Mariadagen

Den 28:e februari är alla Mariors dag och har varit så sedan början utav 1800-talet. Jag heter Maria i andranamn. Likaså min mamma, min gammelmoster och min gammelfaster. Gammelfarmor hade också Maria i sitt namn, så som hennes mamma. Man kan väl säga att det är något utav ett släktnamn som finns både på min mammas och på min pappas sida.
 
På mammas sida verkar traditionen ha börjat med mammas mormor, Maria på Pirum. Min mormor hette inte Maria, men hennes syster fick det som andranamn. Sedan mamma och tillsist jag. Och om jag får en dotter någon gång vill jag gärna att ett utav hennes namn ska vara Maria. Och ett Maud, efter farmor och svärmor.
 
Man firade alltid namnsdagar i mammas släkt, eller i alla fall uppmärksammade dem. Mamma har massa gamla brev adresserade till Maria på Pirum där det står; "Gratulerar på Mariadagen!" eller något liknande. Mormor var till exempel den enda som brukade komma ihåg Jenniferdagen (6:e oktober) och skickade alltid ett gratulationskort till mig. Jag och mamma har faktiskt börjat ringa varandra den 28:e februari och gratulera varandra, så man kan väl säga att det sitter i det där med att uppmärksamma namnsdagar. I alla fall Mariadagen av någon konstig anledning. Det är väl för att vi har den dagen gemensamt.
 
Agneta Maria 1957
 
 Jennifer Maria 1990
 
 
Snabb googling:
Maria är den latinska formen utav det ursprungliga hebreiska Mariam/Miryam. Ingen vet riktigt vad namnet betyder men en teori är att det härstammar från gamla Egypten och betyder ungefär kärlek eller älskadDen mest kända Maria i världen är nog utan tvekan Jungfru Maria, Jesu mor, och i det katolska Sverige var det förbjudet att döpa barn till Maria av religiösa skäl. Idag är namnet dock ett utav det vanligste och sedan början utav 1800-talet har 28:e februari varit Marias namnsdag i Sverige.
 
 
Grattis alla Marior där ute! Hoppas ni får en trevlig dag :)
 

En vårdag

 
Plusgrader, solsken och vatten i diken. Kvittrande fåglar, solande fiskmåsar och glada höns.
 
Det såg ut som vår, det lät som vår, det luktade som vår.
 
I tisdags var det en riktig vårdag och jag är så glad att jag tog mig ut på en liten promenad, fastän det har varit mycket att göra den här veckan.
 
 

Recycling

 
Min mamma är expert på att återanvända saker. Både praktiskt och för dekoration. "Här slängs det ingenting!" brukar hon säga. Jag har ärvt det av henne, kärleken till gamla saker. Det syns på min inredningsstil. Jag använder gärna gamla möbler och prynadssaker som gått i arv från min släkt. Men det är klart, jag tycker ju att det är fint och trivs med det, och därför omger jag mig med det. Tycker man inte om antika föremål förstår jag att man inte vill leva med det i sitt hem. Själv gillar jag när saker har en historia. De flesta gamla föremål som jag har vet jag historien bakom. Vart den kommer ifrån, vem som har haft den förut och så vidare. Vet inte varför, men det känns tryggt på något sätt. Är väl för att jag har växt upp med gamla ting runt omkring mig.
 
Dessa bastanta spikar fann mamma i farmors och farfars garage och nu står de i gamla burkar lite här och var hemma hos mamma och pappa och pryder. Vem vet vad de har varit med om för spännande?
 
 Här har mamma använt ett gammalt träföremål att ställa blommor på och gjort en liten piedestal utav bland annat en gammal LP:skiva!
 
 Creedence så klart ;)
 
 Mormor och morfars soffa 1940-1950-tal...
 
 ...och samma omklädda soffa anno 2014. De gjorde kvalitetsgrejor förr i tiden! Tänk, den här soffan har hållit i 60-70 år. Undrar hur länge dagens soffor kommer att hålla.
 
 Så fint du har det mamma!
 
Ett av mina favoritprogram på TV är Antikrundan och ett bra tag när jag var tonåring trodde jag att det var sådant jag skulle jobba med. Läste faktiskt en grundkurs i arkeologi vid Göteborgs universitet när jag var nitton år, och det är ju lite samma tema. Har helt enkelt alltid gillat historia och historiska föremål. De är ju så charmiga!

Jesus Christ Superstar

 
Igår fick jag ett samtal från Mats:
 
-  Du måste vara hemma tills ikväll!
 
-  Vaddå då?
 
-  För 19.30 ska vi vara på Löfbergs lila arena och kolla på Jesus Christ Superstar!
 
- ....... (tyst i luren)
 
Åh herregud! Ni kan inte förstå min lycka. Har alltid varit en allätare när det kommer till musik, men musikaler har länge haft den största platsen i mitt hjärta. Jag vet inte vad det är, men det är väl som ABBA säger i sin låt Thank You For the Music; ...nothing can caputer a heart like a melody can. Det stämmer så väl. En historia kan vara väldigt gripande i sig, men slår man ihop en gripande historia med vacker musik får man något oslagbart.
 
Judas (Peter Johansson), Maria Magdalena (Gunilla Backman) och ett gäng lärjungar.
 
Jag har sett två musikaler live förut. Kyrkokören som jag sjöng i från väldigt ung ålder och upp i tonåren åkte iväg och såg Mamma Mia! (för övrigt med Gunilla Backman som spelar Maria Magdalena i Jesus Christ... i huvudrollen) i Stockholm för några år sedan. Måste ha varit 2005-2006 någon gång. Och i högstadiet var vi i skolan iväg på Oliver Twist som spelades på Värmlandsoperan.
 
Gunilla Backman som Maria Magdalena och Jesus (Ola Salo). 
 
Har länge velat se Jesus Christ Superstar då jag bara har sett filmatiseringen från 1973 och lyssnat på den engelska musiken på Spotify. Jag har sett reklamen på TV flera gånger: "Jesus Christ Superstar och Ola Salo kommer till Karlstad den 21-22 februari!" och har trott att det där kan jag bara drömma om att få se. Mats gick med i en tävling på sitt jobb där de skulle lotta ut ett visst antal biljetter, men han vann inga. Ja, ja, inget mer med det tänkte vi, men så igår hade två stycken hoppat av och frågade om Mats ville ha biljetterna istället.
 
Jesus och Judas.
 
Har haft tre musikaler på min lista som de jag gärna skulle vilja se live; Kristina från Duvemåla, Fantomen på operan och Jesus Christ Superstar. Och nu kan jag stryka en från listan. Kan fortfarande inte tro att det är sant! Jag har fått se Jesus Christ Superstar live. Och vilken föreställning! Som jag har läst någonstans och som jag håller med om; Ola Salo är född till att spela Jesus! Och resten av "the cast" var också helt otroligt bra. Vilka röster! Peter Johansson som Judas var verkligen outstanding! Denna musikalen (eller rockopera som den också kallas) är lite annorlunda, för de sjunger i princip hela tiden. Det är inga "pauser" med bara talade scener som det är i många andra musikaler. Vilken prestation av de medverkande!
 
Jesus Christ Superstar utspelar sig både i dåtid och nutid kan man säga. Den skildrar Jesus sju sista dagar på jorden på ett mer, vad ska man säga, "realistiskt", nutida sätt att se på det. Jesus framställs som en människa, inte som Gud.
 
Ola Salo som Jesus. 
 
Peter Johansson som Judas.
 
 
En fantastisk rockopera/musikal och jag är så glad att jag fick se den!

Paradis på jorden

 
Farmors och farfars sommarstuga, som nu är mammas och pappas. Här har jag spenderat merparten utav alla sommarlov. Farmor och farfar flyttade ut hit i maj och flyttade inte tillbaka in till stan förens i september. 
 
Jag och farfar, Nisse, som byggde det här underbara stället helt själv.
 
När farmor och farfar köpte stället i mitten av 80-talet var det bara en förfallen fiskestuga som stod där. Men farfar rustade upp den. Han byggde även en lillstuga (en extrastuga där alla sängar står), ett dass och en stor brygga. Från början var det en öppen brygga, men när jag började gå byggde farfar staket runt hela. Han oljade in bryggan varje vår när all snö hade smält. Nu har den fått vara utan olja i tre år och det börjar märkas.
 
Mamma och en liten Jennifer på en brygga utan staket...
 
 ...och en ett år äldre Jennifer på en brygga som håller på att få staket runtom sig!
 
Farmor tog alltid ett morgondopp medans min frusna farfar eldade i kaminen varje morgon. Ibland gjorde jag henne sällskap och då var det så skönt att komma in i värmen efteråt. Till frukost åt jag alltid "farfargröt", havregryn med blåbärsyoghurt, som farfar gjorde i ordning åt mig. Det stod man sig länge på kan jag säga! Under dagarna rodde vi, sprang i skogen och badade. Oj vad det har badats där i mina dar! Regnade det satt vi oftast inne och spelade kort eller ritade. Min farmor har alltid varit duktig på att laga mat, och även fast det endast fanns en liten gasolspis utan ugn att laga mat på fick vi alltid supergod mat. Köttbullar, porterstek och lax med hjortronsås var mina favoriter. Farfar satte upp två solpaneler på stugsidan som vetter mot sjön, och de genererade tillräckligt med el så man kunde kolla på den lilla tv:n på kvällen. Oftast blev det något avsnitt av Morden i Midsummer och ibland Allsång på Skansen. Fanns det inget att titta på satt vi och läste Kronblom och Hälge i skenet av små lampor som också fick ström ifrån solpanelerna. Sen var det dags att gå upp till lillstugan och lägga sig. Farfar var så snäll så han brukade stanna kvar och sova i storstugan, så farmor och vi barnbarn skulle få plats däruppe allihop.
 
Jag och mamma badar!
 
Vi hade som tradition att åka ner till min mammas moster Karin och hennes man Kurt i Motala och fiska kräftor varje augusti, och sen var det dags för kräftskiva ute i stugan! Antingen på den inglasade altanen eller på bryggan om vädret (och myggen) tillät.
 
Kräftskiva på bryggan en sensommarkväll.
 
När jag var liten matade vi alltid änderna. Vi samlade brödkanter året om som vi smulade sönder åt dem, men favoriten var knäckebröd. De blev väldigt tama och gick in i stugan och ställde sig och kvackade vid våra fötter om vi inte hade hört dem där ute. De åt också ur handen på oss, men aldrig de små ungarna, de som man så gärna ville hålla i sina händer. De vuxna änderna hade själva blivit matade vid stugan när de var små, så de var inte rädda utav sig längre. Men då hade de blivit för stora för att hålla i händerna. De kom så, år efter år, generation efter generation, men när det började bli tal om fågelinfluensa vågade farmor inte mata dem mer. Så nu finns det inga änder kvar. Men de kom många somrar efter att vi hade slutat mata dem och ville ha bröd. Vad de måste ha undrat varför vi helt plötsligt slutade ge dem mat. Men jag förstår farmor. De var inte direkt blyga utav sig och sket överallt, och hon var rädd att någon utav oss ungar skulle bli smittade med något.
 
 Änder! Här är badplatsen och här fick vi aldrig mata dem, utan vi matade dem på andra sidan vid båten. Ändå envisades de med att alltid åka hit först!
 
Roddbåten, "Cindy II", döpt efter farmors och farfars hund (som för övrigt ligger begraven här) har tagit mig runt och låtit mig utforska sjön flera gånger om. I viken närmast stugan finns det mycket gäddor och i viken bakom udden växer näckrosorna i mängder. Mest har båten tagit mig till Lillöa ("den lilla ön" på värmländska), som man ser ifrån stugan, men aldrig under häckningstider. Min farfar var en väldig djurvän och satte upp en skylt på ön där det står: "Ta hänsyn! Beträd ej ön under häckningstiden" så att fiskmåsarna skulle få vara ifred på våren och försommaren. På Lillöa kan man grilla korv och tälta, eller bara gå iland för att det är så spännande när man är liten. Det är inte så långt till ön och man skulle kunna simma dit. Det har jag dock aldrig vågat, men någon gång så.
 
En tur på sjön i somras. Här har jag tydligen varit runt udden och hämtat näckrosblad som vi ska torka. Man kan se Lillöa till vänster och stugan till höger. 
 
 Lillöa från bryggan sett.
 
Älskade sommarparadis. Nu när mamma och pappa har köpt marken du står på ska du få ett namn. Och det namnet kommer förmodligen att bli Nilsbo, efter din skapare Nils. Min händige farfar som byggde allting med sina egna händer. Detta var hans paradis på jorden och jag hoppas att det kommer finnas kvar i släkten i alla tider. Vi ska göra vårt bästa för att hålla Nilsbo i gott skick, i lika gott skick som farfar gjorde, och vi har sakta men säkert börjat fixa upp stället så att det ska se ut som det gjorde när han levde. I sommar fortsätter vi med målning och bryggan ska äntligen få sig lite olja.
 
Snart är det sommar och då ses vi igen, du paradis på jorden!
 

Sigge Stark

Nu är det dags för nästa boktips! Jag har fått låna massa Sigge Stark-böcker utav min gammelfaster Eivor som jag har läst nu, och jag måste säga att jag tycker om de flesta utav dem. Har länge velat läsa något av Sigge Stark, då jag hört mycket om dessa böcker och nu har jag äntligen gjort det! Hälsade på Eivor i lördags och då passade jag på att låna med mig en hel hög till :)
 
 
Sigge Stark hette egentligen Signe Björnberg och skrev över hundra romaner och nära hundra noveller mellan 1920- och 1960-talet. Hon hyste en stor kärlek till djur vilket märks i hennes böcker. Böckerna är korta och lättlästa och det gillar jag. Många utspelar sig i Värmlandsskogarna, där hon bodde under somrarna och permanent under slutet utav sitt liv, och skildrar ofta enklare förhållanden.
 
Min favorit hittills är "Annie i Myra" som handlar om Annie, äldst i en familj av bara systrar. Familjen bor under enkla förhållanden i en stuga i Värmland och när fadern blir sängliggandes måste Annie ta över de hårdare sysslorna på gården. Men hon är van för hon har alltid varit "pappas pojk", som hennes far kallar henne, och alltid känt sig mer som en pojke än en flicka. Hon jagar och hugger ved och har absolut inte tid med kärlek, något en man vid namn Sven vägrar inse. Men han lyckas övertala henne tillslut och boken slutar lyckligt, som alla Sigge Starks böcker.
 
 
Jag skulle rekomendera dessa böcker till alla som gillar att läsa om djur och natur (hon har dock skrivit i andra genrer också, bland annat om cirkusar och skådespelare i storstaden). Böckerna har ofta ett vemod över sig, men slutar alltid lyckligt. De är som sagt också korta och lättlästa, så de passar både gammal som ung :)
 

När det lyser i hörn och bokhyllor

 
Så har en helg hos mina föräldrar passerat. Jag åkte dit själv denna gången, för Mats var tvungen att jobba. Det är så underbart att vara där på hösten och vintern när kvällarna är mörka, för då tänder mamma ljus i hela huset på helgerna.
 
 
Batteriljus i och för sig, men det ger ändå samma känsla. Och så slipper man oroa sig för att det ska ta eld någonstans där man inte är med och har uppsyn. Är så fint när det lyser i hörn och bokhyllor. Så här fint lös det på nedervåningens toalett åt mig. Var ju bara jag som sov där nere denna gången, ändå tände mamma ett par ljus :)
 

Linne och fladdrande kjol

 
 
Jag längtar efter att få sträcka ut mina vintertrötta tår och gå barfota i gräset, att ligga utsträckt på en filt i skuggan av ett träd och läsa en bra bok, att gå klädd i linne och fladdrande kjol.
Jag längtar efter sommaren.

Det är något med rosor...


Uppskattning

 
Åh vad det värmer när man får bevis på att någon uppskattar en.
 
Tack Mats <3
 

Rödbetsrårakor

 
Det var denna rätt jag skulle ha getosten till förra veckan! Rödebetsrårakor med getost, valnötter och honungsvinägrette. Är ganska så säker på att jag tog detta recept från "Trädgårdsonsdag" som brukar sändas under våren/sommaren.
 
Rödbetsrårakorna gör man som vanliga rårakor, men man tar hälften potatis och hälften rödbetor. Skala och riv potatis och rödbetor, cirka 250 g av vardera för fyra personer. Blanda i en bunke och salta med ungefär 1/2 tsk salt. Gör små plättar utav smeten och stek knapriga i rikligt med smör. Krama ur vätskan ordentligt först. Koka sedan ihop 2 msk honung och 2 msk vitvinsvinäger. Lägg upp rårakorna på en tallrik, smula över getosten och garnera med valnötter och sallad. Ringla tillsist över honungsvinägretten. Namnamnam!
 
Jepp, brände skiten ur mina rårakor så jag täckte dem helt med sallad och getost! Men gott blev det :)
 

En dag på Kronoparken

Idag har jag varit på Kronoparken och hjälpt Malin eftersom hon är förkyld. Inte det lättaste när man har en tiomånaders bebis och tvätt och mat att sköta! Lilla Alva har också drabbats av förkylning, hennes första, men det är ju bara bra. Tränar upp imunförsvaret! Och hon var lika glad och gullig som vanligt, lite snorigare dock ;) Jag fick världens härligaste välkomnande. Alva kröp som en galning fram till mig, tog tag i mina fingrar och ställde sig upp och log med hela ansiktet :D Det värmer i hjärtat när man ser det där leendet. Det känns så bra att hon känner igen mig och tycker om mig. Nu vet jag att hon brukar bli väldigt glad över besök oavsett vem det är som kommer, men jag tänker fortsätta hävda att hon är förtjust i mig tills hon har förmåga att säga annat ;) Vilket lär dröja några år. Mohahaha! Vi har lekt nästan hela dagen medans Malin har tvättat och plockat. Hon har kommit in i en period där hon vill veta vad saker heter och därför pekar på allt hon ser. Då ska man säga vad det är för något och sedan försöker hon härma det. Alva alltså, inte Malin, haha! Så det har vi pysslat med idag :) Vi hann även med en promenad i blåsten!
 
Måste bara berätta om igår också. Jag hade en jättetrevlig dag med Ronja på stan! Vi åt lunch och gick i affärer. Sedan gick vi hem till mig och väntade på att det skulle bli kväll då vi skulle gå på bågskytte. Och det kändes så bra på bågskytten. Äntligen! Jag har haft världens svacka jättelänge, och har inte fattat vad det är som har varit fel. Tills igår! Ronja påpekade att jag vred lite på höften bakåt när jag spände upp bågen och tänkte att det kanske kunde vara det som gjorde att jag sköt så snett. Och det var det! Det gick såååå mycket bättre när jag började tänka på att hålla höften rakt fram. Så tack Ronja! Både för "höft-tipset" och för den trevliga dagen :)
 
In action! ;)

November, januari

 

Trevligheter

Små trevligheter som har ägt rum på sistonde:
 
1. Svägerskan Marie var här och sov över flera nätter. Vi bakade kladdkaka varje kväll och Mats och Marie hade Highlander-maraton.
 
2. Jag fick jättefina böcker utav snälla svärmor som kom ihåg att jag ville ha dem. Fattigadel av Agnes von Krusenstjerna.
 
 
 
3. Var på stan och fikade med "tjejerna"; Malin, Ronja och Bibben. Var längesedan vi sågs allihop. Vi pratade om allt ifrån bebisnamn till magiska månar. De bjöd mig desutom på fikat som försenad födelsedagspresent. Så snällt!
 
4. Jag och Ronja kom iväg på bågskytte och kunde lättade konstatera att vi inte har glömt hur man gör.
 
5. Fotograferade ovetandes ett lingonhjärta och blev varm i hela kroppen när jag upptäckte det. Det kanske var ett tecken från någon? Man kan alltid hoppas.
 
 
 
6. Jag träffade på ett ägg med six-pack. Hen var dock lite blyg och ville inte spänna sig ordentligt för kameran.
 
;)

Själens spegel

 
Vad är det du försöker säga till mig?
Vad är det du vill?
Jag har så svårt att höra vad du säger, men kanske är det för att jag inte lyssnar.
 
Jag känner bara att det är något du vill och jag undrar vad...
 
 

Melodikrysset

Det blev en liten nostalgitrip för mig idag vid frukosten då jag plötsligt fick för mig att jag skulle lösa Melodikrysset och slog på radion. Sport! Vad är detta?!! Melodikrysset klockan 10 på lördagsmornar är ungefär lika heligt för mig som Kalle Anka klockan tre på julafton och Grevinnan och betjänten kvart i åtta (Eller? Halv åtta? Kvart över sju? Hmm, kanske inte var så viktigt i alla fall. Ja, ja någon gång runt där) på nyårsafton. DESSA SKALL ICKE RUBBAS PÅ! Varken för sport eller extra nyhetsinslag. Speciellt inte för sport. Inte mycket annat att göra än att ta fram krysset på internet och lyssna på det där. Inte samma känsla men "it gets the work done" så att säga... 
 
 
Nej, nu ska jag försöka skriva i mer allvarligare ton. Under hela min uppväxt, eller i alla fall så länge jag kan minnas, har mamma och pappa lyssnat på Melodikrysset på lördagar, och därigenom också jag och min bror. Lördag var alltid den bästa dagen. Vi vaknade sent, pappa hade dukat upp frukost på bordet och radion stod på. Jag åt nästan alltid rostat bröd med apelsinmarmelad och ost. Och kokt ägg. På helger fick vi alltid kokt ägg. Så där perfekt kokt så gulan var rinnig men vitan fast. Så småningom hörde man Anders Eldemans röst och krysset drog igång.
 
Mina föräldrar har alltid lyssnat på mycket musik, så jag antar att man kan säga att jag kommer från ett musikaliskt hem. Fastän ingen av mina föräldrar spelade något instrument. I vardagsrummet fanns det en hel bokhylla med gamla LP-skivor som spelades flitigt. Min favorit var Sommarnatt med Snowstorm. Mammas favoriter sedan barnsben Creedence Clearwater Revival och pappas Bob Dylan spelades ofta. Dessa LP-skivor i kombination med Melodikrysset gjorde att jag och min bror hade en väldigt bred musiksmak, och något annorlunda om man jämför med andra i våran ålder. Min favoritartist under högstadiet var till exempel Elvis Presley och min brors The Beatles. Detta gjorde också att vi kunde mycket om musik. Det var inte många jämnåriga som hade hört talas om Povel Ramel, Tutta Rolf eller Little Richard när jag växte upp. Men det har nog mycket med intresse att jag göra. Både jag och min bror var väldigt intresserade av musik och slukade det mesta. Idag går min bror på musikhögskolan Ingesund och behärskar de flesta instrument som finns, och själv spelade jag piano och sjöng från lågstadiet upp i sena tonåren. Tack vare gamla LP:s och Melodikrysset.
 
 Mitt piano som jag fick av mina föräldrar när jag hade tagit pianolektioner i några år.
 

Sedan jag flyttade hemifrån lyssnar jag i princip aldrig på Melodikrysset. Vet inte varför. Det har väl en sådan stark koppling till barndomen för mig. Plus att det är mycket roligare att vara fler och lösa det tillsammans (Melodikrysset är inte direkt Mats grej ;) ). Men ibland faller andan på och då slår jag på radion klockan 10 på lördagmorgon och kryssar mig igenom en timmes musikkunskap. Man lär sig så mycket om olika musikgenrer och artister!

Getost, honung och valnötter

 
Ni som aldrig har hört talas om denna underbara kombo måste testa!
 
Skär osten i skivor, bred på honung och lägg på lite valnötter. Klart!
Passar bra som godis på kvällen eller kanske på eftermiddagen som ett litet mellanmål, som nu.
Jag får inte äta för många bara för vi ska ha getosten till middagen ikväll.
 
Men det är ju så gott! Skulle ha köpt två ostar...

Dregel...

http://www.dustinhome.se/product/5010609792/canon-eos-600d-ef-s-18-55-3-5-5-6-is-ii-55-250-4-0-5-6-is-ii/
 
Denna skulle jag inte tacka nej till om den på något magiskt vis hamnade i min ägo!
 
 

Ännu en ros

 

Jag vet en dejlig rosa

Jag vet en dejlig rosa och vit som liljeblad
När jag på henne tänker så görs mitt hjärta glad
Dess stämma ger en hjärtans tröst
likt näktergalens blida röst,
så hövisk och så ljuv
 
Som solen fagert skiner är hon som purpur klar
Gud låt dig aldrig sörja, men alltid vara glad
Må de få komma samman
med hjärtans fröjd och gamman
som längta till varann'
 
Var dag går solen neder och dagelig uppgår
När kommer dagen blider att jag dig skåda får?
I hågen är du städs mig när'
Farväl, farväl min hjärtans kär
Mång' tusende godnatt
 

Gammal folkvisa                                         
 
 
 

Äntligen!

Äntligen har jag fått ändan ur och skrivit en presentation av mig själv! Den kan ses här till höger.
 
De flesta av er som är så snälla och tittar in här känner mig ju även privat, men för er som inte gör det kan det ju vara kul att få en liten bild av mig. Bokstavligt talat. Haha, det var allt en bild till att vara liten! Jag har inte listat ut hur man gör den större än, men ska fixa till det så fort jag lärt mig :)
 
Kanske gör jag ett blogginlägg längre fram där jag berättar mer om vem jag är och vad jag gör, men det är ju det där med att visa sig själv... Gah! Det skrämmer mig lite. Okej, ganska mycket. Inte för att jag vet varför. Så hiskeligt ful är jag inte, haha! Och jag står ju för allt jag skriver här på bloggen. Ändå tar det emot lite.
 
Men jag har kommit långt ändå. När jag började blogga för cirka 3 månader sedan trodde jag att jag bara skulle lägga upp foton lite då och då när jag hade tagit en bild jag var nöjd med, men det utvecklade sig ganska så snabbt till en slags dagbok med mycket egna tankar och reflektioner kring saker. Så ni ska se att så småning om kommer mitt ansikte vara det enda ni ser här ;)
 
Men för nu får den pyttelilla bilden till höger räcka. Och under tiden kan jag ju passa på att lägga upp lite naturbilder, som ju var meningen med denna blogg!
 
Vi hörs! :)

En favorit

nyårsafton blev vi bjudna på en jättegod vegansk middag hos Micke och Marie, och den har blivit en favorit för mig! För Mats också verkar det som. Kan inte riktigt få till den som den smakade då, för mycket ligger i kryddningen (något jag inte är så duktig på). Plus att det alltid smakar bäst när någon annan har lagat maten förstås :)
 
Annars är det en ganska simpel rätt. Köp wok-grönsaker som du wokar efter beskrivning. Häll sedan på en burk kokosmjölk och låt det puttra medan du gör en sallad. Själv gjorde jag en på isbergssallad och rivna morrötter, ringlade på rapsolja och kryddade med salladskrydda. Koka risnudlar efter beskrivning och krydda woken med valfria kryddor. Jag hade i salt, svartpeppar, vitlökskrydda, lite cayennepeppar samt gurkmeja för att få en lite gulare färg. Plus att gurkmeja är väldigt nyttigt så jag försöker ha det i maten när jag kan! Nu är säkert det här inte ens i närheten av de kryddor som Marie använde, men jag gör mitt bästa trots kassa smaklökar, haha! Kommer aldrig att bli någon mästerkock, men som tur är är det inte något jag siktar på ;)
 
Vet att det mest ser ut som en tallrik med grönsaker (vilket det i och för sig är) men det är väldigt mättande! Och gott, som jag kanske nämnde :)
 
Woken till vänster, salladen till höger och risnudlarna längst ner.

Glimt av våren

 
 
 

Sagor och fantasi

Pia på kammebornia.se skriver så bra om sagor och varför de behövs i vårt samhälle. Både för barn och för vuxna. De behövs för att vi ska lära oss skillnaden mellan gott och ont, för att vi ska kunna se det ljusa i mörka stunder, för att få känna av magi i vår vardag och framför allt för att stimulera vår fantasi!
 
Igår var vi och såg Disney's nya film Frost på bio, och jag blev tillbakasvungad in i sagornas värld. Den utspelar sig i ett fantasiland väldigt inspirerad av nordisk mytologi. Jag tyckte framför allt om trollen (som syns på bilden nedan). 
 
 Bildkälla.
  
Visst är det lite irriterande att alla kvinnor i dessa filmer ska ha supersmal midja, gullig liten näsa och vara allmänt "vackra" , men jag tycker ändå att de lär oss något viktigt; att omtanke och kärlek är det största och viktigaste. Kärlek på många olika sätt (väntar fortfarande på en barnfilm som visar kärleken mellan två samkönade personer. Man måste ju börja med barnen om man ska komma någon vart).
 
Hmm, nu känner jag att det blev lite politiskt här, och det vill jag inte. I alla fall inte i detta inlägg, utan nu vill jag bara understryka det viktiga med att låta barn ha fantasi och att de får uttrycka den fantasin. Jag kan känna att jag blev lite tillbakahållen på den biten (aldrig hemma, men i andra situationer), att det inte riktigt var tillåtet att få "uppleva" så mycket som jag gjorde i mitt huvud. Speciellt inte efter en viss ålder.
 
Jag har nämnt förut hur jag och min kompis såg pysslingar i skogen som vi byggde hus åt och om kottefolket som bodde framför allt vid AbborrtjärnHur jag skrev egna berättelser och om mitt egna alvspråk. Är glad att jag hade personer i min omgivning som hade lika bra fantasi som jag när jag var liten. Jag och min bror målade och ritade ständigt, vart vi än var. Hemma eller på semester. En gång tältade vi på Öland och besökte en av Sveriges äldsta borgar; Eketorp. På kvällarna satt vi och målade i tältet, och det dröjde inte länge förens vi hade skapat vår egen borg! In i minsta detalj. Vi hade skrivit upp vad varenda hus var till för och vilka som bodde där. Minns inte vad vi kallade borgen, men nog borde det varit "Ekroths borg" ;) På jularna brukade jag och min bror göra egna julkalendrar till varanda. Vi skrev en saga som vi sedan gjorde en julkalender till. Man ritade helt enkelt en bild på ett papper med 24 luckor som man sedan skar små snitt runt, så att de fortfarande satt kvar i resten av pappret men så att man skulle kunna öppna dem lätt sedan. Sedan tog man ett annat lika stort papper som man klistrade fast på baksidan av det andra. Men inte förens man målat små bilder på de ställen som skulle bli synliga när man öppnade luckorna.
 
Vi skrev också mååånga, många berättelser. Kanske visar jag er någon nån gång (någon av mina egna förstås), men det känns väldigt långt borta i dagsläget :P Måste nästan ha skämskudde när jag läser dem idag, haha! Men jag kan dock bjuda på lite teckningar jag hittat i en låda, där fantasin har fått komma fram även efter barnaåren. Dock väldigt "Disney-skadade", med små gulliga näsor...
 
Om det är någonstans jag har kvar min fantasi så är det i målningen. De här gjorde jag när jag var 16-17 (haha, lite pinsamt att erkänna att jag var såpass gammal, med tanke på kvaliteten) när jag hade en, vad ska man kalla den, "folktro-period". Mycket älvor och sjöjungfrur :P
 
 
 Här har jag målat av Rapunzel ur Disneyfilmen Trassel. Den kom ut 2011 så då kan ni nästan räkna ut själva hur gammal jag var... Hrm!
 
Jag tycker det blir svårare och svårare att få kontakt med sin fantasi (fast den tittar fram ibland, see above) och det tycker jag känns sorgligt. Tror det var Astrid Lindgren som sa någon gång att hon kommer ihåg dagen då hon helt plötsligt inte kunde leka mer. Hon var inte ett barn längre, hon hade blivit vuxen. Lite så kommer jag också ihåg det som. Helt plötsligt kunde man inte leka mer. Man visste inte hur man gjorde. Fantasin var borta.
 
Det är därför jag tycker det är bland det finaste som finns när barn berättar historier och leker och ritar och pysslar, helt enkelt ger sig hän helt åt sin fantasi. Blir nästan lite avundsjuk :) 

Februari

 
Februari, andra månaden i vår kalender.
 
I vår gregorianska kalender har månaden fått sitt namn efter guden Februus, som var de dödas och renhetens gud inom romersk mytologi. 
 
I gammelsverige kallades den för göjemånaden, vilket betyder ungefär snömånaden. Denna benämning fanns kvar ända in på 1800-talet i bondesamhällen.
 
Enligt nordisk mytologi är göjemånaden döpt efter Goe, dotter till kung Torre, som blev bortrövad och inte återfunnen förrän i februari.
 
Välkommen, kära februari! Vad du än betyder.
 

RSS 2.0