Månadens böcker: December 2017 JULBÖCKER

 
 
 
Hela december har varit julig för mig, så varför inte fortsätta på det temat? Blev så inspirerad av Clara Lidströms och Erica Dahlgrens julboks-avsnitt av deras pod En underbar pod (länk). Jag sprang iväg till biblioteket och lånade på mig massa böcker. Här kommer favoriterna.
 
 
Pettson får julbesök (1988) av Sven Nordqvist är en gammal favorit. Den beskriver så bra hur tokigt det kan bli kring jul med all stress - och hur bra det kan bli ändå! Även fast allt inte går som en tänkt och planerat. Sen så är ju Pettsons grannar så himla fina som kommer med julen till Pettson och Findus. Tomten är vaken (2012) är Astrid Lindgrens version av Viktor Rydbergs dikt Tomten (1881). Båda två har jag läst den här julen. Det är någonting visst med att tänka sig att det finns någon som hjälper till. Någon som tar hand om alla i hemmet. Jag älskar den känslan. Tomten är vaken är så fint illustrerad av Kitty Crowther.
 
 
 
 
 
Två julböcker jag läst i sen jag var liten är Titta, Madicken, det snöar! (1983) av Astrid Lindgren och Pelle och Anna Elisabets julafton (1965) skriven och tecknad av Rune Lindström. Madicken har jag tyckt om mest på grund av de otroligt vackra illustrationerna av Ilon Wikland. Wow vad hon har fångat snö på ett bra sätt! Men den boken handlar ju, precis som Pettson får julbesök, också om hur det inte alltid blir som en tänkt sig och att andra människors goda vilja kan hjälpa en hem igen. Hjälpa en på rätt spår. Rune Lindströms bok är min pappas från början. Den handlar om två barn som stannar uppe natten till julafton för att se när tomtarna julpyntar och pysslar. Lite samma känsla som Tomten är vaken och Tomten. Att det finns några som hjälper till när ingen ser. Eller när det är meningen att ingen ska se i alla fall.
 
 
 
 
 
 
Jag fastnade också för Tove Janssons berättelse Granen (1962) som handlar om när Muminfamiljen vaknar ur sin vinterdvala och blir oerhört rädda för den där julen som alla springer omkring och handlar och pyntar och lagar mat till i stress. Vem kan denna hemska jul vara som ställer sådana stora krav? Jag gillar också berättelsen om Tipp, Topp och Tott (1936) skriven av Elsa Beskow. Den handlar om tre små granar som kan se in i människornas hus. De är så avundsjuka på den granen som fått komma in till människorna och vara julgran. De önskar hela julen att det nästa år blir någon av dem som får vara julgran. Tills julen är slut och människorna kastar ut granen att dö. Då förstår de att det nog inte är så kul att vara julgran.
 
 
Jag avslutar med att tipsa om Hans Christian Andersens Flickan med svavelstickorna (1845). När i-landsproblemen hopar sig är det bra att påminna sig om dem som skulle göra vad som helst för att få fira jul så som jag gör. Med mat i magen och tak över huvudet.
 
 

Magiska mellandagar och vuxet ansvar

 
 
 
 
Hoppas ni har haft en trevlig jul. Det har jag. Höjdpunkten var nog att stå ute och kolla efter tomten med en fyraåring. Genom hennes ögon såg jag också tomtens lykta långt därborta. Lyktan på bilderna är dock inte tomtens, utan min och Mats trädgårdslykta. Den har jag kanske inte nämnt förut? (obs ironi)
 
 
Visst är tappad tro det tråkigaste med att vara vuxen? Nu har jag, vad jag kan minnas, aldrig trott på jultomten (Så osammanhängande lögn! Ska en som vuxen ljuga för barn ska den väl vara trovärdig åtminstone?). Men tomtar har jag trott på, kanske tror jag än i dag på dem. Jag har för mig att jag har skrivit förut om när jag såg små träskor-fotspår i trädgården när jag var liten. Hade jag sett dem i dag hade jag försökt hitta en logisk förklaring. Förmodligen var det en råtta som gått där och den djupa snön gjorde att hennes fotspår såg ut som små träskor. Men som barn tänkte jag inte så. Då kom magin först och logiken i andra hand.
 
 
 
 
 
 
Det finns ett par filmer jag vill se varje jul. Den ena är Harry Potter och de vises sten och den andra Polarexpressen. Den senare handlar om just tappad tro. Att vara för gammal för att höra jultomtens bjällror. Den första Harry Potter-filmen förknippar jag nog med julen på grund av att den brukar sändas i mellandagarna. Men den är ju den mest magiska av dem alla. Och magi hör julen till på något vis. Sen så är det något visst med tåg, som finns med i både Harry Potter och Polarexpressen. Tågresor som ingen riktigt vet slutdestinationen på, men som är alldeles magiska. Sådana där tågresor som endast barn får uppleva. De som inte har tappat tron.
 
 
Men så ska det väl vara ändå? Jag känner mig mer och mer tillfreds med att vara vuxen. Att det innebär att tänka logiskt - så att barn ska få kunna uppleva magi. Det innebär inte att en aldrig får uppleva magi som vuxen eller att barn inte behöver ta något som helst ansvar. Men på det stora hela. Det gör mig ganska upprörd när jag ser barn som har behövt bli vuxna alldeles för tidigt, därför att föräldrarna har lekt bort sitt ansvar. Jag läste Peter Pan för ett tag sedan och det som fastnade allra mest hos mig var orden om att alla behöver en mamma. Någon som har ansvaret. Hur roligt och magiskt Peter och pojkarna än hade det i landet Ingenstans längtade de alla någonting oerhört efter en mamma. När jag läste det var det som om någonting klickade i mig. Vi vuxna behöver tänka logiskt och ta ansvar så att barnen slipper göra det. På så sätt får de uppleva magi. Sen så är det väl naturligtvis en balansgång. Barn måste ju såklart få lära sig att ta ansvar, sakta men säkert. Bortskämda barn mår inte heller bra, skulle jag tro. Nu har inte jag några barn så jag behöver egentligen inte tänka i de här banorna (min barnlösa frihet är någonting jag verkligen har börjat värna om de senaste åren). Men det kan ju vara bra att som vuxen resonera så ändå ibland, tänker jag. 
 
 
På tal om vuxen. I dag är det min 28:e födelsedag. Tänk vad fort jorden snurrar ändå.
 

God jul

 
 

En del har grisar på tallriken

 
 
 
Jag har dem i fönstret istället.
 
 
Julen är verkligen grisens högtid. På ett negativt sätt. Men det går ju såklart att ändra på. Det finns inget som säger att vi måste äta grisens skinka, revben, fötter och muskler bara för att människor innan oss har gjort det. Himla dåligt rättfärdigande, om du frågar mig.
 
 
Förra året skrev jag ett långt blogginlägg om hur grisar har det i Sverige och vad de avänds till. Det kan ni läsa här (länk). Det tog mig runt en arbetsdag att samla information och skriva det. Jag använde främst källor som Djurens rätt och Djurrättsalliansen som inte har någonting att vinna på köttindustrin. Jag använder inte källor från bönder eller industrin eftersom det då blir jäv. Självklart påstår de att grisar (och alla andra djur) har det bra i Sverige! Vore mycket konstigt om de påstod någonting annat eftersom de skulle förlora på det. Kan rekommendera att ni kollar på Köttlobbyn (länk) om köttindustrin och vad de gör för att tysta ner forskning som hotar deras intresse.
 
 
Tycker också att ni ska se Henrik Schyfferts nya program Köttets lustar (länk) där han bland annat besöker ett slakteri och bondgårdar. I Sverige. När en läser vad som skrivs och lyssnar på folks argumentationer kring varför det är okej att äta djur så landar det nästan alltid i att Sverige har världens bästa djurhållning. Människor blundar ofta för det som finns dokumenterat och fortsätter att föreställa sig en Bullerbyidyll där grisarna glada självdör. Eller? Jag tycker det ofta kommer till den punkten i diskussioner.
 
 
Vill ni också skippa grisen på julbordet i år kan jag verkligen rekommendera Icas griljerade rotselleri (länk). Har också hört att det går att griljera kålrötter. Det finns även färdiga veganska "julskinkor" att köpa i affären. Bland annat Astrid och apornas julsk*nka (länk).
 

I hereby solemnly swear

 
Från och med i dag lovar jag att sluta tycka synd om män.
 
 
 
I går föll domen för de misstänkta våldtäktsmännen i Fittja. De går fria. Allihop. På grund av att offret inte har lyckats ge en sammanhängande och trovärdig berättelse, om jag förstått det rätt. Att hon ens har orkat gå igenom händelsen igen är väl ett under. Att hennes undermedvetna inte har förträngt det helt och hållet.
 
 
Jag rekommenderar starkt att ni läser Katarina Wennstams Flickan och skulden om det bristfälliga rättsväsendet vi har i Sverige. Hon beskriver bland annat hur det "perfekta" offret skall vara när det kommer till våldtäkt. Hen ska ha gått till vårdcentral och polis direkt. Komma ihåg händelsen till punkt och pricka. Inte ha druckit alkohol eller drogat. Inte vara klädd på ett visst sätt. Detsamma gäller dock inte gärningsmannen. Flickan och skulden går också igenom våldtäktens historia och det ger en klarare bild över varför det går så långsamt med rättvisan när det kommer till just den biten. Varför offer i Sverige år 2017, ett av världens mest jämställda länder, fortfarande får frågor som "hur mycket hade du druckit?" i förhör.
 
 
Feminismen har inte gått för långt. #metoo har inte gått för långt. Det har bara börjat. Det är männens tur att vara rädda. Att tänka sig för. De behöver aldrig frukta att ett gäng kvinnor ska våldta dem brutalt och lämna dem medvetslösa. Det kommer aldrig ske. Det enda vi begär är att män hålls ansvariga för sina ord och handlingar och slutar skuldbelägga offret.
 
 
 
Bild nedanför från @badasscrossstitch på Instagram.
 
 
 

Hej, mitt vinterland

 
 
 
 
Nu smälter snön bort. Då blir jag extra glad att jag fotade mycket de där veckorna när det varit snö. När blasken och isen ligger därute, har jag en vacker vintersaga i min dator. I år har jag och Mats även vårat alldeles egna vinterland. Det känns inte så dumt, ska jag säga.
 
 
 
 
 
 
Här är vårat hus. Det i mitten. Jag kom just på att vi bor i Mellangården. Det känns också bra.
 
 
 
 

VÖRTBRÖD - Veganskt, Glutenfritt

 
 
 
Jag är så nöjd med mitt vörtbröd! Tror äntligen att jag fått till det. Lussebullarna talar jag tyst om...
 
Kollade på lite olika recept och slängde ihop ett eget. Och det blev faktiskt riktigt gott om jag får säga det själv. Lyckades dock inte få dem att jäsa ordentligt, så de smakar alldeles säkert öl. Men vörtsmakerna döljer det, haha. Är du bättre på jäst än vad jag är så kommer du garanterat få ett gott, glutenfritt julbröd att mumsa på.
 
Vörtkryddorna har jag snott rakt av från dessa (länk) kallajästa vörtbröd från karinevelina.se.
 
 
Vörtbröd 3 - 4 limpor
 
8 dl teffmjöl
4 dl fullkornsbovetemjöl
1 1/2 dl majsstärkelse
2 msk fiberhusk
3 tsk salt
2 tsk mortlad anis
2 tsk mortlad fänkål
2 tsk malda pomeransskal
2 tsk mald nejlika
2 tsk kanel
1 tsk mald ingefära
 
5 dl sojadryck
5 dl soygurt
1 dl sirap
Ett paket jäst
 
1 1/2 dl russin
1 1/2 dl frysta lingon
 
Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Utelämna 1-2 dl teffmjöl och tillsätt efteråt ifall degen blir för lös.
Värm sojadrycken och soygurten till fingervarmt och lös upp jästen i vätskan. Använder du torrjäst blandar du den med de torra ingredienserna.
Blanda samman vätskan och de torra ingredienserna till en någorlunda lös deg. Blanda därefter ner russin och lingon. Låt jäsa till dubbel storlek, ett par timmar ungefär. Om du inte värmer vätskan kan du låta den kalljäsa i kylskåpet över natten.
 
Forma till limpor (behöver inte arbetas när det är glutenfritt) och grädda i 175 grader i 20 - 30 minuter. Vänta tills limporna kallnat innan du skär upp dem.
 
 
Jag åt några limpskivor med hemmagjord rödbetssallad och Icas griljerade rotselleri. Här (länk) har ni det receptet. Smarrigt!
 
 
 
 

Julmusiken

 
 
Jag känner mig så julig i år! Jag bakar och pyntar och sjunger julsånger för glatta livet. Härligt! Här är den julmusik jag lyssnar mest på:
 
 
 
Jag kommer hem igen till jul - jubileumsutgåva av Peter Jöback. En gammal favorit. Kommer håg att jag köpte cd-skivan när första utgåvan kom. Decembernatt (Halleluja) är helt klart favoritlåten.
 
Jul i andlighetens rum av Sonja Aldén. En skiva jag har lyssnat på i några år. Hennes röst är så fantastisk! Snön och En stjärna lyser så klar spelas mest flitigt.
 
Jul i folkton med bland andra Sofia Karlsson och Sara Isaksson. Är nyckelharpa din grej är detta en skiva för dig! Jag är så förtjust i den. Svårt att välja en favoritlåt, men det får nog bli Frid på jord med stämmor som får själen att jubla.
 
Christmas (Delux Special Edition) av Michael Bublé. Det är någonting visst med amerikanska jular, eller hur? Så vita och fluffiga och positiva. Jag kan inte välja en favoritlåt på den här skivan - de är alla som hämtade ur en Coca Cola-reklam!
 
 
 
 
 

Observationer på en buss

 
Satt på en buss för några dagar sedan och i gången mittemot satt det fyra stycken kvinnor och pratade. De pratade bland annat om hur kulturministern hade spökat ut sig på Nobelbanketten och småskrattade lite åt hur hon klarade av att äta, dansa och konversera med sin bordskavaljer i den gräsliga klänningen. Inte så särskilt snällt.
 
 
Något de däremot inte pratade om var huruvida kulturministern skulle straffknullas eller våldtas. Vad hon förtjänade att få uppkört någonstans. Om hon var dum i huvudet eller efterbliven. Sådant där som jag har hört män i grupp säga och gapflabba åt fler gånger än jag kan räkna. Jag har också hört män i grupp prata om kvinnors klädsel och diskutera vilka som är fula eller knullbara. Så var den där myten om att kvinnor snackar skit och killar är raka och ärliga kommer från fortsätter att vara ett mysterium för mig.
 
 
Inte är det snällt att prata illa om folk - men det är bra mycket värre att använda våld och härskartekniker i sina ord.
 
 
 
 

Nalkandes

 
 
 
 
Jag tycker det känns så mäktigt att stå vid en sjö eller en stor slätt och blicka ut. Att se vad som komma skall. Det är som att se flera kilometer in i framtiden.
 
För någon dag sedan tog jag en promenad ner till den stora sjön. Där på andra sidan kunde jag se snöovädret rulla fram. "Jaha, det kommer snöa rejält inom en halvtimme" tänkte jag och kände mig som en vis gammal gumma. Och mycket riktigt. Den blå himlen över mig blev mer och mer grå och snart snöade det som bara den.
 
Vem behöver väder-Nils när det finns sjöar?
 
 
 
 
 
 
Har ni sett den nya Stephen King-serien Dimman? Om ni har det förstår ni nog att jag fick lite otäcka vibbar av att stå och kolla på ovädret som rullade in. Det kunde ju lika gärna vara dimma. När jag dessutom dagen efter nästan blev inlåst i det stora köpcentret under ett strömavbrott var det jag som kunde hålla mig för skratt!
 

Ljus i mörkret

 
 
 
 
Hoppas er Lucia-dag var ljus.
Själv spred jag inget ljus i mörkret. Men det gjorde vår trädgårdslykta.
 
 

Runt husknuten

 
 
 
Om jag går på grusvägen som går bakom vårat hus kommer jag genom skogen till järnvägen. Går jag över järnvägen kommer jag till en liten by med röda stugor och grusvägar åt alla håll och kanter. Jag tror byn heter Nyed. Det stod så på ett hus och jag vet att det finns, eller har funnits, ett område i Molkom som heter Nyed. Jag har mycket släkt på farfars sida som kommer från just Nyed. Väldigt långt tillbaka. Men på 1800-talet gick de här - mina släktingar som jag aldrig träffade men som jag vet namnen på. I dessa stugor bodde de. Bara tio minuter från mitt hus. Det är sådant som tar andan ur mig. Om detta nu är samma Nyed.
 

Första advent och bakplaner

 
 
 
 
I helgen var det första advent och jag och Mats var på adventsbak hos några kompisar dagen innan.
 
 
 
 
 
 
Jag gjorde pepparkaksbollar från karinevelina.se. Här (länk) har ni receptet. De smakar pepparkaksdeg! Jag slängde också ihop Icas veganska fudge. Himla god, alltså! En ny favorit. Ett tips är att riva i apelsinskal från ekologiska apelsiner. Och gör minst dubbel sats. De försvinner fort. Här (länk) har ni det receptet.
 
 
Det var så mysigt och doftade så gott av pepparkakor och fruktbröd och knäck. Blev så inspirerad och sugen på att baka massa saker. Tror till och med att jag ska försöka mig på en deg. Vill prova att göra lussebullar med mandelmassa och syltade apelsinskal (har fått dille på apelsinskal!) efter Clara Lidströms (underbaraclaras.se) recept. Fast jag veganiserar alla mina recept, så klart, och gör dem glutenfria. Eftersom jag föredrar att äta glutenfritt. Här (länk) har ni Claras saffransknutar. Vill också baka vörtbröd. Det gick bra för ett par år sedan, så håller tummarna att det gör det i år också. Jäst och jag är inte de bästa kompisar precis. Mna bröd och bullar brukar smaka öl. Men skam den som ger sig! Knäck vore ju himla gott också. Men det är lite samma visa där. Min knäck brukar inte smaka öl, men antingen bränna fast sig något fördjävulskt i kastrullen eller stanna på kolastadiet. 
 
 
 
 
 
 
Första advent började vi julpynta. Nu är allting uppe. Till och med granen. Vi har plastgran, så varför vänta?
 
 
Vad tycker ni om årets julkalender förresten? Jag ÄLSKAR den redan. Jag älskar Eva Rydberg och allt hon tar i, så det är kanske inte så konstigt. Men jag tror jag hade gillat den även om hon inte varit med. Så skön kontrast mot förra årets. Det tycker jag Svt är så bra på - skapa nya historier olik de tidigare årens. Inte upprepa samma sak år efter år. Så uppfriskande!
 
 
 
 

RSS 2.0