, bror, farmor och hennes hund. Mats lagade en jääättegod chiligryta på våra egna chilis. Glömde helt att ta kort på den, men den såg superaptitlig ut. Tänk er Texas style-chili. Så här gjorde han:
 
 
Chiligryta 4-6 pers.
1 morot
1 selleristjälk
3 röda chilis (urkärnade) *
1 gul chili (urkärnad) *
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
2 msk BBQ-sås
2 msk spiskummin
1,5 msk paprikapulver
1 msk torkad oregano
1 paket krossade tomater
5 dl vatten
1 msk buljongpulver eller 1 buljongtärning
1 burk avrunna svarta bönor
3 påsar pulled oumph á 280 g (sådana här). Brukar finnas i frysdisken bland det vegetariska och veganska.
 
 
Hacka morot, selleri, chilis och lök smått och fräs i en stekpanna tillsammans med BBQ-sås, kryddor och pressade vitlöksklyftor i ca. 10 min. Häll på krossade tomater och vatten och ha i buljongen och de avsköljda bönorna. Låt puttra en god stund. Ha sen i oumph och låt puttra yttelrigare en stund. Smaka av med salt. Oumph tål inte för hög värme så det är viktigt att grytan bara småputtrar när du har haft i det. Annars blir det kolasås, som det står på baksidan av förpackningarna, haha!
Vi åt chilin tillsammans med tortillabröd, majs, guacamole och vegansk creme fraiche. Jag brukar köpa Oatlys.
 
 
* Jag är osäker på hur starka våra röda chilis är. Mycket starkare än de som går att köpa i mataffären. Våra gula ligger på 30 000 - 50 000 scoville, snäppet under piri piri ungefär, och de röda är starkare ändå. Så om ni vill ha det spicy och inte har tillgång till riktigt stark chili, skulle jag tro att det går lika bra att krydda med chiliflakes och cayennepeppar!
 
 
 
 
 
 
 
Nu till någonting helt annat - varm choklad. I går var jag och Mats ute på stan i rusket och jag kände att jag var jättesugen på varm choklad. Det har jag inte känt sug efter på väldigt länge. Så jag köpte mig växtmjölk och traskade hemåt. För ett tag sedan beställde jag raw lucumapulver. Lucuma är en frukt som torkad och mald ska gå bra att ersätta strösocker med. Här kan ni läsa mer (klick). I går använde jag pulvret för första gången när jag gjorde chokladen istället för strösocker eller sirap. Istället för kakao använde jag carobpulver som liknar kakao i smaken, men är koffeinfritt. Får så lätt huvudvärk av koffein. Men jag hade i lite kakao i drycken. Bröt i en ruta av mörk blockchoklad.
 
 
Vet inte varför jag känner att jag vill dela med mig av det här receptet. Kanske för att det är lite annorlunda? Jag blev faktiskt väldigt glatt överraskad att det fungerade så bra med lucumapulvret. Blev sött och gott, men hade en liten besk eftersmak. Men inget som störde, tycker jag. Här är receptet:
 
 
Varm choklad:
2, 5 dl valfri växtmjölk
2 tsk lucumapulver
2 tsk carobpulver
1 ruta mörk blockchoklad
1 msk kokosgrädde
 
 
Koka upp växtmjölken. Ha i lucuma- och carobpulver i en mugg och rör i ett par matskedar av den varma mjölken. Rör tills pulvren har löst sig helt. Lägg sedan i chokladrutan och kokosgrädden och häll på resten av mjölken. Rör runt tills grädden och chokladrutan har smält. Klart!
 

Kåltider - hej, hej!

 
 
 
 
Nu är det verkligen kåltider! Känns som att vi äter kål med kål och kål varenda dag. Men det gör mig ingenting! Jag tycker faktiskt om kål nu för tiden. Det gjorde jag inte innan jag blev vegan. Speciellt inte när jag var yngre. Men det senaste året har jag börjat gilla många rätter. Risgrynsgröt är ett exempel. Det är en maträtt som jag har haft väldigt svårt för men som jag nu tycker är gott. Och kål då.
 
På den översta bilden ser ni en fänkålsgratäng med kokta rödbetor, gröna linser och en grönsallad. Fänkål har jag fortfarande lite svårt för, men det är på grund av att jag inte gillar lakrits. Och fänkål smakar väldigt mycket lakrits. Men vissa kombinationer tycker jag om. Så som hallon-lakrits och rödbeta-fänkål. Receptet på den här fänkålsgratängen hittade jag på baksidan av ett paket med rödbetsbiffar från märket ekko gourmet. Jag ändrade lite i det för att passa mig och Mats. Så här gjorde jag:
 
 
Fänkålsgratäng
1 stort fänkålshuvud
3/4 tsk fänkålsfrön
2 vitlöksklyftor
2,5 dl växtgrädde
salt och peppar
 
Dela fänkålen i fyra delar, ta bort roten och skölj noga. Skiva fänkålen tunt. Blanda med fänkålsfrön och lägg i en ugnsform. Blanda grädde, salt, peppar och pressade vitlöksklyftor i en bunke och häll blandningen över fänkålen. Gratinera i ugnen i cirka 15 minuter i 190 grader.
I orginalreceptet ska det även vara en tunt skivad lök i som blandas med fänkålen och fröna. Det ska också smulas två brödskivor över alltihop innan gratängen åker in i ugnen.
 
 
 
 
På den här bilden är det mina favorit-grönkålschips tillsammans med gurkstavar och avokadodipp. Receptet är från Svts vegetariska matlagningsprogram Vegorätt och det hittar ni här (klick). Jag skriver upp det här också. De är så goda! Påminner om sourcream & onion-chips.
 
 
Grönkålschips
5 stora blad grönkål
2 tsk näringsjäst
1 pressad vitlöksklyfta
 
Riv lagom stora "chipsbitar" av grönkålen och blanda med övriga ingredienser. Sprid ut på en plåt med bakplåtspapper. Sätt i mitten av ugnen i cirka 10-15 minuter. 160 grader i varmluftsugn och 170 grader i vanlig ugn. Ha koll! De blir brända fort. I orginalreceptet ska det vara en och en halv matsked kokosolja och salt i också. Jag undviker båda ganska ofta, men jag tror det blir lättare för näringsjästen att fästa på grönkålsbladen om de är kletiga. Själv tar jag lite vatten om det inte fäster.
 
 
 
 
Det här var sååå gott! Och det förvånar mig. Det är kålpudding på en bädd av grönkål ni ser på bilden och det har jag verkligen inte kunnat med förut. Det är tradition där jag kommer ifrån att laga kålpudding under marknadstider och jag pallade inte ens lukten när jag var yngre. Men nu tyckte jag det var så himla gott! Hittade receptet i Icas tidning Buffé. Jag veganiserade det och så här gjorde jag:
 
 
Kålpudding
1 kg vitkål
2 msk lönnsirap
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
 
500 gram vegansk färs (själv använde jag Anammas)
3 msk majsstärkelse
2 msk sojasås
1 dl växtgrädde
1 msk buljongpulver eller 1 buljongtärning, smulad
1 msk lönnsirap
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 riven gul lök
 
Skär bort mittstocken på kålen och strimla den. Bryn i cirka 5 minuter. Blanda med sirap, salt och peppar efter de mått som står i första spalten. Blanda ingredienserna i andra spalten i en bunke. Tina färsen om den är fryst. Lägg hälften av kålen i en ungsform. Lägg på färsblandningen och täck med resten av kålen. Grädda cirka 40 minuter i 200 grader. Servera med lingonsylt.
 
 
Det var lite kålrecept så här i kåltider!
 
 

HÖSTGRYTA med smak av Äpple, Timjan & Lingon

 
 
 
 
 
Innan jag blev vegan brukade jag alltid göra en gryta på hösten med fläskkotletter, äpple, timjan och lingonsylt. Den är så himla god och höstig! Kommer inte ihåg var jag hittade receptet. Har för mig det var från något tv-program där de lagade vikingainspirerad mat. Men det är flera år sedan, så jag kommer inte riktigt ihåg. Nu hittade jag receptet igen och jag tänkte att jag skulle veganisera det. Sagt och gjort! Jag bytte bara ut fläskkotletterna mot aubergineskivor och ändrade ingredienserna lite grand. Här kommer receptet, och varför inte kalla den vikingagrytan?
 
 
Vegansk vikingagryta gjord på aubergine, äpple, timjan & lingon:
 
1 liten aubergine
2 röda äpplen
1 msk majsstärkelse
2 1/2 dl växtgrädde
1/2 buljongtärning
2 msk lingonsylt
1/2 - 1 tsk torkad timjan
En skvätt BBQ-sås
Sojasås
 
 
Skär auberginen i skivor, "kotlettjocka". Lägg på ett fat och salta dem. Låt stå ett tag så att de vattnas ur. Skär äpplena i bitar, låt skalet sitta kvar! Fräs äppelbitarna en kort stund i lite vatten. Strö sedan på majsstärkelsen och rör runt ordentligt så inga klumpar bildas. Tillsätt grädde, buljong, lingonsylt och timjan och bbq-sås efter smak. Häll i soja tills grytan får den färg du vill ha. Låt puttra ett par minuter. Lägg sedan i aubergineskivorna och låt allt småputtra tills auberginen är mjuk. Klart!
 
 
BBQ-sås tycker jag ger en "kött"smak på rätter där köttet är en stor del av smaken, men jag tror den här grytan hade varit lika god utan! Jag tror även att kantareller passar i grytan och gör den ännu mer höstig. I orginalreceptet, det med fläskkotletter, ska det också vara en hackad lök i. Den ska fräsas tillsammans med äpplena i början.
 
 
Höst <3 grytor!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0